Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till Ljusdals stationssamhälle af mark från indragna löjtnantsbostället 235/384 mantal Gärde N:o 2.

1893-04-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:68, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till Ljusdals stationssamhälle af mark från indragna löjtnantsbostället 235/384 mantal Gärde N:o 2.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

1

N:o 68.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1893, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

upplåtelse till Ljusdals stationssamhälle af mark från

indragna löjtnantsbostället 235/384 mantal Gärde N:o 2.

(I. A.)

Med anledning af en utaf Ljusdals stationssamhälle hos Kongl. Magt

gjord ansökning, att för underlättande af den för stationssamhället faststälda

regleringsplanens genomförande åt stationssamhället måtte upplåtas

visst område från indragna löjtnantsbostället 23f’/384 mantal Gärde n:o 2 i

Ljusdals socken af Gefleborgs län, har Kongl. Maj:t, under åberopande af

bifogadt protokoll öfver tinansärenden för den 24 februari innevarande år,

i en samma dag till Riksdagen aflåten, till statsutskottet remitterad proposition

(n:o 41) föreslagit Riksdagen att medgifva,

ej mindre att det till nyssnämnda hemman hörande gårdsskifte med

derå befintliga åbyggnader, men med undantag af den mark, som tagits

i anspråk för norra stambanan, måtte den 14 mars 1894 upplåtas till Ljusdals

stationssamhälle mot den löseskilling, som, efter det saluvärdering på

stationssamhällets bekostnad å skiftet förrättats i den ordning, som för

verkställande af arrendeuppskattning vore stadgad, af Kong]. Maj:t bestämdes,

under vilkor,

att löseskilling^! erlades vid skiftets tillträdande, och

att skiftet skulle svara för så stor del af hemmanets mantal, som

enligt i behörig ordning skedd fördelning funnes derå belöpa, äfvensom, i

Bill. till Riksd. Prat. 1863. 4 Sand. 1 Afd. 31 Höft. (Ar:o 68.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

öfverensstämmelse med hvad i nådiga brefvet den 29 maj 1874 stadgades

angående mindre kronoegendomar, som försåldes, i jordeboken upptagas

under titel allmänt frälse och för betecknande af denna dess natur påföras

ränta till kronan i likhet med andra frälseegendomar i orten,

än äfven att den inflytande löseskillingen måtte på samma sätt som

köpeskillingar för försålda mindre kronoegendomar få användas till inköp

för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, bland annat, att ifrågavarande

genom boställsdirektionens vid Helsinge regemente kontrakt den

6 juli 1872 på tjugu år från midfastan 1874 utarrenderade boställe lemnar

i årligt arrende 20 kubikfot korn, 10 kubikfot råg och 40 skålpund smör,

motsvarande i penningar för löpande arrendeår 94 kronor 13 öre, samt

kontant 165 kronor, deraf 150 kronor för fri dispositionsrätt öfver virkesafkastningen

från vissa egendomen tillhörande skogsskiften, eller tillhopa

259 kronor 13 öre, och att hemmanet följaktligen tillhör antalet af de

inom de norrländska länen belägna mindre kronoegendomar, som jeinlikt

kongl. brefvet den 27 juni 1887 böra, derest deras bibehållande åt kronan

icke af befintlig skogstillgång eller annan särskild anledning påkallas, till

den högstbjudande försäljas.

Till stöd för ofvannämnda, af Ljusdals stationssamhälle gjorda framställning

hade hufvudsakligen anförts, att gårdsskiftet i sin helhet folie

inom den genom kongl. brefvet den 19 februari 1892 faststälda regleringsplan

för stationssamhället och vore eldigt planen indeladt dels till torg,

esplanad och delar af gator och dels till tomter; att någon nämnvärd

byggnadsverksamhet icke rådt inom området, sedan detsamma blef regleradt,

hvilket delvis antages bero på att affärsverksamheten och konjunkturerna

under senare åren i allmänhet icke varit uppmuntrande för dylik

verksamhet, men äfven derpå, att tomtjorden i Ljusdal af den enskilde

jordegaren merendels hölles i så högt pris, att det verkade afskräckande

för köp; att, om blott början blefve gjord med upptagande af eu eller

annan gata enligt planen och utsättande af tomter samt desammas upplåtande

till allmänheten mot skälig lösen, byggnadsverksamheten sannolikt

skulle få en kraftig ansats framåt och stationssamhällets utveckling mycket

påskyndas, då deremot, i fall stationssamhället ej sattes i tillfälle att sjelft

vidtaga nyssnämnda förberedande åtgärder, utan gårdsskiftet med sitt centrala

läge förvärfvades af enskild spekulant, som dervid sannolikt endast

skulle åsyfta egen vinning, ofvan antydda utveckling komme att, om ej

omintetgöras, dock i hög grad fördröjas; att stationssamhället, som för

regleringen nödgats skuldsätta sig, skulle genom den ifrågavarande egans

förvärfvande vinna förbättring i sin finansiella ställning; och att, då Ljus
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

3

dal utgjorde eu stor och vigtig centralpunkt för provinsen Helsingland med

dess storartade trävarurörelse från såväl enskilda som särskildt allmänna

skogar, en liten uppoffring för nämnda samhälle från statens sida icke

syntes vara obefogad.

Då Ljusdals stationssamhälle i ansökningen visat vigten deråt, att

stationssamhället komme i besittning af det ifrågavarande egoskiftet, och

lämpligt tillfälle således nu erbjöde sig att genom upplåtelse af detsamma

understödja stationssamhället, som för sin utveckling nog ändå finge vidkännas

rätt ansenliga uppoffringar, hade kronofogden tillstyrkt bifall till

ansökningen antingen och helst i dess helhet eller ock på det sätt, att af

gårdsskiftet till stationssamhället upplätes hvad af skiftet enligt faststäld

regleringskarta utlagts till allmänna platser mot en årlig afgäld, svarande

mot de platserna i förhållande till hela hemmanet åliggande onera, och att

beträffande hvad derutöfver af skiftet återstode eller byggnadstomterna det

lemnades stationssamhället tillfälle att dem till sig lösa efter det värde,

som kunde desamma åsättas i den ordning, som i kongl. kungörelsen den

10 november 1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans

jordbruksdomäner vore för arrendevärderingar stadgad.

I den skrifvelse, hvarmed ansökningen öfverlemnats, hade Kongl.

Maj:ts befallningshafvande upplyst, att Ljusdals stationssamhälle, för hvilket

Kongl. Maj:ts befallningshafvande med tillämpning af kongl. brefvet den 28

juni 1889 utfärdat ordningsföreskrifter samt byggnadsstadga och brandordning

vid utgången af 1890 innehölle 608 mantalsskrifna personer med

73 boningshus till sammanlagdt taxeringsvärde af 301,500 kronor, hvilket

antal och värde sedermera förökats, samt att Gärde gårdsskifte begränsades

af Ljusdals jernvägsstations område, i trakten hvaraf en ej obetydlig affärsverksamhet

syntes på väg att uppstå, och genomskures af landsvägen från

Hudiksvall, ledande genom den äldre bygden vid kyrkan, mot Herjeådalen

och Jemtland, samt syntes, ehuru till den mot kyrksjön belägna delen besvärad

af flodvattnet från Ljusne eif, i öfrig! lämpa sig synnerligen väl

för bebyggande; och hade Kong!. Maj:ts befallningshafvande vidare framhållit,

att gårdsskiftet med hänsyn till det centrala läget lämpade sig särdeles

väl såsom utgångspunkt för tillämpningen af den faststälda regleringsplanen,

hvilken det borde vara i statens intresse att i någon mån underlätta.

Härigenom erhölle ock stationssamhället, såsom önskvärd! vore,

någon lindring i sina utgifter, hvilket ändamål i förevarande fall skulle

vinnas ej mindre genom besparade utgifter för expropriation af mark till

allmänna platser än ock, i händelse af bifall till ansökningen i dess helhet,

genom direkt inkomst af tomtförsäljningar, utarrenderingar af slåtterlägenheter

in. in. Kongl. Maj:ts befallningshafvande! både fördenskull tillstyrkt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

bifaH till framställningen, så vidt möjligt så, att upplåtelse beviljades af

gårdsskiftets hela område med eller utan åbyggnader, eller ock, derest

sådant funnes ej kunna ske, på sätt och till den utsträckning, som med

ledning af kronofogdens afgifna yttrande kunde pröfvas lämpligt.

Efter remiss hade domänstyrelsen afgifvit underdånigt utlåtande öfver

ifrågavarande ansökning och i sammanhang dermed yttrat sig angående

dispositionen af de delar utaf hemmanet Gärde, som icke afsåges i ansökningen;

och hade styrelsen, som i fråga om hemmanets disponerande inhemta!

yttranden af kronofogden och Kongl. Maj:ts befallningshafvande

äfvensom af öfverjägmästaren i Gefle-Dala distrikt, tillika öfverlemnat dessa

yttranden.

I berörda utlåtande hade domänstyrelsen anfört, att af de uppgifter,

som lemnats angående inbördes läget mellan hemmanets särskilda delar,

och hvad för öfrig! i ärendet blifvit. upplyst syntes framgå, att de inegoskiften,

som ej bibehöllos i statens ego, borde så väl med hänsyn till en

fördelaktig realisering som för att i det allmännas intresse bereda tillfälle

till bildande af smärre sjelfständiga jordbrukslägenheter ifrågakomma till

försäljning hvart för sig utan sammanblandning med skogsmarken. Med

denna uppfattning, och då hemmanets gårdsskifte ej veterligen vore för

något statsändamål behöfligt, hade styrelsen ej något att erinra deremot,

att-, såsom i ansökningen blifvit ifrågasatt, detta skifte föryttrades skildt

från omgå delar af hemmanet; och då skiftet i dess helhet folie inom den

för Ljusdals stationssamhälle faststälda regleringsplan, funne styrelsen det

ej vara mer än billigt, att, såsom i likartade fall medgifvits Hvetlanda

bysamhälle och Eslöfs köping, stationssamhället finge tillfälle att utan

täflan å auktion förvärfva skiftet för den köpeskilling, hvartill detsamma

i vederbörlig, ordning kunde komma att uppskattas, hvaremot styrelsen

ansåge sig ej hafva skäl att föreslå någon sådan eftergift åt stationssamhället,

som kronofogden och Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt i

fråga om upplåtelse af den de! af området, som enligt regleringsplanen

vore afsedd till allmänna platser.

Beträffande dispositionen i öfrigt af hemmanet Gärde ansåge domänstyrelsen

till en början den så kallade Räbbskogen, hvilken läge intill

det år 1882 till kronopark afsätta Vallskogsskiftet- och i forna tider varit

såsom fäbodevafl för denna skog använd, ej böra komma i enskild persons

ego, då derigenom kunde för kronopark^! med dess för bevakningen

timligen afskrida läge uppstå olägenheter af flera slag; hemställande med

afseende härå domänstyrelsen, att Räbbskogen vid arrendetidens slut måtte

bibehållas för att förenas med nämnda kronopark. Beträffande de återstående

inegoskiftena hemstälde domänstyrelsen, att, i enlighet med hvad

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

5

kronofogden och Ivongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit, desamma

måtte, sedan behörig andel i hemmanets mantal blifvit hvart och ett af

dessa skiften åsatt, under de i kongl. brefvet den 29 maj 1874 omförmälda

vilkor hvart för sig utbjudas till försäljning, samt att, förutom det till

kronopark redan afsätta Vallskogsskiftet, saväl Mellanskogsskiftet, hvilket

icke läge mer än ungefär 1 1/i kilometer från Mellanskogsskiftet till förra

kaptensbostället Sjulhamre, som ock öfriga till hemmanet Gärde hörande

skogsskiften måtte, i enlighet med hvad öfverj äg mästaren tillstyrkt, vid

arrendetidens utgång ställas under skogsstatens omedelbara vård.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke haft

annat att erinra än att, då berörda boställes gårdsskifte, enligt hvad i ärendet

upplysts, gränsar intill Ljusdals jernvägsstations område, det torde kunna

ifrågasättas, huruvida icke någon del af boställets mark må vara behöflig

för stationens utvidgning eller böra undantagas för dess framtida behof,

helst den förespeglade utvecklingen af stationssamhället måste antagas medföra

ökad verksamhet vid stationen och deraf föranledt ökadt behof af utrymme.

Med anledning häraf och då följaktligen jernvägsstyrelsen synes

böra sättas i tillfälle att yttra sig i frågan, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte medgifva

ej mindre, att det till indragna löjtnantsbostället

235/384 mantal Gärde n:o 2 i Ljusdals socken af Gefleborgs

län hörande gårdsskifte med derå befintliga åbyggnader,

men med undantag af den mark, som redan tagits

i anspråk för norra stambanan eller som Kongl. Maj:t, efter

jernvägsstyrelsens hörande, kan anse ytterligare komma

att för banan erfordras, må den 14 mars 1894 upplåtas

till Ljusdals stationssamhälle mot den löseskilling,

som, efter det saluvärdering på stationssamhällets bekostnad

å skiftet förrättats i den ordning, som för verkställande

af arrendeuppskattning är stadgad, af Kongl. Maj:t.

bestämmes, under vilkor,

att löseskillingen erlägges vid skiftets tillträdande, och

att skiftet skall svara för så stor del af hemmanets

mantal, som enligt i behörig ordning skedd fördelning

finnes derå belöpa, äfvensom, i öfverensstämmelse med

hvad i kongl. brefvet den 29 maj 1874 stadgas angående

mindre kronoegendomar som försäljas, i jordeboken uppBih.

till liiksd. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. Öl Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

tagas under titel allmänt frälse och för betecknande af

denna dess natur påföras ränta till kronan i likhet med

andra frälseegendomar i orten,

än äfven att den inflytande löseskillingen må på samma

sätt som köpeskillingar för försålda mindre kronoegendomar

få användas till inköp för kronans räkning af

skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Stockholm den 20 april 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm 1893. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.