Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af rätt till bearbetande af apatitförekomster.

1893-03-17 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:40, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af rätt till bearbetande af apatitförekomster.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

1

N:o 40.

Ank. till Riksd. kansli den 17 mars 1893, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

upplåtelse af rätt till bearbetande af apatitförekomster.

(I. A.)

I skrifvelse af den 17 maj 1889 anhöll Riksdagen, att Kongl.

Maj:t täcktes ofördröjligen låta anställa undersökning om förekomst,

utsträckning och beskaffenhet af de vid Gellivare och i allmänhet inom

Norrbotten å kronojord befintliga apatitlager samt vidtaga de åtgärder,

som till bevarande af statens rätt och fördel deraf kunde föranledas.

Jemte erinran härom har Kongl. Maj:t, sedan med anledning af

Riksdagens berörda framställning undersökningsarbeten i det af Riksdagen

angifna syfte blifvit i enlighet med särskilda af Kongl. Maj:t

meddelade föreskrifter under de fyra sistförflutna åren verkstälda, till

Riksdagen öfverlemnat till Kongl. Maj:t inkomna berättelser öfver de

under åren 1889, 1890 och 1891 verkstälda dylika arbeten; i sammanhang

hvarmed Kongl. Maj:t i en till Riksdagen den 17 nästlidne februari

aflåten, till statsutskottet remitterad proposition (n:o 29) föreslagit

Riksdagen att medgifva, att Kongl. Maj:t måtte ega

dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld

och under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t komnie att bestämma, å

kronojord inom visst å marken utstakadt område under eu tid för hvarje

gång af högst trettio år med andras uteslutande med arbete belägga

och sig tillgodogöra anträffade apatitfyndigheter, med rätt för koncessionsinnehafvaren

att, derest Kongl. Maj:t efter upplåtelsetidens utgång

pröfvade ny upplåtelse af området böra ske, ega företrädesrätt till

öfverenskommelse om fortsatt arbete med apatitens tillgodogörande på

de vilkor, Kongl. Maj:t då på grund af sig företeende omständigheter

kunde finna godt bestämma,

Bill. till liilcsd. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 32 Häft. (N:o 40). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N;o 40.

dels åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder koncessionen

beviljats, upplåta i närheten af fyndställe belägna, af staten

obegagnade vattenfall jemte erforderlig mark för vägar, för anläggning

af verkstäder och arbetarebostäder samt för kraftledning, med skyldighet

för koncessionsinnehafvaren att för sålunda åt honom upplåtna

förmåner gälda visst årligt arrende, som skulle bestämmas genom särskild

uppskattning före upplåtelsens medgifvande.

I det vid ifrågavarande proposition fogade statsrådsprotokoll öfver

finansärenden den 17 nästlidne februari redogöres till en början (sid.

3 6) för de undersökningar rörande apatittillgångarna å kronojord

inom Norrbottens län, som anstälts med anledning af Riksdagens omförmälda

skrifvelse; och tillåter sig utskottet hänvisa till denna redogörelse

äfvensom till de till Riksdagen öfverlemnade tryckta berättelserna

öfver berörda undersökningar samt särskilde komiterades jemväl till

trycket befordrade betänkande angående apatittillgångar i Norrbotten.

I förenämnda statsrådsprotokoll meddelas vidare, att bergsingeniören

Hans von Post i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift förmält, att af honom

under åren 1889—1891 verkstälda undersökningar rörande förekomsten af

mineralet apatit gifvit vid handen, att å de kronan tillhöriga bergshöjderna

Dundret, Luspavara och Siäkavara i Gellivare socken af Norrbottens län

sagda mineral förekomine på flera ställen och särskild! på de två förstnämnda

bergshöjderna till sådan myckenhet, att antagas kunde, dels att

de redan anträffade fynden skulle kunna återgifva på dem nedlagda brytningskostnader,

dels ock att, derest försöks- och brytningsarbeten kunde

åvägabringas i större omfattning och med större ekonomiska resurser,

än som dittills stått sökanden till buds, jemväl vinst skulle uppstå å

företaget; och hade von Post anhållit, att sökanden, hans rättsinnehafvare

och de svenske män, med hvilka han kunde förena sig, måtte

undfå tillstånd att på nämnda bergshöjder, såvidt de icke vore upplåtna

åt annan, dels med andras uteslutande under åren 1892, 1893

och 1894 eftersöka apatit och verkställa derför nödiga sprängningsoch

jordarbeten, dels äfven, för den händelse under berörda period

brytvärda fynd af apatit anträffades, under en tid af 50 år derefter

ensamme bearbeta och tillgodogöra sig fynden. Tillika hade sökanden

hemstält, dels att tillståndet till verkställande af undersökningar och

försöksarbeten måtte omfatta hela de nämnda, mot marken skarpt

begränsade bergshöjderna, men tillståndet till apatitens bearbetande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40. 3

och tillgodogörande allenast vissa till utsträckning efter fyndställenas

läge samt till storlek efter arbetets och dertill hörande inrättningars

behof bestämda områden, dels att mark till väg från jernvägen Luleå

_Gellivare och till arbetsplatserna måtte anvisas, äfvensom sökanden

medgifvas rätt att efter anmälan få använda i närheten af fyndställena

belägna, af staten icke begagnade vattenfall jemte erforderlig mark

för ''anläggning af anrikningsverk och arbetarebostäder samt för kraftledningar,

dels ock att rättigheten till inom ofvan omförmäla brytnings-

och byggnadsområden förekommande, icke inmutningsbara mineral

måtte på sökanden eller hans intressentskap öfverlåtas; hvarjemte

sökanden föreslagit, att såsom vilkor för ofvanberörda tillstånd måtte

föreskrifvas: för tillståndet till försöksarbetena, att å dessa. arbeten

skulle hvarje år nedläggas minst 4,000 kronor, hvarom bevis innan

den 1 mars året derefter borde lemnas; för tillståndet till apatitens

bearbetande och vidare tillgodogörande, att hvarje år innan sagda dag

skulle för det föregående brytningsåret erläggas dels för erforderlig

mark och vattenkraft ett arrende, till belopp motsvarande^ hvad som

inom orten för dylik mark eller kraft högst plägade utgå, dels ock

för bruten och från fyndställena under brytningsperioden bortförd

apatit en afgäld, beräknad efter en i ansökningsskriften angifven formel

i förhållande till apatitens halt åt trebasisk fosforsyrad kalk, dock

aldrig understigande femhundra kronor, samt slutligen, såsom vilkor

för bedrifvande af så väl försöksarbete som vidare arbete, att borgen

stäldes för den skada å marken, som kunde genom arbetet uppkomma,

äfvensom att värdet af de växande träd, som för arbetet måste fällas,

blefve enligt vederbörande jägmästares uppskattning ersatt; allt vid

äfventyr att dessa rättigheter eljest förverkades.

Öfver denna ansökning hade utlåtanden afgifvits af domänstyrelsen,

kammarkollegium, chefen för Sveriges geologiska undersökning,

tekniska högskolan, kommerskollegium och Kong!. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län.

Domänstyrelsen hade i det af styrelsen afgitna utlåtandet upplyst,

att de med det gemensamma namnet Dundret betecknade bergshöjder,

med undantag af norra sluttningen, vore belägna inom den, jemlikt

kongl. bref den 30 oktober 1874, i Gellivare socken afsätta kronopark;

att så väl norra sluttningen af nämnda höjder som Siäkavara och

Luspavara tillhörde de områden i samma socken, hvilka vid allmänna

afvittringen upptagits såsom odisponerade kronoöfverloppsmarker; samt

att någon olägenhet för skogen ej vore att befara af arbetena för ifrågavarande

minerals tillgodogörande; och hade domänstyrelsen vidare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets Utlåtande N.-o 40.

hufvudsakligen anfört, att företaget i fråga visserligen vore förtjent att

underlättas och främjas, men då tillförlitlig kännedom ännu saknades

om betydelsen och värdet af de i kronans eg o varande apatitförande

områden, syntes det icke vara förenligt med kronans intressen, att

redan nu dessa områden upplätes åt sökanden på längre tid, utan borde

dermed lämpligen anstå, intill dess genom afslutandet af de på allmän

bekostnad påbörjade undersökningarna af apatitens förekomst någon

kännedom vunnits i berörda afseende. Domänstyrelsen hemstälde derför,

att framställningen icke måtte i vidsträcktare mån bifallas, än att

tillstånd till bedrifvande af försöksarbete å områdena på de föreslagna

vilkoren medgåfves sökanden och hans intressentskap.

I hvad domänstyrelsen sålunda anfört hade kammarkollegium

instämt.

Chefen för Sveriges geologiska undersökning hade i sitt utlåtande,

bland annat, anfört, att den af Kong], Maj:t tillsatta kommission för

undersökning af apatittillgångarna i Norrbotten egnat särskild uppmärksamhet

.åt de af sökanden von Post påvisade apatitförekomster i

gabbroberg inom . nu ifrågavarande områden, hvarvid kommissionens

arbeten i väsentlig män underlättats derigenom, att von Post stält

frukterna af sitt långvariga och kostsamma försöksarbete till kommissionens

förfogande; att, ehuru undersökningarna å dessa områden

kunde anses från kommissionens sida afslutade, det icke vore möjligt

att med full visshet förutsäga, huruvida apatitdrift å nämnda områden

skulle varda i afsevärd mån lönande, enär, för att vinna önskvärd

klarhet i denna fråga, så dryga omkostnader erfordrades, att ingen

kunde antagas vara benägen att underkasta sig sådana utan att dessförinnan

hafva fått sig tillförsäkrad rätt till skälig vinst af de fynd,

som kunde göras, att, då det syntes mindre lämpligt, att en och samma

person förunnades koncession å så stora områden, som sökanden ifrågasatt,

och då af Dundret endast norra sluttningen visat sig vara i nämnvärd

mån apatitförande, åt sökanden borde upplåtas allenast Luspavara

och Siäkavara samt viss, i utlåtandet angifven del af Dundret;

samt att beträffande den afgäld, som sökanden skulle tillförbiudas att

utgifva till statsverket för rättigheten att bryta apatit, det vore enklast

att beräkna afgälden enligt samma grunder, som i Norge tilläm*

fråg''a om afgift till jordegare för bruten apatit, eller efter ett

på förhand bestämdt belopp, merendels två kronor per ton för använd

bortförd eller försåld apatit.

Tekniska högskolan hade såsom utlåtande i ärendet åberopat ett

af professoren vid högskolan G. Nordenström i ämnet afgifvet yttrande,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

5

hvari tillstyrkts bifall till ansökningen, dock med erinran att den tid,

för hvilken sökanden skulle få med andras uteslutande ensam bearbeta

och tillgodogöra anträffade fynd af apatit, icke borde bestämmas till

mer än högst trettio år, samt att bestämmelse måhända borde meddelas

i syfte, att fältspärrning blefve förebyggd i fråga om inmutbara

mineral, som till äfventyrs visade sig inom de åt sökanden upplåtna

områden förekomma på sådant sätt och i sådan mängd, att de med

tillgängliga metoder fördelaktigt kunde tillgodogöras eller blifva föremål

för teknisk användning.

Af kommerskollegium hade anförts, hurusom enligt kongl. bref

till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län den 30 maj

1890 de undersökningar rörande förekomsten af apatit inom Norrbotten,

som åren 1889, 1890 och 1891 på allmän bekostnad fortgått, under de

sistnämnda två åren haft till ändamål, förutom, bland annat, en fortsatt

utredning af värdet och betydelsen af de apatittillgångar, som. å Gellivare

malmberg förekomrae, jemväl en geognostisk undersökning af å

kronojord förekommande gabbromassiv, i första rummet de närmast

Luleå—Ofoten-jernvägen och i kustlandet befintliga, med särskild hänsyn

till förekomsten af sådana varieteter af denna bergart, som, enligt

hittills vunnen erfarenhet, ansåges vara företrädesvis apatitförande.

Dessa sistnämnda undersökningar, hvilka icke syntes hafva afsett att

för kronans räkning uppleta brytvärda apatitfynd, utan fast hellre att i

stort bestämma gränserna för de trakter, der sannolikhet funnes för att

apatit skulle kunna anträffas, finge nu anses afslutade, åtminstone hvad

beträffade områdena invid Luleå—Ofoten-jeruvägen.

De af sökanden von Post i ansökningen omförmälda bergshöjder,

på hvilka han uppgåfve sig hafva funnit lofvande anledningar till brvtvärda

apatitförekomster, egde icke något som helst sammanhang med

fyndigheterna å Gellivare malmberg, utan tillhörde just de gabbroområden

invid Luleå—Ofoten jernväg, hvilkas betydelse med hänsigt

till apatiten skulle genom förberörda geognostiska undersökningar närmare

utredas.

Efter de på allmän bekostnad bedrifna undersökningarnas, afslutande

å här ifrågavarande gabbromassiv syntes apatitfrågans praktiska

lösning bäst befrämjas genom att åt den enskilda företagsamheten

öfverlåta det detaljerade letandet efter brytvärda apatitfyndigheter. Då

von Post, hvilken ''varit den förste, som hänvändt uppmärksamheten på

möjligheten att i berörda gabbromassiv anträffa apatit och som å sina

arbeten med letandet efter detta mineral redan uppoffrat mycken tid

och nedlagt kostnader, nu önskade fortgå på den af honom inslagna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

väg och fortsätta sina gräfningar och sprängningsarbeten, hvarigenom

utsigt vunnes att erhålla en verkligt praktisk utredning om huruvida

apatit i brytvärda mängder kunde anträffas inom merberörda gabbroområden,

vore underlättande och befrämjande af hans bemödanden,

äfven ur det allmännas synpunkt, att förorda, särdeles som, derest hans

försök skulle krönas med framgång, sökandet efter andra nya fyndställen

för det för vårt jordbruk så vigtiga apatitmineralet säkerligen

derigenom skulle framkallas.

Det kunde emellertid icke förutsättas, att sökanden och de personer,

. med hvilka han kunde förena sig, skulle vilja på den vidare

utredningen af brytvärdheten af apatitförekomsterna å de merberörda

områdena göra för ändamålet erforderliga omkostnader, derest de icke

jemväl erhölle visshet om att, för den händelse resultatet af undersökningarna

blefve gynsamt, äfven få tillfälle att genom apatitens tillgodogörande

om möjligt skörda någon vinst af sitt arbete och sina utlägg.

På grund af hvad sålunda andragits, och då domänstyrelsen icke

haft något att ur skogsvårdens synpunkt invända mot att ett arbete

för apatitens tillgodogörande anlades å ifrågavarande, kronan tillhöriga

mark, funne sig kollegium ega full anledning att, i likhet med chefen

för Sveriges geologiska undersökning och tekniska högskolan, tillstyrka

bifall i hufvudsak till ansökningen.

I fråga om de af sökanden föreslagna vilkor hade kollegium dock

erinrat följande.

Den tid af 50 år, hvarunder sökanden och hans intressentskap

enligt sökandens underdåniga begäran skulle ega att med andras uteslutande

tillgodogöra sig de möjligen anträffade apatitfynden, syntes

kollegium vara för lång och lämpligen kunna nedsättas till 30 år,

med rättighet likväl för sökanden och hans intressentskap att efter

denna tids förlopp ega företräde till öfverenskommelse om fortsatt arbete

med apatitens tillgodogörande under den tid och på de vilkor,

Kong!. Maj:t då, på grund af sig företeende omständigheter och vunnen

erfarenhet, kunde finna godt bestämma. Vidare ansåge kollegium, att

den årliga afgälden för apatiteu, i stället för att beräknas efter den af

sökanden föreslagna formel, hvarvid lätteligen svårigheter och olika

tolkningar på grund af olika analysresultat kunde uppstå, borde fastställas

till ett fixt belopp för all från orten afsänd eller der på något

sätt tillgodogjord apatit. Detta belopp kunde då lämpligen bestämmas

till det, enligt uppgift, i Norge vid enahanda förhållanden vanligaste,

eller 2 kronor per ton. Beträffande derefter hvad sökanden hemstält

i fråga om öfverlåtelse på honom och hans intressentskap af kronans

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

7

rätt till icke inmutningsbara mineral inom till äfventyra inmutade områden

eller utlagda utmål inom de för apatitbrytningen upplåtna områdena,

så borde detta förtydligas derhän, att dermed skulle afses den

rätt, kronan på grund af 8 § grufvestadgan kunde ega till apatiten

inom till äfventyra inmutade områden och blifvande utmål inom apatitbrytningsområdena,

samt att sökanden och hans intressentskap, utan

rätt till godtgörelse från kronans sida, skulle vara underkastade det

intrång i sitt arbete, som kunde uppstå på grund af till äfventyra skedd

inmutning af malmfyndigheter inom de för apatitbrytningen upplåtna

områdena. Vidare borde bestämmas, att sökanden och hans intressentskap

skulle vara skyldige att efter försöksperiodens slut anmäla, om

de ville igångsätta arbetet med apatitens vidare tillgodogörande, och

hafva hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet derom gjort anmälan

inom ett år från försöksperiodens slut.

Då måhända svårigheter skulle möta för att, i de trakter, hvarom

fråga vore, beträffande det arrende, sökanden skulle för åt honom upplåten

mark och vattenkraft erlägga, finna jemförelse med andra i orten

utarrenderade föremål af samma slag, hade kollegium ansett sagda

arrende böra bestämmas efter särskild uppskattning.

På grund af hvad sålunda anförts hade kollegium hemstält, dels

att åt von Post, hans rättsinnehafvare och de svenske män, med hvilka

han kunde sig förena, måtte meddelas tillstånd att å bergshöjderna

Dundret, Luspavara och Siäkavara inom Gellivare socken af Norrbottens

län med andras uteslutande eftersöka apatitfyndigheter och derefter

med arbete belägga och sig tillgodogöra till äfventyrs anträffade sådana

fyndigheter, dels att med afseende härå måtte föreskrifvas vissa i statsrådsprotokollet

(sid. 12—14) intagna vilkor.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, som inhemtat

yttrande från bergmästareembetet i norra bergmästaredistriktet, hade,

bland annat, anfört, att det vore obestridligt, att upptäckandet af brytvärda

apatitfyndigheter inom länet och grundandet af eu industri för

tillgodogörandet af detta mineral skulle lända till mycket stort gagn

ej blott för orten, utan för hela vårt land. Med all sannolikhet komme

emellertid de till äfventyrs förefintliga apatitlagren fortfarande att ligga

onyttiga, om ej den enskilda företagsamheten lemnades tillfälle att ingripa

för anställande af de vidtomfattande och kostsamma undersökningar,

som erfordrades för att derpå grunda en större industri. . Å

andra sidan kunde det icke billigtvis ifrågasättas, att enskild! kapital

skulle kunna för ett dylikt företag intresseras, med mindre någon utsigt

erhölles att få ersättning för derå nedlagda kostnader. Med af
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

seende härå hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordat bifall till

von Posts ansökning på de af koinmerskoHegium föreslagna vilkor,

allenast med vissa ändringar och tillägg.

Enligt hvad statsrådet och chefen för finansdepartementet till berörda

statsrådsprotokoll vidare anfört, hade de af Kongl. Maj:t på

Riksdagens begäran anordnade undersökningarna af apatittillgångar i

Norrbottens län afsett dels utredning af förhållandena med den apatit,

som anträffas å Gellivare malmberg, dels en geognostisk undersökning

af den å kronojord förekommande gabbrobergart, som, enligt erfarenhet

från andra länder, ansåges vara företrädesvis apatitförande, dels ock

utredning af de mellan staten såsom jordegare samt inmutare af malmfyndigheter

och upptäckare af apatitförekomster uppstående rättsförhållanden.

Såsom ock kommerskollegium i förberörda utlåtande anfört, hade

emellertid dessa undersökningar, särskilt af gabbrobergarten, icke

åsyftat att direkt för kronans räkning uppleta brytvärda apatitfyndigheter,

utan fast hellre att vinna utredning angående möjligheten af en

apatitindustris uppkomst i nämnda landsdel och att tillika tillse, att,

der apatittillgångarna funnes å kronohjord, statens rätt blefve behörigen

tillvaratagen.

De resultat, hvartill undersökningarna ledt i fråga om Gellivare

malmberg, kunde anses vara följande. Förhoppningarna om tillvaron

af större, i och för sig brytvärda förekomster af ren apatit, lämplig

att direkt användas för beredning på kemisk väg af gödningsämne,

hade icke bekräftats. Deremot hade tillgångarna å apatit tillsammans

med jernmalm befunnits mycket betydande och större, än man förut

antagit. Dessa tillgångar kunde dock endast efter särskild mekanisk

och magnetisk behandling, för afskiljande af jernmalmen, användas för

fosfatfabrikationen på kemisk väg. I de allra flesta fall vore emellertid

jermalmen till mängden öfvervägande, medan de förekomster af apatit

med relativt underordnad jernmalmshalt, som under undersökningarnas

gång anträffats, vore mindre betydande.

Undersökningarna rörande ofvanberörda gabbrobergart hade gifvit

vid handen, att denna bergart i stor utsträckning inom länet förekomme,

samt att sannolikhet syntes finnas för anträffande derinom af brytvärd

apatit.

Anstälda försök att genom smältning af apatitrikt gods från

Gellivare åstadkomma ett gödningsämne, jemförligt med s. k. Thomasslagg,

hade visat, att på denna väg en produkt, innehållande Idelig

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

9

fosforsyra, kunde erhållas, men fortsatta kulturförsök erfordrades för

utrönande af produktens värde.

Utredning af statens, såsom jordegare, rättsförhållande filt inmutare

af malmfyndigheter och till enskilde apatitupptäckare hade verkstälts;

och slutligen hade, med föranledande af undersökningarna, ett rikt

material för en geologisk karta öfver Gellivare malmberg insamlats;

en sådan karta, hvarigenom en ökad kännedom om berörda stora jernmalmsförekomst

vunnes, skulle inom kort kunna offentliggöras.

Då ifrågavarande undersökningar nu vore i det närmaste afsilande,

borde, enligt departementschefens mening, tillses, att de vunna resultaten

i möjligaste mån blefve tillgodogjorda. Härvid kunde dock icke gerna

ifrågasättas, att staten för egen räkning skulle bearbeta apatitfyndigheter.

Apatiten å Gellivare malmberg förekomme till allra största

delen inom jerngrufveutmål, anvisade jemlikt nu gällande grufvestadga

och till hvilka rätten innehades af privata personer. Att inom de

vidsträckta, mycket ofta jordtäckta gabbroområdena låta för statens

räkning, under ledning af geologer eller andra sakkunnige, anordna

detaljerade undersökningar, blefve ett både dyrbart och i allt fall vanskligt

företag. Vida lämpligare vore att åt den enskilda företagsamheten

öfverlemna det detaljerade letandet med hacka och spade. Funnes

nemligen eggelsen af utsigt till större ekonomisk fördel, blefve detta

arbete bäst utfördt af enskilde med hjelp af befolkningen i orten eller

arbetare, hvilka vunnit kännedom om apatiten i dess olika former.

Detta tillvägagående, som äfven fullt öfverensstämde med statens intressen,

då det bidroge till ökade arbetstillfällen och måhända äfven kunde bidraga

till befolkningens ökning i nu glest bebodda trakter, hade i andra

länder, särskild! Norge, ledt till gynnsamma resultat. De rika apatitgrufvorna

der hade funnits af enskilde, sedan befolkningens intresse

blifvit för saken väckt.

För att emellertid den enskilda företagsamheten skulle kunna

intresseras för fortsatta apatitundersökningar borde tillses, att den, som

ville å kronojord bearbeta dylika fyndigheter, erhölle rättighet dertill

under sådana vilkor, att företaget för honom erbjöde utsigt till ekonomisk

fördel; men måste dervid äfven tillses, att staten för de upplåtna

rättigheterna erhölle skälig godtgörelse.

Med hänsyn härtill borde alltså medgifvas, att enskilda personer

kunde undfå dels rätt att med andras uteslutande under viss tid (försöksperioden)

inom vissa större områden eftersöka eller låta eftersöka

apatitfyndigheter, dels rätt att under viss längre tid (arbetsperioden)

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 4 Samt. 1 Afd. 32 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

inom bestämda, noggrant utstakade områden med andras uteslutande

med arbete belägga och sig tillgodogöra anträffade apatitfyndigheter,

dels rätt att disponera ej mindre erforderligt område af kronans mark

för uppförande derå af verkstäder och arbetarebostäder, för vägar m. in.,

än äfven behöflig vattenkraft, der tillgång till sådan funnes, dels ock

slutligen öfverlåtelse på sig af den kronan i egenskap af jordegare

enligt § 8 i gällande grufvestadga tillkommande rätt till apatit inom

till äfventyrs inmutade områden och utlagda utmål inom de anvisade

apatitarbetsfälten; och borde kronan till gengäld för dessa medgifvanden

betinga sig, att, under försöksperioden, arbete till visst värde årligen

nedlades å företaget samt att under arbetsperioden erlades dels

afgäld för bruten apatit, dels ock årligt arrende lör upplåten mark och

vattenkraft.

Såsom af det förut anförda framginge, förelåge för närvarande

till pröfning en ansökning om tillstånd att å vissa uppgifna områden

i Norrbotten bearbeta apatitfyndigheter. Denna ansökning, gjord af

bergsingeniören H. von Post, hvilken redan före de på allmän bekostnad

föranstaltade apatitundersökningarna inlagt synnerliga förtjenster om

kännedomen rörande förkomsten af det ifrågavarande mineralet, syntes

departementschefen förtjent att vinna afseende. Kommerskollegium

hade ock i hufvudsak förordat densamma äfvensom afgifvit förslag till

de vilkor, under hvilka enligt kollegii mening den begärda koncessionen

borde beviljas. Ehuru departementschefen för tillfället saknade anledning

att ingå i en närmare granskning af alla detaljer i de föreslagna

vilkoren, ansåge han sig dock redan nu böra anföra, att sagda vilkor

syntes i allt väsentligt höra vinna godkännande, dock att, med afseende

särskilt på den af Riksdagen i skrifvelse den 20 maj 1890 gjorda

framställning om vissa ändringar i gällande grufvestadga, bland vilkoren

äfven borde inryckas en bestämmelse om skyldighet för sökanden att

utan rätt till godtgörelse från kronans sida underkasta sig möjligen

blifvande ändringar i gällande gruflagstiftning.

Härvid förekomme emellertid, att af de områden, hvilka von Posts

ansökning afsåge, eller bergshöjderna Gellivare, Dundret, Luspavara

och Siäkavara, den förstnämnda, med undantag af norra sluttningen,

som utgjordes af odisponerad kronoöfverloppsmark, folie inom området

för den i Gellivare socken afsätta kronopark, och de båda senare

vore disponerad kronoöfverloppsmark. Visserligen vore Kongl. Maj:t

oförhindrad att medgifva anställandet af försöksarbeten efter apatit

å dylik mark, men deremot vore det icke med gällande grunder

för förvaltningen af kronans fasta egendom förenligt, att upplåtelse af

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

11

jord eller vattenkraft i och för bearbetning af apatitfyndigheter från

sådan mark egde rum. Då Riksdagens medgifvande härtill sålunda

borde inhemtas, vore lämpligt att icke inskränka det äskade medgifvandet

endast till det nu föreliggande fallet, utan af Riksdagen

begära ett generelt bemyndigande att bevilja dylika upplåtelser å

kronomark; och då uppenbart vore, att de närmare vilkor, under h vilka

koncession till apatitbrytning borde beviljas, måste lämpas efter de i

hvarje särskild! fall förekommande omständigheter, borde endast de

allmännaste grunderna för dylika koncessioner underställas Riksdagens

pröfning och godkännande.

I likhet med hvad departementschefen framhållit, anser utskottet

det icke böra ifrågasättas, att staten skall för egen räkning bearbeta

apatitfyndigheter, utan att åt den enskilda företagsamheten bör öfverlemnas

att vidtaga de åtgärder i sådant afseende, hvartill utsigten

till ekonomisk vinst må mana. Rätt att bearbeta å kronojord funna

apatitförekomster synes alltså, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, böra åt

enskilde upplåtas. Likaledes anser sig utskottet böra förorda Kongl.

Maj:ts förslag om utarrendering åt koncessionsinnehafvare af i närheten

af'' fyndställe belägna, af staten obegagnade vattenfall äfvensom för

företaget erforderlig mark. Härvid har utskottet endast velat uttala

den mening, att vid sådana vattenfalls upplåtande torde böra lemnas

bestämda föreskrifter derom, att den från vattenfallen hemtade kraft

uteslutande får användas för arbeten, som afse bearbetning af apatitfyndigheter.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 mars 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1893:74 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af rätt till bearbetande af apatitförekomster. s. 21 i texten