Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

1893-03-03 · 46 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 44 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:8, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Eiksd. kansli den 3 mars 1893 kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Postyerket.

l:o) I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtnaaf>laf t

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t" p°‘‘v‘rkelföreslagit,

att Riksdagen, med godkännande af de enligt statsrådsproto- ^

kollet öfver finansärenden för den 14 januari 1893 tillstyrkta ändringar

i postverkets stater äfvensom af den enligt samma protokoll föreslagna

bestämmelsen om rätt för postinspektor att uppbära i hans innehafvande

ordinarie befattning intjent ålderstillägg, måtte för år 1894 bestämma postverkets

anslag, förslagsvis beräknadt, till 7,642,000 kronor, att utgå direkt

af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle ökas med 198,500

kronor.

Slutsummorna af de för år 1894 föreslagna staterna, jemförda med

de för innevarande år af Kongl. Maj:t faststälda, äro, enligt hvad åberopade

statsrådsprotokoll gifver vid handen, följande:

Bih. till Eiksd. Prof. 18.93. 4 Samt. 1 Afd. 6 Häft. (N:o 8.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

år 1894:

aflöningsstaten ............................

öfvergångsstaten .........................

indragningsstaten ......................

pensionsstaten ............................

omkostnadsstaten.......................

oförutsedda utgifter...................

afkortningar och restitutioner.

.............. kr. 2,949,700: —

.............. b 3,600: —

.............. b 2,593: —

............... B 92,750: —

............... » 4,507,000: —

............... » 40,000: —

.............. b 46,357: —

Summa kr. 7,642,000: —

år 1893:

kr. 2,922,300: —

B 4,600: —

b 2,593: —

b 95,500: —

b 4,337,000: —

b 40,000: —

B 41,507: —

kr. 7,443,500: —

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 2—12) lemnade utredning inhemtas,

att de föreslagna ändringarna i de särskilda staterna afse.

1. Ökning.

A. Aflöningsstaten:

i anslaget till vaktbetjente, för beredande af

lön till 13 vaktbetjente, som komme

att ersätta 13 indragna vaktmästare, med kr. 6,500: —

i dito till aflönande af extra biträden vid

distriktsförvaltningarna och postanstalterna

med...................................................... b 20,000: —

i dito till arfvoden åt extra vaktbetjente och

busbyresbidrag för en del betjente med b 10,000: — fcr, 36,500: _

B. Pensionsstaten:

genom af Ivongl. Maj:t beviljade nya pensioner

kr. 5,500: —

C. Omkostnadsstaten:

i anslaget till uppbörds- och frimärkespro
-

vision med................................................... kr. 10,000

i dito till expensutgifter med........................... b 15,000

Transport kr. 25,000

kr. 42,000: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

3

Transport kr. 25,000: — kr. 42,000: —

i anslaget till traktamenten för tjensteman

i jernvägspostkupé med.............................. » 20,000: —

i dito till traktamenten för vaktbetjente med » 10,000: —

i dito till postföringskostnad vid befordran

å jernväg med ............................................ » 90,000: —

i dito till postföringskostnad vid befordran

å landsväg och inom postanstalternas

områden samt till landbrefbäring

med ................................................................. » 10,000: —

i dito för tillverkning af frimärken, franko
kuvert,

brefkort och kortbref med......... » 15,000: —kr. 170,000: —

D. Afkortningar och restitutioner m. m.

ökning med ............................................................... ...................... kr. 4,850: —

Summa ökning kr. 216,850: —

II, Minskning.

A. Aflöning sstaten:

genom uteslutande ur staten af 13 vaktmästarebefattningar

med en lön af tillhopa.............................................................. kr. 9,100: —

B. Öfvergångsstaten:

genom afförande af det för postmästaren i Misterbult upp
-

tagna belopp .............................................................................. kr. 1,000: —

C. Pensionsstaten:

genom besparing i följd af pensionstagares afgång...............kr. 8,250: —

Summa minskning kr. 18,350: —

Om från summan af ökningen.................................................. » 216,850: —

dragés summan af minskningen ............................................ » 18,350: —

erhålles det belopp af................................................................. kr. 198,500: —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle komma

att för år 1894 på det hela ökas.

Utskottet, som beträffande de omständigheter, hvilka legat till grund

för de ifrågasatta förändringarna i de särskilda staterna, tillåter sig hänvisa

till statsrådsprotokollet, får efter samma protokoll här närmare redogöra

allenast för de skäl, som anförts till stöd för den föreslagna bestämmelsen

om rätt för postinspektör att uppbära i hans innehafvande befattning intjent

ålderstillägg.

I fråga härom har departementschefen erinrat, att generalpoststyrelsen,

som i sitt förslag till stater för postverket för år 1894 upptagit anslaget

till ålderstillägg till samma belopp, hvarmed det uppförts för innevarande

år, bland utgifterna å detta anslag inberäknat de ålderstillägg, som tre

utaf de af styrelsen föreslagna och af Kongl. Maj:t den 18 november nästlidet

år för en tid af tre år från den 1 januari innevarande år förordnade

postinspektörer intjenat å innehafvande ordinarie befattningar i postverket,

då styrelsen antagit, att desse vore berättigade att fortfarande uppbära

ålderstilläggen, samt i allt fall nödiga medel till ålderstilläggen måste beräknas

i staten, för den händelse att postinspektor frånträdde det honom

meddelade förordnandet och återginge till sin ordinarie befattning.

Med afseende derå att, på sätt statskontoret i inhemtadt utlåtande anfört,

aflöningsförmånerna för samtliga postinspektörerna vore lika och blifva

bestämda utan att hänsyn tagits till möjligheten för en del af tjensteinnehafvarne

att förutom dessa aflöningsförmåner bibehålla någon del af

den aflöning, som vore beviljad för annan tjenstebefattning inom postverket,

hade emellertid, anmärker departementschefen vidare, Kongl. Maj:t vid meddelande

af förordnanden för postinspektörerna i de fem postinspektionsdistrikten,

funnit hinder möta för bifall till generalpoststyrelsens framställning

derom, att tre bland de till postinspektörer förordnade posttjenstemännen,

hvilka intjenat ålderstillägg i innehafvande ordinarie befattningar,

måtte förklaras berättigade att uppbära berörda ålderstillägg äfven såsom

postinspektörer.

Det läge naturligtvis, fortsätter departementschefen, icke ringa vigt

derpå, att postinspektörsbefattningarna besattes med personer af framstående

och bepröfvad duglighet, hvilka gjort sig väl förtrogna med den postala verksamheten

i dess olika grenar. De i sådant hänseende erforderliga qvalifikationerna

vore företrädesvis att finna hos innehafvare af mera magtpåliggande

ordinarie fenster inom postverket. Med dessa fenster vore i

allmänhet förenade aflöningsförmåner, som öfverstege eller åtminstone ej

afsevärdt understege den för postinspektörerna bestämda aflöningen. Vid

sådant förhållande och då postinspektörerna icke erhölle fullmagt å sina

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

5

tjänster, utan förordnades att för viss tid uppehålla dem, syntes det vara

med billighet öfverensstämmande, att, om en till postinspektor förordnad

posttjensteman intjenat eller under den tid, förordnandet fortfore, komme

att intjena den särskilda löneförbättring, som en längre tids innehafvande

af en tjenst medförde i form af ålderstillägg, han icke ginge förlustig

denna förmån derför, att han förordnats att på viss tid sköta annan tjenst.

Departementschefen ansåge sig derför böra hemställa, att Riksdagens medgifvande

måtte inhemtas dertill, att posttjensteman, som förordnades till

postinspektor, jemväl medan sådant förordnande af honom innehades, finge

uppbära ålderstillägg, som af honom i innehafvande ordinarie befattning

intjenats eller under tiden för förordnandet intjenades.

Hvad Kongl. Maj:t föreslagit med afseende å postverkets stater för

nästkommande år har icke gifvit anledning till någon utskottets erinran.

Beträffande åter den ifrågasatta bestämmelsen om rätt för postinspektor

att uppbära i ordinarie befattning intjent ålderstillägg, vill utskottet framhålla

att, på sätt jemväl statskontoret erinrat, Riksdagens nästlidet år fattade

beslut att anvisa årliga arfvoden af 5,500 kronor åt fem postinspektörer afsett,

att aflöningsförmånerna skulle för samtliga ifrågavarande tjensteman

blifva lika och begränsas inom de belopp, Riksdagen med godkännande

af Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning faststält. Vid sådant förhållande

lärer Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag i sjelfva verket böra

betraktas såsom en hemställan om löneförbättring för bemälda tjensteman.

Det synes utskottet emellertid icke böra ifrågakomma, att Riksdagen

redan nu, innan någon som helst erfarenhet vunnits rörande de

nya distriktsförvaltningarnas verksamhet, skulle medgifva en dylik löneförbättring;

och i alla händelser anser utskottet den form, hvarunder

denna löneförbättring skulle beredas och hvilken, så vidt utskottet har sig

bekant, icke eger någon motsvarighet inom vår statsförvaltning, vara

oegentlig. Skulle framdeles, då distriktsförvaltningarna någon tid varit i

verksamhet, befinnas, att de för inspektörerna nu faststälda löneförmånerna

tarfva förbättring, lärer denna böra beredas genom anvisande af lämpliga

ålderstillägg å sjelfva inspektörsarfvodena och icke, såsom nu ifrågasatts,

genom att förklara inspektörerna berättigade att uppbära ålderstillägg å

tjenster, dem de icke utöfva.

På grund af livad nu blifvit anfördt hemställer utskottet:

a) att Riksdagen, med beräknande af postverkets

utgiftsstater för år 1894 till följande belopp, nemligen:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

*

aflöningsstaten........................................... kr. 2,949,700: —

öfvergångsstaten........................................ » 3,600: —

indragningsstaten ..................................... d 2,593: —

pensionsstaten............................................ » 92,750: —

omkostnadsstaten ...................................... » 4,507,000: —

oförutsedda utgifter ................................ » 40,000: —

afkortningar och restitutioner............... »_46,357: —

tillsammans kr. 7,642,000

må bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,

till 7,642,000 kronor att utgå direkt af postmedlen; och

b) att hvad Kongl. Maj:t föreslagit beträffande rätt

för postinspektor att uppbära i hans innehafvande ordinarie

befattning intjent ålderstillägg icke må af Riksdagen

bifallas.

Telegrafverket.

AnS. anslag 2:o) Kongl. Maj:t har under denna anslagstitel föreslagit, att Riks
m

virka*'' dagen, dels med godkännande af de i statsrådsprokollet öfver finansrg

-| ärenden den 14 januari 1893 omförmälda ändringar i telegrafverkets sta
L

ter, dels och med förklarande, att telegrafstyrelsens å stat uppförda vakt
betjening

må ega rätt till pension på enahanda sätt och vilkor, som uti

kongl. brefvet den 5 oktober 1883 äro bestämda för tjenstemän hos telegrafstyrelsen,

måtte, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater

göra de jemkningar, som kunde finnas af behofvet påkallade,

såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket

för år 1894 anvisa enahanda belopp, 1,370,000 kronor, hvartill

telegrafinkomsterna för året blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att

det öfverskott, som kunde å telegrafinkomsterna uppstå, finge af Kongl.

Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och förbättring.

Enligt hvad af åberopade statsrådsprotokollet framgår, skulle telegrafverkets

utgiftsstater för år 1894 enligt Kongl. Maj:ts förslag komma att

utvisa följande summor:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

aflöningsstaten...........,....................

öfvergångsaflöningsstaten...........

pensions- och understödsstaten

underhållsstaten............................

............... kronor 961,900: —

...................... > 5,100: —

102,320: —

................... » 284,800: —

tillsammans kronor 1,354,120: —.

För innevarande år hafva samma staters summor af Kongl. Maj:t bestämts

sålunda:

aflöningsstaten................................

öfvergångsaflöningsstaten...........

pensions- och understödsstaten

underhållsstaten .........................

....................... kronor 946,200: —

» 5,300: —

....................... » 101,320: —

.........,............. > 284,800: —

tillsammans kronor 1,337,620: —.

Slutsumman af de för år 1894 föreslagna staterna öfverstiger således

slutsumman af de för innevarande år faststälda med 16,500 kronor, i det

att nemligen höjning egt rum med 15,700 kronor i aflöningsstaten och

med 1,000 kronor i pensions- och understödsstaten, medan åter öfvergångsaflöningsstaten

minskats med 200 kronor. Beträffande anledningarna till

förändringarna i de två sistnämnda staterna tillåter sig utskottet hänvisa

till statsrådsprotokollet, hvaremot utskottet med afseende å ökningen i aflöningsstaten

får ur berörda protokoll meddela följande.

Ifrågavarande ökning, 15,700 kronor, skulle uppkomma genom förhöjning

af anslaget till arfvoden åt ingeniörer med 4,000 kronor och genom

uppförande i den ordinarie aflöningsstaten af 13 nya telegrafistbefattningar

med ett sammanlagdt aflöningsbelopp af 11,700 kronor. I afseende % förhöjningen

i ingeniör sanslaget har departementschefen meddelat, hurusom telegrafstyrelsen

i skrifvelse den 11 sistlidne november anfört, att det nuvarande,

till arfvoden åt ingeniörer på styrelsens stat upptagna belopp,

8,000 kronor, hvilket bestämts år 1883, visat sig mer och mer otillräckligt.

Ingeniörsgöromålen vid telegrafverket skulle dermed icke kunnat

nöjaktigt uppehållas, derest icke styrelsen haft särskildt bemyndigande af

Kongl. Maj:t att låta de assistenter, som förordnats att tills vidare förrätta

dessa göromål, under tiden behålla hela eller större delen af sin assistentaflöning.

Men denna anordning hade den oegentlighet med sig, att de

extra ordinarie tjensteman, som förordnades att uppehålla ifrågavarande

ordinarie tjenstemäns befattningar vid stationerna, måste helt och hållet

eller till större delen aflönas med arfvoden från det för stationspersonalen

afsedda särskilda anslag för extra biträden och vikariat. Denna oegent
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

lighet hade styrelsen visserligen sökt att, så vidt möjligt varit, undvika

derigenom, att telegrafingeniörerna, åt hvilka på senare åren måst i vidsträckt

mån uppdragas jemväl utförandet af telefonarbeten, fått jemte sina

arfvoden på telegrafverkets utgiftsstat, men med afstående af så stor del

af assistentaflöningen, som erfordrats för bestridande af deras assistenttjenster,

uppbära särskilda efter förhållandena lämpade fyllnadsbelopp af

telefonmedel. Men såväl genom den med början af år 1889 inträdda nedsättning

i det inländska telegramportot och deraf föranledda betydliga

tillökning i telegrafkorrespondensen som genom det telegrafverkets stationspersonal

pålagda arbetet äfven med telefonledningars betjenande hade

denna personals göromål så tilltagit i mängd, att den stationerna från

början åliggande närmaste tillsynen öfver telegraflinierna numera ej kunde

af dem på ett tillfredsställande sätt fullgöras, hvadan befattningen dermed

måst för dem väsentligt inskränkas och i stället i vidsträcktare mån

än förut öfvertagas af de särskildt förordnade ingeniörerna.

Till följd häraf och genom såväl de nya telegrafledningar, hvilka med

.anledning af korrespondensens tillväxt upprättats och ytterligare erfordrades,

som ock de vidtomfattande telefonanläggningarna, hvilka till stor del

utfördes invid eller i omedelbart sammanhang med telegraflinierna, hade

ingeniörernas antal måst ökas, så att, då ännu år 1888 endast fyra ingeniörer

varit såsom arbetschefer anstälde vid liniearbetena, antalet numera

uppginge till sex och inom kort behöfde ytterligare förstärkas.

Telegrafstyrelsen hade med afseende på det anförda hemstält, att anslaget

till arfvoden åt ingeniörer måtte höjas från dess nuvarande belopp,

8.000 kronor, till 12,000 kronor, dervid styrelsen tillika erinrat, att i det

af komitén för utredning af frågan om post- och telegrafverkens förenande

under en gemensam styrelse afgifna betänkande likaledes föreslagits, att

till arfvoden åt ingeniörer borde i styrelsens stat uppföras ett anslag af

12.000 kronor.

Som med den utvidgade verksamhet, telegrafverket genom telefonväsendets

storartade utveckling- erhållit efter år 1883, då det ifrågavarande

anslagets nuvarande belopp bestämdes, helt naturligt uppstått behof af

ökadt antal ingeniörer, ansåge departementschefen sig böra förorda den af

telegrafstyrelsen äskade anslagsförhöjningen.

Till ådagaläggande af behöfligheten af de nya telegrafistbefattninyarna

bär departementschefen anfört, att den ringa ökning i telegrafisternas antal,

som tid efter annan egt rum, hufvudsakligen varit föranledd af samtidig

indragning af kommissarie- eller assistenttjenster för vinnande af besparing

å utgiftsstaten. Detta framginge, enligt hvad telegrafstyrelsen påvisat,

tydligast deraf, att, ehuru telegrafkorrespondensen från år 1887, då

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

9

antalet taxerade telegrammer utgjort allenast 1,190,000, till år 1891, då

motsvarande antal uppgått till 1,850,000, ökats med 55 procent, hela den

ordinarie stationspersonalens antal icke allenast icke ökats eller ens bibehållits

oförändradt, utan minskats från 375 år 1887 till 369 enligt den

faststälda utgiftsstaten för 1893. Till följd häraf hade för telegraferingsgöromålens

ombesörjande måst i vida högre grad än tillförene anlitas biträde

af icke blott extra ordinarie tjensteman, utan äfven och i synnerhet

af qvinliga extra ordinarie telegrafister, så att numera måste i tjenstgöring

äfven under vintermånaderna eller den tid af året, då korrespondensens

omfattning vore minst, bibehållas ett antal af sammanlagdt omkring

100 aflönade extra biträden. Mellan antalet ordinarie och extra

ordinarie tjensteman hade derigenom uppstått ett missförhållande, hvilket

verkade ofördelaktigast för den talrika qvinliga telegrafpersonal, som ännu

icke vunnit befordran till ordinarie telegrafistbefattning, hvilken vore den

enda befattning, som denna personal kunde uppnå. Huru ogynsamma de

närvarande befordringsutsigterna, vore för denna personal, framginge, enligt

hvad telegrafstyrelsen anfört, deraf, att de äldsta extra ordinarie telegrafisterna

redan uppnått femton tjensteår och, då de ändtligen uppnådde

målet, måste på grund deraf se sin årsinkomst minskad genom ganska betungande

särskilda retroaktiva afgifter till pensionsinrättningen.

Det belopp, hvarmed den ordinarie aflöningsstaten till följd af det

nu framstälda förslaget komme att ökas, utgjorde, anmärker departementschefen,

900 kronor för hvardera af de 13 telegrafisterna eller tillhopa

11,700 kronor; men då det vanliga årsarfvodet till en extra ordinarie

telegrafist, 800 kronor, utginge af det för detta ändamål på aflöningsstaten

upptagna särskilda förslagsanslag, komme utgifterna å detta anslag att

samtidigt minskas med 10,400 kronor, hvadan ökningen på aflöningsstaten

i dess helhet för ifrågavarande ändamål skulle inskränka sig till 1,300

kronor. Med bibehållande af berörda förslagsanslag vid dess nuvarande

belopp skulle genom den ifrågasatta förändringen äfven vinnas fördelen,

att samma anslag, hvilket, oaktadt tid efter annan skedd ökning, ändock

visade sig otillräckligt, icke behöfde i afsevärd mån öfverskridas.

Hvad telegrafstyrelsen sålunda föreslagit syntes departementschefen,

såsom grundadt på rättvisa och billighet mot den talrika extra ordinarie

telegrafistpersonalen, böra vinna godkännande, helst genom åtgärden äfven

telegrafverkets och den korresponderande allmänhetens bästa komme att

befordras.

I fråga om de skäl, hvilka ligga till grund för Kongl. Maj:ts framställning

angående den å telegrafstyrelsens stat uppförda vaktbetjenings

pensionsrätt, hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet (sid. 23—25).

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 4 Samt. 1 Afd. 0 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Efter hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt har utskottet

icke något att erinra mot de af Kongl. Maj:t ifrågasatta ändringarna

i telegrafverkets stater.

Jemväl hvad Kongl. Maj:t föreslagit i afseende å vaktbetj entes hos

styrelsen pensionsrätt synes utskottet böra af Riksdagen bifallas.

Hvad slutligen angår det medgifvande om rätt för Kongl. Maj:t att

använda öfverskottet å telegrafinkomsterna till telegrafverkets tidsenliga

utveckling och förbättring, som Kongl. Maj:t, i enlighet med hvad som egt

rum allt sedan år 1871, då stat för telegrafverket för första gången under

stäldes Riksdagens pröfning, nu åter af Riksdagen äskat, så har utskottet

af telegrafstyrelsens årsberättelser inhemtat, att ifrågavarande öfverskottsmedel

under de senaste åren endast i jemförelsevis ringa grad tagits i

anspråk för nyss angifna ändamål, medan åter en afsevärd del deraf under

formen af lån användts för telefonväsendets räkning. Enär emellertid ett

sådant tillvägagående synts utskottet mindre egentligt, har för utskottet

framstält sig önskvärdheten af att, om Kongl. Maj:t fortfarande skulle

anses böra erhålla en dylik förfoganderätt öfver telegrafm edlens öfverskott,

Riksdagens medgifvande dertill måtte så affattas, att Kongl. Maj:t

uttryckligen bemyndigades att använda öfverskottet till icke allenast

telegrafverkets utan äfven telefonväsendets utveckling och förbättring. I

sin skrifvelse till Konungen den 13 maj 1891 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel uttalade Riksdagen

emellertid den mening, att tidpunkten snart vore inne, då merberörda

öfverskott borde ställas till Riksdagens disposition, ehuru Riksdagen i

afvaktan på det förslag till lösning af frågan om post- och telegrafverkens

förenande, som den för sådant ändamål tillsatta komitén kunde

komma att afgifva, icke ville vidtaga någon inskränkning i den Kongl.

Maj:t dittills tillerkända rätten att förfoga öfver samma öfverskott. Vid

sådant förhållande och då omförmälda komité numera afgifvit förslag om

de båda verkens förenande, hvilket förslag för närvarande är beroende

på Kongl. Maj:ts pröfning, samt Kongl. Maj:ts beslut i föreningsfrågan

följaktligen lärer vara att snart förvänta, har utskottet nu icke velat göra

någon framställning om ändrade bestämmelser rörande dispositionen af

ifrågavarande öfverskott.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, dels med godkännande af de i statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 14 januari

1893 omförmälda ändringar i telegrafverkets stater, dels

ock med förklarande att telegrafstyrelsens å stat upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

11

förda vaktbetjening må ega rätt till pension på enahanda

sätt och vilkor, som uti kongl. brefvet den 5

oktober 1883 äro bestämda för tjensteman hos telegrafstyrelsen,

må, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i

verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna

finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag,

att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för

år 1894 anvisa enahanda belopp, 1,370,000 kronor, hvartill

telegraf inkomsterna för året blifvit af Kongl. Maj:t

beräknade, samt tillika medgifva, att det öfverskott, som

kan å telegrafinkomsterna uppstå, må af Kongl. Maj:t

användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och

förbättring.

1

Tullverket.

3:o) Beträffande tullverket har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen, Ang. anslag

med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden för1,11

den 14 januari 1893 föreslagna förändringar i tullverkets stater, måtte för L3-J

år 1894 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma

svarande belopp af 2,574,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt

af tullmedlen.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater för

år 1894 enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att sluta å följande

belopp:

aflöningsstaten..................... kr. 1,837,000: —

öfvergångsaflöningsstaten ...................................................... 8 14,050: —

ålderstilläggsstaten ....................................................................... 8 220,000: —

indragningsstaten ......................................................................... 0 20,950: —

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente...... » 227,000: —

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterlemnade enkor och barn ........................ 8 41,800: —

omkostnadsstaten.................................................... 8 213,200:

Summa kr. 2,574,000: —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

För innevarande år hafva samma staters belopp bestämts sålunda:

aflöningsstaten........................................................................... kr. 1,813,800

öfvergångsaflöningsstaten........................................................... » ig §20

ålderstilläggsstaten ...................................................................... » 220 000

indragningsstaten.......................................................................... » 23 510

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente...... » 227,000

pensionsstaterna för aflidne tjensteman och betjentes i

fattigdom efterlemnade enkor och barn...................... » 31,800

omkostnadsstaten....................................................................... » 213,070

Summa kr. 2,548,000

Slutsumman af de för ar 1894 föreslagna staterna öfverstiger således

slutsumman af de för innevarande år faststälda med 26,000 kronor.

Utskottet, som beträffande de omständigheter, hvilka föranledt de af

Kongl. Maj:t nu föreslagna förändringarna i staterna, i öfrigt tillåter sig

hänvisa till den . redogörelse derför, som lemnas på sid. 27—32 i stats”

radsprotokollet, vill här endast i fråga om de föreslagna förhöjningarna i

aflöningsstaten och i pensionsstaterna för enkor och barn meddela följande.

Enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, skulle förstnämnda

stat komma att ökas med lön och tjenstgöringspenningar för

dels sju kammarskrifvare i andra lönegraden, hvilka skulle ega åtnjuta

i lön 1,500 kronor och i tjenstgöringspenningar 500 kronor, förutom

rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt 1,000 kronor;

dels och tjugu vaktmästare i fjerde lönegraden, hvilka skulle åtnjuta

i lön 800 kronor och i tjenstgöringspenningar 400 kronor, förutom rätt

till två ålderstillägg å tillhopa 300 kronor.

Härigenom skulle aflöningsstaten komma att höjas med sammanlagdt

38,000 kronor, men då samtidigt en besparing till belopp af 14,800

kronor skulle beredas genom indragning af en del förut på försök ledighållna

kustbevakningssysslor, nemligen en kustsergeantstjenst och sjutton

kustvakttjenster till häst eller till fot, blefve ökningen i dess helhet endast

23,200 kronor.

Till ådagaläggande af behöfligheten utaf de föreslagna nya kammarskrifvare-

och vaktmästaretjensterna har departementschefen anfört, bland

annat, att under de senast förflutna tjugufem åren hvarken den ordinarie

personalen vid tullkamrarne och tullbevakningen i Göteborg och Helsingborg

eller antalet kammarskrifvare och underbetjente i Malmö ökats,

oaktadt under denna tid trafiken i samtliga dessa städer mer än fördubblats

och uppbörden stigit: i Göteborg från 4,666,000 till 8,527,000

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

13

kronor år 1891, i Helsingborg från 248,000 kronor till 1,033,000 kronor

sagda år och i Malmö från 968,000 kronor till 3,770,000 kronor likaledes

1891, samt, hvad särskildt angår sistnämnda två städer, dervarande hamnar

betydligt utvidgats.

Också hade det, enligt hvad generaltullstyrelsen meddelat, redan innan

de år 1888 beslutade genomgripande förändringarna i vårt lands tulllagstiftning

vidtagits och göromålen inom tullverket derigenom ökats, visat

sig .behöflig! att till förstärkning af tullkammare- och tullbevakningspersonalen

i omförmälda tre städer anlita tillfälliga biträden i en icke ringa

omfattning; och detta behof hade sedermera så tilltagit, att under år 1891

måste i tjenstgöring dagligen användas:

vid tullkammaren i Göteborg 5 extra ordinarie kammarskrifvare;

vid tullbevakningen derstädes 37 extra ordinarie vaktmästare;

i Helsingborg 4 extra ordinarie kammarskrifvare samt 7 extra ordinarie

vaktmästare; och

i Malmö 7 extra ordinarie kammarskrifvare samt 11 extra ordinarie

vaktmästare.

Generaltullstyrelsen hade derför funnit oundgängligen nödigt, att följande

nya tjenstebefattattningar inrättades, nemligen:

i Göteborg:

å tullkammaren: två kammarskrifvare utöfver der nu anstälde;

vid tullbevakningen: ytterligare tio vaktmästare;

i Helsingborg: ytterligare en kammarskrifvare och fem vaktmästare;

samt

i Malmö: ytterligare två kammarskrifvare och fem vaktmästare.

Jemväl vid en annan af tullförvaltningsafdelningarna i Göteborg, nemligen

packhusinspektionen, vid hvilken tydligtvis göromålens mängd i ännu

högre grad än vid dervarande tullkammare vuxit genom de vidtagna förändringarna

i tullagstiftningen, vore enligt generaltullstyrelsens åsigt en

tillökning i den ordinarie tjenstemannapersonalen af behofvet oafvisligt

påkallad. Visserligen hade, sedan på framställning af generaltullstyrelsen

anslag dertill år 1890 beviljats, ifrågavarande personal från och med år

1891 förstärkts med två kammarskrifvare, men äfven efter denna förstärkning

hade personalen icke kunnat uppbära en mängd af de vid inspektionen

förekommande vigtiga göromål, i följd hvaraf också derstädes extra

biträden måst användas i större omfattning, än enligt generaltullstyrelsens

mening varit lämpligt, nemligen under år 1891 i medeltal dagligen 8 och

under månaderna januari—september af nästlidet år i medeltal dagligen

9 extra ordinarie kammarskrifvare.

Vid sådant förhållande och då någon minskning i göromålen lika

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

litet kunde antagas komma att ega rum vid ifrågavarande inspektion som

vid tullkammaren, hade det synts generaltullstyrelsen nödvändigt, att inspektionens

personal ytterligare förstärktes med två kammarskrifvare.

Med erinran att för tullverkets tjensteman och betjente lönegraden

vore bestämd efter tjenstgöringsorten och att sålunda de föreslagna nya

kammarskrifvare- och vaktmästarebefattningarna uppförts i samma lönegrader,

som deras förut anstälde vederlikar i Göteborg, Malmö och Helsingborg

tillhörde, ansåge sig departementschefen böra förorda hvad generaltullstyrelsen

i nyss antydda hänseende hemstält.

Beträffande höjningen i pensionsstaterna för enkor och barn har departementschefen

erinrat, hurusom nästlidet års lagtima Riksdag med anledning

af en utaf Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåten proposition medgifvit,

att af tullmedlen ett belopp af 10,000 kronor finge från och med år 1892

tills vidare och under vissa vilkor årligen utgå såsom bidrag till tullstatens

enskilda pensionsinrättning. Då ifrågavarande anslag anvisats att tills

vidare årligen utgå af tullmedlen, såsom bidrag till tullstatens enskilda

pensionsinrättning, ansåge departementschefen, att detsamma ock borde

upptagas i tullverkets utgiftsstater. I dessa stater funnes under rubrik

»pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes i fattigdom efterlemnade

enkor och barn» såsom förslagsanslag upptaget ett belopp af 31,800

kronor för bestridande af den genom kongl. reglementet den 16 februari

1833 stadgade pensionering af tull tjenstemäns i fattigdom efterlemnade

enkor och barn. Det syntes departementschefen lämpligt att under gemensam

rubrik med detta anslag upptaga det nu ifrågavarande bidraget till

tullstatens enskilda pensionsinrättning, hvilken inrättning afsåge pensionering

af enkor och barn efter aflidne tjensteman och betjente i tullverket.

För sådant ändamål borde under den gemensamma rubriken »pensionsstaterna

för aflidne tjenstemäns och betjentes enkor och barn» upptagas två

poster, den ena »för bestridande af den genom nådiga reglementet den 16

februari 1833 stadgade pensionering» såsom förslagsanslag med 31,800

kronor och den andra såsom »bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning»

med 10,000 kronor, hvarigenom alltså det under den nuvarande

rubriken i utgiftsstaterna upptagna belopp komme att ökas med 10,000

kronor till 41,800 kronor.

Hvad Kongl. Maj:t nu under anslagstiteln »tullverket» äskat och föreslagit

har icke gifvit anledning till annan erinran från utskottets sida än

att utskottet ansett, att vid sammanförandet under gemensam rubrik af de

båda för pensionering af enkor och barn afsedda anslagen i denna rubrik

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

15

bör uttryckligen angifvas, det anslaget till viss del har naturen af bestämdt

anslag. Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med beräknande af tullverkets stater

för år 1894 till följande belopp; nemligen:

aflöningsstaten

öfvergångsaflöningsstaten........................

ålderstilläggsstaten .................................

indragningsstaten.......................................

pensionsstaten för afskedade tjensteman

och betjente ...............................

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns

och betj entes efterlemnade

enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) ........................

omkoStnadsstaten.....................................

kr.

1,837,000

14,050

220,000

20,950

* 227,000:

41,800

213,200

tillsammans kr. 2,574,000

må bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas

slutsumma svarande belopp af 2,574,000 kronor, att

såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

Skogsväsendet.

4:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen,

att anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet måtte höjas med 29,600 kronor från 401,492 kronor

till 431,092 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhölle denna uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten................................................ kr. 447,208: —

» statens skogsläroverk.............................. » 47,700:— kr. 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärarepersonal

............................................................................ » 84,400: —

Ang. anslag

till skogsväsendet.

[4-]

Transport kr. 579,308: —

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsritskottets Utlåtande N:o 8.

reservationsanslag:

Transport kr. 579,308: —

till enskilda skogsulldervisningen.............. kr. 8,600: —

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet

............................................. * 431,092: — » 439,692: —

Summa kr. 1,019,000: —

Till stöd för den ifrågasatta förhöjningen i reservationsanslaget till

kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

har departementschefen anfört, att enligt kongl. brefvet den 29 november

1889 skogsstaten skulle, med vissa undantag, ombesörja skogsodling och

andra arbeten för skogsskötselns främjande å de för statsverkets räkning

utarrenderade egendomar samt å ecklesiastika och civila boställen; och att

enligt samma bref kostnaden för dessa arbeten, så vidt de afsåge utarrenderade

kronoegendomar samt sådana civila boställen, hvilkas skogsafkastning

icke öfverstege husbehofvet, skulle utgå af ifrågavarande reservationsanslag.

Domänstyrelsen hade nu anmält, att ej mindre dessa föreskrifter

än äfven den utvidgning af dylika arbeten å kronoparker, som blifvit en

naturlig följd af statens inköp af delvis kala utmarker, hvilkas försättande

i skogbärande skick snarast möjligt borde eftersträfvas, under senare åren

föranledt en ej obetydlig successiv stegring i utgifterna från nyssberörda

reservationsanslag. Så hade de med detta anslag bestridda kostnaderna

för skogsodling och skogsvård, hvilka i jemna krontal år 1889 belöpt sig

till blott 43,239 kronor, år 1890 stigit till 61,800 kronor och år 1891 till

69,585 kronor samt blifvit i de faststälda generalförslagen för åren 1892

och 1893 beräknade till respektive 80,474 och 86,429 kronor. Äfven

andra utgifter, såsom för skatter och onera in. m., ökades naturligen likaledes

till följd af njm kronoparkers bildande. Hittills hade de årliga anslagen

med förefintliga reservationer kunnat bestrida de ökade utgifterna,

men för en fortgående utveckling af skogsväsendet blefve anslaget med

sitt nuvarande belopp otillräckligt. Domänstyrelsen beräknade emellertid,

att den erforderliga förhöjningen i anslaget för det närvarande kunde inskränkas

till 29,600 kronor; och ansåge sig departementschefen, då de

ifrågavarande medlen skulle komma att erhålla en synnerlig produktiv

användning, böra förorda bifall till domänstyrelsens framställning.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har icke gifvit anledning till

någon utskottets erinran, hvarför utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t under anslagstiteln »skogsväsendet»

föreslagit må af Riksdagen bifallas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

Öfriga ordinarie anslag.

5:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln är An,J <ifr‘sa

/ o O o o ordinarie

icke någon förändring af Kongl. Maj:t ifrågasatt. anslag.

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,

att samtliga, här ofvan icke särskildt omförmälda,

i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å sjunde

hufvudtiteln må i riksstaten för år 1894 uppföras till

oförändrade belopp.

Extra anslag1.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln, hafva nedannämnda

framställningar blifvit gjorda.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

6:o) Med anledning af Kongl. Majlts derom gjorda framställning får Ang. anslag till

utskottet hemställa, T/rllt/siLtl

jinansdeparte*

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare åren mentets hankigt

rum, må till beredande af arfvode för en byrå- bJ!™''

assistent ä finansdepartementets bankbyrå på extra stat L°-J

för år 1894 anvisa ett belopp af 4,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

7:o) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält, har embets-tvättning9/sr

verket förskottsvis bestridt följande till sjunde hufvudtiteln hänförliga utgifter,

hvilka borde hos Riksdagen anmälas till ersättning, nemligen: förskott.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1893. 4 Samt. 1 Afd. 11 Haft. 3 [6.J

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

16

till godtgörande af kostnader för uppmätning och

kartläggning af åtskilliga kronans domäner...........

» ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader

å vissa indragna boställen.............................................

» inlösen af en del åbyggnader å förra öfverste
bostället

Öresten i Elfsborgs län...............................

» ersättning till vissa kronoarrendatorer och boställshafvare

för saknad afkomst af exproprierad jord

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjelmarens och Qvismarens

sänkning.........................................................................

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i andra vattenafledningsföretag

» ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen

» godtgörande af förskjutna husröteersättningar åt

tillträdande arrendatorerna af indragna militieboställena

l1/? mantal Sundranäs med Norrnäs n:o

1 i Kronobergs län, 1 mantal Holma i Göteborgs

och Bohus län samt 1/2 mantal Måla i Östergötlands

län.......................................................................

» godtgörande af skifteskostnad, belöpande å indragna

militieboställena 5/i6 mantal Böle n:o 15

eller Gyllengård och 21/64 mantal Böle n:o 13 eller

Yilhelmsdal i Norrbottens län ..................................

)) godtgörande af reparations- och underhållsarbeten

å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms broar

» ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas

räntor icke blifvit af statsverket inlösta ...............

» kostnader för utarbetande af förslag till ny förordning

angående mantalsskrifning ......................

» kostnader för komitén för utredning af frågan

rörande post- och telegrafverkens förenande under

en gemensam styrelse.................................................

kronor

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

13,588: 55

18,538: —

1,080: —

1,009:

52

7,7 2G: 12

8,901: 63

126,153: 18

9,846: 69

9,009: 78

2,361: 71

7,947: 03

7,662: 35

28,255: 18

eller tillhopa kronor 244,079: 74.

Med anledning häraf och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till ersättning för ofvan omförmälda,

af statskontoret gjorda förskott, på extra stat för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

19

år 1894 anvisa ett belopp i jemnt krontal af 244,080

kronor.

Anläggning af telefonledningar.

8:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte dels af det utaf/fn?. anslag till

1889 års Riksdag till utgående under en tid af fem år beviljade anslaget tel‘£££?~

för anläggning af telefonledningar på extra stat för år 1894 anvisa den ry-i

sista femtedelen med 150,000 kronor, dels ock, för anläggning af telefonledningar

från Malmö till Hildesborgs kabelhus, från Norrköping öfver

Vestervik till Oscarshamn, från Sundsvall till Östersund, från Norrköping

till Örebro, från Göteborg öfver Falköping till Sköfde, från Upsala öfver

Sala till Norberg, från Malmö till Helsingborg, från Varekil till Hättan

samt från Göteborg till Uddevalla, bevilja ett extra anslag för år 1894 å

238,600 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, skulle den nu ifrågavarande

återstoden af 1889 års anslag till telefonledningar användas sålunda:
till

återgäldande af belopp, som af telegrafmedel förskjutits

för redan färdigbyggda linier................... kronor 18,365: —-

» fortsättning till Hernösand af de under åren 1891

och 1892 på sträckningen Stockholm—Söderhamn

fullbordade telefonledningar, nemligen:

för sträckningen Söderhamn—

Hudiksvall ... kronor 29,975: —

» » Hudiksvall—

Sundsvall..... » 45,650: —

» » Sundsvall—

Hernösand ... » 28,950: — » 104,575: —

till utgreningsledning från Hernösand till Sollefteå ... » 22,935: —

» diverse kompletteringsarbeten å redan färdiga telefonledningar.

................................................................... » 4,125: —

Summa kronor 150,000: —

Af statsrådsprotokollet framgår vidare, att det nu äskade anslaget å

238,600 kronor skulle fördelas sålunda:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

till linien Malmö—Hildesborgs kabelhus ...................... kronor 20,000: —

» ■>) Norrköping—Yestervik—Oscarshamn........... » 45,000: —

» » Sundsvall—Östersund.................................... » 46,000: -—-

» y> Norrköping—Örebro ....................................... » 41,000: —

» » Göteborg—Falköping—Sköfde ....................... » 22,000: —

• » » Upsala—Sala—Norberg...................................... » 26,000: —

» » Malmö—Helsingborg ........................................ » 12,600: —

d Varekil—Hättan............................................. » 11,000: —

» )> Göteborg—Uddevalla ....................... »_15,000: —

Summa kronor 238,600: —.

Till styrkande af de sålunda ifrågasatta nya ledningarnas behöflighet

har departementschefen anfört hufvudsakligen följande:

l:o) Malmö—Hildesborgs kabelhus.

Beträffande syftemålet med denna telefonlinie hade telegrafstyrelsen

andragit, att, sedan svårigheterna för telefonering mellan orter, vidt aflägsna

från hvarandra, under de senare åren öfvervunnits, telefonen numera

äfven såsom internationelt samfärdsmedel intoge en framstående

plats. Sålunda funnes telefonförbindelser upprättade mellan Paris och

Brtissel, mellan London och Paris, mellan Wien och Budapest med flera

af verldens förnämsta affärscentra. Inseende det nya samfärdselsmedlets

stora betydelse i internationelt afseende, hade ock 1891 års Riksdag anslagit

medel till en telefonförbindelse mellan de båda förenade rikena.

Det syntes telegrafstyrelsen icke kunna råda något tvifvel derom, att

med afseende å den lifliga affärsverksamhet och passageraretrafik, som egde

rum mellan Sverige och Danmark, en telefonförbindelse äfven mellan dessa

båda grannländer skulle medföra högst väsentliga fördelar. Öfvertygad

härom, hade telegrafstyrelsen under år 1891 hos den danska telegrafförvaltningen

väckt förslag om upprättande af en telefonledning mellan

Köpenhamn och Malmö. Detta telegrafstyrelsens förslag hade hos nämnda

förvaltning vunnit stor anslutning, som gifvit sig uttryck uti ett den

danske telegrafdirektörens besök i Stockholm för träffande af preliminära

bestämmelser rörande trafiken å den föreslagna ledningen.

Genom detta nya kommunikationsmedel skulle, enligt hvad telegrafstyrelsen

anfört, gifvetvis stora fördelar tillskyndas vårt land, i främsta

rummet Skåne, men äfven den del af landet i öfrigt, som hade affärsförbindelser

med Danmark. Enär Malmö genom dubbeltrådiga telefon
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

21

ledningar stode i förbindelse icke allenast med de öfriga städerna och

mera betydande platserna i Skåne, utan jemväl med hufvudstaden och

samtliga de orter, som vore intagna uti rikstelefonnätet, skulle nemligen

äfven dessa kunna beredas en ny, tidsenlig och billig kommunikationsled

med Danmark.

Kostnaden för ledningen i fråga blefve jemförelsevis ringa. Genom

föi’sök, som telegrafstyrelsen under år 1891 låtit genom sin öfveringeniör

utföra, hade det nemligen visat sig, att, med användande af befintliga

reservledningar uti de i Öresund nedlagda telegrafkablar, hvilka egdes af

Sverige och Danmark gemensamt, samt medelst nämnda ledningars anknytande

till en af rikstelefonledningarna från Stockholm till Skåne, telefonsamtal

kunde på tillfredsställande sätt utvexlas mellan Stockholm och

Danmark. Då för åvägabringande af telefonledningen Köpenhamn—Malmö

den danska telegrafförvaltningen hade att utföra landledningen från Köpenhamn

till den omkring 25 kilometer norr derom belägna kabelstationen

Vedback, hvarifrån de dansk-svenska telegrafkablarne utginge, inskränkte

sig kostnaden på Sveriges sida till anläggandet af en dubbeltrådig förbindelseledning

från Malmö till Hildesborg — beläget ungefär 6 kilometer

norr om Landskrona — hvarest nyssnämnda kablar vore anknutna till

det svenska telegrafnätet.

Ledningen ansåges lämpligast böra anordnas inom jernvägens område

från Malmö via Kjeflinge till Landskrona samt derifrån utefter landsväg

till Hildesborg.

2:o) Norrköping— Västervik—Oscar shamn.

Under det att de vestra, södra och delvis äfven de norra delarne af

landet blifvit försedda med rikstelefonledningar, så att innan kort samtliga

mera betydande orter längs rikets kuster stode i telefonisk förbindelse med

hvarandra, vore, enligt hvad telegrafstyrelsen anfört, södra ostkusten ännu

i saknad af detta kommunikationsmedel. Redan uti det till Kongl. Maj:t

den 18 december 1888 af telegrafstyrelsen afgifna förslag till anläggning

genom telegrafverkets försorg af telefonförbindelser mellan landets vigtigare

städer hade en ledning upptagits, afsedd för de å södra ostkusten belägna

städernas intagande uti rikstelefonnätet. Vanlottade på förbindelser af

ifrågavarande slag, men ingalunda på framstående industriella etablissement,

hade under nästlidet år en stor del af orterna i norra Kalmar län ingått

till telegrafstyrelsen med framställningar om rikstelefonnätets utsträckning

äfven till dessa orter, och hade styrelserna för telefonföreningarna i såväl

Vestervik och Oscarshamn som närmast norr om sistnämnda stad belägna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

platser beslutit att öfverlåta sina telefonnät till staten, derest lämplig förbindelseledning

kunde anordnas för deras intagande i rikstelefonnätet. Det

hade äfven synts telgrafstyrelsen billigt, att samma fördelar bereddes denna

del af landet som öfriga delar, hvilket lämpligast synts kunna ske på det

sätt, att en dubbeltrådig telefonledning uppfördes från Norrköping öfver

Vestervik till Oscarshamn för att till en början åt nämnda städer med

kringliggande orter bereda förbindelse med rikstelefonnätet.

3:o) Sundsvall—Östersund.

Uti skrifvelse till telegrafstyrelsen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Jemtlands län gjort framställning derom, att telegrafstyrelsen

måtte hos Kongl. Maj:t förorda anläggande under år 1894 af en rikstelefonlinie

till Östersund. Till stöd för denna framställning hade följande

skäl, utvisande behofvet af. en sådan förbindelse, blifvit anförda.

Jemtlands stora areal och dess ogynsamma kommunikationsförhållanden

hade alstrat sträfvanden att förbättra dessa senare; och då detta endast

ofullständigt läte sig göra med landsvägsposten, samt ingen förbättring

i jernvägsförbindelserna hittills stått att vinna, hade för meddelanden inom

länet telefonen tagits i ganska stort anspråk. För meddelanden med orter

utom länet vore emellertid icke så väl sörjdt, i det att under vintertiden

svar på ett bref från Stockholm icke kunde påräknas förr än på sjette

dagen och från Sundsvall eller Throndhjem på fjerde dagen. Det funnes

en statstelegrafstation i Östersund och två i Herjeådalen eller tillhopa tre

stationer, af hvilka den i Östersund vore i hög grad anlitad, såsom naturligt

vore, då andra samfärdselsmedel vore så långsamma. Sålunda måste

länets affärsmän i långt högre grad anlita telegrafen för nödvändiga meddelanden

till de större afsättnings-, export- och importorterna, än förhållandet

vore å orter, der man kunde påräkna svar på afsända bref redan

samma dag eller dagen derpå. Der någon vidlyftighet i meddelandena

vore af nöden, medförde telegrafens anlitande för desamma dryga utgifter,

och hade det derför varit och vore ett önskningsmäl att få del af de

fördelar, hvilka de jemförelsevis billiga meddelandena genom telefonen

medgåfvo. Rikstelefonnätets utsträckning till Östersund vore derför för

befolkningen af den största betydelse och skulle, så långt som möjligt

vore, utjemna de olägenheter, som härrörde från länets geografiska belägenhet.

Staten hade dessutom ett alldeles särskild! intresse af lättade kommunikationsmedel

till Östersund, då denna stad enligt den antagna arméorganisationen

blefve i vigt och betydelse den andra garnisonsstaden i

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

23

riket och, då dertill räknades Frösön med depoter af materiel, manskap

och hästar, stående framför hvarje annan landsortsstad.

Till alla delar instämmande uti hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande

sålunda framhållit rörande vigten af Östersunds förbindande med rikstelefonnätet,

hade telegrafstyrelsen beträffande lämpligaste sättet härför

anfört, att, då Sundsvall vore den närmast Östersund belägna ort af någon

större betydelse, som vid 1894 års ingång vore intagen uti rikstelefonnätet,

och då dessa båda städer sins emellan hade stora affärsförbindelser samt

vore förbundna med jernväg, inom hvars område en telefonledning förmånligen

kunde anordnas, telegrafstyrelsen ansåge Sundsvall såsom den

lämpligaste ort för en från Östersund kommande linies anknytning till

rikstelefonnätet.

4:o) Norrköping—Örebro.

Den betydliga telefontrafik, som förefunnes mellan Norrköping och

söder om denna stad belägna orter, å ena sidan, samt Örebro och öster

derom liggande platser, å andra sidan, måste nu ega rum öfver Stockholm.

Till följd häraf blefve de från hufvudstaden utgående ledningarna

delvis upptagna af samtal, för hvilka dessa ledningar icke vore afsedda, till

stort men för hufvudstadens korrespondens med ifrågavarande orter, hvilken,

enligt hvad erfarenheten visat, skulle, om tillfälle dertill bereddes, kunna

vara mycket mera omfattande, än hvad nu vore fallet, då en stor del af

de begärda samtalen, på grund af omöjligheten att för desamma å

ledningarna bereda plats, icke koinme till stånd, hvilket i sin tur åter

framkallade missnöje hos den telefonerande allmänheten.

Afhjelpandet af denna olägenhet för såväl hufvudstadens telefontrafik

till och från landsorten som ock mellan Östergötland, Småland och Blekinge,

å ena sidan, samt Nerike och Vestmanland, å den andra, kunde,

enligt telegrafstyrelsens mening, lämpligast ske genom upprättande af en

telefonledning Norrköping—Örebro, hvilken med hänsyn till den framtida

utvecklingen af rikstelefonnätet inom Östergötland ansetts böra framdragas

inom jernvägens område från Norrköping öfver Motala till Örebro.

5:o) Göteborg—Falköping—Skof de.

Under loppet af år 1892 hade på gjord framställning af vederbörande

egare de enskilda telefonnäten i Hjo och Tidaholin öfverlåtits till staten.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Telefonnätet i förstnämnda stad med omnejd hade sedermera af telegrafverket

ombyggts till dubbeltrådigt och blifvit medelst en dubbeltrådig ledning

till Sköfde stäldt i förbindelse med rikstelefonnätet. Nätet i Tidaholm

hade deremot redan vid öfverlåtelsen till större delen varit dubbeltrådigt

och genom en dubbeltrådig ledning äfvenledes till Sköfde satt i

förbindelse med rikstelefonnätet. Enligt hvad till telegrafstyrelsen blifvit

anmäldt, hade Falköpings telefonförening likaledes beslutit att till staten

försälja sitt telefonnät, hvarjemte från flera platser i Vestergötland anslutning

till rikstelefonnätet syntes vara att förvänta. Vid de nyssnämnda

telefonnätens öfverlåtande till staten hade särskildt framhållits vigten af

en ny och beqväm telefonförbindelse till Göteborg, såsom varande nämnda

landsdels förnämsta afsättningsort. Visst vore ock, på sätt telegrafstyrelsen

meddelade, att den del af den indirekta ledningen Stockholm—Göteborg,

nemligen mellan sistnämnda stad och Sköfde, som vore afsedd för öfre

Vestergötlands korrespondens till och från Göteborg, icke kunde befordra

det stora antal samtal, som mellan dessa orter komrne att utvexlas. Till

stöd härför hade telegrafstyrelsen anfört, att å en mellan Göteborg och

Falköping befintlig äldre, enkeltrådig ledning, tillhörande dels staten,

dels Falköpings telefonförening, dagligen utvexlades ej mindre än omkring

150 samtal mellan å ena sidan Göteborg och å andra sidan Falköping

och kringliggande landsbygd. Denna ledning, hvilken såsom enkeltrådig

ej kunde tillkopplas dubbeltrådiga förbindelseledningar, vore i högst brista

fälligt skick, framdragen som den vore dels å enskild mark, dels utefter

landsväg, och kräfde med anledning deraf dryg underhållskostnad. Telegrafstyrelsen

hade derför ansett, att densamma borde med det snaraste

ersättas med en dubbeltrådig ledning, anordnad inom jernvägens område,

hvilken ledning borde utsträckas till Sköfde för beredande af ytterligare

en kommunikationsled mellan Göteboi’g, å ena, samt Sköfde, Hjo, Falköping

och Tidaholm med flera orter, å andra sidan, enär det vore att förutse,

att den redan befintliga Göteborg—Sköfde-ledningen komme att upptagas

af Göteborgs samtal till och från Nerike, Vermland och Norge.

6:o) Upsala—Sala—Norberg.

Sedan under nästlidet års höst dubbeltrådiga telefonnät blifvit genom

telegrafverkets försorg upprättade i Smedjebacken med kringliggande platser

och medelst ledning till Norberg satta i förbindelse med rikstelefonnätet,

samt telegrafstyrelsen, på grund af derom gjorda förfrågningar, hade att

förvänta framställningar om anläggande i den närmaste framtiden af ytterligare

nya nät i bergslagen, hade telegrafstyrelsen ansett det vara en

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

25

oafvislig pligt att söka bereda dessa orter en bättre förbindelse med hufvudstaden

än den, som nu funnes öfver Hallstahammar, enär ledningarna

mellan denna plats och Stockholm vore tagna i anspråk för ett större

antal samtal, än hvad som ur synpunkten af allmänhetens intresse borde

ega rum. Genom anläggandet af en telefonlinie från Upsala till Sala samt

derifrån vidare öfver Krylbo till Norberg skulle en mera direkt kommunikationsled

till hufvudstaden åvägabringas för såväl orterna i bergslagen

som Sala, hvilken stad äfven hade behof af en lättare förbindelse med

Stockholm än den nu befintliga öfver Vesterås. På sådant sätt kunde

äfven en lättnad beredas de ofvan nämnda ledningarna Stockholm—

Vesterås—Hallstahammar, så att dessa blefve tillgängligare för samtal mellan

hufvudstaden och de vestra orterna. Antalet samtal, som vexlades mellan

hufvudstaden och Sala jemte Norberg och bortom denna plats belägna

orter, uppginge redan nu till omkring 1,360 i månaden. Detta antal skulle

med all sannolikhet inom kort mångdubblas, om den här ofvan föreslagna

ledningen komme till stånd, då telegrafstyrelsen derigenom sattes i tillfälle

att i bergslagen anordna nya telefonnät, hvilket möjliggjordes endast genom

åvägabringandet af den derför behöfliga förbindelseledning till dessa

orter.

7 :o) Malmö—Helsingborg.

De statistiska uppgifterna rörande trafiken å telegrafverkets förbindelseledningar

gåfve vid handen, att de söderut från Helsingborg upprättade

ledningarna vore de mest anlitade, och att antalet begärda samtal

å dessa ledningar vida öfverstege hvad å desamma kunde befordras. Sålunda

hade å de till Landskrona och Malmö framdragna ledningarna under

sistlidne september månad utvexlats ej mindre än cirka 25,000 samtal, af

hvilka flertalet till Malmö och till de söder och öster om denna stad belägna

orter. Redan dessa siffror utvisade, enligt telegrafstyrelsens mening,

behofvet af ytterligare en förbindelseledning mellan Helsingborg och Malmö.

Då härtill komme, att öfverenskommelse nyligen träffats mellan telegrafstyrelsen

och Halmstads telefonförening om dervarande telefonnäts öfverlåtande

till staten och intagande uti rikstelefonnätet, och telegrafverket

derjemte hade under anläggning ett telefonnät i Falkenberg, framträdde

ännu tydligare behofvet af en sådan förbindelseledning, för så vidt tillfälle

skulle kunna beredas för utvexling af samtal mellan ofvannämnda hallandsstäder

och Malmö jemte södra Skåne; och telegrafstyrelsen förväntade sig,

med kännedom om den lifliga trafik, som egde rum mellan dessa orter,

eu afsevärd telefontrafik mellan desamma.

Bih. till Rikta. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. (1 Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Den ifrågavarande ledningen hade ansetts lämpligast böra anordnas

utefter jernväg och i sammanhang med den ofvan föreslagna ledningen

från Malmö till Hildesborg, under hvilken förutsättning kostnaden beräknats

utgöra 12,600 kronor.

8:o) Varekil—Hättan.

Telegrafstyrelsen hade meddelat, att det, allt sedan telefonanläggningar

på statens bekostnad först började utföras inom bohuslänska skärgården,

inom den för sillfisket mest betydande delen af samma skärgård

varit en enstämmig önskan att erhålla en telefonstation å tull- och lotsplatsen

Hättan i Stenkyrka socken af Tjörns härad. Ansökningar om

denna telefonstations inrättande hade derför ock till Kongl. Maj:t ingifvits

under åren 1888 och 1889, hvarjemte såväl Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet som telegrafstyrelsen i afgifna utlåtanden förordat

densamma.

Tull- och lotsplatsen Hättan vore belägen uti en trakt, som, enligt

både innevarande och föregående sillfiskeperioders erfarenhet, företett ett

det allra ymnigaste sillfiske, samt lämpade sig bäst för inrättandet af en

för sillfiskets främjande i denna trakt afsedd telefonstation för allmänheten,

på samma gång en sådan station der skulle erbjuda äfven en betydande

förmån för sjöfarten från utrikes orter på Uddevalla. Saknaden

af telefonstation på denna plats hade derför länge utgjort en stor olägenhet,

som särskildt för sillfiskebedriften varit känbar och lagt hinder i

vägen för inrättandet derstädes af nödiga förädlingsverk för sillens beredning

till handelsvara.

För att i fullaste mått motsvara ändamålet ansåges Hättan böra

införlifvas med rikstelefonnätet, och hade detta ansetts lättast och billigast

kunna åstadkommas medelst anordnande af en dubbeltrådig ledning

öfver Stockevik till Varekil, hvilken sistnämnda station redan under innevarande

år komme i förbindelse med rikstelefonnätet, sedan 1892 års

lagtima Riksdag anslagit medel till en ledning Göteborg—Varekil—

Lysekil.

9:o) Göteborg—Uddevalla.

Sedan den interturbana telefonledningen Uddevalla—Grebbestad—

Strömstad, till hvars anläggning medel af Riksdagen anslagits, blifvit vid

slutet af år 1891 till allmänhetens begagnande upplåten, hade abonnent
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

27

antalet i de trakter, denna ledning berörde, i väsentlig grad ökats. Sålunda

funnes dubbeltrådiga nät upprättade i såväl Strömstad som Grebbestad,

hvarjemte i Fjellbacka, Bovallstrand, Hunnebostrand, Hafstensund

med flera betydande fiskelägen smärre nät anordnats och stälts i förbindelse

med rikstelefonnätet. För samtliga dessa orter hade det ansetts

af synnerlig vigt att erhålla en lätt kommunikation med de förnämsta afsättnings-

och skeppningsorterna för fisken, särskildt Göteborg. Detta

läte sig dock svårligen gorå, enär den mellan Uddevalla och Göteborg

befintliga ledningen till förfång för telegrafverkets abonnenter i norra

Bohuslän helt och hållet upptoges under de vigtigaste affärstimmarne på

dagen af de samtal, som utvexlades mellan Uddevalla, Venersborg och Trollhättan,

å ena sidan, samt Göteborg och det öfriga rikstelefonnätet, å den

andra. Framställningar hade derför hos telegrafstyrelsen blifvit gjorda

om beredande af en utfartsväg äfven för norra Bohusläns korrespondens

genom upprättande af ytterligare en förbindelseledning från Uddevalla till

Göteborg, hvilken ledning, med afseende på anläggningskostnaden, lämpligast

synts böra uppläggas på den redan befintliga stolplinien mellan

dessa städer öfver Ljungskile, Stenungsund och Hisingen.

Vid föregående föredragningstillfällen, senast den 13 januari nästlidet år,

hade departementschefen, enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas,

utvecklat de skäl, hvilka enligt hans åsigt gjorde det angeläget, att, sedan

staten öfvertagit uppgiften att åvägabringa ett hela landet omfattande telefonnät,

de hufvudledningar, hvilka skulle förbinda de olika landsdelarne med

rikstelefonnätet, komme till utförande, så fort omständigheterna det medgåfve.

Dessa skäl, grundade dels på de särskilda orternas berättigade

anspråk att utan längre dröjsmål än nödigt komma i telefonisk förbindelse

med öfriga landsdelar, dels derpå att statens telefonnät, först sedan

det erhållit en sådan utsträckning, att det omfattade alla orter af betydenhet

i landet, komme att utveckla sin hela betydelse för samfärdseln

och de ekonomiska intressena samt gifva full afkastning å det i dem

nedlagda kapitalet, behöfde departementschefen derför nu icke närmare

utveckla.

Såsom kändt, hade vid anläggningen af statens telefonnät den grundsats

under senare år blifvit följd, att anläggning och inköp af lokala

telefonnät samt kortare förbindelseledningar bekostats af upplånta medel,

medan deremot kostnaden för de ledningar, hvilka förbunde olika landsdelar

med hvarandra, eller de s. k. interurbana ledningarna, blifvit bestridd

af medel, som lemnats såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.

Grunden för donna åtskilnad hade varit den, att de medel, som nedlagts

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

i de lokala telefonnäten med tillhörande kortare förbindelseledningar, beräknats

kunna af deras afkastning förräntas och inom en jemförelsevis

kortare tid amorteras, hvaremot utsigt till enahanda resultat af trafiken å

de långsträckta ledningarna, åtminstone inom den närmare framtiden, icke

förefunnits. Derför att dessa ledningar icke under en längre eller kortare

tid efter sin anläggning kunde ekonomiskt bära sig och sålunda, derest

icke statens telefonväsende skulle komma på obestånd, måste åvägabringas

utan att hänsyn dervid toges till möjligheten att det i dem nedlagda

kapitalet skulle kunna förräntas och amorteras, finge det emellertid ingalunda

betraktas som en gifven sak, att icke staten i en framtid borde

kunna äfven af dessa ledningar påräkna tillbörlig afkastning.

Till upplysning i detta hänseende har departementschefen meddelat

några sifferuppgifter angående två af de förnämsta interurbana telefonledningarna,

nemligen linierna Stockholm—Göteborg och Stockholm—

Malmö, utvisande att den förra linien kunde anses lemna 5,2 procent och

den senare 2,6 procent å anläggningskapitalet.

De i statsrådsprotokollet anförda siffrorna, hvilka utvisade ett vida

gynsammare ekonomiskt resultat af de ifrågavarande linierna, än man vid

deras anläggning vågat hoppas, berättigade, enligt departementschefens

förmenande, till antagandet, att, i mån som telefonväsendet hunne utveckla

hela sin betydelse för samfärdseln och å de förnämsta sträckningarna

så många ledningar anordnades, att de förmådde upptaga hela den

trafik, som å dem ville söka sig fram, äfven de interurbana ledningarna

komme att visa sig som ett ekonomiskt fördelaktigt företag.

Lika med telegrafstyrelsen ansåge departementschefen hänsynen till

telefonnätets erforderliga utveckling kräfva, att, utöfver den på år 1894

belöpande sista femtedelen af 1889 års anslag för telefonledningar, för

förstnämnda år, likasom för åren 1892 och 1893 egt rum, medel anvisades

för åvägabringande af ett antal interurbana telefonledningar af större betydelse,

och telegrafstyrelsen syntes hafva anfört fullgiltiga skäl för valet

af särskildt de nu föreslagna ledningarna.

Kongl. Maj:ts framställning om anvisande för 1894 af den på samma

år belöpande andel af det år 1889 beviljade anslaget för anläggning af

telefonledningar har icke gifvit anledning till någon utskottets erinran.

Beträffande åter Kongl. Maj:ts nya anslagsbegäran å 238,600 kronor,

vill utskottet först och främst erinra, att Riksdagen förlidet år vid anmälan

af sitt beslut att bifalla Kongl. Maj:ts då gjorda framställning om

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

29

ett extra anslag af 206,450 kronor till nya telefonledningar, ansåg sig i

betraktande deraf, att de medel, hvilka under de senare åren stälts till

telegrafverkets förfogande för utvidgning af statstelefonnätet, uppgått till

högst ansenliga belopp, böra framhålla önskvärdheten af att vid statstelefonväsendets

vidare utveckling nödig varsamhet iakttoges. Med anledning

af detta Riksdagens uttalande har utskottet låtit sig angeläget vara

att efterse, huruvida de nu föreslagna nya ledningarna äro af den beskaffenhet,

att anslag böra anvisas för deras åstadkommande. Vid pröfningen

häraf har utskottet utgått från den uppfattning, som, enligt hvad departementschefen

jemväl antydt, under de senare åren gjort sig gällande i fråga om

sättet för beredande af medel till statens telefonbyggnader, eller att företrädesvis

sådana ledningar böra bekostas med anslag utan återbetalningsskyldighet,

hvilka, ehuru för telefonnätet i dess helhet nödvändiga, på grund

af sin långsträckthet eller till följd af andra omständigheter icke anses kunna

lemna den afkastning, att anläggningskapitalet kan förräntas och på jemförelsevis

kortare tid amorteras. Enligt hvad utskottet trott sig finna,

uppfylles nu denna fordran bland de ifrågavarande telefonsträckningar

allenast af linierna Norrköping—Yestervik—Oskarshamn, Sundsvall—

Östersund, Malmö—Helsingborg samt Varekil—Hättan. Till de ledningar,

som böra bekostas med anslag, anser utskottet äfven böra hänföras linien

Malmö—Hildesborgs kabelhus, med hänsyn dertill, att densamma utgör en

del af anknytningslinien mellan Sveriges och Danmarks telefonnät, hvilken

linie, hvad Danmark beträffar, kan antagas komma att med statsanslag

utföras.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen må af det år 1889 beviljade anslaget,

750,000 kronor, för anläggning af telefonledningar,

på extra stat för år 1894 anvisa återstående

femtedelen med 150,000 kronor;

b) att Riksdagen må för anläggning af telefonledningar

från Malmö till Hildesborgs kabelhus, från Norrköping

öfver Vestervik till Oskarshamn, från Sundsvall

till Östersund, från Malmö till Helsingborg och från

Yarekil till Hättan på extra stat för år 1894 bevilja

134,600 kronor; samt

c) att Kongl. Maj:ts framställning om anslag för anläggning

af telefonledningar från Norrköping!till Örebro,

från Göteborg öfver Falköping till Sköfde, från Upsala

öfver Sala till Norberg och från-Göteborg till Uddevalla

icke må vinna Riksdagens bifall.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Genomförande af öfverintendentsembetets nya organisation.

Ang. anslag

till genomförande

af

öfverinlendentsembelets

nya organisation.

[8-]

9:o) Med anledning af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad förut

egt rum, må för genomförande af öfverintendentsembetets

nya organisation å extra stat för år 1894 anvisa ett

belopp af 500 kronor.

Uppförande af nytt landsstatshus i Mariestad.

Ang. anslag l0:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att till bestridande af

af Bj?Man**kostnaden för uppförande af nytt landsstatshus i Mariestad bevilja ett

statshus i extra anslag af 131,000 kronor, att utgå under två år och deraf anvisa

Mariestad. qq^qqq kronor för år 1894.

*- Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departements
chefen

anfört hufvudsakligen följande.

I skrifvelse den 30 maj 1891 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Skaraborgs län gjort framställning om anordnande af nya embetslokaler

för länsstyrelsen, i hvilken skrifvelse Kongl. Maj:ts befallningshafvande till

en början erinrat, hurusom genom kongl. brefvet den 5 februari 1808 bestämts,

att nya embetslokaler för länsstyrelsen i Skaraborgs län borde å den

landshöfdingebostället Marieholm tillhörande holmen med samma namn i

ån Tidan uppföras i två skilda envåningsbyggnader af sten, den ena eller

nuvarande kansliflygeln på det gamla kansliets stenfot och källrar, den

andra eller den så kallade ~ränteriflygeln strax derbredvid, på andra sidan

om infartsvägen till landshöfdingebostaden, allt efter förut uppgjorda ritningar

och kostnadsförslag. Dimensionerna å dessa ännu i bruk varande

tjenstelokaler vore enligt landskontorets uppgift den 12 mars 1840 för

kansliflygeln 6 alnar i höjd från stenfoten till taklisten, 32 Va alnar i längd

och 25 alnar i bredd samt för ränteri flygeln lika höjd och bredd, men

3.3 ''A alnar i längden. På föranledande af den antagne byggnadsentreprenören

hade dock redan vid en besigtning den 24 maj 1809 anmärkts,

dels att någon kostnad af arkitekten ej beräknats för säker och varaktig

grund å kanslihusets vestra sida, dels att arkitekten ansett den gamla

grundmuren vara tillräcklig och pålitlig för den nya byggnaden, och dels

att ingången till källrarne saknade tak, hvilket dock vore nödvändigt,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

31

enär eu del väggar måste hvila derpå. År 1810 både ock anslag beviljats

till de anmärkta bristernas afhjelpande. Afsyning, åtminstone å kansliflygeln,

hade egt ram den 9 december 1811, och hade arbetet då befunnits

öfver hufvud försvarligt utfördt. Hofintendenten G. af Silléns berättelse

öfver en besigtning i augusti 1816 visade dock, att kansliflygelns grundmur,

som förut burit allenast ett envånings trähus, men dåmera hade att

uppbära det nya stenhuset med en alns ytter- och en half alns mellanmurar,

redan hade fått en svår sättning å östra gafveln, midt igenom

muren och upp till taklisten, hvarjemte andra sprickor funnos å huset;

att äfven ränteriflygeln tagit sättning i sydöstra hörnet, så att fotmurens

öfverkant var 7 Va tum lägre än vid det sydvestra hörnet och 5 tum lägre

än vid det nordöstra; samt att nästan alla anmärkta bristfälligheter härledt

sig från jordmånens löshet och icke med skäl kunde tillvitas entreprenören.

Efter ytterligare besigtning å husen år 1819 hade år 1821 anvisats medel till

ommurning af kansliflygelns sydöstra hörn och till åtskilliga andra bättringsarbeten.

Sedermera hade under årens lopp och särdeles under det senaste

årtiondet ofta måst företagas arbeten till förekommande eller botande af

sprickor å de båda embetshusen, och i förstnämnda afseende hade kansliflygeln

för åtskilliga år sedan längs insidan af dess södra långvägg uppe

vid taklisten måst genomdragas med ett groft jernband. Då år 1883 i

ränteriflygeln inlagts en brandbotten till arkivets skyddande, hade detta

bidragit till förnyade sättningar, hvilka, oaktadt arkivet måst till större

delen utrymmas, numera vore så väsentliga, att golfvet i ett af rummen

på eu längd af I3V2 fot lutade mer än 7V2 tum och att ännu större

lutning tycktes förekomma å sjelfva brandbottnen. Enär båda flyglarnes

gaflar läge endast 20 till 40 fot från Tidans begge grenar, vore

antagligt, att jemväl de stora vexlingarna i nämnda ås vattenstånd inverkat

ofördelaktigt på husens bestånd. För närvarande befunnes båda flyglarnes

väggar, oaktadt årliga lagningar, å många ställen alltigenom sönderspruckna,

så väl de yttre som äfven mellanväggarne.

Men utom det att sålunda verklig fara förefunnes för dessa två byggnaders

framtida bestånd, vore de i följd af sin anordning för sitt ändamål

alldeles olämpliga och för trånga. Genom deras fördelning i två skilda

hus uppkomme flera olägenheter, såsom att räntmästaren och domänintendenten

derigenom icke kunde /meddela sig med landskontoret eller dettas

personal med dem utan att passera två förstugor, två brotrappor och eu

öppen gårdsplan, att den förres lokal, hvari stora penningbelopp förvarades,

läge alldeles isolerad i ändan af en temligen mörk korridor och sålunda

lätt utsatt för hemligt eller öppet våld, hvilket kunde tänkas förekomma

till och med under den vanliga expeditionstiden, utan att för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

märkas af den öfrig» landsstatspersonalen, samt att landskontorets arkiv

måste förvaras till en del å den oeldade och mörka vinden i andra embetsflygeln

och till den öfriga, större delen å en landshöfdingebostaden tillhörande

spanmålsvind, som saknade ändamålsenliga fönster och hade sin

trappuppgång förlagd i en spannmålsbod. Sjelfva kansliflygeln vore, i förhållande

till den utveckling göromålen och derigenom äfven personalen

numera uppnått, alldeles otillräcklig och oändamålsenlig. För den allmänhet,

som skulle bevista offentliga förrättningar hos länsstyrelsen eller

meddela sig med dess tjensteman, likasom för vaktkonstaplar och fångförare

med flere, som väntade på expedition, funnes ej annat förmak eller

väntrum än förstugan. Denna saknade annat fönster än ett på sjelfva

ytterdörren anbringadt samt innehölle på längden 19 fot och på bredden

endast 8 fot, hvilket ringa utrymme ytterligare minskades genom skåp och

vedbänkar. För landshöfdingen och länsnotarierna saknades egna rum.

Landssekreteraren och ordinarie länsnotarien förfogade tillsammans öfver

ett rum af 13 fots längd och lika bredd. För kanslipersonalen i öfrigt,

som vanligen utgjordes af 10 till 11 personer utom vaktmästaren, funnes

två rum, det ena 20 X 17 V2 fot, det andra 23 X 13 fot, uti hvilka det

icke vore möjligt bereda erforderlig plats, så att på sista tiden en extra

ordinarie tjensteman måst anvisas plats i sessionssalen. Denna, som

ursprungligen varit arkiv, hade väl en längd af 37 fot, men en bredd

af endast 16''4 fot och en höjd af IOV2 fot samt upplystes blott af

två, å ena kortväggen anbragta fönster. Landskontorspersonalen, utom

landskamreraren och länsbokhållaren vanligen sex tjensteman och en vaktmästare,

förfogade öfver ett enda rum, 22% fot långt och 1712 fot

bredt, och länsbokhållaren hade ett genomgångsrum, 14 X 13 fot, med

hvarje vägg upptagen af fönster och dörrar. I alla dessa rum, hvilkas

ofvan nämnda mått vore blott approximativa, minskades det angifna

utrymmet af en mängd hyllor, kassa- och dokumentskåp samt hängare

för tjenstemännens ytterplagg.

Till lokalernas otillräcklighet komme ock andra olägenheter. Trots

ofta företagna omsättningar af en del eldstäder trängde rök in i vissa

rum, företrädesvis sessionssalen. Den dager, som kunde inkomma genom

de i dagöppningen 57/i2 fot höga och 3 ”Am fot breda fönstren i alnstjocka

murar, vore i vissa ruin otillräcklig, och genom de visserligen delvis

hvälfda, men likasom sjelfva grundmuranie mycket gamla — antagligen

från 1600-talet härstammande — källrarne trängde från den af Tidan

stundom genomdränkta grunden upp i rummen en obehaglig och ohelsosam

luft, vissa tider så intensiv, att verkligt illamående deraf ansetts uppkomma.

Ett utkast till embetslokalernas förändring och tillbyggnad hade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

83

väl år 1880 lemnats af arkitekten J. F. Åbom; men detta förslag, som

afsett de båda husens sammanbyggande till ett enda, då körväg till landshöfdingens

bostad skulle beredas genom ett hvalf under husets midtelparti,

hade befunnits icke på långt när afhjelpa behofvet af utrymme, då

derigenom skulle tillkomma endast ett större arkivrum öfver nämnda hvalf

samt fyra rum å nedra bottnen, hvart och ett endast 11 fot bredt, eller

ens i någon afsevärd mån förebygga öfriga anmärkta bristfälligheter. De

ifrågavarande byggnadernas förut antydda bristfälliga beskaffenhet hade

dessutom gjort detta förslag alldeles oantagligt.

Af hvad sålunda blifvit upplyst och anfördt ansåg Kong! Maj:ts befallningshafvande

otvetydigt framgå, att nya och bättre embetslokaler vore

för länsstyrelsen oundgängligen nödiga och att detta behof icke kunde

fyllas annorledes än genom fullständig nybyggnad.

I fråga om platsen härför hade tanken naturligen i främsta rummet

ledts till den holme, der residenset och de nuvarande landsstatsbyggnaderna

vore belägna och hvarest utrymme ej skulle saknas, såvida icke förut befintliga

byggnaders läge och beskaffenhet funnes utgöra hinder för en

sådan anordning. Antagligen kunde emellertid icke någon ändamålsenlig

nybyggnad å holmen åstadkommas, utan att de båda nuvarande landsstatshusen

först nedrefves, men i sådan händelse måste embetslokaler under

hela byggnadstiden förhyras, hvilket blefve förenadt med icke obetydliga

svårigheter. Enligt hvad förut blifvit antydt, funnes dessutom anledning

befara, att grunden å holmen icke vore lämplig för uppförande

af ett större stenhus.

Under förutsättning att residensholmen funnes icke böra till byggnads

plats användas, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett, att ett landsstatshus

kunde lämpligen uppföras antingen uti den till residenset hörande,

i närheten af länsfängelset, invid landsvägen och midt emot Kungsgatan

belägna parken Alhagen eller inom staden Mariestads område; och hade

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hos stadens fullmägtige gjort framställning,

huruvida de i sistberörda händelse skulle vara villige att upplåta

lämplig byggnadstomt. Till svar härå hade fullmägtige besluta att till

uppförande af nya embetslokaler för länsstyrelsens behof kostnadsfritt till

kronan för everdlig tid upplåta, efter myndigheternas egna val, 3 eller 4

af de i qvarteret B.a liggande tomterna n:is 154—159 med tillhörande

förgårdar under vilkor, att de med ifrågavarande jordafträdelse förenade

kostnader af hvad beskaffenhet som helst borde gäldas af kronan, att

tomterna af kronan vederbörligen inhägnades med staket, samt att inhägnaden

för framtiden underhölles.

Då emellertid för ett närmare bedömande af de antydda alternativen

Bih, till lliksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

samt det enas eller andras företräde erfordrades stödet af en på verklig

sakkunskap grundad undersökning jemte upprättande af alternativa ritningar

och kostnadsförslag, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande anhållit,

att sådan undersökning måtte företagas samt att, efter det förslag i ämnet

hlifvit godkändt, nödiga medel måtte beredas för företagets utförande.

Efter det öfverintendentsembetet erhållit befallning att öfver berörda

framställning afgifva utlåtande, hade embetet — fortsätter departementschefen

—- från orten infordrat uppgift om antalet, den ungefärliga storleken

och det lämpligaste läget af de för länsstyrelsen erforderliga lokaler,

hvarjemte genom en af embetets tjensteman med Kongl. Maj:ts befallningshafvande

på platsen öfverlagts såväl rörande de två af länsstyrelsen föreslagna

byggnad splatserna för det tillämnade huset, den ena i Alhagen och

den andra inom qvarteret B.a i Mariestad, som ock beträffande en genom

embetets försorg för nämnda byggnad uppgjord eskissritning. Derefter

hade embetet, enär åtskilliga anmärkningar mot berörda eskissritning uppkommit,

låtit med ledning af desamma utarbeta ny planeskiss till ifrågavarande

byggnad, afsedd att tillämpas vare sig å den ena eller den andra af de båda

föreslagna byggnadsplatserna. Vid öfversändande till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

af sist omförmälda ritning hade öfverintendentsembetet,

jemte begäran om yttrande beträffande densamma, tillika anhållit, det

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ville låta undersöka, hvilkendera byggnadsplatsen

kunde från olika synpunkter finnas tjenligast, under iakttagande

att i fråga om platsen inom staden Mariestad hela qvarteret B.a finge för

ändamålet disponeras. I skrifvelse till embetet af den 17 oktober 1891

hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande derefter tillkännagifvit, att stadsfullmägtige

i Mariestad, för uppförande af nytt land sstatshus, genom beslut

den 9 i samma månad, hvilket beslut, enligt hvad öfverintendentsembetet

sedermera erfarit, icke öfverklagats, under vissa vilkor upplåtit

hela förenäinnda qvarter B.a samt att Kongl. Maj:ts befallningshafvande

låtit genom sakkunnig person, byggmästaren A. E. Ahlström, verkställa

undersökningar å båda de föreslagna byggnadsplatserna. Enligt det af

denne afgifna yttrande hade vid undersökningarna utrönts, att å platsen

i parken Alhagen byggnadens midtparti skulle komma att, derest broarne

till Marieholm omlades i Kungsgatans i Mariestad rigtning och samma

gata rakt framdroges, ligga midt för slutet af denna gata; att vid såväl

gräfning som borrning till omkring 2,5 meters djup grunden å nyssnämnda

plats befunnits bestå af mosand, större och mindre sten samt i södra delen

af berg; att dränering svårligen kunde ske på denna plats, emedan vid

afvägning befunnits, att vattnet i ån Tidan vid vårflöde stege ända till

en meter under byggnadsplatsens jordyta; att å denna tomtplats bygg
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

35

nådens södra gafvel komme ungefär 1,5 meter in på vägen till Marieholms

kungsgård och den norra gafveln endast omkring 16 meter från det derinvid

belägna länsfängelsets inkörsport, dervid närheten till fängelsebyggnaden

icke kunde undvikas, utan att den ifrågasatta byggnaden flyttades

så långt vesterut, att den komme i en sänkning, dit Ven ems vatten någon

gång stege; att i qvarteret B.a i Mariestad grunden vid borrning funnits

bestå af lera till 5 å 6 meters djup och derunder af fast grusbotten; samt

att dränering vore på denna plats lätt, emedan kloakledning funnes i

närheten.

På grund af hvad sålunda förekommit, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

förordat omförmälda qvarter såsom plats för den nya landsstatsbyggnaden.

Med iakttagande af vissa af länsstyrelsen vid den uppgjorda förslagsritningen

framstälda erinringar både derefter öfverintendentsembetet låtit

upprätta och med skrifvelse den 1 december 1891 till Kongl. Maj:ts pröfning

insändt fullständiga ritningar jemte kostnadsförslag till det ifrågasatta

landsstatshuset, slutande å ett belopp af 143,000 kronor. Enligt den

till ritningarna hörande beskrifningen skulle byggnaden komma att uppföras

af tegel i två våningar på gråstenssockel och gråstensgrund, lagd på bjelkrust;

källare och arkivrum hvälfvas; fasaderna skulle putsas med

kalkbruk och yttertaket täckas med svart jernplåt; bottenvåningen

skulle innehålla lokaler för ränteri, landtmäterikontor, domänintendent,

vaktrum och bostad för vaktmästare samt en genomgående korridor; till

öfre våningen skulle leda förutom hufvudtrappan en trappa i hvardera

änden af korridoren; öfre våningen skulle innehålla sessionssal, rum för

landshöfdingen, landskamrerare, landskontor, länsbokhållare, landskansli,

landssekreterare, notarier och ett par arkivrum äfvensom en genom hela

huset gående korridor; jordvåningen, till hvilken skulle utifrån leda två

breda trappor å husets gaflar och en trappa från bottenvåningen invid

vaktmästarebostaden, skulle inrymma klosettrum, hushållskällare, ångpannerum

och bränsleförråd; och skulle byggnaden förses med värmeledning

och ventilation.

Hvad anginge den beräknade kostnaden för ifrågavarande landsstatshus,

143,000 kronor, öfverstege, anmärker departementschefen, denna summa

kostnadsförslaget till det Kongl. Maj:ts pröfning af öfverintendentsembetet

den 1 december 1891 understälda landsstatshuset i Luleå, hvilket kostnadsförslag

slutade å 102,000 kronor, med 41,000 kronor.

Denna ökade kostnad för landsstatshuset i Mariestad föranleddes,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

enligt hvad öfverintendentsembetet anmält, dels af dyrare grundläggning

............................................................... kronor 13,784: —

dels af uppvärmning hufvudsakligen medelst

värmeapparat i stället för med kakelugnar,

hvilken förstnämnda anordning i

Mariestad ansetts lämpligare............................ » 10,850: —

dels ock genom stensättning af källare » 500: — 25,134: ,

efter afräkning af hvilken tilläggskostnad skilnad en mellan de beräknade

kostnaderna för de ifrågasatta landsstatshusen i Luleå och Mariestad blifver

15,866 kronor, beroende förnämligast af husets i Mariestad större dimensioner,

begärda af länsstyrelsen; dock borde nämnda skilnad kunna än

ytterligare minskas, derest uppvärmningen medelst kakelugnar blefve

tillämpad i vidsträcktare män, dervid likväl embetet erinrat, att genom

uppvärmning medelst ånga i förevarande fall vunnes en besparing af bränsle,

hvilken ej vore lika af nöden i Luleå, der tillgången på ved vore rikligare

och priset å densamma för ty billigare.

Af den lemnade utredningen framginge, att de två byggnader, i hvilka

länsstyrelsens i Skaraborgs län embetslokaler vore inrymda, befunne sig i

ett skick, som kunde betecknas såsom i hög grad bristfälligt. Härtill

komme, att sjelfva embetslokalerna, som delvis vore mörka och osunda,

erbjöde alldeles otillräckligt utrymme för den personal, som numera erfordrades

för handläggning af göromålen hos länsstyrelsen i detta län, ett

af landets folkrikaste, hvarförutom betryggande förvaringsrum för ränterikassa

och arkiv saknades. Dessa omständigheter i förening syntes departementschefen

icke lemna något utrymme för tvifvel om nödvändigheten

deraf, att nytt landsstatshus med det snaraste uppfördes, och departementschefen

tvekade derför icke att understödja Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

i sådant afseende gjorda framställning.

Hvad beträffade valet mellan de olika byggnadsplatser, om hvilka i

ärendet varit fråga, ansåge sig departementschefen, med hänsyn till den

härom verkstälda utredningen, lika med Kongl. Maj:ts befallningshafvande

böra förorda platsen i qvarteret B. a i Mariestad, hvilket qvarter stadsfullmägtige

i nämnda stad erbjudit sig att utan köpeskilling med full eganderätt

öfverlåta till kronan.

Vid de upprättade ritningarna och kostnadsförslag^! hade departementschefen

i hufvudsak icke annat att erinra, än att det synts honom

tvifvelaktigt, huruvida den föreslagna uppvärmningen medelst värmeapparat

vore att föredraga framför uppvärmning medelst kakelugnar. Såsom af

det förut anförda framginge, vållades häraf en ökad kostnad af 10,850

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

37

kronor. Visserligen skulle, enligt hvad öfverintendentsembetet anfört,

genom uppvärmning medelst ånga vinnas en besparing af bränsle, men

då utredning saknades angående storleken af denna besparing och företrädet

i öfrigt af den centrala uppvärmningen, hvilken icke funnes införd

i något annat landsstatshus, åtminstone kunde sägas utgöra föremål

för delade meningar, ansåge departementschefen sig böra förorda, att den

af sagda uppvärmningssätt föranledda ökade kostnaden uteslötes från kostnadsförslaget.

Detta borde för öfrigt äfven minskas med kostnaden för

ritningarnas och kostnadsförslagets upprättande, hvilken kostnad, jemlikt

kong! bref den 16 sistlidne december, med 1,300 kronor anvisats å

sjunde hufvudtitelns anslag till extra utgifter. Med iakttagande af dessa

reduktioner skulle den beräknade kostnaden minskas med i rundt tal

12,000 kronor till 131,000 kronor.

Genom hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt anser

utskottet vara till fullo ådagalagdt, att behofvet af ett nytt landsstatshus

för Skaraborgs län är synnerligen trängande; och, enligt utskottets uppfattning,

tala öfvervägande skäl för, att det nya huset uppföres a den tomt,

stadsfullmägtige i Mariestad erbjudit sig att för ändamålet kostnadsfritt

upplåta.

Hvad åter angår den för huset beräknade kostnaden, så synes denna,

äfven om hänsyn tages till att länet är ett af de till invånareantal största

i riket, vara väl stor vid jemförelse med hvad Riksdagen anvisat till dylika

byggnader inom andra län. Med afseende härå och da utskottet derjemte

vid granskning af kostnadsförslagets detaljer funnit, att prisen å vissa slag

af byggnadsmateriel och arbeten upptagits allt för höga, har utskottet ansett

sig böra ifrågasätta en nedsättning i det äskade byggnadsanslaget, I

sådant hänseende har utskottet förestält sig, att, om ett belopp af 125,000

kronor ställes till Kongl. Maj:ts förfogande för ändamålet, derför borde

kunna uppföras en byggnad med tillräckliga dimensioner och af fullt tillfredsställande

beskaffenhet i öfrigt. Utan öfverskridande af denna summa

borde äfven kunna anordnas uppvärmning medelst värmeapparat i stället

för kakelugnar, hvilket förstnämnda slag af uppvärmning utskottet anser

vara att föredraga inom byggnader af nu ifrågavarande slag.

Derest totalkostnaden för det nya landsstatshuset, på sätt utskottet

föreslår, begränsas till 125,000 kronor, synes det belopp, som bör anvisas

för år 1894, kunna nedsättas till 55,000 kronor.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får utskottet hemställa,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen till uppförande af nytt

landsstatsbus i Mariestad beviljar ett anslag af 125,000

kronor samt deraf på extra stat för år 1894 anvisar

55,000 kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

tu^denUlokala 11 :o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

förvaltningen hemställer Utskottet

af statens

3°rdmäner?°~ att Riksdagen må å extra stat för 1894 anvisa

[10 o. 11.] a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor;

samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom

förslagsanslag 40,154 kronor.

Byggnadsarbeten och inventarier vid skogsinstitutet.

A*byggnad.l-''U 12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till bestridande

arbeten och af kostnaden för byggnadsarbeten och anskaffande af inventarier vid skogslskoglinstuuVt''ef}ns^tutet

i enlighet med upprättadt kostnadsförslag bevilja ett extra anslag

n 21 för år 1894 af 15,000 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, liar departementschefen

vid föredragning inför Kongl. Maj:t af ifrågavarande ärende till en början

erinrat, hurusom nästlidet års lagtima Riksdag på framställning af Kongl.

Maj:t godkänt definitiv stat för det dittills endast provisoriskt anordnade

skogsinstitutet. I sammanhang med fastställande af denna stat hade Kongl.

Maj:t, med anslutning till en af domänstyrelsen i dess förslag till organisation

af skogsinstitutet framstäld, af Riksdagen i dess skrifvelse angående

reglering af riksstatens sjunde hufvudtitel biträdd mening, genom kongl.

bref den 3 juni samma år anbefalt domänstyrelsen att inkomma med förslag

till anordnande vid skogsinstitutet af speciella kurser för sådana ynglingar,

som önskade utbilda sig till privata skogsförvaltare.

I skrifvelse den 27 påföljande september hade domänstyrelsen anfört,

att skogsinstitutets lokaler å kongl. Djurgården invid hufvudstaden redan

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

39

för den nuvarande undervisningen visat sig i viss mån otillräckliga och

komme att blifva detta ännu mera efter anordnande af de ifrågasatta

kurserna för bildande af privata skogsförvaltare, hvarför institutets lokaler

borde med det snaraste försättas i fullt nöjaktigt skick. Enligt ett

af institutets direktör uppgjordt förslag, mot hvilket domänstyrelsen åtminstone

i hufvudsak icke haft något att erinra, skulle detta ändamål

vinnas dels genom tillbyggnad vid hufvudbyggnadens ena flygel, dels ock

genom vissa förändringar inom de nuvarande lokalerna, för hvilket allt,

jemte anskaffande af en del nya inventarier, beräknats en kostnad af 15,000

kronor. Domänstyrelsen hade derför hemstält, att Kongl. Maj:t måtte af

Riksdagen äska ett extra anslag å berörda belopp för byggnadsarbete och

inventarier vid skogsinstitutet; och hade styrelsen tillika, för det fall att

anslaget beviljades, uttalat såsom önskvärdt, att arbetet måtte kunna begynna

redan innevarande år och att derför de medel, som inom anslagsbeloppet

till äfventyra kunde komma att under nämnda år erfordras, måtte

få af statskontoret i mån af behof förskjutas.

Af det upprättade förslaget till byggnadsarbeten m. m. vid skogsinstitutet

jemte tillhörande ritningar framginge, anför departementschefen,

att med den föreslagna tillbyggnaden vid hufvudbyggnadens sydöstra flygel

afsåges att vinna en ritsal med plats för trettio elever och en stor

föreläsningssal, som tillika kunde användas för de biologiska samlingarna.

Vidare skulle de förutvarande lokalerna ändras, så att de blefve rymligare

och försedda med särskilda utgångar, hvarjemte de stora arbetsborden i

de gamla lärosalarne skulle utbytat mot mindre skrymmande pulpeter och

diverse ny inredning anskaffas. Såväl ritningarna som kostnadsförslaget

innehölle två alternativ, slutande det ena å en kostnadssumma af 14,000

kronor och det andra, hvilket direktören vid skogsinstitutet ansett böra

föredragas, å 13,640 kronor. Dertill komme för inredning och för inköp

af inventarier en summa af 1,360 kronor, så att kostnaden för samtliga

ifrågasatta åtgärder skulle uppgå till förut omförmälda belopp af 15,000

kronor.

Under afbidan på lösningen af frågan om skogsinstitutets definitiva

organisation och den dermed sammanhängande om orten för institutets

förläggning hade — fortsätter departementschefen — inga andra kostnader

ansetts böra nedläggas på institutets nuvarande byggnader än de för

deras underhållande nödtorftigaste. Då det efter nästliden års lagtima Riksdag

i ämnet fattade beslut vore afgjordt, att skogsinstitutet fortfarande

komme att vara förlagdt i Stockholm, mötte emellertid ur denna synpunkt

intet hinder för verkställande af de föreslagna förändringsåtgärderna, hvilka,

enligt hvad af det förut anförda framginge, i väsentlig mån voro för
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag

till skogsodlingens

befrämjande.

[13.]

anledda af behofvet att bereda erforderlig lokal för anordnande af de

ifrågasatta speciella kurserna för utbildande af privata skogsförvaltare.

Visserligen vore ännu icke definitivt beslut fattadt rörande sistnämnda

fråga, men något tvifvel syntes departementschefen icke böra råda derom,

att, sedan på grund af den domänstyrelsen meddelade befallning plan för

dylika kurser blifvit upprättad, dessa kurser ock borde komma till stånd.

Utskottet, som anser önskvärdt, att de tillämnade kurserna för utbildande

af privata skogsförvaltare snarast möjligen taga sin början, är

för sin del öfvertygadt om nödvändigheten af det ifrågasatta byggnadsföretaget;

och då utskottet icke heller funnit anledning till någon anmärkning

mot förslagets detaljer, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden för

byggnadsarbeten och anskaffande af inventarier vid skogsinstitutet

i enlighet med upprättadt kostnadsförslag, bevilja

ett extra anslag för år 1894 af 15,000 kronor.

Skogsodlingens befrämjande.

13:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen — i likhet med hvad för de senare

åren egt rum — må för år 1894 för skogsodlingens

befrämjande bevilja ett extra anslag af 25,000 kronor,

att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af

tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som

understödja enskilde skogsodlare genom tillhandahållande

af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande

af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock

med vilkor att statsbidrag icke må till något län utgå

med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap

tillsammans eller endera af dem för ändamålet

anslagit, ej heller till högre belopp än 2,000 kronor för

hvarje landstingsområde.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

41

14:o) I en inom Andra Kammaren af herr J. Anderson i Tenhult Ayväckt

motion (n:o 131) har iöreslagits, till Konungen

dels att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, ej mindre att Kong! utredning

Maj:t ville låta utreda och för nästkommande Riksdag framställa förslag och förslag

om indragning af kammarkollegium, dervid, om så funnes nödigt, i dess

ställe och i samma lokal borde inrättas en mindre kameralbyrå med 3, kammarkoinhögst

4 tjensteman utom arkivarie och vaktbetjening, än äfven att under smm m■ mtiden

inga tjensteman i kammarkollegium måtte tillsättas annorlunda än

på förordnande,

dels ock att Riksdagen måtte besluta att till frågans behöriga utredande

anvisa ett förslagsanslag af 5,000 kronor.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, hänvisar

utskottet till sj elfva motionen.

Då flera år återstå, tills den nu pågående grundskatteafskrifningen

hunnit fullständigt genomföras, samt det dessförinnan icke lärer kunna

med visshet bedömas, huruvida och i hvad mån någon minskning af antalet

embets- och tjensteman i kammarkollegium kan i följd af skatteförenklingen

blifva möjlig, har utskottet, med fästadt afseende jemväl derå, att

den nya väglagen, hvilken torde komma att för kollegium medföra afsevärdt

ökadt arbete beträffande vägfrågor, från och med 1895 års början

skall tillämpas, ansett den nuvarande tidpunkten icke lämplig för en

framställning till Kongl. Maj:t i motionens syfte, utan hemställer,

att herr Andersons ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 mars 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Det skulle här antecknas, att herr S. G. von Frusen icke deltagit i

förestående hufvudtitels slutbehandling inom utskottet.

Bih. till Riked. Prot. 189,''i. 4 Sami. 1 Afd. 6‘ Häft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil.

Tåtel! öfver ordinarie anslagen under

1893 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, pf

förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Kronor | ö.

17.000 i—

64.000 - 122,100 !—

102,800 —

174.000 —i

140.000 !—

20,300 —

5,400 j —

169,600 —

35,500

7,443,500

I

1.350.000 —

2.548.000

1.900.000

94.000

989,400

Trp:t I 15,175,600

Kronor

Summa.

Kronor

17.000 I—

64.000 —

122,100 i
102,

800 !—

174.000 j—

140.000 —

20.300 I—

5,400 —

169,600 —

35,500 —

7,443,500 —

1.350.000

2.548.000

1.900.000

94.000

989,400

FinanS
Departementsehefen

.........................................................

{Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ......

Kammarkollegium............................................................

Statskontoret.....................................................................

Stämpelomkostnader, förslagsanslag..............................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering,

Mynt- och kon troll verken................................................

Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag............

Kammarrätten..................................................................

Öfverintendentsembetet ...................................................

Postverket, förslagsvis berälmadt. att utgå direkt af

Ökas med..................................................................

Telegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafmedlen

Ökas med ...............................................................

Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt

Ökas med ...............................................................

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag

Domänstyrelsen ..............................................................

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten ......................................................

> statens skogsläroverk .......................................

15,175,600 |

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

43

Litt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

departementet.

förslagsanslag.

postmedlen. Nuvarande belopp ............ 7,443,500

.................................................................. 198,500

direkt utgå. Nuvarande belopp ............ 1,350,000

.................................................................. 20,000

utgå. Nuvarande belopp........................ 2,548,000

.................................................................. 26,000

447,208: —

47,700; — 494,908:

Förslag till blifvande riksstat:

Trp:t 494,908: —|

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Summa.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

17,000

_

_

17,000

_

64,000

—

—

64,000

—

122,100

—

122,100

_

102,800

—

—

102,800

—

174,000

—

—

174,000

—

140,000

—

—

—

140.000

—

20,300

—

—

20,300

—

5,400

—

—

5,400

—

169,600

—

—

169,600

—

35,500

—

—

35,500

—

7,642,000

—

—

7,642,000

—

1,370,000

—

—

1,370,000

—

2,574,000

_

_

2,574,000

_

1,900,000

—

—

1,900,000

—

94,000

94,000

4,430,700

—

1

14,430,700

—

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1893

års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Trp:t

15,175,600

15,175,600

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitu- jReservationsanslag:

Till enskilda skogsundervisningen...........................

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

Nuvarande belopp .......................................

Ökas med......................................................

12,000

30.000

200,000

21,550

15.000

450.000

12.000

25.000

45.000

20.000

400.000

36,810

32.000

60.000

—

6

—

12,000

30.000

200,000

21,556

15.000

450.000

12.000

25.000

45.000

20.000

400.000

36,810

32.000

60.000

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag...

Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i

Byggnader och reparationer, reservationsanslag .........

Städers friheter, förslagsanslag ....................................

Observations- och uppbördsprocenter m. m., för slag s-

Kontroll å tillverkningsafgifter, förslagsanslag............

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

Restitutioner, förslagsanslag.........................................

Ålderstillägg, förslagsanslag..........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .........

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

Extra utgifter, reservationsanslag.................................

Kongl. operan..................................................................

Summa

16,534,960

—

6

—

16,534,966

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

45

Trp:t 494,908:

tets lärarepersonal.

8,600:

af skogsväsendet i allmänhet.

........................... 401,492: —

.........................■■ 29,600: --- 431,092:

84,400:

439,692:

Stockholm, förslagsanslag

anslag ...............................

förslagsanslag, högst........

förslagsanslag.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Kronor

14,430,700

1,019,000

12,000

30.000

200,000

21,550

15.000

450.000

12.000

25.000

45.000

20.000

400.000

36,810

32.000

60.000

Summa 16,809,060

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Kronor

Summa.

Kronor

14,430,700

1,019,000

12,000

30.000

200,000

21,556

15.000

450.000

12.000

25.000

45.000

20.000

400.000

36,810

32.000

60.000

16,809,066

Bill. tiU Bilad. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 6 lläft.

7

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. IÄtt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjunde hufvudtitel.

Finansdepartementet.

Finansdepartementets afdelning af Eongl. Maj:ts kansli:

Till arfvode för eu byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ...

Statskontoret:

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott..................................

Anläggning af telefonledningar:

För anläggning af telefonledningar................................... 150,000: —

d » » » från Malmö till Hildes
borgs

kabelhus, från Norrköping., öfver Yestervik till

Oskarshamn, från Sundsvall till Östersund, från Malmö

till Helsingborg och från Varekil till Hättan ............ 134,600: —

Öfverintendentsembetet:

För genomförande af dess nya organisation........................ 500: —

» uppförande af nytt landsstatsbus i Mariestad............... 55,000: ■

Domänstyrelsen:

Till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen

hos länsstyrelserna......................................................... 45,000: —

■» resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 40,154: •

Diverse anslag:

Till byggnadsarbeten och inventarier vid skogsinstitutet... 15,000:

» skogsodlingens befrämjande.......................................... 25,000:

Kronor

4,000

244,080

284,600

55,500

85,154

40,000

Summa’ 713,334 j—

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1893.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.