Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om afskrifning af oguldna återstoden af ett Ve sans kärroch sjöuttömningssamt odling sbolag beviljadt lån.

1893-03-14 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:32, Utlåtande, i anledning af vackt motion om afskrifning af oguldna återstoden af ett Ve sans kärroch sjöuttömningssamt odling sbolag beviljadt lån.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 32.

1

N o 32.

Ank. till Riksd. kansli den 14 mars 1893 kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om afskrifning af oguldna

återstoden af ett Ve sans kärr- och sjöuttömnings- samt

odling sbolag beviljadt lån. (E. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o L62) har herr

N. Jönsson föreslagit, ,att Riksdagen ville besluta, att det Vesans kärr- och

sjöuttämnings- samt odlingsbolag af Rikets Ständer vid 1862—-1863 årens

riksdag erhållna statslån må till sitt återstående kapitalbelopp, 15,236 kronor

38 öre, afskrifvas.

Då statsutskottet, till hvilket denna motion blifvit remitterad, nu går

att deröfver afgifva utlåtande, anser sig utskottet böra lemna en öfversigt

af ifrågavarande vattenafledningsföretags historia.

Sedan inom Listers härad i Blekinge län bildats ett bolag, benämndt

Vesans kärr- och sjöuttömnings- samt odlingsbolag, med ändamål

att genom dam byggnader hindra hafsvatten från att inströmma i sjön Vesan

och öfversvämma deromkring belägna kärr och sidlända egor, att genom

afledning och utpumpning uttömma det vatten, som från andra håll ditkomme,

samt att vidtaga förberedande åtgärder till undanrödjande eller afhjelpande

af hvad som kunde hindra ifrågavarande ändamåls rättsliga befrämjande,

allt i öfverensstämmelse med ett af landtbruksingeniören Ph.

Åkerman den 20 april 1860 upprättadt förslag, sådant detsamma med särskilda

bestämmelser kunde varda antaget eller faststäldt; stadfäste Kongl.

Maj:t den 10 april 1863 för nämnda bolag reglemente, hvaruti, bland annat,

stadgades dels uti § 2, att bolagets delegare vore alla de egare eller

Bih. till Riksd. hot. 1833. 4 Sand. 1 Afd. 25 Höft. (N:o 32.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 iStatsutskottets Utlåtande N:o 32.

innehafvare af den utaf ifrågavarande vatten skadade jord, hvilka, enligt

de i förordningen den 30 november 1841 faststälda grunder, skulle i förhållande

till blifvande jordförbättring i gäldandet af arbetskostnaden deltaga,

och att, då den uti reglementet afsedda jordegendom komme under

en annan egares eller innehafvares förvaltning, den nye egaren eller innehafvaren

ansåges sjelfskrifven såsom delegare i bolaget med företrädarens

både rättigheter och skyldigheter, dels ock i § 3, att en hvar vore bolagsman

i förhållande till den vinst han, efter skedd uppmätning och gradering

af den vattenskadade egendomen, befunnes hemta af kärr- och sjöuttömnings-

samt odlingsföretaget, och att efter denna grund så väl hans ansvarighet

som rösträttighet skulle beräknas, men att, intill dess rätta delaktighetsbeloppet

blifvit på sådant sätt bestämdt, hans andel i bolaget borde

beräknas efter den areal, han enligt bemälde Åkermans vid dennes omförmälda

förslag fogade uträkning innehade, med vilkor likväl att, om någon

under tiden fått utbetala för mycket eller för litet, sådan rättelse skulle

ega rum, att den, som utbetalt för mycket, återfinge sitt öfverskott och

den, som betalt för litet, fy Ide det som fattades, i begge fallen med ränta,

när rätta delaktighetsbeloppet blefve bestämdt. Uppå framställning af enskild

motionär beviljade Eikets Ständer vid 1862—1863 årens riksdag ett

lånebidrag af 50,000 riksdaler till företagets understödjande, under vilkor,

bland annat, att efter tre års förlopp från slutet af det år, hvarunder lånemedlen

utbekommits, borde årligen erläggas åtta procent af hela den lyftade

lånesumman, hvaraf ränta efter fem för hundra skulle godtgöras å oguldet

kapitalbelopp, och återstoden utgöra afbetalning derå.

Efter det Kong! Maj: t derefter den 15 mars 1864 faststält ofvan omförmälda,

af Åkerman upprättade arbetsplan samt den 3 juni samma år

godkänt ett af den till företagets utförande utsedda arbetsdirektion undertecknadt

kontrakt om arbetets påbörjande sistnämnda år och fullbordande

före den 1 oktober 1867, blef det beviljade låneunderstödet från riksgäldskontoret

utbetaldt den 22 juli 1864. Arbetet påbörjades samma år och

fortgick under åren 1864 och 1865 i enlighet med den faststälda planen,

men vid 1866 års vårflod blefvo de för arbetets utförande uppförda kanalvallar

sönderskurna och bortförda, hvarigenom dels stor skada orsakades å

nedanför liggande odlad mark, dels ock den afledda Norje-åns vatten återfördes

till sitt förra lopp genom sjön Yesan. I anledning häraf beviljade

Kongl. Maj:t den 10 augusti 1866 bolaget ett amorteringslån från bandelsoch

sjöfartsfonden å 10,000 kronor till företagets utförande och kanal
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ko 32. 3

vallarues återställande i enlighet med ett af majoren i väg- och vattenbygguadscorpsen

Ä. Kernmer uppgjordt förslag, slutande å 22,467 kronor.

Då emellertid företaget icke kunde inom den faststälda arberstei minen

fullbordas, beviljade Kongl. Maj:t vid två särskilda tillfällen förlängning af

arbetstiden, senast till den 1 oktober 1872.

På framställning af enskild motionär medgaf dessutom Kiksdagen ar

1868 den förändring i de bestämda vilkoren rörande det från riksgäldskontoret

anvisade lånet, att till och med 1870 blott fem procent behöfde erläggas,

och att amorteringen ej behöfde begynna förr än med år 1871.

Sedan derefter styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader den 25

april 1872 aflåtit en skrifvelse till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge

län med förständigande för bolaget att den 1 oktober 1872 hafva

torrläggningsarbetet afsyningsgildt, vid äfventyr att styrelsen eljest skulle

finna sig nödsakad att gorå hemställan om lånebidragens indrifning på en

gång, ingick arbetsdirektionen till Kongl. Maj:t med en skrift, deruti direktionen,

med förmälan att bolaget insett fruktlösheten af sina bemödanden

att, utan delegarnes ruinerande, fullborda sjötappningsarbetet efter den

faststälda planen och att bolaget derför vid bolagsstämma den 11 Juni

1872 beslutat genom direktionen anhålla, att den en gång meagifna rättigheten

till lånens amortering på vissa år måtte bolaget förunnas, ehuru bolaget

sett sig urståndsatt att fullborda sjöaftappningsarbetet, i underdånighet

anhöll, att Kongl. Maj:t täcktes medgifva bolaget rättighet att fortfarande

liksom dittills genom årlig inbetalning till stadgadt belopp erlägga

ränta och afbetalning å båda lånen, intill dess desamma sålunda blifvit till

fullo guldna. .

Uti underdånigt utlåtande, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Blekinge län öfver denna framställning den 24 december 18/2 afgaf, anfördes/

att företaget, som enligt det uppgjorda förslaget beräknats kosta

86,775 riksdaler, redan då medtagit en kostnad för intressenterna af 146,251

riksdaler, utan att likväl det afsedda ändamålet uppnåtts. Ehuru detta

höga kostnadsbelopp till någon del tillkommit genom mindre ändamålsenliga

åtgärder från intressenternas sida och genom räntor å upptagna lån

samt genom bristande kraft, enighet och beslutsamhet hos intressenterna, vore

likväl Kongl. Maj:ts befallningshafvande, liksom nästan alla de personer,

som om arbetet tagit kännedom, öfvertygad derom, att detsamma icke kunnat

bringas till ett tillfredsställande slut efter den derför faststälda planen, h öretaget

hörde onekligen till de svåraste i sitt slag, enär den areal, som skulle

torrläggas, egentligen vore en hafsvik, uti hvilken betvdliga vattenmassol

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 32.

utfölle dels genom två åar och dels genom det starka tillflöde, som i synnerhet

vid snösmältningstiden nedströmmade från en bergås.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåg derför företagets misslyckande

åtminstone till någon del vara beroende på förhållanden, som icke kunde

läggas intressenterna till last.

På grand af hvad sålunda förekommit föreslog Kongl. Maj:t genom

proposition den 18 januari 1873 Eiksdagen att medgifva, att bolaget finge,

på de vilkor Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva, bibehålla det

statslån af 50,000 riksdaler, bolaget från riksgäldskontoret erhållit, och återgälda

lånet genom årliga inbetalningar i stadgad ordning utan förbindelse

för bolaget att torrlägga sjön Vesan.

Sedan Riksdagen deitill lemnat sitt bifall, tillät Kongl. Maj:t genom

nådigt bref den 4 december 1874 bolaget att fortfarande bibehålla ifrågavarande

båda lån och desamma, jemlikt stadgade amorteringsplaner, återgälda

utan förbindelse för bolaget att i vidsträcktare mån än som redan

skett fullborda företaget.

Det från handels- och sjöfartsfonden beviljade lånet bar sedermera

blifvit till fullo återbetaldt, och förvaltningen af det från riksgäldskontoret

anvisade lånet bar från och med år 1874 öfvertagits af statskontoret.

Under år 1888 ingingo derefter delegarne till Kongl. Maj:t med eu

skufvelse, hvari de, med förmälan att värdet af den genom företaget, som

utförts under ledning af majoren i väg- och vattenbyggnadscorpsen A.

ltemmer, vunna jordförbättringen, af utsedd nämnd år 1880 uppskattadt till

81,867 kronor 64 öre, men af häradssynerätt nedsatt till 62,438 kronor

36 öre, icke ens motsvarade hälften af de kontanta utlägg, bolaget hittills

fått för arbetet vidkännas, och att så stor förlust redan för bolaget

uppkommit, att flere delegare i följd deraf måst gå från bus och hem och

att detsamma skulle blifva fallet med ännu flere, om de till 4,000 kronor

faststälda annuiteterna å omförmälda lån å 50,000 kronor skulle fortfarande

gäldas, i underdånighet anhöllo, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att den obetalda delen af lånet, utgörande, enligt bifogad uppgift från

statskontoret, med upplupen ränta vid 1887 års slut 24,778 kronor 63

öre, måtte få afskrifvas.

Vid denna ansökning var fogadt, bland andra handlingar, bevis af

domhafvanden i orten att en stor del af de hemman, hvilka hade sina egor

inom området för ifrågavarande bolag, besvärades af inteckningar för gäld

intill och öfver hemmanens verkliga värde, hvilket särskildt vore fallet med

de hemman, hvilka syntes få vidkännas största kostnaden för företaget,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 32.

5

samt att ställningen bland flertalet bland jordegarne syntes vara sådan, som

förmådde de icke i längden erlägga de bidrag, hvilka år efter annat bos

dem uttaxerades för återgäldande af ifrågavarande statslån.

Öfver denna ansökning hade yttranden afgifvits af åtskilliga myndigheter.

Förste landtmätaren i Blekinge län hade såsom sitt omdöme uttalat,

att värdet af den vunna jordförbättringen icke motsvarade räntan å de derför

nedlagda kostnader tillika med utgifterna för kanalarbetets årliga underhåll,

hvadan och då flertalet af delegarne i följd af den ojemna och orättvisa

årliga utdebitering, som följde af den ofvan omförmälda bestämmelsen

i bolagsordningen, att kostnaderna skulle utdebiteras efter egoviddden, intill

dess företaget vore fullbordadt, icke fortfarande förmådde bära dessa utgifter,

förste landtmätaren ansåge skäl förefinnas att bevilja den sökta afskrifningen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade ansett tillräckliga skäl icke

förefinnas att tillstyrka afskrifning af hela det återstående lånebeloppet

med ränta, hvarjemte styrelsen anmärkt, att, om ansökningen bifölles, många

likartade ansökningar antagligen skulle framkallas, genom hvilkas beviljande

afsigten med statslån för utförande af vattenaftappningar och odlingsföretag

skulle i väsentlig män förfelas.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län hade — med förmälan,

bland annat, att företagets misslyckande icke kunde tillskrifvas delegarne

och att äfven de delegare, som tillskyndats största batnaden af företaget,

i allt fall i allmänhet icke beredts fördelar, motsvarande värdet af

de hittills nedlagda kostnaderna — tillstyrkt bifall till ansökningen.

Statskontoret hade, jemte meddelande af den upplysning, att under

åren 1869—1887 för ifrågavarande lån influtit 67,500 kronor, hvaraf

41,736 kronor 6S öre beräknats såsom ränta och återstoden 25,763 kronor

32 öre utgjort kapitalafbetalning, så att ett kapitalbelopp af 24,236 kronor

68 öre åtestode oguldet, vidare anfört, att då ifrågavarande sjösänkningsarbete,

som enligt det uppgjorda förslaget beräknats kosta 86,775 kronor,

enligt vid ansökningen fogadt intyg medfört en kostnad, förutom vissa ej

upptagna utgifter, af 139,507 kronor 19 öre, och denna kostnad med mer

än dubbla beloppet öfverstege det värde, hvartill fördelarne af det hittills

gjorda ofullständiga arbetet uppskattats, samt detta ofördelaktiga resultat

till icke ringa del syntes höra tillskrifvas förhållanden, hvarå bolaget icke

kunnat hafva synnerlig inverkan, ansåge statskontoret, med hänsyn jemväl

dertill, att å ifrågavarande lån under hela tiden erlagts ränta efter 5 procent

till sammanräknadt belopp af 41,736 kronor 68 öre, hvilken räntefot för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 32.

de senare åren måste anses jemförelsevis hög, sig kunna hemställa om sådan

lindring i de bestämda betalningsvilkoren, att räntefrihet å det återstående

kapitalbeloppet, 24,236 kronor 68 öre, måtte bolaget medgifvas, och att

den årliga inbetalningen nedsattes till 3,000 kronor för åren 1888—1894

samt till 3,236 kronor 68 öre för år 1895.

I proposition af den 14 december 1888 föreslog Kongl. Maj:t 1889

års Riksdag att medgifva den af statskontoret sålunda tillstyrkta lindring

i de för ifrågavarande lån gällande betalningsvilkor.

Härförutom både herr N. Jönsson jemväl vid 1889 års riksdag i väckt

motion föreslagit, att lånet måtte helt och hållet afskrifvas.

I afgifvet utlåtande yttrade statsutskottet, att, enär enligt dess åsigt

ifrågavarande företags misslyckande hufvudsakligen torde vara att tillskrifva

omständigheter, som det ej berott på delegarne att afhjelpa, och främst

den ringa erfarenhet beträffande ett sådant arbetes planläggning och utförande,

som vid tiden för förslagets upprättande stått till buds, utskottet

ansåge sig ega giltig anledning tillstyrka Riksdagen att behjerta dessa delegares

belägenhet, men att, då skäl förefunnes att antaga, att de enskilda

jordegarne icke vore utan skuld till företagets mindre lyckliga resultat, utskottet

funne sig härutinnan ej kunna gå längre än till förordande af

hvad Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med statskontorets yttrande, föreslagit.

På utskottets hemställan beslöt derpå Riksdagen, att med bifall till

Kongl. Maj:ts förslag, men utan afseende å herr N. Jönssons motion, medgifva

den lindring uti de gällande vilkoren för återbetalning af det Vesans

kärr- och sjöuttömnings- samt odlingsbolag af Rikets Ständer vid 1862—- 1863 årens riksdag beviljade lån, att det återstående kapitalbeloppet, 24,236

kronor 68 öre, skulle få räntefritt åtnjutas och återbetalningen verkställas

på det sätt, att för hvarje af åren 188S—1894 inbetalades 3,000 kronor

samt för år 1895 3,236 kronor 68 öre; börande de på år 1888 belöpande

3,000 kronor inbetalas under år 1889 och de öfriga beloppen hvart och

ett före slutet af det år, för hvilket beloppet skulle erläggas.

Vid 1890 års riksdag väckte herr N. Jönsson å ny o förslag derom, att

lånets återstod skulle afskrifvas. Denna återstod utgjorde fortfarande 24,236

kronor 68 öre. Bolaget hade nemligen icke gjort någon afbetalning å lånet

af den anledning att tvist var anhängig vid domstol om den grund, efter

hvilken bolagsmännen skulle vara skyldige att deltaga i kostnaderna för företaget.

Till stöd för motionen åberopade motionären hufvudsakligen innehållet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 32. >

af ett vid hofrättssyn under berörda rättegång af statens landtbruksingemör

E. W. Ewe såsom synerättens tillkallade, sakkunniga biträde i november

månad är 1888 afgifvit utlåtande öfver sjösänkningsföretaget, hvilket utlåtande

innehöll, bland annat: att medelvattenstandet i Mesan nu <ii detsamma

som före vatten all ed nin gsföretagets utförande; att de för vattnets

afledande anlagda kanalerna varit dertill alldeles för små; att felaktigheterna

i förslaget haft sin orsak i då för tiden förefintliga ofullständiga erfarenhetsrön

rörande på saken inverkande förhållanden; att jordförbättringen

af bemälde landtbruksingemör beräknades till ett värde af 16,155 kronor

4 öre, så att, under förutsättning att anläggningarna vidmagthölles, bolaget

kunde af vattenledningen undfå eu vinst per år, efter fyra procent, af 646

kronor 20 öre; samt att hela arbetet vore, såsom vattenafiedningsföretag,

ätt anse såsom alldeles misslyckadt.

Motionären anförde vidare, att, enligt sammandrag af bolagets uttaxera!

gslängder, bolagets utgifter uppgått till 1/1,122 kronor 95. öre

samt att bolagets utgifter således öfverskridit det vunna jordförbättringsvärdet

med ej mindre än 154,967 kronor 91 öre, som torde komma att

ökas med tusentals kronor endast i rättegångskostnader, innan pågående,

ofvan omförmälda rättegång hunne afslutas; att af de i början till bolaget

inberäknade cirka 3,000 tunnland 1,200 å 1,300 tunnland genom rätteo-ång

blifvit från bolaget befriade och således endast 1,771 tunnland 6

kappland vore betalningsskyldiga eller i bolaget qvarstående.

Då motionären trodde sig sålunda hafva visat, att de af statens landtbruksingeniör

Åkerman för arbetsföretagets utförande uppgjorda kalkyler

och planer, hvarförutan företaget säkerligen ej kommit till stånd, varit felaktiga

i beräkningarna och missledande, samt arbetet utförts under ledning

af majoren i väg- och vattenbyggnadscorpsen A. Remmer, och således staten

genom sina tjenstemäns ofrivilligt missledande åtgärder varit väsentligaste

orsaken till detta olyckliga bolags tillkomst, för hvars skull atskillige

bolagsmän blifvit ruinerade och ännu flere torde blifva det utan annan för - skylian, än att de låtit leda sig af sakkunnige mäns omdöme, hade motionären

ansett den begärda afskrifningen af lånet vara en gärd af rättvisa och

billighet, helst bolagsmännen ändå fått vidkännas flerdubbelt större förlust,

än staten med efterskänkande af lånets återstod skulle göra.

Statsutskottet tillstyrkte bifall till motionen, men Riksdagen afslog

densamma, Första Kammaren utan votering, Andra Kammaren efter votering

med 150 röster mot 43, som voro för bifall.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 32.

I sin vid denna riksdag väckta motion i förevarande ämne har motionären

förmält, dels att Kongl. Maj:t genom dom den 19 december 1890

förklarat bolagsmännens vinst af företaget icke kunna läggas till grund

för fördelningen af kostnaderna derför, utan att dessa skola ersättas af

hvar och en bolagsman i förhållande till arealen af den honom tillhöriga

jord, som i företaget ingått, dels ock att sedermera vid häradsrätten i orten

ytterligare mer än 400 tunnland befriats från delaktighet i företaget, så

att numera deri endast skulle qvarstå omkring 1,300 tunnland.

Då det till grund för vattenafledningsföretagets utförande liggande

förslaget vant felaktigt och missledande, hvarförutan företaget icke kommit

till stånd, samt detsamma upprättats af statens tjensteman, och arbetsföretaget

utförts under ledning af majoren i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

herr A. Remmer, samt staten sålunda genom sina tjenstemäns ofrivilligt missledande

åtgärder, beroende på den tiden förefintliga ofullständiga erfarenheter011)

varit väsentligaste orsaken till detta olyckliga bolags tillkomst,

föi hvars skull åtskilliga bolagsmän blifvit ruinerade utan annan förskyllan,

än att de låtit leda sig af sakkunnige mäns omdöme och trott på deras

uppgifter, ty sjelfva kunde de helt naturligt vid den tiden icke bedöma

ett sådant företags utförande, så syntes verkligen ömmande skäl förefinnas

samt med Riksdagens värdighet förenadt att befria dessa återstående betalningsskyldige

jordegare ifrån betalning af återstående delen af statslånet.

Enligt hvad utskottet inhemtat, utgör, sedan bolaget, på sätt motionärén

uppgifva, afbetalt 9,000 kronor under de senaste två åren, återstoden

af lånet 15,236 kronor 68 öre.

Såsom af ofvanstaende redogörelse inkemtas, har den fråga, som nu

föreligger till afgörande, redan två särskilda gånger varit dragen under Riksdagens

pröfning och båda gångerna blifvit så besvarad, att Riksdagen icke

funnit skäl att medgifva den föreslagna afskrifningen. Riksdagens sålunda

för kort tid sedan fattade beslut torde fortfarande böra lända till efterrättelse,

och detta sa mycket hellre, som förhållandena i sak icke undergått

någon förändring. Att det å lånet återstående oguldna beloppet nu utgör

15,236 kronor 68 öre i stället för 24,236 kronor 68 öre lärer näppeligen

kunna anföras såsom skäl för afskrifningen.

Motionären har sökt göra gällande, att staten genom åtgöranden från

dess tjenstemäns sida skulle hafva varit väsentligaste orsaken till bolagets

tillkomst och äfven hafva del i företagets olyckliga utgång. Med afseende

härpå anser sig utskottet böra framhålla, att den eller de statens tjenste
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutslcottets Utlåtande N:o 32.

9

män, som motionären åsyftar, tagit befattning med ifrågavarande sjösänkningsföretag

icke i egenskap af embetsmän för statens räkning, utan på begäran

af enskilda personer för deras räkning, såsom biträden åt dem, och att

det följaktligen alldeles icke kan blifva tal om någon tillämpning af grundsatsen

om statens ansvarsskyldighet för dess tjenstemäns handlingar i tjensten.

Denna afskrifningsfråga är utan tvifvel, på sätt vid dess föregående

handläggning inom Riksdagen framhållits, en synnerligen vigtig principfråga.

För den ingalunda ringa långifvande verksamhet, som staten på olika områden

utöfvar, är det påtagligen af stor betydelse, att förhållandet emellan

staten och dess många låntagare betraktas på samma sätt som förhållandet

emellan långifvare och låntagare i allmänhet. Ett uppgifvande af denna synpunkt

i ett visst fall synes utskottet innebära vådor för framtiden, från

hvilka man icke kan bortse och som ej böra underskattas. En eftergift

skulle nemligen helt säkert från andra håll framkalla anspråk på liknande

medgifvanden, och ett i denna rigtning en gång taget steg komme naturligen

att minska motståndskraften vid framställningar om efterskänkande af

statens rätt i andra fall, som erbjöde någon jemförelse med det förevarande.

I främsta rummet med hänsyn härtill, och då för öfrigt den årliga utdebitering

å delegarne, hvilken ytterligare erfordras för lånets gäldande, är

af så ringa betydenhet, att deras ekonomiska välstånd icke kan vara deraf

beroende, får utskottet, med erinran att ifrågavarande bolag vid flera tillfällen

af staten erhållit afsevärda lättnader, hemställa,

att herr N, Jönssons ofvan omförmälda motion icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 mars 1893.

På statsutskottets vägnar:

Gustaf Sparre.

Bih. till Biksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 25 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.