Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om anstånd i vissa fall med erläggande af arrende för kr ono egend omar.

1893-03-17 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:41, Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om anstånd i vissa fall med erläggande af arrende för kr ono egend omar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

1

N:o 41.

Ank. till Eiksd. kansli den 17 mars 1893, kl. 1 e. ni.

Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om anstånd i vissa

fall med erläggande af arrende för kr ono egend omar.

Genom kong! kungörelsen den 17 december 1886 är -— med ändring

af den i 10:de punkten af kongl. förordningen den 10 november

1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner

meddelade föreskrift om tiden för erläggande af arrendeafgifter

för kronans i berörda förordning afsedda jordbruksdomäner —

förordnadt, bland annat, »att dylik arrendeafgift skall för hvarje arrendeår

erläggas vid allmän kronouppbördsstämma det kalenderår, då

arrendeåret utlöper, dock att, der denna stämma infaller under januari

eller februari månader, med afgiftens erläggande kan få anstå till någon

dag i mars månad före den 14, under vilkor, beträffande de nuvarande

arrendatorer, som önska att af detta anstånd sig begagna, att de senast

vid den under nästkommande år inträffande allmänna kronouppbördsstämma

till kronofogden aflemna skriftligt förklarande af löftesmännen,

att de, oaktadt betalningsanståndet, vidblifva sin ansvarighet för arrendets

gäldande».

Under åberopande af detta stadgande har herr N. Persson i Vadensjö

uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 81) anfört, att, frånsedt

olägenheten af att kronans arrendatorer i allt fall nödgades erlägga

sina afgifter i fråga, somliga ända till fjorton dagar tidigare än

andra landtbor, kunde det tyckas, att genom förordningen af den 17

december 1886 nödtorftig rättelse vore vunnen i den förut bestämda

tiden för arrendeafgifternas erläggande, och så skulle väl äfven i stort

sedt varit händelsen, om blott vilkoret derför för dåvarande arrendatorer

— aflemnandet af löftesmännens förklaring till vederbörande kronofogde

senast vid 1887 års allmänna kronouppbördsstämma — i tid

Bih. till Riksd. Prat. 1803. 4 Omni. 1 Afd. 33 Iläft. (N:o 41—42.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

kommit till dessa arrendatorers kännedom. De fleste af dem hade

emellertid först erhållit kunskap om detta vilkor, sedan tiden för detsammas

uppfyllande gått till ända; och hade följden blifvit, att de

ännu qvarstode i samma sämre belägenhet som förut. Något verkligt skäl

för fasthållande af en dylik olika behandling af eljest likstälda arrendatorer

vore, enligt motionärens förmenande, svårt att uppleta — tvärt

om förekomma det böra vara beqvämast äfven för vederbörande uppbördsman,

att afgifterna af alla kronoarrendatorema erlades samtidigt;

och har motionären derför hemstält, att Riksdagen måtte besluta i

skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att arrendeafgift äfven för den,

som den 17 december 1886 var och fortfarande på samma kontrakt

vore arrendator af sådan kronans jordbruksdomän, som afsåges i kongl.

förordningen den 10 november 1882, angående förändrade grunder för

förvaltningen af kronans jordbruksdomäner, medgåfves rätt att, om allmän

kronouppbördsstämma det kalenderår, då arrendeåret utlöpte, infölle

under januari eller februari månader, få dröja med afgiftens erläggande

till särskild uppbördsstämma någon dag i mars före den 14, så

vidt han före eller vid en allmän kronouppbördsstämma till kronofogden

aflemnat. skriftligt förklarande af löftesmännen, att de, oaktadt betalningsanståndet,

vidblefve sin ansvarighet för arrendets gäldande.

Statsutskottet, till hvars behandling denna motion blifvit remitterad,

har icke funnit de af motionären anförda omständigheter utgöra

tillräckligt skäl för den föreslagna förändringen i kungörelsen af den

17 november 1886. Då genom denna kungörelse tillfälle blifvit beredt

ifrågavarande arrendator att i vissa fall vinna anstånd med arrendets

erläggande, anser nemligen utskottet anledning saknas att nu

tillstyrka ytterligare förändringar i gällande bestämmelser uti förevarande

ämne till förmån för de utan tvifvel ganska få arrendatorer, som

försummat att begagna det dem redan erbjudna tillfället till berörda

anstånd.

På grund häraf hemställer utskottet,

att herr N. Perssons förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 mars 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.