Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts särskilda proposition, angående ordnande af pensions förhållandena vid intendenturcorpsen.

1893-03-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:43, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts särskilda proposition, angående ordnande af pensions förhållandena vid intendenturcorpsen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

1

N:o 43.

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1893, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts särskilda proposition,

angående ordnande af pensions förhållandena vid intendenturcorpsen.

(l:a U. A.)

Uti en den 17 nästlidne februari till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 36) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att fältintendenter,

intendenter och förvaltare vid intendenturcorpsen måtte få förklaras berättigade

att, under de vilkor i öfrig!, som för åtnjutande af fyllnadspension

funnes stadgade uti kongl. cirkuläret den 22 juni 1877 angående ny

pensionsreglering för armén, vid fylda 60 lefnadsår erhålla dylik pension.

Såsom af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden af nyssnämnda dag inhemtas, har departementschefen

erinrat, hurusom, sedan Kongl. Maj:t med godkännande af 1892 års urtima

riksdags i härordningsfrågan fattade beslut faststält stat för den nyinrättade

intendenturcorpsen, generalintendenten i skrifvelse den 14 sistlidne

februari anhållit, att Kongl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte dels

att embets- och tjenstemännen vid nämnda corps måtte vinna delaktighet

i arméns pensionskassa samt arméns enke- och pupillkassa och dervid,

hvad anginge tiden för pensions erhållande och skyldighet att med pension

afgå, likställas, generalintendenten med embetsman tillhörande generalitetet

samt fältintendenterna, intendenterna, förvaltarne och förmännen med regementsintenclenterna,

och dels att löntagarne å intendenturcorpsens stat

måtte, tills vidare och intill dess frågan om corpsens delaktighet i nämnda

kassor kunde blifva i vederbörlig ordning afgjord, berättigas att för erhållande

af eventuel pensionsrätt till desamma erlägga afgifter med enahanda

belopp, som skulle påförts dem, derest de redan varit delegare i kassorna.

Departementschefen, som funnit generalintendentens, framställning,

för så vidt densamma afsåge delaktighet för de nämnda tjenstemännen i

pensionskassorna, böra bero på arméns fullmägtiges afgörande, och som

Bih. till Riksd. Prat. 1893. 4 Sand. 1 Afd. 34 Höft. (N:o 43).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

jemväl ansett yrkandet, att löntagarne å intendenturcorpsens stat skalle berättigas

att redan innan corpsen upptagits till delaktighet i kassorna få till

dem erlägga afgifter, icke höra afgöras förr, än yttrande från direktionen

för arméns pensionskassa inhemtats, har, i fråga om den rätt till fyllnadspension,

som kunde för intendenturtjenstemän ifrågakomma, till en början

erinrat, hurusom uti de år 1877 af Riksdagen antagna, sedermera af Kongl.

Maj:t genom cirkuläret den 22 juni samma år till efterrättelse fastställa

grunderna för arméns pensionering vore å ena sidan stadgadt, att de till

armén hörande embets- och tjensteman af militärläkare och civilstaterna,

hvilka vore till pension ur arméns pensionskassa berättigade, jemväl egde,

att vid afskedstagande! erhålla fyllnadspension, hvadan alltså eventuel rätt

till dylik pension inträdde i och med detsamma vederbörande tjensteman

vid armén vunnit delaktighet i pensionskassan; men att då å andra sidan

såsom ytterligare vilkor för fyllnadspensions erhållande, enligt samma grunder,

stadgades viss lefnadsålder, som bestämts olika för tjensteman af olika

grader och ej heller sammanfölle med den lefnadsålder, som enligt reglementet,

för arméns pensionskassa vore för erhållande af pension från

nämnda kassa faststäld, uppenbai*t vore, att då vid armén inrättades tjenstebefattning

af annat slag eller annan benämning än de förut i pensionsgrunderna

uppräknade, frågan om den ålder, innehafvare af dylik befattning

borde hafva uppnått för att komma i åtnjutande af fyllnadspension,

berodde på Riksdagens afgörande.

Enligt den för intendenturcorpsen faststälda nya stat skulle vid densamma

finnas anstälde: 1 generalintendent, 4 fältintendenter af lista klassen,

5 fältintendenter af 2:dra, klassen, 30 intendenter af lista klassen, 16 intendenter

af 2:dra klassen, 8 intendenter af 3:dje klassen, 53 förvaltare och

36 förmän. Af dessa befattningar vore generalintendentens redan i pensionsgrunderna

likstäld med generalsbefattning, på grund hvaraf frågan om hans

pensionering icke påkallade någon framställning till Riksdagen.

Beträffande vidare förmänsbefattningarne torde, i fråga om pensionering,

på dem böra tillämpas de för manskap vid armén gällande bestämmelser

och sålunda pension från arméns pensionskassa för dem icke kunna

ifrågakomma.

Frågan om rätt till fyllnadspension för de återstående officers- eller

underofficersrangklasserna tillhörande nya befattningarne vid intendenturcorpsen,

eller fältintendenternas, intendenternas och förvaltarnes, gjorde

deremot en framställning till Riksdagen af nöden.

Vidkommande dessa befattningars egenskaper att vara nya, har departementschefen

erinrat, att den största gruppen deraf, intendenternas, vore

afsedd att utbytas mot de nuvarande regementsintendentsbefattningarna,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utletande N:o 43.

3

hvilka, i mån af innehafvarnes afgång, skulle indragas, och att, beträffande

pensioneringen af intendenterna, statens ställning så till vida blefve gynsammare

än förut, som dels de blifvande innehafvarne af dessa befattningar

ej kunde komma i åtnjutande af ålderstillägg och således ej heller af den

dermed förenade högre pension och dels dessa tjenstemäns aflöning, utaf

hvilken pensionens storlek vore beroende, skulle utgå med tre olika belopp,

deraf det högsta motsvarar det för närvarande till regementsintendenterna

utgående.

Till generalintendentens hemställan, att fältintendenter, intendenter och

förvaltare i fråga om rätt till erhållande af fyllnadspension måtte likställas

med regementsintendenterna, så att pensionsrätten skulle inträda vid uppnådda

60 lefnadsår och skyldigheten att med pension afgå följaktligen vid 63 år,

har departementschefen tillstyrkt bifall. Innehafvarne af dessa befattningar

skulle derigenom, i fråga om pensionsåldern, komma i alldeles samma ställning

som det stora flertalet civile tjensteman vid armén, af hvilka endast

krigsarkivarie!! och vaktmästarne vid militära embetsverk och staber måste

för vinnande af fyllnadspension hafva uppnått 65 lefnadsår. Äfven statens

berättigade intresse att ej i förtid betungas med tjenstemäns pensionering

skulle, enligt departementschefens förmenande, genom ett sådant ordnande

af frågan om pensionsåldern för de nya intendenturfjenstemännen, blifva

väl tillgodosedt. I grad vore fältintendenterna likstälda med öfverstelöjtnanter

och majorer, intendenterna med kaptener och löjtnanter samt förvaltare

med fanjunkare; och då dessa militäre tjensteman för erhållande

af fyllnadspension måste hafva uppnått 55 respektive 50 lefnadsår, skulle

alltså rättigheten till pension för gradkamraterna inom den nya intendenturcorpsen

inträda 5 respektive 10 år senare.

Utskottet, som emot hvad Kongl. Maj:t föreslagit icke haft något att

erinra, får hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 mars 1893.

På utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation

af herrar L. Jönsson, P. Pehrson i Törneryd, N. Petersson och O. Andersson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1893:91 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.is särskilda proposition, angående ordnande af petisionsförhållandena vid intendenturcorpsen. a1 i texten