Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om godtgörelse till åboen Carl Nilsson i Berg för utgift, som han i egenskap af förmyndare för aflidne arrendator^ af militiebostället Berg i Qville socken omyndiga barn fått vidkännas såsom arrendeskilnad för nämnda boställe.

3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:45, Utlåtande, i anledning af väckt motion om godtgörelse till åboen Carl Nilsson i Berg för utgift, som han i egenskap af förmyndare för aflidne arrendator^ af militiebostället Berg i Qville socken omyndiga barn fått vidkännas såsom arrendeskilnad för nämnda boställe.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Abo 45

o

N:o 4J.

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1893, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om godtgörelse till åboen

Carl Nilsson i Berg för utgift, som han i egenskap af

förmyndare för aflidne arrendator^ af militiebostället

Berg i Qville socken omyndiga barn fått vidkännas såsom

arrendeskilnad för nämnda boställe.

(I. A.)

Af en inom Andra Kammaren af herr C. T. Lind väckt, till statsutskottet

remitterad motion (n:o 183) inhemtas att, sedan sergeanten

0. A. Lundqvist, som genom kontrakt med Bohusläns regementes boställsdirektion

af den 15 december 1871 erhållit arrenderätten till förra

fänriksbostället Berg under tjugu år, räknade från den 13 mars 1873,

den 25 april 1874 aflidit, hans dödsbo, enka och minderåriga barn bibehållit

arrenderätten af hemmanet till år 1879, då enkan Lundqvist

försatts i konkurs, i följd hvaraf hon blifvit urståndsatt att längre bruka

hemmanet, hvilket då öfvertagits af borgensmännen för den återstående

tid, de i borgen gått, eller till och med år 1882. Då Lundqvists

sterbhusdelegare icke kunde ställa ny borgen för arrendet, hade kammarkollegium,

genom kontrakt af den 24 augusti 1882, upplåtit hemmanet

under Lundqvists återstående arrendetid till den 14 mars 1893

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

åt. annan person mot 481 kronors lägre arrende årligen, än det Lundqvist

förbundit sig betala.

Sedan vederbörande kronofogde, å tjenstens vägnar, hos Konungens

befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län begärt åläggande

för enkan Lundqvist och Carl Nilsson i Berg, den senare i egenskap

af förmyndare för Lundqvists barn, att godtgöra 1887 års skilnadsarrende

för bostället med 481 kronor, hade förmyndaren, bemälde Carl

Nilsson, genom Konungens befallningshafvandes utslag af den 9 juni

1888, ålagts att krafvet med ränta af myndlingarnes medel gälda, men

då myndlingarne saknade tillgångar härtill, hade bemälde kronofogde,

genom stämning till vederbörlig domstol, yrkat, att förmyndaren Carl

Nilsson, som uraktlåtit att söka urarfvagörelse för sina myndlingar,

sjelf måtte svara för myndlingarnes gäld eller arrendeskilnaden för

åren 1886 1887 och 1888 jemte derå löpande ränta. Häradsrätten

hade dömt bemälde Carl Nilsson, genom utslag den 28 april 1890, att

utgifva sagda arrendeskilnad med 1,394 kronor 90 öre jemte ränta,

och detta utslag hade af såväl Göta hofrätt som Kongl. Maj:t, der

Nilsson sökt ändring, blifvit faststäldt.

I följd häraf hade Carl Nilsson, enligt qvitto (tecknadt å Kongl.

Maj:ts dom af den 21 september 1892) utbetalt 1,796 kronor 53 öre.

Om bemälde Carl Nilsson, i egenskap af förmyndare för Lundqvists

barn, i enlighet med kongl. förordningen af den 18 september

1862, sökt urarfvagörelse för sina myndlingar, hade han, enligt hvad

motionären vidare anfört, varit fri från detta kraf och staten sålunda

icke kommit att få denna inkomst.

Genom försummelse eller brist af kännedom om lagens föreskrift

hade sålunda mannen i fråga hårdt straffats, ty ofvannämnda utbetalning

af 1,796 kronor 53 öre hade medtagit nästan hela hans egendom,

som bestått af en mindre hemmansdel med lösörebo.

Med afseende härå har motionären nu föreslagit, att Riksdagen

ville besluta att till Kongl. Maj:ts förfogande bevilja 1,796 kronor 53

öre för att tillställas åboen Carl Nilsson i Berg, att godtgöras honom

i egenskap af förmyndare för aflidne sergeanten O. A. Lundqvists barn

för den af honom till statsverket utgifna arrendeskilnad för åren 1886,

1887 och 1888 för militiebostället Berg i Qville socken af Göteborgs

och Bohus län.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Göteborgs och Bohus län i en med skrifvelse den 3 oktober

1889 till statskontoret öfverlemnad utredning rörande de s. k. skilnadsarrendena,

som för utarrenderade kronoegendomar inom länet enligt då

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 45. 7

gällande bestämmelser borde utgå, men hvilkas eftergifvande af Riksdagen

ifrågasatts, upptagit ofvan omförmälda arrendeskilnad, 1,394

90 öre, för den af O. A. Lundqvist arrenderade kronoegendomen Berg

inom Qville härad och socken.

I den af motionären omförmälda rättegång är, så vidt de utskottet

tillhandahållna rättegångshandlingarna utvisa, endast pröfvad frågan,

huru vida (Jarl Nilsson, på grund af underlåtenhet att för sina ofvannämnda

myndlingar söka genom urarfvagörelse vinna befrielse från att

ersätta ifrågavarande arrendeskilnad, gjort sig sjelf ansvarig för hvad

deraf ej kunnat af myndlingarnes medel efter deras fader gäldas.

Genom kongl. cirkuläret den 16 maj 1890, angående befrielse

från utgifvande af vissa så kallade skilnadsarrenden till kronan, är

emellertid medgifvet, att oguldna sådana arrenden, hvilka tillkommit på

grund af arrenden, hvarom kontrakt afslutats före 1884 ars ingång,

finge, derest icke kontraktet blifvit förverkadt genom vanhäfd eller

arrendet vore att hänföra till de i kongl. kungörelsen den 13 juli 1887

bestämda undantag, arrendatorerne för arrendetiden intill den 14 mars

1889 eftergifvas och i kronans räkenskaper afskrifvas; och derest

Carl Nilsson i föreskrifven ordning gjort framställning om ifrågavarande,

på åren 1886—1888 belöpande skilnadsarrendens afskrifvande, föreställer

sig utskottet, att dessa arrenden, såsom oguldna, kunnat med

stöd af anförda cirkulär afskrifvas.

Ehuruväl sålunda skäl synas förefinnas för beredande af godtgörelse

åt Carl Nilsson för hvad han i förevarande hänseende utbetalt,

anser utskottet dock, att den derom nu gjorda framställningen icke bör

föranleda någon särskild åtgärd från Riksdagens sida, och lärer Kongl.

Maj:t, derest Nilsson till Kongl. Maj di vederbörlig ordning ingifver

ansökan i ämnet, icke underlåta att vidtaga den åtgärd i fråga om

beredande af godtgörelse åt Nilsson, hvartill Kongl. Maj:t efter ärendets

utredning må finna förhållandena föranleda.

Utskottet hemställer alltså,

att herr C. T. Linds förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 max-s 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.