Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rihsstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

1893-02-17 · 71 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 70 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:7, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rihsstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ?.

1

Ml

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 17 februari 1893, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rihsstatens

sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

l:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 202) har herr Ang. inrätA.

V. Ljungman föreslagit, att Riksdagen måtte för inrättande af en f_en

ny byra inom civildepartementet anvisa till lön och tjenstgönngs- departementets

penningar åt en byråchef 6,400 kronor och åt en kanslisekreterare

4,000 kronor, hvarigenom nu utgående anslag till civildepartementets ^kansli?''

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli komme att ökas till 87,100 kronor.

Motionären har till stöd för sitt förslag anfört följande.

Det hade sedan lång tid tillbaka varit offentligen erkändt, att civildepartementet

vore det med arbete mest betungade af statsdepartementen.

Bill. till Eiksd. Vrot. 1893. 4 Samt. 1 Afd. 5 Häft. fN:o 7). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ärendenas mängd vore nemligen här större än inom något annat departement,

hvarförutom mål af den mest olikartade beskaffenhet vore

sammanförda till behandling af samma embetsman.

Då till exempel en och samma person skulle såsom byråchef samtidigt

handlägga »ärenden angående skjutsväsendet, väghållning och

dylikt, flottning, fiskerinäringen, bergsbruk, skiftes- och afvittringsverken,

husdjurssjukdomar, patent- och varumärken med mera»; då det

vidare, exempelvis, ålåge en och samma byråchef att handlägga den

massa af ärenden, som angiuge statens och enskildes jernvägar samt

väg- och vattenbyggnaderna samtidigt med ärenden rörande landtbruket

med mera; och då det enligt instruktionen tillika af byråchef fordrades,

att han icke allenast skulle till föredragning bereda de mål och ärenden,

som folie inom dessa vidsträckta områden, samt deri afgifva förslag till

beslut, utan äfven öfverse koncepten, med uppmärksamhet följa sådana

frågor, hvilka folie inom byråns verksamhetsområde, samt i dem utarbeta

de förslag och utlåtanden, som anbefaldes med mera; så vore det

helt naturligt, både att ärendena skulle få vänta på föredragning och

att icke hela den sakkännedom, som för alla dessa olikartade måls behöriga

handläggning i högsta instans vore i hvarje särskilt fall nödig,

kunde hos samme byråchef förutsättas.

Då de mål och ärenden, som berodde af civildepartementets handläggning,

i följd häraf icke kunde med oneklig skyndsamhet afgöras

och ej heller, sedan de inför Konungen föredragits, kunde nog hastigt

expedieras, så kunde tydligen icke heller skulden dertill läggas å de

särskilda embete- och tjenstemännen inom departementet utan å departementets

organisation i dess helhet. Det syntes vidare antagligt, att

ifrågavarande, för allmänheten på mångahanda sätt känbara missförhållanden

skulle, i väsentlig mån åtminstone, afhjelpas genom inrättande

af ännu en byrå inom departementet, hvarigenom vederbörande blefve

i tillfälle att på ett lämpligare sätt sammanföra mer likartade ärenden,

nödigt inskränka byråchefernas verksamhetsområden och i högre grad

tillgodogöra sig byråtjeustemännens duglighet och förvärfvade speciella

sakkunskap samt berättigade anspråk kunde ställas icke blott å ökad

snabbhet utan ock å större grundlighet vid ärendenas behandling.

Syftet med den förevarande motionen — att minska trycket af

den på civildepartementet hvilande arbetsbördan och derigenom möjliggöra

en snabbare behandling af åtskilliga till Kongl. Maj:ts pröfning

dragna ärenden — finner utskottet särdeles beaktansvärdt. Men frånsedt

att den af motionären förordade åtgärden i alla händelser icke

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 3

lärer böra af Riksdagen vidtagas, utan att förslag derom från Kongl.

Maj:ts sida framkommit, föreställer sig utskottet, att det åsyftade målet

endast i ringa grad skulle kunna genom en dylik åtgärd uppnås, då

nemligen ingen afsevärd lättnad derigenom skulle komma att beredas

departementschefen och hans närmaste man, expeditionschefen. För sin

del håller utskottet före, att lämpligaste sättet att afhjelpa de af motionären

framhållna olägenheterna är ett förverkligande af den flera gånger, om

ock under olika former framstälda planen att genom en förändrad organisation

af statsdepartementen från civildepartementet afskilja en del

nu dit hörande mål och ärenden. Då emellertid något förslag i denna

rigtning icke föreligger till utskottets pröfning, får utskottet under

för handen varande förhållanden allenast hemställa,

att herr Ljungmans förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Rikets ekonomiska kartverk.

2:o) I den till Riksdagen den 16 nästlidne januari aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t

föreslagit, att Riksdagen måtte, utöfver det å riksstatens sjette hufvudtitel

för rikets ekonomiska kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000

kronor, under samma hufvudtitel på extra stat för år 1894 anvisa till

de ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län och de delar

af Vesterbottens län, som vore belägna ofvan odlingsgränsen eller inginge

i kartblad, tillhörande den under utgifning varande kartan öfver

förstnämnda län, 31,000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena i

öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller tillsammans 76,000 kronor,

äfvensom medgifva, att möjligen uppstående behållningar å båda anslagen

finge användas äfven till bestridande af utgifter för det topografiska

kartverket.

Utskottet kommer att genom särskildt utlåtande i ett sammanhang

afgifva yttrande öfver detta förslag samt den under fjerde hufvudtiteln

gjorda framställningen om anslag till fortsättande af generalstabens

topografiska arbeten; hvilket utskottet härigenom skolat för Riksdagen

Ang. andag

till rikets

ekonomiska

kartverk.

[1-]

anmäla.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Landsstaterna i länen.

Ang. höjning 3; o) Kong!. Maj:t har föreslagit, att anslaget till »landsstaterna i

m Mjd^afltt länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)» måtte höjas med 1,075

kronor eller från 2,651,227 kronor till 2,652,302 kronor.

indragning Departementschefen har till statsrådsprotokollet meddelat, hurusom

m- m- statskontoret i dess berättelse angående statsverkets tillstånd och behof

[2-] anmält dels att i följd af förre tjensteinnehafvarens afgång kronofogdebostället

i Göstrings och Vifolka härads fögderi af Östergötlands län,

Väderstad n:o 5, mantal, för hvilket den i stat beräknade afkastningen

utgjorde 695 kronor, komme att efter tilläudalupna tjenste- och fardagsår

till statsverket indragas, dels ock att, i enlighet med kongl. brefvet

den 1 maj 1891, det länsmannen i Valbo härads norra distrikt af

Elfsborgs län anslagna bostället Rennelanda stommen n:o 1, | mantal,

undergått förnyad uppskattning för bestämmande af afdraget å den

kontanta lönen, dervid detta afdrag minskats med 380 kronor; och hade

statskontoret i följd häraf hemstält, att anslaget till landsstaterna i

länen måtte höjas med en mot nämnda båda belopp, sammanlagda,

svarande summa af 1,075 kronor.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej gifvit anledning

till någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att anslaget till »landsstaterna i länen (deraf

90,000 kronor reservationsanslag)» må höjas med 1,075

kronor eller från 2,651,227 kronor till 2,652,302 kronor.

Landtbruksstyrelsen.

^itaten^ör 4: o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, med god
landtbmks-

kännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 14

styrehen. januari innevarande år ifrågasatta ändringar i staten för landtbruksL4-J

styrelsen och i vilkoren och förbehållen för åtnjutande af de deri upptagna

löneförmåner, från och med år 1894 höja anslaget till landtbruksstyrelsen

från dess nuvarande belopp, 27,800 kronor, till 28,800 kronor,

eller med 1,000 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

5

att enligt den af Kongl. Maj:t och Riksdagen för landtbruksstyrelsen

faststälda stat samt den för styrelsen gällande instruktion styrelsen

utgjordes af en öfverdirektör och chef samt såsom ledamöter en fiskeriinspektör

och två byråingeniörer, nemligen en öfveringeniör och en

landtbruksinspektör, hvarjemte hos styrelsen skulle finnas anstäld en

sekreterare. För kompetens till ledamotsbefattningarna vore uppstälda

sådana vilkor, som ansetts nödiga för att vinna trygghet för att hvarje

ledamot egde erforderliga teoretiska fackinsigter och praktisk erfarenhet

inom det område, som tillhörde hans verksamhet, hvaremot några juridiska

insigter eller förfarenhet i administrativa värf naturligtvis icke

uppstälts såsom behörighetsvilkor. Af sekreteraren fordrades deremot,

att, han aflagt examen för inträde i rikets rättegångsverk eller till

Kongl. Maj:ts kansli.

Departementschefen har vidare meddelat, att landtbruksstyrelsen

uti skrifvelse den 30 september 1892 anfört, hurusom under den tid,

styrelsen redan varit i verksamhet, erfarenheten otvetydigt gifvit vid

handen, att dess nuvarande organisation i ett afseende vore mindre

tillfredsställande. För landtbruksstyrelsen såsom centralt embetsverk

vore nemligen de fackkunskaper uti de till styrelsens verksamhetsområde

hörande näringsgrenar, hvilka erfordrades hos fiskeriinspektören

och byråingeniörerna, icke de enda, som kunde och borde utöfva ett

bestämmande inflytande på styrelsens beslut. Dessa borde tillika grunda

sig på en klar och bestämd insigt om uppgiften, omfånget och gränserna

för de förvaltande embetsverkens verksamhet i allmänhet jemte

reglerna och sätten derför, äfvensom på en mera omfattande kunskap

beträffande gällande lagar och författningar än som gifvetvis kunde

förutsättas hos dem, hvilka icke gjort dithörande ämnen till föremål

för speciella studier samt under tjenstgöring inom statsadministrationen

eller på liknande sätt gjort sig fullt förtrogne med ifrågavarande slag

af offentlig verksamhet. Med styrelsens nuvarande organisation gåfves

icke någon garanti derför, att äfven sistnämnda insigter och erfarenhet

skulle inom styrelsen städse finnas i erforderlig grad representerade,

då den hos styrelsen anstäldo sekreteraren hvarken enligt instruktionen

vore ålagd eller med sin ställning kunde åläggas att i de ärenden,

styrelsen hade att handlägga, verkställa sjelfständiga utredningar eller

uttala sin mening. Styrelsen vore derför, om den nuvarande instruktionen

strängt följdes, hänvisad att antingen undvara erforderliga upplysningar

i nämnda afseende eller ock, till skada för den praktiska

rigtning, i hvilken styrelsen ansåge sig böra arbeta, nödga ledamöterna

inom styrelsen, hvilkas hufvudsakliga studier och erfarenhet folie inom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ett annat område, att egna en god del af sitt arbete åt tidsödande

undersökningar för lösningen af de juridiska och administrativa frågor,

hvarmed ärenden inom styrelsen ofta stode i oupplösligt sammanhang.

För motverkande af de antydda olägenheterna hade visserligen styrelsen,

då derstädes förekommit ärenden, hvilka kräft juridisk eller administrativ

fackinsigt, såsom frågor om instruktioner för under styrelsens

inseende stående tjenstemän och anstalter, reglementen för administrativa

inrättningar, afseende understödjande af vissa grenar af landthushållningen,

besvärsmål m. in., låtit sekreteraren deltaga i öfverläggningarna

inom styrelsen, men, då sekreteraren icke härför vore underkastad tjenstemannaausvar,

hänvisade den utväg, som sålunda måst anlitas, endast

ytterligare på bebofvet af en förändring af styrelsens organisation i syfte

att densamma komme att bestå, förutom af öfverdirektören och de nuvarande

ledamöterne, af ytterligare en ledamot med juridisk eller administrativ

fackbildning, i hvilken händelse likväl sekreterarebefattningen

kunde indragas. Af de göromål, som för närvarande ålåge sekreteraren,

vore, näst biträdet vid uppsättandet af expeditioner, registrators- och

aktuariegöromålen de mest tidsödande, beroende derpå att antalet till

styrelsen inkomna mål och ärenden allt ifrån den tid, styrelsen trädde i

verksamhet, varit ganska betydligt och visat en sådan tendens att tillväxa,

att samma antal, som år 1890 utgjort 989 och år 1891 vuxit till 1,060,

under år 1892 så tilltagit, att det vid sistlidne september månads utgång

uppgått till 913 eller 277 flera än motsvarande dag år 1890 och 201

flera än motsvarande dag år 1891. Då sekreterarens biträde vid uppsättningen

i icke ringa grad tagits i anspråk på styrelsens samtliga

afdelningar, hade styrelsen, för att sekreteraren måtte kunna egna tillräcklig

uppmärksamhet åt det magtpåliggande expeditionsväsendet samt

vid förefallande behof kunna deltaga i styrelsens öfverläggningar, låtit

registrators- och aktuariegöromålen under sekreterarens inseende och på

hans ansvar handhafvas af en hos styrelsen anstäld extra ordinarie

tjensteman. Om en dylik anordning vidtoges i det fall, att sekreterarebefattningen

hos styrelsen indroges och en ny ledamotsplats i stället

inrättades, skulle den nye ledamoten kunna öfvertaga, jemte de af hans

ställning såsom ledamot härflytande åligganden, äfven öfriga med sekreterarebefattningen

för närvarande förenade göromål.

För vidtagande af en sådan åtgärd, som den af styrelsen sålunda

ifrågasatta, talade för öfrigt åtskilliga andra skäl. Sålunda funnes t. ex.

ett helt slag af ärenden, hvilka med styrelsens nuvarande organisation

icke kunde erhålla eu lämplig beredning och föredragning, nemligen

vissa styrelsens ekonomiska angelägenheter, i det att, förutom styrelsens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

7

aflöningsmedel, hvilka skulle, efter upprättadt förslag af sekreteraren,

på vissa tider af styrelsen reqvireras, styrelsen hade att verkställa en

stor mängd såväl regelbundet återkommande som tillfälliga utbetalningar,

för hvilka medel skulle på behöriga tider reqvireras och lyftas.

Beslut om alla dessa utgifter, hvilka under nuvarande förhållanden skulle

påfordra föredragning än af den ene än af den andre utaf de nuvarande

ledamöterne, kunde icke, derest någon enhet eller reda uti styrelsens

förvaltning uti ifrågavarande afseende skulle kunna bibehållas, fattas

annat än efter förslag af en och samma person, hvartill styrelsen

ansåge den bäst lämpa sig, som handhade styrelsens ekonomiska angelägenheter.

Vidare hade det med styrelsens nuvarande sammansättning

visat sig förenadt med nästan oöfverstigliga svårigheter att under sommartiden,

då inspektioner af de under styrelsens inseende stälda läroverk

och andra anstalter samt den styrelsen underlydande personal och

dess tjensteförrättningar hufvudsakligen måste ske, upprätthålla styrelsens

verksamhet, hvartill erfordrades att antingen styrelsens chef och

en ledamot eller två ledamöter af styrelsen vore i residensstaden närvarande,

och sådant hade, oaktadt hvarken öfverdirektören eller ledamöterne

i regel åtnjutit någon semester, endast låtit sig göra derigenom,

att embetsiesorna så mycket som möjligt inskränkts, hvilket åter icke

kunnat undgå att medföra beaktansvärda olägenheter. Genom anställande,

på sätt föreslaget blifvit, af ytterligare en ledamot, hvilken

naturligtvis icke behöfde företaga några embetsresor, blefve denna

svårighet undanröjd. Slutligen borde det icke lemnas oanmärkt, att

den sekreteraren tillkommande aflöningen vore så knappt tilltagen, att

styrelsen icke i allmänhet kunde beräkna att till innehafvare af denna

befattning erhålla fullt kompetent person eller få bibehålla denne längre,

än till dess han lyckats förvärfva en annan mera förmånlig anställning,

hvadan och då en ökning af sekreterarens aflöning, om befattningen

bibehölles, i allt fall vore af förhållandena oundgängligen påkallad, det

syntes styrelsen synnerligen lämpligt att, på samma gång som en ändring

i styrelsens stat vidtoges, dess organisation lämpades efter hvad

erfarenheten visat vara i sådant afseende nödvändigt.

Då styrelsen emotsåge, att dess verksamhet redan under den närmaste

framtiden skulle komma att än ytterligare utvidgas, ansåge sig

styrelsen icke böra längre uppskjuta med att underställa Kongl. Maj:ts

pröfning frågan om de åtgärder, som till afhjelpande af ofvan omförmälda

brister i styrelsens organisation kunde erfordras. Om äfven

styrelsen härvid Båge sig nödsakad föreslå en förhöjning af det för

styrelsen bestämda anslag, hade styrelsen så mycket mindre funnit

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sig böra häraf afhålla sig från att göra framställning i ämnet, som

styrelsen vore öfvertygad derom att, då ett embetsverk för befrämjande

af landets modernäring och andra i samband dermed stående

näringar inrättats, det icke kunde vara med god hushållning förenligt

att genom inbesparande af den obetydliga utgift, verkets fullständiga

uppsättande skulle medföra, äfventyra eller åtminstone försvåra uppnåendet

af det ändamål, hvarför verket inrättats.

Beträffande de åligganden, hvilka skulle tillkomma den ifrågasatta

nye ledamoten af styrelsen, hade — anför departementschefen vidare

— laudtbruksstyrelsen föreslagit, att det skulle åligga denne att dels

deltaga i behandlingen af alla sådana frågor, som erfordrade juridisk

fackinsigt, och inom styrelsen föredraga alla kansli-och kameralärenden;

dels utöfva tillsyn öfver registrators- och aktuariegöromålen; dels ansvara

för uppsättningen af samt till styrelsens granskning öfverlemna

koncept till expeditioner i ej mindre de utaf honom sjelf föredragna,

än äfven alla öfriga af styrelsen eller öfverdirektören till honom för

uppsättning aflemnade mål och ärenden; dels uppbära och handhafva

af styrelsen reqvirerade medel samt medlen till vederbörande utbetala

och i laga ordning redovisa; dels ock besörja verkställigheten af styrelsens

beslut i ekonomiska angelägenheter.

Beträffande den föreslagna nye ledamotens aflöningsförmåner, hade

styrelsen ansett dessa böra sättas lika med de nuvarande ledamöternas,

med hvilka han jemväl i afseende å vilkoren för aflöningens åtnjutande

samt rätt till ålderstillägg, pension och semester borde vara likstäld,

och den nye ledamotens aflöning följaktligen i styrelsens stat upptagas

med 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom

tjenstgöringspenningar, förutom två ålderstillägg, hvardera å 500

kronor. Då sekreterarebefattningen i stället borde indragas, skulle

deremot sekreterarens aflöning, hvarmed äfven vore förenade två ålderstillägg

å 500 kronor hvardera, ur staten utgå, hvadan och då någon

indragningsstat ej syntes erforderlig, den ifrågasatta omorganisationen

af styrelsen skulle kräfva ett förhöjdt anslag af endast 1,000 kronor.

Statskontoret hade öfver styrelsens framställning afgifvit infordradt

utlåtande och deruti anfört att, derest Kongl. Maj:t funne den af landtbruksstyrelsen

föreslagna omorganisationen redan vara af behofvet

påkallad och hvarför styrelsen syntes statskontoret i allmänhet hafva

anfört goda skäl, statskontoret, med hänsyn till mängden och beskaffenheten

af de åligganden, som enligt landtbruksstyrelsens förslag skulle

tillkomma den ifrågasatta nye ledamoten, icke hade något att erinra

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

9

mot den för ändamålet föreslagna höjningen af det till styrelsen utgående

anslag.

För egen del har departementetschefen yttrat, att giltiga skäl

syntes honom tala för en ändring af landtbruksstyrelsens organisation

i det syfte, som med styrelsens förevarande framställning afsåges. Hos

styrelsen förekomme så många vigtiga ärenden, för hvilkas behöriga

afgörande erfordrades insigter i juridiska ämnen och en noggrannare

kännedom om administrativa förhållanden, att det måste för styrelsen

vara af vigt att ega tillgång till någon juridiskt och administrativt

bildad person, som vore pligtig att deltaga i styrelsens öfverläggningar

i dylika ärenden och dervid under tjenstemannaansvar yttra sin mening.

Att de i styrelsen anstälde fackmän i landtbruk och dertill hörande

näringar skulle behöfva använda en god del af sin tid för att sätta sig

in i frågor, som för dem, hvilkas utbildning vore af naturvetenskaplig

och teknisk art, alltid måste förblifva mer eller mindre främmande,

kunde icke vara annat än till skada för det allmänna, då de derigenom

i viss mån droges ifrån sin egentliga uppgift, och sådant måste i längden

inverka menligt på styrelsens förmåga att behörigen fylla de fordringar,

som på densamma stäldes. Och saknaden af en ledamot med

juridiska och administrativa insigter kunde icke ersättas deraf att dylika

insigter förefunnos hos sekreteraren, då denne tjensteman för de meningar,

som af honom yttrades under styrelsens öfverläggningar, till

deltagande hvari han, enligt hvad styrelsen upplyst, hittills stundom

plägat kallas, icke vore under nuvarande förhållanden underkastad

tjenstemannaansvar, och hans yttranden följaktligen icke kunde annorlunda

anses än såsom enskildt till styrelsens chef eller ledamöter uttalade

åsigter.

Enligt styrelsens förslag skulle för vinnande af det åsyftade ändamålet

inom styrelsen inrättas en ny befattning, hvars innehafvare skulle

utom sina åligganden såsom ledamot öfvertaga den nuvarande sekreterarens

skyldigheter, hvaremot sekreteraretjensten skulle indragas. Huru

den nya befattningen skulle benämnas, derom hade styrelsen icke

yttrat sig. Departementschefen ansåge deremot den erforderliga förändringen

i styrelsens organisation lämpligare åstadkommas på det sätt,

att sekreterarebefattningen bibehölles, men sekreteraren, jemte det han

fortfarande fullgjorde sina nuvarande åligganden, gjordes till ledamot

af styrelsen. 1 sak vunnes detsamma, hvilkendera utvägen än valdes.

Men då de göromål, som hufvudsakligen komme att upptaga ifrågavarande

tjensteman» tid, voro desamma, som hittills tillhört sekreteraren,

Bih. till liiksd. Frot. 1898. 4 Samt. 1 Afd. 5 Hälft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

syntes det departementschefen egentligare att för befattningen äfven

bibehålla benämningen af sekreterare. Departementschefen ville tillika

erinra, att ett dylikt förenande i en befattning af ledamots åligganden

och af sådana göromål, som vanligen tillhörde underlydande tjenstemän,

icke vore för vår statsförvaltning främmande, i det att den ene af

öfverintendentseinbetets förste intendenter samt landtmäterisekreteraren

på en gång fullgjorde sekreteraregöromål och vore ledamöter af sina

respektive verk.

Af den tillökning i göromål, som sålunda skulle åläggas sekreteraren,

och den förändrade ställning inom styrelsen, han skulle komma

att intaga, följde, att han äfven i afseende å aflönings- och andra förmåner

borde, på sätt landtbruksstyrelsen föreslagit, likställas med styrelsens

öfrige ledamöter.

Då sekreteraren för närvarande åtnjöte lön 1,800 kronor och

tjenstgöringspenningar 1,200 kronor med rätt till två ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor, borde han i stället erhålla i lön 2,500 kronor

och såsom tjenstgöringspenningar 1,500 kronor med rätt att jemväl

kunna komma i åtnjutande af två ålderstillägg till nyssnämnda belopp.

Förhöjningen i aflöning inskränkte sig således till 1,000 kronor, för

hvilken ringa tillökning i utgifterna för landtbruksstyrelsen det allmänna

i departementschefens tanke fullt komme att beredas ersättninggenom

den förbättring i styrelsens organisation, som derigenom vunnes.

Departementschefen ansåge sålunda, att i staten för landtbruksstyrelsen

borde, på det att sekreteraren måtte kunna uppflyttas bland

styrelsens ledamöter, göras den ändring, att aflöningen för sekreteraren

bestämdes till lön 2,500 kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor,

utan förändring i den nuvarande bestämmelsen om ålderstillägg åt

denne tjensteman. Tillika borde, på det att sekreteraren jemväl i afseende

å semesterförmån måtte blifva likstäld med de öfrige ledamöterne,

vilkoren och förbehållen för åtnjutande af de i staten upptagna löneförmåner

ändras sålunda, att semester finge, när sådant utan hinder

för göromålens behöriga gång kunde ega rum, åtnjutas af styrelsens

chef och ledamöter under en och en half månad årligen.

Genom hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt

synes utskottet behöfligheten af den föreslagna ändringen i landtbruksstyrelsens

organisation vara till fullo ådagalagd. Vid sådant förhållande

och då den årliga statsutgift, som erfordras för ändringens genomförande,

icke är särdeles betydande, anser utskottet den omständighet,

att så få år förflutit sedan styrelsen inrättades och stat för densamma

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

11

faststäldes, icke böra utgöra något hinder för Riksdagen att redan nu

lemna sin medverkan till afhjelpande af den brist, som, enligt hvad

erfarenheten visat, förefinnes i styrelsens sammansättning.

Utskottet hemställer för den skull,

att Riksdagen må, med godkännande af de i

statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 14 januari

innevarande år ifrågasatta ändringar i staten för landtbruksstyrelseu

och i vilkoren och förbehållen för

åtnjutande af de deri upptagna löneförmåner, från och

med år 1894 höja anslaget till landtbruksstyrelsen

från dess nuvarande belopp, 27,800 kronor, till 28,800

kronor, eller med 1,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

5:o) Beträffande understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid

landtmannaskolor hafva inom Andra Kammaren väckts nedannämnda

två motioner:

motionen n:o 67 af herr N. Olsson i Åttersta, deruti föreslagits:

att Riksdagen ville till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett förslagsanslag

å 3,000 kronor, att tilldelas mindre bemedlade lärjungar

vid landtmannaskolor, som åtnjöte understöd af statsmedel och hvilkas

ändamålsenliga verksamhet sålunda blifvit erkänd, hvarvid borde öfverlemnas

åt vederbörande skolstyrelses ompröfvande att fördela erhållet

understöd;

motionen n:o 83 af herr P. Pehrsson i Norrsund, som hemställt:

att Riksdagen måtte bevilja och ställa till Kongl. Maj:ts disposition,

ett anslag af 7,500 kronor, att användas till understöd åt mindre bemedlade

lärjungar i hvarje sådan landtmannaskola, som åtnjöte understöd

af statsmedel, och hvars ändamålsenliga verksamhet sålunda blifvit

erkänd, hvarvid medlens fördelning vid hvarje skola borde ske efter

dess skolstyrelses bedömande.

Vid senaste lagtima riksdag förehade utskottet till behandling

två af samma motionärer väckta förslag, hvilka hvar för sig voro med

de nu framstälda lika lydande, med undantag allenast deraf, att herr

Olsson då icke ifrågasatte anslag till högre belopp än 2,000 kronor.

I det yttrande, utskottet afgaf öfver berörda två motioner och en

Ang. ifrågasatt

understöd

åt mindre

bemedlade

lärjungar vid

vissa landtmannaskolor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. höjning

af anslaget

till reseunderstöd

åt

fabriks- och

handtv er ksarbetare.

tredje med dem i samband stående, anförde utskottet, att det med fullt

erkännande af det goda syftet i motionerna likväl icke ansåge sig för

det dåvarande kunna förorda bifall till något af de särskilda förslag,

som i dem framstälts. Det slag af lägre landtbruksläroverk, som i

motionerna afsåges, hade införts genom Riksdagens på framställning

af Kongl. Maj:t år 1887 fattade beslut att dels på ordinarie stat från

och med 1888 bevilja till understöd åt sådana landtmannaskolor (anstalter

för lägre landtbruksundervisning med hufvudsakligt ändamål att

befrämja elevernas teoretiska utbildning), för hvilka stadgar blifvit af

Kongl. Maj:t godkända, ett förslagsanslag å 15,000 kronor att efter

Kongl. Maks bepröfvande med högst 3,000 kronor årligen tilldelas

sådana landtmannaskolor under vissa vilkor, dels ock medgifva, att

besparingar å anslagen till lägre landtbruksskolor finge användas till

understöd åt nämnda landtmannaskolor med belopp af högst 4,000

kronor åt landtmannaskola, som vore belägen i län, der med statsmedel

till samma belopp understödd lägre landtbruksskola ej funnes, och

med högst 3,000 kronor åt öfriga landtmannaskolor, allt på nyssberörda

vilkor, dock att i län, der med statsmedel understödd lägre landtbruksskola

ej funnes, statsanslag till en landtmannaskola finge utgå, ehvad

bidrag inom orten tillskötes eller ej. Någon tillförlitlig erfarenhet

rörande landtmannaskolans förmåga att fylla sin uppgift hade emellertid

under de få år, den varit i verksamhet, icke kunnat erhållas;

men förrän sådan vunnits, syntes det utskottet ej lämpligt, att staten

iklädde sig större ekonomiska förpligtelser mot skolan, än den redan

åtagit sig. Utskottet hemstälde för den skull, att de väckta förslagen

icke måtte af Riksdagen bifallas.

Då denna utskottets hemställan af båda kamrarne godkändes,

samt icke mera än ett år sedan dess förflutit, saknar utskottet anledning

att nu frångå sin förut intagna ståndpunkt; hvadan utskottet

alltså hemställer,

a) att herr Pehrssons ifrågavarande motion icke

må vinna Riksdagens bifall; och

b) att ej heller herr Olssons omförmälda motion

må af Riksdagen bifallas.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

6:o) I eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 88) har herr

C. A. Andersson från Malmö hemstält, att det till reseunderstöd åt

fabriks- och handtverksarbetare nu utgående anslag, 20,000 kronor,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande. N:o 7.

13

måtte från nästa års början höjas med 5,000 kronor, eller till 25,000

kronor.

Motionären har till stöd för förslaget anfört hufvudsakligen följande.

Då det till reseunderstöd för sådana yrkesidkare, hvilka i främmande

länder ville söka utbilda sig i sitt yrke, af Riksdagen år 1887

anvisade anslag visat sig vara otillräckligt, enär antalet sökande för

dessa understöds erhållande vore allt för stort i förhållande till dem,

som komme i åtnjutande deraf, syntes tiden nu vara inne att höja

detta anslag, så att det med anslaget åsyftade ändamålet måtte kunna

ernås.

Af kommerskollegii berättelse rörande fabriks- och handtverksnäringarne

inom landet, framginge, att dessa för vårt land vigtiga

näringsgrenar under det senaste årtiondet varit mägtiga af eu storartad

utveckling.

Antalet fabriker inom landet, som år 1881 utgjorde 2,825, hade

under 10 år, eller till och med 1890, ökats till 3,251 eller med 426.

Antalet arbetare vid fabriker inom landet samt idkare af särskilda

slag af handtverk och vissa andra dermed jemförliga näringar, jemte

deras arbetare i städer, köpingar och på landsbygden, utgjorde år 1881

98,226 samt 1890 120,350. Under dessa tio år hade alltså uppstått

en ökning i detta antal af 22,124, oaktadt under denna tid en

massa hjelpmaskiner tillkommit och funnit sin användning i så väl

fabriks- som handtverksindustriens tjenst, och som, på samma gång

de underlättat arbetet, gjort många armar inom dessa industrigrenar

öfverflödiga.

Tidsperioden 1881—1890 kunde icke sägas hafva varit den bästa i

ekonomiskt hänseende för fabriks- och handverksindustrien inom vårt

land, men tillverkningsvärdet för dessa industrigrenar hade ändock betydligt

ökats. Tillverkningsvärdet, som för år 1881 utgjorde 168,021,096

kronor, hade år 1890 stigit till 269,918,704 kronor, eu ökning således

med nära 102,000,000 kronor, hvilket för våra förhållanden utvisade

ett synnerligen glädjande uppsving i landets industri.

Att våra fabriks- och handtverksarbetare vore i besittning af en

större skicklighet och smak nu än förr, torde af ingen kunna förnekas,

hvilket också visats vid de industriutställningar, som under senare

åren hållits inom landet; men inom många olika yrken måste man

ännu införskrifva arbetare ifrån utlandet för att kunna åstadkomma ett

arbete, som ej stode för mycket efter utländingens. Genom att bereda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

några flera af våra egna arbetare tillfälle att i de större länderna

praktisera i sina yrken, skulle mången gång eu sådan import blifva

obehöflig.

Då enligt motionärens förmenande de inom landet varande handtverks-

och industriföreningarnes styrelser — hvilkas Ledamöter uteslutande

bestode af mera framstående handtverk^- och fabriksidkare —- vore de mest kompetente att bedöma, om och i hvad mån en ökning

af nämnda anslag vore af behofvet påkallad, hade motionären hos

styrelserna för handtverks- och industriföreningarne i Stockholm, Göteborg

och Malmö anhållit, att dessa ville derom yttra sig, och hade

de, såsom särskilda vid motionen fogade bilagor utvisade, på det varmaste

vitsordat önskligheten deraf.

Antalet sökande till reseunderstöds erhållande hade varit ganska

olika under olika år. Så t. ex. 1890 hade det endast varit 147 sökande,

då antalet 1891 uppgått till 214, hvaremot det 1892 sjunkit till 168.

Af dessa 529 sökande liade det endast varit 136, som kunnat erhålla

reseunderstöd, nemligen 45 1890, 46 1891 och 45 1892, oaktadt nästan

alla hade de vackraste betyg från så väl skolor som principaler.

Till understöd åt fabriks- och handtverksarbetare, som ville genom

resor till främmande länder och någon tids arbete på dervarande verkstäder

öka sina insigter och sin konstfärdighet, anvisade 1862—1863

årens Riksdag ett ordinarie anslag å 3,000 kronor. Från och med år

1867 höjdes anslaget till 6,000 kronor och från och med år 1871 till

8,000 kronor. Genom anvisande på extra stat åt ett belopp å 4,000

kronor ökades de för ändamålet tillgängliga medel för hvart och ett

af åren 1876 till och med 1879 till 12,000 kronor, men under åren

1880—1882 utgick åter endast det å ordinarie stat uppförda beloppet

8,000 kronor, till dess sistnämnda år det ordinarie anslaget, på derom

inom Riksdagen väckt förslag, höjdes till 12,000 kronor. Sedermera

blef, på sätt motionären antydt, samma anslag år 1887 ökadt till det

belopp 20,000 kronor, hvarmed det derefter utgått.

Den senaste anslagsförhöjningen vid togs på framställning af

Kongl. Maj:t. Vid det tillfälle, då beslut om framställningens aflåtande

till Riksdagen fattades i statsrådet, anmärkte dåvarande chefen för

civildepartementet, bland annat, att äfven med anslagets fixerande till

det ifrågasatta beloppet, 20,000 kronor, understödstagarnes antal ej

komme att ökas med mera än omkring två tredjedelar, men att, om

af särskilda skäl ytterligare medel för ifrågavarande ändamål vid något

tillfälle erfordrades, tillgång dertill möjligen kunde beredas från andra

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

15

under anslagstiteln till »befrämjande i allmänhet af slöjderna» uppförda

anslag, i den mån dessa icke måste tagas i anspråk för andra angelägna

ändamål.

Då de resestipendier, hvarom nu är fråga, visat sig egnade att

befordra det med dem afsedda syftemålet, eller yrkesskicklighetens

höjande inom landet, och då antalet dylika stipendier onekligen är väl

lågt i förhållande till antalet fullt kompetente sökande, finner utskottet

motionärens förslag att bereda ökade medel för det ifrågavarande behofvets

tillgodoseende förtjent af uppmärksamhet. För närvarande anser

sig utskottet emellertid icke kunna förorda den af motionären ifrågasatta

anslagsförhöjningen. Först och främst är nemligen utskottet i

saknad af utredning, i hvad mån medel skulle kunna beredas genom

anlitande af den utaf departementschefen år 1887 anvisade utvägen att

för ändamålet taga i anspråk andra under anslagstiteln uppförda anslag.

Och vidare synes det utskottet, att Riksdagen bör afvakta framställning

från Kong]. Maj:t, innan Riksdagen anvisar ökade anslagsmedel till förut

pröfvade behof, hvilka såsom det nu förevarande måste anses kunna

utan för stor olägenhet tills vidare tillgodoses med redan beviljade

medel. Utskottet hemställer sålunda,

att herr Anderssons förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Fiskerinäringens understöd.

7:o) I nedannämnda inom Andra Kammaren väckta motioner har

herr A. V. Ljungman föreslagit:

i motionen n:o 10: att Riksdagen måtte dels i skrifvelse hos

Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för åvägabringandet

af eu tidsenlig administration af hafsfiskebedriften vid rikets

vestra och södra kuster, dels ock uppföra ett anslag å ordinarie stat af

9,000 kronor för anställande af två fiskeriinspektörer, den ene för Göteborgs

och Bohus läns och den andre för Hallands, Malmöhus, Kristianstads

och Blekinge läns hafsfisken; och

i motionen n:o 11: att Riksdagen måtte dels i skrifvelse hos

Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för åstadkommandet

af en mer tillfredsställande administration af fiskena vid rikets

östra kust och i sötvattnen, dels ock å ordinarie stat uppföra ett anslag

Ang. åtgärder

för befrämjande

af hafsfisket

vid rikets

vestra och

södra kuster

samt af fisket

vid östra

kusten och i

sötvattnen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af 4,500 kronor till aflöning åt ännu en under landtbruksstyrelsen

hörande fiskeriinspektör.

Motionären har till stöd för det i motionen n:o 10 framstälda förslaget

anfört hufvudsakligen följande.

Vid 1889 års riksdag hade på grund af hemställan från Kongl.

Maj:t det förutvarande anslaget å ordinarie stat till »fiskerinäringens

understöd» höjts från 17,600 kronor till 42,000 kronor, under uttalande

af att, »i betraktande åt den stora betydelse, särskildt nordsjöfisket

under de senare åren erhållit, kunde det belopp, hvarmed Kongl. Maj:t

funnit anslagstiteln böra ökas, icke anses för högt». Trenne år hade

emellertid sedan dess förflutit, och hafsfisket vid rikets vestra kust

hade derunder än ytterligare utvecklats, på samma gång som det i

allt mer trängande grad kommit i behof af en länge eftertraktad omvårdnad

från det allmännas sida; men den vid det ökade anslagets

beviljande antydda verksamheten till samma fiskes förkofran hade uteblifvit

och ökningen i anslaget till största delen hamnat i sjette hufvudtitelns

besparingsfond för »besparingar å anslagen till jordbruket, handeln

och näriugarne», eller användts för sådant, som lämpligast bort

helt och hållet åsidosättas. Då nu detta förhållande uppenbarligen hade

sin orsak hufvudsakligast i den befintliga fiskeriadministrationen och

icke stode att hjelpa på annat sätt, än genom en fullständig omorganisation

af denna efter de bästa föredömen, utlandet hade att bjuda

på, så hade man äfven från bohuslänska skärgården under år 1891 sökt

åvägabringa eu sådan omorganisation genom att hos Kongl. Maj:t anhålla

om inrättande, i öfverensstämmelse med Göteborgs och Bohus

läns landstings hemställan åren 1882 och 1884, af en särskild, kollegialt

anordnad, men oaflönad Jisker {styrelse efter i väsentlig mån skotskt och

holländskt mönster för bohuslänska liafsfiskebedriftens administration,

hvilken anhållan derefter 1891 af samma landsting förordats. Obestridligt

syntes ock vara, att, om eu dugande offentlig verksamhet till främjande

af rikets största och mest betydande fiskebedrift skulle åstadkommas,

så måste man först hafva ett organ för denna verksamhet,

som förmådde på ett tillfredsställande sätt handhafva densamma och

som naturligen äfven måste vara afpassadt efter det bohuslänska hafsfiskets

egendomliga samt med handel, sjöfart och industri vida mer än

med rikets öfriga fiskerier öfverensstämmande beskaffenhet.

För särskildt bohuslänska skärgården vore en dylik tingens utveckling

så mycket mer behöflig som det yppade ymniga sillfisket derstädes

vore periodiskt och efter några få årtiondens förlopp sannolikt komme

att upphöra, hvadan det vore af nöden både att, under den tid fisket

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

17

varade, snabbt och kraftigt tillgodogöra sig de förvärfsmöjligheter, det

erbjöde, och att under nämnda tid utveckla näringslifvet och den ekonomiska

ställningen i samma skärgård derhän, att befolkningen vid

fiskeperiodens slut kunde motstå den då inträffande krisen, utan att,

såsom förut vid liknande fall egt rum, nedstörtas i djupaste fattigdom

och elände.

Redan 1883 hade den 1881 tillsatta kongl. komitén för fiskerilagstiftningens

omarbetning och fiskeriadministrationens omorganisation

hemstält om ökandet af antalet ordinarie fiskeritjenstemän i riket; och

hade detta förslag tillstyrkts af nära nog samtliga länsstyrelser och

landsting. Klart vore också, enligt motionärens förmenande, att man

för fisket, liksom för landtbruket, behöfde ett antal personer, som kunde

helt och hållet egna sig åt den offentliga vården om fiskerinäringen

samt tillhandagå de fiskeriidkare med råd och biträde, som deraf vore

i behof. Sådana personer vore till följd af fiskebedriftens både större

betydenhet och egendomliga art, företrädesvis af nöden med hänsyn

till de så kallade eröfrade provinsernas hafsfisken, hvarför motionären

äfven ville framlägga ett förslag till tvenne sådana personers anställning

för nämnda fisken, fastän väl knappast någon förhoppning funnes

derom, att Riksdagen skulle på grund af enskild motionärs framställning

bevilja anslag till aflöning åt nya tjenstemän å ordinarie stat.

Dessa två fiskeritjenstemän borde benämnas fislceriinspektörer och undfå

samma löneförmåner och liknande ställning, som de hvilka tillerkänts

fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen.

Beträffande de skäl, hvilka ligga till grund för det i motionen

n:o 11 väckta förslaget om åtgärder för befrämjande af fiskena vid

rikets östra kust och i sötvattnen, hänvisar utskottet till sjelfva motionen

och vill här endast anmärka, att motionären utgår från den förutsättningen,

att den administration af dessa fisken, hvilken kom till

stånd år 1889 genom landtbruksstyrelsens inrättande, är »ytterst otillfredsställande

och principvidrig».

Vid senaste lagtima riksdag förehade utskottet till behandling

ett förslag af samme motionär (motionen n:o 165 inom Andra Kammaren)

hvilket förslag så till yrkande som till motivering var väsentligen

lika lydande med förevarande motion n:o 10 och vid hvilket motionären

såsom bilagor fogat, bland annat, två af motionären under år 1891 till

Kongl. Maj:t ingifna skrifter, innefattande den ena en hemställan om

indragning af tillsyningsmannabefattningen vid Göteborgs och Bohus

Bill. till Riksd. Prat. 181)3. 4 Sami. 1 Afd. 5 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

läns hafsfisken och den andra en hemställan, att Kongl. Maj:t måtte

ej mindre förordna om inrättande af en särskild fiskeristyrelse för vården

af länets hafsfiske än äfven hos Riksdagen äska nödigt anslag

för anställande af tvenne fiskeriinspektörer, den ene för Göteborgs

och Bohus läns och den andre för Hallands, Malmöhus, Kristianstads

och Blekinge läns hafsfisken. I afgifvet yttrande öfver detta förslag

(punkten 6:o af utlåtandet n:o 7) anförde utskottet, att, ehuru väl

genom motionärens omförmälda skrifvelser Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

blifvit fäst å ifrågavarande angelägenhet, utskottet dock trott

sig böra föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj:t göra särskild framställning

i detta ämne, på det att förevarande frågor måtte betraktas

ur mera omfattande synpunkt och dervid äfven måtte komma under

ompröfning, huru vida icke den ifrågasatta administrationen af hafsfisket

möjligen borde komma att omfatta ej allenast fisket vid rikets vestkust,

utan äfven det som bedrefves vid sydkusten; och hemstälde utskottet,

dels att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj: t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru en verksam administration

af hafsfisket så väl vid rikets vestkust som ock, om så af förhållandena

funnes påkalladt, vid dess sydkust lämpligen måtte kunna

bringas till stånd; dels ock att motionen icke måtte till någon vidare

åtgärd föranleda. Det senare momentet af utskottets hemställan bifölls

af båda kamrarne, men i fråga om det förra stannade kamrarne i olika

beslut, i följd hvaraf frågan förföll.

Då alltså förslag i samma syfte, som den nu väckta motionen,

så nyligen som vid senaste riksmöte varit föremål för Riksdagens

pröfning och dervid icke tillvunnit sig Riksdagens godkännande, anser

sig utskottet för närvarande icke böra framkomma med hemställan om

åtgärder uti ifrågavarande hänseende.

Hvad vidare angår motionärens förslag rörande ostkust- och sötvattensfiskena,

så afser detta förslag eu så genomgripande förändring

i den för föga mer än tre år sedan genomförda nya adminstrationen

af dessa med vestkust- och delvis äfven sydkust-fisket olikartade samt

i och för sig mindre betydande fisken, att någon åtgärd i förslagets

syfte icke synes utskottet för närvarande böra af Riksdagen vidtagas.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, hemställer utskottet:

a) att herr Ljungmans förevarande motion n:o 10

icke må vinna Riksdagens bifall, och

b) att herr Ljungmans motion n:o 11 icke heller

må af Riksdagen bifallas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

19

8:o) I en inom Andra Kammaren af herr A. V. Ljungman väckt

motion (n:o 201) har föreslagits, att Riksdagen måtte besluta den ändring

i de af Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1891 faststälda vilkoren

för låns beviljande ur fonden till fiskerinäringens befrämjande, att tiden

för lånens amortering bestämdes till högst åtta år och inom den sålunda

angifna gränsen finge af Kong!. Maj:t lämpas efter de skilda lokala

förhållandena.

Beträffande detta förslag har motionären till en början erinrat,

att, sedan Riksdagen uti skrifvelse den 13 maj 1891 tillkännagifvit, att

Riksdagen bifallit Kongl. Maj:ts framställning om beviljandet af ett

anslag af 100,000 kronor till inrättande af en fond för fiskerinäringens

befrämjande, Kongl. Maj:t i kungörelse den 3 juni 1892 utfärdat bestämmelser

för låns utlemnande ur denna fond, bland hvilka bestämmelser

förekomme äfven en, som, affattad i öfverensstämmelse med

Riksdagens nämnda skrifvelse, vore så lydande:

»4:o. Från fonden beviljadt lån skall återbetalas sålunda, att vid

slutet af hvarje af de åtta år, som följa näst efter det, hvarunder lånet

blifvit lyftadt, inbetalas en åttondedel deraf tillika med upplupen, men

obetald ränta; förbehållande Kongl. Maj:t sig att, derest stadgad kapital-

eller ränteafbetalning icke i rätt tid fullgöres, tidigare återfordra

det oguldna lånebeloppet med ränta.»

Till stöd för sin ifrågavarande framställning har motionären vidare

anfört, att då den ofvan omförmälda bestämmelsen om en och samma återbetalningstid

för alla lån ur fonden vore opraktisk och hindrade fondens

tillräckliga anlitande, enär en så lång afbetaluingstid som åtta år tydligen

alls icke passade för lån till anskaffande af sådan fiskeredskap,

som i regeln förbrukades under vida kortare tid, eller af smärre fiskefartyg

eller båtar och dessutom för lånesökaude försvårade ställandet

af nödig säkerhet för låneförbindelses fullgörande, så vore en ändring

af behofvet påkallad.

Till det statsrådsprotokoll öfver civilärenden, hvilket var vidfogadt

den till 1891 års Riksdag aflåtna statsverkspropositionen, deruti framställning

gjordes om anslag till en lånefond för fiskerinäringens befrämjande,

anmärkte föredragande departementschefen, bland annat, att

amorteringstiden för lån ur fonden syntes honom böra sättas så, att

lånet slutbetalades, innan båt och redskap, som för lånet skulle anskaffas,

väsentligen förlorat i värde, och att med hänsyn härtill denna tid icke

borde utsträckas utöfver åtta år. Vid sammanfattningen af de vilkor,

hvilka borde gälla för lån ur fonden, gafs emellertid åt stadgandet i

Ang. ändring

i vilkoren för

beviljande af

lån ur fonden

för fiskerinäringens

befrämjande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

berörda hänseende den formulering, »att lånet skulle återbetalas sålunda,

att vid slutet af hvarje af de åtta år, som följde näst efter det, hvarunder

lånet eller någon del deraf lyftats, skulle inbetalas en åttondedel

af lånebeloppet». I den skrifvelse till Konungen, hvari Riksdagen anmälde

sitt beslut i fråga om den gjorda framställningen, förklarade

också Riksdagen, att tiden för lånens amortering syntes Riksdagen

böra, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, bestämmas till åtta år.

Då motionären nu fäst uppmärksamheten på, att det ifrågavarande

stadgandets formulering icke är tillfredställande i det hänseende, att

fall kunna inträffa, då låntagare önskar kortare amorteringstid än

den nu obligatoriskt föreskrift^ af åtta år, samt medgifvandet af en

dylik kortare inbetalningstid uppenbarligen icke är stridande mot verkliga

syftet med bestämmelsen i fråga, anser utskottet Riksdagen böra

lemna sin medverkan till en rättelse af det anmärkta förhållandet; och

hemställer utskottet för den skull,

att Riksdagen, med anledning af herr Ljungmans

förevarande motion, må för sin del besluta den ändring

i gällande vilkor för låns erhållande ur fonden

till fiskerinäringens befrämjande, att tiden för lånens

amortering bestämmes till högst åtta år, äfvensom i

skrifvelse till Konungen anmäla detta sitt beslut.

Skiften och afvittringar.

Ang. höjning

i ärs arf''vodet

för styresmannen

för

storskiftesverket

m. m.

[4-]

9:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må dels för år 1894 bevilja förhöjning

i styresmannens för storskiftesverket i Kopparbergs

län årsarfvode med 400 kronor, dels medgifva,

att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under

år 1894 för afvittringslandtmätare i Vesterbottens

och Norrbottens län samt storskifteslandtmätare i

Kopparbergs län kunna komma att understiga 2,500

kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och

3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten

åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

21

godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;

dels ock för år 1894 åt föredraganden af

afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde

åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor

i det åt honom anslagna belopp.

Utflyttningshjelp vid laga skiften.

10:o) Uti en inom Andra Kammaren af herr J. Sjöberg väckt

motion (n:o 37) har föreslagits, att Riksdagen måtte i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes meddela sådan ändring

i kongl. kungörelsen den 27 septemter 1861, att understöd af allmänna

medel skulle utgå äfven vid hemmansklyfning med de i § 1 af nämnda

kungörelse bestämda belopp, dock icke till delegare i hemmanet, hvilkens

hemmansdel efter klyfningen innehölle mindre areal än tjugu

tunnland.

Vid utflyttningar i följd af laga skiften erhölle, anför motionären,

de utflyttande, enligt kungörelsen den 27 september 1861, understöd

af allmänna medel med vissa i 1 § af nämnda kungörelse bestämda

belopp. Grunden härför syntes vara, bland annat, att staten velat

underlätta uppdelningen af jorden för åstadkommande af en bättre kultur

derå.

Vid klyfning af hemman eller hemmansdel, som redan undergått

laga skifte, lemnade deremot staten intet dylikt understöd. Billigheten

talade dock enligt motionärens förmenande för, att äfven vid dylika

skiftesförrättningar, hvilkas ändamål ju vore att än ytterligare fördela

jorden, sådant understöd af statsmedel utginge, dervid dock, till förekommande

af missbruk, bestämmelse borde meddelas derom, att arealen

af den del af det delade hemmanet, hvars egare skulle vara berättigad

till understöd af statsmedel, icke finge understiga en viss

rymd. ,

I motsats till motionären kan utskottet till en början icke finna,

att ur det allmännas synpunkt hemmansklyfning är af samma betydelse

som laga skifte; och då ett af särskilde komiterade utarbetadt

lagförslag, åsyftande, bland annat, att genom införande af ett nytt institut,

benäinndt »egostyckning», åstadkomma ett enklare och billigare

samt följaktligen för de mindre bemedlade lättare tillgängligt jordstyck
-

Ang. ifrågasatt

utflytta

ningshjelp vid

laga skiften.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

niugsförfarande än hemmansklyfningen, för närvarande är föremål för

Kong). Maj:ts pröfning, kan utskottet i alla händelser icke finna den

nuvarande tidpunkten lämplig för en framställning till Kongl. Maj:t i

motionens syfte. Utskottet hemställer för den skull,

att herr Sjöbergs förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Öfriga ordinarie anslag.

Ang. afrida ll:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskild! nämnda ordinarie

"nts/off** anslag å sjette hufvudtiteln har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan för[5.

1 ändring än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslags
anslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. måtte ökas med

24 kronor eller från 118,541 kronor till 118,565 kronor. Utskottet

hemställer,

att samtliga här ofvan icke särskild! omformälda

ordinarie anslag under sjette hufvudtiteln må för år

1894 fastställas till samma belopp som i innevarande

års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. må få göras den jemkning,

som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan

erfordras.

Statens jernvägstrafik.

Amirin^åt'' 12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,

banvakter, att af jemvägstrafikiuedlen ett belopp af högst 12,000 kronor finge

[6.] under år 1894, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning

i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters

löneförmåner utöfver det nu medgifva högsta arfvodesbeloppet, med

högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, huru som

Kongl. Maj:t vid 1892 års lagtima riksdag föreslagit, att Riksdagen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

23

måtte medgifva, att banvakt vid statens järnvägstrafik måtte kunna

uppflyttas i nittonde löneklassen enligt gällande aflöningsreglemente

för embets- och tjensteman samt betjente vid statens järnvägstrafik,

med årligt arfvodesbelopp af 600 kronor. Då emellertid Riksdagen,

som inhemtat, att Kongl. Maj:t. anbefalt jernvägsstyrelsen att inkomma

med förslag till nytt aflöningsreglemente för embets- och tjensteman

samt betjente vid statens jernvägstrafik, antagit, att förslag till en allmän

revision af det nu gällande aflöningsreglementet kunde redan för

innevarande års Riksdag framläggas, hade Riksdagen hållit före, att den

slutliga pröfningen af frågan om förbättring af banvakternas lönevilkor

borde till dess anstå. Men då det synts Riksdagen ostridigt, att behofvet

af en något högx-e aflöning för vissa banvakter, särskildt de i

Norrland anstälde, vore så känbart att detsamma borde så fort som

möjligt för tillfället afhjelpas, hade Riksdagen på det sätt bifallit Kongl.

Maj:ts ifrågavarande framställning, att Riksdagen medgifvit,, att af jernvägstrafikmedlen

ett belopp af högst 12,000 kronor finge under år

1893, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning i

vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner

utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med högst

60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande.

Sedan jernvägsstyrelsen den 26 november 1892 afgifvit förslag

till nytt aflöningsreglemente, hvilket förslag till civildepartementet inkommit

den 13 derpå följande december, både—yttrar departementschefen

vidare — styrelsen i skrifvelse den 14 i sistnämnda månad —

jemte anmälan att nyssberörda belopp, 12,000 kronor, komme att tilldelas

de banvakter, till ett antal icke öfverstigande 200, som sedan

fem år eller längre tid med godt vitsord tjenstgjort och fortfarande

tjenstgjorde å bandelar norr och öster om Ljusdal — hemstält att, för

den händelse det nya aflöningsreglementet, till hvilket styrelsen ingifvit

förslag, icke komme att tillämpas för år 1894, Kongl. Maj:t täcktes

till instundande Riksdag aflåta proposition om anvisande af ett belopp

af högst 12,000 kronor att såsom tillfällig löneförhöjning för sistnämnda

år utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet med högst

60 kronor till hvarje banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande,

efter samma grunder, som tillämpats för användning af det för innevarande

år anvisade beloppet, tilldelas å berörda bandelar tjenstgörande

banvakter.

Då jernvägsstyrelsens förslag till nytt aflöningsreglemente icke

borde företagas till pröfning, innan en närmare utredning i vissa hän
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. disposition

af patentoch

varum ärkesa/gifter.

[''■]

seenden hunnit åstadkommas, för hvars åvägabringande departementschefen

ämnade inom kort föreslå Kongl. Maj:t att vidtaga åtgärder,

syntes någon framställning i fråga om förändrade aflöningsvilkor för

jern vägstrafikens personal icke till nu instundade Riksdag kunna komma

att aflåtas. Vid sådant förhållande och då det af Riksdagen erkända

behofvet af förbättring af särskilt, de i Norrland anstälde banvakternas

aflöningsförmåner fortfarande qvarstode oförminskadt, hemstälde

departementschefen om aflåtande till Riksdagen af en framställning i

det af jernvägsstyrelsen angifna syfte.

Då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, frågan om ny

lönereglering för personalen vid statens jernvägstrafik icke kan komma

att föreläggas nu samlade Riksdag, torde den för innevarande år vidtagna

provisoriska anordningen till förbättrande af banvakternas i Norrlands

ställning böra blifva gällande äfven för nästkommande år; och

hemställer utskottet för den skull,

att Riksdagen må medgifva, att af jernvägstrafikmedlen

ett belopp af högst 12,000 kronor må

under år 1894, efter jern vägsstyrelsens bepröfvande,

användas till förhöjning i vissa fall af de vid statens

jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner utöfver

det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med

högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen

kommer i åtnjutande.

Patentbyrån.

13:o) Beträffande patentbyrån har Kongl. Maj:t ej gjort annan

framställning, än att Riksdagen måtte medgifva, att afgifterna för patent

och för registrering af varumärken finge användas till bestridande af

de utgifter, hvilka betingades af tillämpning under år 1894 af förordningen

angående patent och lagen om skydd för varumärken.

Af den redogörelse för patentbyråns inkomster och utgifter för

år 1892, som finnes intagen i det vid statsverkspropositionen fogade

statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 14 januari 1893 inhemtas, att

byråns inkomster för året utgjort 109,678 kronor 75 öre, under det att

dess utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna vid tidpunkten för redo
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 25

görelsens aflemnande icke vore afslutade, ej kunde med full noggrannhet

uppgifvas, uppgått till 87,424 kronor 40 öre, af hvilket belopp de vigtigaste

posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 37,148 kronor 57

öre, byråns publikationer 29,540 kronor 50 öre, återstälda patent- och

registreringsafgifter 6,895 kronor, utgifter för byråns bibliotek 2,618

kronor 73 öre, renskrifning 2,019 kronor, bidrag till upprätthållande af

patentunionens internationella byrå i Bern 1,510 kronor 17 öre samt

hyra för byråns lokal 4,000 kronor.

För år 1891 belöpte sig patentbyråns inkomster till 101,401

kronor 25 öre och dess utgifter till 80,614 kronor 75 öre.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för

patent och för registrering af varumärken må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tilllämpning

under år 1894 af förordningen angående

patent och lagen om skydd för varumärken.

Arbetareförsåkringen.

14:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till hvad departementschefen till statsrådsprotokollet

(sid. 16 och 17) i ämnet anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t

må för år 1894 använda de till underlättande af åtgärder

för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels

till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under enahanda

vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891

(n:o 85) äro angifna, dels ock till utarbetande och

offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg

af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Extra anslag.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjette hufvudtiteln, hafva, utom

den redan i punkten 2:o) nämnda, följande framställningar gjorts.

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 5 Raft.

Ang. förvaltningsbidrag

åt sjukkassor

m. m.

[8.]

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

för kontrollen

å försäkringsanstalterna.

[9.]

Ang. anslag

till utgifvande

af > Polisunder

rättelser.»

[10.]

Ang. anslag

till särskild

polisstyrka på

landet.

m-j

Ang. arfvoden

åt lappfogdar

m. m.

[12.]

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj-.ts kansli.

15:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll

å försäkringsanstalterna, för år 1894, i likhet med

hvad allt ifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa

till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500

kronor.

Öfverståthåliareembetet.

16:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må äfven för år 1894, till utgifvande

under samma år af DPolisunderrättelser», på extra

stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i lånen.

17:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1894 till

Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 65,000

kronor att användas till aflöning och underhåll af

särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena

påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre

brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande

eller gripande, allt enligt förut tillämpade, i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 14 januari 1893

angifna grunder.

18:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till ersättning

för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän, på extra stat för år 1894 anvisa 10,000 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

27

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 141) har åter herr

L. Dahlstedt, med hvilken instämt herr N. Boström m. fl., föreslagit,

att Riksdagen ville, förutom det af Kongl. Maj:t för ofvan angifna

ändamål begärda anslag af 10,000 kronor, anvisa ytterligare 5,000

kronor, eller tillhopa 15,000 kronor, å extra stat för år 1891 till ersättning

för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän ej mindre inom Jemtlands och Norrbottens än

äfven inom Vesterbottens län.

Till stöd för sitt förslag har motionären hufvudsakligen anfört,

att det af Kongl. Maj:t för hvartdera af åren 1891, 1892 och 1893

begärda och af Riksdagen beviljade anslaget 10,000 kronor förutom till

ersättning till juridiskt biträde åt svenske lappar i Norge, lemnat tillgång

till anställande af lappfogdar och lappförmän endast inom Jemtlands

och Norrbottens län, och att det vore antagligt, att det för år 1894

begärda anslaget, om det beviljades, icke komme att blifva tillräckligt

för ändamålet i större utsträckning än hittills skett. Inom Vesterbottens

län funnes emellertid en lappbefolkning af 1,592 personer, af hvilka

730 vore nomader. Dessa hade enahanda behof af hjelp och bistånd

som nomader inom Jemtland och Norrbotten. Att så vore förhållandet

framginge ovedersägligen af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i

Vesterbottens län senast afgifna femårsberättelse, hvaraf inhemtades,

att Kongl. Maj:ts befallningshafvande, till följd af inkomna klagomål

den 24 december 1890 hos Kongl. Maj:t gjort framställning om anvisande

af medel till anställande af en särskild lappfogde inom länet för

att tillhandagå den nomadiserande befolkningen med råd och hjelp vid

uppkommande tvister med de bofaste. Å denna framställning hade

Kongl. Maj:t lemnat det svar, att medel för ändamålet icke funnes tillgängliga.

Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har icke gifvit anledning

till någon utskottets erinran.

Hvad åter angår den väckta motionen, lärer Riksdagen icke böra

på enskild motionärs förslag och utan närmare utredning rörande verkliga

behofvet af lappfogde och lappförmän jemväl inom Vesterbottens

län vidtaga en förhöjning af anslaget i fråga.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med afslag å herr Dahlstedts

förevarande motion men med bifall till Kongl. Maj:ts

i ämnet gjorda framställning, må till ersättning för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. undersökningar

af

mindre hamnar

och farleder

m. m.

[13.]

juridiskt biträde åt de svenska lapparne i Norge samt

till lappfogdar och lappförmän på extra stat för år

1894 anvisa 10,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1894 på

extra stat anvisa, till undersökningar af broar, mindre hamnar och farleder,

ett anslag af 5,000 kronor.

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder har Riksdagen

för hvartdera af åren 1892 och 1893 på extra stat anvisat 5,000 kronor.

Med erinran härom hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, enligt

hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, uti skrifvelse den 3 december

1892 förmält, att det visat sig, det medel jemväl erfordrades för bestridande

af utgifter vid upprättande af planer till anläggning eller ombyggnad

af broar, då dylika arbeten icke vore förenade med vägföretag,

och undersökningskostnaden förty icke ansetts kunna gäldas af det

för vägundersökningar afsedda anslaget; och har styrelsen med anledning

häraf, utan att ifrågasätta någon höjning af anslagsbeloppet, hemstält

om aflåtande af framställning till Riksdagen derom, att anslaget

till undersökningar af mindre hamnar och farleder måtte för år 1894

få anvisas jemväl till undersökningar af broar.

Med afseende å hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört och

då, vid det förhållande att anslaget för år 1892 icke till fullo behöft

användas, det kunde antagas att från anslaget, utan förhöjning af dess

belopp, medel kunde beredas äfven till broundersökningar, utan att det

ändamål, för hvilket anslaget från början beviljats, eller understödjandet

af undersökningar af mindre hamnar och farleder, derigenom åsidosattes,

har departementschefen biträdt styrelsens hemställan.

Under förutsättning att anslaget i fråga kommer att i första hand

disponeras för sitt ursprungliga ändamål har utskottet för sin del icke

annat att erinra mot bifall till förslaget om anslagets utsträckta användning,

än att åt Riksdagens beslut i denna del synes böra gifvas

en sådan formulering, att deraf uttryckligen framgår, att anslaget icke

är afsedt för sådana brobyggnadsplaner, hvilka stå i samband med vägföretag.

Utskottet hemställer för den skull,

att Riksdagen må på extra stat för år 1894

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

29

anvisa ett anslag af 5,000 kronor till undersökningar

af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande

af planer till anläggning eller ombyggnad af

broar, då dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

20:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 20) i ämnet

anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i enlighet med hvad för åren

1892 och 1893 egt rum, må på extra stat för år 1894

anvisa till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna

landtbruksinstitut 29,000 kronor.

21:o) Vidare och i enlighet med Kongl. Maj:ts i sådant hänseende

gjorda framställning hemställer utskottet,

att af det utaf Riksdagen år 1891 till bestridande

af kostnader för nya byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut

och jordegendom m. m. beviljade anslag, 68,000

kronor, må å extra stat för år 1894 anvisas återstående

beloppet 19,000 kronor.

22:o) Kongl. Maj: t har föreslagit, att Riksdagen måtte för anordnande

af högre undervisning i mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut

för år 1894 anvisa å extra stat ett anslag af 10,000 kronor.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departementschefen

erinrat, att Riksdagen sistlidet år för anordnande af högre

undervisning i mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut på extra

stat för innevarande år anvisat ett anslag af 10,000 kronor, eller samma

belopp, som under åren 1883—1891 utgått för anordnande af dylik

undervisning vid rikets båda landtbruksinstitut, men att Riksdagen vid

anmälan af detta beslut tillika uttalat den åsigt, att möjlighet borde

förefinnas att i någon mån nedbringa kostnaderna, då den högre mejeriundervisningen

för framtiden komme att meddelas vid endast ett läro
-

Ang. anslag

till aflöningar

m. m. vid

Ultuna landtbruksinstitut.

[14.]

Ang. anslag

till byggnader

m. m. vid

Ultuna.

[15.]

Ang. anslag

till högre

mejeriundervisning

vid

Alnarp.

[16.]

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

verk, under det att den dittills lemnats vid två å skilda orter belägna

läroverk.

På Kongl. Maj:ts befallning hade — anför departementschefen

härefter — styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut med skrifvelse den

1 oktober 1892 öfverlemnat ej mindre af motiv och detaljerad läroplan

åtföljdt förslag till plan för undervisningen vid en med Alnarps

landtbruksinstitut förenad högre mejeriskola än äfven förslag till stat

för skolan, hvilket sistnämnda förslag upptoge ett statsanslag af 10,000

kronor.

Landtbruksstyrelsen hade i särskilda skrivelser af den 5 december

1892 dels afgifvit utlåtande i anledning af institutsstyrelsens förslag,

dels ock hemstält om aflåtande till Riksdagen af proposition om anvisande

å ordinarie stat från och med år 1894 af ett anslag af 10,000

kronor till ett mejeriinstitut vid Alnarp.

Enligt institutsstyrelsens förslag skulle den högre mejeriskolan,

hvilken borde utgöra en afdelning af landtbruksinstitutet samt stå under

ledning af dess styrelse och föreståndare, hafva till ändamål att åt män,

som på ifrågavarande område önskade förskaffa sig en högre teoretisk

utbildning, vare sig för enskildt behof eller för att vinna anställning

såsom undervisare i mejeri- och boskapsskötsel eller såsom föreståndare

för större mejerier och ladugårdar, meddela undervisning i de kunskapsarter,

hvarpå mejerihushållningen och boskapsskötseln, dess ordnande,

ledning och förvaltning borde vara grundade, äfvensom öfning i handläggning

af mejeri- och ladugårdsarbeten. Med afseende å skolans

hufvudsyften att utbilda dels lärare i mejeriskötsel, dels ock föreståndare

för större mejerier, borde skolan delas i två afdelningar, en öfre

och en lägre. Erfarenheten under de nio år, den nuvarande högre

mejeriskolan vid Alnarp varit i verksamhet, hade nemligen ådagalagt

att för sagda ändamål en enda kurs icke vore tillräcklig. Mejeriläraren

behöfde icke blott en betydligt mera omfattande teoretisk utbildning

och i sammanhang dermed större förkunskaper än mejeristen, utan

äfven kunskaper i landthushållning. Den praktiska mejeristen åter,

för hvilken en dylik omfattande teoretisk utbildning icke vore erforderlig,

behöfde deremot en större praktisk utbildning. Följden af den nuvarande

anordningen af den högre mejeriskolan hade ock varit, att

ingen derifrån utexaminerad elev, som ej tillika genomgått landtbrukskurs,

erhållit plats såsom mejerikonsulent, liksom å andra sidan ingen

af skolans elever blifvit praktisk mejerist, under det att de fleste af

dem, hvilka utgått från Malmöhus läns hushållningssällskaps vid Alnarp

förlagda mejeriskola, hvilkens undervisning den föreslagna nedra afdel
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

31

ningen närmast skulle komma att motsvara, erhållit platser såsom mejerister.

Då för närvarande icke någon af staten underhållen skola för

utbildande af manliga mejerister funnes inom landet, ehuru behofvet

deraf blefve allt större i den mån andelsmejeriernas antal ökades, syntes

skäl vara för handen att inrätta en dylik skola genom att dela den

högre mejeriskolan i två afdelningar. Såsom ett ytterligare skäl härför

borde framhållas att, medan antalet från den högre mejeriskolan utexaminerade

elever redan vore ganska betydligt, de platser, som desse

elever kunde påräkna att erhålla, deremot vore ganska få och i allmänhet

besatta med yngre personer, hvadan tilloppet till skolan säkerligen

skulle hafva betydligt minskats, om skolan uteslutande skulle haft

till uppgift att utbilda mejerilärare, samt att å andra sidan en afdelning

för utbildande af mejerister med säkerhet kunde påräkna många sökande.

Hvardera afdelningens kurs skulle omfatta ett år. I den öfra

afdelningen, afsedd för utbildning af mejerilärare, skulle undervisning

medelas i mejerilära, husdjurs- och foderlära, nötkreaturens, fårens

och svinens helso- och sjukvårdslära, ångmaskinlära samt byggnadslära.

Undervisningen i den nedra afdelningen, som skulle vara ämnad att

utbilda praktiska mejerister, skulle omfatta kemiens och fysikens enklaste

grunder, mejeriskötsel, nöt- och svinkreaturens byggnad och lif, utfodring

och skötsel, deras helsovårds-, sjukdoms- och förlossningslära

m. m. samt ångmaskinlärans och byggnadslärans enklaste grunder. I

begge afdelningarna skulle dessutom förekomma praktiska öfningar, dock

till större utsträckning i den nedra än i den öfra. För inträde i den

öfra afdelningen skulle fordras, bland annat, godkänd afgångsexamen

såsom landtbrukselev vid någotdera af rikets landtbruksinstitut eller

deremot svarande kunskaper, hvaremot goda folkskolekunskaper borde

vara tillräckliga för inträde i den nedra afdelningen. Såsom vilkor för

inträde i skolan, vare sig i dess öfra eller nedra afdelning, borde dessutom

stadgas att den sökande minst ett hälft år deltagit i de vid ett

mejeri förefallande göromål.

Elevernes antal borde årligen utgöra i båda afdelningarna tillsammans

högst 12, af hvilka en frielev i hvardera afdelningen. Detta

antal, som vore detsamma som förut årligen kunnat utbildas vid både

Alnarps och Ultuna högre mejeriskolor tillsammnas, kunde dock skolan

emottaga endast under förutsättning att den delades på två afdelningar.

Skulle deremot skolan fortfarande komma att inskränkas till eu högre

afdelning, kunde icke flera än sex elever antagas.

Elev i öfre afdelningen borde erlägga samma afgift som elev vid

institutet i andra årskursen, d. v. s. för närvarande 600 kronor, hvar
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

emot afgiften i lägre afdelningen borde bestämmas till 400 kronor, för

hvilket belopp elev i denna afdelning skulle åtnjuta samma förmåner

som landtbrukslärlingarne vid Alnarp.

För undervisningen i skolan borde anställas en lärare i mejeriskötsel,

en assistent åt denne samt en mejeriinstruktör, hvilken sistnämnde

skulle hafva att under mejerilärarens öfverinseende handleda

lärjungarne vid deras praktiska arbeten och öfningar i mejeriet m. m.,

äfvensom i den nedra afdelningen meddela undervisning i något af de

der förekommande läroämnena. Derjemte borde institutets lärare vara

skyldige att meddela erforderlig undervisning vid skolan. Tillika skulle

för undervisning i byggnadslära antagas en extra lärare.

Det af institutsstyrelsen uppgjorda förslag till stat för skolan hade

följande lydelse:

Inkomster.

Afgifter för 5 elever i

^ it ^ tt i

öfra afdelningen

nedra

n

kr.

10,000: —

å kr.

600: —

3,000: —

å „

400: —

n

2,000: —

kr.

15,000: —

Utgifter.

Läraren i mejeriskötsel.................................... kr. 4,000

Assistenten

Instruktören.......................................................

Läraren i byggnads- och ångmaskinlära...

„ i husdjurslära för nedre afdelningen

För undervisning i skrifning, räkning och

i ladugårdsskötsel m. m........................

Laboratorie- och försökskostnader...............

Undervisningsmateriel ...................................

Bidrag till underhåll af inventarier, instrument

m. m................................................

2 frielevplatser ...............................................

Mathållning: 5 elever i öfra afdelningen:

350 dagar å 1,30 pr dag ...

„ 5 elever i nedre afdelningen:

350 dagar å l,io pr dag ...

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

1,500

500

1,000

200

150

1,200

300

250:

900:

kr. 2,275: —

„ 1,925:-

kr. 10,000:

4,200: —

Transport kr. 14,200:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

33

Städning och uppassning .........................

Bidrag till belysning och uppvärmning

Läkarevård och medicin.............................

Transport kr. 14,200

.................... „ 400

.................... „ 250

................... „ 150

Kronor 15,000

Lika med styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut hade landtbruksstyrelsen

ansett undervisningen vid den ifrågavarande läroanstalten

böra fördelas pa tva kurser. Deremot hade landtbruksstyrelsen varit

af olika mening med institutets styrelse i afseende å anstaltens ställning.

till landtbruksinstitutet vid Alnarp. Landtbruksstyrelsen ansåge

nemligen, att skolan borde anordnas, icke, såsom institutsstyrelsen föreslagit,

såsom en afdelning af institutet, utan såsom en fristående anstalt,

ehuru under ledning af samma styrelse och föreståndare som institutet.

I .enlighet med denna uppfattning hade landtbruksstyrelsen

föreslagit att anstalten skulle benämnas mejeriinstitut. Det förslag

till stadgar för detta mejeriinstitut, som styrelsen uppgjort och bifogat

sitt utlåtande, skilde sig i öfrigt från institutsstyrelsens förslag till plan

för undervisningen hufvudsakligen allenast derutinnan, att landtbruksstyrelsen

såsom vilkor för inträde vid institutet uppstält den fordran,

att sökande .skulle hafva under minst ett år allvarligt deltagit i alla

vid ett mejeri förefallande göromål, medan institutsstyrelsen ansett ett

hälft års dylik verksamhet vara tillräcklig.

Vid det af institutsstyrelsen uppgjorda förslaget till stat hade

landtbruksstyrelsen, som ansett kostnaderna för mejeriinstitutet icke

kunna nedbringas under de af institutsstyrelsen beräknade, icke haft

något annat att erinra, än att lönen för läraren i mejeriskötsel syntes

kunna utan olägenhet nedsättas från 4,000 kronor ''till 3,500 kronor,

helst fri bostad kunde denne lärare beredas, samt att den för assisteuten

beräknade aflöningen, 1,500 kronor, syntes vara så låg, att lämpligperson

icke torde kunna beräknas komma att för denna aflöning åtaga

sig befattningen, hvadan samma aflöning syntes böla höjas till 2,000

kronor.

Den af institutsstyrelsen framlagda, af landtbruksstyrelsen i allt

väsentligt biträdda planen för undervisningens ordnande syntes departementschefen

vara af beskaffenhet att kunna i hufvudsak godkäuuas.

Särskilt ansåge departementschefen institutsstyrelsen hafva för förslaget

om undervisningens fördelande på två skilda kurser förebragt

göda skäl. Hvad anginge frågan om läroanstaltens ställning till landtbruksinstitutet

och om dess benämning, vore, enligt departementschefens

Bill. till lii/csd. Vrot. 1893. 4 Sand. 1 Aid. 5 lläft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N.-o 7.

förmenande, något yttrande derom nu icke erforderligt, då denna frågas

lösning icke inverkade på undervisningsplanen och i allt fall vore af

underordnad betydelse.

Hvad anginge frågan om stat för anstalten, kölle departementschefen

före, att någon tids erfarenhet borde afvaktas, innan dylik definitivt

faststäldes, och att de för anstalten under år 1894 erforderliga

statsmedel följaktligen borde anvisas allenast å extra stat. Vid sådant

förhållande ansåge sig departementschefen icke heller böra underställa

Kongl. Maj:ts pröfning förslag till stat för anstalten för nästkommande

år, men ville dock redan nu nämna att, enligt hans förmenande,

läraren i mejeriskötsel borde i aflöningshänseende likställas

med lektorerne vid Ultuna landtbruksinstitut, för hvilka Riksdagen år

1891 bestämt aflöningen till 3,000 kronor förutom tre ålderstillägg,

hvardera å 500 kronor, att vederbörande tillgodokomma efter respektive

5, 10 och 15 års tjenstgöring, med rätt för löntagaren att härvid

tillgodoräkna sig den tid, han före utfärdande af den nya staten för

institutet derstädes tjenstgjort i lärarebefattning, som i afseende å omfånget

af undervisningsskyldigheten vore med hans nya befattning jemförlig.

Huru stort belopp, som för år 1894 borde för ifrågavarande

lärarebefattning beräknas, borde således blifva beroende på huruvida

den, som till befattningen antoges, förut innehaft sådan befattning, att

han kunde anses vara berättigad att på grund deraf åtnjuta förhöjning

af aflöningen utöfver 3,000 kronor eller icke. Likaledes borde aflöningen

till assistenten i viss mån blifva beroende deraf, huruvida en. fullt

lämplig person kunde till befattningen erhållas för den af institutsstyrelsen

föreslagna aflöningen af 1,500 kronor eller ej. Hvad anginge

de aflöningsbelopp, tillhopa 1,350 kronor, som af institutsstyrelsen beräknats

för uppehållande af undervisningen i byggnads- och ångmaskinlära,

husdjurslära i den nedre kursen samt i skrifning, räkning m. in.,

hvilken undervisning enligt styrelsens plan syntes vara afsedd att åtminstone

delvis uppehållas af lärare vid landtbruksinstitutet, ansåge

departementschefen, då billigheten syntes kräfva att de lärare vid institutet,

hvilka, jemte uppehållande af undervisningen vid landtbruksinstitutet,

i någon högre grad deltoge i den nya läroanstaltens undervisning,

derför erhölle någon gratifikation, någon afsevärd nedsättning

i nyss nämnda belopp, 1,350 kronor, icke vara att påräkna. Då i öfrig^:

institutsstyrelsens utgiftsberäkning icke gifvit anledning till någon

väsentligare anmärkning, syntes, äfven om möjligen utgifterna i deras

helhet för framtiden skulle kunna något nedbringas, försigtigheten bjuda

att icke beräkna det för 1894 erforderliga statsanslaget till lägre be
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

35

lopp än det af styrelsen föreslagna, eller 10,000 kronor, helst det icke

med säkerhet kunde påräknas, att elevafgifterna år 1894 komme att

uppgå till hela det beräknade beloppet, 5,000 kronor. Skulle det visa

sig, att statsanslaget icke till hela sitt belopp behöfde tagas i anspråk,

komme ju den möjliga besparingen statsverket till godo, då anslaget

uppfördes å extra stat.

På sätt departementschefen erinrat, uttalade senaste lagtima Riksdag

den åsigt, att möjlighet borde förefinnas att i någon mån nedbringa

kostnaderna för den högre mejeriundervisningen, då denna hädanefter

komme att meddelas vid allenast ett läroverk. Det nu framlagda

förslaget till denna undervisnings ordnande, mot hvilket förslag i dess

hufvuddrag utskottet icke funnit anledning till någon erinran, förutsätter

emellertid statsanslag till samma belopp, som förut utgått, ehuru

departementschefen vidgått, att utgifterna i deras helhet möjligen skulle

för framtiden kunna något minskas, i hvilket afseende man, enligt

departementschefens åsigt, dock borde afvakta, hvad erfarenheten kunde

komma att gifva vid handen. För sin del föreställer sig utskottet, att,

om verklig besparing skall kunna åstadkommas å denna utgiftspost,

åtgärder i sådant syfte böra vidtagas från första början af den nya

anstaltens verksamhet. Hvad åter angår möjligheten af en dylik besparing,

har utskottet trott sig i det förslag till stat för anstalten, som

nu uppgjorts, finna stöd för Riksdagens i detta hänseende uttalade

mening. Af detta förslag och af hvad utskottet i öfrigt inhemtat

framgår nemligen, att samtlige, eller åtminstone de fleste, lärare skulle

vara gemensamma för så väl anstalten som Alnarps landtbruksinstitut

med dithörande lärlingskurs; och vid sådant förhållande synes det utskottet

böra blifva föremål för närmare utredning, huru vida icke institutet

skäligen borde öfvertaga en något större anpart af de gemensamma

lärarnes aflöning, än som enligt statsförslaget är afsedt. Då äfven å

andra poster eu minskning synts utskottet möjlig, har utskottet vid

öfvervägande af samtliga på frågan inverkande omständigheter trott

sig kunna föreslå Riksdagen att vidtaga en nedsättning af 2,000 kronor

i det af Kongl. Maj:t äskade anslagsbeloppet.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen, för

anordnande af högre undervisning i mejerihushållning

vid Alnarps landtbruksinstitut, för år 1894 anvisar å

extra stat ett anslag af 8,000 kronor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till byggnadsarbeten

vid

Alnarp in. in.

[17 o 18.]

23:o) Kongl. Magt har föreslagit, att Riksdagen måtte dels af det

utaf Riksdagen år 1891 för bestridande af kostnaderna för byggnadsarbeten

och ny värmeledning vid Alnarp in. m. beviljade anslag, 67,425

kronor, på extra stat för år 1894 anvisa återstående 14,425 kronor, dels

ock medgifva, att den besparing, som komme att uppstå å det för anordnande

af högre undervisning i mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut

å extra stat för år 1893 anvisade anslag, 10,000 kronor,

finge användas för genomförande af förändrade anordningar i den nya

mej eri byggnaden vid Alnarp samt för anskaffande af möbler och inventarier,

allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med styrelsens för institutet

i statsrådsprotokollel öfver civilärenden för den 14 januari 1893 omförmälda

förslag.

Enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, har departementschefen

vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t hufvudsakligen anfört, att

med det år 1891 anvisade byggnadsanslaget afsetts, bland annat, uppförande

af en ny mejeribyggnad samt bostad åt förste läraren vid den högre

mejeriskolan vid Alnarps landtbruksinstitut. Sedan genom kongl. bref

den 12 maj 1892 medgifvits, att mejeribyggnaden finge uppföras i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med en af institutsstyrelsen insänd ritning, hade

emellertid nu styrelsen, med hänvisning till det af styrelsen afgifna förslag

till ordnande af den högre mejeriundervisningen vid Alnarp, i

skrifvelse den 1 oktober 1892 anmält, att bostäder vid institutet saknades

ej blott åt den assistent och den mejeriinstruktör, som enligt berörda

förslag borde vid mejeriskolan anställas, utan ock för det ökade

antalet elever derstädes, men att uti den nya mejeribyggnaden sådana

förändringar i afseende å inredningen kunde göras, att bostäder derstädes

kunde bemälde personer beredas, hvarjemte styrelsen hemstält om

anvisande af härför nödiga medel, uppgående till 5,000 kronor för sjelfva

bostädernas anordnande och 1,000 kronor till anskaffande af nödiga inventarier

dertill. Såsom eu tillgång, som härtill skulle kunna användas,

hade styrelsen hänvisat på den besparing, som å det för innevarande år

anvisade anslaget, 10,000 kronor, till anordnande af högre undervisning

i mejerihushållning vid institutet komme att uppstå i följd deraf, att det

ökade antalet elever vid mejeriskolan icke kunde intagas förrän den 1

november innevarande år.

Sedan landtbruksstyrelsen anbefalts att i anledning häraf afgifva

utlåtande, hade denna styrelse från institutsstyrelsen begärt utredning dels

i fråga om kostnaderna för anskaffande af nu ifrågavarande bostäder och

inventarier, dels ock i hvad mån nyssnämnda anslag kunde lemna tillgång

till bestridande af dessa kostnader, hvarefter landtbruksstyrelsen

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

37

med utlåtande af den 12 december 1892 öfverlemnat en skrifvelse från

institutstyrelsen, hvilken deruti beräknat ifrågavarande kostnader sålunda:

för vissa tillägg och förändringar uti inredningen af det nya mejeriets

öfra våning och vind för anordnande af bostäder för assistenten

och ökadt antal elever samt af en ritsal i enlighet med bifogad ritning

och kostnadsförslag............................................................. kronor 4,875: —

till skåp, ritbord, stolar, lampor m. fl. inventarier

i ritsalen ................................................................................... „ 425: —

till möbler och inventarier i assistentens bostad „ 300: —

d:o d:o i 4 elevrum.................................................. „ 400: —

summa kronor 6,000: —

Beträffande den påräknade besparingen å 1893 års anslag till högre

mejeriundervisning, hade styrelsen anfört, att, då den utvidgade kursen

vid den högre mejeriskolan icke kunde komma att taga sin början

förrän vid ett nytt läsårs ingång eller den 1 november 1893 och sålunda

under innevarande år komme att pågå allenast två månader, densamma

skulle komma att erfordra allenast en sjettedel af det belopp, 5,000

kronor, hvarmed anslaget blifvit för år 1893 höj dt utöfver det förut

anvisade beloppet, hvadan ett belopp af 4,166 kronor 67 öre vore att

tillgå för betäckande af ofvan omförmälda kostnader.

För egen del hade landtbruk sstyrelsen funnit de föreslagna förändringarna

i mejeribyggnaden äfvensom de derför beräknade kostnaderna

icke gifva anledning till någon erinran samt hemstält, att till bestridande

af kostnaderna för de ifrågasatta arbetena m. m. måtte få användas

4,166 kronor 67 öre af de för anordnande af högre undervisning i

mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut för år 1893 anvisade

medel. Beträffande återstoden af det beräknade kostnadsbeloppet eller

1,833 kronor 33 öre hade styrelsen ansett institutsstyrelsen böra hänvisas

att om dess betäckande göra framställning, sedan det visat sig, om

och i hvad mån öfverskott komme att uppstå å det af 1891 års Riksdag

till nybyggnader m. m. vid institutet beviljade anslag.

Då de af institutsstyrelsen för beredande af bostäder åt assistenten

och det ökade antalet elever vid den blifvande högre mejeriundervisningsanstalten

vid Alnarp föreslagna förändringar i mejeribyggnaden,

liksom de öfriga förändringar, styrelsen i samband dermed ifrågasatt,

syntes departementschefen i hufvudsak lämpliga, ehuru tilläfventyrs vid

det definitiva fastställandet af ritning till arbetena vissa jemkningar kunde

visa sig erforderliga, samt till bestridande af kostnaderna härför lämpligen

syntes kunna användas den besparing, som å omförmälda anslag

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

till högre mejeriundervisning komme att uppstå — hvilken besparings

belopp dock måste blifva beroende af den stat för ifrågavarande undervisningsanstalt,

som Kongl. Maj:t framdeles kunde komma att fastställa

för månaderna november och december af innevarande år — men ett

dylikt användande af nämnda besparing icke kunde ega rum utan Riksdagens

medgifvande, ansåge departementschefen framställning derom böra

hos Riksdagen göras. Hvad af de ifrågavarande kostnaderna icke kunde

betäckas af nämnda besparing jemte det af 1891 års Riksdag beviljade

anslag till byggnadsarbeten in. m. vid Alnarp, syntes emellertid kunna

bestridas af andra till Kongl. Maj:ts disposition stående medel, hvadan

något särskildt anslag för ifrågavarande ändamål icke behöfde af Riksdagen

begäras.

Då hvad Kongl. Maj:t föreslagit icke gifvit anledning till någon

utskottets erinran, hemställer utskottet,

a) att Riksdagen må af det år 1891 för bestridande

af kostnaderna för byggnadsarbeten och ny värmeledning

vid Alnarp m. m. beviljade anslag, 67,425

kronor, på extra stat för år 1894 anvisa återstående

14,425 kronor;

b) att Riksdagen må medgifva, att den besparing,

som kommer att uppstå å det för anordnande af

högre undervisning i mejerihushållning vid Alnarps

landtbruksinstitut å extra stat för år 1893 anvisade

anslag, 10,000 kronor, må användas för genomförande

af förändrade anordningar i den nya mejeribyggnaden

vid Alnarp samt för anskaffande af möbler och inventarier,

allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med styrelsens

för institutet i statsrådsprotokollet öfver civilärenden

för den 14 januari 1893 omförmälda förslag.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

Ang. anslag

till allmänna

landtbruksmöten.

[19.]

24:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte såsom bidrag

till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten på

extra stat för år 1884 anvisa 7,500 kronor.

Utskottet, som tagit del af de numera afslutade räkenskaperna för

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

39

sjuttonde allmänna landtbruksmötet i Göteborg år 1891, har fast sin

uppmärksamhet vid det förhållande, att vissa utgiftsposter, särskildt

kostnaden för rese- och traktamentsersättningar, stigit till afsevärdt höga

belopp; och har utskottet med anledning häraf velat uttala den mening,

att vid kommande landtbruksmöten en nedsättning i antydda utgifter

bör ega rum.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande

af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten på extra

stat för år 1894 anvisa 7,500 kronor.

25:o) Vidare och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda fram
ställning

för utskottet hemställa, manna landt
bruksmöten.

att Riksdagen må till prisb eldning ar vid allmänna [^^-J

landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner

samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster

å extra stat för år 1894 anvisa 12,500

kronor.

26:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende a™la9

föreslagit får utskottet hemställa, kemiska

stationer.

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll af [21-]

sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas

behof — inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, förbundit sig

att upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta

jemte bostad och hyresmedel för kemist och assistent

samt bekosta aflöningen till desse och laboratoriitj enaren

äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll

samt till inköp af böcker och inventarier för stationens

behof — på extra stat för år 1894 anvisa ett anslag

af 4,000 kronor för hvarje station, eller tillhopa 28,000

kronor.

27:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet, anstalter.

[22.]

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till en elev i

boskapsskötsel

och mejerihushållning.

[23.]

att Riksdagen, i likhet med hvad allt sedan år

1887 egt rum, må på extra stat för år 1894 till Kongl.

Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor,

för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt användas

till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som

af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig

eller i förening, understödjas med minst samma belopp

som statsbidraget och hvilka anstalter vilja underkasta

sig de vilkor och föreskrifter i afseende på analysmetoder

och öfriga förhållanden, som af Kongl Maj:t

fastställas.

28:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra

stat för år 1894 anvisa till utbildande af en elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning 1,000 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen

till statsrådsprotokollet erinrat, att landtbruksstyrelsen för hvardera

af åren 1891, 1892 och 1893 bemyndigats att antaga en elev i

boskapsskötsel och mejerihushållning emot åtnjutande af ett utaf Riksdagen

på extra stat anvisadt årligt belopp af 1,000 kronor. Den sålunda

antagne eleven, hvilken borde åtfölja någondera af instruktörerne i boskapsskötsel

och mejerihushållning för att af honom handledas, hade dessutom

berättigats att åtnjuta rese- och traktamentsersättning i likhet med landtbruksstipendiaterne

eller efter femte klassen i gällande resereglemente.

Uti skrifvelse den 30 september 1892 hade — meddelar departementschefen

vidare — landtbruksstyrelsen gjort framställning om anvisande

jemväl för år 1894 af ett anslag å 1,000 kronor till utbildande

af en dylik elev. I sammanhang härmed hade styrelsen, med förmälan

hurusom sedan från och med år 1891 större mejeriutställningar, hufvudsakligen

enligt danskt mönster, börjat hållas i Malmö samt med statsmedel

understödda nötboskapspremieringar inom rikets samtliga län, med

undantag af ett enda, år 1892 kommit till stånd, tillfälle till undervisning

numera kunde beredas eleven äfven derigenom att han på styrelsens

uppdrag besökte dylika utställningar och premieringar, dervid han likväl

icke alltid kunde antagas komma att åtfölja någon af bemälde instruktörer,

hemstält, att bemälde elev måtte berättigas att, enligt samma

grunder, som gälde för landtbruksstipendiaterne, åtnjuta resekostnadsoch

traktamentsersättning vid samtliga de resor inom landet, eleven på

uppdrag af landtbruksstyrelsen företoge. — Mot hvad landtbruksstyrelsen

sålunda föreslagit hade departementschefen icke något att erinra.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 41

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1894 anvisa

till utbildande af en elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning 1,000 kronor.

29:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till understöd

åt svenska masskultur för eningen på extra stat för år 1894 anvisa ett

anslag af 10,000 kronor.

I tre sinsemellan till innehållet öfverensstämmande motioner, väckta

en inom. Första Kammaren, n:o 4, af herr G. Benedicks m. fl, och de

båda öfriga inom Andra Kammaren, n:o 87 af herr J. A. Johansson i

Strömsberg m. fl. och n:o 166 af herr P. G. Näslund, har åter föreslagits,

att anslaget till svenska mosskulturföreningen måtte ökas från

10.000 till 15,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen till en början erinrat,

att Riksdagen till understöd åt svenska mosskulturföreningen på

extra stat beviljat för hvardera af åren 1890 och 1891 5,000 kronor

samt för hvardera af åren 1892 och 1893 10,000 kronor; att Kongl.

Maj:t åren 1888, 1889, 1890 och 1891 såsom bidrag till utgifvande af

föreningens tidskrift af tillgängliga medel anvisat, hvartdera af de två

förstnämnda åren 600 kronor och hvartdera af åren 1890 och 1891

1.000 kronor; samt att Riksdagen beviljat 4,000 kronor till bestridande

af kostnaderna för föreningens deltagande i sjuttonde allmänna landtbruksmötets

utställning i Göteborg år 1891.

Departementschefen har vidare omförmält, huru som föreningen

uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift anhållit om aflåtande till Riksdagen

af proposition om beviljande åt föreningen af ett statsanslag till

belopp af 15,000 kronor för år 1894.

Enligt en i ansökningen meddelad förslagsberäkning skulle föreningens

utgifter under år 1894 utgöra: skuld från år 1893 3,765 kronor,

tidskriftens utgifvande 7,665 kronor, postporto 600 kronor, kulturförsöksverksamheten

7,600 kronor, reseersättningar 5,500 kronor, aflöningar

10,900 kronor, inventarier och litteratur 1,000 kronor, årsmöten

1.000 kronor, hyror, arrenden och diverse utgifter 1,480 kronor. Till

betäckande af dessa, till ett sammanlagdt belopp af 39,510 kronor uppgående

utgifter hade föreningen beräknat det nu begärda statsanslaget,

15.000 kronor, anslag af hushållningssällskap och landsting 11,750 kronor,

ledamotsafgifter 6,600 kronor och inkomster af tidskriften 6,160 kronor,

eller tillhopa 39,510 kronor.

Bill. till Ililcsd. Vrot. 1893. i Sami. 1 Afd. 5 Höft.

Ang. anslag

till svenska

mosskulturföreningen.

[24.]

G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

En jemförelse mellan den nu gjorda beräkningen för år 1894 och

den i statsrådsprotokollet för den 13 januari 1892 omförmälda, af föreningen

uppgjorda utgiftsberäkning för innevarande år visade, att för år

1894 kulturförsöksverksamheten beräknats till 2,900 kronor mindre än

för år 1893, hvaremot beräkningen af följande utgiftsposter för år 1894

höjts, nemligen tidskriftens utgifvande med 665 kronor, reseersättningar

med 1,000 kronor, aflöningar med 800 kronor samt hyror, arrenden och

diverse omkostnader med 580 kronor.

Landtbruksstyrelsen, som öfver ansökningen afgifvit infordradt utlåtande,

hade deruti vitsordat, att föreningens verksamhet foitfarande

bedrefves på ett synnerligen gagnande och framgångsrikt sätt, och på

grund häraf samt då styrelsen icke funnit något att erinra vid den i

ansökningen gjorda beräkningen af föreningens inkomster och utgifter

för år 1894, förordat bifall till ansökningen.

Med afseende å hvad landtbruksstyrelsen rörande föreningens verksamhet

anfört, ansåge departementschefen denna fortfarande synnerligen

förtjent att med statsbidrag understödjas. Hvad åter anginge beloppet

af det bidrag, som sålunda för år 1894 borde föreningen tilldelas, saknade

departementschefen allmängiltiga grunder att åberopa för att kunna

förorda högre bidrag än 10,000 kronor eller samma belopp, som för

innevarande år af Riksdagen anvisats.

Motionärerna hafva till stöd för sitt förslag allenast åberopat de

skäl, som funnes anförda i mosskulturföreningens ofvan omförmälda skrift

samt landtbruksstyrelsens deröfver afgifna utlåtande.

Vid behandling sistlidet år af ett utaf enskild motionär väckt förslag,

att anslaget till understöd åt mosskulturföreningen skulle från det

af Kongl. Maj:t äskade beloppet 10,000 kronor höjas till 15,000 kronor,

yttrade utskottet — efter att hafva lemnat en redogörelse för det utlåtande

i ämnet, som utskottet vid 1891 års riksdag afgifvit och deruti

utskottet, under framhållande af att staten syntes böra något kraftigare

än dittills skett understödja föreningens verksamhet, tillstyrkt anslagets

höjande från 5,000 till 10,000 kronor — att, ehuru utskottet fortfarande

erkände mossodlingens stora betydelse för vårt jordbruk och förty hölle

före, att fortsatt understöd från statens sida borde komma föreningen

till del, utskottet likväl icke ansåge sig, då det till föreningens understöd

förut anvisade anslaget år 1891 höjts till dubbla beloppet, kunna

så snart förorda en ytterligare ökning åt detsamma; och hemstälde utskottet,

att, med afslag å motionen, anslagsbeloppet måtte för år 1893

fastställas till 10,000 kronor. Utskottets hemställan godkändes af Andra

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

43

Kammaren men afslogs af Första Kammaren, som för sin del biföll

motionen. Vid gemensam votering segrade emellertid Andra Kammarens

mening.

I öfverensstämmelse med den uppfattning i denna fråga, utskottet

sålunda förlidet år gjorde gällande, anser utskottet tidpunkten ännu icke

vara inne för staten att med så stort belopp, som motionärerna ifrågasatt,

understödja föreningen; och utskottet finner ett ytterligare stöd för

denna sin åsigt i den omständighet, att Kongl. Maj:t, som haft att mot

hvarandra väga de kraf på statsunderstöd, som framstälts af olika näringars

och intressens målsmän, icke funnit sig böra upptaga föreningens

yrkande på höjning af anslagsbeloppet,

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,

men med afslag å de i ämnet väckta motionerna,

må till understöd åt svenska mosskulturföreningen

på extra stat för år 1894 anvisa ett anslag af

10.000 kronor.

30:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under åberopande af de skäl, som till stöd derför anförts till statsrådsprotokollet

(sid. 34 och 35), hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för fortsättande under år 1894

af de geologiska undersökningarna och utgifvande af

derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,

bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af

92.000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

31:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må på extra stat jemväl för år

1894 bevilja, till anställande af en andre instruktör i

husslöjd, 2,000 kronor.

32:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts der
-

Ang. anslag

till de geologiska

undersökningarna.

[25.]

Ang. anslag

till en andre

instruktör i

husslöjd.

[26.]

Ang. anslag

till väfskolan

i Borås.

[27.]

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till handelsundervisning.

[28.]

om gjorda framställning, må på extra stat jemväl för

år 1894 bevilja dels, såsom bidrag till upprätthållande

af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs

läns landsting eller eljest tills kj utes ett belopp, motsvarande

minst hälften af statsanslaget — 3,800 kronor

och dels, såsom bidrag till aflönande af en andre lärare

vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att

enahanda belopp varder för ändamålet från nämnda

läns landsting eller eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

33:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra

stat för år 1894 anvisa ett anslag af 27,000 kronor, för att af Kongl.

Maj:t anväodas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grossliandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

inom Andra Kammaren af herr O. A. Brodin, väckt motion (n:o 71),

deruti föreslagits, att, Riksdagen måtte bevilja och ställa till Kongl.

Maj:ts förfogande ett extra anslag af 15,000 kronor, att utgå år 1894

till resestipendier för unge män, som egnat sig åt handel och hvilka

i aflägsnare länder önskade vidare utbilda sig i yrket.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att departementschefen vid föredragningen

inför Kongl. Maj:t i minnet återkallat, hurusom styrelsen

för Sveriges allmänna exportförening i en till Kongl. Maj:t stöld skrift

af den 25 maj 1888 gjort framställning om vidtagande af åtgärder i

syfte att utbilda agenter för befrämjandet af exporten af svenska produkter,

i hvilket afseende styrelsen förestälde sig, att detta mål kunde

uppnås dels genom förbättrande af våra handelsskolor och dels genom

beredande af stipendier åt unge män, som egnade sig åt handelsyrket,

för att i utlandet förskaffa sig de derför erforderliga kunskaperna.

Sedan kommerskollegium häröfver afgifvit utlåtande (statsrådsprotokollet

sid. 36 och 37) hade — erinrar departementschefen vidare

— ärendet föredragits inför Kongl. Maj:t den 12 januari 1889 af då
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Vtlåtatide N:o 7.

45

varande chefen för civildepartementet, dervid Kongl. Maj:t, som ansett

nödigt att, innan ärendet till slutlig pröfning företoges, närmare utredning

åvägabragtes angående handelsundervisningens tillstånd inom

landet samt om och i sådant fall hvilka åtgärder till äfventyrs borde

vidtagas för denna undervisnings höjande, uppdragit åt kommerskollegium

att verkställa eu dylik utredning; och hade kollegium i utlåtande

af den 21 april 1891 framlagt den äskade utredningen.

I detta utlåtande hade kollegium dill en början erinrat, att handelsundervisningen

här i landet för närvarande hufvudsakligen bedrefves

dels vid två mera omfattande läroverk, hvilka kunde anses såsom verkliga

haudelsläroverk eller handelsinstitut, nemligen Göteborgs handelsinstitut

och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut, dels ock vid ett större antal, af

enskilda handelslärare inrättade s. k. handelsskolor. Vid de förra läroverken

lemnades en systematiskt ordnad undervisning i vissa för en

blifvande köpman nyttiga och erforderliga kunskapsgrenar, hvaremot

de senare läroverken i allmänhet icke afsågo någon på ett visst kunskapsmått

baserad, sammanhängande och afslutad studiekurs, utan åsyftade

att bereda tillfälle för elever äfven med ganska ringa kunskaper att

genomgå fristående, längre eller kortare, undervisningskurser i olika

ämnen, förnämligast och oftast i bokhålleri och skrifning.

På sid. 37—40 i statsrådsprotokollet har departementschefen derefter

redogjort för hvad kollegium meddelat i afseende å de båda förstnämnda

läroverkens uppkomst och organisation m. m. Utskottet får i

fråga härom hänvisa till denna redogörelse och vill här endast anmärka,

det kollegium upplyst bland annat,

beträffande Göteborgs handelsinstitut:

att detta stiftats år 1826 efter subskription inom handelsföreningen

i Göteborg och börjat sin verksamhet samma år; att det stode

under Göteborgs stadsfullmägtiges och dess handelsförenings fullmägtiges

uppsigt och vård, närmast utöfvad af en utaf dessa myndigheter

tillsatt styrelse, bestående af fem personer; att till institutet af »Renströmska

fonden» anvisats ett anslag af 120,000 kronor för uppförande

af eget hus; att institutet dessutom egde ett genom besparingar samladt

kapital; och att undervisningen, som under läsåren 1885—1889

varit utsträckt till tre årskurser, från och med höstterminen sistnämnda

år till följd af ekonomiska svårigheter blifvit fördelad på allenast två

ettåriga klasser;

beträffande Frans Schartaus handelsinstitut:

att detta börjat sin verksamhet 1865, grundadt genom medel,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sammanskjutna bland inedlemmarne af Stockholms börs; att högsta ledningen

tillkomme eu styrelse, bestående af, förutom institutets direktor,

tre ledamöter, valde genom deputerade af grosshandelssocieteten

i Stockholm; att läroverket egde två för dess ändamål af grosshandelssocieteten

uppförda byggnader, af hvilka den ena innehölle två lärosalar

och bostad för direktor och den andra vore afsedd att bereda

en del af institutets lärjungar tillfälle till erhållande af hel inackordering,

dervid elev hade att erlägga för eget rum med möbler 300

kronor per läsår och, om han delade rummet med annan elev, 150

kronor samt dessutom för kost m. m. 50 kronor i månaden; och att

undervisningen, som i början af institutets verksamhet bestått i en

ettårig kurs, sedan 1871 meddelades i två ettåriga klasser;

äfvensom att inträdesfordringarna vore i hufvudsak lika vid båda

instituten, motsvarande ungefärligen det kunskapsmått, som erfordrades

för uppflyttning till nedre sjette realklassen vid de allmänna läroverken.

Efter att i sitt nyssberörda utlåtande hafva lemnat en öfversigt

öfver handelsundervisningen i Norge samt vissa främmande länder,

Danmark, Finland, Tyskland, Österrike-Ungern, Frankrike, Storbritannien

och Irland, Italien, Schweiz, Holland och Belgien samt NordAmerikas

förenta stater, äfvensom anstält en kort jemförelse mellan

den svenska och hvar och eu af nyssnämnda främmande länders handelsundervisning,

så vidt den kunde bedömas af läroverkens program

och tillgänglig litteratur i ämnet, hade kollegium — yttrar departementschefen

vidare — kommit till det hufvudsakliga resultat, att den svenska

handelsundervisningen, sådan den vore anordnad vid de båda handelsinstituten,

icke kunde sägas i allmänhet vara underlägsen den, som

utlandets motsvarande läroverk förmådde lemna, samt att undervisningen

vid de båda handelsinstituten öfver hufvud vore efter våra förhållanden

väl afpassad samt kunde lemna ett ganska tillfredsställande resultat.

Derefter hade kollegium emellertid anfört, att hvad som deremot

vid studiet af de svenska handelsskoleförhållaudena måste falla i ögonen

vore det relativt ringa antal elever, som vid handelsinstituten sökte sin

utbildning. Medel-elevantalet hade vid Göteborgs handelsinstitut för 10 år

varit 65 och vid Schartaus för 6 år 49. Dessa medeltal kunde näppeligen

anses stå i något rimligt förhållande till hela antalet af dem, som

egnade sig åt handels- eller bankrörelse eller industriel verksamhet.

Antalet af alla dessa personer kunde visserligen icke för det närvarande

exakt uppgifvas, men enligt befolkningsstatistiken för 1880, hade då antalet

handelsbokhållare, agenter och banktjenstemän öfverstigit 12,000, samt

cirka 650 personer varit sysselsatta å sågverkskontor. Den svenska

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

47

industrien och handeln hade sedan dess ej obetydligt gått framåt, så

att antalet af med kontorsgöromål nu sysselsatte personer sannolikt

vore vida större. Och om äfven för alla dessa en teoretisk handelsfackunderbyggnad

icke kunde anses vara absolut nödvändig, skulle

dock för ett betydande antal bland dem en sådan vara af väsentlig

nytta.

Med hänsigt till möjligheten att egna alla eleverna en tillräcklig

uppmärksamhet, kunde emellertid vid handelsinstituten icke flere än 25

elever i första klassen och några, men ej många, flere i den högre på

en gång undervisas. För att handelsinstituten skulle kunna lemna en

fullgod undervisning åt ett större antal elever, måste alltså parallelklasser

inrättas.

En lifligare tillströmning af elever till handelsinstituten motverkades

dock i väsentlig mån af de höga elevafgifterna, som der fordrades.

Under det att undervisningen vid de allmänna läroverken vore i det

närmaste kostnadsfri, måste för undervisningen erläggas vid Göteborgs

handelsinstitut första året 280 kronor och det andra 320, samt vid F.

Schartaus handelsinstitut båda åren 225 kronor för år. Och då dertill

komme, att nyttan af en för en blifvande köpman särskildt afpassad

undervisning ännu icke vore allmänt insedd, vore det lätt förklarligt,

att vederbörande målsmän hellre läto de unga personer, hvilka af dem

vore beroende, fullfölja sina studier vid de allmänna läroverken än vid

handelsinstituten, äfven då de hade för afsigt att låta de unga söka

sin framtid i kontorsverksamhet eller handel.

Sedan kollegium ytterligare framhållit, att enligt dess tanke rätta

vägen till befrämjande af den allmänna köpmannabildningen i landet

bestode deri att, med bibehållande i hufvudsak af den omfattning

studiekurserna vid våra handelsinstitut redan egde, åstadkomma tillfälle

för ett större antal unga personer att vid sådana handelsinstitut vinna

en teoretisk underbyggnad för sin blifvande verksamhet i handelns tjenst,

och att för ernåendet af detta önskningsmål anslag af allmänna medel

borde beredas till en början åt de redan bestående handelsinstituten,

på det att de dymedelst måtte kunna i betydligare mån nedsätta sina

elevafgifter och få tillfälle att inrätta parallelklasser, hade kollegium

slutligen sammanfattat sina åsigter i fråga om den egentliga handelsuudervisningen

i vårt land sålunda:

att de båda högre svenska handelsinstituten kunde anses ganska

väl fylla sin plats och meddela för en blifvande köpman ganska tillfredsställande

förkunskaper;

att de åtgärder, som till handelsundervisningens främjande i vårt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

land borde vidtagas, icke borde bestå i ökning af lärokurserna eller

höjande af inträdesfordringarna vid handelsinstituten, utan i beredande

af möjlighet för ett större antal elever att vid handelsinstituten erhålla

undervisning, hvilket mål skulle uppnås derigenom, att anslag af statsmedel

anvisades, dels för att sätta handelsinstituten i tillfälle att i allmänhet

sänka sina elevafgifter och öppna parallelklasser, dels ock för

att bereda friplatser och stipendier för behöfvande och framstående

elever;

att fast aflönade lärare i de vigtigaste fackämnena borde anställas;

att handelsinstituten borde förses med åskådningsmateriel och

verktyg för undervisningen i varukännedom; samt

att språkundervisningen under senare året borde meddelas af infödde

tyska, engelska och franska lärare.

Departementschefen har vidare omförmäla att styrelserna för ofvannämnda

båda handelsinstitut hvar för sig i skrivelser den 1 december

1891 och den 30 januari 1892, med åberopande af kommerskollegii utlåtande

af den 21 april 1891, anhållit om understöd af statsmedel, dervid

styrelsen för Göteborgs handelsinstitut anfört bland annat:

att institutet mottoge ett stort antal lärjungar från andra orter än

Göteborg och således icke blott fylde ett lokalt behof, utan äfven vore

till nytta för landet i dess helhet, hvilket framginge deraf, att bland

363 lärjungar, hvilka åren 1881—1890 vid institutet inskrifvits, endast

142 varit hemma i Göteborg, under det att 221 eller öfver 60 procent

haft sin hemort i andra delar af riket;

att, oaktadt storleken af elevafgifterna, 280 kronor för första och

320 kronor för andra året, institutets inkomster under flera år icke

varit tillräckliga att betäcka utgifterna;

att inkomsterna, utom elevafgifterna, vore dels 3,000 kronor om

året i anslag af Göteborgs stadsfullmägtige, dels räntan å ett institutet

tillhörigt kapital, hvilket den 31 december 1890 belöpte sig till 64,423

kronor 21 öre, dels ock hyror, inflytande för upplåtelse af lokaler i institutets

rymliga och tidsenliga läroverks hus, hvilket blifvit. till läroverket

skänkt af stadsfullmägtige, mot vilkor att institutet skulle hafva

sex frielever årligen;

att emellertid, såsom nämnts, inkomsterna icke räckt till att betäcka

utgifterna, hvilka under åren 1884—1890 vexlat mellan högst 32,793

kronor 30 öre till lägst 22,265 kronor 97 öre, hvarför ofvannämnda

kapital minskats från 73,841 kronor 62 öre den 31 december 1884 till

nyssnämnda belopp 64,423 kronor 21 öre den 31 december 1890; och

hade styrelsen anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes bereda institutet ett

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 49

tillräckligt stort anslag för att sätta detsamma i stånd att genom elevafgifternas

sänkande göra sin undervisning tillgänglig för en större

allmänhet, äfvensom att, i händelse af ett växande elevantal, tillgodose

undervisningen genom inrättande af parallelklasser och möjligen återinförande

af en tredje klass eller hållande af fortsättningskurser för

sådana personer, som ansåge sig behöfva vidare utbildning i ett eller

annat ämne, äfven sedan de börjat sin praktiska verksamhet.

Beträffande storleken af ett sådant anslag, hade styrelsen vidare

andragit, att den borde vara sådan, att elevafgifterna kunde nedsättas

till en tredjedel af deras nuvarande belopp eller till 100 kronor om

året; att, enligt ett vid ansökningen fogadt kostnadsförslag (se statsrådsprotokollet

sid. 45), institutet, för att med en sådan sänkning af

elevafgifterna kunna utan alla förändringar uppehålla undervisningen

efter den nuvarande planen, skulle behöfva ett årligt anslag af 11,000

kronor, och, för att sättas i stånd att i händelse af behof öppna en

parallelklass, 15,000 kronor årligen, samt, i händelse af nödvändigheten

att inrätta en parallelafdelning af hvardera klassen, 19,000 kronor;

hvarförutom för införandet å nyo af en tredje klass, som äfven kunde

tjena till meddelande af fortsättningskurser, ett anslag af ytterligare

4,000 kronor blefve behöfligt.

Styrelsen för Frans Schartaus handelsinstitut hade i sin ifrågavarande

ansökning hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes bereda detta

handelsinstitut ett anslag af statsmedel, tillräckligt stort för att sätta

institutet i stånd dels att genom nedsättning af elevafgifterna och

inrättandet af ett antal friplatser göra undervisningen lättare tillgänglig

äfven för mindre bemedlade, dels att genom öppnandet af en

parallelafdelning för den högre klassen få undervisningen i det hela

mera ändamålsenligt ordnad än hittills varit möjligt, samt äfven att, i

samband med beredandet af lärosal för denna nya afdelning, få tillfälle

att genom inredandet af en välbehöflig särskild lokal för varusamling

och laboratorium bättre kunna tillgodose det vigtiga läroämnet varukunskap;

och hade styrelsen, med hänvisning i öfrigt till kommerskollegii

merberörda utlåtande den 21 april 1891, särskild! påpekat, dels att den

nuvarande drvga årsafgiften, 225 kronor, som vore mångdubbelt större än

årsafgifterna vid de allmänna läroverken, samt frånvaron af friplatser

vid institutet uppenbarligen måste göra det svårt eller omöjligt för

många mindre bemedlade ynglingar att begagna sig af institutets undervisning,

och detta särskilt för sädane, som ej hade sitt hem i Stockholm,

dels ock att i sjelfva verket Frans Schartaus handelsinstitut beBih.

till Iliksd. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 5 Iläft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

söktes af ett stort antal elever från andra orter än hufvudstaden, i det

att af de 334 elever, som under de senaste sju läsåren 1885—1892

blifvit vid institutet inskrifna, blott 130, eller omkring 39 procent, varit

från Stockholm och de återstående 204, eller ej mindre än 61 procent,

från öfriga delar af riket, hvarjemte styrelsen vidare anfört, att institutet

kunde påräkna följande årliga inkomster, nemligen:

årligt anslag al grosshandelssocieteten........................ kronor 7,000: —

elevafgifter å 225 kronor af i medeltal 48 elever .. „ 10,800: —

tillsammans kronor 17,800: —

under det att de årliga utgifterna belöpte sig till 17,700 kronor, vid

kvilket. förhållande någon nedsättning i elevafgifterna för närvarande

icke vore möjlig;

att för åvägabringande af en sådan nedsättning till 100 kronor

per år ett tillskott till de årliga inkomsterna skulle erfordras, som, under

antagande af en freqvens af 50 elever per år, uppginge till 5,700

kronor, eller, om derjemte 6 frielevplatser inrättades, till 6,300 kronor;

att, hvad anginge inrättandet af en parallelafdelning för den högre

klassen, styrelsen likaledes ville hänvisa till hvad kommerskollegium

härom anfört, nemligen att den förändring borde vidtagas, att institutets

tvååriga kurs med de allmänna läroverkens 5:te realklass såsom bas

borde fasthållas såsom en helhet, och att derför eu särskild klass med

ettårig kurs borde inrättas för dem, som aflagt studentexamen eller

annars innehade vissa högre förkunskaper, hvarigenom man skulle undvika

de ganska stora, på olikhet i elevernas ålder, allmänna mognad

och kunskaper beroende olägenheterna vid undervisningen i den högre

klassen, der nu, jemte de från den lägre klassen kommande eleverna,

äfven lärjungar från de allmänna läroverkens tvenne högre klasser samt

studenter mottoges;

att det för öfrigt torde kunna anses gifvet att, om elevafgifterna

nedsattes, det derigenom ökade tilloppet af elever redan i och för sig

skulle nödvändiggöra öppnandet af en ny afdelning; samt

att plats för den nu ifrågasatta parallelklassen för det närvarande

icke funnes i institutets hus, som nu blott inrymde tvenne lärosalar

och expeditionsrum jemte boställs våning åt rektor, men att genom

förhyrande af annan bostad åt rektor utrymme för den nya lärosalen

lätt skulle kunna vinnas äfvensom rum för eu hittills känbar! saknad,

särskild lokal för varusamling och laboratorium, eu utvidgning, som

likaledes af kommerskollegium framhållits såsom synnerligen önskvärd

hvad särskild! Schartaus handelsinstitut beträffade, då nemligen Göteborgs

handelsinstitut redan egde eu dylik lokal.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* Utlåtande N:o 7.

51

Styrelsen, som upplyst, att de kostnader, som inredandet af den

nya lärosalen samt lokalen för varumuseum och laboratorium komme

att föranleda, kunde bestridas med eu institutet tillhörig mindre fond,

hade slutligen, under förutsättning af fortsatt bidrag från Stockholms

grosshandelssocietet med 7,000 kronor för år, beräknat, att beloppet af

det statsanslag, som erfordrades för genomförande af hvad styrelsen

ifrågasatt, utgjorde 12,000 kronor för år enligt en vid ansökningen

fogad kostnadsberäkning (se statsrådsprokollet sid. 47 och 48).

Kommerskollegium, som den 3 mars 1892 inkommit med infordradt

utlåtande i anledning af handelsinstitutens ansökningar, hade dervid —

meddelar departementschefen — tillstyrkt beredande af årliga anslag

åt Göteborgs handelsinstitut till belopp af 15,000 kronor, för att sätta

institutet i stånd att sänka årliga elevafgifterna till 100 kronor och

inrätta en parallelafdelning, samt åt Schartaus handelsinstitut till belopp

af 12,000 kronor, att användas till elevafgifternas nedsättande till 100

kronor för år, inrättande af 6 frielevsplatser och till underhåll af ej

mindre en parallelafdelning till den högre klassen än äfven varumuseum

och laboratorium, hvarvid dock för åtnjutande af de föreslagna understöden

borde bestämmas följande vilkor och förbehåll, nemligen:

att årligt understöd från Göteborgs stadsfullmägtige för Göteborgs

handelsinstitut och från grosshandelssociteten i Stockholm för Schartaus

handelsinstitut fortfarande utginge till minst samma belopp som

hittills; att Kongl. Maj:t skulle ega att i hvardera institutets styrelse

insätta eu ledamot; att statsunderstöden ej finge utbetalas förr, än

genom inspektion af sakkunnig person, som af Kongl. Maj:t årligen

utsåges, visshet hvarje gång vunnits, att undervisningen vid instituten

bedrefves i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt, att

den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande; samt

att, beträffande särskildt Schartaus institut, kostnaden för läroverkshusets

lämpande för den nya parallelklassen och varumuseet med laboratorium

bestriddes af institutets egna medel.

För egen del har departementschefen hufvudsakligen anfört, att

den af kommerskollegium verkstälda utredningen rörande beskaffenheten

af handelsundervisningen i vårt land och åtskilliga andra länder syntes

gifva vid handen, att vår handelsundervisning, hvilken hufvudsakligen

meddelades vid de båda förenämnda instituten i Göteborg och Stockholm,

till sin beskaffenhet vore jemförbar med och till och med öfverträffade

undervisningen i vissa andra kulturländer. Hvad som dock

enligt departementschefens tanke vore af största vigt, det vore att

handelsundervisningen meddelades under sådana vilkor, att ett större

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottet Utlåtande N:o 7.

antal än nu vore händelsen kunde få tillfälle att tillgodogöra sig densamma.

Här, likasom i afseende å ej mindre flera andra grenar af

specialundervisning än äfven den allmänna undervisningen, läge det i

statens intresse att söka underlätta undervisningens spridning. Men

då, när det vore fråga om det första steget på denna väg hvad handelsundervisningen

beträffade, det icke gerna kunde blifva tal om att på

statens bekostnad från grunden inrätta nya läroverk, blefve det för

staten nödigt inskränka sig till att söka bispringa de redan befintliga

läroverken, så att de sattes i stånd att åt ett större antal personer

meddela undervisning på sådana vilkor, att allmänheten ville och kunde

deraf begagna sig. Af hvad så väl kommerskoliegium som styrelserna

för de båda handelsinstituten i ärendet anfört framginge nödvändigheten

af att elevafgifterna sänktes, för att det skulle kunna påräknas

att elevantalet i någon nämnvärd grad ökades; och ansåge sig departementschefen

böra biträda hvad härutinnan ifrågasatts, nemligen

att elevernas årsafgifter, som, efter hvad förut nämnts, utgjorde i

medeltal vid Göteborgs institut 300 kronor och vid Schartaus institut

225 kronor, nedsattes till 100 kronor, med skyldighet derjemte för

hvardera institutet att mottaga 6 frielever.

Det ökade elevantal, som till följd af afgifternas sänkande efter

all anledning vore att emotse, betingade med nödvändighet anordnande

af parallelafdelningar, åtminstone vid de öfre klasserna, hvilket derjemte

för undervisningens jemna gång vore önskvärdt med hänseende

till den olika grad af allmän bildning, som kunde hos eleverna förekomma.

Innan vidare erfarenhet vunnes, syntes dock parallelafdelningarna

kunna inskränkas till en vid hvardera institutet, och likaså syntes

höra anstå med anordnandet af den utaf styrelsen vid Göteborgs handelsinstitut

föreslagna tredje årsklassen.

Hvad beträffade beloppen af de statsunderstöd, som, under förutsättning

att instituten inrättade sig i öfverensstämmelse med de nu

angifna grunderna, kunde ifrågakomma, ansåge departementschefen hvad

kommerskollegium derutinnan föreslagit kunna af honom för nästkommande

år biträdas, nemligen att understöden skulle utgå med 15,000

kronor till Göteborgs handelsinstitut och med 12,000 kronor till Schartaus

handelsinstitut; och syntes emot de af kollegium för öfrigt uppstälda

vilkor och förbehåll för statsunderstödens åtnjutande i hufvudsak icke

skäligen kunna göras annan anmärkning, än att det måste anses väl

strängt att för kontrollens skull fordra, både att i styrelserna insattes

ledamöter för statens räkning och att särskild inspektion skulle ega rum.

Derest ifrågavarande båda handelsinstitut blefve stälda under

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

53

kontroll af staten, kunde, enligt departementschefens förmenande, af

derifrån utgående elever en eller annan, som visade synnerligen framstående

fallenhet för köpmannayrket, af statsmedel tilldelas stipendium

för att i främmande länder vidare utbilda sig, och såmedelst skulle

jemväl det andra af de önskemål, som af styrelsen för Sveriges allmänna

exportförening i dess framställning af den 25 maj 1888 uppstälts,

kunna komma att i hufvudsak realiseras. Något särskildt anslag

för detta ändamål behöfde åtminstone till en början icke af Riksdagen

äskas. För närvarande förelåge således allenast fråga om statsanslag

till de båda handelsinstituten i riket. Denna fråga afsåge naturligtvis

en statsutgift af mera stadigvarande art, men som någon

tids erfarenhet erfordrades för att bedöma, med hvilket belopp anslaget

borde för eu längre framtid i riksstaten uppföras, hemstälde departementschefen

för närvarande endast om anslagets anvisande på exti-a stat.

Beträffande de skäl, hvilka motionären anfört till stöd för sitt

ofvan omförmälda förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva

motionen.

Hvad först angår Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, så

delar utskottet den uppfattning, som ligger till grund för densamma,

eller att staten, då den understödjer annan specialundervisning, jemväl

bör uppmärksamma och främja handelsundervisniugen. Att under för

handen varande förhållanden detta bör ske genom anvisande af anslag

till de båda redan befintliga handelsinstituten, på det att dessa må

kunna blifva i tillfälle att genom sänkta afgifter draga till sig ett

större elevantal, anser utskottet, efter den utredning, som till statsrådsprotokollet

lemnats angående undervisningens ståndpunkt vid instituten

samt dessas ekonomiska förhållanden, likaledes fullt rigtigt. Men i

fråga om beloppet af de anslagsmedel, hvilka böra för ändamålet anvisas,

hyser utskottet en mot Kongl. Majrts något afvikande mening.

Den anslagsberäkning, som förekommer i det kongl. förslaget, förutsätter

nemligen, att afgifterna skulle för samtliga betalande elever bestämmas

till ett i jemförelse med nuvarande afgifter så lågt belopp

som 100 kronor. Då emellertid erfarenheten visat, att åtskilliga yng
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottett Utlåtande N:o 7.

lingar i god ekonomisk ställning vinna inträde vid instituten — ett

förhållande, som med säkerhet kan påräknas komma att fortfara —

samt någon anledning icke synes utskottet förefinnas att för dessa

ynglingar nedsätta afgifterna — åtminstone icke i den betydande mån,

som ifrågasatts — har utskottet förestält sig, att det af Kongl. Maj:t

åsyftade målet skulle kunna på ett för statsverket mindre betungande

sätt vinnas, om, i likhet med hvad vid andra läroverk eger rum,

full afgift, motsvarande den nu utgående och till sitt belopp af vederbörande

styrelse bestämd efter för handen varande förhållanden, fortfarande

erlades af en del af eleverne, under det att, på samma gång

som frielever skulle antagas, den åsyftade nedsättningen af afgiften

kom me blott eu del af de betafande eleverne till godo. Endast med

afseende å de lärjungar, som mot nedsatt afgift eller afgiftsfritt vid

instituten åtnjöte undervisning, skulle således statsverket träda emellan,

och härigenom skulle auslagsbehofvet komma att i icke obetydlig mån

nedbringas, på samma gång möjlighet borde uppstå att öka antalet

frielever utöfver hvad Kongl. Maj:t afsett.

På grund af verkstäld förslagsberäkning har utskottet trott sig

finna, att med den af utskottet ifrågasatta anordningen ett anslag al

15,000 kronor skulle blifva för ändamålet till fyllest; och borde, enligt

utskottets förmenande, öfverlemnas åt Kongl. Maj:t ej mindre att fördela

anslaget mellan de båda instituten, under förbehåll att instituten

af Göteborgs stadsfullmägtige och grosshandelssocieteten i Stockholm

erhölle årliga bidrag till minst samma belopp som hittills, än äfven

att i öfrigt för medlens tillgodonjutande uppställa lämpliga vilkor i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad af departementschefen blifvit

uti sådant hänseende ifrågasatt, med iakttagande likväl af den jemkning,

hvartill förändrade bestämmelser angående elevernas utgifter

kunde föranleda.

Vidkommande derefter det af herr Brodin väckta förslaget om

anslag till resestipendier för unge män, Indika egnat sig åt handelsyrket,

så har, enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, departementschefen

stält i utsigt, att dylika stipendier skulle i vissa fall kunna tilldelas

från handelsinstitutet utexaminerade elever, utan att särskildt

anslag åtminstone till en början behöfde af Riksdagen äskas. Vid

sådant förhållande och då, såsom motionären äfven autydt, exportföreningen

på sista tiden börjat utdela stipendier af ifrågavarande art,

anser utskottet skäl icke förefinnas för Riksdagen att för närvarande

vidtaga någon åtgärd i motionens syfte.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

55

På grund af hvad nu blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen

på extra stat för år 1894 anvisar ett anslag af 15,000

kronor, för att af Kongl. Maj:t användas till understöd

åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus

praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad

Göteborgs handelsinstitut beträffar, att Göteborgs stadsfullmägtige

och, hvad Schartaus handelsinstitut beträffar,

att grosshandelssocieteten i Stockholm fortfarande

till instituten lemna årligt understöd till minst

samma belopp som hittills, samt på de vilkor i öfrigt,

som Kongl. Magt kan finna skäligt bestämma; och

b) att herr Brodins ofvannämnda motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

34:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till den redogörelse i ämnet, som finnes

meddelad till statsrådsprotokollet (sid. 51), hemställer utskottet,

att Riksdagen må jemväl för år 1894 på extra

stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor, att af Kong].

Maj:t användas för att åt alster af svensk industri och

svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

35:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t under denna anslagstitel

äskat, hemställer utskottet,

att Riksdagen — under vilkor att bergsskolorna i

Filipstad och Falun med dertill hörande skolor för

bergsarbetare komma att jemväl under år 1894 fortsätta

sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning

som hittills och underkasta sig den inspektion,

Kongl. Maj:t finner skäligt bestämma — må, i likhet

med hvad förut för flera år egt rum, på extra stat

för år 1894 anvisa ett belopp af 14,000 kronor att

till brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

Ang. anslag

till främjande

af svenska

alsters afsättning

i

utlandet.

[29.]

Ang. anslag

till bergsskolorna

i

Filipstad och

Falun.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till anordnande

af fabriksinspektion.

L»i-3

Ang. ersättning

för gjorda

förskott.

[32.]

Anordnande af fabriksinspektion.

36:o) På grund af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må, för anordnande af fabriksinspektion,

på extra stat jemväl för år 1894 anvisa till

aflöning åt tre inspektörer 15,000 kronor, med 5,000

kronor till hvardera, för år räknadt, och till bestridande

af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter

1,800 kronor, eller till hopa 16,800 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

37ro) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att statskontoret hos Kongl.

Maj:t anmält, det embetsverket för utgifter, som vore af beskaffenhet

att böra under sjette hufvudtiteln ersättas, förskjutit följande belopp,

nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen

H. Bolling, såsom innehafvare af bostället \ mantal n:r 1 Möllekulla,

förskjuten räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1890 till den

14 mars 1891 för från bostället exproprierad jord ... kronor 45: 2 8

till länsmannen S. Lundbohm från Elfsborgs läns

ränteri utbetald ränta för tiden från den 7 juni 1890

till den 14 mars 1891 å till statskontoret levererad

ersättning för jord, som tagits i anspråk från läns
mansbostället

Rennelanda stommen n:r 1 ..................... ,, 7: 6 9

godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt

kongl. brefvet den 31 maj 1878 innehafvare aflänsmanstjenster,

hvarmed boställen varit förenade, egt

undfå i anledning deraf att företrädarne åtnjutit, far
d

ags år ..................................................................................... „ 2,990: —

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden

åt ledamöterne af den utaf Kongl. Maj:t den

20 juni 1890 tillsatta komité för utarbetande af förslag

till ändring af grufvestadgan i fråga om dispositionsrätten

öfver mineralfyndigheter å viss kronojord

samt utgifter för inköp af böcker samt för tryckning

och renskrifning för komité»............................................ „ 3,721: —

Summa kronor 6,763: 9 7.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

57

Vidare ifrågakomme, enligt hvad departementschefen meddelat,

till ersättande af Riksdagen åtskilliga utgifter, som under år 1892

blifvit bestridda för genomförande af åtskilliga anordningar till förhindrande

af kolerans införande i riket. För detta ändamål hade nemligen

på grund af Kongl. Maj:ts derom fattade beslut dels åtskilliga observationsanstalter

äfvensom vid Fejan i Stockholms skärgård en karantänsplats

anordnats, dels åtskilliga flottan tillhöriga kanonbåtar och andra

fartyg utlagts vid vissa observations- och karantänsplatser för utöfvande

af erforderlig bevakning samt för att tillhandagå de vid dessa

platser anstälde läkare, hvarjemte vissa andra åtgärder för ändamålet

vidtagits. Ehuru kostnaderna härför ännu icke vore till fullo kända,

ansåge departementschefen likväl de kostnad sbelopp, å hvilka uppgifter

nu vore tillgängliga, böra vid 1893 års riksdag anmälas till godtgörande.

Dessa kostnadsbelopp vore:

utgifter, som af medicinalstyrelsen till 1892 års slut bestridts af

det belopp, 75,000 kronor, som statskontoret på grund af kongl. bref

af den 21 juli och den 22 oktober nämnda år till slyrelsen under förskottstitel

utanordna! för genomförande af det genom förstberörda

kongl. bref föreskrifna anordnandet af observations- och karantänsanstalter

............................................................................... kronor 62,811: o 2

utgifter, som af flottans station i Stockholm

bestridts i följd af förläggande dels af en ångslup

jemte en mindre roddbåt vid Fejans karantänsplats,

dels af en kanonbåt vid Känsö, dels ock af eu

kanonbåt vid Juniskärens observationsplats; uppgående

dessa utgifter, enligt af marinförvaltningen

meddelad uppgift, till......................................................... „ 18,188: 42

Summa kronor 80,999: 44.

Sammanlagda beloppet af de förskott, som sålunda nu borde till

ersättande af Riksdagen anmälas, utgjorde alltså 87,763 kronor 41 öre.

Med tillämpning af grundsatsen om anslags bestämmande till

jemnt tal af kronor har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte, till

betäckande af ofvan omförmälda, förskottsvis bestridda utgifter, anvisa

ett extra anslag af 87,764 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Bih. till Iiiksd. Frot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 5 Raft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Ang. ifrågasatt

anslag till

betalning af

det s. k.

Långebrobolagets

skuld

m. in.

58 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

38:o) I en inom Andra Kammaren af herrar friherre W. G. von

Schwerin och N. Nilsson i Skärhus väckt ''motion, ti:o 74, har föreslagits,

dels att Riksdagen ville anslå för år 1894 ett belopp af 50,000 kronor till

betalande af det så kallade Långebrobolagets skuld; dels ock att Riksdagen

behagade besluta skrifvelse till Konungen om att Kongl. Maj:t

täcktes vidtaga åtgärder, hvarigenom skyldigheten att bygga och underhålla

Långebro öfver Helgeå i Kristianstad för framtiden skulle tillkomma

dem, det enligt nya väglagen vederborde.

Med afseende ä hvad motionärerna anfört till stöd för förslaget,

hänvisar utskottet till sjelfva motionen.

Utskottet förehade vid 1890 års riksdag till behandling en af

friherre von Schwerin väckt motion, deruti föreslagits, att Riksdagen

måtte besluta skrifvelse, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder,

hvarigenom skyldigheten att bygga och underhålla Långebro invid

Kristianstad öfver Helgeå bragtes i öfverensstämmelse med de i nu

gällande lag och författningar stadgade grunder; att ett anslag af 6,000

kronor om året måtte ställas till disposition af Kongl. Maj:ts befall’- ningshafvande i Kristianstads län eller annan lämplig myndighet för

att användas till förräntning och amortering af brointressenternas

skuld; samt att, om detta bifölles, i skrifvelsen till Kongl. Maj:t måtte

inryckas, att Kongl. Maj:t täcktes förordna allmänt ombud att deltaga

i årliga revisionen af brons räkenskaper och afgifva berättelse om

huru anslaget anväudts.

I det yttrande, utskottet afgaf öfver denna motion (punkten 33

af utlåtandet n:o 7), anförde utskottet, att, ehuru den i motionen väckta

frågan, efter den framställning deraf, motionären lemnat, syntes utskottet

i viss mån förtjent af uppmärksamhet, hölle utskottet likväl

före, att någon åtgärd från Riksdagens sida i det af motionären angifna

syftet icke i sakens dåvarande outredda skick borde vidtagas, helst

utskottet ansåge, att Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å de omförmälda

förhållandena borde i första hand genom de i saken intresserades åtgörande

påkallas; och blef utskottets afstyrkande hemställan af båda

kamrarne bifallen.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har brobolagets direktion sedermera

den 30 september 1891 ingått till Kongl. Maj:t med anhållan, det

Kongl. Maj:t täcktes i proposition till Riksdagen föreslå Riksdagen

att bevilja Långebrobolaget dels ett årligt anslag af 1,800 kronor till

brons framtida underhåll, motsvarande medeltalet af underhållskostnaden

under åren 1880—1889, dels ock för en gång ett bidrag af 40,000

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

59

kronor till afbetalning af bolagets då till 80,089 kronor 21 öre uppgående

skuld, öfver denna ansökan har Kongl. Maj:t infordrat yttrande från

vederbörande embetsverk; men har ärendet der ännu icke slutbehandlats.

Då således frågan om statsbidrag till gäldande af bolagets skuld

är föremål för utredning från Kongl. Maj:ts sida, samt det lärer

ankomma på de brobyggnadsskyldige sjelfva att vidtaga sådana åtgärder,

hvarigenom frågan om den framtida byggnads- och underhållsskyldighetens

ordnande i öfverensstämmelse med den nya väglagens

föreskrifter, må blifva i vederbörlig ordning pröfvad och afgjord, hemställer

utskottet,

att herrar friherre von Schwerins och Nilssons

förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

39:0) I en inom Första Kammaren af herr W. Wallin väckt motion, Ay- i^ar.

n:o 9, har föreslagits, dels att Riksdagen ville utlästa ett pris a utfinnande af

minst 150,000 kronor att, mot uppfinningens öfverlåtande till staten, t

utbetalas till den, som utaf vanlig bränntorf fabrikmessigt framstälde J framställa

ett torfkol, som i afseende å pris, fasthet, volym och bränslevärde torfko1 m■ mnågorlunda

— eller i det närmaste — uppfylde dessa egenskaper hos

vanliga stenkol, samt ett pris å 50,000 kronor att utbetalas till den,

hvars uppfinning ej fullständigt uppfylde föregående vilkor, men hvarå

kunde vidare byggas;

dels ock att Riksdagen ville bevilja 50,000 kronor till understöd

åt obemedlade, som vid försök med frambringande af torfkol af förut

nämnda egenskaper gjorde sig deraf förtjente.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,

hänvisar utskottet till sjelfva motionen.

Då, för den händelse någon skulle lyckas lösa problemet att

framställa ett torfkol med de egenskaper, motionären angifvit, det

ekonomiska värdet af denna uppfinning uppenbarligen skulle blifva så

stort, att uppfinnaren ingalunda skulle befinnas villig att för den af

motionären beräknade köpeskillingen öfverlåta uppfinningen till staten,

och då det icke gerna synes kunna ifrågakomma, att staten skulle

till uppmuntrande af experiment i denna väg anvisa så betydande

belopp, som motionären föreslagit, hemställer utskottet,

att herr Wallins förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

öfver Kong]. Maj:ts under sjette hufvudtiteln gjorda förslag om

anvisande på extra stat för år 1894 af medel till vägars anläggning och

förbättring, bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer och torrläggning

af vattensjuka marker har utskottet i sitt utlåtande n:o 16 afgifvit

yttrande.

Beträffande Kongl. Maj:ts äfven under sjette hufvudtiteln framlagda

förslag dels till utförande af nya byggnader och anläggningar vid

statens jernväg strafik, dels till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens

redan trafikerade jernvägar, dels till afslutande af arbetena å stambanan

mellan Vännäs och Öfver-Luleå och banans förseende med rörlig materiel,

samt dels om medel för inköp af malmvagnar för Luleå—Gellivara-banan

kommer utskottet framdeles under riksdagens lopp att afgifva utlåtande.

Likaledes kommer utskottet framdeles att yttra sig i anledning

af väckt motion angående beviljande af årligt anslag såsom bidrag till

bekostande af en isbrytare för Stockholms skärgård och Mälarens större

segelleder.

Stockholm den 17 februari 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten 4:o (angående ändring i staten för landtbruksstyrelsen):

af herrar A. Persson, P. Andersson, G. Eriksson, P. Pehr son,

H. Andersson, O. Jonsson, S. G. von Frusen, L. Jönsson, N. Petersson,

A. P. Danielson, P. Holm och J. P. Jansson, hvilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

61

»Då Riksdagen år 1889, med anledning af kongl. proposition i

ämnet, beslöt att anvisa medel till inrättande af en landtbruksstyrelse,

erhöll denna styrelse den sammansättning och dess sekreterare den

lön, som af Kongl. Maj:t. föreslagits. Så vidt utskottet kunnat finna,

har någon förändring i landtbruksstyrelsens åligganden sedan dess

upprättande icke föreskrifvits, och i följd häraf borde icke heller nu

på grund af den korta erfarenhet, som hittills kunnat vinnas, förändringar

i dess organisation företagas. Försigtigheten synes bjuda,

att, om för närvarande en förstärkning af styrelsen tillfälligtvis skulle

erfordras vare sig för erhållande i vissa fall af en juridiskt bildad

persons uttalande eller för beredande under någon del af året af ökad

möjlighet för styrelsens medlemmar till inspektionsresors företagande,

denna förstärkning åtminstone tills vidare icke på annat sätt beredes

än genom tillfällig adjunktion af sekreteraren, för hvilken till ersättning

härför kunde, såsom ock redan lärer hafva förekommit, beredas

någon lättnad i vissa af de göromål, som eljest åligga honom, genom

extra biträdes anställande.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas»;

vid punkten 7:o mom. a (angående åtgärder för befrämjande af

hafsfisket vid rikets vestra och södra kuster):

af herrar A. Persson, P. Andersson, G. Eriksson, P. Pehrson,

H. Andersson, O. Jonsson, S. G. von Friesen, P. Holm och J. P. Jansson,

som yrkat, att utskottets yttrande och förslag i denna del måtte

erhålla följande lydelse:

»Vid senaste — — åtgärd föranleda. Det senare momentet af

utskottets hemställan bifölls af båda kamrarne, men i fråga om det

förra mom. stannade dessa i olika beslut, i det att^Andra Kammaren

utan vare sig votering eller diskussion biföll mom., medan åter Första

Kammaren afslog detsamma, dock först efter votering och med en

öfvervigt af allenast 14 röster.

Då utskottet i denna fråga fortfarande^hyser^samma uppfattning,

som utskottet nästlidet år gjorde gällande, anser sig utskottet, med

särskild hänsyn till den jemförelsevis ringa röstskilnaden i Första

Kammaren, nu böra i anledning af hvad motionären föreslagit rörande

fisket vid vest- och sydkusten göra enahanda hemställan, som förlidet,

år; och föreställer sig utskottet, att kostnaden för den utredning, som

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Stadsutskottets Utlåtande N:o 7.

kan finnas erforderlig, bör kunna bestridas af till fiskerinäringens understöd

anvisade eller eljest tillgängliga medel, utan att särskildt anslag

behöfver af Riksdagen för ändamålet äskas.

Hvad åter angår motionärens förslag rörande ostkusts- och sötvattensfiskena,

så after detta förslag en så genomgripande förändring

i den för föga mera än tre år sedan genomförda nya administrationen

af dessa med vestkust- och delvis äfven sydkust-fisket olikartade samt

i och för sig mindre betydande fisken, att någon åtgärd i förslagets

syfte icke synes utskottet för närvarande böra af Riksdagen vidtagas.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, hemställer utskottet:

a) att Riksdagen, med anledning af herr Ljungmans

förevarande motion n:o 10, må i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i

öfvervägande, huru en verksam administration af hafsfisket

så väl vid rikets vestkust som ock, om så af

förhållandena funnes påkalladt, vid dess sydkust

lämpligen måtte kunna bringas till stånd;

b) att herr Ljungmans motion n:o 10 i öfrigt

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda»; och

vid punkten 22:o, (angående anslag till högre mejeriundervisningen

vid Alnarp):

af herrar grefve G. Sparre, V. N. Ekenman, R. G. von Hedenberg,

O. W. Odelberg, F. A. Boström, friherre F. W. von Otter, G. D. R.

Tornerhjelm, E. Fränekel, friherre J. T. Gripenstedt, friherre C. G. A.

Klingspor, F. F. Pettersson och I. Kerfstedt, hvilka ansett, att utskottets

yttrande, och förslag i denna punkt bort erhålla följande lydelse:

»Mot den plan för ordnande af den högre mejeriundervisningen,

för hvilken i statsrådsprotokollet redogjorts, har utskottet icke funnit

anledning till någon erinran. Hvad senaste lagtima Riksdag uttalade

om möjligheten att vid den ifrågavarande undervisningens koncentrerande

på ett ställe kunna i någon mån nedbringa kostnaderna för densamma,

synes utskottet visserligen fortfarande ega giltighet, helst om

lönen åt läraren i mejeriskötsel, såsom departementschefen ifrågasatt,

bestämmes till 3,000 kronor i stället för 4,000 kronor årligen. Men

då, enligt hvad departementschefen tillika framhållit, detta skulle komma

att bero på, huruvida den, som till befattningen antoges, förut innehaft

sådan befattning, att han kunde anses vara berättigad att på grund

deraf åtnjuta ett eller flera ålderstillägg eller icke, samt i allt fall —

s. 63 Kontrollera mot PDF

Stadsutskottets Utlåtande N:o 7.

63

om det skulle visa sig, att anslaget icke till hela sitt belopp behöfde

tagas i anspråk — den möjliga besparingen komme statsverket till

godo, då auslaget uppföres å extra stat, anser utskottet någon nedsättning

i det föreslagna beloppet för närvarande icke böra ifrågasättas.

Utskottet hemställer för den skull,

att Riksdagen må, för anordnande af högre undervisning

i mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut,

å extra stat för år 1894 anvisa ett anslag

af 10,000 kronor»;

vid punkten 33:o (angående anslag till handelsundervisning):

af herrar P. Andersson, II. Andersson, L. Jönsson och C. Andersson

i Hamra, hvilka yrkat, att utskottet måtte hemställa om afslag å Kongl.

Majrts i ämnet gjorda framställning.

Herrar C. Lundeberg, A. G. Svedelius, H. P. P. Tamm, friherre

A. R. von Kr center, K. Bohnstedt och C. Persson hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i förestående hufvudtitels behandling inom

utskottet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen

1893 års riksstat anslår:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning i

kontant.

anvisning, pä förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

0.

6,500

_

■ _

.

_ _

_

6,500

_

36,000

—

- -

—

- -

—

36,000

—

17,000

—

- -

—

- -

—

17,000

—

76,700

—

76,700

—

64,600

—

- -

—

- -

—

64,600

—

33,000

—

- -

—

- -

—

33,000

—

59,900

59,900

108,800

6,000

108,800

—

- -

—

- -

—

6,000

—

87,422

—

87,422

—

2,651,227

—

2,651,227

—

133,700

—

133,700

—

27,800

—

27,800

—

239,000

_

239,000

__

10,847

—

6,635

—

1,664

—

19,146

—

250,000

—

*

250,000

—

354

—

25

—

—

—

379

—

S:gr

3,808,850

--

6,660

—

1,664

—

3,817,174

—

T:pt| 3,808,850

—

6,660

—

1,664

—

3,817,174

—

Civil
Statsmiuistern,

lönefyllnad, förslagsanslag, högst .......

Statsråden utan departement, 3 å 12,000 kronor........

Departementschefen ........................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ....

Kommerskollegium...........................................................

Bergsstaten........................................................................

Statistiska centralbyrån:

Aflöningsmedel för statistiska centralbyrån ............

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande................................

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till

„ officiella statistiska trycket ............................

„ en statistisk tidskrift........................................

„ utarbetande af en aflönings- och pensions
Landtmäteristaten

............................................................

Rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslag *)........

Öfverståthållareembetet....................................................

Landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservations
Ökas

med ....................................................................

Väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda

och till vägundersökningar, hvartdera å 30,000

Landtbruksstyrelsen. Nuvarande belopp ...................

Ökas med ....................................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag............................................

Gästgifvares friheter ........................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ............

Färjor och färjekarlar ....................................................

*) öfver detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

65

Lätt. A.

under riksstatens Sjette hufvudtiteJ.

departementet.

............................................ 1,500: —

vikariatsersättningar ............ 12,200: —

.............................................. 15,800: —

............................................... 1,000: —

statistik ............................... 1,000: —

28,400: —

31,500:

anslag). Nuvarande belopp.................... 2,651,227: —

.................................................................. 1,075: —

reservationsanslag till expenser för allmänna arbeten

kronor)...............................................................................

........................................................................ 27,800: —

........................................................................ 1,000: —

Säger

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Kronor.

6,500

36.000

17.000

76,700

64,600

33.000

ö.

59,900

108,800

6,000

87,422

2,652,302

133,700

28,800

239.000

10,847

250.000

354

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förtlag.

Friheter.

Kronor.

6,635

25

3,810,925|

6,660 —

Ersättningar.

Kronor.

Summa.

Transporti 3,810,925|-

6,660|''—

1,604

1,664

1,664!-

Kronor.

6,500

36.000

17.000

76,700

64,600

33.000

59,900

108,800

6,000

87,422

2,652,302

133,700

28,800

239.000

19,146

250.000

379

3,819,249|—

3,819,249|-

Jiih. till liiksd. Prof. 1893. 4 Sami, 1 Afd. 5 Häft.

9

opaginerad Kontrollera mot PDF

»36

Statsutskottets Utlåtande N.-o 7.

1893 års riksstat anslår:

Kronor.

Tpt

3,808,850!—

12,0001—

190,400 -

49.500 - 105;00Q -

48.500 -

11,500

8,700

42,000

S:gr! 531,100

63.000— I

50,000 -!

4,500 —

2 2,700—

108,550l—1

30.000— 1

15,850—I

43.000— i

118,541 —

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter. j Ersättningar.

Kronor. ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

i

Ö.

6,660

— T,664

------------__

—

3,817,174

-It

.ToaotJI

1

.0 ,-nnOT:

J

.''1^''TO''V

!

12,000

______

190,400

—

—_-_~1_

__ ■

_

49,500

—

'' '' _. •_; j_

—__ *—-

—

105,000

—

i.......; _ ♦ —

____—

—

48,500

-

i__1

_ —

—

63,500

-]

___ ; —

— —

—

11,500

j

—

8,700

—

1 _ _ !__

—

_

42,000

-

i--i-

531,100

_

■ rf *1 o ^ | q j /. ^ *

Jordbruket, handeln

Reservations
-

ervisningsanstalter för jordbruk och landtmannaunderstöd

för landtmannaskolor)............................

allmänhet af slöjderna.

1,560

1,070

4,567;—

12,000—---

Diverse

63.000 — Skiften och afvittringar, reservationsanslag ................

50.000 •—Utfiyttuingshjelp efter skiften, förslagsanslag ............

4,500 — Odlingshjelp för krononybyggare, förslagsanslag ........

8,827 — Jordförluster genom kanal- och väganlaggningar, för
109,

620 — Hästafvel^ förbättrande, reservationsanslag (deraf sär
30.

000 — Till förekommande och hämmande af smittosamma

15,850 — Karantänsinrättningen på Känsö, förslagsanslag ........

43.000 — Rese- och traktamentsersättningar, förslagsanslag ....

118,5411— Skrifmaterialier och expenser, ved m. va., förslagsanslag.

Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med

12,000j—[Extra utgifter, reservationsanslag ................................

S;grj 448,141|

S:a 4,788,091

2,630[—I

9,290 —

4,567:-

6,231!-

455,338;

4,803,612i
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

67

Förslag till blifvande riksstat:

8 ItiJ liB

i Anvisning i

kontant.

Joll)i»u /''imf i j a i

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

1/irmö 11x1 n

Friheter.

Ersättningar.

och näringarne.

anslag.

Kronor, "t ö. j Kronor.

Transport; 3,8J0,925|—| 6,660

.tslnsfnstffiqs&iivjiO

8. t Kronor.

1,664

I
-

Kronor. ! ö.

—| 3,819,249—

näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till

12,000

—

''J+n

f—>} 12,000|—j

190,400

- _

—

— 190,400 —!

49,500

- -

—

-! 49,500—!

näringar .......................................................................

105,000

-i-

— ->j

-T-

—rjf -

—ii, r 105,000 —:

48,500

-rf-»

jifr&b v-f

—

:: .-tT rrr- ■

- 48,500—;

. _ .n/.A - J 4 ,t: •> ] -I

63,500

—

cf* — — .(•

-1 , ,

MTn-rmif-n—r-!

r-: 63,500—1

11,500

—

—

- -

—1 11,500 —

8,700

—

—

- -

— 8,700|—

42,000

—

—

—

—

—| 42,000 —

Säger! 531,100|—[--- | -|

1—|It 531,100|-

anslag

63,000 —

50,000i—i

4,500 —

2,700 — i

108,550 —

slagsanslag........................................................................

skridt 50,000 kronor till prisbelöningar för hästar)....

sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag ................ 30,000

........................................................................................... 15,850

...........................................................................................; 43,000

Nuvarande belopp.................................... 118,541: — i

................................................................•••• _ 2ÉL~i 118,565

............................................................................................1 12,000

Säger ~ 448,165

Surnmaj 4,790,190

1,560 —

1,070''—

4,567 —

(53,000 —

50,000;—

4,500!—

8,827 —i

109,620 —

30.000 —

15,850 —

43.000 —i

118,565

12,000

2,6301— 4,5671-1 455,362

9,190|— 6,2311—; 4,805,711

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjette hufvudtitel.

Civildepartementet.

Kronor.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

För handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna ............

Rikets ekonomiska kartverk:*)

Till de ekonomiskt-geografiska kartarbetena i Norrbottens län och

vissa delar af Vesterbottens län.................................... 31,000: —

de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket.... 45,000: —

Öfverståthållareembetet :

Till utgifvande af “Polisunderrättelser"................................................

Landsstaterna i länen:

Till aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet ........ 65,000:

ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne

i Norge samt till lappfogdar och lappförmän ............ 10,000: ■

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

1 Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upp- j

rättande i vissa fall af planer till anläggning eller ombyggnad af

broar ....................................................................................................

I

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar :

Till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruksinstitut.

............................................................................... 29,000: —

4,500

76,000

15,000

75,000

5,000

Transport 29,000: •

175,500

'') Öfver dessa anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

69

Transport 29,000: —

Till nya byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut och jordegendom

m. ro................................................................. 19,000: —

För anordnande af högre undervisning i mejerihushållning

vid Alnarps landtbruksinstitut........................................ 8,000: —

Till byggnadsarbeten och ny värmeledning vid Alnarp m. m. 14,425: —

’:r'' t; ''■■''it. '' .it”. ■ . .; vr i f U.\ vi

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar :

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt
bruksmöten.

.................................................................... 7,500: —

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöteu för husdjur,

redskap, maskiner m. m..................................... 12,500: —

Bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnes behof........................................ 28,000: —

Till understöd åt frökontrollanstalter.................................... 10,000: —

„ utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning

........................................................................ 1,000: —

„ understöd åt svenska mosskulturföreningen ................ 10,000: —

För de geologiska undersökningarne .................................... 92,000: —

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd ............ 2,000: —

Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till

aflönande af en andre lärare vid samma skola............ 4,800: —

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Scbartaus praktiska handelsinstitut

i Stockholm....................................................................... 15,000: —

„ beredande åt alster af svensk industri och svenska

näringar af afsättning i främmande länder ................ 20,000: —

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun ................................................

Fabriks inspektion :

För anordnande af fabriksinspektion .......................................................

Transport

Kronor.

175,500

70,425

161,000

6,800

35,000

14,000

16,800

479,525

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Transport

Diverse anslag:

Till ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda

utgifter .......................................L........................,.......... 87,764: —

Till utförande af nya byggnader och anläggningar vid

statens jernvägstrafik *) ................................................ 500,000: — j 587,764;

Kronor. i Ö. ■

472,525

Summa j 1,067,289)—!

*) Öfver detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

ni1

ili’!

}>lintgiii 9''ibni;

nV

»00..

j5«>nov;

ioqenaTj

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

71

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslag utom hufvudtitlarne.

Till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens trafikerade jern
vägar

*) ................................................................................................

Summa

Kronor. | ö.

_L

i

i

I

500,000j—

500,000!—

’) Öfver detta anslag kommer utskottet framdeles att afgifva utlåtande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1893:39 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvud titel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 1 i texten