Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

1893-04-07 · 138 sidor, varav 131 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 131 av 138 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:9, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 8 april 1893, kl. 8 f. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

l:o) I den till Riksdagen den 16 sistlidne januari aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t föreslagit,

att för anställande inom ecklesiastikdepartementet, såsom biträde

vid utförande af de statistiska arbetena inom departementet, af en aktuarie,

med en aflöning af 3,000 kronor, deraf 1,800 kronor skulle utgöra lön

och 1,200 kronor tjenstgöringspenningar, hvilken lön kunde höjas efter

fem år med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor,

samt med skyldighet att vara underkastad samma vilkor för dessa löneförmåners

åtnjutande och eljest, som gälde för öfrige inom departementet

fast anstälde tjenstemän, anslaget till ecklesiastikdepartementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli måtte höjas från sitt nuvarande belopp,

79,800 kronor, till 82,800 kronor, eller med 3,000 kronor.

Bill. till Iliksd. Prof. 1893. 4 Sand. 1 Afd. 7 Htift. (N:o 9.)

Ang. anställande

af en

aktuarie ä

departementets

statistiska afdelning.

[l.]

i

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 14 januari 1893 har föredragande departementschefen

erinrat, hurusom, efter det Riksdagen från och med år 1875, i enlighet

med Kongl. Maj:ts framställningar, till utförande af statistiska arbeten

inom departementets byråer för undervisningsärenden årligen anvisat ett

extra anslag af 6,000 kronor, deraf 4,200 kronor utgått såsom arfvode

åt den, som utförde det hufvudsakliga statistiska arbetet, samt återstoden

såsom arfvoden åt tillfälliga biträden vid samma arbete, Kongl.

Maj:t föreslagit 1878 års Riksdag, att de för nämnda ändamål afsedda

anslag skulle, i sammanhang med departementets aflöningstillgångar i

öfrigt, uppföras på ordinarie stat sålunda, att der upptoges lön åt en

kanslisekreterare och att anslagets återstod, 2,000 kronor, sammanfördes

med det till departementschefens förfogande stälda anslag för

amanuenser, vikariat sersättning, renskrifning och extra vaktbetjente m. m.

Denna framställning hade blifvit af Riksdagen bifallen; och hade sedermera

det statistiska arbetet inom departementet utförts, med tillhjelp af

för ändamålet särskildt antagna biträden, under ledning af en kanslisekreterare,

som varit dermed uteslutande sysselsatt.

Ehuru det statistiska arbetet hittills varit begränsadt till de allmänna

läroverken och folkskolorna, hade det dock — fortsätter departementschefen

— visat sig omöjligt att utföra detsamma med de krafter,

som med de af Riksdagen för ändamålet anslagna medel kunnat anskaffas.

Den del af amanuensanslaget, hvilken varit att påräkna för de

statistiska arbetena, och hvilken för öfrigt, med hänsyn till de många

andra behof nämnda anslag haft att fylla, icke kunnat utgå med det

från början afsedda beloppet, 2,000 kronor, utan allenast med omkring

1,500 kronor, hade naturligen icke medgifvit anställande af andra än

tillfälliga, icke vetenskapligt bildade biträden, s. k. timbiträden, men

arbetets såväl omfattning som beskaffenhet vore sådan, att denna arbetsbielp

befunnits både qvantitativt och qvalitativt otillräcklig.

Detta förhållande vunne erforderlig förklaring redan vid en hastig

öfversigt öfver det arbete, den statistiska afdelningen hade att utföra.

Departementet offentliggjorde för närvarande i Sveriges officiella statistik

berättelser om allmänna läroverken och om folkskolorna. Antalet läroanstalter

inom den förra gruppen uppginge, pedagogierna oberäknade,

till 77. Redan granskningen af deras årsredogörelser, hvilkas flesta

moment skulle statistiskt bearbetas, toge i anspråk en betydlig tid, hvartill

ytterligare komme, att de rättelser, som hlefve en följd af granskningen,

oftast ej kunde verkställas utan inhemtande från läroverken af

nya uppgifter eller förklaringar. Så hade t. ex. för berättelsen för läse
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

3

året, 1889—1890 utfärdats för detta ändamål 127 anmärkningsskrifvelser.

Till den senare gruppen hörde öfver 10,000 folkskolor, för hvar och en

af hvilka till departementet inginge primäruppgifter enligt faststäldt

tabellformulär. Ehuru dessa uppgifter gått genom skolrådsordförandenas

och folkskoleinspektörernas händer, behöfde de ytterligare i departementet

undergå en omsorgsfull granskning, likasom äfven de uppgifter,

hvilka enligt annat tabellformulär lemnades för hvart och ett af rikets

nära 2,400 skoldistrikt. Äfven af denna granskning framginge såsom

följd en mängd anmärkningsskrifvelser af till största delen ganska stor

vidlyftighet. Under hvart och ett af de två senaste åren hade omkring

500 sådana skrivelser måst utfärdas. Efter allt detta, som dock endast

utgjorde förarbeten, följde sedan den egentliga statistiska bearbetningen

af det ytterst omfattande materialet. Äfven åtginge eu betydlig tid

för diariiföring och för expedierandet af de utgående skrifvelserna.

Det vore uppenbart, att detta omfattande arbete icke kunde med

erforderlig omsorg och skyndsamhet utföras af en enda person med tillhjelp

af de biträden, som för medel från amanuensanslaget erhölles. Det

hade visat sig oundgängligen nödigt att erhålla ökad arbetskraft och

dertill sådan, som genom vetenskaplig utbildning kunde lemna ett mera

värdefullt och verksamt biträde.

Också hade under do senare åren, utom timbiträdena, särskild t

vetenskapligt bildad!, biträde varit för de statistiska arbetena användt. Att

erhålla ett sådant hade möjliggjorts genom de å allmänna läroverkens

anslag befintliga reservationer, hvilka synts kunna i någon mån tagas i

anspråk för befordrande af arbetet med en del af statistiken, som afsåge

de allmänna läroverken. Genom denna anordning hade läroverksstatistiken

kunnat föras fram så, att berättelsen för läseåret 1889—1890 nu vore

under tryckning samt alla tabellerna för läseåret 1890—1891 utarbetade.

Det ändamål, som närmast afsetts med anlitande af nämnda särskilda

biträde, nemligen att bringa berättelserna fram till det löpande läseåret,

kunde med visshet påräknas blifva uppnådt under nästkommande år,

hvarefter af detta slags arbete återstode endast en berättelse årligen att

utföra. Medelbart hade det för läroverksstatistiken särskild!, anlitade biträde

ländt äfven folkskolestatistiken till godo. Denna statistik, sådan

den för närvarande i tryck förelåge, sträckte sig visserligen allenast till

och med år 1885, men det jemförelsevis långa tidsrum, som förflutit före

offentliggörandet af senaste berättelsen, hade måst användas till ytterst

tidsödande och vidlyftiga förarbeten, vållade af primäruppgifternas i vissa

hänseenden högst otillfredsställande beskaffenhet, Denna deras bristfällighet,

länge iakttagen, hade slutligen föranledt en i alla enskildheter in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

gående granskning, med åtföljande anmärkningar och skriftvexling, föi

att vinna fullt pålitliga och rigtiga resultat. Sedan det vidlyftiga arbete,

som häraf vållades, nu undangjorts, kunde utan uppskof arbetet med berättelsernas

offentliggörande återupptagas, och det vore att beräkna, att

de skulle i rask följd utkomma. För framtiden borde sådana omfattande

förarbeten, som nu måst göras, icke blifva behöfliga, enär dels skolrådsordförandena

och folkskoleinspektörerna genom den omnämnda skriftvexlingen,

hvilken alltid gått genom de senares händer, gjorts uppmärksamma

på de olika arterna af fel, som plägat förekomma, dels det genom

kongl. kungörelsen den 5 augusti 1892, angående ändring af vissa paragrafer

uti folkskolestadgan, blifvit betydligt lättare, hvad särskildt distriktens

skolräkenskaper beträffade, både för ordförandena att lemna

rigtiga sammandrag af dessa räkenskaper och för inspektörerna att utöfva

den dem åliggande granskningsskyldighet.

Behofvet af särskildt sakkunnigt biträde qvarstode emellertid äfven

för framtiden. Äfven om planen för läroverks- och folkskolestatistiken

komme att för framtiden i vissa delar, såsom afedt vore, något begränsas,

och äfven om genom redan verkstälda omfattande förarbeten det

kommande arbetet blifvit i afsevärd mån underlättadt, vore i allt fall

nämnda statistiska arbete till omfång och beskaffenhet sådant, att det

påkallade en vetenskapligt bildad man vid sidan af arbetets hufvudsaklige

ledare. Härtill komme emellertid, att flera andra läroverksgrupper

utom de förut nämnda väntade på att äfven blifva representerade

bland Bidrag till Sveriges officiella statistik. Bland de statens läroverk,

som hörde under ecklesiastikdepartementet, kunde i sådant hänseende

erinras om universiteten, karolinska institutet, tekniska högskolan och

andra tekniska läroverk, gymnastiska centralinstitutet, veterinärinstitutet,

lärare- och lärarinneseminarier, s. k. abnormskolor m. fl. Äfven andra

läroverk, hvilka af staten uppmuntrades genom understöd eller på annat

sätt, borde härvid ihågkommas, såsom enskilda läroverk med dimissionsrätt,

högre skolor för qvinlig ungdom, folkhögskolor m. fl. Utan tvifvel

vore det högeligen önskvärdt, att det statistiska arbetet efter hand, i

den mån befintliga arbetskrafter det medgåfve och i den ordning, som

kunde pröfvas lämplig, utsträcktes till alla eller de flesta af nu antydda

områden, om än dervid den statistiska behandlingen såväl af de nytillkommande

områdena som af dem, hvilka för det närvarande bearbetades,

borde anläggas efter en mera begränsad plan än den, som hittills

för undervisningsstatistiken varit följd.

Man kunde derför utan fara för misstag påstå, att det statistiska

arbetet inom departememtet icke någonsin skulle kunna skötas med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

5

mindre än två särskild!, utbildade tjensteman och ett efter omständigheterna

afpassadt antal timbiträden. Att anlita reservationerna å anslagen

till de allmänna läroverken läte sig, då biträdets arbete i väsentlig

mån skulle tagas i anspråk jemväl utom området för de allmänna

läroverken, icke vidare göra, oafsedt, att på sådan väg icke skulle

kunna lemnas fast anställning åt någon, utan allenast uppdrag af tillfällig

natur. I hög grad angeläget vore emellertid, att den person,

hvars biträde vore behöfligt, vunne fast plats inom departementet. Ett

blott tillfälligt uppdrag, ovisst till sin fortvaro och utan rätt för innehafvaren

att tillgodoräkna sig tjenstgöringen för framtida befordran,

pensionering och dylikt, vore icke egnadt att locka, i alla händelser

icke att qvarhålla en verkligt dugande man. Helt visst skulle en

sådan, frånsedt, det jemförelsevis ringa arfvode, som med ett dylikt

uppdrag kunde förenas, icke stanna längre än till dess han på annat

håll funne en lämplig, med större förmåner och bättre framtidsutsigter

förenad plats. Men sådant vore ej förmånligt för departementet och

för kontinuiteten i arbetet, hvilken kräfde, att biträdet, som naturligen

borde efter hand sätta sig in i alla de inom departementet förekommande

statistiska arbeten, kunde vid hufvudledarens tjenstledighet eller vid

förfall för honom öfvertaga ledningen af det hela. För kontinuiteten

i arbetena högst betänklig vore den nuvarande ställningen, under hvilken

det icke funnes inom departementet någon person, åt hvilken ens i händelse

af semester för den ensamme statistiske tjenstemannen ett förordnande

kunde lämpligen gifvas.

Den nya tjenst, som sålunda inom departementet erfordrades, syntes

böra till benämning och löneförmåner motsvara de s. k. aktuariebefattningarna

inom statistiska centralbyrån. Detta embetsverks chef hade

såsom vetenskapliga biträden förutom amanuenser dels tre s. k. förste

aktuarie)-, dels två aktuarier. Desse sistnämnde åtnjöte i lön och tjenstgöringspenningar

3,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 500

kronor efter respektive fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring. Departementschefen

ville jemväl erinra derom, att kommerskollegium från

och med år 1892 hade eu särskild statistisk afdelning, inom hvilken

vore anstälde en förste aktuarie och en aktuarie med samma löneförmåner

som liknämnde tjenstemän inom statistiska centralbyrån, och

derjemte två amanuenser med fasta arfvodeu samt ett större antal

extra biträden.

Genom hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt

anser utskottet behofvet af ett vetenskapligt bildad! biträde å ecklesiastikdepartementets

statistiska afdelning vara styrkt, och då de der
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för erforderliga medlen uppenbarligen icke vidare kunna beredas från

reservationerna å de allmänna läroverkens anslag, bör, enligt utskottets

förmenande, anslaget till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts

kansli för ifrågavarande ändamål höjas med lämpligt belopp. Deremot

anser utskottet tillräckliga skäl icke förefinnas att redan nu inrätta eu

ordinarie aktuariebefattning å departementets stat. Det har nemligen

visat sig, att med den nuvarande anordningen, enligt hvilken kanslisekreteraren

för de statistiska arbetena har sig tilldelad, förutom timbiträden, en

särskild amanuens mot en ersättning, som, enligt hvad utskottet inhemtat-,

för närvarande uppgår till omkring 2,000 kronor om året, läroverksoch

folkskolestatistiken kunnat föras icke obetydligt- framåt. Derest planen

för denna statistik, på sätt departementschefen antydt, för framtiden

kommer att i vissa delar något begränsas, böra arbetena, äfven med

befintliga krafter, kunna framskrida ännu hastigare; och vid sådant

förhållande har det synts utskottet, som om med inrättandet af en ny

ordinarie statistikerbefattning inom departementet i alla händelser borde

anstå, tills folkskolestatistiken bringats fram till det stadium, läroverksstatistiken

snart uppnått, eller att berättelsen för ett läseår utkommer

under det dernäst följande. Först vid den tidpunkten bör enligt utskottets

förmenande tagas i närmare öfvervägande, huruvida, såsom departementschefen

antydt, området för den statistiska afdelningens arbeten

bör utsträckas att. omfatta äfven andra undervisningsanstalter än de allmänna

läroverken och folkskolorna, och af det beslut, som i detta afseende

kan komma att fattas, torde böra bero, om någon ny ordinarie befattning

inom afdelningen må anses böra komma till stånd eller ej.

På grund af hvad nu blifvit. anfördt, och då utskottet anser den

ofvan förordade förhöjningen af anslaget till departementets afdelning

af Kongl. Maj:ts kansli skäligen böra bestämmas till enahanda belopp,

2,000 kronor, som den statistiske amanuensen för närvarande åtnjuter

i ersättning, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen, för anställande

inom ecklesiastikdepartementet af ett biträde vid utförande

af der förekommande statistiska arbetena,

höjer anslaget till departementets afdelning af Kong!.

Maj:t kansli från dess nuvarande belopp, 79,800 kronor,

till 81,800 kronor, eller med 2,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. ''

Kongl. biblioteket.

2:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning

anförts till statsrådsprotokollet (sid. 6—8), hemställer utskottet:

a) att för beredande af arfvoden åt extra ordinarie

tjenstemän samt ersättning åt vaktbetjening för

särskild tjenstgöring om eftermiddagarne, då kongl.

biblioteket å sådan tid hålles öppet, kongl. bibliotekets

anslag må höjas från dess nuvarande belopp, 62,700

kronor, till 64,200 kronor, eller med 1,500 kronor; samt

b) att Riksdagen må medgifva, ej mindre att

kostnaden för belysning af bibliotekets förstuga, kapprum,

låneexpedition och läsesal från och med innevarande

år må mot behörig redovisning gäldas af åttonde

hufvudtitelns förslagsanslag till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m., än äfven att det af Riksdagen

på extra stat för år 1893 beviljade anslag å

500 kronor till bestridande af den med ifrågavarande

lokalers belysning förenade driftkostnad må användas

till arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän och godtgörelse

åt vaktbetjening för sådan särskild eftermiddagstjenstgöring,

som nyss blifvit nämnd.

Universiteten.

3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till aflönande

af en assistent vid patologiska iustitutionen i Lund bevilja ett årligt

anslag af 1,500 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen

erinrat, att det större akademiska konsistoriet vid universitetet

i Lund, med hänsyn till behofvet af ökade arbetskrafter vid den patologiska

institutionen derstädes, år 1890 ingått till Kongl. Maj:t med

framställning, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska dels ett årligt

anslag af 1,500 kronor till inrättande af en assistentbefattning vid institutionen,

dels ett anslag af 500 kronor om året att användas antingen

såsom arfvode åt eu andre amanuens eller till ersättning åt extra amanuenser

vid densamma. Då det syntes kunna förutsättas, att, derest

Ang. anslag

för att hålla

kongl. biblioteket

tillgängligt

viss tid af

eftermiddag

ame.

[2-]

Ang. anslag

till patologiska

institutionen i

Lund.

[3-]

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

anslag till den ifrågastälda assistentbefattningen beviljades, det jemväl

begärda amanuensarfvodet borde kunna tills vidare umbäras, hade Kongl.

Maj:t ansett sig böra af Riksdagen för det dåvarande allenast äska

ett årligt anslag af 1,500 kronor till aflönande af en assistent. Riksdagen

år 1891 hade emellertid ansett, att behofvet af ökad personal

vid institutionen skulle blifva på ett tillfredsställande sätt tillgodosedt,

derest ett anslag af 500 kronor stäldes till Kongl. Maj:ts förfogande

för arbetets uppehållande vid densamma, och hade på extra

stat för år 1892 anvisat sagda belopp, hvilket sedermera beviljats

jemväl för år 1893. Redan samma år, som detta belopp anvisades,

och jemväl sistlidna år hade akademiska konsistoriet framhållit, att,

så behöfligt och välkommet detta för extra arbetshjelp afsedda mindre

anslag än varit, kunde det dock endast i någon mån lätta, men ingalunda

fylla, det trängande behofvet af ett fast biträde, sådant som

den föreslagna assistentbefattningen afsåg. På grund häraf och med

åberopande af förut lemnad utförlig motivering äfvensom af en utaf

institutionsföreståndaren ytterligare ingifven framställning hade konsistorium

nu förnyat sin begäran, att för patologiska institutionen måtte

beviljas, utöfver det nu å extra stat anvisade belopp af 500 kronor, ett

årligt anslag af 1,500 kronor till en assistentbefattning.

I nyssnämnda framställning har institutionsföreståndaren, enligt

hvad departementschefen vidare meddelar, till den utredning, som förut

lemnats, tillagt hufvudsakligen följande.

På frågan, hvarför behofvet af ökadt arbetsbiträde och särskildt

af den begärda assistentplatsen just på sista tiden och ej i samma mån

förr gjort sig känbart, vore det icke svårt att gifva ett tillfyllestgörande

svar. Vetenskapens rastlöst fortgående utveckling förde med sig, att

alltjemt nya forskningsområden öppnades, hvarvid icke sällan resultat

vunnes af den ingripande praktiska betydelse, att derur utbildade sig

mer eller mindre sjelfständiga discipliner. En sådan vore bakteriologien,

hvilken både för den praktiska medicinen och för hygienen fått en så

afgörande betydelse, att eu läkarebildning utan insigt i densamma icke

kunde anses fullständig. Eu annan sådan vetenskapsgren vore nervsjukdomarnes

patologi med sitt patologiskt-anatomiska underlag. Det

borde då icke heller förtänkas lärarne, att de, efter upprättandet af den

nya patologiska institutionen och dermed gifna yttre möjlighet för hithörande

studier, önskat upptaga äfven nyssnämnda vetenskapsgrenar

inom ramen af den vid Lunds medicinska fakultet meddelade undervisning

samt efter förmåga och lägenhet sökt främja studiet af desamma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets" Utlåtande N:o 9.

9

I bakteriologi hade visserligen under de senare åren regelbundna

kurser kunnat gifvas åt yngre studerande för medicine-kandidat-examen,

likasom äfven längre i studierna framskridna flitigt begagnat det tillfälle

till eget arbete, som det bakteriologiska laboratoriet erbjöde. Men då

bakterieodlingen och handhafvandet af dertill hörande redskap kräfde

mycken tid och omsorg, hade det icke varit möjligt för institutionens

ende amanuens att jemte öfriga göromål besörja äfven dessa. Att verksamheten

på ifrågavarande område hittills kunnat hållas i någorlunda

jemn gång, finge derför i väsentlig mån tillskrifvas det tillfälliga biträde,

som man lyckats vinna, på senaste tiden dock endast mot ersättning.

Då det sålunda visat sig, att efter tillkomsten af den bakteriologiska

afdelningen amanuensgöromålen vida öfverstege hvad som skäligen

kunde fordras eller ens medhinnas af en person, samt då den tillfälliga

och frivilliga arbetshjelp, hvartill institutionen hittills varit hänvisad,

utgjorde eu alltför osäker grund för att derpå kunna bygga en

ordnad verksamhet, syntes häri ligga fullt giltiga skäl för bibehållandet

af det en gång beviljade anslaget å 500 kronor, antingen och helst

i den friare form för användningen, hvarunder det nu utginge, eller ock

i form af arfvode åt eu amanuens vid bakteriologiska afdelningen.

Den andra sidan af institutionens utvidgade verksamhet berodde

på de tillfällen till obduktioner och patologisk-anatomiska undersökningar,

som Lunds hospital och asyl för sinnessjuke i så rikt mått erbjöde.

Med afseende på der förefallande obduktioner hade det redan från början

lyckats ordna saken så, att dessa under läseåret skulle komma patologiska

institutionen till godo. De hade hittills förrättats delvis af

extra ordinarie professorn sjelf, delvis af medicine studerande under

hans ledning, samt flitigt besökts.

Så länge det gält det måttliga antal obduktioner, som förekommit vid

sjelfva hospitalet (med 354 platser), hade blott undantagsvis egentlig

svårighet mött att fullgöra nämnda, i undervisningens intresse frivilligt

åtagna arbete; men sedan den stora asylen med sina 684 platser öppnats

och redan till största delen hunnit fyllas, hade ställningen blifvit

väsentligen förändrad och blefve det än mera, när samtliga platser

upptagits och Malmöhus läns sinnessjukanstalt snart tillkomme. Det

vore klart, att det sålunda ungefär tredubblade obduktionsmaterialet,

om det verkligen skulle komma undervisningen till godo, måste kräfva

en motsvarande förökning af det arbete, som hittills från institutionens

sida kunnat egnas deråt. Såsom af den föregående utredningen framginge,

vore likväl gränsen för det arbetsmått, som institutionen med

nu disponibla krafter kunde åstadkomma, så i ena som andra rigtninBih.

till Eiksd. Vrot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

t ill aflöning åt

en laborator i

■växtfysiologi

vid botaniska

institutionen i

Lund.

[4-]

gen redan hunnen och en ytterligare utsträckning deraf ogörlig. Skulle

således den medicinska undervisningen icke gå miste om de ovärderliga

tillfällen till patologisk-anatomiska studier, som denna Sveriges

största sjukvårdsanstalt med sammanlagdt, öfver 1,000 platser i så rikt

mått erbjöde, måste nödvändigt en verklig förstärkning i patologiska

institutionens arbetskraft beredas. Det vore också hufvudsakligen med

hänsyn till nu omnämnda, för institutionen så magtpåliggande behof,

som begäran om anslag till en assistentbefattning å nyo framstäldes,

ehuruväl inrättandet af en dylik befattning äfven i andra hänseenden

för institutionen vore af största betydelse.

Med afseende å hvad i denna fråga förut förekommit och nu

ytterligare anförts, har departementschefen för egen del ansett, att institutionen

har behof ej blott att få tillgodonjuta det anslag af 500 kronor,

hvilket under de två senaste åren anvisats åt densamma, utan

jemväl att erhålla medel till en assistents aflönande. Under punkten

46:o) i statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t jemväl enligt departementschefens

tillstyrkan för år 1894 äskat ett extra anslag af 500

kronor för förstärkning af arbetskrafterna vid institutionen.

Utskottet finner de skäl, som nu anförts till ådagaläggande af

den ifrågavarande assistentbefattningens behöflighet, vara af den öfvertygande

art, att utskottet icke anser sig kunna annat än tillstyrka

Riksdagen bifalla hvad Kongl. Maj:t i denna del föreslagit. Deremot

synes det utskottet, som om anledning icke förefunnes för Riksdagen

att medgifva en större förstärkning af arbetskrafterna vid institutionen,

än hvad Kongl. Maj:t i sin till 1891 års Riksdag aflåtna proposition

ifrågasatte. Utskottet, som fördenskull under punkten 55:o) här

nedan hemställer om afslag å Kongl. Maj:ts framstälda begäran om

anslag å extra stat för ifrågavarande ändamål, hemställer, med anledning

af hvad Kongl. Maj:t i nu förevarande punkt äskat,

att Riksdagen må till aflönande af en assistent

vid patologiska institutionen i Lund bevilja ett årligt

anslag af 1,500 kronor.

4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till aflöning

åt eu laborator i växtfysiologi vid botaniska institutionen i Lund bevilja

ett årligt anslag af 3,000 kronor, hvaraf 750 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att Kongl.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

11

Maj:t till nästlidet års Riksdag gjorde en med den nu förevarande lika

lydande framställning, hvilken framställning emellertid icke af Riksdagen

bifölls. Akademiska konsistoriet hade nu, sedan institutionsföreståndaren

ytterligare framhållit behofvet af denna lärarebefattning, å nyo

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes utverka beviljandet af det härför

erforderliga anslag. Det af institutionsföreståndaren till konsistoriets

protokoll afgifna yttrande i denna fråga innehölle — upplyser departementschefen

— hufvudsakligen följande.

Anledningen till Riksdagens vägran att bevilja ifrågavarande

anslag hade väsentligen varit den, att en dylik lärarebefattning för

närvarande ej ansetts vara af behofvet påkallad vid den botaniska

institutionen i Upsala, hvarvid det antagande läge nära till hands, att

den äfven vore mindre behöflig i Lund. Det borde emellertid ej förbises,

att något växtfysiologi! laboratorium hvarken funnes vid den

nuvarande botaniska institutionen i Upsala, ej heller, så vidt man finge

döma af planen för den utvidgning af denna institution, till hvars

genomförande Riksdagen beviljat anslag, för närvarande vore afsedt att

der inrättas. Vid sådant förhållande vore det naturligt, att en laborator

i växtfysiologi derstädes skulle vara öfverflödig.

Väsentligen annorlunda vore förhållandet vid den nya botaniska

institutionen i Lund, hvarest ett fullständigt och i allo tidsenligt laboratorium

för experimentel växtfysiologi funnes anordnad!. Af de åt

denna anstalt upplåtna rum i den nya byggnaden vore två salar afsedda

för undersökningar om de fysiska krafternas och om de olika kemiska

ämnenas inverkan på växtens utveckling och lif, ett rum innehölle en

fullständig frökontrollanstalt, två mindre rum vore inrättade för undersökning

af de lägre parasitsvamparnes biologiska förhållanden och tre

andra vore upplåtna för studium af växternas lifsförrättningar i ljus, i

mörker och vid konstant temperatur. Ett särskild! rum vore inredt

till verkstad för anordnandet och hopsättandet af de apparater, som

skulle användas i laboratoriets olika afdelningar. Dessutom funnes i

omedelbar anslutning till den kemiskt-fysiologiska arbetssalen ett

mindre försöksväxthus, hvarjemte det af staden Lund skänkta område,

på hvilket den nya institutionsbyggnaden vore uppförd, lemnade utrymme

för kontrollerande kulturförsök i det fria.

Det anförda borde i någon mån kunna lemna en föreställning om

eu blifvande laborators åligganden. Under den tid, anstalten varit i

verksamhet, hade undervisning meddelats två förmiddagar i veckan. Men

då de experiment och kulturförsök, som anstäldes på ett växtfysiologi!

laboratorium, omöjligen kunde inskränkas till viss begränsad tid,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utan hvar för sig påginge under en längre tidsföljd och således kräfde

en daglig tillsyn, hade den docent, som haft ledningen af arbetena

sig anförtrodd, varit nödsakad att dagligen under längre eller kortare

tid öfvervaka försöken. Dessutom hade han meddelat särskild undervisning

i kontrollering af utsädesfrö. Att det tillfälle till växtfysiologiska

studier, som sålunda blifvit den studerande ungdomen beredt, af

densamma med begärlighet omfattats, framginge deraf, att under vårterminen

1892 sju studerande deltagit i de experimentalfysiologiska

öfningarna, två i svampundersökningar och sex i arbetena på frökontrollanstalten.

Vid början af höstterminen hade tolf studerande

anmält sig till deltagande i de fysiologiska öfningarna.

Redan förut hade påvisats, att de göromål, som ålåge de båda

fast anstälde lärarne i botanik, icke tilläte dem att derjemte åtaga sig

det tidsödande arbete, som ledningen af ett fysiologiskt laboratorium

kräfde. Desse lärares åligganden hade numera, sedan de nya bestämmelserna

rörande den akademiska undervisningen trädt i kraft, blifvit

väsentligen ökade dels genom undervisningstidens förlängning, dels

genom stadgandet om anordnande af propedevtiska kurser. Också

hade man hvarje gång framställning gjordes om anslag till ny byggnad

för botaniska institutionen erinrat om behofvet af en laborator.

Om ej lön för en sådan beviljades, skulle det växtfysiologiska laboratoriet

förfela sitt ändamål.

Vidare vore att beakta, att, då vid tillsättandet af de båda botaniska

professorsbeställningarna hänsyn borde tagas till de sökandes

vetenskapliga skicklighet i allmänhet och ej särskildt till deras kunskap

om fysiologi, man ej hade tillräcklig garanti för att någon af de ordinarie

lärarne vore i besittning af den för ledningen af ett växtfysiologi^

laboratorium nödiga skickligheten i den experimental växtfysiologien,

hvilken kräfde väsentligen andra förutsättningar än öfriga grenar

af botaniken.

Beträffande växtfysiologiens vigt och betydelse kunde man med

skäl påstå, att den intoge en mycket framstående plats i vår tids naturforskning.

Också funnes numera växtfysiologiska laboratorier vid snart

sagdt alla fullständiga utländska universitet, och vid många af dem

vore anstäld en ordinarie professor särskildt i växtfysiologi. Derjemte

hade denna gren af botaniken en mycket stor praktisk betydelse, enär

agronomien kunde sägas vara en tillämpning af fysiologien. Inrättandet

af ett växtfysiologi^. laboratorium i den för botaniska institutionen

uppförda nya byggnaden åsyftade således tillgodoseendet af ett i såväl

vetenskapligt som praktiskt hänseende synnerligen vigtigt behof. Men

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

13

för att derma anstalt skulle kunna uppfylla sin bestämmelse, måste dess

verksamhet ledas af eu person, som gjort växtfysiologi till sitt särskilda

studium.

Den utredning, hvilken sålunda lemnats och hvilken icke i samma

fullständighet förelegat vid ärendets behandling hos Riksdagen nästlidna

år, syntes departementschefen på ett tillfyllestgörande sätt bemöta de

invändningar, hvilka i frågans då befintliga skick kunde rigtas mot

förevarande anslagsbegäran, hvarför departementschefen ansåge sig

böra förorda förnyad framställning till Riksdagen i ämnet.

I öfverensstämmelse med den af departementschefen uttalade uppfattningen

anser utskottet, att efter de ytterligare upplysningar, som

nu framkommit i detta ärende, de skäl, nästlidet års Riksdag anförde

till stöd för sitt afslag å Kongl. Maj:ts då gjorda framställning, icke

längre kunna tillerkännas afgörande betydelse. Vid sådant förhållande

och då det synes utskottet uppenbart, att den ifrågavarande institutionen,

till hvars inrättande Riksdagen anvisat anslag till ansenliga

belopp, icke kan på ett fullt tillfredsställande sätt fylla det med densamma

afsedda ändamålet, om icke en särskild specialist med fast aflöning

anställes såsom ledare af laborationsöfningarna derstädes, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må till aflöning åt en laborator i

växtfysiologi vid botaniska institutionen i Lund bevilja

ett årligt anslag af 3,000 kronor, hvaraf 750

kronor såsom tjenstgöringspenningar.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att bevilja förhöjning

i årsanslaget till konstsamlingarna vid universitetet i Lund med 400

kronor.

Akademiska konsistoriet i Lund hade — meddelar departementschefen

-— gjort framställning derom, att, då det till universitetets

konstsamlingar utgående årliga anslag, 100 kronor, vore alldeles otillräckligt

för underhåll af den utaf enskilda personer till konstmuseum

skänkta tafvelsamlingen samt inköp af nödig undervisningsmateriel,

detta anslag måtte varda höjdt till 500 kronor. Konsistorium hade

härvid åberopat hvad professorn i estetik samt litteratur- och konsthistoria

i ärendet anfört. Detta anförande vore af följande innehåll.

Det så kallade konstmuseets uppgift vore att utgöra undervisningsmaterial

för det konsthistoriska studiet vid universitetet. Att för ett så

obetydligt belopp som 100 kronor årligen något dylikt material ej kunde

Ang. förhöjning

i ärsanslaget

till

konstsamlingarna

vid

universitetet i

Lund.

[5.]

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. ifrågasatt

anslag för

inrättande af

professurer i

vissa ämnen

vid universiteten.

inköpas, läge i öppen dag, då man besinnade de konsthistoriska planschverkens

dyrbarhet; ensamt ett af de för föregående års besparingar

inköpta arbetena — öfver gräfningarna i Olympia — hade gått till

öfver 250 kronor. Men ett dylikt åskådningsmaterial vore lika nödvändigt

för undervisningen i konsthistoria som ett laboratorium för det

kemiska studiet. Utan sådant material kunde någon konsthistorisk

undervisning icke meddelas vid universitetet.

I den undervisningsplan, som professorn på grund af nu gällande

statuter utarbetat och hvilken af kanslern blifvit godkänd, hade ett

visst mått af konsthistoriska kunskaper upptagits för betyg i ämnet

»estetik samt litteratur- och konsthistoria». Skulle han nu icke blifva

i tillfälle att meddela någon undervisning i sistnämnda kunskapsgren,

måste han ingå till kanslern med förslag till nya examensfordringar, i

hvilka konsthistoria, såsom ej längre studerad vid universitetet, uteslötes;

ty att såsom examensämne upptaga en vetenskap, i hvilken ingen

undervisning kunde lemnas, syntes knappt befogadt gent emot den

studerande ungdomen.

I enlighet med hvad departementschefen jemväl uttalat har utskottet

ansett uppenbart, att ifrågavarande anslag är för sitt ändamål otillräckligt,

men då det å andra sidan synts utskottet mindre lämpligt, att

anslaget på en gång höjes från 100 kronor till 500 kronor, har utskottet

trott sig böra förorda, att anslagsförhöjningen för närvarande inskränkes

till hälften af hvad som ifrågasatts, eller till 200 kronor, och att årsanslaget

följaktligen bestämmes till 300 kronor. Utskottet hemställer

alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen beviljar förhöjning

i årsansiaget till konstsamlingarna vid universitetet

i Lund med 200 kronor.

6:o) I en inom Andra Kammaren af herr A. V. Ljungman väckt

motion [n:o 12] har föreslagits, att Riksdagen måtte uppföra ett anslag

af 18,000 kronor å ordinarie stat för anställandet af en ordinarie professor

i jemförande statsrätt och politik vid Lunds universitet samt af

två ordinarie professorer i politisk geografi och statistik, den ene vid

uuiversitetet i Upsala och den andre vid universitetet i Lund.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,

tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Vid 1889 års riksdag äskade Kongl. Maj:t, såsom motionären

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

15

äfven erinrat, anslag för upprättande af en ordinarie professur i geografi

och statskunskap vid universitetet i Lund, och vid samma riksdag föreslog

herr Ljungman i motion [n:o 115] inom Andra Kammaren, att i

stället för den af Kongl. Maj:t ifrågasatta professuren en dylik i blott

statskunskap måtte inrättas. I sitt öfver dessa förslag afgifna yttrande

[punkten 8:o) af utlåtandet n:o 9] hemstälde utskottet om afslag å de

väckta förslagen, hvilken hemställan ock af Riksdagen bifölls, hvad

Kong], Majrts förslag beträffade, dock först efter gemensam omröstning.

Då Kongl. Maj:t sedermera icke ansett sig böra göra någon förnyad

framställning i ämnet, lärer Riksdagen icke nu böra, på enskild motionärs

förslag, bevilja medel till inrättande i Lund af två professurer i

dessa ämnen.

Hvad åter angår motionärens förslag om upprättande af en

professur i geografi och statistik vid universitetet i Upsala, får utskottet

erinra, att Kongl. Maj: t af innevarande års Riksdag äskat ett anslag

af 1,000 kronor på extra stat för år 1894, att användas för uppehållande

af undervisningen och examinationen i geografi vid nämnda universitet.

Då utskottet med afseende å de skäl, som anförts till stöd för denna

senare framställning, anser sig böra förorda densamma (se punkten

43:o) här nedan), kan utskottet uppenbarligen icke understödja motionärens

vida längre gående förslag.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att herr Ljungmans förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

7:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att för höjande till 1,500 kronor Ang. förhöjaf

det. arfvode, som tillkommer rektor vid Karolinska institutet, måtte

beviljas ett årligt anslag af 600 kronor, samt att för uppehållande af torn vid instiden

del utaf den rektor åliggande undervisniugsskyldighet, från hvilken tutet m■ mhan

med hänsyn till rekt.orsgöromålen måtte varda befriad, måtte anvisas

ett årligt anslag af 1,500 kronor.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har, enligt hvad af statsrådsprotokollet,

inhemtas, föranledts af en af lärarekollegiet vid omförmälda

institut gjord och af universitetskansleren förordad framställning,

deruti anförts i hufvudsak följande.

Arfvodet för inspektor eller, såsom han numera kallades, rektor

vid karolinska institutet hade genom kongl. brefvet den 20 mars 1858

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

bestämts till 900 kronor om året. Sedan nämnda tid hade af staten

aflönade tjenstemän i allmänhet erhållit i större eller mindre mån förbättrade

löne vilkor, äfven om de med deras befattningar förenade

göromål ej alls eller ej nämnvärdt förökats. ArfVodet till rektorn vid

karolinska institutet hade emellertid blifvit oförändradt, och detta ehuru

hans göromål mångdubblats och arfvodet numera ej stode i rimlig proportion

till göromålens omfång.

Huru betydligt dessa göromål sedan 1858 ökats, insåges lätt, om

man toge i betraktande den utveckling, institutet sedan dess erhållit.

År 1858 utgjordes lärarekollegiet vid karolinska institutet af 8

ordinarie professorer, jemte hvilka funnos anstälde 5 adjunkter samt

ytterligare en lärare, hvars befattning motsvarade en adjunktur, alltså

tillsammans 14 lärare, med 3 aflönade amanuenser såsom biträden. För

närvarande utgjordes lärarekollegiet af 22 ordinarie och extra ordinarie

professorer, hvartill kom me 2 laboratorer och 1 prosektor samt 13 docenter.

De aflönade amanuensernas antal utgjorde 15 och dessutom

funnes 7 icke aflönade, extra ordinarie amanuenser. Lärarnes och assistenternas

nuvarande antal uppginge sålunda till 60. Detta antal måste

med de allt jemt stegrade krafven på undervisningen ytterligare ökas.

Tillökningen af lärareantalet motsvarades af höjning utaf de studerandes

antal. Läseåret 1857—1858 var lärjungarnes antal vid institutet

122. Efter vexlande stigning och sjunkning började från och med

år 1880 en stark tillströmning af lärjungar, hvilken fortgick till läseåret

1887—1888, då lärjungarnes antal uppgick till 481, vid hvilken

höjd det sedermera temligen oförändradt förblifvit, hvadan lärjungeantalet

alltså från år 1858 fyrdubblats.

I samband med den angifna betydande ökningen i lärarecorpsen stode

upprättandet af flera nya kliniker och institutioner med hvad dertill

hörde; och den starka tillströmningen af lärjungar hade gjort det nödvändigt

att låta undervisningen vid de flesta klinikerna fortgå utan

afbrott under hela kalenderåret, ett förhållande som saknade motsvarighet

vid något annat läroverk i vårt land.

Denna starka utveckling i alla rigtningar hade för rektorn blifvit

så mycket mer betungande, som han, i motsats till hvad förhållandet

vore vid universiteten, dels icke hade till sin hjelp ett ständigt kansli

utan måste sjelf utföra eu ingalunda ringa del af de arbeten, kanslierna

vid universiteten utförde, dels icke hade sig medgifven någon minskning

i sin undervisningsskyldighet, hvilket vore så mycket mer beaktansvärdt,

då rektor, såsom nu vore fallet, af sitt läroämnes natur nödgades

att undervisa dubbelt så många timmar i veckan som det enligt stad
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.-o 9.

17

garne för institutet ålåge en professor att meddela undervisning. Skulle

han, såsom stadgarne föreskrefve, undervisa endast 4 timmar i veckan,

blefve det nödvändigt att anskaffa en vikarie för att fylla behofvet i

öfrigt af undervisning i ämnet, men härtill saknades för närvarande

alla tillgångar; och skulle rektor sjelf aflöna en vikarie för detta ändamål,

komme rektoratets skötande att för honom medföra en ej obetydlig

ekonomisk uppoffring, hvilket vore orimligt att ifrågasätta. Rektorns

vid karolinska institutet göromål vore emellertid under angifna förhålllanden

numera så omfattande och tidsödande samt kräfde så mycket

arbete, att de svårligen kunde fullgöras samtidigt med det han fullgjorde

alla sina åligganden såsom professor med oförminskad undervisnings-,

tentamens- och examinationsskyldighet. En nedsättning i

undervisningsskyldigheten vore för honom fullt ut lika mycket af nödvändighet

påkallad, som den redan länge erkänts vara det för innehafvare

af motsvarande befattningar vid andra läroverk.

För ådagaläggande af billigheten deraf, såväl att rektor erhölle

förhöjdt arfvode, som ock att han befriades från en del af den honom

åliggande undervisningsskyldighet, hade — meddelar departementschefen

— lärarekollegiet särskild! till jemförelse åberopat förhållandet vid

tekniska högskolan i Stockholm. Vid denna läroanstalt, hvarest antalet

lärare under läseåret 1890—91 utgjordes af 12 professorer, 7 lektorer

och 7 extra lärare med biträde af 13 assistenter och hvarest elevantalet

under samma läseår utgjorde 218, egde enligt kongl. brefvet den 19

september 1890 tillförordnade föreståndaren att, utöfver honom såsom

professor tillkommande lön och tjenstgöringspenningar, uppbära ett årligt

arfvode af 1,500 kronor, hvarjemte ett belopp af 2,000 kronor om

året vore stäldt till styrelsens för högskolan förfogande till bekostande

af den del utaf den föreståndaren tillkommande undervisning, från

hvilken denne ansåges böra befrias. Billighet och rättvisa syntes kräfva,

att rektor vid karolinska institutet blefve i berörda hänseenden likstäld

med föreståndaren för tekniska högskolan, då göromålen för rektorn

vid institutet måste kräfva minst lika mycken tid och arbete som göromålen

för föreståndaren vid högskolan, helst karolinska institutet vore

genom sitt stora antal skilda, till en del mycket spridda, institutioner

långt mer kompliceradt till sin sammansättning än högskolan, hvartill

komme att, såsom förut nämndt, undervisningen vid institutet å flera

afdelningar fortginge under hela året utan alla ferier.

För egen del har departementschefen ansett lärarekollegiets framställning

hvila på giltiga grunder, dock att beloppet af det anslag, som

ifrågasatts för uppehållande af en del utaf rektors undervisningsskyldigBih.

till Riksd. Vrot. 1893. d Sand. 1 Afd. 7 Iläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

het, synts honom skäligen kunna sättas något lägre än hvad lärarekollegiet

föreslagit.

Den nu äskade förhöjningen i det till rektorn vid karolinska

institutet utgående arfvode finner utskottet vara med billigheten öfverensstämmande,

likasom utskottet också anser det vara af behofvet påkalladt,

att rektorn befrias från en del af den honom för närvarande

åliggande uudervisningsskyldigheten. Beträffande åter beloppet af det

anslag, som skulle anvisas till hans biträde, håller utskottet före, att

detta skäligen kan något minskas under hvad departementschefen ifrågasatt.

I betraktande af den tjenstemerit, ett dylikt förordnande måste

medföra, och då den, sorn erhåller förordnandet, torde komma att vid

sidan deraf utöfva en omfattande enskild läkarepraktik, synes nemligen

ett anslag af 1,000 kronor i detta hänseende vara till fyllest. Utskottet

hemställer alltså:

a) att Riksdagen för höjande till 1,500 kronor

af det arfvode, som tillkommer rektor vid karolinska

institutet, må bevilja ett årligt anslag af 600 kronor; och

b) att Riksdagen för uppehållande af den del

utaf den samme rektor åliggande undervisningsskyldighet,

från hvilken han med hänsyn till rektorsgöromålen

må varda befriad, må bevilja ett årligt anslag

af 1,000 kronor.

hygit9 8:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen till förhöjning af

institu- årsanslaget till den hygieniska institutionen vid karolinska institutet

från 500 kronor till 1,500 kronor måtte bevilja 1,000 kronor.

I en af universitetskanslern tillstyrkt framställning hade — meddelar

departementschefen — lärarekollegiet vid nämnda institut hemstält

dels om förhöjning med 1,000 kronor i det till den hygieniska

institutionen på ordinarie stat uppförda anslag af 500 kronor, dels om

ett tillfälligt anslag af 2,000 kronor för anskaffande af åtskilliga för

institutionens laboratorium behöfliga instrument och apparater. Lärarekollegiets

anhållan grundade sig på följande motivering och utredning.

Sedan Riksdagen år 1886 åt den hygieniska institutionen vid

institutet, beviljat ett ordinarie anslag af 500 kronor, hade detta anslag

utgått till oförändradt belopp, men visade sig numera alldeles otillräckligt

för sitt ändamål. Detta framginge bäst deraf, att större delen

af anslaget åtginge för de stora laboratorielokalernas hållande i tillbörligt

skick och för anskaffande af nödigt biträde dertill, alldenstund

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

19

någon vaktmästare icke funnes vid institutionen anstäld. Än mer hade

beliofvet af ökade medel för institutionen gjort sig känbart, sedan genom

kongl. brefvet den 18 oktober 1889 föreskrifvits, att genomgående

af en kurs i hygien vid institutet vore obligatoriskt för dem, som ville

aflägga medicine kandidatexamen. Att någon framställning om förhöjning

i anslaget icke förut gjorts hade sin grund deri, att förre

innehafvaren af professorsbefattningen i hygien aflidit kort efter det

ofvan berörda föreskrift meddelades, samt att samma befattning först

under nästlidna läseår blifvit med ordinarie innehafvare åter besatt.

Ytterligare kostnader komme att tillskyndas institutionen genom de

kurser, som lärarekollegiet, med anledning af kongl. kungörelsen den

11 december 1891 angående vilkoren för behörighet till förste provinsialläkarebefattning,

funnit nödvändigt att anordna för läkare, hvilka

för erhållande af dylik befattning behöfde speciel utbildning i vissa

ämnen och bland dem hygien.

Till följd af det ringa anslag, som hittills stått till den hygieniska

institutionens förfogande, befunne sig laboratoriet i ett synnerligt

otillfredsställande skick. Visserligen hade anskaffats de för dåvarande

förhållanden nödvändigaste apparater med det anslag af 1,500 kronor,

som 1886 års Riksdag jemväl anvisat, men enär laboratoriets verksamhet

måste vara mycket mångsidig, såsom omfattande både bakteriologiska,

fysikaliska och kemiska undersökningar, erfordrades ännu åtskilliga

apparater, utan hvilka en mängd vigtiga undersökningar och

demonstrationer icke kunde å laboratoriet utföras. En del af de apparater,

som sålunda behöfdes för att sätta laboratoriet i ett tillfredsställande

skick, vore emellertid så dyrbara, att de icke kunde bekostas

med det årliga anslaget, äfven om detta på angifvet sätt förhöjdes.

Sålunda erfordrades följande instrument m. in., för hvilka kostnaderna

förslagsvis upptagits till nedanstående belopp:

Mikroskop, deribland ett med akromatisk lins för

oljeimmersion, ..............................................................

kronor

800

—

Mikrotom ..............................................................................

100

—

Recknagels differentialmanometer ..................................

11

70

—

Fotometer...............................................................................

350

—

Rumvinkelmätare .................................................................

•))

50

—

Autoclav.................................................................................

11

200

—

Centrifug ................................................................................

11

100

—

Termostat och serumapparat............................................

11

350

—

Tillsammans

kronor

2,020

—

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till materiel

vid den aftalmiatriska

kliniken.

[8.J

Behofvet af den ifrågasatta förhöjningen utaf institutionens årsanslag

äfvensom af det tillfälliga anslag, som för institutionens laboratorium

begärts, ansåge departementschefen, i betraktande af den lemnade

utredningen, icke kunna bestridas.

Lika med departementschefen anser utskottet det ifrågasatta tillfälliga

anslaget till laboratoriet vara behöfligt till hela sitt belopp, hvarför

utskottet också i punkten 60:o) här nedan hemställer om bifall till

Kongl. Maj:ts i detta afseende gjorda framställning. Hvad åter angår

den äskade förhöjningen af årsanslaget, synes denna utskottet jemförelsevis

väl betydande och lämpligen kunna begränsas till 700 kronor.

Utskottet hemställer alltså nu,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen till förhöjning af

årsanslaget till den hygieniska institutionen vid karolinska

institutet från'' 500 kronor till 1,200 kronor

beviljar 700 kronor.

9:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till anskaffande

och underhåll af materiel för den oftalmiatriska kliniken vid

karolinska institutet bevilja ett årligt anslag af 500 kronor.

Till stöd för den af lärarekollegiet framstälda och af universitetskanslern

förordade anhållan, som föranledt nu ifrågavarande förslag,

har, enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, anförts hufvudsakligen

följande.

Den oftalmiatriska kliniken, hvilken år 1888 skildes från den

kirurgiska, hade sedan dess varit stadd i nästan jemn tillväxt och hade

med början af år 1892 erhållit en ny, i afseende å sjuksalar och utrymme

tidsenlig institution. Ifrågavarande klinik hade emellertid hittills

helt och hållet saknat medel till bestridande af de för undervisningen

och den vetenskapliga forskningen nödiga utgifter. Detta vore

så mycket mer känbart, som kliniken lede brist på snart sagdt det

allra nödvändigaste. Den egde intet mikroskop, ingen fotometer, icke

ens en duglig ögonspegel eller en undersökningslampa. Ett småningom

skeende anskaffande af nödiga instrument samt deras underhåll och

komplettering med nya, på det att kliniken måtte hållas i jemnhöjd

med vetenskapens utveckling, kräfde årligen icke obetydliga belopp.

Likaledes erfordrades årliga omkostnader för det vetenskapliga tillvaratagandet

af sjukmaterialet, för mikroskopiska och bakteriologiska under
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

21

sökningar samt för tillverkning af nödiga preparat för belysning af

kliniska demonstrationer och föreläsningar.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har ej gifvit anledning

till annan erinran från utskottets sida, än att det äskade beloppet synts

utskottet lämpligen böra tills vidare och intill dess erfarenhet vunnits

rörande anslagsbehofvets stabilitet anvisas på extra stat. Utskottet

hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må på det sätt bifallas, att Riksdagen till anskaffande

och underhåll af materiel för den oftalmiatriska kliniken

vid karolinska institutet beviljar på extra stat

för år 1894 ett anslag af 500 kronor.

Allmänna läroverken.

10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,

att treklassigt, allmänt läroverk finge, på framställning af vederbörande

kommunalstyrelse, anordnas såsom samskola för gossar och flickor, med

rätt för Kongl. Maj:t att i sådant fall för undervisningens uppehållande

vid läroverket disponera såväl de å läroverkets stat upptagna lönemedel

som de på de särskilda i staten uppförda lärareplatserna belöpande löneförbättringsmedel,

så länge sådana utginge, under vilkor att vederbörande

kommun åtoge sig att gälda de kostnader, som för undervisningens

uppehållande blefve erforderliga utöfver hvad sålunda af statsmedel utginge;

samt

att kommunen måtte, såsom bidrag till betäckande af sina nämnda

kostnader, vara befogad att uppbära en terminlig afgift af läroverkets

lärjungar till belopp, som på kommunalstyrelsens förslag af Kongl.

Maj:t faststäldes, men som icke finge öfverstiga 10 kronor för lärjunge

inom lista, 2:dra och 3:dje årskurserna och 20 kronor för lärjunge inom

4:de och 5:te årskurserna, med rätt för läroverkskollegiet att från hela

eller en del af denna afgift befria medellöse eller mindre bemedlade

lärjungar, hvilka genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande

ansåges förtjenta af denna förmån; dock att summan af de afgifter,

från hvilka befrielse meddelades, icke finge uppgå till mer än 25 procent

af det belopp, som skulle inftyta, om alla lärjungar erlade full afgift.

Med föranledande af denna Kongl. Maj:ts framställning hafva inom

Andra Kammaren väckts följande till statsutskottet remitterade

motioner:

Ang. införan

de af Barnundervisning

vid de treklassiga

allmänna

läroverken

m. in

[9.]

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

motionen n:o 122, af herr A. W. Nilson från Lidköping, som hemstält:

l:o) att, i fall Kongl. Maj:ts förslag om de treklassiga allmänna

läroverkens ombildning till samskolor för gossar och flickor till hufvudsaklig

del vunne Riksdagens bifall, Riksdagen måtte medgifva, att icke

blott den första, utan äfven den andra kollegan vid mindre, allmänna

läroverket i Falköping bibehölles på ordinarie stat, samt att ett särskildt

årligt anslag af 2,000 kronor stäldes till Kongl. Maj:ts disposition

för undervisningens vid detta läroverk anordnande på sådant sätt

och med de vilkor i öfrigt, som den kongl. propositionen till innevarande

Riksdag angående de treklassiga läroverken innehölle,

2:o) att, derest Kongl. Maj:ts förslag angående samskolor icke

blefve af Riksdagen gilladt, Riksdagen måtte besluta, att treklassiga

läroverket i Falköping utvidgades till femldassigt med det antal lärare

och den aflöniugsstat, som vore gällande för andra i landsortsstäder

befintliga femklassiga läroverk;

motionen n:o 123, af herr D. G. Restadius, hvilken föreslagit:

att, derest Kongl. Maj:ts förslag om de treklassiga allmänna läroverkens

ombildning till samskolor för gossar och flickor vunne Riksdagens

bifall och i följd deraf dylik anordning blefve vid läroverket i

Alingsås införd, Riksdagen måtte medgifva, att icke blott den första,

utan äfven den andra kollegan vid samma läroverk bibehölles på ordinarie

stat, och att med föranledande deraf ett särskildt årligt anslag

af 2,000 kronor stäldes till Kongl. Maj:ts disposition för anordnande

af undervisningen vid läroverket på sådant sätt och med de vilkor i

öfrigt, som innehölles i den kongl. propositionen till innevarande Riksdag

angående de treklassiga läroverken, eller ock, om förslaget angående

samskolor ej bifölles, Riksdagen måtte besluta, att treklassiga

läroverket i Alingsås utvidgades till femldassigt. med det antal lärare

och den aflöningsstat, som vore gällande för andra i landsorten befintliga

femklassiga läroverk;

motionen n:o 84, af herr E. A. Zotterman, deruti föreslagits,

att Riksdagen måtte för hvardera af de fem åren 1894—1898

på extra stat ställa till Kongl. Maj:ts disposition 8,150 kronor för att

åt Motala stad lemna understöd till inrättande och uppehållande af en

samskola för gossar och flickor i enlighet med det förslag till sådana

skolor, som afsåges i Kongl. Maj:ts proposition n:o 1 till innevarande

Riksdag, och med de vilkor, som kunde komma att af Kongl. Maj:t bestämmas;

och

motionen n:o 111, af herrar Fridtjuv Berg och E. Hammarlund,

livilka yrkat,

att Riksdagen, med förkastande af den framlagda propositionen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 23

om vissa treklassiga allmänna läroverks utvidgande, måtte för sin del

besluta:

dels att samtliga ännu bibehållna treklassiga allmänna läroverk

samt två- och enklassiga pedagogier inom den 1 juli 1895 helt och

hållet skulle indragas,

dels att i deras ställe skulle upprättas ett nytt slags undervisningsanstalter,

utgörande praktiska öfverbyggnader på folkskolan (»realskolor»,

»mellanskolor», »borgarskolor»), anordnade enligt grunder, hvilka

af motionärerna sammanfattats sålunda:

»1. Dessa skolors syfte bör vara att tillgodose de lärjungars bildningsbehof,

hvilka vid 15—16 års ålder skola utgå i det praktiska lifvet.

2. De böra vara tillgängliga för såväl gossar som flickor samt

förses med såväl manliga som qvinliga lärarekrafter.

3. För de lärjungar, hvilka fullständigt inhemtat skolans kurs,

bör anordnas en särskild afgångspröfning, hvars genomgående medför

vissa rättigheter.

4. Fordringarna för inträde i första årsklassen böra vara: fylda

12 år samt kännedom af det kunskapsmått, som en väl ordnad folkskola

(enligt normalplanen litt. A.) kan bibringa.

5. Undervisningen bör vara afgiftsfri.

6. Folkskolelärare eller folkskolelärarinna, som, på sätt Kongl.

Maj:t genom särskilda bestämmelser kan finna lämpligt föreskrifva, styrkt

sig ega de för undervisning vid skolan erforderliga kunskaper och färdigheter,

må vid densamma kunna vinna anställning.

7. Kostnaderna för dylik skola böra bestridas dels af staten, dels

af kommunen, detta enligt väsentligen samma grunder, som nu gälla

för folkskolan och som af 1882 års läroverkskomité föreslogos beträffande

de då ifrågasatta »kommunalskolorna».

8. Läroverk af detta slag må kunna upprättas på alla sådana orter,

der behofvet af eu dylik bildningsanstalt gör sig så känbart, att vederbörande

kommun vill åtaga sig de på dess del belöpande utgifterna.»

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i före vai ande fråga

anfört följande.

De förslag till ombildning af vissa pedagogier och treklassiga allmänna

läroverk, som af Kongl. Maj:t åren 1890 och 1892 framlagts för

Riksdagen, hade icke blifvit af denna antagna. Och vid behandlingen af

frågan härom dels i de utskott, som hade att deröfver afgifva utlåtande,

dels i kamrarne hade fram stälts så olika och vidt från hvarandra gående

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

StatsutsJcottets Utlåtande N:o ,9.

meningar, att departementschefen för närvarande icke ansåge lämpligt

att framställa något förslag till definitiv lösning af denna fråga. I en

punkt hade emellertid en ganska stor samstämmighet visat sig, nemligen

angående lämpligheten att vid de ifrågavarande mindre läroverken mottaga

flickor till Barnundervisning med gossarne.

De skäl för en dylik anordning, som i de kongl. propositionerna

anförts, hade hufvudsakligen varit följande: att enligt den erfarenhet,

som vunnits dels i andra länder, dels i folkskolan inom vårt eget land,

icke några egentliga faror eller olägenheter kunde antagas uppstå af

samundervisning utaf gossar och flickor till 14 eller 15 års ålder, åtminstone

icke i kommuner med så litet omfång och så enkla förhållanden

som de, till hvilka de nu afsedda läroverken vore förlagda; att det

af ekonomiska skäl visat sig omöjligt att i dessa kommuner upprätthålla

särskilda flickskolor med tillfredsställande organisation eller att, der

sådana för tillfället förefunnes, för framtiden bibehålla dem; att utan

tvifvel ett mot det erforderliga lärareantalet fullt svarande antal lärjungar

skulle å ifrågavarande orter kunna påräknas, om flickor jemte gossar

mottoges till undervisning vid berörda läroverk, i synnerhet om derjemte

kursen vid dessa läroverk utsträcktes till femårig; att flera kommuner,

der treklassigt allmänt läroverk eller pedagogi funnes, inkommit

med ansökningar angående dessa läroverks förändring till sämskolor;

samt att den 1885 tillsatta s. k. flickskolekomitén lifligt förordat en

anordning af detta slag samt önskade se den utsträckt till ett flertal

läroverk i mindre städer. Det särskilda utskott, som vid 1890 års riksdag

behandlat läroverksfrågan, hade icke haft något att anmärka mot

ifrågavarande anordning; och statsutskottet vid 1892 års lagtima riksdag

hade med afseende härå yttrat, att 1882 års läroverkskomités plan

för de mindre läroverkens organisation, hvilken plan utskottet ville i

hufvudsak hafva lagd till grund för en blifvande omorganisation, men

hvilken icke upptagit frågan om Barnundervisningen, borde utvidgas derhän,

att samundervisning af gossar och flickor kunde, efter vederbörandes

önskan, ega rum i dessa skolor. Den allmänna meningen syntes, enligt

utskottets åsigt, allt mer både hos skolans och ungdomens målsmän med

förtroende omfatta idén om samundervisning äfven på ett högre stadium

än folkskolans. Obestridligt vore också, att, om samundervisning lcomme

till stånd i dessa skolor, de skulle i ojemförligt mycket högre grad än

eljest blifva till gagn för de kommuner, för hvilka de närmast vore afsedda.

Den osäkerhet med afsende på deras framtida öde, som under en

lång följd af år försvårat och nedtryckt de mindre läroverkens verksam
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

25

het — sedan år 1882 hade ledigblifna lärareplatser vid de treklassiga

allmänna läroverken och pedagogierna icke fått med ordinarie innehafvare

besättas — hade äfven — fortsätter departementschefen — inneburit

talrika anledningar till bryderi och bekymmer för de kommuner

och orter, hvilka dessa läroverk tillhörde, särskildt då fråga varit om

byggande eller förändring af skollokaler eller om ordnandet af undervisningen

för den qvinliga ungdomen. Till gagn och tillfredsställelse

för dessa läroverk och kommuner skulle det derför utan tvifvel lända,

om en åtgärd vidtoges, som, om den också icke innebure en fullständig

lösning af frågan om läroverkens framtida ställning, dock gåfve dem en

ny uppgift att lösa samt dermed utsigt till fortfarande framgångsrik

verksamhet. En sådan åtgärd ansåge departementschefen det vara att

medgifva intagandet af flickor vid nämnda läroverk till Barnundervisning

med gossarne samt att vidtaga deraf föranledda anordningar. Beträffande

de treklassiga läroverken skulle en dylik åtgärd icke behöfva medföra

någon ökad utgift för statsverket, och funne departementschefen sig

fördenskull böra hemställa, att framställning i ämnet måtte i afsende å

dem göras till Riksdagen.

Enligt af departementschefen meddeladt uppdrag hade t. f. rektorn

vid allmänna läroverket i Askersund J. G. Spangenberg och t. f. rektorn

vid pedagogien i Köping M. P. Mattson utarbetat detaljerad läsplan med

kursfördelning för en samskola under iakttagande af den största möjliga

besparing i afseende å lärarekrafter samt med det slutmål för undervisningen,

som uppstälts af den ofvan nämnda flickskolekomitén för de

af densamma föreslagna samskolorna. Detta slutmål innefattade:

i kristendom: insigt i bibliska historien och katekesen, kännedom

af bibeln och den kyrkliga bekännelsen;

i modersmålet: säkerhet i rättstafning och interpunktion, färdighet

i välläsning, öfning att i tal och skrift redigt och korrekt framställa sina

tankar öfver lättare ämnen jemte derför erforderlig kännedom af förmoda

satslära, en genom flitig litteraturläsning vunnen bekantskap med

våra mera framstående författare;

i historia: icke blott bekantskap med de vigtigaste personligheterna

och tilldragelserna i svenska historien, utan äfven kännedom af mensklighetens

utveckling i dess hufvudpunkter;

i geografi: kännedom af jorden såsom menniskans hem;

i ett eller tvä främmande lefvande språk: korrekt innanläsning,

förmåga att uppfatta sådana hörda och lästa stycken på det främmande

språket, som icke erbjuda större svårighet, någon öfning att muntligen

och skriftligen yttra sig öfver alldagliga ämnen;

liih. till /likså. Prot. 1893. 4 Sund. 1 Afd. 7 liåft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i matematik: färdighet i praktisk räkning och förande af hushållsbok,

kännedom af läran om triangeln, fyrhömingen och cirkeln, vana

vid beräkning och mätning af plana och solida figurer; för gossarne

dessutom en särskild vidsträcktare kurs;

i naturkunnighet: en med hänsyn till det praktiska lifvets kraf,

särskildt helsovården, meddelad insigt i grunddragen af zoologi, botanik,

fysik och kemi; en något utförligare kurs för gossarne;

i teckning: färdighet att afteckna fristående föremål;

i väls klifning: förmåga att skrifva snabbt och väl;

i slöjd och qvinliga handarbeten: vana vid bruket af de i träslöjden

förekommande verktyg, förmåga att förfärdiga och vidmagthålla egna

kläder och hemmets linneförråd.

Såsom resultat af bemälde rektorers utredning hade framgått, att

för ernående af nämnda slutmål skulle, med hufvudsakligen samma

inträdesfordringar som vid de allmänna läroverken, kräfvas en femårig

kurs, samt att för bestridande af undervisningen vid en dylik skola skulle

—- under förutsättning att lärjungeantalet vore mellan 60 och 70, temligen

jemnt fördeladt på de särskilda årsklasserna, och att sammanslagning

af två årsklasser till gemensam undervisning skulle ega rum, så

ofta sådant lämpligen kunde ske — erfordras två ämneslärare och två

ämneslärarinnor med full tjenstgöring samt tre öfningslärare, af hvilka

lärarne i teckning och gymnastik skulle erhålla en ungefär dubbelt så

sträng tjenstgöring som motsvarande lärare vid treklassiga läroverk, under

det att läraren i musik icke behöfde åläggas flera undervisningstimmar

än som för närvarande åligga dylik lärare vid treklassigt läroverk.

Lärarepersonalen vid ett treklassigt allmänt läroverk utgjordes —

erinrar departementschefen — af en rektor, två kolleger samt öfningslärare

i musik, teckning och gymnastik. I aflöning åtnjöte för närvarande

rektor, utom fri bostad, som tillhandahölles af kommunen, å stat upptagen

lön 3,000 kronor och såsom tillfällig löneförbättring 250 kronor,

eller tillsammans 3,250 kronor, samt hvardera kollegan å stat upptagen

lön 1,500 kronor och såsom tillfällig löneförbättring 500 kronor, eller

tillsammans 2,000 kronor, hvarjemte rektor, derest han såsom ordinarie

lärare tjenstgjort minst 15 år, egde att uppbära ett ålderstillägg å 500

kronor, och kollega kunde, beroende af den tid, hvarunder han vid allmänt

läroverk tjenstgjort, hafva att uppbära ända till fyra ålderstillägg,

hvardera å 5Ö0 kronor, dock att, derest han uppbure i ålderstillägg

2,000 kronor, den tillfälliga löneförbättringen inskränktes till 250 kronor.

Till öfningslärarne utginge arfvoden å 300 kronor för hvar och en, eller

tillsammans 900 kronor. Utom ålderstilläggen uppginge således statens

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

27

kostnader för ett treklassigt allmänt läroverk i regeln till 8,150 kronor

årligen. Förändrades således ett treklassigt allmänt läroverk till en

samskola med ofvan angifven lärarepersonal, så skulle rektorn, den ena

kollegan och musikläraren kunna bibehållas med sina hittillsvarande löneförmåner,

under det att medel erfordrades till aflöning åt två ämneslärarinnor,

hvaraf den ena skulle vara biträdande föreståndarinna för

flickorna, samt till ökning af arfvodena åt lärarne i teckning och gymnastik.

Deremot skulle en besparing af 2,000 kronor uppstå derigenom,

att den andra kollegan kunde undvaras. Bestämdes nu aflöningen för

hvardera ämneslärarinnan till 1,200 kronor — det minsta som för en så

ansträngande befattning syntes böra ifrågakomma, då såsom kompetensvilkor

måste fordras betyg öfver afgångsexamen från högre lärarinneseminariet

eller annat deremot fullt svarande intyg — och ansloges 300

kronor till arfvode för biträdande föreståndarinnan, 400 kronor till ökning

af arfvodena för lärarne i teckning och gymnastik samt 200 kronor till

arfvoden för undervisning i bokhålleri och handarbete, skulle utöfver

hvad som besparades derigenom, att den ena kollegabefattningen lemnades

obesatt, erfordras ett belopp af 1,300 kronor. Detta belopp skulle

komma att höjas med 1,200 å 1,800 kronor, om det blefve nödvändigt

att afstå från att sammanslå olika årsklasser till gemensam undervisning,

så att hvarje årsklass måste erhålla särskild undervisning i hvarje ämne,

något, som måste blifva fallet, derest lärjungeantalet i någon betydligare

mån öfverstege 70 eller vore temligen ojemnt fördeladt på de särskilda

årsklasserna, eller om andra hinder mötte för sammanslagningen, såsom

bristande utrymme eller andra svårigheter, dem undervisningen i en af

två årsklasser bestående afdelning kunde medföra.

Skulle det nu åligga vederbörande kommun icke blott att tillhandahålla

sunda och ändamålsenliga skollokaler och bostad för rektor, utan

äfven att gälda de kostnader till belopp mellan 1,300 och 3,100 kronor,

som, utöfver det hittills utgående statsbidraget till det treklassiga allmänna

läroverket, erfordrades för uppehållandet af samskolans verksamhet,

så skulle sådant säkerligen innebära en allt för stor tunga för flertalet

af de kommuner, som här vore i fråga. Också skulle skyldigheten

att bekosta den högre undervisningen för den qvinliga ungdomen derigenom

öfverflyttas från föräldrarne på kommunen. Det syntes derför

icke obilligt, att kommunen finge rätt att inom vissa gränser och på

vissa vilkor, såsom bidrag till de utgifter, kommunen för skolan iklädt

sig, uppbära en terminlig afgift af lärjungarne. Att ålägga endast

flickorna denna afgift och derifrån befria gossarne, syntes departementschefen

emellertid föga tilltalande. Och då genom Barnundervisningens

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

införande tillfälle bereddes gossarne att vinna en icke obetydlig ökning

i sitt kunskapsmått genom att få stanna vid skolan två år längre än

eljest, komme fördelen häraf att fullt uppväga den skäligen obetydliga

ökning i terminsafgift, som här skulle ifrågakomma, nemligen högst

10 kronor för de tre första årskurserna och högst 20 kronor för de båda

senare.

Herr Nilson har i sin förenämnda motion anfört, att, enligt hans förmenande,

den ifrågasatta anordningen med samundervisning läte sig med

fördel tillämpas, i synnerhet vid alla de mindre läroverk, der lärjungarnes

antal vore temligen begränsadt. Vid de treklassiga läroverk åter, i

hvilka antalet gossar redan nu uppginge till ett 70-tal och deröfver, syntes

för samma anordnings ändamålsenliga genomförande vara nödigt att

i någon mån öka det af Kongl. Maj:t föreslagna antalet ämneslärare och

lärarinnor. Ty då, förutom det redan befintliga stora antalet gossar, de

flickor, som komme att söka inträde i samskolan, ej kunde beräknas

till lägre antal än minst 50, så blefve den af Kongl. Maj:t föreslagna

lärarepersonalen otillräcklig.

Bland läroverk, för hvilka den af Kongl. Maj:t ifrågasatta anordningen

synes icke vara i alla afseenden fullt lämplig, vore att räkna det

treklassiga läroverket i Falköping. Dess lärjungeantal uppginge för närvarande

till inemot 80, och kunde detta läroverk alltså närmast likställas

med de femklassiga. I propositionen till 1890 års Riksdag angående

de allmänna läroverken hade Kongl. Maj:t föreslagit, att detsamma måtte

ombildas till mindre, allmänt läroverk med fyra ämneslärare. I denna

del hade ock Kongl. Maj:ts förslag bifallits af Riksdagens båda kamrar,

ehuru beslutet härom icke ledt till verkställighet, enär hela läroverksförslaget

då slutligen fallit Spå grund af andra allmänt kända orsaker.

Således hade både Kongl. Maj:t och Riksdagen redan samstämmigt erkänt

det billiga och befogade uti, att detta läroverk torsåges med en,

af staten afl onåd, lärare mer än flertalet öfriga treklassiga läroverk. Vid

1892 års lagtima riksdag hade af Kongl. Maj:t 1890 års förslag blifvit

förnyadt i fråga om Falköpings och jemväl några andra treklassiga läroverk,

men det hade icke heller då ledt till någon påföljd. Äfvenledes

hade förut af enskild motionär förslag varit i Riksdagen väckt om läroverkets

i Falköping utvidgning till femklassigt, läroverk. Med mindre

än en fast anstäld lärarepersonal, bestående afl en rektor, två kolleger

och två ämneslärarinnor förutom i förslaget upptagne öfningslärare, kunde,

efter motionärens uppfattning, undervisningen vid detta så starkt freqventerade

läroverk, förvandladt till samskola, icke heller på ett tillfredsställande

sätt uppehållas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

29

Alldenstund den osäkerhet med afseende på dess framtids öde,

hvari Falköpings läroverk befunne sig, allt för länge försvårat och nedtryckt

dess verksamhet och ett snart slut på detta tillstånd af ovisshet

vore för såväl läroverket som den kommun, det tillhörde, af högsta

behof påkalladt, så tilläte sig motionären nu att, i fall Riksdagen icke

inginge på Kongl. Maj:ts förslag om ordnandet af samskolor, alternativt

föreslå, att ifrågavarande treklassiga läroverk utvidgades till femklassigt,

såsom ock länge varit önskvärd! och föreslaget.

Under erinran att lärjungeantalet vid Alingsås treklassiga läroverk

de senare åren uppgått ända till omkring 90, har herr Restadius till stöd

för sitt ofvan omförmälda förslag rörande nämnda läroverk åberopat enahanda

skäl, som af herr Nilson gjorts gällande med afseende å Falköpings

läroverk.

Beträffande de skäl, hvarpå herr Zotterman grundat sitt i förenämnda

motion framstälda förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till

motionen och vill här endast anmärka, det motionären anfört, bland annat,

att år 1886 i Motala inrättats ett enskildt läroverk för gossar, hvilket

ännu, och det som femklassigt, fortsatte sin verksamhet; att detta läroverk

att börja med uppehållits genom bidrag från skolans grundläggare

och andra för densamma intresserade — så kallade principaler — samt

lärjungarnes terminsafgifter och sedermera, då berörda bidrag allt mera

nedgått och till sist alldeles uteblifvit, genom terminsafgifterna och årliga

anslag, som från Motala stad och Motala verkstads bolag kommit

läroverket till del; att läroverket vårterminen 1893 besöktes af 49 lärjungar;

att, enligt befolkningsstatist.iken för år 1890, Motala stad egde

2,616 personer och Motala landsförsamling 7,722 personer, eller tillsammans

10,338 personer, deraf ungefär 3,500, af hvilka många både ville

och kunde lemna sina gossar en högre undervisning än folkskolans, vore

boende vid Motala verkstad, å Göta kanals område, på kort afstånd från

staden eller i dess omedelbara närhet; att kongl. proposition fyra särskilda

gånger, nemligen åren 1879, 1887, 1890 och 1892, framlagts

derom, att ett treklassigt läroverk måtte af staten upprättas i Motala;

att, om den af Kongl. Magt nu ifrågasatta skoltypen blefve godkänd,

Motala samhälle säkerligen skulle finna med sin fordel förenligt att omorganisera

sitt enskilda läroverk för gossar till eu samskola för gossar

och flickor med 5 årsklasser i enlighet med det kongl. förslaget; att

samhället emellertid vore i behof af hjelp genom statsunderstöd, särskilt

då Motala verkstad icke längre hade förmåga eller tillfälle att biträda med

ett visst årligt understöd; men att motionären, då ett läroverk af den

beskaffenhet som det ifrågavarande behöfde eu viss tid till pröfning af

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lämpligheten i de ändrade förhållandena, ansåge sig böra yrka på ett

understödsanslag allenast å extra stat.

Ur den utförliga motivering, som innehålles i herrar Bergs och

Hammarlunds anförda motion, får utskottet, som i öfrigt hänvisar till

sjelfva motionen, här meddela följande.

Den åsigten, att våra småläroverk borde ombildas till öfverbyggnader

på folkskolan, vore — erinra motionärerna — mycket gammal.

Redan den s. k. stora läroverkskomitén af 1828 hade föreslagit, att alla

läroverk med mindre än tre lärare skulle förvandlas till högre eller lägre

folkskolor. Med den ringa utveckling, folkskolan då för tiden nått, hade

detta sig dock mycket svårt. År 1842 hade folkskolan blifvit en kommunalinrättning,

och vid 1856—58 års riksdag hade den, genom tilldelande

af högre statsunderstöd, i vidsträcktare mening än förut blifvit

erkänd äfven såsom en statens angelägenhet. Det var samma Riksdag,

som genom sina, närmast af grefve Rudenschöld föranledda, beslut genomförde

folkskolans organiserande i »småskolor», »egentliga folkskolor» och

»högre folkskolor», och som i dessa senare grundade en förut ej erkänd

offentlig skolår!, i hvilken småläroverken helt naturligt kunde uppgå.

Vid samma tid uttalade regeringen, att dessa läroverk, särskild!

pedagogierna, icke kunde sägas hafva någon speciel uppgift, som kräfde

deras bibehållande såsom ett system för sig eller deras utbildande i

någon särskild rigtning. Vid följande riksdag, 1859—60, föreslog regeringen,

att enär dessa läroverk i sin dåvarande form syntes vara

närmast hänförliga till de högre folkskolorna, så borde statsunderstödet

till dem utgå af de till folkskoleväsendets främjande anslagna medlen.

Denna uppfattning delades af Riksdagen; pedagogierna anslöte sig i

afseende på sin läroplan närmast till folkskolorna och borde helst lyda

under folkskolestadgan, statsanslaget till dem borde sammanföras med

det för folkskolorna anvisade beloppet under den gemensamma rubriken:

pedagogier och folkskolor.

Efter denna tid hade gång efter annan framträdt yrkanden på,

att ej blott pedagogierna, utan äfven de treklassiga läroverken måtte

indragas eller förvandlas till högre folkskolor. Dessa yrkanden grundades,

bland annat, derpå, att folkskolan genom en sådan åtgärd skulle

vinna i lifaktighet och användbarhet för alla samhällsklasser. De togo

sig vid 1868 års riksdag uttryck i flera enskilda motioner inom Andra

Kammaren. Det utskott som behandlade dessa, ansåg, att de eu- och

tvåklassiga läroverken lämpligast borde så ombildas, att de komme att

motsvara den högre folkskolan, samt »öfvertagas af kommunerna sjelfva

med det bidrag från statens sida, som kommer andra sådana folkskolor

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

31

till del». Härigenom skulle de blifva tillgängliga äfven för qvinliga

lärjungar, deras elever skulle ej längre loekas »att inträda på den så

kallade lärda banan för att der taga några mödosamma, gagnlösa fjät»,

och »den egentliga folkskolan skulle erhålla en organisk utveckling

uppåt». På dessa grunder tillstyrkte utskottet, att de en- och tvåklassiga

läroverken måtte ombildas till högre folkskolor, och Andra

Kammaren godkände detta förslag.

Efter någon tids relativ hvila hade frågan ånyo upptagits inom

Andra Kammaren 1880. Det utskott, som fick i uppdrag att behandla

den, uttalade sig i öfverensstämmelse med kammarens tidigare hållning;

hvad särskildt pedagogierna angick, ansåg det dem rent af som

»ett oting». Det föreslog derför indragning af alla pedagogier, alla

eller de flesta treklassiga läroverk samt några femklassiga. Andra

Kammaren gillade dessa förslag och återupprepade dem äfven 1881.

Senast hade yrkandet om småläroverkens ombildande till praktiska

öfverbyggnader på folkskolan blifvit. upptaget genom motionärernas

härom vid föregående lagtima riksdag framlagda motion n:o 9G inom

Andra Kammaren.

Så vidt motionärerna kunde inse, vore också den enda tidsenliga

lösningen af småläroverksfrågan en dylik anordning.

Huru vida man nu, liksom 1868, ville kalla dessa öfverbyggnader

»högre folkskolor» eller förse dem med något mera tilltalande namn,

t. ex. mellanskolor, borgareskolor, kommunalskolor, realskolor eller

dylikt, torde betyda jemförelsevis mindre. Af synnerlig vigt vore

deremot, att de verkligen stäldes öfver folkskolan, icke vid sidan deraf.

Endast derigenom kunna de undgå att skada folkskolans utveckling.

Endast derigenom kunde de ock sjelfva komma att göra någon

vidsträcktare nytta. Allmänt hade nemligen antagits, att dessa skolors

kurs borde vara genomgången vid ungefär 15 års ålder. Sattes nu

inträdesåldern till 9 år, så medförde detta tvenne svårigheter, som i

hög grad komme att inskränka det gagn, ifrågavarande läroverk eljest

skulle kunna hafva med sig. För det första måste de då blifva sexklassiga,

följaktligen temligen dyra och på grund häraf äfven jemförelsevis

fåtaliga. För det andra kunde deras betydelse då endast blifva

mera lokal; liksom de nuvarande småläroverken måste de nemligen

komma att användas så godt som uteslutande af läroverksstaden sjelf

samt dess allra närmaste omgifning — detta af det helt naturliga skälet,

att tänkande föräldrar ej utan synnerligen tvingande grunder sände

sina små ur hemmet vid så unga år.

Faststäldes deremot inträdesåldern till fylda 12 år, så begränsa
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

des kursen till 3 år, och skolorna blefve väsentligen billigare samt

kunde med användande af samma totalkostnad upprättas i långt större

antal. De kunde då äfven komma till nytta för vida större områden,

enär 12—15-åringen icke vore på långt när så beroende af hemmet

och så bunden vid dess vanor och förhållanden som 9—12-åringen.

Till förekommande af att förevarande läroanstalter i likhet med

de nuvarande små läroverken skulle blifva skolor nästan uteslutande

för läroverksstadens egna barn, syntes motionärerna dessutom såsom

vilkor för statsbidrag böra stadgas, att de skulle vara tillgängliga äfven

för barn utom den kommun, som de tillhörde (möjligen dock mot

någon mycket låg afgift).

Mot den af motionärerna föreslagna inträdesåldern hade egentligen

endast ett hufvudskäl blifvit andraget, nemligen att undervisningen i

främmande språk icke ens i sådana skolor skulle kunna anstå till fylda

12 år. Detta skäl kunde möjligen låtit höra sig, i fail motionärerna föreslagit,

att inträdesåldern äfven vid det allmänna läroverket nu skulle sättas

vid nämnda höjd. Så länge det emellertid gåfves rikliga tillfällen att

börja läsa tyska vid 9 eller 10 år, såväl vid de fullständiga som de

feinklassiga läroverken, kunde det väl icke skada att inom några skolor

få pröfva, hvad man genom användande af den moderna, rent praktiska

språkundervisniugsmetoden skulle kunna uträtta med lärjungar, hvilka

under en fullständigt genomgången folkskolekurs erhållit en solid underbyggnad

i modersmålet och andra svenska ämnen. Svagare, än resultaten

af tysldäsuingen i läroverkens nedersta klasser enligt kännares

utsago hittills varit, torde de knappast kunna blifva.

Under punkten 15:o) här nedan har utskottet att besvara tre inom

Andra Kammaren väckta motioner, åsyftande, bland annat, meddelandet

af sådana förändrade bestämmelser angående anslaget till understöd åt

högre folkskolor, att detta anslag finge anlitas jemväl till understöd åt

skolor af ifrågavarande slag, hvilka inrättades i städer. På grund af

det nära samband, som i verkligheten eger rum mellan dessa motioner

och de förslag, som, i enlighet med hvad ofvan meddelats, framställe

beträffande de allmänna läroverken, har utskottet ansett sig böra här

redogöra jemväl för innehållet i omförmälda motioner.

I en af dem, motionen n:o 1G4, har herr A. F. Liljeholm yrkat,

1 ro) att Riksdagen ville medgifva, att högre folkskola äfven finge,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

35

med åtnjutande af samma statsunderstöd, som nu vore tillerkändt dylik

skola på landet, upprättas i stad, der behofvet af dylik undervisningsanstalt

gjorde sig gällande och vederbörande kommun ville åtaga sig

de dermed förbundna kostnaderna;

2:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes dels vidtaga de ändringar uti nu för högre

folkskolan gällande förordning, hvilka erfordrades för att bringa den i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med vissa af motionären angifna grunder,

dels låta utarbeta läroplan till ledning för undervisningen i sagda

skola; samt

3:o) att Riksdagen måtte till bestridande af kostnaden för dessa

arbeten bevilja ett anslag af 4,000 kronor;

varande de grunder, enligt hvilka motionären ansett den högre

folkskolan böra ordnas, följande:

»1. Högre folkskolans uppgift bör vara att på grundvalen af den

vanliga folkskolebildningen meddela en fortsatt undervisning, afpassad

för det praktiska lifvets behof och särskildt lämpad för dem, som vid

14—15 års ålder lemna skolan för att öfvergå till yrken och näringar.

2. Högre folkskolan bör vara tillgänglig för så väl gossar som

flickor.

3. Högre folkskolans lärokurs bör vara två- eller treårig och som

vilkor för inträde bör fordras att hafva inhemtat det kunskapsmått,

som i en väl ordnad folkskola kan bibringas.

4. I högre folkskola bör undervisningen meddelas i följande läroämnen:

kristendomskunskap, modersmål, räkning, geometri, historia,

geografi, naturkunnighet, bokföring, teckning, sång, gymnastik, trädgårdsskötsel

(i skolor på landet) och slöjd. I högre folkskolan i städerna

borde ett främmande språk —- tyska eller engelska — vara obligatoriskt.

5. Högre folkskola bör kunna upprättas på sådana orter (så väl

i stad som på land), der behofvet af eu dylik undervisningsanstalt gör

sig gällande och vederbörande kommun eller kommuner vilja åtaga sig

de dermed förbundna kostnaderna.

6. Kostnaderna för högre folkskolan böra bestridas dels af staten,

dels af kommunen efter samma grunder, som gälla för nuvarande högre

folkskolan.

7. Folkskolelärare och folkskolelärarinnor, som styrkt sig ega

för undervisning i högre folkskolan erforderliga kunskaper och färdigheter,

böra vid densamma kunna vinna anställning.»

Herr O. V. Vahlin, med hvilken herr A. A. Lilienberg instämt,

Bill. till Riksd. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Jläft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

har hemstält. i motionen n:o 151, att Riksdagen måtte besluta, att i

riksstaten upptagna anslag af 20,000 kronor till understöd åt högre

folkskolor på landet måtte få användas till understöd, enligt Kongl.

Maj:ts bepröfvande, åt högre folkskolor eller med dem jemförliga enskilda

läroanstalter jemväl i städerna.

Slutligen har herr A. M. Lundberg i motionen n:o 110 yrkat, att

Riksdagen måtte dels förklara, att hvad som vore stadgadt rörande

högre folkskolor på landet skulle, på sätt Kongl. Maj:t egde närmare

bestämma, tillämpas jemväl beträffande sådana städer, der det icke funnes

något allmänt läroverk, dels ock bevilja med 5,000 kronor förhöjning

af det i omförmälda hänseende uti riksstaten upptagna anslag.

Utskottet, som, beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd

för sina särskilda förslag, i öfrigt hänvisar till motionerna, vill endast

i detta hänseende här anmärka följande.

Efter att hafva erinrat, att de högre folkskolorna vid deras inrättande

mottagits med likgiltighet och att de ännu i dag förde ett

tynande lif, har herr Liljeholm framhållit, att orsaken härtill varit den,

att tiden icke varit mogen för de tankar, hvarpå inrättandet af den

högre folkskolan hvilade. Folkskolan hade ej verkat tillräckligt länge,

för att insigten om en sann upplysnings vigt och betydelse skulle hafva

hunnit genomtränga folkmedvetandet och dymedelst omdana ett helt

folks åskådnings- och tänkesätt. Syftet med den högre folkskolan hade

obestridligen varit godt, men målet hade ej stått klart vare sig för den

stora allmänheten eller för vederbörande myndigheter. Så hade hon

t. ex. på åtskilliga ställen blifvit rätt och slätt en förberedande skola

till de allmänna läroverken; på andra åter hade hon fått blifva förberedande

för något visst yrke, t. ex. sjömansyrket. Bestämmelsen,

att för inträde i högre folkskola skulle fordras att »innehafva de kunskaper,

hvilka i den egentliga folkskolan meddelas», hade åsidosatts.

Derigenom hade denna skola blifvit en konkurrent till folkskolan i

stället för en öfverbyggnad på densamma, hvartill hon ursprungligen

varit ämnad. En brist hade äfven legat deri, att den högre folkskolans

verksamhet varit begränsad till landsbygden.

Att ifrågavarande skola, sådan hon hittills varit anordnad, icke

lyckats förvärfva sig allmänhetens förtroende, framginge bäst deraf, att

för närvarande endast 12 dylika skolor funnes i hela landet med sammanlagdt

omkring 280 lärjungar, medan det i folk- och småskolorna

undervisades 700,000 lärjungar.

Hvad undervisningen i högre folkskolan anginge, behöfde endast

påpekas, att år 1890, då skolornas antal varit 11, helsolära förekommit

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

35

blott i 1 skola, svensk stats- och kommunalkunskap blott i 4, linearritning

i 2, bokhålleri i 4, gymnastik blott i 5, tyska i 2 och engelska

i 1 skola.

Här gälde således att råda bot för påtagliga brister. Hvad Riksdagen

hade att göra för undanrödjande af omförmälda missförhållanden

och väckande af intresse för ifrågavarande skola, vore att gifva sitt

erkännande och understöd äfven åt högre folkskolor i städerna, men

på samma gång i skrifvelse till Kongl. Maj:t begära vissa ändringar i

nu för högre folkskolan gällande bestämmelser. För de stadssamhällen,

som i följd af 1890 års Riksdags beslut fått eller finge sina undervisningsanstalter

indragna, skulle denua skolform, praktiskt anordnad,

blifva en ersättning. Men som det nu vore stäldt, läte detta sig icke

göra. Härför behöfdes en ändring i kongl. kungörelsen den 16 juni

1875 angående anslag till högre folkskolor. I denna kungörelse definierades

nemligen nämnda skola som en sådan, hvilken inrättades »för en

eller gemensamt för flera församlingar på landet». Men dylika skolor

vore behöfliga äfven i städerna. De ynglingar, som ville egna sig åt

den mera omfattande handelsverksamheten och den högre industrien,

kunde inhemta derför erforderliga insigter och färdigheter i de allmänna

läroverken och de högre fackskolorna. Men hvar skulle det

störa flertalet af ynglingar, som ville egna sig åt hand t verket, den

mindre omfattande handeln och industrien, få lämplig förbildning? Att

det allmänna läroverkets lägre klasser, hvilka af en stor del anlitades,

och hvarigenom staten förorsakades betydliga utgifter, icke mägtade

gifva dem en för det praktiska lifvets värf afpassad bildning, vore klart.

Den mängd af barn, som nu, efter inhemtande af den egentliga folkskolans

lärokurs, genomginge en eller annan af elementarläroverkens

lägsta klasser, der deras tid hufvudsakligen upptoges med att å nyo

genomgå hvad som redan inhemtats — ett litet pensum i tyska språket

undantaget — skulle i en tidsenligt organiserad högre folkskola få en

för det praktiska lifvets behof särskild lämpad bildning. Inrättades

dylika skolor, der de af behofvet påkallades, skulle ej så många af

folkskolans lärjungar som nu frestas att träda in på det offentliga

läroverkets långa studiebana, utan tidigare utgå i lifvets värf, hvarigenom

tillströmningen till elementarläroverken skulle minskas, utan

skada för landets högre bildning, men till stort gagn för dess näringslif.

Härtill komme, att förtroendet till folkskolan år efter år blefve

allt allmännare, så att hon på många ställen vore på god väg att blifva

den enda skola, i hvilken handtverkare^ den mindre handlanden och

den lägre tjenstcmannen m. fl. satte sina barn. Flertalet af dessa

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

barn komme att egna sig åt just sådana näringslifvets områden, som

här vore i fråga. Men för att kunna göra det med hopp om framgång,

och för att vår konstfärdighet och arbetsduglighet måtte komma att

stå i jemnhöjd med andra nationers, behöfde de inhemta mera, än den

egentliga folkskolan kunde meddela.

Folkskolestadgans bestämmelser angående högre folkskolans organisation

vore ytterst fragmentariska, och undervisningsplan saknades

helt och hållet, hvadan motionären ansett sig böra lemna några antydningar

om de grundsatser, som enligt hans förmenande borde följas

vid ifrågavarande skola. Härvid finge dock ej förbises, att olika orters

förhållanden stälde på en dylik skola skilda fordringar, hvarför ett visst

mått af frihet borde lemnas skolstyrelserna att derefter ordna dessa

skolors läroämnen och kurser.

Herr Vahlin har till stöd för sin framställning åberopat det faktum,

att genom den år 1890 beslutade indragningen af vissa lägre läroverk

och pedagogier åtskilliga städer gått förlustiga undervisningsanstalter,

för hvilkas anordnande de fått vidkännas icke obetydliga

uppoffringar, samt att flertalet af ifrågavarande städer icke vore i stånd

att utan statens mellankomst bereda sig — och härmed äfven närgränsande

landsbygd — någon ersättning för de dem fråntagna läroverken;

hvarjemte motionären framhållit, att genom ett bifall till motionen

den mellanskoleform, hvars saknad enligt motionärens uppfattning

utgjorde en af de väsentligaste bristerna i vårt nuvarande undervisningssystem,

skulle komma att vida mer, än nu vore förhållandet,

pröfvas och utvecklas, och härigenom ett värdefullt förarbete vara

undangjordt för dess allmännare och måhända i en icke aflägsen framtid

obligatoriska införande i vårt land.

Herr Lundberg har grundat sitt förslag uteslutande på den beslutade

indragningen af vissa lägre läroverk och pedagogier.

Egentliga syftet med det förslag till lösning af den s. k. småläroverksfrågan,

som Kong]. Maj:t nu framlagt, synes vara att genom

anordnande af Barnundervisning vid de ifrågavarande läroverken ingjuta

nytt lif i dem och derigenom bevara dem åt de kommuner, der de nu

finnas. Ehuru den ifrågasatta lösningen enligt departementschefens

uppfattning icke skulle vara definitiv, lärer likväl något tvifvel knappast

kunna råda derom, att genom ett bifall till förslaget läroverken skulle

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

37

komma att fastslås i vederbörande städer, och den handlingsfrihet, som

Riksdagen allt sedan år 1882 egt att kunna, då omsider meningarna

hunnit enas, på ett ändamålsenligt sätt ordna ifrågavarande del af

undervisningsväsendet, komma att väsentligen inskränkas, i det att

nemligen lärare åter skulle vid läroverken anställas å ordinarie stat.

Uppfattningen inom landet har emellertid allt mera gått i den rigtning,

att ifrågavarande läroverk böra indragas och ersättas med någon skolform,

mera afpassad för behofvet hos det stora flertal lärjungar, som

nu från dem utgå i det praktiska lifvet. Och mot den nu föreslagna

samskolan synas utskottet tungt vägande anmärkningar kunna rigtas.

På samma gång den ifrågasatta anordningen, såsom nyss blifvit

anmärkt, skulle medföra ett fastläsande af de smärre allmänna läroverken,

innehåller sålunda förslaget en alldeles opröfvad nyhet. Den skolform,

som föreslås, saknar nemligen helt och hållet fotfäste i vårt undervisningsväsende.

Den är uppenbarligen företrädesvis afsedd för de mera

bemedlades barn, men kan icke ens tillfredsställa dessas behof, då den

icke medför dimissionsrätt till högre läroverk. Och den leder vidare

in på en väg, som i sin fortsättning måste medföra högst betydliga

utgifter för statsverket. Om statens uppoffringar för ifrågavarande

skolor endast kunna försvaras derigenom, att äfven flickor få tillträde

till dem, torde nemligen med skäl kunna frågas, hvarför staten i så

stor utsträckning skall tillgodose flickundervisningen endast i de smärre

städerna, och befogade anspråk synas då kunna framställas från de

större städernas sida, att staten äfven måtte under liknande former

sörja för undervisningen af deras qvinliga ungdom.

Af nu anförda skäl anser sig utskottet icke kunna förorda Kong!.

Maj:ts framställning, och häraf följer äfven, att utskottet icke kan biträda

herr Zottermans derpå grundade förslag samt de yrkanden, som

af herrar Nilson och Restadius framstälts i förra delarne af deras motioner.

Beträffande åter sistbemälde två motionärers alternativt väckta

förslag om de tre-klassiga läroverkens i Falköping och Alingsås uppflyttning

till fem-klassiga, vill utskottet icke förneka, att skäl anförts

till stöd för en sådan förändring, men då uppflyttningen, derest den bör

ega rum, synes utskottet böra företagas endast i sammanhang med en

omreglering af de femklassiga läroverken i deras helhet, dervid tillfälle

blir beredt att samtidigt indraga sådana läroverk, hvilka icke kunna

anses försvara sin plats, kan utskottet under för handen varande förhållanden

icke annat- än afstyrka motionerna jemväl i denna del.

Herrar Bergs och Hammarlunds förslag synes utskottet förtjent

af synnerlig uppmärksamhet. Genom att uttala sig till förmån för

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

bemälda motionärers yrkande på indragning af de återstående treklassiga

läroverken samt pedagogierna skulle Riksdagen gå vidare på den

år 1890 beträdda vägen, hvilken ensam synes föra fram till det mål,

som, enligt utskottets förmenande, bör uppställas för småläroverksreformeu,

eller inrättandet af just sådana öfverbyggnader på folkskolan,

hvilka motionärerna förorda och hvilka, då desamma i sjelfva verket

komme att utgöra en utveckling af den högre folkskolan, i motsats till

de af Kongl. Maj:t föreslagna samskolorna, skulle nära ansluta sig till

vårt nuvarande undervisningsväsende.

Att nu fatta definitivt beslut om indragning åt samtliga ifrågavarande

läroverk och pedagogier synes utskottet emellertid så mycket

mindre böra ifrågakomma, som några af dessa läroverk kunna anses

så lifskraftiga, att de, såsom förut framhållits beträffande läroverken i

Falköping och Alingsås, till äfventyrs böra förändras till femklassiga,

hvadan utredning i detta hänseende uppenbarligen måste föregå ett

dylikt beslut. Icke heller synes Riksdagen nu böra besluta upprättande

af mellanskolor i enlighet med de af herrar Berg och Hammarlund angifna

grunder, ty äfven i detta afseende lärer vidare utredning vara

af nöden. Bemälde motionärers förslag i denna del sammanfaller i

öfrig! i allt väsentligt med det förslag till förändring af den högre

folkskolan, som framstälts af herr Liljeholm, och då sistnämnde motionär

ifrågasatt en skrifvelse till Konungen i ämnet, synes det utskottet,

som om Riksdagen borde vidtaga en sådan åtgärd, hvilken emellertid

lämpligast torde böra anknytas till den af herrar Berg och Hammarlund

väckta motionen, då i denna jemväl yrkats afslag å Kongl. Maj:ts i

fråga om de treklassiga läroverken nu gjorda framställning. Till utgångspunkt

för utredningen synas lämpligen kunna tagas de af sistbemälde

motionärer angifna grunder, dock att, enligt utskottets förmenande,

dels någon viss ålder icke bör föreskrifvas för vinnande af inträde i

skolan, enär sådant inträde icke bör förvägras någon, som verkligen

innehar det af motionärerna för inträde jemväl fordrade kunskapsmått,

dels det tillägg bör göras, att undervisning i ett främmande lefvande

språk bör i skolan meddelas, hvarjemte äfven torde kunna, på sätt

motionärerna i motiveringen jemväl antydt, ifrågasättas, huruvida icke

barn från annat distrikt än det, der skolan vore belägen, borde ega

tillträde till skolan mot erläggande af någon mindre afgift. Att,

såsom herr Liljeholm föreslagit, anvisa särskildt anslag för utredningens

verkställande, lärer icke vara erforderligt.

I afvaktan på det förslag, hvartill den ifrågasatta utredningen

kan föranleda, och med stöd af de väckta motionerna i ämnet synes

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

39

emellertid Riksdagen böra redan nu fatta ett definitivt beslut angående

utsträckt, disposition af anslaget till understöd åt högre folkskolor.

Såväl herr Liljeholm som herrar Lundberg och Yahlin hafva föreslagit,

att bidrag från berörda anslag måtte få utgå jemväl till högre folkskolor,

som inrättas i städerna, herr Lundberg med den inskränkning, att

endast sådan stad, der allmänt läroverk icke finnes, bör komma i åtnjutande

af ifrågavarande förmån, och herr Vahlin med den utvidgning, att

jemväl enskildt, med högre förskola jemförligt. läroverk i stad bör deraf

blifva delaktigt. I frågans nuvarande läge synes det utskottet icke

behöfligt att gå utöfver hvad herr Lundberg föreslagit, dock att åt

beslutet torde böra gifvas en något annan formulering, än den bemälde

motionär ifrågasatt, i det att nemligen, bland annat, lärer böra uttryckligen

förklaras — hvad motionären i öfrigt uppenbarligen afsett — att

icke heller stad, der pedagogi nu finnes, bör blifva berättigad till understöd

från anslaget.

Då en icke obetydlig del af anslaget för närvarande besparas,

synes någon förhöjning af detsamma, på sätt herr Lundberg föreslagit,

icke för nästkommande år vara behöflig.

Utskottet, som under punkten 15:o) här nedan gör de hemställanden,

hvartill herrar Liljeholms, Vahlins och Lundbergs motioner funnits

föranleda, får, med afseende å Kongl. Maj:t,s förevarande framställning

och dermed direkt sammanhängande motioner, nu hemställa:

a) att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, må i anledning af herrar

Bergs och Hammarlunds motion uti skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, efter

föregående utredning, taga i öfvervägande ej mindre,

huruvida icke samtliga nu befintliga tre-klassiga allmänna

läroverk och pedagogier kunna indragas, med

undantag för sådana läroverk, hvilka kunna anses

böra förändras till fem-klassiga, än äfven, huruvida

icke åtgärder böra vidtagas för inrättande i de indragna

läroverkens och pedagogiernas ställe af högre

folkskolor, anordnade i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med åt utskottet ofvan angifna grunder;

b) att herr Zottermans ofvan omförmälda motion

icke må af Riksdagen bifallas;

c) att herr Nilsons förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

Ang. ifrågasatt

förändring

rörande

teckningslärames

vid

de högre allmänna

läroverken

löneförmåner.

d) att icke heller herr Restadius’ ofvanberörda motion

må föranleda till någon åtgärd från Riksdagens sida.

ll:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 102) har

herr S. J. Kardell föreslagit,

dels att, tills vidare och intill dess annorlunda blefve bestämdt,

ordinarie tecknings!ärare vid rikets allmänna läroverk vid inträffande

tjenstledighet på grund af sjukdom måtte:

a) der antalet tjenstgöringstimmar uppginge till 25 i veckan eller

derutöfver, få uppbära tre fjerdedelar af det belopp, som, efter afdrag

af de s. k. löneförbättringsmedlen, skulle tillfallit honom, i den händelse

han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse denna tjenstgöring

uppgått till 25 timmar i veckan;

b) der antalet tjenstgöringstimmar utgjorde från och med 20 till

och med 24 i veckan få uppbära tre fjerdedelar af det belopp, som,

efter afdrag af de s. k. löneförbättringsmedlen, skulle tillfallit honom,

i den händelse han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse

denna tjenstgöring uppgått till 20 timmar i veckan; samt

c) der antalet tjenstgöringstimmar vore från och med 16 till och

med 19 i veckan, få uppbära tre fjerdedelar af det belopp, som, efter

afdrag af de s. k. löneförbättringsmedlen, skulle tillfallit honom, i den

händelse han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse denna

tjenstgöring uppgått till 16 timmar i veckan;

dels ock att Riksdagen måtte för innevarande statsregleringsperiod

till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett förslagsanslag af 3,000 kronor

i och för bestridande af här ifrågavarande utgifter.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,

får utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Vid 1891 års riksdag förehade utskottet till behandling ett med

det nu förevarande väsentligen öfverensstämmande förslag, hvilket framburits

af herr P. A. Romberg genom motion (n:o 147) inom Andra

Kammaren. I det yttrande, utskottet afgaf öfver berörda förslag (punkten

7:o) af utlåtandet n:o 9), anförde utskottet bland annat, att ehuru utskottet

icke förbisåge, att med nuvarande aflöningsbestäuimelser teckningslärarne

vid de allmänna läroverken i händelse af sjukdom komme

att i jemförelse med de andra lärarne befinna sig i en ofördelaktig ställning,

utskottet likväl icke ansåge detta missförhållande i verkligheten

vara af den betydenhet, att icke med afhjelpandet deraf utan olägenhet

kunde anstå, tills läroverksfrågan i sin helhet erhölle sin lösning; och

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

41

hemstälde utskottet, att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Denna hemställan vann Andra Kammarens bifall, hvaremot Första Kammaren,

med afslag å utskottets hemställan, biföll motionen. Till följd

af kamrarnes skiljaktiga beslut förföll frågan.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med den uppfattning, soro sålunda

af statsutskottet år 1891 gjordes gällande, anser utskottet behofvet af en

rättelse uti de ifrågavarande aflöningsförhållandena icke i verkligheten

vara af den trängande beskaffenhet, att denna rättelse bör vidtagas

oberoende af frågan om lönereglering för lärarne vid de högre läroverken

i allmänhet, hvadan utskottet hemställer,

att herr Kardelis förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Folkundervisningen.

12:o) Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen,

att för anordnande af undervisning i slöjd vid folkskolelärareseminariet

i Göteborg anslaget till seminarierna för folkskolelärares

bildande måtte höjas med 1,500 kronor.

Domkapitlet i Göteborg hade — meddelar departementschefen —

på anhållan af rektor vid folkskolelärareseminariet derstädes inkommit

med framställning derom, att undervisning i slöjd måtte blifva införd

vid nämnda seminarium. Såsom skål derför både åberopats, bland

annat, att, äfven om denna undervisning ej vore af större vigt för

seminarieelevernas egen utbildning under läroåren, skulle ämnet likväl

under närvarande omständigheter ej utan skada kunna saknas på seminariets

arbetsordning. Slöjdkunnighet vore nemligen numera af icke

liten betydelse för elevens befordran, enär den, som utexaminerats från

ett seminarium, bland hvars läroämnen slöjd inginge, på många ställen

komme att föredragas framför den, som fått sin utbildning vid seminarier,

hvarest dylik undervisning icke meddelades. Detta komme naturligtvis

att ske företrädesvis i de bygder, i hvilka skolor med slöjd

funnes i större mängd, och till sådana kunde särskildt räknas de delar

af landet, som omgåfve Göteborg och derför plägade taga sina lärare

från dervarande seminarium.

Med hänvisning till den utredning af frågan om undervisning i

slöjd vid seminarierna, som i bilagor till 1887 års statsverksproposiBih.

till Riksd. Viol. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 [luft. G

Ang. anslag

till undervisning

i slöjd

vid folkskolelärareseminariet

i Göteborq.

[10.]

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

för anordnande

af undervisning

i slöjd

vid folkskolelärareseminariet

i Upsala.

tioner lemnades af departementets dåvarande chef, har departementschefen

vidare erinrat derom, att anslag till undervisning i slöjd vore

beviljadt till alla qvinliga seminarier samt till de manliga i Karlstad,

Hernösand, Lund, Linköping och Vexjö.

Kostnaderna för införande af slöjdundervisning vid folkskolelärareseminariet

i Göteborg vore beräknade till eu utgift för en gång af

3,000 kronor, hvilket belopp afsåges för ordnande af lokal och inköp

af verktyg, samt till en årlig utgift af 1,500 kronor till arfvode åt

lärare och inköp af virke m. m.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning

till någon utskottets erinran, får utskottet, som i punkten 66:o) här

nedan förordar bifall till ett af Kongl. Maj:t framlagdt förslag om anvisande

på extra stat för år 1894 af anslag till lokal och inköp af

verktyg för den ifrågasatta slöjdundervisningen, nu hemställa,

att Riksdagen må för anordnande af undervisning

i slöjd vid folkskolelärareseminariet i Göteborg höja

anslaget till seminarierna för folkskolelärares bildande

med 1,500 kronor.

13:o) I en till Riksdagen den 3 februari innevarande år aflåten

proposition (n:o 19) har Kongl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen

bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för samma

dag, föreslagit Riksdagen att, för anordnande af undervisning i slöjd

vid folkskolelärareseminariet i Upsala, anslaget till seminarierna för

folkskolelärares bildande måtte höjas med 1,500 kronor samt på extra

stat för år 1894 anvisas ett belopp af 400 kronor.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att domkapitlet i

Upsala på anhållan af rektor vid folkskolelärareseminariet derstädes den

28 sistlidne januari till Kongl. Maj:t inkommit med framställning derom,

att undervisning i slöjd måtte blifva införd vid nämnda seminarium.

I berörda framställning hade, anför departementschefen, såsom

skäl för det väckta förslaget erinrats, hurusom fordran på slöjdkunnige

folkskolelärare blefve allt mera allmän. Redan höstterminen 1886 hade

fråga väckts att införa slöjdundervisning vid seminariet, men då hade

hinder derför mött i omöjligheten att anskaffa lämplig lokal. Nu hade

emellertid utsigt uppstått att erhålla en sådan genom förhyrande af en

för ändamålet passande lägenhet.

Kostnaderna för införande af slöjdundervisning vid folkskolelärare
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

43

seminariet i Upsala vore af rektor beräknade till en utgift för en gång

af 400 kronor, hvilket belopp afsetts för inköp af verktyg, samt till

en årlig utgift af 1,500 kronor till arfvode åt lärare, hyra för lokal och

inköp af virke in. m.

Då de skäl, som föranledt införande af undervisning i slöjd vid

andra folkskolelärareseminarier, i lika mån gälde angående seminariet

i Upsala, och då det, med hänsyn till det nu yppade tillfället att erhålla

en för dylik undervisning vid sistnämnda seminarium lämplig

lokal, syntes vara angeläget, att beslut om dylik undervisnings införande

derstädes blefve snarast möjligt meddeladt, hemstälde departementschefen,

att proposition i ämnet måtte till nu pågående Riksdag aflåtas.

Kongl. Maj:ts nu framstälda förslag har synts utskottet vara af

beskaffenhet att böra af Riksdagen bifallas. Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må för anordnande af undervisning

i slöjd vid folkskolelärareseminariet i Upsala:

a) höja anslaget till seminarierna för folkskolelärares

bildande med 1,500 kronor, och

b) på extra stat för år 1894 anvisa ett belopp

af 400 kronor.

14:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom i statsverkspropositionen

gjorda framställning och under hänvisning till de skäl, som till stöd materiel m. in.

för samma framställning finnas åberopade i statsrådsprotokollet (sid. 26), f°r f°^k°lorhemställer

utskottet: L ^

a) att anslaget till undervisningsmateriel m. in. för

folkskolorna må höjas från 15,000 kronor till 20,000

kronor, eller med 5,000 kronor; samt

b) att Riksdagen må medgifva, att den undervisningsmateriel,

som af ecklesiastikdepartementet anskaffas,

må få på reqvisition af vederbörande styrelser

till samma pris, som medgifves åt de allmänna folkskolorna,

tillhandahållas äfven de seminarier för bildande

af lärare vid småskolan, hvilka af landsting upprättats.

15:o) Beträffande anslaget till högre folkskolor hafva, på sätt i punkten Ano- utsträckt

10:o) här ofvan meddelats, inom Andra Kammaren väckts följande motioner: afamiagct

motionen n:o 164, af herr A. F. Liljeholm, som yrkat: till understöd

l:o) att Riksdagen ville medgifva, att högre folkskola äfven (inge,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

med åtnjutande af samma statsunderstöd, som nu vore tillerkändt dylik

skola på landet, upprättas i stad, der behofvet af dylik undervisningsanstalt

gjorde sig gällande och vederbörande kommun ville åtaga sig de

dermed förbundna kostnaderna; och

2:o) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att

Kong!. Maj:t täcktes dels vidtaga de ändringar uti nu för högre folkskolan

gällande förordning, hvilka erfordrades för att bringa den i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med vissa i motionen närmare angifna

grunder, dels låta utarbeta läroplan till ledning för undervisningen i

sagda skola; samt

3:o) att Riksdagen måtte till bestridande af kostnaden för dessa

arbeten bevilja ett anslag af fyra tusen kronor;

motionen n:o 151, af herr O. V. Vahlin, deruti föreslagits, att

Riksdagen måtte besluta, att i riksstaten upptagna anslag af 20,000

kronor till understöd åt högre folkskolor på landet finge användas

till understöd, enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande, åt högre folkskolor

eller med dem jemförliga enskilda läroanstalter jemväl i städerna; och

motionen n:o 110, af herr A. M. Lundberg, som hemstält, att

Riksdagen måtte dels förklara, att hvad som vore stadgadt rörande

högre folkskolor på landet skulle, på sätt Kong], Maj:t egde närmare

bestämma, tillämpas jemväl beträffande sådana städer, der icke

funnes något allmänt läroverk, dels ock bevilja med 5,000 kronor

förhöjning af det i omförmälda hänseende uti riksstaten upptagna anslag.

Under åberopande af hvad utskottet i förenämnda punkt anfört

beträffande ifrågavarande motioner och med erinran att utskottet,

i anledning af en utaf herrar Berg och Hammarlund väckt motion, i

samma punkt hemstält om aflåtande till Konungen af en skrifvelse i

väsentligen enahanda syfte, som det herr Liljeholm med den af honom

ifrågasatta skrifvelsen afser, får utskottet här hemställa:

a) att Riksdagen, med anledning af herrar Liljeholms,

Vahlins och Lundbergs förevarande motioner,

må medgifva, att det i riksstaten uppförda anslaget

till understöd åt högre folkskolor må, enligt Kongl.

Maj:ts bepröfvande, användas jemväl till understöd åt

högre folkskola, som upprättas i stad, der hvarken

allmänt läroverk eller pedagogi finnes; och

b) att omförmälda motioner i öfrigt icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

45

16:o) Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att förslagsanslaget

till befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets nordligare trakter

bosatta finnar, nu 25,000 kronor, måtte höjas till 45,000 kronor,

eller med ett belopp af 20,000 kronor.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departementschefen

till en början erinrat, att Riksdagen år 1874 beviljat ett

förslagsanslag af 12,000 kronor till befrämjande af folkundervisningen

bland de i rikets nordligare trakter bosatta finnar. Detta anslag, hvilket

af Riksdagen år 1889 höjts till 25,000 kronor, hade, i öfverensstämmelse

med den för detsamma från början angifna plan, blifvit användt

till upprättande och underhållande af ett småskolelärareseminarium

i Haparanda, till stipendier åt elever vid nämnda seminarium samt åt

finsktalande elever vid folkskolelärareseminariet i Hernösand, till bidrag

för inrättande af folk- och småskolor inom de finsktalande församlingarna,

till höjande af dervarande folkskolelärares löner öfver eljest

bestämdt minimibelopp, till lindring af skoldistriktens öfriga omkostnader

för skolväsendet samt till utarbetande af lämpliga läroböcker och

anskaffande af annan undervisningsmateriel, hvarjemte några skolor inrättats,

som antingen helt och hållet bekostats af anslaget eller vid

hvilka lärarnes löner i sin helhet utginge från detsamma, dessa skolor

med särskild uppgift att meddela undervisning på svenska språket.

Tvifvelsutan hade — fortsätter departementschefen — detta anslag,

behöfligt redan af hänsyn till de finsktalande socknarnes svaga

ekonomiska vilkor, hvilka påkallade större uppoffringar för skolväsendet

från statens sida än som komme andra delar af landet till godo,

varit af synnerligt gagn. Särskilt hade genom detsamma möjliggjorts

anordningar, åsyftande att befordra ett vigtigt fosterländskt ändamål,

nemligen att inom den ifrågavarande bygden främja svensk odling och

språkkunskap, ett ändamål, hvars stora värde de finsktalande församlingarna

sjelfva lifligt behjertad

Domkapitlet i Hernösand hade emellertid nu, efter att hafva anmodat

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län att verkställa

och till domkapitlet insända utredning, huruvida och på hvilka

orter inom länets finsktalande församlingar af staten inrättade och underhållna

folkskolor med svenska såsom undervisningsspräk kunde ytterligare

vara af behofvet påkallade, öfverlemnat och dervid med eget

utlåtande beledsagat eu af Kongl. Majrts bemälde befallningshafvande,

efter vissa församlingars samt vederbörande skolråds, pastorsembetens

och folkskoleinspektörers hörande, i berörda hänseende gjord utredning.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hado deruti anfört, att den finsk
-

Ang. höjning

af anslaget

till folkundervisningens

befrämjande

bland de i rikets

nordliga

trakter bosatta

finnar.

[12.]

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

talande befolkningens undervisning i svenska språket vore enligt Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes åsigt af den största betydelse samt för en

stor del af denna befolkning ett sedan länge kändt önskningsmål. Att

ett ökadt antal skolor af ofvan antydda beskaffenhet, vore erforderligt

syntes påtagligt ensamt deraf, att i följd af bristen på dylika skolor

det område inom länet, hvarest svenska språket talades, alltjemt förminskades.

Vid sådant förhållande vore det en pligt att vidtaga sådana

anordningar, att undervisning åt alla svenska föräldrars barn meddelades

på svenska språket, och att tillfälle bereddes åt de finska att

inhemta kunskaper i svenska språket. Då emellertid församlingarna

ansåge sig icke vara i stånd till ökade uppoffringar för sitt skolväsende,

och då något användande af tvångsmedel icke i detta fall borde ifrågasättas,

återstode, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt, intet

annat, än att staten trädde emellan och sjelf läte inrätta det ökade antalet

skolor, som behöfdes intill dess församlingarna sjelfva kunde bekosta

dem.

Vid bestämmande af de erforderliga skolornas lägen samt den

ordning, hvari de borde till utförande förekomma, syntes den grundsats

lämpligast böra följas, att de orter först dermed borde tillgodoses,

hvilka egde en blandad svensk- och finsktalande befolkning eller gränsade

intill en dylik eller till svensktalande bygd. Skälen härtill läge

i öppen dag. Det måste naturligen i första rummet gälla att bereda

möjlighet för de svenska elementen att bibehållas vid sina fäders språk

och kultur. Innan detta skett kunde man icke hoppas, att undervisning

i svenska språket inom den oblandadt, finska bygden skulle kunna

bära stadigvarande frukt, hvilket förutsatte, att dess befolkning äfven

utom skolan framgent och ofta sattes i beröring med svensktalande

befolkning.

På grund häraf vore det i språkgränsen och dess närhet dessa

skolor först borde anläggas, eller på de orter inom det oblandadt finska

området, hvarest svenska kolonier eller någon vigtigare centralpunkt

funnes. Denna grundsats hade jemväl hittills följts med afseende på

de redan anlagda eller under anläggning varande skolorna, som staten

ensam bekostat.

Men äfven på den långsträckta språkgränsen erbjöde olika punkter

olika behof af svensk språkundervisning och olika utsigter till snabb

framgång. Till belysande af detta förhållande hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

erinrat, hurusom det finska språket inträngt djupast

i landet inom Gellivare och Jockmocks socknar, ehuru det härstädes

på tre sidor omgåfves af svenska och lappska språken. Genom denna

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

47

framskjutna del af det finska språkområdet framginge numera Luleå—

Ofoten-banan. Det vore enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt

detta område, som med största utsigt till framgång kunde återvinnas

genom svenska skolors anläggning och med full säkerhet bibehållas

för svenska språket.

Hvad beträffade Torneå-dalen och de skolor, hvilkas inrättande

derstädes vederbörande skolråd och pastorsembeten förordat, så kunde

visserligen i några fall deras verkan icke anses lika säker, då några

af dem icke vore förlagda i full enlighet med ofvan angifna grundsats

utan djupt in i finnbygden vid riksgränsen; men då nämnda skolor

komme att ligga i denna landsdels hufvudorter, der ett om än ringa

svenskt element alltid förefurmes, och då de för öfrigt vore eftersträfvade

af befolkningen samt komme att lemna en hittills saknad erfarenhet

rörande dessa skolors lämpligaste anordning, tvekade Kongl. Maj:ts

befallningshafvande icke att instämma i förslagen samt förorda jemväl

dessa till skyndsamt utförande.

På grund af hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda anfört

hade bemälda embetsmyndighet föreslagit, att ett antal af 24 folkskolor

med svenska såsom undervisningsspråk måtte på statens bekostnad

inrättas i enlighet med närmare angifven plan (se statsrådsprotokollet

sid. 29).

Vid öfverlemnande af denna Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

framställning hade domkapitlet förmält, att domkapitlet beträffande

behofvet af de föreslagna skolorna, nödvändigheten af statens mellankomst

för deras inrättande och de grundsatser, som borde följas vid

bestämmandet af deras lägen, helt och hållet instämde med Kongl.

Maj:ts befallningshafvande. Men då alla de föreslagna skolorna svårligen

på en gång kunde komma till stånd, hade domkapitlet ansett sig

böra med ledning af handlingarna för närvarande från förslaget utesluta

några, med hvilkas inrättande borde kunna någon tid anstå (se statsrådsprotokollet

sid. 29 och 30).

På grund af hvad domkapitlet anfört och under åberopande i

öfrigt af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förslag hade domkapitlet

hemstält, att Kongl. Magt måtte, för inrättande på nedannämnda ställen

af folkskolor med svenska såsom undervisningsspråk, bereda anslag

af allmänna medel till följande belopp, nemligen:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Byggnads-

kostnad

och

materiel.

Hyra.

Lön.

skolhus

2,500

600

700

d:o

3,300

—

700

d:o

3,300

—

700

d:o

3,300

—

700

d:o

3,300

—

700

d:o

3,300

—

700

d:o

5,000

—

700

—

350

700

—

250

700

—

250

700

—

300

700

—

250

700

—

250

700

—

300

700

—

200

700

—

200

700

—

300

700

—

200

700

a kronor

24,0CÖ

| 3,450| 12,600

Jockmock: Kvoka—Sarkavara—Mur

» Gellivare: Skröfven—Storberget,

Mäntyvara—Yrti vara,

Palohurnas—Leipojärvi,

Dokkas—Alavara,

Sakavara—Liikavara,

Sammakko,

b Neder-Torneå: Seivis.........................

b Öfver-Torneå: Jänkisjärvi.................

b Hietaniemi: Kukkasjärvi....................

» Neder-Torneå-. Mattila.......................

b Korpilombolo: Narken .......................

b Öfver-Torneå: Matarengi .................

b Karl Gustaf: Kukkola.......................

b Pajala: Kengis bruk........................

b Öfver-Torneå: Kuivakangas.............

B Hietaniemi: Niemis...........................

b Korpilombolo: Jerijärvi......................

2

2

2

2

2

1

eller för eu gång 24,000 kronor och tills vidare årligen 16,050

kronor.

Då genom inrättande af folkskolor på statens bekostnad på ofvannämnda

ställen en stor lättnad skulle beredas församlingarna med afseende

på deras skolväsen, hade domkapitlet vidare föreslagit, att

Kongl. Maj:t måtte föreskrifva såsom vilkor, att församlingarna för att

komma i åtnjutande af denna förmån skulle tillhandahålla lärarne kofoder

och erlägga pensionsafgifter efter det lönebelopp, som förutom

naturaförmåner eller ersättning derför af dem uppbures. Äfvenså borde

Gellivare församling i öfverensstämmelse med sitt erbjudande kostnadsfritt

tillhandahålla tomter för skolhusen.

Sedan statskontoret, i ärendet hördt, erinrat derom, att ej alla

de ifrågavarande församlingarna afgifvit yttranden i ämnet, samt Kongl,

Maj:t genom remiss anbefalt domkapitlet att från de församlingar^

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

49

bvilka äunu icke blifvit hörda, infordra yttranden och med desamma

jemte det förnyade utlåtande, som domkapitlet kunde finna sig föranlåtet

afgifva, till Kong!. Maj:t inkomma, både domkapitlet i skrifvelse

den 2 december 1891 ånyo utlåtit sig i ärendet och dervid öfverlemnat

de infordrade yttrandena. Af dessa yttranden jemte förut till Kong].

Maj:t ingifna handlingar framginge, att alla i domkapitlets förslag

angifna församlingar, med undantag af Korpilombolo, förklarat sig villiga

att erlägga kofoder och pensionsafgifter för lärarne vid de skolor, som

jemlikt domkapitlets förslag kunde varda inom dessa församlingar inrättade,

hvaremot Korpilombolo församling ansett sig icke kunna lemna

större bidrag än ett årligt belopp af 100 kronor till hvardera af de

två föreslagna skolorna. Med anledning af hvad Korpilombolo församling

anfört både domkapitlet emellertid förmält, att domkapitlet fortfarande

vidhölle sitt förslag, att ifrågavarande folkskolor måtte inrättas

endast med vilkor, att vederbörande församling erlade kofoder eller

ersättning derför samt pensionsafgift, beräknad efter den kontanta lön,

som läraren förutom naturaförmåner åtnjöte.

Efter remiss både statskontoret i detta ärende den 11 januari

sistlidet år ånyo sig yttrat, dervid statskontoret anfört, att, då behofvet,

af statens mellankomst för ifrågavarande ur flera synpunkter särdeles

vigtiga ändamål syntes vara till fullo ådagalagdt, statskontoret funne

sig böra tillstyrka bifall till domkapitlets förevarande framställning.

För beredande af tillgång till de för ändamålet erforderliga medel hade

statskontoret tillika hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen

äska dels å extra stat ett anslag af 24,000 kronor för uppförande af

12 folkskolebyggnader i finnmarken samt deras förseende med erforderlig

materiel, dels ock att det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

förslagsanslag till befrämjande af folkundervisuingen bland de i rikets

nordligare trakter bosatta finnar, från hvilket det utaf domkapitlet för

nu ifrågakomna ändamål äskade årliga anslag af 16,050 kronor till

hyres- och aflöningsmedel borde utgå, men hvilket anslag under de

senare åren måst i väsentlig grad öfverskridas, måtte höjas med 20,000

kronor och sålunda hädanefter i riksstaten uppföras med 45,000 kronor.

Enligt departementschefens förmenande, vore otvifvelaktigt, att

genomförandet af domkapitlets förevarande förslag skulle i hög grad

gagna folkundervisningen och särskildt den svenska odlingen inom rikets

nordligare trakter; och då de församlingar, för bvilka de nya anordningarna

ifrågasattes, icke syntes kunna i vidsträcktare mån, än som

i förslaget blifvit förutsatt, bidraga till de för ändamålet nödiga kostnaderna,

om ej möjligen med det för skolan och läraren erforderliga

Bih. till Riksd. Frat. 1893. 4 Samt 1 Afd. 7 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

bränsle, ansåge departementschefen statens mellankomst till den utsträckning-,

som föreslagits, vara med fullt skäl påkallad. Då emellertid

härigenom skulle vållas ett väsentligt öfverskridande af det befintliga,

redan förut otillräckliga statsanslaget, och då i öfrigt kostnaden för de

föreslagna skolhusbyggnaderna icke lämpligen syntes böra utgå från

det ordinarie anslaget, utan, på sätt statskontoret hemstält, bestridas

genom särskildt för ändamålet anvisade medel, ansåge sig departementschefen,

under anhållan att vid redogörelse för anslagsbehofven å extra

stat få återkomma till frågan om sistberörda särskilda anslag, nu böra

ifrågasätta höjning af ifrågavarande anslag med 20,000 kronor.

Angelägenheten af att staten kraftigare än hvad för närvarande

eger rum medverkar till befrämjande af folkundervisningen i de finsktalande

trakterna af vårt land synes utskottet vara till fullo ådagalagd

genom den utredning, som i fråga härom lemnats till statsrådsprotokollet.

. Af hänsyn såväl till de särskilda förhållanden, hvilka i dessa

trakter nu äro rådande, som i synnerhet till önskvärdheten att befolkningen

derstädes blir mägtig landets språk, måste staten uppenbarligen,

åtminstone för närvarande, i fråga om folkskoleväsendet påtaga sig vida

större förpligtelser gent emot kommunerna i denna del af riket än i

det öfriga landet. Det förslag till inrättande af folkskolor på statens

bekostnad, som nu föreligger, finner utskottet jemväl bygdt på rigtiga

grunder och i öfrigt ändamålsenligt. Utskottet har endast velat för

sin del ifrågasätta, huruvida icke åtminstone af vissa kommuner skäligen

borde fordras ett något större bidrag till skolorna än departementschefen

afsett; och har utskottet i sådant hänseende förestält sig,

att man för statens mellankomst skulle kunna uppställa det vilkor, att

vederbörande kommuner tillhandahölle skollärare planteringsland och

till äfventyrs äfven bekostade underhållet af skolhusen.

Utskottet, som i punkten 68:o) här nedan förordar bifall till

Kongl. Maj:ts der omhandlade framställning om anslag på extra stat

för år 1894 för uppförande af nu ifrågasatta folkskolebyggnader och

deras förseende med erforderlig materiel, hemställer med anledning af

förevarande framställning,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till befrämjande

af folkundervisningen bland de i rikets

nordligare trakter bosatta finnar, nu 25,000 kronor,

till 45,000 kronor, eller med ett belopp af 20,000

kronor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

51

17:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att förslagsanslaget till lönetillskott

.åt lärare vid folkskolor och småskolor, nu 3,725,000 kronor,

måtte höjas till 3,925,000 kronor eller med 200,000 kronor.

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad

motion (n:o 169) hafva åter herrar Nils Nilsson i Skärhus och Nils

Svensson i Olseröd hemstält, att Riksdagen — på det att, då till ordinarie

lärare eller lärarinna vid folkskola eller till annan examinerad,

vid folkskola antagen lärare eller lärarinna utginge kontant ersättning

för kofoder med minst 100 kronor eller ock på grund af ordinarie

lärares eller lärarinnas derom gjorda yrkande kofodret till sådan lärare

eller lärarinna utginge in natura, skoldistriktet måtte af statsmedel få

bekomma ett årligt bidrag af 66 kronor 67 öre till denna del af lärarens

eller lärarinnans aflöning — måtte öka förslagsanslaget till »lönetillskott

åt lärare vid folkskolor och småskolor» med 360,000 kronor.

Denna motion har af utskottet öfverlemnats till sammansatta statsoch

lagutskottet för att tagas under ompröfning i sammanhang med

eu af herr E. A. Zotterman väckt motion (n:o 21 i Andra Kammaren)

om utbytande af folkskolelärares rätt till kofoder mot viss ersättning

i penningar; och då beloppet af nu ifrågavarande förslagsanslag icke

lärer kunna bestämmas förr än Riksdagen, sedan det sammansatta utskottet

afgifvit utlåtande i ämnet, fattat beslut i anledning af förstnämnda

motion, kommer utskottet framdeles, efter det sådant beslut

blifvit fattadt, att beträffande Kongl. Maj:ts förevarande framställning

meddela det yttrande, hvartill förhållandena må föranleda; hvilket utskottet

skolat för Riksdagen

anmäla.

18:o) I enlighet med Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag och

under hänvisning till de skäl, som till stöd för samma förslag finnas

anförda till statsrådsprotokollet (sid. 33 och 34), hemställer utskottet:

a) att förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor,

nu 40,000 kronor, må höjas till 55,000 kronor,

eller med ett belopp af 15,000 kronor;

b) att förslagsanslaget till understöd för aflönande

af lärare vid fortsättningsskolan, nu 30,000 kronor,

må höjas till 50,000 kronor, eller med ett belopp af

20,000 kronor; och

c) att förslagsanslaget till bidrag till aflönande

Ang. höjning

af förtlagsanslaget

till

lönetillskott

åt lärare vid

folkskolor och

småskolor.

[13.]

Ang. höjning

af öfriga till

folkundervisningen

anvisade

förslagsanslag.

[13.]

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I fråga om

förändring af

lärarebefattningen

i

byggnadskonst

vid Chalmers’

tekniska läroanstalt.

[14.]

af lärare i slöjd vid folkskolorna, nu 75,000 kronor,

må höjas till 110,000 kronor, eller med ett-belopp af

35,000 kronor.

De tekniska läroverken.

19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att för inrättande vid Chalmers

tekniska läroanstalt, i stället för den nuvarande lärarebefattningen i

allmän och husbyggnadskonst, af en lektorsbefattning i byggnadskonst

och ornamentsritning, med rätt för innehafvaren till aflöning och andra

förmåner i likhet med öfriga lektorer vid anstalten, årsanslaget till

anstalten måtte ökas med 2,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Kongl. Maj:ts förevarande

förslag föranledts af en utaf styrelsen för läroanstalten gjord framställ*

ning, deruti anförts hufvudsakligen följande.

I sammanhang med den första tillämpningen af 1877 års förnyade

stadgar för anstalten och på grundvalen af den då faststälda utgiftsoch

aflöningsstaten hade flera förbättringar införts i den förut vid anstalten

gällande undervisningsplanen. Flera beaktansvärda punkter i det

förslag, som af särskildt utsedde komiterade den 21 november 1874

afgifvits angående den lägre tekniska undervisningen i riket, kunde

dock, hufvudsakligen af ekonomiska skäl, icke då genomföras, och

under de femton år, som sedan dess förflutit, hade ännu flera ändringar

i undervisningsplanen visat sig mer eller mindre nödvändiga. Med

begagnande af de räntor å donationsmedel, som stått styrelsen för anstalten

till förfogande, hade styrelsen sökt afhjelpa de mest framträdande

bristerna, och de beslutade åtgärderna hade, såsom styrelsen vågade

hoppas, varit anstalten till gagn. Så länge elevantalet hållit sig vid

den höjd, som under medlet af åttiotalet varit den normala, eller mellan

100 och 150, hade ock visat sig, att styrelsen med tillgängliga medel

kunnat bestrida de erforderliga omkostnaderna, om ock styrelsen måst

för nämnda ändamål så fullständigt använda donationsräntorna, att den

ej kunnat använda något deraf till stipendier och premier, hvilket

senare dock med all sannolikhet ingått uti donatorernas afsigter, äfven

om det icke uti gåfvobrefven föreskrifvits. Under de senaste åren hade

dock elevantalet vid anstalten så vuxit, att förhållandena blifvit i väsentlig

mån ändrade. Styrelsen hade uppgjort och i en bilaga meddelat

en tabell öfver elevantalet under de tio sista åren, hvaraf framginge,

huru detta jemn! och stadigt vuxit från 103 under höstterminen 1883

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

53

till 225 under höstterminen 1892, och sålunda nu vore mer än dubbelt

så stort som vid decenniets början. Med anledning häraf hade styrelsen

måst vidtaga provisoriska åtgärder, för hvilkas genomförande under

den kommande tiden omkostnaderna blefve större, än att, de till styrelsens

disposition stående medlen kunde förslå. Särskildt hade styrelsen

varit tvungen att uti ett par årskurser införa parallelafdelningar, såväl

på grund af lokalernas otillräcklighet att rymma det odelade antalet

elever som för att möjliggöra en god undervisning.

Uti sitt år 1874 afgifna betänkande hade ofvannämnde komiterade

upptagit å anstaltens lönestat en lärare i »allmän bvggnadslära och husbyggnadskonst

med tillhörande byggnadsritning» med 1,500 kronors årlig

lön samt föreslagit, att vid uppgörandet af undervisningsplanen för de olika

årskurserna 6 timmar i veckan skulle anslås till »allmän byggnadskonst

och byggnadsritning» uti högre afdelningens andra årskurs, samt uti samma

.afdelnings tredje årskurs 6 timmar i veckan till »byggnadskonst jemte

ritning» och 4 timmar i veckan till »frihandsteckning (oruamentik)», hvarvid

dock särskildt framhållits önskvärdheten af, att den speciella undervisningen

i byggnadskonst utvidgades. Vid tillämpningen af detta förslag

hade ordningen vid anstalten biifvit. den, att bemälde lärare i byggnadskonst

ålagts att mot åtnjutande af det i staten upptagna arfvodet,

af 1,500 kronor meddela undervisning i allmän byggnadslära 3 timmar

och i husbyggnadskonst 6 timmar i veckan, hvarjemte styrelsen af donationsräntor

anslagit åt honom 600 kronor om året mot skyldighet att

undervisa 4 timmar i veckan uti arkitektonisk ornamentsritning och

perspektivlära. I början af 1880-talet hade undervisningen i andra årskursen

ökats med croquisritning 1 timme i veckan, hvarjemte styrelsen måst, för

att få behålla en fullt duglig lärare, något öka aflöningen. Den nuvarande,

sedan 1886 anstälde läraren åtnjöte dock ej mer än 2,100 kronor — de

å den faststälda lönestaten upptagna 1,500 kronor och 600 kronor af

donationsmedel — mot eu tjenstgöringsskyldighet af 4 timmar i veckan

i högre afdelningens andra årskurs och 10 timmar i samma afdelnings

tredje årskurs, eller in alles 14 timmar i veckan. Denna aflöning kunde

emellertid icke anses motsvara den magtpåliggande undervisning, som

ålåge anstaltens främste lärare inom husbyggnadsfacket. Dertill komme,

att det, enligt styrelsens åsigt, skulle vara af största gagn, om undervisningen

i allmän byggnadslära i andra årskursen kunde ökas med två

timmar i veckan, något, som redan föreslagits i 1874 års komitébetänkande

och som nu, två årtionden senare, måste med den hastiga utveckling,

industrien och särskildt byggnadsverksamheten vunnit, visa sig än mer

behöfligt. Undervisningsplanen inom byggnadsfackskolans andra årskurs

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

StatsutsJcottrts Utlåtande N:o 9.

medgåfve ock en sådan utvidgning utan lärjungarnes öfveransträngning.

Af de sex undervisningstimmar i veckan, som i högre afdelniugens

tredje årskurs egnades åt husbyggnadskonst, vore endast två anslagna åt

föreläsningar, under det att fyra upptoges af konstruktionsritning. Då

den till föreläsningar anslagna tiden vore så kort, att någon undervisning

i stillära derunder icke kunde medhinnas, hade eleverna sökt afhjelpa

denna brist genom att besöka aftonlektionerna i detta ämne vid Göteborgs

slöjdförenings skola; och hade under sista årtiondet det gynsamma

förhållande egt rum, att nämnda lektioner hållits af läraren i byggnadskonst

vid chalmerska läroanstalten. Klart vore emellertid, att berörda

lektioner vid slöjdföreningens skola, hvilka egentligen vore afsedda för

en helt annan lärjungekrets än chalmerska anstaltens elever, endast kunde

vara en nödfallsersättning för lektioner, som omedelbart vore lämpade

efter de sistnämndes behof. Styrelsen hade derför betraktat såsom ett

önskningsmål att få uppdraga åt läraren i husbyggnadskonst vid anstalten

att hålla en eller två föreläsningar i veckan för ifrågavarande årskurs,

utöfver hvad nu vore fallet.

Det antal undervisningstimmar — 14 timmar i veckan — som

läraren i byggnadskonst för närvarande hade sig ålagdt, vore så stort,

att det mötte svårighet att förmå någon af stadens främsta arkitekter

att afstå åt anstalten så mycken tid, helst mot så låg aflöning som 2,100

kronor, då han måste betrakta denna tjenstgöring såsom en ^förtjenst

och hafva sin hufvudverksamhet på annat håll. Jemförde man Chalmers

tekniska läroanstalt i detta hänseende med tekniska högskolan, der

främste läraren i berörda ämne hade en aflöning af 6,000 kronor, framträdde

olikheten skarpt. Ökade man tjenstgöringen för den ifrågavarande

läraren vid chalmerska anstalten med två timmar i allmän byggnadslära

och eventuel! med eu eller två timmar i stillära, hvilket, såsom

styrelsen framhållit, vore högeligen önskvärd!, växte svårigheterna att

finna lämplig person för denua undervisning ännu mera, äfven om ett

särskild! anslag kunde beredas till ersättning för den ökade tjenstgöringen.

Styrelsen förestälde sig derför, att tidpunkten nu vore inne

att förändra lärarebefattningen i byggnadskonst vid anstalten till ett

lektorat. Vid de tekniska elementarskolorna hade redan i anledning

af 1874 års komitéförslag lektorat i byggnadskonst blifvit inrättade, och

chalmerska läroanstalten vore sålunda ensam bland de tekniska läroverken

i saknad af ett dylikt.

Äfven med den ofvan föreslagna utvidgningen af tjenstgöringen

för läraren i byggnadskonst vid anstalten skulle icke flera undervisnings
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

55

timmar komma att åläggas en blifvande lektor, än att frihandsteckningen

i högre afdelningens andra årskurs kunde åt honom uppdragas.

Denna undervisning i frihandsteckning uppehölles för närvarande

medelst särskildt anslag af donationsmedel och hade före 1886 varit

uppdragen åt läraren i byggnadskonst.

Upprättandet af ett lektorat i byggnadskonst och ornamentsritning

skulle sålunda tillskynda läroanstalten stora fördelar. Den skulle derigenom

erhålla större utsigt att för framtiden kunna tillförsäkra sig

dugliga lärare i ämnet, och genom den omändring i undervisningen, som

i sammanhang dermed kunde vidtagas, skulle arbetet inom anstalten

ej oväsentligt befrämjas, hvarjemte det för närvarande af donationsmedel

utgående anslaget till läraren i byggnadskonst blefve lösgjordt

och kunde af styrelsen användas till andra för anstalten vigtiga, men

mera tillfälliga ändamål.

För egen del har departementschefen anfört, att såväl i följd af

den högst betydande tillväxt, lärjungeantalet vid anstalten under senaste

årtiondet vunnit, som på grund af de ökade kraf, hvilka i vår tid

stäldes på den tekniska undervisningen, det synts honom oundgängligt

att anstaltens lärarepersonal förstärktes; och då en dylik förstärkning

lämpligen syntes kunna ske derigenom, att lärarebefattningen i byggnadskonst

förändrades till ett lektorat i byggnadskonst och ornamentsritning,

ansåge departementschefen sig böra tillstyrka denna åtgärd.

Enligt den för chalmerska läroanstalten gällande aflöningsstat åtnjöte

en lektor vid denna anstalt i årlig lön 3,500 kronor jemte två ålderstillägg

å 500 kronor hvartdera efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring,

under det att för läraren i allmän och husbyggnadskonst är

upptaget ett arfvode å 1,500 kronor. Den kostnad, som den ifrågasatta

förändringen skulle medföra, utgjorde således för det närvarande

2,000 kronor om året.

Af den till statsrådsprotokollet lemnade utredningen synes utskottet

visserligen framgå, att, på det eu fullt ändamålsenlig undervisning i

byggnadskonst och ornamentsritning må kunna anordnas vid ifrågavarande

anstalt, eu höjning bör vidtagas i det till anstalten nu utgående

anslag, helst derigenom skulle beredas möjlighet att använda åtminstone

någon del af de i protokollet omförmälda donationsräntorna till stipendier

och premier i enlighet med hvad donatorerna lära hafva afsett. Deremot

kan utskottet icke finna, att fullgiltiga skäl äro anförda för

inrättandet af en ordinarie lektorsbefattning i omförmälda ämnen.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet antydes och utskottet i öfrigt in
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. förändring

af

förste-lärarebefattningen

i skeppsbyggeri

vid

Chalmers* tek
-

niska läroanstalt.

hemtat, kan ifrågavarande lärarebefattning icke på ett tillfredsställande

sätt uppehållas af någon annan än den, som vid sidan deraf utöfvar

en mer eller mindre omfattande verksamhet som praktisk arkitekt.

Vid sådant förhållande och då läraren alltså i hvarje fall skulle komma

att egna allenast en del af sin tid och sina krafter åt läroanstalten,

synes det utskottet mindre egentligt, att han skulle erhålla fast anställning

och komma i åtnjutande af de andra förmåner, som med en lektorsbefattning

äro förenade. Utskottet föreställer sig deremot, att det

snarare vore till fördel för anstalten, om dess styrelse vid hvarje tidpunkt

egde fria händer att för lärarebefattningens uppehållande vända

sig till den praktiske arkitekt på platsen, som dertill syntes företrädesvis

lämplig.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, och då den ofvan förordade

anslagsförhöjningen synes skäligen kunna bestämmas till detafKongl.

Maj:t i sådant hänseende föreslagna beloppet, 2,000 kronor, hemställer

utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen för befrämjande

af undervisningen i byggnadskonst och ornamentsritning

vid Chalmers’ tekniska läroanstalt ökar årsanslaget

till anstalten med 2,000 kronor.

20:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för inrättande

vid Chalmers’ tekniska läroanstalt, efter nuvarande förste

lärarens i skeppsbyggeri afgång, af en lektorsbefattning i detta ämne

i stället för den nuvarande förste-lärarebefattningen, med rätt för inuehafvaren

af den blifvande lektorstjensten till aflöning och andra förmåner

i likhet med öfriga lektorer vid anstalten, årsanslaget till anstalten

måtte ökas med 500 kronor.

Med förmälan att iunehafvaren af nämnda förste-lärarebefattning

senast med innevarande läsårs slut komme att afgå, och att således

frågan om denna befattnings återbesättande vore snart förestående,

hade — meddelar departementschefen — läroanstaltens styrelse i detta

ärende andragit hufvudsakligen följande.

Sedan den 1 oktober 1887 hade, enligt kongl. bref af den 31

december 1886, den förut med navigationsskolan i Göteborg förbundna

skeppsbyggeriskolan varit förenad med Chalmers’ tekniska läroanstalt

såsom ett särskildt, deri ingående fack. Förste läraren i skeppsbyggeri

hade för närvarande en tjenstgöring af 24 timmar i veckan från den

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

57

1 oktober till den 1 maj och åtnjöte på anstaltens stat en lön af 3,000

kronor med två ålderstillägg å 500 kronor hvardera efter 5 och 10

års väl vitsordad tjenstgöring. På grund af de för anstalten gällande

stadgarna af den 10 augusti 1877 tillsattes den nämnda befattningen

af styrelsen genom förordnande, under det att lektoraten tillsattes genom

fullmagt.

Enligt styrelsens åsigt vore emellertid förste lärarens i skeppsbyggcn

tjenstgöring så magtpåliggande och så omfattande, att han

måste betrakta sin anställning vid anstalten såsom sitt hufvudarbete,

hvarför han ock borde hafva fast anställning vid anstalten. I anseende

till tjenstgöriugens beskaffenhet vore han äfven närmast jemförlig med

lektorerna och meddelade liksom dessa undervisning äfven på anstaltens

högsta stadier. Derigenom att denna plats likstäldes med lektorsbefattningarna

vid anstalten, såväl med afseende på tillsättningen genom

fullmagt som med hänsyn till löneförmåner och pensionsrätt, skulle

den utan tvifvel blifva mer begärlig för sökande, än den hittills varit.

Enligt den erfarenhet, som vunnits under de år, skeppsbyggeriskolan

varit förenad med chalmerska anstalten, önskade ett flertal af

skeppsbyggerieleverna så tidigt egna sig åt detta yrke, att en skeppsbyggeriskola

utan en lägre afdelning svårligen skulle kunna uppfylla

det med densamma afsedda ändamålet. Chålmerska anstalten erbjöde

i detta afseende beaktausvärda fördelar, och styrelsen betviflade icke,

att dess skeppsbyggerifack skulle vara mägtigt af en tillfredsställande

utveckling och kunna följa med sin tid, om blott goda lärarekrafter

erhölles.

Då departementschefen i likhet med styrelsen funne högst antagligt,

att en fullt skicklig och lämplig hufvudlärare inom skeppsbyggerifacket

vid anstalten lättare skulle kunna erhållas, om man vore i tillfälle

att erbjuda denne lärare fast anställning äfvensom den aflöning och öfriga

förmåner, som vore tillförsäkrade anstaltens lektorer, och då departementschefen

derjemte ansåge det vara af vigt, att fackskolan i skeppsbyggeri

likstäldes med anstaltens öfriga fackskolor äfven i det afseende!,

att dess hufvudlärare erhölle samma fasta ställning som hufvudlärarne

vid de senare, så förordade departementschefen bifall till framställningen.

Kong]. Maj:ts förevarande framställning har med afseende å de

skäl, som anförts till stöd för densamma, icke gifvit, anledning till någon

utskottets erinran, hvarför utskottet hemställer,

Bill. till liiksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Halt.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. uteslutande

ur

riksstaten af

ett provinsialkirurgsarfvode.

[16].

Ang. barnnierske

undervisningsanstalten

i Göteborg.

[17].

att Riksdagen må för inrättande vid Chalmers’

tekniska läroanstalt, efter nuvarande förste lärarens

i skeppsbyggeri afgång, af en lektorsbefattning i detta

ämne i stället för den nuvarande förste-lärarebefattningen,

med rätt för innehafvare!! af den blifvande

lektorstjensten till aflöning och andra förmåner i likhet

med öfriga lektorer vid anstalten, öka årsanslaget

till anstalten med 500 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

«

21:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

och under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet (sid. 40) blifvit

i ämnet upplyst, hemställer utskottet,

att ett å anslaget till medicinalstyrelsen med

dithörande stater upptaget arfvode för en provinsialkirurg,

225 kronor, må ur riksstaten afföras, och anslaget

till medicinalstyrelsen med dithörande stater

minskas från 494,975 kronor med ett mot arfvodet

svarande belopp af 225 kronor, eller till 494,750 kronor.

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.

22:o) På grund af Kongl. Maj:ts under denna anslagstitel gjorda

framställning och med hänvisning till de skäl, som till stöd för samma

framställning anförts till statsrådsprotokollet (sid. 40—42), hemställer

utskottet,

att i staten för barnmorskeundervisningsanstalten

i Göteborg de till 2,591 kronor uppgående medel,

som vid olika tillfällen anvisats till frilärlingars underhåll

samt till hyra, ved, ljus, inventarier för frilärlingarnes

rum och åtskilliga behof för undervisningen,

må sammanföras till en gemensam anslagspost, för

slutsummans jemnande ökad med 9 kronor, eller till

2,600 kronor, under den förändrade titeln »till frilärlingars

underhåll, hyra, bränsle, lyse, inventarier,

undervisningsmateriel m. in.».

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

59

Veterinärundervisningen.

23:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att

anslaget till veterinärinstitutet i Stockholm måtte ökas från 50,100

kronor till 56,100 kronor eller med 6,000 kronor, deraf till aflöning åt

en professor i histologi, patologisk anatomi och bakteriologi 5,000 kronor,

att utgå med 3,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

samt till anskaffande af undervisningsmateriel för

ifrågavarande professur 1,000 kronor; äfvensom att lönen för innehafvaren

af denna befattning måtte, i likhet med hvad som gälde för de

nuvarande professorerna vid institutet, kunna efter fem års tjenstetid

höjas med 500 kronor.

Enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, har institutets direktion

till styrkande af den ifrågasatta professurens behöflighet anfört hufvudsakligen

följande.

Det funnes icke någon gren af veterinärvetenskapen, hvilken

under de senare åren nått sådan utveckling som läroämnena histologi,

patologisk anatomi och bakteriologi och ej heller någon, som vore af

* större vigt för kännedomen om kreatursfarsoter samt deras bekämpande,

än patologisk anatomi och bakteriologi. Vid alla utländska veterinärläroverk

vore derför ock sedan flera år tillbaka anstälda särskilda lärare

för undervisning i dessa ämnen, hvilka ansetts så vigtiga för den praktiska

sjukvården om husdjuren, att man inom några af våra grannländer

genom allmänna medel anordnat för redan utexaminerade veterinärer

särskilda kurser, synnerligast i bakteriologi. Äfven i Sverige

hade en början dertill skett, i det att, enligt kongl. bref af den 10 april

1891, en dylik kurs hållits vid veterinärinstitutet under oktober månad

samma år för 15 äldre veterinärer. Vid denna kurs hade meddelats

undervisning i de ämnen, som hufvudsakligen afsåge smittosamma husdjurssjukdomars

säkra igenkännande och ändamålsenligaste bekämpande.

Eu jemförelse mellan antalet lärare vid veterinärinstitutet i Stockholm

och flera af utlandets mindre veterinärskolor, såsom i Hannover,

Munchen, Stuttgart, Utrecht och Bern, visade, att de senare i allmänhet

förfogade öfver ungefär dubbelt så stort antal lärare som veterinärinstitutet

i Stockholm, hvarest lärarepersonalen utgjordes af 4 professorer,

1 lektor, 1 adjunkt och 1 instruktionssmed. ''Till följd af det ringa

antalet lärare vid veterinärinstitutet i Stockholm måste hvarje lärare

der undervisa i två till fyra läroämnen, hvarigenom han icke så odeladt

Ang. anslag

till ny

professur vid

veterinärinstitutet

i

Stockholm.

[18].

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

som ensidigt vore kunde följa med den utveckling, som egde rum inom

hvarje af de särskilda vetenskapsgrenarne, ett förhållande, som ej kunde

vara till fromma för undervisningen, och som gjorde behofvet af ökade

lärarekrafter vid institutet allt mer oafvisligt. Genom öfverförande på

en särskild lärare af ifrågavarande läroämnen skulle de nuvarande

lärarnes undervisningsskyldighet icke komma att minskas, utan skulle

dessa lärare i stället meddela så mycket mer omfattande undervisning

i sina hufvudsakligaste ämnen. Härjemte borde tagas i betraktande,

att under snart ett fjerdedels århundrade någon ny lärarebefattning

icke blifvit vid institutet inrättad, oaktadt de stora framsteg veterinärvetenskapen

under samma tid gjort.

Medicinalstyrelsen hade, upplyser departementschefen, förordat

bifall till direktionens i ämnet väckta förslag.

Med anledning af hvad sålunda förekommit och då departementschefen

ansåge det vara af yttersta vigt, att vid institutet tillfredsställande

undervisning lemnades särskildt i bakteriologi, hvarom kännedom

vore nödvändig för ett rationelt bekämpande af härjande kreatursfarsoter,

samt då den jemförelsevis obetydliga utgift, hvarom här vore

fråga, mångdubbelt uppvägdes af det gagn, som derigenom bereddes

icke blott undervisningen vid veterinärinstitutet, utan hela vårt landtbruks

ekonomi, tvekade icke heller departementschefen att understödja ’

förslaget.

Jemväl utskottet är för sin del öfvertygadt om behöfligheten af

den föreslagna nya lärarebefattningen och hemställer för den skull,

att anslaget till veterinärinstitutet i Stockholm

må ökas från 50,100 kronor till 56,100 kronor eller

med 6,000 kronor, deraf till aflöning åt en professor

i histologi, patologisk anatomi och bakteriologi 5,000

kronor, att utgå med 3,500 kronor såsom lön och

1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar, samt till

anskaffande af undervisningsmateriel för ifrågavarande

professur 1,000 kronor, äfvensom att lönen för innehafvaren

af denna befattning må, i likhet med hvad

som gäller för de nuvarande professorerna vid institutet,

kunna efter fem års tjenstetid höjas med 500

kronor.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

61

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

24:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att årsanslaget till

det under vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens inseende stälda

bibliotek måtte ökas med ett belopp af 1,000 kronor, eller till 2,500

kronor, hvarigenom anslaget till nämnda akademi, nu 29,450 kronor,

skulle komma att uppgå till 30,450 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen meddelat, att nämnda

akademi i skrifvelse den 13 september 1892 anfört bland annat, att af

de ordinarie statsanslag, som vore stälda till akademiens förfogande,

funnes ett, som af gammalt visat sig i hög grad otillräckligt, nemligen

anslaget för boksamlingen. Detta anslag hade från och med år 1877

utgått med 1,500 kronor årligen; och akademien hade redan vid flera

föregående tillfällen, senast i skrifvelse den 16 september 1885, gjort

framställningar om anslagets höjande; men Kongl. Maj:t hade icke funnit

skäl att i anledning af dessa framställningar vidtaga någon åtgärd.

Efter år 1885 hade akademien emellertid funnit hvart år visa omöjligheten

att med ett anslag af 1,500 kronor tillfredsställa de fordringar,

som omtanken om statssamlingarna och fornlemningarna stälde på ifrågavarande

bibliotek. Dessa fordringar hade blifvit ytterligare ökade, sedan

genom kongl. reglementet rörande vården af de under akademiens inseende

stälda samlingarna den 17 oktober 1890 ett bibliotek, innehållande

företrädesvis arkeologisk och numismatisk litteratur, upptagits såsom en

särskild afdelning af dessa statssamlingar. Då under sådana förhållanden

kongl. biblioteket, jemlikt § 8 i det för biblioteket gällande reglemente,

ej inköpte arbeten hörande till de vetenskaper, som i detta fackbibliotek

vore representerade, måste man i detta jemväl fasta sig vid

den vetenskapliga forskningens behof; och hade äfven det antiqvarisktnumismatiska

biblioteket år efter år flitigare anlitats af forskare icke

blott i hufvudstaden, utan äfven i landsorten.

Enär inom de arkeologiska och numismatiska områdena forskningen

med hvart år blefve allt mångsidigare och grundligare, växte litteraturen

inom dessa ämnen i mycket hög grad, och svårigheten att för

ifrågavarande bibliotek erhålla hvad der ej kunde undvaras ökades årligen.

En förhöjning af biblioteksanslaget vore derför af yttersta vigt.

På grund af det sålunda anförda hade akademien anhållit, att anslaget

till biblioteket måtte på ordinarie stat ökas från 1,500 kronor

till 2,500 kronor.

Ang. förhöjning

i anslaget

till vitterhetshistorie

- och antiqvitetsakademiens

bibliotek.

[19.]

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. höjning

af anslaget till

expenser m. m.

[20.]

Ang. anslag

till uppmuntran

och

understöd åt

inhemska tonsättare.

[21.]

Hvad akademien i förevarande ämne anfört syntes departementschefen

innefatta tillräckliga skäl för anslagets höjande, på sätt akademien

begärt.

Då den omständighet, som hufvudsakligen lärer hafva föranledt

förevarande framställning, eller att Kongl. Magt anbefalt upprättande

af ett särskildt fackbibliotek för arkeologisk och numismatisk litteratur

inom akademiens boksamling, icke synes utskottet i och för sig innebära

giltig anledning för Riksdagen att anvisa medel till samma biblioteks

underhåll, och då det nu ifrågavarande behofvet i allt fall icke torde

vara af den trängande beskaffenhet, att icke med dess tillgodoseende

kan anstå, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Musikaliska akademien.

25:o) På grund af Kongl. Maj-.ts derom gjorda framställning och

under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet (sid. 46 och 47) blifvit

till stöd för framställningen anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må i musikaliska akademiens stat

bevilja en förhöjning af 300 kronor till expenser m. m.

26:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att under musikaliska

akademiens stat måtte uppföras ett årligt reservationsanslag af 6,000

kronor för att, i enlighet med de föreskrifter, som af Kongl. Maj :t meddelades,

användas dels till stipendier åt yngre svenska musikidkare med

anlag för tonsättningskonst och dels till belöning åt eller uppmuntran

af inhemska tonsättare för åstadkommande af musikaliska arbeten af

högre värde.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen

erinrat, hurusom musikaliska akademien i skrifvelse den 17 september

1891 återupptagit en redan vid ett par föregående tillfallen väckt

fråga om anslag till understöd åt svenska tonsättare. Akademien hade

i berörda skrifvelse hufvudsakligen anfört, att de musikaliska kompositörernas

ställning vore hos oss ingalunda sådan, att de kunde påräkna att

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

63

genom sin verksamhet såsom tonsättare bereda sig en inkomst, som ens

tillnärmelsevis motsvarade lefnadsbehofven. Det kunde till och med

sägas, att, ju mera omfattande och ju konstfullare utarbetadt ett musikverk

vore, desto mindre utsigt hade tonsättaren att få sitt derpå nedlagda

arbete i någon mån ersatt. I lyckligaste fall kunde han måhända

hoppas att få verket utfördt — utan arfvode, eller tryckt — utan

författarehonorar. Omsorgen om lifsuppehället tvingade honom sålunda

att vända sig till andra grenar af musikalisk verksamhet, såsom utöfning

af eller undervisning i tonkonst, och endast undantagsvis kunde han

bereda sig tillfälle att genom skapande verksamhet tillfredsställa sitt

eget musikaliska behof, dervid han i de flesta fall af praktiska hänsyn

hölle sig till visans eller pianostyckets mera tillgängliga former.

Å andra sidan vore otvifvelaktigt den musikaliska konstens lif och

utveckling i väsentlig mån beroende derpå, att de skapande förmågorna,

der de uppstode, äfven funne tillfälle till utbildning och verksamhet.

Då som allmänt erkändt finge antagas, att musiken, så väl som hvarje

annan konst, icke blott för sin egen skull utan ock för sin i stor mening

uppfostrande inverkan vore af största betydelse för ett lands odling, borde

hon ock kunna anses ega berättigade anspråk på att, just i hvad som

rörde hennes vigtigaste och ömtåligaste grenar, från statens sida njuta

det skydd och den uppmuntran, som i allmänhet komme kulturintressen

till del, helst staten icke undandragit sig liknande förpligtelser, när det

gält litteratur eller bildande konst.

Efter att vidare hafva lemnat en redogörelse för förhållandena i

Norge och Danmark uti nu ifrågavarande hänseende samt erinrat derom,

att den uppfattning af statens intresse att understödja den inhemska

tonsättningen, som genomförts i båda dessa länder, äfven blifvit erkänd

och åtminstone vid ett tillfälle tillämpad hos oss, i det Riksdagen år

1883 beviljade förre hofkapellmästaren L. Norman ett årligt understöd

af 2,000 kronor, hade akademien hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till

Riksdagen aflåta proposition om beviljande af G,000 kronor årligen till

understöd åt musikaliska kompositörer.

Med anledning af denna framställning, för hvilken enligt departementschefens

uppfattning akademien anfört fullt giltiga skäl, hade Kongl.

Maj:t i statsverkspropositionen år 1892 föreslagit Riksdagen att till

understöd åt inhemska tonsättare uppföra under musikaliska akademiens

stat ett årligt anslag af 6,000 kronor, att af Kongl. Maj:t, efter akademiens

hörande, fördelas.

Detta förslag hade emellertid icke, enligt hvad departementschefen

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande 1N:o 9.

vidare erinrat, antagits af Riksdagen, som i skrifvelse den 20 maj 1892

uti detta ämne anfört följande. Enligt Riksdagens uppfattning kunde

det anses vara en statens uppgift att bidraga till den musikaliska konstens

uppodling. Att i det afseendet beviljandet af anslag till understöd åt

inhemska tonsättare skulle visa sig såsom ett verksamt medel, om det

lenmades i rätt form och så, att konstnärernas och konstens utveckling

derigenom fullt tillgodosåges, torde vara obestridligt, och staten syntes

vid sådant förhållande icke böra undandraga sig att främja den i så hög

grad allmänbildande och för vida kretsars uppfattning tillgängliga tonkonstens

utveckling inom landet, lika litet som den gjort det i fråga

om vitterheten och de bildande konsterna. För ett rätt främjande af det

erkännansvärda ändamålet måste det emellertid vara af vigt att finna

det bästa sättet för statens medverkan. Af hvad akademien meddelat

om förhållandena i Norge och Danmark i detta afseende syntes framgå,

att bidrag åt tonsättare lemnats under olika former, nemligen dels såsom

fast eller tillfälligt understöd, dels såsom reseanslag, dels ock såsom

hedersgåfvor på lifstid. Hvad nu först beträffade det sista sättet för

statsanslags meddelande, syntes det Riksdagen, som om ett beslut härom

borde, för att få sin rätta betydelse, blifva beroende på pröfning af

Konung och Riksdag och icke sättas i sammanhang med dispositionen

på angifvet sätt af ett så beskaffad! årsanslag, som blifvit ifrågasatt. 1

hvad mån åter genom det äskade anslaget för öfrigt uppmuntran skulle

anses kunna och böra lemnas åt tonsättare, som deraf kunde hafva gjort

sig fullt förtjena, eller åt yngre krafter med hänsyn till förhoppningar

om en lifskraft^ musikalisk utveckling, eller ock komma båda dessa

grupper till godo, derom lemnade akademiens framställning icke tillräcklig

upplysning. Med afseende härå och då Riksdagen saknade ledning

för att rätt kunna bedöma, i hvad mån anslaget skulle blifva verkligt

fruktbringande för den inhemska tonsättarekonsten, i det att de

hufvudsakliga vilkoren för tillgodonjutande af andel deri, om de ock

varit föremål för öfvervägande, dock ej blifvit närmare angifna, funne

sig Riksdagen, ehuru den till fullo behjertade angelägenheten af det

främjande från statens sida af tonsättarekonsten, hvarom vore fråga, dock

i sakens dåvarande skick icke kunna till Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning lemna bifall.

I skrifvelse den 24 november 1892 hade nu — fortsätter departementschefen

— akademien anmärkt, att, ehuru Riksdagen sålunda ej

ansett sig böra lemna sitt bifall till den kongl. propositionen, det dock

ville synas som skulle Riksdagens uttalande ingifva förhoppning, att det

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

65

ifrågavarande anslaget möjligen kunde komma att beviljas, derest Kongl.

Maj: t derom framlade förnyad proposition med angifvande af de bestämmelser

rörande vilkoren och sättet för anslagets utdelande, hvilka Riksdagen

förmält sig sakna. I förhoppning, att Kongl. Maj:t täcktes å nyo

upptaga denna fråga till pröfning, ville akademien i afseende på vilkoren

och sättet för anslagets utdelande anföra följande.

Beträffande först fördelningen af den föreslagna summan förestälde

sig akademien, att deraf kunde bildas stipendier af olika storlek, så att

det högsta belopp, som för hvarje gång kunde till en person utdelas,

bestämdes till 2,000 kronor för år, under det åter intet understöd, så

vida något gagn dermed skulle kunna vinnas, borde understiga 1,000

kronor.

Vilkoren åter för att efter ansökan komma i åtnjutande af stipendium

syntes böra affattas så, att den sökandes egentliga studier i komposition

och instrumentering borde vara afslutade, hvilket skulle styrkas

genom egna arbeten, som jemte ansökan inlemnades till akademien.

Vidare borde en viss maximiålder stadgas såsom vilkor för första tillträdandet

af ett stipendium. I detta hänseende kunde det ej undgå

akademiens uppmärksamhet, att i vårt land, hvarest tonsättningskonsten

oftast blott utgjort en mera tillfällig verksamhet vid sidan af annat

arbete inom musikens område, och der, efter hvad erfarenheten hittills

visat, de konstnärliga anlagen i allmänhet jemförelsevis sent vunne

mognad och stadga, det mötte stora svårigheter att träffa sådana bestämmelser,

som ej uteslöte möjligheten af understöd, der sådant må

hända ur konstnärlig synpunkt funnes befogadt och önskligt. Akademien

ansåge sig emellertid böra uttala den meningen, att en sådan åldersgräns

åtminstone ej borde sättas lägre än 30 år.

Öfver ansökningar, hvilka inom viss föreskrifven tid inkommit från

behörigen qvalificerade personer, skulle akademien till Kongl. Maj:t afgifva

utlåtande jemte förslag till anslagets fördelning. Dock ansåge

akademien sig äfven böra anhålla om rättighet att, derest särskilda

omständigheter dertill föranledde, kunna å förslaget upptaga person, som

öfverskridit förutnämnda åldersgräns och för ty ej egt kompetens att sjelf

derom göra ansökan, med iakttagande att den del af anslaget, som skulle

kunna användas för sådant ändamål, begränsades till ett belopp af högst

2,000 kronor.

1 fråga om den tid, under hvilken ett efter ansökan erhållet stipendium

skulle kunna af stipendiaten innehafvas, ansåge sig akademien

slutligen böra föreslå, att stipendiet skulle utan vidare ansökan få beBih.

till Riksd. Vrot. 1899. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

\

hållas i två år, inom hvilken tid stipendiat borde, genom inlemnadt

musikaliskt arbete i större form, ådagalägga, att understödet burit frukt,

hvarefter stipendietiden skulle kunna förlängas med två år och sedermera,

under förutsättning af fortsatt styrkt kompositionsverksamhet, med ett

år i sänder under ytterligare tre år. Hvarje gång bestämmelse träffades

om förlängning af stipendietiden, kunde möjligen äfven beloppet ändras,

inom förut angifna gränser.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt hade akademien anhållit,

att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om ett årligt

anslag för svenska tonsättare å 6,000 kronor, att fördelas efter de bestämmelser

akademien angifvit eller Kongl. Maj:t eljest kunde finna

lämpliga.

För egen del har departementschefen yttrat följande: »Då jag den

13 januari 1892 för Kongl. Maj:t anmälde musikaliska akademiens underdåniga

skrifvelse i ämnet den 17 september 1891, tillät jag mig uttala,

att det här gälde den gren af tonkonsten, som ej blott vore den högsta

och för den fosterländska odlingen af mest ingripande betydelse, utan

äfven, såsom erfarenheten visat, mest i behof af en verksam omvårdnad,

samt att det ej torde lida något tvifvel, att det understöd, som i Norge

och Danmark från statens sida lemnats dessa länders kompositörer,

kraftigt bidragit till den norska och danska tonkonstens utveckling och

nationella pregel, likasom att äfven hos oss goda frukter vore att vänta

af en liknande uppmuntran från det allmännas sida. I öfverensstämmelse

med de åsigter jag sålunda uttalat, och då af Riksdagens svar på den

sistlidna år aflåtna nådiga framställningen i ämnet synes kunna dragas

den slutsats, att Riksdagen i hufvudsak delar dessa åsigter, tvekar jag

ej att nu tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes framlägga en förnyad

proposition, i hvilken jemväl antydas de grunder, efter hvilka ett anslag

för ändamålet bör användas.

Enligt hvad af akademiens framstälda förslag framgår, skulle

anslaget i sin helhet disponeras uteslutande till stipendier, att utgå

såsom understöd åt tonsättare, hvilka ännu ej uppnått full konstnärlig

mognad. Med en sådan användning af anslaget skulle dock enligt min

tanke ej beredas allt det gagn för den inhemska tonsättningskonsten,

som med detsamma bör och kan vinnas. Akademien har sjelf erinrat

derom, att de musikaliska kompositörernas ställning hos oss är sådan,

att de icke kunna utan allt för stora ekonomiska uppoffringar egna sig

åt utöfningen af sin konst. Vid sådant förhållande synes det ej vara

nog, att staten genom understöd i form af stipendier bidrager till

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

67

utvecklingen af lofvande anlag inom ifrågavarande konstart, utan staten

bör ock söka sätta den mognade konstnären i tillfälle att utöfva den

förmåga han förvärfvat. Sker ej detta, har hvarken staten eller konstnären

sjelf den båtnad af hans konstnärliga utveckling, som varit afsedd

och kunnat påräknas. Följaktligen, anser jag, att någon del af anslaget

bör kunna användas till belöning åt eller uppmuntran af inhemska tonsättare

för åstadkommande af musikaliska konstverk af högre värde.

Tydligt är, att något visst årligt belopp ej kan bestämmas till användning

på sådant sätt, utan lärer det böra ankomma på Eders Kongl. Maj:t

att efter akademiens hörande i hvarje fall bestämma hvad i sådant afseende

bör utgå.

Hvad åter beträffar stipendierna, till hvilka väl i regeln större

delen af ifrågavarande anslag skulle komma att användas, finner jag

akademiens förslag i hufvudsak tillfredsställande. Dock anser jag, att

den maximitid af sju år, som af akademien föreslagits för innehafvande

af stipendium, är något för högt tilltagen. Jag tillåter mig att i detta

afseende erinra derom, att enligt det af Eders Kongl. Maj:t faststälda

reglemente angående det på akademiens för de fria konsterna stat uppförda

reservationsanslag till resestipendier åt konstidkare den längsta

tid, hvarunder ett af dessa stipendier kan innehafvas, är bestämd till

sex år; och maximitiden för innehafvande af ett stipendium för musikidkare

synes mig i hvarje fall icke böra bestämmas längre, snarare något

kortare, för att, såsom akademien jemväl erinrat, bereda uppväxande

yngre förmågor större möjlighet att komma i åtnjutande af sådant understöd.

Äfven synes det mig mindre lämpligt att, på sätt akademien

föreslagit, meddela någon bestämmelse om viss ålder såsom vilkor för

rätt att söka stipendium — en bestämmelse, som ej heller har någon

motsvarighet eller visat sig erforderlig i afseende å de med dessa stipendier

jemförliga stipendierna vid akademien för de fria konsterna.»

Då Riksdagen forlidet år förklarat sig till fullo behjerta angelägenheten

af ett främjande från statens sida af tonsättarekonsten, samt de

skäl, hvarpå Riksdagen då grundade sitt afslag å Kongl. Maj:ts framställning,

numera, efter den ytterligare utredning, frågan om statsanslag

till understöd åt svenska tonsättare erhållit, icke förefinnas, får utskottet,

som för sin del icke funnit något att erinra mot de åsigter, departementschefen

i afseende å det ifrågasatta anslagets användande uttalat,

hemställa,

att Riksdagen må under musikaliska akademiens

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

-Ang. förhöjning

af

naturhistoriska

riksmuseets

expensanslag.

[22.]

stat uppföra ett årligt reservationsanslag af 6,000 kronor

för att, i enlighet med de föreskrifter, som af

Kongl. Maj:t meddelas, användas dels till stipendier åt

yngre svenska musikidkare med anlag för tonsättningskonst

och dels till belöning åt eller uppmuntran af inhemska

tonsättare för åstadkommande af musikaliska

arbeten af högre värde.

Naturhistoriska riksmuseum.

27:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till höjande af

naturhistoriska riksmuseets årliga expensmedelsanslag bevilja 1,630 kronor,

hvarigenom museets ordinarie anslag skulle komma att uppgå till

76,650 kronor.

Till expenser för naturhistoriska riksmuseet utginge för närvarande

— erinrar departementschefen — ett anslag af 10,370 kronor. Redan

år 1877 hade vetenskapsakademien hos Kongl. Maj:t anmält behofvet af

detta anslags höjande från 7,470 kronor, hvarmed detsamma då utgick,

till 12,000 kronor, och proposition i sådant syfte hade aflåtits till 1878

års Riksdag; men Riksdagen hade då beviljat endast en förhöjning af

2,900 kronor, eller till anslagets nuvarande belopp. I skrifvelse den 17

september 1890 hade akademien anfört, att detta anslag, i hvilket äfven

vore inberäknade särskildt anvisade 500 kronor expensmedel för museets

mineralanalytiska laboratorium, under de senare åren visat sig mer och

mer för sitt ändamål otillräckligt. Anledningarna härtill vore hufvudsakligen

att söka dels i tillkomsten af en ny museiafdelning, den för

arkegoniater och fossila växter, dels i de stegrade prisen på stenkol och

koks, som användes för museets värmeledning. Bristen å expensmedelsräkningen

hade under de då närmast förflutna åren allt jemt ökats. Då

det icke läte sig göra att längre fortgå med denna år för år växande

brist, som med museets fortskridande tillväxt otvifvelaktigt kom me att

med åren stegras i ett ännu starkare förhållande, hade akademien anhållit

om aflåtande af proposition om expensmedelsanslagets höjande till

12,000 kronor, då akademien ville tillse, att deraf till en början kunde

erhållas ett årligt bidrag till successiv förminskning af den dåvarande

bristen, efter hvars fullständiga amortering det höjda anslaget antagligen

icke skulle komma att visa sig vara mer än tillräckligt för bestridande

af museets årliga expensutgifter.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

69

I enlighet med akademiens sålunda gjorda hemställan hade till

1891 års Riksdag proposition aflåtits, i afseende å hvilken statsutskottet

anförde, att den ej gifvit anledning till någon utskottets erinran. Den

hade ock blifvit af Första Kammaren bifallen, men afslagits af Andra

Kammaren, och vid gemensam votering hade frågan afgjorts i enlighet

men Andra Kammarens mening. Eu af akademien i skrifvelse den 9

september 1891 gjord framställning i ämnet hade icke föranledt någon

Kongl. Maj:ts åtgärd.

Nu hade akademien i skrifvelse den 14 september 1892 åter upptagit,

denna fråga och dervid anfört, bland annat, att bristen å nämnda

anslag numera uppginge till omkring 4,000 kronor samt att ordnandet

af denna angelägenhet icke längre kunde uppskjutas utan väsentligt men

för riksmuseet och verksamheten vid detsamma; och hade akademien,

med åberopande af sina föregående skrivelser i ämnet, anhållit, det

Kongl. Maj:t täcktes till näst instundande Riksdag aflåta förnyad framställning

om förhöjning af det till museet utgående expensanslaget från

dess nuvarande belopp, 10,370 kronor, till 12,000 kronor, eller med

1,630 kronor.

Hvad sålunda i ärendet förekommit syntes departementschefen tydligt

utmärka, att här förelåge ett verkligt och oafvisligt behof, hvadan

departementschefen tillstyrkte bifall till akademiens anhållan.

Att naturhistoriska riksmuseet är i behof af ökade medel för bestridande

af sina expenser, har synts utskottet uppenbart, men då den

nu äskade förhöjningen i expensmedelsanslaget delvis skulle användas

till amorterande af den till omkring 4,000 kronor uppgående bristen å

samma anslag, samt någon utredning icke föreligger, huru vida, sedan

bristen blifvit betäckt, hela förhöjningen kan vara erforderlig, har det

förefallit utskottet rigtigare, att medel för bristens betäckande anvisas på

extra stat och att i stället höjningen i det ordinarie anslaget begränsas

i motsvarande mån; och har utskottet, med beräknande att omförmälda

brist skulle kunna på 4 års tid amorteras med ett anslag af 1,000 kronor

om året, ansett höjningen i expensmedelsanslaget lämpligen kunna inskränkas

till 630 kronor.

Utskottet hemställer för den skull,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen dels till höjande af

naturhistoriska riksmuseets årliga expensmedelsanslag

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

beviljar 630 kronor, hvarigenom museets ordinarie anslag

kommer att uppgå till 75,650 kronor, dels ock till

amorterande af den å expensmedelsanslaget uppkomna

brist på extra stat för år 1894 anvisar ett belopp af

1,000 kronor.

Meteorologiska centralanstalten.

Ang. andag 28:o) Kongl. Makt har föreslagit Riksdagen att, för ett fullständigt

af väderleks- ordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid meteorologiska centralijcmten

vid anstalten i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af anstaltens föreme"cetur^ka

ståndare afgifvet, i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14

anstalten, januari 1893 omförmäldt förslag, det till anstalten utgående årliga an[^3-]

g]ag måtte höjas med 7,950 kronor, deraf 6,075 kronor såsom reservationsanslag,

hvarigenom anstaltens ordinarie anslag skulle uppnå eu slutsumma

af 33,000 kronor (deraf 22,075 kronor reservationsanslag).

Beträffande de skäl, hvilka legat till grund för Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, tillåter sig utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet

(sid. 54—61).

Hvad i statsrådsprotokollet anförts har visserligen synts utskottet

innebära fullgiltiga skäl för att ökade medel till af Kongl. Maj:t ifrågasatt

belopp ställas till meteorologiska anstaltens förfogande för ordnande

och utvidgande af väderlekstjensten, men då enligt utskottets förmenande

någon tids erfarenhet rörande resultaten af de nya anordningarna bör

afvaktas, innan beloppet uppföres på ordinarie stat, har utskottet ansett

sig böra ifrågasätta, att tills vidare endast anslag på extra stat för nu

angifna ändamål anvisas.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.

Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen med

uppförande af ordinarie anslaget till meteorologiska

centralanstalten till oförändradt belopp, 25,050 kronor

(deraf 16,000 kronor reservationsanslag), på extra stat

för år 1894 beviljar ett anslag af 7,950 kronor till

fullständigt ordnande och utvidgande af väderlekstj

ensten vid anstalten.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

71

Hospitals underhåll.

29:o) Kongl. Makt har föreslagit, att Riksdagen måtte godkänna Ang- a^ä'' ,

den i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari inne- ptt/ä hospital

varande år omförmälda aflöningsstat för öfverläkare, biträdande läkare “• moch

syssloman vid Piteå hospital; L24. J

att i fråga om denna stats tillämpning Riksdagen jemväl måtte

godkänna, att enahanda föreskrifter, som af Kongl. Maj:t redan beträffande

stat för tjenstemän vid Kristinehamns hospital meddelats om den

kontanta aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar, om förändring

i biträdande läkarens aflöning under vissa förhållanden samt om

förbud för öfverläkaren att utom hospitalet utöfva annan än viss praktik,

äfven tillämpades för bemälde tjenstemän vid Piteå hospital;

att, på det Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle att lemna arfvoden

åt öfriga vid Piteå hospital erforderliga tjenstemän, Riksdagen måtte

med 1,300 kronor öka det belopp af högst 17,000 kronor, som af Riksdagen

år 1885 och 1886 beviljats till arfvoden åt motsvarande tjenstemän

vid de hospital, för hvilka aflöningsstater då faststäldes; äfvensom

att Riksdagen måtte medgifva, att de sålunda för samtliga tjenstemän

vid Piteå hospital afsedda aflöningar skulle utgå af förslagsanslaget

till hospitals underhåll.

I skrifvelse den 23 september nästlidna år angående medicinalverkets

behof hade — meddelar departementschefen — medicinalstyrelsen

anfört, att, enär arbetena å Piteå hospitals byggnader så långt framskridit,

att hospitalet kunde tagas i bruk under loppet af innevarande år, och

då det tillika vore af den största vigt, att sjuke der måtte kunna emottagas

så snart som möjligt, för att i någon mån fylla det stora behofvet

af plats för sinnessjuke, det vore nödvändigt, att aflöningsstat för hospitalets

läkare och andra tjenstemän bestämdes. Beträffande ifrågavarande

aflöningsstat hade medicinalstyrelsen ansett samma grunder i allmänhet

höra följas, som tillämpats i fråga om andra hospital. Aflöningsstater

för dessa hospitals läkare och öfriga tjenstemän hade blifvit af Kongl.

Maj:t faststälda den 5 juni 1885 hvad anginge de äldre hospitalen och

den 4 juni 1886 beträffande Kristinehamns hospital, som i storlek svarade

mot det vid Piteå. För sysslomannen vid sistnämnda hospital borde

dock, enligt medicinalstyrelsens åsigt, lönen bestämmas högre än för

sysslomän vid lika stora hospital i södra och mellersta Sverige, alldenstund

vid Piteå hospital göromålen komme att blifva betydligt mera

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

omfattande och dertill kräfva större förmåga hos sysslomannen på grund

af de särskilda omständigheter, som betingades af detta hospitals nordliga

läge och hvilka komme att göra sig gällande såväl vid hospitalets

iordningställande som ock vid den årliga förvaltningen.

I fråga om aflöning för andra tjenstemän än läkare och sysslomän

vid de hospital, för hvilka aflöningsstater bestämdes åren 1885 och 1880,

hade Riksdagen medgifvit, att till arfvoden åt dessa tjenstemän finge

användas ett kontant belopp af högst 17,000 kronor af förslagsanslaget

till hospitals underhåll. För beredande af arfvoden åt motsvarande tjenstemän

vid Piteå hospital skulle enligt medicinalstyrelsens förslag erfordras

1,300 kronor.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad medicinalstyrelsen

föreslagit, har departementschefen förordat följande aflöningsstat, för

öfverläkare, biträdande läkare och syssloman vid Piteå hospital:

öfverläkaren............................................................................ kronor 6,000: —

jemte boställsvåning, ved och elektrisk belysning;

biträdande läkaren............................................................... „ 2,500: —

jemte bostad med möbler, sängkläder, lyse, ved,

tvätt och kost lika med allmänna afdelningen samt

såsom kostförbättringspenniugar 200 kronor;

sysslomannen ........................................................................ „ 3,200: —

jemte boställsvåning, ved och elektrisk belysning.

Vid 1885 och 1886 årens riksdagar hafva följande kontanta aflöningsbelopp

faststälts för öfverläkare, biträdande läkare och sysslomän

vid de större hospitalen med då befintligt antal sjukplatser:

vid

Stockholms hospital:

(260 sjukplatser:)

öfverläkaren.....................................

kronor

.. 4,000: —

biträdande läkaren..........................

. 2,500: —

sysslomannen ..................................

. 3,200: —

vid

Upsala hospital:

(400 sjukplatsor:)

öfverläkaren....................................

. 6,000: -

2 biträdande läkare, hvardera ...

.. 2,500: —

sysslomannen ....................................

. 3,200: —

vid

''Vadstena hospital:

(360 sjukplatser:)

öfverläkaren......................................

6,500: —

biträdande läkaren .........................

sysslomannen ..................................

2,500: —

.. 3,200: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande R:o 9. 7B

vid Vexiö hospital: (220 sjukplatser:)

öfverläkaren .................. 6,000: —

biträdande läkaren............................. 2,500: —

sysslomannen ........................,............. 2,800: —

. '' '' ■ . I , '' I | • J u (11.5 ‘ /j i *

vid Lunds hospital: (350 sjukplatser:)

öfverläkaren ......................................... 6,500: —

biträdande läkaren............................. 2,500: —

sysslomannen ....................;•............... 3,200: —

vid Göteborgs hospital: (170 sjukplatser:)

öfverläkaren......................................... 6,000: —

biträdande läkaren.............................. 2,500: —

sysslomannen ...................................... 2,800: —

vid Hernösands hospital: (221 sjukplatser:)

öfverläkaren ...................................... 6,000: —

biträdande läkaren.............................. 2,500: —

sysslomannen........................ 2,800:_

vid Kristinehamns hospital: (236 sjukplatser:)

öfverläkaren......................................... 6,000: —

biträdande läkaren............................. 2,500: —

sysslomannen..................................... 2,800: —

De särskilda föreskrifter, hvilka af Kongl. Maj:t, enligt hvad ofvan

förmäles, i vissa hänseenden meddelats beträffande staten för tjenstemän

vid Kristinehamns hospital och hvilka i öfrigt öfverensstämma med

dem, som äro meddelade rörande staterna för de äldre hospitalen, äro

följande:

att två tredjedelar af den kontanta aflöningen utgöra lön och en

tredjedel tjenstgöringspenningar;

att biträdande läkare, som är medicine licentiat och boende vid

hospitalet, eger utöfver den i staten bestämda aflöning bekomma årligen

1,000 kronor, under vilkor att han icke med befattningen såsom

biträdande läkare förenar annan tjenst;

att för biträdande läkare, som icke är boende vid hospitalet, aflöningen

i alla händelser utgår med endast 2,000 kronor om året utan

någon rätt till naturaförmåner; samt

att öfverläkaren icke må utom hospitalet utöfva enskild praktik

mot betalning, med undantag af hvad som rörer sinnessjukdomar.

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. '' 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. ifrågasatt

lönereglering

för läkaren

vid Nyköpings

hospital.

Då de aflöningsförmåner, som föreslagits för läkarne och sysslomannen

vid Piteå hospital, synas utskottet väl afvägda i förhållande

till dem, som fäststälts för motsvarande tjenstemän vid öfriga hospital,

samt utskottet icke heller i öfrigt funnit anledning till någon erinran

mot hvad Kongl. Maj:t. föreslagit, hemställer utskottet:

a) att Riksdagen må godkänna den i statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari

1893 omförmälda aflöningsstat för öfverläkare, biträdande

läkare och syssloman vid Piteå hospital;

b) att Riksdagen må, beträffande tillämpningen

af denna stat, föreskrifva,

att två tredjedelar af den kontanta aflöningen

utgöra lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar;

att biträdande läkare, som är medicine licentiat

och boende vid hospitalet, eger utöfver den i staten

bestämda aflöning bekomma årligen 1,000 kronor,

under vilkor att han icke med befattningen såsom

biträdande läkare förenar annan tjenst;

att för biträdande läkare, som icke är boende

vid hospitalet, aflöningen i alla händelser utgår med

endast 2,000 kronor om året utan någon rätt till

naturaförmåner; samt

att öfverläkaren icke må utom hospitalet utöfva

enskild praktik mot betalning, med undantag af hvad

som rörer sinnessjukdomar;

c) att, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle

att lemna arfvoden åt öfriga vid Piteå hospital erforderliga

tjenstemän, Riksdagen må med 1,300 kronor

öka det belopp af högst 17,000 kronor, som af Riksdagen

år 1885 och 1886 beviljats till arfvoden åt

motsvarande tjenstemän vid de hospital, för hvilka aflöningsstater

då faststäldes; och

d) att Riksdagen må medgifva, att de sålunda

för samtliga tjenstemän vid Piteå hospital afsedda

aflöningar skola utgå af förslagsanslaget till hospitals

underhåll.

30:o) I eu inom Andra Kammaren af herr E. A. Edelstam väckt

motion (n:o 96) har föreslagits, att Riksdagen måtte besluta den ändring

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

75

uti den för Nyköpings hospital faststälda aflöningsstat, att läkarens

kontanta aflöning höjdes från 2,500 kronor till 3,100 kronor.

Motionären har till stöd för sitt förslag anfört hufvudsakligen

följande.

Uti propositionen angående statsverkets tillstånd och behof till

1891 års Riksdag hade Kong]. Maj:t, föreslagit, att Riksdagen måtte

medgifva, bland annat, den ändring uti den för Nyköpings hospital faststälda

aflöningsstat, att läkarens kontanta aflöning höjdes från 2,500

kronor till 3,100 kronor; och hade af chefen för ecklesiastikdepartementet

såsom skäl för denna framställning anförts, att genom en då nyligen

fullbordad nybyggnad för sinnessjukes vård platsernas antal i hospitalet

ökats från 70 till 118, eller med 48, motsvarande en tillökning

af 68 procent, genom hvilken utvidgning arbetet betydligt ökades för

hospitalets läkare.

Enär emellertid innehafvaren af läkarebefattningen vid berörda

hospital tillika vore läkare vid Nyköpings länslasarett och såsom sådan

uppbure lön till belopp af 1,500 kronor jemte 500 kronor bostadsersättning

samt derjemte, enligt hvad utskottet hade sig bekant, utöfvade

en icke obetydlig enskild läkarepraktik, hade förenämnda Riksdags

statsutskott ansett, att för det dåvarande saknades skälig anledning

för Riksdagen att vidtaga den af Kong]. Maj:t i fråga om hospitalsläkarens

löneförmåner föreslagna ändring i aflöningsstaten för Nyköpings

hospital, hvarför utskottet hemstält, att Kongl. Maj:ts framställning

icke måtte af Riksdagen bifallas. Denna hemställan hade afkamrarne

bifallits.

Nu hade emellertid enligt motionärens förmenande andra förhållanden

inträdt. Södermanlands läns lansting hade år 1892 beslutat att

bevilja den nuvarande lasarettsläkaren pension att utgå från och med

månaden efter den, då han erhållit afsked, och i anledning deraf komme

bemälde läkare att i den närmaste framtiden begära afsked från lasarettsläkarebefattningen.

Som han derjemte uppnått en ålder af 67 år

och ej mindre än sex läkare numera öfvade praktik i Nyköping och

dess omnejd, hade inkomsterna på den enskilda läkarepraktikeu ej

obetydligt nedgått.

Då Riksdagen icke lärer böra på enskild motionärs förslag besluta

en lönereglering af nu ifrågavarande art, och då utskottet derjemte,

vid det upplysta förhållande, att den nuvarande hospitalsläkaren

redan uppnått eu ålder af 67 år, håller före, att med frågan om löne
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

regleringen lämpligen bör anstå till efter bemälde läkares afskedstagande,

hemställer utskottet,

att herr Edelstams förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande.

4^''imthg''t 31:0) Kong1- Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja reservationstiii^resestipen-

anslaget till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande

Mer mmi från 24,000 kronor till 30,000 kronor, eller med 6,000 kronor.

°Zrda7Ju Beträffande de skäl, som ligga till grund för denna Kongl. Maj:ts

utgifvande, framställning, får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet, sid. 63

[25.] och 64. ,

Vid 1889 års riksdag förehade utskottet till behandling en af

Kongl. Maj:t gjord framställning af enahanda innehåll som den nu förevarande.

1 det yttrande, utskottet deröfver afgaf (punkten 33:o) af utlåtandet

n:o 9), anförde utskottet, bland annat, att behofvet af den

ifrågavarande anslagsförhöjningen icke vore af så trängande beskaffenhet,

att icke med dess tillgodoseende ännu någon tid kunde utan olägenhet

anstå, och hemstälde utskottet för ty, att framställningen icke måtte

af Riksdagen bifallas. Efter gemensam omröstning af båda kamrarne

godkändes denna hemställan af Riksdagen.

Då den uppfattning, 1889 års Riksdag sålunda gjorde gällande

i denna fråga, synes utskottet fortfarande ega sin giltighet, hemställer

utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

lätt*anslag''för _32:o) I en inom Andra Kammaren af herr A. Bexell väckt motion

anordnande (n:o 5) har föreslagits, att Riksdagen måtte besluta ett anslag af högst

täflvngar''om 10’000 kronor att användas i och för pristäfliDgar om utarbetande af

utarbetande af dels sanningsenliga och i patriotisk anda skrifna läroböcker i geografi

biJdker mr°~m fiI1 användni.ng i rikets elementar- och folkskolor, dels för skolorna afsedda

förskrifter, innehållande sedelärande ordspråk och sentenser.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,

hänvisar utskottet till sjelfva motionen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Då, enligt, utskottets förmenande, i det hela tillfredsställande läroböcker

i geografi finnas att tillgå för rikets elementarläroverk och

folkskolor, samt jemväl sådana förskrifter, som motionären förordar,

sedan länge varit tillgängliga, hemställer utskottet,

att herr Bexells förevarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

Öfriga ordinarie anslag.

33:o) Beträffande öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie An9-öfriga

anslag under åttonde hutvudtiteln har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan °a«s%*e

ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslags- [26.]

anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för närvarande upptaget

till 23,090 kronor, måtte höjas med 3 kronor, eller till 23,093

kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag, hvilka här ofvan icke blifvit särskildt

omförmälda, må för år 1894 fastställas till samma

belopp som i innevarande års riksstat; dock att i anslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

må få göras den jemkning, som till jemnande af

hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, häuförliga under åttonde hufvudtiteln,

hafva följande framställningar blifvit gjorda.

Riksarkivet.

34:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra ff1*- “r>oden

stat för år 1894 anvisa ett belopp åt 2,500 kronor till arfvoden åt extra ^rikeordinarie

tjenstemän i riksarkivet. arkivet.

[27.|

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N;0 9.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att riksarkivarien i skrifvelse

deri 30 sistlidne september, under erinran att i den af Kongl. Maj:t

den 1 juni 1877 för riksarkivet faststälda stat eu summa åt 6,000 kronor

vore anslagen till vikariatsersättningar, arfvoden och flitpenningar åt

extra biträden, renskrifning m. m., anfört, bland annat, att af denna

summa utginge till vikariatsersättningar, då samtliga tjenstemän begagnade

sig af sin rätt till semester, ett belopp af 1,325 kronor, till

arfvoden åt extra vaktmästare omkring 300 kronor och till renskrifning

ett vexlande, mindre belopp, under det att omkring 4,300 kronor tilllades

e. o. amanuenser såsom arfvoden och flit-penningar, på det sätt

att 3,000 kronor lemnades i form af bestämda arfvoden å 1,000 kronor

årligen åt tre sådana amanuenser emot viss, daglig tjenstgöringsskyldighet,

och återstoden, omkring 1,300 kronor, qvartalsvis utdelades till de

öfriga e. o. amanuenserna. Då emellertid antalet af riksarkivets e. o.

amanuenser numera uppginge till 10, blefve ersättningen för dem, som

ej åtnjöte bestämdt årsarfvode, mycket ringa och stode, enligt riksarkivariens

mening, ej i något rimligt förhållande till det arbete, de

inom arkivet utförde. Flertalet af dem tjenstgjorde nemligen å riksarkivet

så godt som dagligen flera eller färre timmar, deras arbete vore

för arkivet af mycket värde och skulle ej utan stor olägenhet kunna

undvaras. Äfven under antagande, att antalet af e. o. amanuenser vid

riksarkivet skulle kunna något minskas, blefve det för ändamålet i

staten anslagna beloppet i hvarje fall alldeles otillräckligt. Riksarkivarien,

som ansåge billigt, att ett så godt och redbart arbete som det,

hvilket utfördes af de ifrågavarande extra ordinarie tjenstemännen, icke

af staten lemnades utan någorlunda skälig ersättning, hemstälde derför,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att vid nästkommande

statsreglering höja det i riksarkivets stat till vikariatsersättningar, arfvoden

och flitpenningar åt extra biträden, renskrifning m. m. anslagna

belopp från 6,000 kronor till 8,500 kronor eller, i fall sådant skulle

befinnas lämpligare, att på extra stat för år 1894 anvisa ett belopp af

2,500 kronor att användas till arfvoden åt de extra ordinarie tjenstemännen

vid riksarkivet.

De af riksarkivarien sålunda anförda skäl har departementschefen

funnit synnerligen beaktansvärda. Sedan den tid, då gällande stat för

riksarkivet faststäldes, hade detta embetsverk kommit i besittning af

en betydligt utvidgad lokal, hvilket förhållande i förening med arkivaliernas

tillväxt framkallat behof af ökad tillgång på arbetskrafter.

För att tillgodose detta behof ansåge departementschefen den af riks
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

79

arkivarie]! angifna utväg att genom extra anslag bereda skäliga arfvoden

åt ett tillräckligt antal e. o. amanuenser i riksarkivet tills vidare

kunna och böra anlitas.

Lika med departementschefen har utskottet funnit anvisandet af

ökade medel till nu ifrågavarande ändamål vara af behofvet påkalladt,

men då, enligt hvad af riksarkivariens skrifvelse synes framgå, det nu

begärda extra anslaget af 2,500 kronor är afsedt att komma de e. o.

amanuenser till godo, hvilka icke åtnjuta fasta arfvoden och hvilka för

närvarande tillsammans uppbära allenast omkring 1,300 kronor, har

anslagsbeloppet synts utskottet kunna något begränsas, och har utskottet

för den skull trott sig böra ifrågasätta, att detsamma fastställes till

allenast 1,700 kronor, i hvilket fall till arfvoden åt ifrågavarande e. o.

amanuenser skulle blifva disponibelt ett belopp af tillhopa 3,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen till arfvoden åt

e. o. tjenstemän i riksarkivet på extra stat för år

1894 anvisar ett belopp af 1,700 kronor.

35:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och hand- Ang. anslag

lingar, som vore af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj:t m. ufffva:nfe

för år 1894 äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera “larMMgar.

föregående år för berörda ändamål årligen beviljats; och hemställer [28.1

utskottet,

att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck af

sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för

fäderneslandets historia, må bevilja för år 1894 ett

extra anslag af 3,000 kronor.

36:o) Med anledning al Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning ^»<7. anslag

hemställer utskottet vidare, m ut9ifvande

'' af 11 Svenska

riksdagsakter1

^

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senaste [29.]

åren egt rum, må, till fortsatt utgifvande af x>Svenska

riksdagsakterj) in. m., på extra stat för år 1894 bevilja

ett anslag af 1,500 kronor.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Stats utskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till statens

konstindustriella

samlingar.

[30.]

Ang. anslag

till lifrustkammaren.

[31.]

Ang. anslag

för löneförbättring

åt

tjenstemännen

vid domkapitlens

expeditioner.

[32.]

Ang. anslag

till seminarier

för språkvetenskap

och

matematik.

[33.]

Nationalmuseum.

37:o) Utskottet får hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majrts

derom gjorda framställning, må för år 1894, i likhet

med hvad för flera föregående år egt rum, bevilja ett

extra anslag af 4,000 kronor för vård, underhåll och

tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Lifrustkammaren.

38:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning och i likhet med hvad förut egt

rum, må på extra stat för år 1894 anvisa ett anslag

af 5,800 kronor för tillsyn, underhåll och vård af

lifrustkammarens samlingar m. m.

Domkapitlens expeditioner.

39:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för flera föregående

år egt rum, må anvisa på extra stat för år

1894 ett anslag af 3,716 kronor för tillfällig löneförbättring

åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner.

Universiteten.

40:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

81

att Riksdagen må till de vid universiteten befintliga

seminarier för språkvetenskap och matematik för år

1894 bevilja extra anslag till samma belopp som förut,

nemligen:

till det språkvetenskapliga seminariet i

Upsala .................................................kronor 3,000: —

till det språkvetenskapliga seminariet i

_ Lund ...................................................... 3) 2,950: —

till det matematiska seminariet i Upsala » 1,500: —

till det matematiska seminariet i Lund » 1,500: —

41:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

år 1894 bevilja ett anslag af 3,000 kronor till aflöning åt observatorn i

astronomi vid universitetet i Upsala.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att vid

1889 års riksdag beviljats, på det att laboratorstjensten i experimentel

fysik samt observatorstjensten i astronomi vid universitetet i Upsala

måtte kunna med ordinarie innehafvare förses, för hvardera af nämnda

befattningar 3,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve

härför tillgängliga, samt att i berörda afseende för hvardera af åren

1890—1893 anvisats 6,000 kronor. Sedan numera adjunkten L. Edman,

efter det honom beviljats förhöjd pension, sökt och erhållit afsked, hade

emellertid den af Edman innehafda adjunktslönen blifvit tillgänglig att

användas för en af de ofvannämnda befattningarna. Departementschefen

tillstyrkte derför, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning

om anvisande för år 1894 af 3,000 kronor till aflöning åt observatorn

i astronomi vid universitetet i Upsala.

Under nionde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t föreslagit, att adjunkten

vid universitetet i Upsala Fredrik Georg Afzelius måtte från och med

månaden näst efter den, i hvilken afsked från adjunktsbefattningen

kunde varda honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära,

utöfver den honom enligt kongl. brefvet den 6 juni 1873 tillkommande

pension å allmänna indraguingsstaten af 2,500 kronor, en pensionsförhöjning

af 500 kronor, eller tillsammans 3,000 kronor. Då denna

Kongj, Maj:ts framställning af Riksdagen efter gemensam omröstning

bifallits, lärer adjunkten Afzelius’ afskedstagande vara förestående, och

derefter kan hans adjunktion disponeras för bestridande af aflöningen

åt ofvan omförmälda observator. Det för detta ändamål nu äskade

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft, 11

Ang. anslag

till aflöning åt

en observator

i Upsala.

[34.]

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anvisande

af beviljadt

anslag

till anställande

af

universitetslektorer

i

Upsala.

[35.]

Ang. anslag

för uppehållande

af

undervisningen

i geografi

vid

Upsala

universitet.

[36.]

extra anslaget synes aliså icke komnaa att blifva erforderligt, men vid

det förhållande, att Afzelius ännu icke erhållit afsked, lärer anslaget

böra i riksstaten uppföras, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

42:o) Sedan Riksdagen dels år 1888 beviljat 36,000 kronor för

anställande vid Upsala universitet under sex år af lärare i tyska, franska

och engelska språken enligt de närmare bestämmelser, Kong]. Maj:t kunde

finna godt meddela, dels ock anvisat af nämnda belopp 6,000 kronor

för ett hvart af åren 1889—1893, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att

af omförmälda anslag måtte för år 1894 anvisas 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,.

att Riksdagen må till lärare i tyska, franska

och engelska språken vid universitetet i Upsala på

extra stat för år 1894 anvisa 6,000 kronor.

43:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra

stat för år 1894 anvisa ett belopp af 1,000 kronor, att användas för

uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid universitetet

i Upsala.

I fråga om behofvet af detta anslag inhemtades — upplyser

departementschefen — af handlingarna, att professorn i statskunskap

O. J. Alin vid humanistiska sektionens sammanträde den 5 december

1891 anfört, hurusom undervisningen i geografi vid universitetet dittills

ingått i undervisningen uti statskunskap endast för så vidt geografisk

kunskap vore nödig för vinnande af den kännedom om de särskilda

ländernas politiska förhållanden, som undervisningen i statskunskap

afsåge att meddela, men att i följd af de den 17 april 1891 vidtagna

ändringar i universitetsstatuterna och den samma dag utfärdade nya

stadga angående filosofie kandidat- och licentiat-examina numera måste

jemte undervisningen i statskunskap meddelas särskild undervisning i

geografi och denna åtminstone till det omfång, att kunskapsfordringarna i

filosofie kadidatexamen motsvarade det kraf, som borde ställas på blifvande

läroverkadjunkter i ämnet. Alin hade vidare dels tillkännagifvit, att han icke

ansåge sig i sin egenskap af professor i statskunskap ega skyldighet

att meddela undervisning i geografi i den utsträckning, som sålunda

blifvit bestämd, och ej vore villig att åtaga sig denna skyldighet, då

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

83

ett dylikt åtagande skulle menligt inverka på uppfyllandet af de skyldigheter,

som han vid emottagandet af sin professur iklädt sig, dels

ock erinrat, att universitetet inom sin lärarecorps egde eu annan person,

som vore både skicklig och villig att åtaga sig meddelandet af den

ifrågavarande undervisningen. Med anledning häraf hade sektionen

beslutat ingå till kanslern med anhållan, att af universitetets medel

måtte för läseåret 1892—1893 anvisas en summa af 1,000 kronor till

arfvode för bestridande af undervisning och examination i geografi

enligt de bestämmelser, som kanslern kunde föreskrifva. Denna af

drätselnämnden och det mindre konsistoriet förordade anhållan hade af

kanslern bifallits. Då emellertid drätselnämndens förord gifvits under

förutsättning, att sådant anslag skulle endast under läseåret 1892—

1893 utgå af universitetets medel, samt att, derest jemväl framdeles

enahanda anslag blefve erforderligt, detsamma skulle bestridas af statsmedel,

hade hemställan nu gjorts, att åtgärder måtte vidtagas för utverkande

af ett statsanslag å 1,000 kronor, att af universitetet disponeras

för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi

under läseåret 1893—1894. Sektionen hade visserligen ansett den

föreslagna summan under vanliga förhållanden vara för det uppgifna

ändamålet otillräcklig, men då upplyst blifvit, att nöjaktig undervisning

i ämnet kunde för tillfället anskaffas mot omförmälda ersättning, funnit

sig böra stanna vid en anhållan om nämnda belopp, hvarom konsistorium

ock gjort framställning.

Då geografien numera så väl vid elementarundervisningen som

vid universitetet intoge en långt vigtigare och sjelfständigare ställning

än förr, vore det enligt departementschefens förmenande af stor vigt, att

vid universitetet funnes någon lärare, som vore skyldig att undervisa

och examinera i detta ämne i den utsträckning, som nu erfordrades.

I enlighet med hvad utskottet redan i punkten 6:o) här ofvan

omförmält, har utskottet ansett sig böra förorda denna Kongl. Maj:ts

framställning; hemställande utskottet alltså,

att Riksdagen må till uppehållande af undervisningen

och examinationen i geografi vid universitetet

i Upsala på extra stat för år 1894 anvisa ett belopp

af 1,000 kronor.

j4ng. anslag

44:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning ar„vo^n

får utskottet hemställa, center vid

universitetsbiblioteket

i

Upsala.

[37.]

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

-Ang. anvisande

af

beviljadt anslag

till nya

byggnader och

förän dringar

vid botaniska

institutionen i

Upsala.

[38.]

Ang. ifrågasatt

anslag

såsom bidrag

till anskaffande

af nödig

utrustning åt

den den Regnellska

fysiologiska

institionen

vid

Upsala universitet.

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, må på extra stat för år 1894 anvisa ett

belopp af 2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie

amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala.

45:o) Sedan senaste Riksdag till nya byggnader och förändringar

vid botaniska institutionen i Upsala beviljat ett anslag af 56,000 kronor

och deraf för innevarande år anvisat 30,000 kronor, har Kongl. Maj:t,

då angeläget vore, att ifrågavarande byggnads- och förändringsarbeten

snart blefve utförda, föreslagit Riksdagen att till utgående under år

1894 anvisa återstoden af nämnda anslag, 26,000 kronor.

Utskottet, som icke funnit anledning till någon erinran mot detta

Kong], Maj:ts förslag, hemställer

att Riksdagen af det år 1892 till nya byggnader

och förändringar vid botaniska institutionen i Upsala

beviljade anslag, 56,000 kronor, må på extra stat för

år 1894 anvisa återstående beloppet, 26,000 kronor.

46:o) I två sins emellan lika lydande motioner, väckta den ena

inom Första Kammaren af herrar C. L. H. Nyström och O. Alin

(n:o 18) och den andra inom Andra Kammaren af herrar Chr. Loven

och S. J. Boethius (n:o 161), har föreslagits, att Riksdagen måtte, såsom

bidrag till att förse den af d:r Regnell skänkta nya fysiologiska byggnaden

vid Upsala universitet med nödig utrustning för sitt ändamål, bevilja

ett anslag för en gång af 14,000 kronor.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag,

tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionerna.

Den utredning, motionärerna lemnat, synes utskottet gifva vid

handen, att staten under någon form bör träda emellan och möjliggöra

den redan uppförda och afsynade byggnadens förseende med sådan

utrustning, att den må kunna komma att fullt motsvara det med densamma

afsedda syftet. Utskottet anser sig likväl icke kunna på enskilde

motionärers förslag och utan att officiel utredning föreligger

angående anslagsbehofvets verkliga omfattning tillstyrka Riksdagen att

nu anslå medel till ändamålet, hvarför utskottet hemställer,

att herrar Nyströms och Alins samt Lovéns och

Boethius’ förevarande motioner icke må af Riksdagen

bifallas.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

85

47:o) Vid 1889 års riksdag beviljades, i enlighet med Kongl.

Maj:ts förslag och på det att en extra ordinarie professur inom juridiska

fakulteten vid universitetet i Lund, måtte kunna tillsättas, ett anslag af

4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve härför

tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af åren 1890

—1893. Då medel å universitetets stat ännu icke vore att för ändamålet

tillgå, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år 1894

anvisa 4,000 kronor till aflöning åt en extra ordinarie professor inom

juridiska fakulteten i Lund.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Majrts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

48:o) Sedan Riksdagen dels år 1889 beviljat 36,000 kronor för anställande

vid Lunds universitet under sex år af lärare i tyska, franska

och engelska språken enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde

finna godt meddela, dels ock anvisat af nämnda belopp 6,000 kronor

för hvartdera af åren 1890, 1891, 1892 och 1893, har Kongl. Maj:t nu

föreslagit, att af omförmälda anslag måtte för år 1894 anvisas 6,000

kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lärare i tyska, franska

och engelska språken vid universitetet i Lund på extra

stat för år 1894 anvisa 6,000 kronor.

49:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare

åren egt rum, må till särskildt arfvode åt docenten vid

universitetet i Lund Sven Söderberg för år 1894 anvisa

ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg

under ifrågavarande år egnar sin tjenst åt universitetets

historiska museum samt mynt- och medaljkabinett.

50:o) I anledning af Kongl. Maj:t likaledes derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

Ang. anslag

till aflöning

åt en e. o.

professor i

Lund.

[39.]

Ang. anvisande

af beviljadt

anslag

till anställande

af universitetslektorer

i

Lund.

[40.]

Ang. arfvode

åt docenten

S. Söderberg.

[41.]

Ang. lönetillägg

dt vice

bibliotekarien

i Lund A. J.

T. Palm.

[42.]

s. 86 Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

till akademikamreraren

O. G. Regnell.

[43.]

Ang. anslag

till universitetsbiblioteket

i Lund.

[44.]

Ang. anslag

till arfvode

åt en instrumentmakare

vid fysiologiska

institutionen

i

Lund.

[45.]

Ang. anslag

till fullbordande

af

och utred/ning

för fysiologiska

institutionens

i Lund

nya byggnad.

86 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen må såsom personligt lönetillägg för

år 1894 åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket

i Lund August Jakob Theodor Palm på extra stat för

samma år anvisa enahanda belopp, som för ett hvart

af åren 1890—1893 beviljats, eller 500 kronor.

51:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren

1892 och 1893 egt rum, såsom personligt lönetillägg

för år 1894 åt akademikamrer ar en i Lund Oscar Gerhard

Regnell, på extra stat för sistnämnda år bevilja

750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

52:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj-.ts derom

gjorda framställning, må, i likhet med hvad för flera

föregående år egt rum, jemväl för år 1894 på extra

stat anvisa 1,500 kronor till arfvoden åt extra biträden

vid universitetsbiblioteket i Lund.

53:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren

1892 och 1893 egt rum, till arfvode åt en instrumentmakare

vid fysiologiska institutionen i Litncl för år 1894

anvisa ett extra anslag af 500 kronor.

54:o) I en till Riksdagen den 24 sistlidne februari aflåten proposition

(n:o 33) har Kongl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen

bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att å extra stat för år 1894 anvisa ett belopp af

10,000 kronor till fullbordande af och utredning för fysiologiska institutionens

i Lund nya byggnad.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att departementschefen

vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t till en början erinrat, huru
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

87

som Kongl. Maj:t till 1890 års Riksdag aflat framställning derom, att

till uppförande af en ny byggnad för fysiologiska institutionen vid

universitetet i Lund samt till inköp af tomt för byggnaden och dennas

inredning måtte beviljas ett extra anslag af 100,000 kronor. Enligt

den plan, som för ifrågavarande företag då uppgjorts af den fysiologiska

institutionens föreståndare, både kostnaden beräknats för sjelfva

byggnaden till 75,000 kronor samt för inköp af tomt, inredning, möblering

m. m. till 25,000 kronor. Ofverintendentsembetet hade visserligen

i afgifvet utlåtande förklarat sig anse den för sjelfva byggnaden beräknade

kostnaden böra ökas med 10,000 kronor, men då utgifterna

för tomt samt för byggnadens inredning icke kunnat bestämdt angifvas,

hade Kongl. Maj:t funnit sig icke böra ifrågasätta anslag till högre

belopp än den af institutionsföreståndaren upptagna slutsiffra, 100,000

kronor. Riksdagen, som ansåg uppförandet af ny byggnad för institutionen

vara ett behof af den angelägna beskaffenhet, att uppskof med

dess tillgodoseende icke utan afsevärd olägenhet kunde ega rum, beviljade

emellertid för ändamålet allenast ett belopp af 90,000 kronor,

dels i betraktande deraf att genom infordrande af entreprenadanbud

minskning i kostnaden för sjelfva byggnaden syntes kunna vinnas,

dels ock enär å det för tomt, inredning och möblering beräknade belopp

någon besparing antogs kunna åstadkommas. Af det sålunda beviljade

anslaget hade anvisats 40,000 kronor för år 1891 samt återstoden,

50,000 kronor, för år 1892.

Med förmälan, att de för ändamålet anvisade medel visat sig

otillräckliga, hade nu det större akademiska konsistoriet i framställning,

som blifvit af universitetskausleren med skrifvelse den 10 februari

öfverlemnad, anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

utverka ett ytterligare anslag af 10,000 kronor till fullbordande af och

utredning för fysiologiska institutionens nya byggnad; och hade konsistoriet

härvid åberopat en af medicinska fakulteten vid universitetet

gjord, af bilagor åtföljd framställning i ämnet af hufvudsakligen följande

innehåll.

För ofvannämnda af Riksdagen beviljade anslag, 90,000 kronor,

hade inköpts tomt för institutionen och uppförts sjelfva byggnaden,

hvarjemte värmeledning insatts, men hvad af anslaget med derå upplupen

ränta återstode vore så obetydligt, alt de för institutionens fullbordan

nödiga utgifter omöjligen kunde dermed bestridas, utan erfordrades,

för att sätta institutionen i sådant skick att den kunde

tagas i bruk för dermed afsedt ändamål, oundgängligen ett fyllnadsanslag

af 10,000 kronor. Ett uppskof med detta fyllnadsanslags be
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

viljande skulle medföra stor skada för undervisningen i och studiet af

fysiologien, detta för den medicinska utbildningen synnerligen vigtiga

och grundläggande ämne. Att det begärda beloppet icke vore för

högt tilltaget, framginge af en utaf institutionsföreståndaren, professor

M. Blix upprättad, fakultetens skrifvelse bilagd och af infordrade kostnadsförslag

åtföljd tablå öfver användningen af redan för institutionen

anslagna och för densamma ytterligare erforderliga medel.

1 denna tablå upptoges, meddelar departementschefen, såsom utbetalda

eller kontraherade summor:

för tomt ..................................................... kronor 10,000: —

„ byggnadsentreprenören..................... „ 70,375: 6 7

„ värmeapparat....................................... „ 6,425: —

„ arkitektarfvode.................................... „ 1,748: 2 6

„ koks .................................................... „ 216: —

Summa kronor 88,764: 9 3;

vidare för yttre utrustning enligt specifikation 1,337 kronor, samt, jemväl

enligt specifikation, för inre utrustning och möbler, med afdrag af

värdet af redan befintliga möbler, 12,781 kronor, eller tillhopa 102,882

kronor 93 öre.

Universitetskansleren hade för sin del vid öfverlemnandet af

handlingarne i ärendet, då enligt kanslerens förmenande ett längre

uppskof med den fysiologiska institutionens försättande i tjenstbart

skick skulle medföra stora olägenheter icke blott för sjelfva den fysiologiska

institutionen utan medelbart äfven för hela den medicinska

undervisningen vid Lunds universitet, förordat bifall till konsistoriets

ifrågavarande framställning.

Utskottet, som anser sig böra framhålla angelägenheten deraf,

att de byggnadsföretag, hvartill Riksdagen anvisar medel, också så

anordnas och utföras, att de kunna bringas till fullbordan för de beviljade

anslagsbeloppen, kan i sakens nuvarande läge likväl icke motsätta

sig det äskade fyllnadsanslagets beviljande, utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

Ang. anslag 55:o) Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit Riks
tiiipatologiska

(Jao-en att för förstärkning utaf arbetskrafterna vid patologiska instituLund.

tionen i Lund bevilja för år 1894 ett extra anslag af 500 kronor.

[46.]

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 89

Med hänvisning till hvad utskottet under punkten 3:o) här ofvan

yttrat rörande detta Kongl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

56:o). Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må jemväl för år 1894 på extra

stat anvisa till arfvode åt en amanuens vid karolinska

mediko-kirurgiska institutets gynekologiska klinik

................................................... 900 kronor; och

till arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska

laboratorium...................................... 900 kronor.

57:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare

åren egt rum, må på extra stat för år 1894 anvisa:

a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800

kronor; och

b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm

2,800 kronor, att utgå under vilkor att Stockholms

stad för polikliniken tillskjuter samma belopp

för år 1894.

58:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen, på sätt för de senare åren egt

rum, må till utförande af teckningar i vetenskapliga

ändamål vid karolinska institutet bevilja ett extra anslag

för år 1894 af 1,500 kronor.

Bill. till liiksd. Vrot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

Ang. anslag

till arfvoden

ä amanuenser.

[47.]

Ang. anslag

till kliniker

för barnsjukdomar.

[48.]

Ang. anslag

för utförande

af teckningar

i vetenskapliga

ändamål.

[49.]

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag 59:o) Sedan nästlidet års Riksdag på Kong!. Maj:ts framställning

^/patologisk?- bevilja t ett anslag af 120,800 kronor för om- och tillbyggnad af den

anatomiska in- dt karolinska institutets patologiskt-anatomiska och kemiska institutioner

bywTadT.li. m- m- för närvarande upplåtna byggnad, till de nya lägenheternas in[50.

] redning och förseende med uppvärmnings- och luftvexlingsinrättningar

samt gas- och vattenledningar äfvensom till uppsättning å den bakteriologiska

afdelningen af erforderliga instrument m. m., och af detta anslag

anvisat ett belopp af 25,000 kronor till utgående under innevarande

år, har Ivongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att af ifrågavarande anslag

anvisa å extra stat för år 1894 ett belopp af 50,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må af det år 1892 för om- och

tillbyggnad af den åt karolinska mediko-kirurgiska

institutets patologiskt-anatomiska och kemiska institutioner

m. m. för närvarande upplåtna byggnad, till

de nya lägenheternas inredning och förseende med

uppvärmnings- och luftvexlingsinrättningar samt gasoch

vattenledningar äfvensom till uppsättning å den

bakteriologiska afdelningen af erforderliga instrument

m. m. beviljade anslag, 120,800 kronor, på extra stat

för år 1894 anvisa ett belopp af 50,000 kronor.

60:o) Under åberopande af hvad utskottet i punkten 8:o) här ofvan

Ang. anslag

T. T1 föTden anfört rörande detta ämne hemställer utskottet,

hygieniska

institutionen.

i 51.1

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, må för år 1894 anvisa

ett extra anslag af 2,000 kronor att användas till

anskaffande af behöjliga instrument och apparater för

den hygieniska institutionen vid karolinska institutet.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

Ang. anslag 61:o) Med anledning af Kongl. Maj;ts derom gjorda framställning

till tillfällig 1 ...n i.1 i# i

löneförbättring hemställer utskottet,

åt lärame vid

alTrkenoch°~ att Riksdagen må till tillfällig löneförbättring åt

pedagogiema. lärame vid allmänna läroverken och pedagogierna. efter

[52.]

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

91

samma grunder som för innevarande år, på extra stat

för år 1894 anvisa 345,725 kronor.

62:o) Vidare får utskottet hemställa,

att Riksdagen till arfvoden åt extra lärare samt

till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare

vid de allmänna läroverken må på extra stat för år

1894 bevilja enahanda belopp, som under de senaste

åren härtill anvisats, eller tillsammans 100,000 kronor.

Högre lärarinneseminariet.

63:o) För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet

af löneförbättring jemväl för år 1894, att utgå efter samma

grunder som den för innevarande år beviljade, har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att för år 1894 på extra stat anvisa enahanda belopp

som hittills, eller 4,000 kronor; och hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

64:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till hvad på sid. 73—75 i statsrådsprotokollet

blifvit i ämnet erinradt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1894 bevilja

för högre lärarinneseminariet:

a) för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde

årskursen vid seminariet 3,000 kronor; och

b) för beredande äfven under år 1894 af undervisning

i huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan

5,000 kronor.

Folkundervisningen.

65:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

i likhet med hvad förut under flera år egt rum, hemställer utskottet,

Ang. anslag

till arfvoden

åt extra lärare

m. m.

[53.]

Ang. anslag

till löneförbättring

för lärare

och lärarinnor

vid högre lärarinneseminariet.

[51.]

Ang. anslag

för uppehållande

af den

valfria fjerde

årskursen vid

seminariet

m. m.

[55.]

Ang. anslag

till löneförbättring

m. m.

åt lärare vid

folkskolelärareseminariema.

[56.]

s. 92 Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

till undervisning

i slöjd

vid folkskolelärareseminariet

i Göteborg.

[57.]

Ang. anslag

till understöd

åt lärjungar

vid folkhögskolor.

[58.]

uing. anslag

till folkskolebyggnader

m. m. inom

vissa församlingar

af Norrbottens

län.

[59.]

Ang. statsunderstöd

för

den qvinliga

slöjdundervisningen.

92 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen, till löneförbättring åt lärare och

lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden

åt teckning slär are för extra tjenstgöring och extra

arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter

samma grunder som för innevarande år, må bevilja

ett extra anslag för år 1894 af 33,300 kronor.

66:o) På grund af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning och

under åberopande af hvad i punkten 12:o) härofvan anförts hemställer

utskottet,

att Riksdagen må för anordnande af undervisning

i slöjd vid folkskolelärareseminariet i Göteborg på

extra stat för år 1894 bevilja ett belopp af 3,000

kronor.

67:o) Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor,

som åtnjuta bidrag af statsmedel, har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att jemväl för år 1894 på extra stat anvisa ett belopp

af 15,000 kronor; och får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

68:o) Under hänvisning till hvad i punkten 16:o) här ofvan blifvit

i ämnet anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, må för uppförande af

åtskilliga folkskolebyggnader inom vissa finsktalande

församlingar af Norrbottens län samt deras förseende

med erforderlig materiel, anvisa på extra stat för

år 1894 ett belopp af 24,000 kronor.

69:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 112) har

föreslagits af herr E. Hammarlund, med hvilken 19 ledamöter af kammaren

instämt, att Riksdagen måtte besluta:

dels att för år 1894 anvisa ett förslagsanslag af 50,000 kronor att

användas till understöd åt skoldistrikt, som på lämpligt sätt beredde i

skolåldern varande flickor undervisning i qvinlig slöjd;

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

93

dels att öfverlemna åt Kongl. Maj:t att fördela detta understöd

samt att bestämma de närmare vilkoren för understödets åtnjutande.

Vid sistlidet års lagtima riksdag förehade statsutskottet till behandling

ett af samme motionär väckt förslag af enahanda innehåll

som det nu förevarande.

Såsom skäl för detta förslag anförde motionären då hufvudsaligen:

att intresset för slöjdundervisningen utvecklats väsentligen genom

de statsbidrag, som lemnats för befrämjande af undervisning i slöjd

för gossar;

att rättvisan kräfde, det statsbidrag lemnades för flickornas slöjdundervisning

lika väl som för gossarnes;

att lika vigtigt som det vore, att läsning och slöjd omvexlade för

gossen, minst lika vigtig finge väl en dylik omvexling för flickan

anses vara;

att särskildt för de fattigare klasserna det vore af vigt, att flickan

finge i skolan lära sig så mycken händighet, att hon kunde, då hon

utginge i lifvet vare sig som maka, tjenarinna eller arbeterska i något

särskildt fack, utan hjelp reda sig med afseende på de allra vanligaste

qvinliga handarbetena;

att den qvinliga slöjdundervisningen här och hvar slagit in i en

osund rigtning, men att genom ett statsbidrag detta förhållande snart

nog skulle ändras, enär naturligtvis statsunderstöd endast skulle komma

de skolor till godo, i hvilka slöjden vore ordnad på ett, fullt ändamålsenligt

sätt, och församlingarna för ty, för att ej gå miste om statsanslaget,

blifva nödsakade att reformera denna undervisning i en sund

rigtning;

att utan ett mindre statsbidrag det ej vore tänkbart, att de fattigare

landskommunerna skulle mera allmänt kunna tillgodogöra sig den

välsignelse, som läge i att hafva en väl ordnad slöjdundervisning för

det uppväxande qvinliga slägtet;

att slöjdundervisning redan vore införd vid tre af rikets folkskolelärarinneseminarier

och från nästa höst blefve införd äfven vid de

två återstående, samt att under senare åren en mängd kurser hållits för

utbildande af lärarinnor i metodisk slöjdundervisning för flickor, hvadan

fullt dugliga lärarinnor i ämnet numera kunde erhållas; samt

att lämpliga personer för öfvervakande af denna undervisning icke

heller numera borde saknas, sodan qvinna gjorts valbar till skolrådsledamot.

De allmänna betingelser, under hvilka staten borde lemna understöd

till sådana skoldistrikt, som anordnade undervisning i slöjd för

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

flickor, ansåg motionären lämpligen böra blifva likartade med dem, som

vore gällande i afseende på slöjdskolorna för gossar. Sålunda skulle

kunna bestämmas:

1) att denna undervisning borde afse: a) att i allmänhet öfva

handen och ögat, stärka ordningssinnet och framkalla kärlek till ett

rent, noggrant och omsorgsfullt arbete, b) att sätta flickan i stånd att

sjelfständigt förfärdiga de i ett enkelt hem förekommande vanliga handarbetena,

och c) att göra det möjligt för flickan att på egen hand

vidare uppöfva sin handafärdighet;

2) att läsning och slöjd skulle på lämpligt sätt omvexla med

hvarandra;

3) att skoldistriktet genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör

skulle visa sig hafva på ändamålsenligt sätt anordnat undervisning i

slöjd för flickor under minst fyra timmar i veckan, utan att undervisningen

i folkskolans Jäsämnen derigenom eftersattes, innan statsbidrag

för denna undervisning kunde erhållas;

4) att statsbidraget sattes till högst 50 kronor årligen för hvarje

skola (eller kanske rättare för hvarje skola/''delning med ett visst minimiantal

lärjungar).

Lämpligast syntes emellertid motionären vara, att Riksdagen öfverlemnade

åt. Kongl. Maj:t att bestämma de närmare vilkor, under hvilka

statsanslaget finge utgå.

I öfver omförmälda motion afgifvet yttrande (punkten 68:o af utlåtandet

n:o 9) anförde dåvarande statsutskottet, att utskottet visserligen

icke förbisett vigten deraf, att undervisning i qvinlig slöjd meddelades

vid folkskolorna, men att utskottet dock ansett denna angelägenhet,

för hvars ordnande i hvarje särskildt fall erfordrades jemförelsevis

obetydliga kostnader, lämpligen borde omhändertagas af vederbörande

kommuner och landsting; och hemstälde utskottet för ty,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Denna

hemställan bifölls af Första Kammaren, hvaremot Andra kammaren biföll

en af sex utaf utskottets ledamöter vid punkten fogad reservation,

deruti yrkats, att Riksdagen med anledning af motionen måtte i skrifvelse

till Konungen anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen

framlägga förslag angående beredande af statsunderstöd för undervisning

i qvinlig slöjd vid folkskolorna äfvensom angående de vilkor,

som för understödets åtnjutande kunde böra fastställas.

Utskottet, som delar den uppfattning, hvilken således gjordes

gällande af bemälde reservanter och af Andra Kammaren, anser så

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

95

öfvertygande skäl vara anförda för förslaget om den qvinligt slöjdundervisningens

befrämjande genom statsanslag, att utskottet icke skulle

tvekat att förorda bifall till motionen, om icke utskottet dels saknat

nödig utredning för att kunna bedöma lämpliga beloppet af det anslag,

som för ändamålet skulle erfordras, dels ock ansett, att Riksdagen icke

bör bevilja ett dylikt anslag annat än i sammanhang med godkännande

af de vilkor, hvilka böra blifva gällande för understöds åtnjutande.

Med afseende å anslagets belopp har nemligen synts utskottet kunna

ifrågasättas, huruvida icke den af motionären förordade summan, 50,000

kronor, är väl hög, samt den qvinliga slöjden, som icke förekommer

vid det stora flertalet skolor, icke annat än successivt lärer kunna

införas såsom undervisningsämne vid desamma. Och att nu för Riksdagen

framlägga ett på giltiga grunder hvilande förslag till särskilda

bestämmelser för understödets åtnjutande anser utskottet i frågans nuvarande

outredda skick icke möjligt, helst undervisningskostnaden

för qvinlig slöjd vid en skola icke torde få bedömas efter måttstocken

af den för undervisning i goss-slöjd erforderliga utgift. Utskottet finner

sig derför, lika med 1892 års reservanter, böra inskränka sig till att

föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj:t begära framläggande af vederbörligt

förslag i ämnet och hemställer alltså,

att Riksdagen, med anledning af förevarande

motion, må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag

angående beredande af statsunderstöd för undervisning

i qvinlig slöjd vid folkskolorna äfvensom angående

de vilkor, som för understödets åtnjutande

kunna böra fastställas.

De tekniska läroverken.

70:o) Med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning

och under hänvisning till de skäl, som till stöd derför anförts

i statsrådsprotokollet (sid. 76—78), får utskottet hemställa,

att Riksdagen i likhet med hvad för innevarande

Ang. anslag

för utvidgning

af undervisningen

vid tekniska

högskolan

ra. ra.

[60.]

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till förstärkning

af lärarekrafterna

vid

tekniska

skolan i

Eskilstuna.

[61.]

Ang. anslag

till understöd

åt lägre tekniska

yrkesskolor

m. m.

[62.]

år egt rum, må för tekniska högskolan på extra stat

för år 1894 bevilja:

a) till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik

2,000 kronor;

b) till elektrotekniska apparater och laborationer

1,200 kronor;

c) till förstärkning af undervisningen vid högskolan

under år 1894 15,800 kronor;

d) till hyresersä,aning åt professorn i kemisk teknologi

för år 1894 600 kronor,

eller tillsammans 19,600 kronor.

71:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 78 och 79)

finnes i ämnet anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1894 bevilja

till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska

skolan i Eskilstuna ett anslag af 1,500 kronor, med

rätt för Kongl. Maj:t att till ersättande från detta

anslag låta af tillgängliga medel förskjuta det belopp

af 750 kronor, som för ändamålet är under innevarande

år erforderligt.

72:o) Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande

af kostnader för deras inspektion har under de senaste åren anvisats

ett belopp af 35,000 kronor årligen, under vilkor, att det bidrag, som

af dessa medel kom me att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke

finge öfverstiga hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte för

skolan. Då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, omförmälda

belopp fortfarande är för ifrågavarande ändamål erforderligt, hemställer

utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, må till understöd åt lägre

tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader

för deras inspektion på extra stat för år 1894 anvisa

ett anslag af 35,000 kronor, med vilkor, att det bidrag,

som af dessa medel kommer att utbetalas till

understöd åt lägie teknisk yrkesskola, icke lar öfver
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

97

stiga hvad vederbörande kommun i kontant tillskjuter

för skolan.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

73:o) Utskottet hemställer, An9■ anslag

för granskning

af hospitalens

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts der- räkenskaper.

om gjorda framställning och i likhet med hvad för

flera föregående år egt rum, må bevilja ett extra anslag

för år 1894 af 1,200 kronor till arfvode för

granskning af hospitalens räkenskaper.

74:o) Med anledning af Kongl. Mai:ts derom gjorda framställning An9- ansla9

hemställer utskottet, £

sjukdomar.

att Riksdagen må äfven för år 1894 anvisa ett [64.]

extra anslag af 4,000 kronor för uppehållande i Stockholm

af en poliklinik för tandsjukdomar.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

75:o) Med anledning af Kongl. Majrts derom gjorda framställning

och då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å historik och

tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens verksamhet,

blifvit för innevarande liksom för flera föregående år beviljade, “amiingZ*.

äro för samma ändamål fortfarande erforderliga, hemställer utskottet, [65.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1894 anvisa

följande anslag till vitterhets-, historie- och

antiqvitetsakademien:

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden

vid ordnandet och vården af de under akademiens

inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening

4,000 kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m. 3,200 kronor; och

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker

Bill. till lliksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutslcottets Utlåtande N:o 9.

Ang. andag

till bevarande

af Kärnan vid

Helsingborg.

[66.1

och andra märkvärdiga föremål i statens historiska

museum m. m. 2,000 kronor.

76:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till vidtagande

af de nödvändigaste åtgärderna för bevarande af Helsingborgs Kärna

anvisa på extra stat för år 1894 ett anslag af 15,000 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen

till eu början omförmält, att vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien

i särskilda skrivelser den 29 september och 19 december

1891 samt den 13 september 1892 hemstält, att Kongl. Maj:t ville af

Riksdagen äska dels ett årligt anslag af 10,000 kronor under tio år

till vidtagande af åtgärder för bevarande af landets märkligare historiska

ruiner, dels ock ett årligt anslag af 5,000 kronor under fem år

för blottande, aftecknande och restaurerande af äldre målningar samt

för underhåll af minnesmärken i kyrkorna, samt att bland de ruiner,

som i nämnda skrivelser åsyftas, akademien särskild! påmint om

Helsingborgs Kärna, Bohus ruin, Nyköpings, Stegeborgs, Stekeholms,

Borgholms, Axevalla och Sölvesborgs slottsruiner, ruinerna på Visingsö

och vid Grenna, Kronobergs ruin, Sigtuna kyrkoruiner samt Riseberga,

Alvastra och Gudhems klosterruiner.

Vidkommande särskildt Helsingborgs Kärna hade — meddelar

departementschefen vidare — Helsingborgs stadsfullmägtige i början

af år 1889 anhållit, att Kongl. Maj:t ville af den då sammanträdande

Riksdagen äska ett anslag af 30,000 kronor för behöflig repai-ation å

denna ruin. Öfver nämnda, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Malmöhus läu förordade ansökning, vid hvilken funnits fogadt ett af

byggmästaren N. Andersson uppgjordt. kostnadsförslag, slutande å

30,000 kronor, hade infordrade utlåtanden afgifvits ej mindre af vitterhets-,

historie- och antiqvitetsakademien, som dervid tillstyrkt, att åtgärder

måtte så fort som möjligt vidtagas för detta märkliga fornminnes

bevarande, än äfven af öfverintendentsembetet, som förklarat

sig vid granskning af nämnda kostnadsförslag ej hafva funnit skäl till

anmärkning mot den för ifrågavarande arbete beräknade kostnad af

30,000 kronor. Kong], Maj:t hade likväl icke funnit skäl att till Riksdagen

aflåta proposition i ämnet.

Nu hade emellertid riksantiqvarien i skrifvelse den 22 sistlidne

december anmält, att förhållanden inträffat, som gjorde det för honom

till en skyldighet att till Kongl. Maj:t inkomma med eu särskild framställning

rörande Helsingborgs Kärna. Så betänkliga tecken till ett

stundande ras af ansenligt mått hade nemligen der visat sig, att veder
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

99

börande myndighet måst, till förebyggande af fara för menniskors lif

eller lemmar, inhägna platsen närmast ruinen. Ännu hade visserligen

icke det väntade raset inträffat, men nu tillstundade just den för ruiner

farliga årstiden med rik tillgång på väta, som trängde sig in i fogar

och sprickor, samt med köld, som sprängde sönder murar ända in i

deras innersta delar. Förhållandena hade nu kommit till den af riksantiqvarien

länge förutsedda punkt, att man stäldes inför det beklagliga

valet, huruvida Helsingborgs Kärna skulle bevaras åt oss och våra efterkommande

eller om den skulle få försvinna.

Enligt riksantiqvariens mening hade vi icke råd, ur fosterländsk

synpunkt, att låta denna byggnad försvinna. I forna tider var det i

Sverige vanligt att anordna fästena så, att de bestodo af ett midttorn

eller så kallad kärna samt en yttre krans af murar och andra byggnader.

Numera egde vi i vårt land blott en byggnad, i hvilken vi kunde

studera den gamla kärnkonstruktionen, och denna byggnad vore Helsingborgs

Käima, hvilken, förskonad från senare ändringar, bevarat sin

medeltidskarakter. Ur antiqvarisk synpunkt skulle det vara en stor

förlust, om Helsingsborgs Kärna skulle försvinna. Men denna medeltidsbyggnad

egde äfven ett historiskt intresse genom de otaliga minnen,

som anknöte sig dervid. Den stora roll, som detta fäste spelat i Danmarks

historia, innebure en förpligtelse för oss, som kommit i besittning

af det fordom danska Skåne, att särskildt vårda ett minne, som

icke blott vore vårt utan äfven andras.

Helsingsborgs Kärna, meddelade riksantiqvarien, byggdes redan

under en tidig del af medeltiden. Under 1200-talet fans den redan.

På 1500-talet voro Kärnan och gården ännu omslutna af den gamla

med torn späckade ringmuren. Kristian IV gaf de omslutande fästningsverken

en annan karakter och tog ned Kärnans öfverstå parti, på det

att de å taket stälda kanonerna skulle kunna sända kulor mot en belägrande

fiende och icke öfver dennes hufvud. Under Karl XI:s tid

sprängdes de omgifvande fästningsverken i luften, men Kärnan lemnades

qvar för att vittna om tider, som gått, och att tjena som märke

för dem, som färdades fram genom sundet. Någon omvårdnad egnades

icke det väldiga tornet. Taket, som uppförts vid midten af 1600- talet, egde ej samma fasthet som de äldre delarne af byggnaden, det

föll sönder och grusades, på gruset frodades gräs och buskar. Ännu

på 1840-talet kom man endast med svårighet genom de väl bevarade,

men med allt möjligt skräp fylda trapporna till det öfre partiet med

dess grönska och dess utsigt. Från detta tillstånd af förfall räddades

Kärnan af HelsingborgB samhälle, som anbragte ett tak öfver den

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

qvarstående delen af tornet, hvarjemte dettas inre delar sattes i godt

skick. Men under den tid, då Kärnan stod utan tak, börjades ett

förstörelseverk, hvilket genom anordningen af det nya taket blef endast

delvis hämmadt. Muren bestode nemligen af två delar, en inre mur och

en yttre, al tegel uppförd, beklädande mur. Uppifrån inträngande väta

hade under långliga tider löst större eller mindre delar af denna beklädnadsmur

från den inre muren, och när denna sålunda blifvit tillgänglig

för väder och väta, påskyndades förstörelsen. Under den tid

riksantiqvarien inspekterat Helsingsborgs Kärna, hade han länge, år

efter år, med oro sett bortspjelkandet af tegelbeklädnaden. Så kom ett

år, då från öfverstå våningens sal syntes dagern genom ett hål i den

tjocka muren. Hålet hade visserligen sedermera på Helsingsborgs stads

bekostnad blifvit fyldt, men denna tutning kunde ej anses vara mer

än provisorisk — full trygghet vunnes ej, förrän hela muren utvändigt

blifvit satt i ursprungligt skick. Två åtgärder måste vidtagas: att

skaffa ersättning för det som fallit bort, så att de inre delarne ej skadades,

och att håfva auledningen till fortgående förstöring genom att

på ett kraftigt sätt skydda murarne från uppifrån inträngande väta.

Efter att hafva inhemtat närmare upplysningar angående det arbete,

som här skulle ifrågakomma och hvars syfte uteslutande vore att

bevara ruinen, hemstälde riksantiqvarien, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen

äska till bevarande af Helsingborgs Kärna 15,000 kronor, eller

hälften af den summa, som stadsfullmägtige i Helsingborg år 1889

begärt. Med 15,000 kronor kunde det vigtigaste arbetet fullgöras, och

till utförande af det öfriga borde det nödiga beloppet kunna erhållas

genom frivilliga bidrag, hvilka vore lättare att få, när det behöfliga

beloppet blifvit nedsatt till hälften och frikostighet från statens sida

lockade till efterföljd.

Departementschefen har för egen del yttrat följande.

Att en nations aktning för sig sjelf fordrade, att den skall akta

sina historiska minnen, derom torde man icke behöfva erinra det svenska

folket, som vid flera tillfällen i handling visat, att det väl kände den

stora förbindelse, hvari det stode till sin ärorika forntid. Det kunde

ej heller betviflas, att Riksdagen, hädanefter som hittills, skulle vara

villig att lemna nödiga bidrag för att, i den mån lämpligen ske kunde,

åt efterverlden bevara sådana i vårt land förefintliga vigtigare minnesmärken

af en försvunnen tid, som kunde anses förtjenta att skyddas.

Man torde likväl med fog kunna påräkna, att staten icke ensam skulle

behöfva vidkännas hela kostnaden för de åtgärder, som i berörda afseende

kräfdes, utan att äfven från de orter, som vore närmast intres
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

101

serade i bevarandet af sådana fornlemningar, hvarom här vore fråga,

lemnades skäliga tillskott till nämnda företag. Det syntes för öfrigt

mindre lämpligt, att, såsom vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien

föreslagit, en större summa skulle härför på en gång begäras af

statsmedel, att utbetalas under eu följd af år, utan torde det vara

ändamålsenligare att, efter behörig utredning af behofvet i hvarje särskilt

fall, låta frågan om anslag pröfvas beträffande hvart företag för

sig. Hvad nu särskildt Helsingborgs Kärna vidkomme torde, med afseende

å hvad riksantiqvarien yttrat angående denna märkliga ruin,

mera omfattande mått och steg för dess skyddande icke längre kunna

utan alltför stor risk uppskjutas; och departementschefen tillstyrkte

derför bifall till riksantiqvariens förslag.

Utskottet, som delar departementschefens åsigt, att frågor om

anslag till skydd för sådana fornminnen som det nu ifrågavarande,

endast böra hvar för sig och efter särskild utredning i hvarje fall företagas

till pröfning, samt att jemte staten äfven vederbörande orter böra

till ändamålet medverka, har efter de upplysningar, som meddelats angående

det tillstånd, hvari Helsingborgs Kärna nu befinner sig, icke

något att erinra mot ett bifall till Kongl. Maj:ts förslag, utan hemställer,

att Riksdagen må till vidtagande af de nödvändigaste

åtgärderna för bevarande af Helsingborgs

Kärna på extra stat för år 1894 bevilja ett anslag af

15,000 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

77:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till inköp och insamling af

naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för

arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes

och till bestridande åt andra med arbetena vid afdelningen

förenade utgifter, jemväl för år 1894 på extra

stat anvisa 2,000 kronor.

Ang. anslag

till riksmuseets

afdelning

för

arkegoniater

m. m.

[67. J

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande Nio 9.

Ang. anslag

till museets

etnografiska

samling.

[68.]

Ang. anslag

till ersättning

för telegram.

[69.]

Ang. anslag

till läroanstalter

för

öfveråriga

dofstumma.

[70.]

Ang. anslag

tillblimdskolan

i Vexiö.

[71-]

78:o) På grund af Kongl. Majt:s derom framställa förslag får utskottet

hemställa,

att Riksdagen tnå för vård, underhåll och förkofran

af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling anvisa

på extra stat jemväl för år 1894 enahanda belopp som

för innevarande år, eller 2,800 kronor.

Meteorologiska centralanstalten.

79:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 59 och 85) blifvit i

ämnet meddeladt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till godtgörelse åt telegrafverket

för vissa under juli, augusti och september månader 1893

vid meteorologiska centralanstalten behöfliga nya meteorologiska

telegram, på extra stat för år 1894 anvisa ett

anslag af 925 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att låta

förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel

utanordna ifrågavarande belopp.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda

80:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och under

hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 85 tinnes i ämnet anfördt,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,

må till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter

för öfveråriga döfstumma, nemligen i Vadstena, Skara

och Bollnäs, anvisa ett extra anslag för år 1894 åt

49,200 kronor.

81:o) På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må till blindskolan i Vexiö för år

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

108

1894 anvisa ett extra anslag till enahanda belopp, som

för flera föregående år beviljats, eller 11,000 kronor.

82:o) Med anledning af Kongl

utskottet hemställa,

Maj;ts derom gjorda framställning får -Ang. anslag

till handtverks*

skolan i Kristinehamn
-

att Riksdagen må, till uppehållande af handtverksskolan

i Kristinehamn för blinda, på extra stat för år L "''•J

1894 bevilja ett anslag till enahanda belopp,1 som för

innevarande år för detta ändamål anvisats, eller 10,000

kronor.

83:o) På grund

skottet hemställa,

af

Kongl.

Majrts derom gjorda framställning får ut- -Ang. anslag

till tryckning

af blindskrifter

m. m.

att Riksdagen må, i likhet med hvad för flera före- [73].

gående år egt. rum, anvisa för år 1894 följande extra

anslag:

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och

b) till understöd åt blindlär ar eelev er 1,200 kronor.

Hospitalsvården.

84:o) Sedan Riksdagen till uppförande vid Lunds asyl af en nybygg- Ang. anslag

nåd för vård af obotliga sinnessjuka qvinnor beviljat ett anslag af 237,400

kronor samt deraf anvisat på extra stat för år 1893 ett belopp af 150,000 asyl.

kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till fullbordande af ifråga- [74.]

varande nybyggnad vid Lunds asyl anvisa på extra stat för år 1894 återstoden

af det beviljade anslaget, eller 87,400 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

85:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- -Ang. anslag

ställer utskottet, m

[75.]

att Riksdagen till fortsättande af arbetet å Vadstena

asyl må på extra stat för år 1894 anvisa af det år 1892

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

Ang. anslag

till Jerfsö

sjukhus för

spetelsk\e.

[76.]

Ang. anvisande

af beviljadt

anslag för

restaurering

af Vadstena

klosterkyrka.

[77.]

Ang. anslag

till svenska

fomskriftsällskapet.

[78.]

beviljade anslaget, 431,790 kronor, ett belopp af 250,000

kronor.

86ro) På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord framställning får utskottet

hemställa,

att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad för

flera föregående år egt rum, må för år 1894 på extra

stat bevilja ett anslag af 14,000 kronor till understöd åt

Jerfsö sjukhus för spetelske, under vilkor att Gefleborgs

läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000 kronor

och medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid

sjukhuset erhålla vård, i den mån utrymmet sådant medgifver.

Kyrkorestaurering.

87:o) Sedan Riksdagen på framställning af Kongl. Maj:t till restaurering

af Vadstena klosterkyrka beviljat ett anslag af 100,000 kronor

och deraf anvisat för år 1892 ett belopp af 20,000 kronor och för innevarande

år 40,000 kronor, eller sammanlagdt 60,000 kronor, har Kongl.

Maj:t nu föreslagit Riksdagen att till fortsättande och afslutande af ifrågavarande

restaureringsarbete anvisa för år 1894 på extra stat återstående

beloppet 40,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Diverse anslag.

88:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för flera föregående

år egt rum, må jemväl för år 1894 på extra stat

anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fornskriftsällskapet.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

105

89:o) Likaledes på grund af derom af Kong!. Makt gjord framställ- Ans- anslas

ning hemställer utskottet, ‘ff br?iZjZt

vård åt

att Riksdagen, på sätt för flera föregående år egt *fl.

rum, må till beredande af religionsvård åt svenske sjö- * utländska

män 7n. fl. i utländska hamnar bevilja ett extra anslag

för år 1894 af 10,000 kronor.

[79.j

90:o) Kongl. Maj: t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat

bevilja:

till anställande af två kontraktsadjunkter inom Yesterbottens fjerde

kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under år 1894;

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor,

deraf 500 kronor att utgå under år 1894; samt

till två stipendier för utbildande vid universitetet af prester, förtrogna

med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under år 1894;

med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser, som

må erfordras rörande anslagens användande.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att 1890 års

Riksdag beviljat för beredande af en förbättrad religionsvård inom Hernösands

stifts finsktalande församlingar på extra stat: dels till anställande af två

kontraktsadjunkter inom Yesterbottens fjerde kontrakt, enligt de närmare

bestämmelser, Kong]. Maj:t kunde komma att meddela, 12,000 kronor,

deraf 4,000 kronor att utgå under år 1891, dels och, för utbildande af

prestman, förtrogna med finska språket, till två universitetsstipendier för

teologie studerande, enligt de närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t

kunde komma att meddela, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under

år 1891 samt att Riksdagen åren 1891 och 1892 af de beviljade beloppen

anvisat för hvardera afåren 1892 och 1893 af anslaget till kontraktsadjunkterna

4,000 kronor och af anslaget till stipendier 1,500 kronor, hvadan

alltså den sista tredjedelen af de vid 1890 års riksdag för omförmälda

ändamål beviljade anslag komme att utgå under innevarande år.

Domkapitlet i Hernösand hade nu, efter det vederbörande kontraktsprost

yttrat sig i ärendet, i skrifvelse den 7 september 1892 gjort framställning

om förnyelse af omförmälda anslag; och hade domkapitlet dervid

redogjort så väl för den verksamhet, som utöfvats af ifrågavarande kontraktsadjunkter,

som ock för det sätt, hvarpå de omförmälda stipendierna blifvit

använda. (Se statsrådsprotokollet sid. 88 och 89.)

Tilläde man till denna redogörelse för hvad sålunda åstadkommits med

Vilt. till ltilcsd. Vrot. 189.1. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 14

Ang. åtgärder

för en förbättrad

rsligionsvdrdtnom

Hernösands

stifts finsktalande

församlingar.

rso.j

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dessa anslag, under den korta tid de utgått, hvad domkapitlet vidare anfört,

bland annat, om den fortfarande otillräckligheten af presterliga krafter i de

finsktalande församlingarna och svårigheten att finna extra ordinarie prestman,

som vore på eu gång villiga och skickliga att användas i det svåra, svagt

aflönade arbetet i dessa församlingar, måste man, syntes det departementschefen,

erkänna, att fullt giltiga skäl talade för, att man i deri redan inslagna rigtningen

borde arbeta på att tillgodose det omisskänneliga behof åt förbättrad

själavård, som förefunnes i dessa aflägsna bygder. Jemte det domkapitlet

i sin nu föreliggande skrifvelse lifligt framhölle detta, anmärkte domkapitlet

dels önskvärdheten af en mindre väsentlig förändring i nu gällande bestämmelser

för stipendiernas utgående, dels ock nödvändigheten att genom ett

ytterligare anslag bereda utväg att lemna kontraktsadjunkterna bidrag för

lindrande af deras resekostnader.

Beträffande stipendierna ansåge domkapitlet, att dessa icke såsom hittills

ovilkorligen borde vara afsedda för teologie studerande allenast. Domkapitlet

ansåge väl, att man i allmänhet kunde hoppas, att studerande, som genom

aflagd filosofisk examen beredt sig inträde i teologisk fakultet, skulle finnas

villiga att på nu gällande vilkor söka ifrågavarande stipendier. Likväl förutsatte

domkapitlet, att fall kunde inträffa, då sålunda qvalificerade sökande

saknades, under det att studerande, som genom studier inom filosofiska fakulteten

bereda sig för inträde i den teologiska, kunde finnas villige att söka

stipendiet och åtaga sig dermed förbundna förpligtelser. Af denna anledning

ansåge domkapitlet önskvärdt, att rättighet måtte beredas domkapitlet att,

der teologie studerande icke anmälde sig såsom sökande, för kortare tid,

exempelvis ett år, utdela stipendiet åt sådan sökande, som nyss nämnts.

I fråga om kontraktsadjunkternas resor upplyste domkapitlet, att det i

några församlingar lyckats att på enskild väg förmå vederbörande ordinarie

presterskap att helt eller delvis bekosta dessa resor, men i andra hade deremot

presterna förklarat sig icke kunna lemna något bidrag för detta ändamål.

Enligt hvad domkapitlet uppgåfve, vore lefnadskostnaderna i synnerhet

i den nordligare finnbygden, der de längsta resorna förekomma, mycket dryga,

och då man icke rimligen kunde begära, att kontraktsadjunkten skulle använda

någon större del af sitt arfvode till resekostnad, blefve följden, att

han icke i det omfång, som önskligt och nödigt vore, kunde i själavårdande

syfte besöka de olika trakterna af sitt distrikt. Den kontraktsadjunkt, sota

under år 1891 företrädesvis var stationerad i Jukkasjärvi och Pajala, och

hvilken under nämnda år färdats till fots eller med båt eller efter häst minst

1 58 mil, hade ock anmärkt, att han icke rest omkring så mycket som varit

behöfligt, emedan han af ekonomiska skäl måst inskränka sig till det nödvändigaste.

Domkapitlet hade derför framhållit vigten af att bereda kontrakts
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

107

adjunkterna någon ersättning för deras resekostnader, såvida ändamålet med

institutionen icke skulle i betydlig mån förfelas. Att på förhand med en

bestämd siffra angifva, huru stor denna ersättning borde vara och i hvad

mån den borde utgå till den ene eller andre kontraktsadjunkten, ansåge domkapitlet

så mycket mindre möjligt, som man icke på förhand kunde för längre

tid bestämma adjunkternas tjenstgöring. Det behof, som här vore i fråga,

ansåge domkapitlet bäst kunna tillgodoses, om ett anslag af 500 kronor för

hvart af åren 1894—1896 anvisades och domkapitlet erhölle rätt att inom

gränsen af detta anslag efter hvarje års slut tilldela kontraktsadjunkterna den

resekostnadsersättning, som med afseende å omständigheterna kunde finnas

lämplig.

Hvad domkapitlet i denna fråga anfört syntes departementschefen i allo

behjertansvärdt, och departementschefen funne sig ega fullt skäl tillstyrka

Ivongl. Maj:t att föreslå Riksdagen att, förutom förnyandet af de hittills utgående

anslagen, bevilja ytterligare anslag för lindrande af kontraktsadjunkternas

resekostnader. Likasom år 1890 borde äfven nu anslagen äskas på

extra stat att utgå under tre års tid, och syntes det jemväl vara lämpligast,

att åt Kongl. Maj:t öfverlätes att framdeles, efter ärendets behandling hos

Riksdagen, meddela närmare bestämmelser om anslagens användande.

Af hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt har utskottet

fått den uppfattning, att de åtgärder, hvilka under den med detta år tilländagående

treårsperioden vidtagits för beredande af en förbättrad religionsvård

inom de finsktalande församlingarna af Hernösands stift, äro erforderliga jemväl

för en ny treårsperiod; och då utskottet icke funnit något att erinra mot

förslaget att äfven sådan filosofie studerande, som bereder sig för inträde i

teologiska fakulteten, må i visst fall kunna komma i åtnjutande af stipendium

af nu ifrågavarande slag, samt utskottet anser det vara med billigheten

öfverensstämmande, att staten lemnar något bidrag till bestridande af kontraktsadjunkternas

resekostnader, hemställer utskottet,

att Riksdagen må

a) till anställande af två kontraktsadjuukter inom

Vesterbottens fjerde kontrakt bevilja 12,000 kronor, samt

deraf på extra stat för år 1894 anvisa 4,000 kronor;

b) till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter

bevilja 1,500 kronor, samt deraf på extra stat för

är 1894 anvisa 500 kronor;

c) till två stipendier för utbildande vid universitet

af prester, förtrogna med finska språket bevilja 4,500

s. 108 Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

till nordiska

musett.

[81.]

Ang. anslag

till en tidskrift

ftir

landsmål m. m.

[82]

Ang. anslag

för utgifvande

af tidskriften

“Acta

mathematica".

[83.]

108 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kronor och deraf på extra stat för år 1894 anvisa 1,500

kronor;

med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare

bestämmelser, som må erfordras rörande dessa anslags

användande.

91:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts nu derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1891,

1892 och 1893 egt rum, må på extra stat för år 1894

anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att ställas till styrelsens

för nordiska museet förfogande för att enligt dess

bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

92:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning och i likhet med hvad för flera föregående

år egt rum, må för år 1894 anvisa ett extra anslag

af 3,150 kronor, att, på de vilkor, Kongl. Maj:t kan

finna godt bestämma, användas till understöd för utgifvande

äfven under år 1894 af tidskriften »Nyare bidrag till

kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif-».

93:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat

för år 1894 anvisa ett belopp af 4,000 kronor, till understöd för fortsatt

utgifvande af tidskriften »Acta mathematica».

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 152) har åter herr

V. Vahlin föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja ett anslag af 4,000 kronor

lör fortsatt utgifvande under 1894 af tidskriften Acta Matematica, dock med

vilkor, att ett exemplar af tidskriften aflemnas till hvarje högre allmänt läroverks

bibliotek.

Utskottet, som har anledning antaga, att de läroverksbibliotek, som

vilja förvärfva sig den ifrågavarande tidskriften, kunna genom utgifvareu erhålla

densamma utan afsevärd kostnad, anser icke nödigt att det af motionären

föreslagna vilkoret uppställes för anslagets utgående, utan hemställer,

att Riksdagen må med afslag å herr Vahlins före
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

109

varande motion, för så vidt den skiljer sig från Kong!.

Maj:ts i ämnet gjorda framställning, bifalla samma framställning

oförändrad.

94:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning och i likhet med hvad för de senare

åren skett, må anvisa på extra stat för år 1894 ett anslag

af 20,000 kronor att användas till understöd åt sådana

anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser

för arbetsklassen, dock under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt

eller förening, icke får öfverstiga 3,000 kronor, för år

räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika

mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse,

som antager föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal

timmar i veckan under fem till åtta månader och i väl

afpassade kurser;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga,

för denna undervisning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig

och passande undervisningsmateriel;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar

vid föreläsningarna eller undervisningen blifva förbjudna;

samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att

underkasta sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af

Kongl. Maj:t pröfvas nödiga och lämpliga.

95:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 93) finnes i ämnet

anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena

i norra Sverige, till underhåll och tillsyn

af vattenhöjdmätningsstationer m. m. samt till fortsatt

sammanställning och bearbetande af anteckningar öfver de

Ang. anslag

till föreläsningskurser

för arbetsklassen.

04-1

Ang. anslag

till precis

sionsniveUeringsarbeten

in. in.

[85]

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. ersättning

för

förskott.

[86-]

Ang. understöd

åt räddningshemmet

för drinkare

vid Sanssouci

invid

Upsala.

vid dessa stationer registrerade vattenhöjder på extra stat

för år 1894 anvisa ett anslag af 12,500 kronor.

96:o) Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, har statskontoret

på grund af kongl. bref den 6 juni 1890 under förskottstitel utanordna! till

disposition af öfverintendentsembetet ett belopp af 1,950 kronor till betäckande

af de härtill beräknade kostnader för uttorkning af den nya riksarkivbyggnaden

genom uppvärmning under tiden intill dess byggnaden blefve fullbordad.

Sedan öfverintendentsembetet, som genom kongl. bref af samma

dag anbefalts att inkomma med uppgift om och i hvad mån berörda belopp

kunde godtgöras med någon behållning å anslaget för uppförande af riksarkivets

nya byggnad, efter mottagande af vederbörande byggnadschefs slutredogörelse

angående byggnadsarbetet anmält, hurusom någon sådan behållning

icke uppkommit, enär hvarjehanda kompletteringsåtgärder behöft vid

tagas före arkivaliernas inflyttning i den nya lokalen, har statskontoret i

skrifvelse den 28 sistlidne november anhållit om godtgörelse för ifrågavarande

förskott.

Likaledes har statskontoret anhållit om godtgörelse för förskott till

sammanlagt belopp af 6,608 kronor 60 öre, utgörande kostnad för den

komité, som haft i uppdrag att verkställa omarbetning af läsebok för

folkskolan.

I anledning häraf har Kongl. Maj:t för återgäldande af berörda förskott

af Riksdagen äskat ett extra anslag för år 1894, hvilket anslag, till

undvikande af öretal i riksstaten, upptagits till 8,559 kronor.

Utskottet, som visserligen anser det kunna ifrågasättas, huruvida icke

ofvan omförmälda till läsebokskomitén utbetalade belopp, 6,608 kronor 60

öre, hvilket närmast torde vara att betrakta såsom författarearfvode, lämpligen

bort gäldas af vederbörande förläggare, får i sakens nuvarande läge

hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

97:o) I en inom Andra Kammaren af herrar S. J. Boethius och K. E.

Holmgren väckt motion (n:o 155) har föreslagits, det Riksdagen måtte å

extra stat för år 1894 anvisa ett anslag af 2,000 kronor till understöd åt

räddningshemmet för drinkare vid Sans-souci invid Upsala på vilkor, som

af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

Motionärerna hafva till en början anmärkt, att önskligheten af, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

in

tillfälle till upprättelse beredes dera, som genom alkoholdryckers missbruk

råkat i moraliskt och fysiskt förfall, allmänt erkändes, men att lika behjertansvärd

som saken vore lika svårt hade det visat sig vara att finna effektiva

medel för dess realiserande.

En metod, som på senare tid med framgång användts i utlandet —

bland annat i Norge — vore emellertid inrättandet af asyler, i hvilka drinkare,

under sträng isolering, finge åtnjuta lämplig moralisk och hygienisk

behandling, och enligt verkligt sakkunniges mening vore denna metod den enda,

hvaraf tillfredsställande resultat med någon säkerhet kunna väntas.

Ett i enlighet med denna metod anordnadt räddningshem för drinkare

funnes nu — fortsätta motionärerna — i vårt land, i det styrelsen för Upsala

läns allmänna nykterhetsförbund på den för ändamålet inköpta lägenheten

Sans-souci invid Upsala upprättat ett sådant, hvilket varit i verksamhet

sedan hösten 1891.

Dess styrelse hade hittills utgjorts af ofvannämnda nykterhetsförbunds

ordförande (professorn W. Rudin) samt trenne af förbundets styrelse på

två år valda medlemmar, men meningen vore, att tvenne af dessa medlemmar

skulle framdeles, på förslag af förbundets styrelse, väljas, den ene af

Upsala läns landsting, den andre af Upsala stadsfullmägtige. Inspektor för

hemmet vore professor Kjellberg, föreståndare skolläraren Conrad Schwalbe

och läkare doktor T. Brunnberg. Patienterna eller skyddslingarne finge endast

under kontroll mottaga besök eller gå utom hemmets område. De sysselsattes

med vedhuggning, snickeri och trädgårdsarbete. Under den tid af

något mer än ett år, som hemmet varit i verksamhet, hade 13 alkoholister

der intagits, deraf 8 utgått och 5 för närvarande underginge behandling. Af

de 8 utgångna ansåges 4 friska eller förbättrade, 3 hade återfallit och en

afbrutit kuren i förtid.

Hemmet hade hittills endast existerat genom gåfvomedel, hvilka till

1893 uppgått till kronor 5,975: 6 8. Omkostnaderna för företagets bringande

till stånd hade uppgått till kronor 5,997: 54, nemligen kontanta

utgifter vid köpet af lägenheten Sans-souci (bestående af byggnader med

en större trädgård) ............................................................................ 3,608: 7 8

för reparationer .................................................................................. 1,575: 2 2

för inventarier .................................................................................... 813: 64

Summa kronor 5,997: 54

således ungefär samma belopp som de influtna gåfvomedlen, hvartill kommit

ej obetydliga kostnader för trädgårdens iståndsättande. Hemmets räntebärande

skuld på fastigheten utgjorde 9,000 kronor.

Under sådana förhållanden och ehuru föreståndaren ej åtnjöte annan

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ersättning för sitt magtpåliggande arbete än fri bostad och vedbrand och

läkarevården erhölles kostnadsfritt, hade endast betalande patienter kunnat

mottagas, nemligen för en afgift af kronor 1:50 per dag, och den härigenom

influtna summan i förening med trädgårdens afkastning hade ej

räckt till att bestrida de löpande utgifterna för hushållet m. m. under der

gångna året, utan hade eu brist af i rundt tal 1,200 kronor uppstått, och

på grund af gjorda beräkningar motsåge styrelsen en nära nog lika stor

brist för år 1893. Då man besinnade, att de hittills influtna gåfvomedleu

förnämligast afsett företagets igångsättande, hvartill de äfven såsom ofvan

visats användts, torde man knappast kunna påräkna, att den årsbrist, som

sålunda uppstått och hotade att uppstå, skulle kunna tyllas genom enskild

offervillighet, och vore det derför fara värdt, att hela företaget måste uppgifvas,

så vida ej understöd af allmänna medel derför kunde erhållas. Lämpligheten

af att sådant i ett fall som detta gåfves hade också redan, åtminstone

i viss mån, af den svenska Riksdagen erkänts.

Yid 1889 års riksdag hade väckts åtskilliga motioner om anslag till

nykterhetens befrämjande, deribland en af herr E. W. Wretlind, som föreslagit,

att Riksdagen ville ställa ett anslag af 100,000 kronor till regeringens

förfogande för att i mån af behof anordna offentliga eller understödja enskilda

asyler med syfte att åvägabringa drinkares återupprättelse till normal kroppsoch

själsbeskaffenhet. Statsutskottet yttrade med anledning häraf i sitt utlåtande

n:o 9, att det syntes utskottet, att nykterhetssaken genom sådana asylers upprättande

komme att på ett verksamt och på ett verkligt praktiskt sätt befrämjas,

att vårt land borde följa det i utlandet gifna exemplet, men att det ej

vore lämplige att staten sjelf ombestyrde inrättandet af dessa asyler, utan att

dess medverkan torde böra inskränkas dertill, att staten lemnade understöd

åt asyler, som på enskildt initiativ inrättas, och föreslog utskottet på grund

häraf, att på extra stat för 1890 måtte anvisas och ställas till Kongl. Majrts

förfogande ett belopp af 25,000 kronor att på de vilkor Kongl. Maj:t måtte

ega att bestämma användas till understöd åt enskilda, för drinkares kurativa

behandling upprättade asyler.

Häremot reserverade sig en ledamot af utskottet förnämligast på den

grund, att några dylika asyler ännu ej funnes i vårt land, men han förklarade

tillika att, om sådana privata asyler funnes åt den beskaffenhet, att de förtjenade

statsbidrag och deraf vore i behof, så skulle han gerna vara med om att

bevilja sådant understöd. Nu föreslog han emellertid, att anslaget måtte få

användas för nykterhetens befrämjande, på sätt Kong!. Maj:t pröfvade lämpligast.

I enlighet med denna hans reservation fattade Andra Kammaren sitt

beslut, medan åter Första Kammaren beslöt, att anslaget skulle på de vilkor,

Kongl. Maj:t måtte ega att bestämma, användas dels till understöd åt enskilda

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för drinkares kurativa behandling upprättade asyler, dels till utgifning och

spridning af nykterhetsskrifter.

Riksdagens skrifvelse i ämnet affattades i enlighet med Andra Kammarens

beslut, men af det anförda framginge, att, om en dylik anstalt som

den ifrågavarande då funnits till, skulle det öfverensstämt med Riksdagens

mening, om den erhållit understöd af det beviljade anslaget. Nu blef detta,

då någon sådan anstalt ännu ej kommit till stånd, uteslutande användt till

nykterhetsskrifters utgifvande.

Då emellertid Riksdagen sålunda erkänt nyttan af upprättandet af asyler

för drinkares räddning; då de förutsättningar, under hvilka den uttalat sig

för lämpligheten af statsunderstöd åt sådana, just uppfyldes af räddningshemmet

vid Sans-souci, och då detta utan ett sådant understöd, menskligt

att döma, ej kunde fortsätta sin välsignelsebringande verksamhet och alls icke

kunde vinna en sådan utveckling, att denna verksamhet på ett mera tillfredsställande

sätt motsvarade sitt ändamål, hvartill bland annat fordrades, att friplatser

bereddes åt mindre bemedlade, att mera än som nu vore möjligt kunde

göras för patienternas sysselsättning med nyttiga arbeten samt att ett aflönadt

biträde måtte kunna anställas, som genom sitt dagliga umgänge inverkade

förädlande på patienterna, så hade motionärerna ansett sig böra bringa under

Riksdagens pröfning frågan, huru vida ej statsunderstöd måttte på vilkor,

som af Kongl. Maj:t närmare bestämdes, kunna beviljas ofvannämnda räddningshem,

och ville motionärerna som ytterligare skäl för en dylik åtgärd

fästa uppmärksamhet på följande omständighet:

Räddningshemmet vid Sans-souci kunde ej betraktas som en lokal inrättning

för Upsala och dess omnejd, utan fylde ett för hela landet förefintligt

behof, hvilket framginge deraf, att af de 13 patienter, som hittills der vårdats,

3 varit från Upland (Stockholm),

„ Halland,

Skåne,

It

It

It

V

It

t)

Medelpad,

It

It

„ Dalarne,

„ Yestmanland,

,, Östergötland och

„ Småland.

I detta sammanhang borde påpekas nyttan af att åtminstone eu dylik

anstalt funnes i vårt land, så att de, som vilja söka räddning genom asylBih.

till Riksd. Prat. 1893. 4 Sand. 1 Afd. 7 Raft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

väsendet, ej ovilkorligt nödgades resa till utlandet, hvilket naturligtvis vore

förknippadt med ökade svårigheter och kostnader.

Resultatet af hemmets arbete måste, helst om man toge i betraktande,

hvilka små medel stått till dess förfogande och att dess verksamhet ännu

vore i sin begynnelse, anses såsom ganska tillfredsställande. Af ofvan lemnade

redogörelse framginge nemligen, att 50 procent af de utgångna patienterna

blifvit verkligt förbättrade, och enligt uppgift af hemmets läkare doktor Brunnberg

plägade vid utlandets asyler med deras större erfarenhet och deras betydliga

tillgångar 60 procent anses såsom ett godt resultat.

Hemmets verksamhet hade hittills visserligen varit ganska inskränkt,

men den för dess räkning förvärfvade lägenheten vore sådan, att om blott

tillräckliga medel erhölles, dess verksamhet kunde betydligt utvidgas, och

äfven i sitt nuvarande skick egde det en stor och allmän betydelse såsom

experimentalfält.

Då det syntes vara skäl, att det ännu någon tid finge samla erfarenhet

såsom sådant, hade motionärerna ej velat föreslå det begärda understödet till

högre belopp än styrelsen ansett oundgängligt nödvändigt för att hemmet nu

må kunna fortsätta sin verksamhet, eller 2,000 kronor.

Då räddningshemmet vid Sans-souci, att döma af motionärernas redogörelse

för dess organisation och verksamhet, synes vara att hänföra till sådana

asyler, till förmån för hvilka utskottet år 1889 uttalade sig och med afseende

å hvilka jemväl Riksdagen i dess helhet stälde sig ganska gynsam, samt det

nu endast är fråga om ett jemförelsevis obetydligt statsbidrag för att sätta

hemmet i tillfälle att, under fortsatt verksamhet efter hufvudsakligen enahanda

måttstock som hittills, samla större erfarenhet att lägga till grund för eu

blifvande utvidgning, har utskottet ansett sig böra biträda motionärernas förslag,

sådant detsamma nu föreligger. Med tanke på den förestående utvidgningen

har utskottet likväl velat anmärka, att det enligt utskottets förmenande kan

ifrågasättas, huruvida icke olika afgifter lämpligen borde fastställas för olika

grupper af patienter, såsom fallet är exempelvis vid rikets hospital. För de

mera burgna patienterna borde då afgiften kunna sättas icke obetydligt högre

än den af en krona 50 öre om dagen, som, enligt hvad motionärerna upplyst,

nu erlägges. Att, på sätt motionärerna synas afse, inrätta en del friplatser,

anser utskottet åter af hänsyn till hemmets ekonomi mindre ändamålsenligt,

då de afgifter, hvilka kunde komma att a hord ras medellösa patienter, säkerligen

skulle kunna erhållas genom mellankomst af vederbörande kommuner,

nykterhetsföreningar eller eljest intresserade i hemorterna.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får utskottet hemställa,

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

att Riksdagen må på extra stat för år 1894 bevilja

ett anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt räddningshemmet

för drinkare vid Sans-souci invid Upsala på

vilkor, som af Kong). Maj:t pröfvas lämpliga.

Stockholm den 7 april 1893.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS PERSSON.

Reservationer:

vid punkten ko) (angående anställande af en aktuarie å departementets

statistiska afdelning)

af herrar R. G. von Hedenberg, C. Lundeberg, F. A. Boström och

I. Kerfstedt, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva

följande lydelse:

»Genom den till statsrådsprotokollet lemnade utredningen synes

utskottet vara till fullo ådagalagdt, att stadigvarande behof förefinnes

af ett vetenskapligt bildad!, biträde åt kanslisekreteraren för de statistiska

arbetena inom ecklesiastikdepartementet. Vid sådant förhållande

och med hänsyn till angelägenheten deraf, att vid arbeten af ifrågavarande

slag den största möjliga kontinuitet åstadkommes, anser utskottet

nödigt, att åt omförmälda biträde, på sätt Kong]. Maj:t ifrågasatt,

beredes ordinarie anställning vid departementets afdelning af

Kongl. Maj:ts kansli. Då utskottet icke heller funnit något att erinra

mot de löneförmåner, som för samma biträde föreslagits och hvilka

motsvara dem, som utgå till dess vederlikar inom andra verk, hemställer

utskottet,

att för anställande inom ecklesiastikdepartementet,

såsom biträde vid utförande af de statistiska

arbetena inom departementet, af en aktuarie, med en

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

aflöning af 3,000 kronor, deraf 1,800 kronor skola

utgöra lön och 1,200 kronor tjenstgöringspenniDgar,

hvilken lön kan höjas efter fem år med 500 kronor

och efter tio år med ytterligare 500 kronor, samt

med skyldighet att vara underkastad samma vilkor

för dessa löneförmåners åtnjutande och eljest, som

gälla för öfrige inom departementet fast anstälde

tjensteman, anslaget till ecklesiastikdepartementets afdelning

af Kongl. Maj:ts kansli må höjas från sitt nuvarande

belopp, 79,800 kronor, till 82,800 kronor,

eller med 3,000 kronor»;

vid punkten 4:o) (angående anslagjtill aflöning åt eu laborator i

växtfysiologi vid botaniska institutionen i Lund);

af herrar A. Persson, P. Andersson, G. Eriksson, P. Pehrson, O.

Jonsson, S. G. von Friesen, N. Petersson, C. Persson och O. Andersson,

som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande

lydelse:

»Vid anmälan af sitt beslut om afslag å Kongl. Maj:ts nästlidet år

framstälda förslag i ämnet erinrade Riksdagen, att Kongl. Maj:t, som

för Riksdagen framlagt förslag rörande lokalförändringar och nybyggnad

för botaniska institutionen i Upsala, åsyftande, bland annat, inredande

af ett större botaniskt laboratorium uti institutionens hus i

botaniska trädgården, i sammanhang med detta förslag icke framstält

anspråk på inrättande af särskild laboratorsbefattning; och, enligt hvad

Riksdagen inhemtat, vore yrkande i sådant syfte icke heller att från

universitetsmyndigheternas sida förvänta. Vid sådant förhållande och

då flere ordinarie lärare uti ifrågavarande disciplin icke funnes i Upsala

än i Lund, men antalet studerande deremot vid det förra universitetet

vore ojemförligt större än vid det senare, ansåg Riksdagen anställandet

af den föreslagne laboratorn icke vara af behofvet påkalladt.

Genom den utredning, som nu lemnats till statsrådsprotokollet,

lärer visserligen vara ådagalagdt, att det växtfysiologiska laboratoriet

i Lund för det botaniska studiet är af en annan betydelse än det botaniska

laboratoriet i Upsala, men då Riksdagens ifrågavarande beslut

i allt fall icke lärer kunna uppfattas annat än som ett bestämdt förklarande

från Riksdagens sida, att Riksdagen under nuvarande förhållanden

icke anser ett ökande af de ordinarie lärarekrafterna inom

den botaniska disciplinen vid Lunds universitet vara lämpligt, samt,

enligt utskottets förmenande, några skäl nu icke anförts af den be
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

117

skaffenhet, att Riksdagen af hänsyn till dem måste anses böra frångå

denna sin så nyligen uttalade mening, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas»;

vid punkten 10:o) (angående införande af samundervisning vid de

treklassiga allmänna läroverken m. m.)

af herrar B. G. von Hedenberg, C. Lundeberg, A. G. Svedelius,

F. A. Boström, friherre F. W. von Otter, G. D. B. Tornerhjelm, friherre

J. T. Gripenstedt, H. B. Törnebladh och I. Kerfstedt, som yrkat, att utskottets

yttrande och förslag skulle på följande sätt affattas:

»På sätt departementschefen erinrat, skulle det utan tvifvel vara

till gagn för de kommuner, i hvilka tre-klassiga läroverk nu äro förlagda,

om en åtgärd vidtoges, genom hvilken dessa läroverk kunde få

utsigt att öfva en framgångsrik verksamhet, och kommunerna få undanröjda

de anledningar till oro och bekymmer, som framkallats af ifrågavarande

läroverks sedan mera än tio år ovissa ställning. I afseende

härpå innebär Kongl. Maj:ts förslag en möjlighet, som enligt utskottets

mening icke bör förbises.

Genom ett af Riksdagen lemnadt medgifvande dertill, att treklassigt,

läroverk må anordnas såsom Barnskola för gossar och flickor,

om vederbörande kommun framställer anhållan härom och åtager sig

dermed sammanhängande förpligtelse!’, sättes kommunen i stånd att

på ett ändamålsenligt sätt sörja för undervisning till högre mått än

folkskolans icke blott för samhället tillhörande barn af båda könen,

utan ock för ungdom från närmast kringliggande landsbygd. Att undervisningen

i de ifrågavarande samskolorna, såsom afsedd för såväl flickor

som gossar, ordnas med hänsyn till bildningskursens afslutande vid

15 å 16 års ålder synes utskottet ur mer än en synpunkt önskvärd!,

och den omständigheten, att öfvergång från dylik skola till allmänt

läroverk icke utan vidare kan komma att ske, lär ej böra utgöra hinder

för skolans inrättande med hufvudsakligt afseende på utgåendet i det

praktiska lifvet, helst för de föräldrar och målsmän, som önska få sina

barn och myndlingar längre fram intagna i allmänt läroverk, ringa

svårighet torde möta att på enskild väg komplettera hvad som kan

brista i de unges utbildning för det syftet.

Men för att skolan må kunna blifva fullt lifskraftig och utveckla

sig till gagn för både de lokala intressena och medelbart för staten,

fordras helt visst, att den kan påräkna fortfarande omvårdnad och in
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande 2V:o 9.

tresse af kommunen. Om nu denna, såsom Kongl. Maj:t föreslagit,

erhåller rätt att upptaga terminsafgifter till begränsad! belopp och med

skyldighet att lemna befrielse från eller nedsättning i afgiften för välartade

barn från mindre bemedlade hem, bör den tydligtvis ock vidkännas

uppoffringar i sådant mått, att å ena sidan statens utgifter för

ändamålet icke blifva oproportionerligt stora, men å den andra skolans

anordning så god, att undervisningen kan lemna fullt tillfredsställande

resultat.

Det vill derför synas utskottet, som om kommunen borde för åtnjutande

af de fördelar, en samskola medför, förbindas att till aflöningskostnaderna

bidraga med viss andel. Departementschefen har beräknat

de hithörande kostnader, som enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle falla

på kommunens del, till 1,300 å 3,100 kronor — kostnaden för bostads

tillhandahållande åt rektor deri ej inbegripen. Möjligt är, att ifrågavarande

kostnader i vissa fall skulle ställa sig till och med högre, men

å andra sidan bör från dem afdragas hvad i terminsafgifter kommer

att inflyta. Om nu skolan, såsom utskottet håller före, i väsentlig mån

är att betrakta såsom en lokal bildningsanstalt, vid hvars anordnande

inom gränserna af de utstakade hufvudgrunderna ortens kommunalstyrelse

torde böra ega ett visst inflytande och i hvars ledning lokal

myndighet borde i större eller mindre mån deltaga, kan det anses

billigt, att kommunernas bidrag, såsom ock blifvit af 1882 års läroverkskomité

ifrågastäldt, fixeras till minst ^ af kostnaderna för lärarepersonalens

aflöning, oafsedt rektors bostadsförmån, dock att statsverket fortfarande

bekostar ålderstillägg för de lärare, som tillhöra den nuvarande

staten för treklassiga läroverk, eller rektor och i vissa fall en, i andra

fäll två kolleger. Kommunerna skulle sålunda, enligt hvad utskottet

tänkt sig, med nyss angifna undantag ansvara för de kostnader, som

utöfver de i nuvarande stater upptagna belopp för aflönande af rektor,

2 kolleger och 3 öfningslärare jemte de tillfälliga löneförbättringarne,

så länge dessa utgå, kunna fordras för undervisningens uppehållande,

dock så, att alltid minst \ af hela aflöningskostnaden, utom ålderstilläggen,

skulle af kommunen bestridas, allt med rätt för denna att

uppbära terminsafgifter på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.

Hvad angår vidden och beskaffenheten af de ifrågasatta kurserna,

hvilka synas i det närmaste sluta sig till de af senaste flickskolekomité

föreslagna, anser sig utskottet, om ock ett och annat i sjelfva formuleringen

ådragit sig utskottets uppmärksamhet, dock ej hafva anledning

att uttala sig i annan mån, än att utskottet för Bin del ger bestämdt

företräde åt det alternativ, som uppställer fordran på endast

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

119

ett främmande språk såsom föremål för undervisningen, enär härigenom,

utan att lärjungarnes mogenhet i det hela försvagas, bättre tillfälle

gifves att drifva studiet af det ifrågavarande språket så, att den afgående

lärjungen kan någorlunda beherska detsamma i praktiskt afseende.

Utskottet har vidare att taga i betraktande, om det af Kongl.

Maj:t äskade medgifvande! bör gälla alla treklassiga läroverk. I afseende

härå kan visserligen tvifvelsmål hysas beträffande ett eller annat,

der lärjungeantalet synes väl litet för att man derpå skulle kunna bygga

säker förhoppning om sådan utveckling, hvilken kan påkalla ett så pass

stort understöd af staten, som nu är ifrågasatt. Utskottet finner sig

dock i sakens nuvarande läge blott i fråga om ett, Marstrands läroverk,

hvars lärjungeantal i medeltal för höstterminerna 1887—1891 uppgått

till 19 samt enligt hvad bifogade tabell (bil. a) utvisar, höstterminen

1892 utgjort endast 12, böra förorda undantag från det allmänna medgifvandet.

Då nemligen läroverkens ombildning kommer att blifva beroende

af kommunernas egna beslut och åtaganden, synes det icke erforderligt,

att Riksdagen i fall, der tvifvel förefinnas, påförhand afskär

möjligheten för kommunen att med de uppoffringar, som den kan finna

saken värd, söka åstadkomma ett af utveckling mägtigt läroverk, helst

vederbörande samhällen säkerligen komma att noga öfverväga, om de

skola anse sig böra ingå på de uppstälda vilkoren eller på annat sätt

sörja för den art af det uppväxande slägtets bildning, hvarom nu

är fråga.

Då Kongl. Maj:t nu endast äskat medgifvande att på vissa vilkor

anordna Barnskola i stället för treklassigt läroverk, synes deraf följa,

att med den slutliga pröfuingen i afseende å tillvaron af och ställningen

för de treklassiga läroverk, hvilka ej förvandlas till samskolor,

maste anstå, så att Riksdagen blir i tillfälle att derom för sin del besluta.

Vid sådant förhållande lär också med lärareplatserna vid dessa

läroverk tills vidare böra förfaras, såsom hittills, så att de tillsättas

endast på förordnande.

Hvad derefter vidkommer herrar Nilsons och Restadius’motioner,

så synes Riksdagen icke på enskilde motionärers förslag nu böra vidtaga

några modifikationer uti den ifrågasatta samskoleorganisationen,

hvilka gå i den retning, berörda motioner angifva, utan torde det

böra blifva beroende på Kongl. Maj:t att, sedan närmare erfarenhet

vunnits rörande organisationens förmåga att uppfylla sitt ändamål, föreslå

de jemkningar i densamma, hvilka erfarenheten kunnat visa vara

behöfliga.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Herr Zotterman synes utskottet visserligen hafva anfört ganska

behjertansvärda skäl till stöd för sitt förslag, men då Kongl. Maj:t,

som, på sätt motionären erinrat, förut vid framläggande af förslag i

läroverksfrågan beaktat Motala stads anspråk på att i fråga om statens

medverkan till elementarundervisningens ordnande blifva likstäld

med de i storlek närmast motsvarande städerna, nu icke funnit omständigheterna

påkalla någon åtgärd, hvarigenom staden skulle kunna

blifva delaktig af den föreslagna samskoleorganisationen, bör icke heller

Riksdagen, enligt utskottets förmenande, taga något steg i sådan retning,

helst genom ett bifall till det förslag, utskottet här nedan framställer

beträffande utsträckt disposition af anslaget till understöd åt

högre folkskolor, tillfälle skulle beredas Motala likasom öfriga städer,

hvilka äro i saknad af statsläroverk, att anmäla sig till erhållande af

statsbidrag för inrättande af högre folkskola.

Af hvad ofvan blifvit anfördt, beträffande Kongl. Majtts föreliggande

förslag, framgår, att utskottet för sin del icke kan understödja

herrar Bergs och Hammarlunds yrkande, att Riksdagen, med afslag å

berörda förslag, måtte besluta dels indragning af samtliga återstående

treklassiga läroverk och pedagogier, dels ock inrättande i deras ställe

af ett nytt slags undervisningsanstalter, utgörande »öfverbyggnader»

på folkskolan. Icke heller herr Liljeholms förslag, hvilket, lemnande

frågan om de treklassiga läroverkens och pedagogiernas indragning å

sido, åsyftar en sådan utveckling af den högre folkskolan, att denna

skulle komma att i det närmaste motsvara de af herrar Berg och Hammarlund

förordade undervisningsanstalterna, kan utskottet i hufvudsak

biträda, i det att utskottet nemligen icke anser nog erfarenhet vara

vunnen om den högre folkskolan för att på dess grund uppföra eu

skolorganisation af större omfattning.

Såväl herr Liljeholm som herrar Lundberg och Vahlin hafva

emellertid föreslagit, att från anslaget till högre folkskolor bidrag måtte

få utgå jemväl till sådana skolor, hvilka inrättades i städerna, herr

Lundberg med den inskränkning att endast sådan stad, der allmänt

läroverk icke finnes, bör komma i åtnjutande af ifrågavarande förmån,

och herr Vahlin med den utvidgning, att jemväl enskildt, med högre

folkskola jemförlig! läroverk i stad bör deraf blifva delaktigt. Frågan

om den högre folkskolans utveckling synes utskottet vara stäld i sina

rätta dimensioner af herr Lundberg. De stadskommuner, som icke

hafva statsläroverk, befinna sig för närvarande med afseende å sitt

undervisningsväsende i en sämre ställning än landskommunerna; och

billigheten synes derför fordra, att de förra blifva delaktiga af den

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

förmån att kunna erhålla statsbidrag till inrättande af högre folkskolor,

som är medgifven för de senare. På samma gång erbjuder sig genom

en dylik anordning tillfälle att inhemta erfarenhet rörande den ifrågavarande

skolformens förmåga af utveckling under de förhållanden, som

råda inom smärre stadskommuner. Det utsträckta medgifvande i fråga om

dispositionen af anslaget till understöd åt högre folkskolor, som sålunda

må af Riksdagen lemnas, synes utskottet alltså böra för närvarande, i

närmaste öfverensstämmelse med hvad herr Lundberg föreslagit, begränsas

att gälla endast sådana städer, der hvarken lägre allmänt läroverk eller

pedagogi finnes, och anser utskottet särskild^ i olikhet med herr Vahlin,

lämpligt, att endast sådan skola, hvilken inrättas af sjelfva kommunen

såsom sådan, bör kunna komma i åtnjutande af statsunderstödet. Då

eu icke obetydlig del af ifrågavarande anslag för närvarande besparas,

synes någon förhöjning af detsamma, på sätt herr Lundberg föreslagit,

icke för nästkommande år vara behöflig.

Utskottet, som under punkten 15:o) här nedan gör de hemställanden,

till hvilka herrar Liljeholms, Vaklins och Lundbergs motioner

funnits föranleda, får, med afseende å Kongl. Maj:ts förevarande framställning

och dermed direkt sammanhängande motioner, nu hemställa:

a) att Riksdagen, med afslag å herrar Bergs och

Hammarlunds förevarande motion, må på det sätt bifalla

Kongl. Maj:ts framställning, att Riksdagen medgifver,

dels att treklassigt allmänt läroverk, med undantag

för läroverket i Marstrand, må, på framställning

af vederbörande kommunalstyrelse, anordnas såsom

samskola för gossar och flickor, med rätt för Kong].

Maj:t att i sådant fall för undervisningens uppehållande

vid läroverket disponera såväl de å läroverkets

stat upptagna lönemedel som de på de särskilda i staten

uppförda lärareplatserna belöpande löneförbättringsmedel,

så länge sådana utgå, under vilkor att vederbörande

kommun åtager sig att gälda de kostnader,

som för undervisningens uppehållande blifva erforderliga

utöfver hvad sålunda af statsmedel utgår — dock

att under alla förhållanden minst en tredjedel af hela

aflöningskostnaden, ålderstillägg och rektors bostadsförmån

deri ej inräknade, skall bestridas af kommunen,

Bill. till flik sd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o !>.

dels ock att kommunen, under ofvan angifna förutsättningar,

må, såsom bidrag till betäckande af sina

nämnda kostnader, vara befogad att uppbära en terminlig

afgift af läroverkets lärjungar till belopp, som på

kommunalstyrelsens förslag af Kongl. Maj:t fastställes,

men som icke må öfverstiga 10 kronor för lärjunge

inom lista, 2:dra och 3:dje årskurserna och 20 kronor

för lärjunge inom 4:de och 5:te årskurserna, med rätt

för läroverkskollegiet att från hela eller en del af

denna afgift befria medellöse eller mindre bemedlade

lärjungar, hvilka genom fallenhet för studier, flit och

godt uppförande anses förtjenta af denna förmån, dock

att summan af de afgifter, från hvilka befrielse meddelas,

icke må uppgå till mer än 25 procent af det

belopp, som skulle inflyta, om alla lärjungar erlade

full afgift;

b) att herr Zottermans ofvan omförmälda motion

icke må af Riksdagen bifallas;

c) att herr Nilsons förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och

d) att icke heller herr Restadius’ ofvannämnda

motion må föranleda till någon åtgärd från Riksdagens

sida»;

åt nerrar H. P. P. Tamm och friherre A. E. von Krcemer;

vid punkten ll:o) (angående ifrågasatt förändring rörande teckningslärarnes

vid de högre allmänna läroverken löneförmåner)

af herr H. P. P. Tamm;

vid punkten l5:o) (angående utsträckt disposition af anslaget till

understöd åt högre folkskolor):

af herrar R. G. von Hedenberg, C. Lundeberg, A. G. Svedelius,

F. A. Boström, friherre F. W. von Otter, G. D. R. Tornerhjelm, friherre

J. T. Gripenstedt, H. R. Törnebladh och I. Kerfstedt mot den af utskottet

använda motiveringen;

af herrar H. P. P. Tamm och friherre A. R. von Krcemer;

vid punkten 19:o) (i fråga om förändring af lärarebefattningen i

byggnadskonst vid Chalmers’ tekniska läroanstalt)

af herrar R. G. von Hedenberg, A. G. Svedelius, H. P. P. lamm,

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

123

friherre F. W. von Otter och I. Kerfstedt, hvilka ansett, att utskottet

bort tillstyrka, att Kongl. Maj:ts förslag i ämnet måtte oförändradt af

Riksdagen bifallas;

vid punkten 24:o) (angående förhöjning i anslaget till vitterhets-,

historie- och antiqvitetsakademieus bibliotek)

af herrar R. G. von Hedenberg, C. Lundeberg, A. G. Svedelius,

H. P. P. Tamm, friherre A. R. von Krcemer, F. A. Boström, friherre

F. W. von Otter, G. D. R. Torner It jehu, friherre J. T. Gripenstedt, //.

R. Törnebladh, F. E. Pettersson och 1. Kerfstedt, hvilka yrkat, att utskottet

måtte hemställa om bifall till Kongl. Maj:ts framställning i

ämnet:

vid pnnkten 54:6) (angående anslag till fullbordande af och utredning

för fysiologiska institutionens i Lund nya byggnad)

af herrar P. Andersson, H. Andersson och C. Persson, som ansett,

att utskottet bort hemställa om afslag å Kongl. Maj:ts framställning i

ämnet;

vid punkten .96:6) (angående ersättning för förskott)

af herr P. Andersson.

Herr K. Bohnstedt har begärt få antecknadt, att han icke inom

utskottet deltagit i förestående hufvudtitels behandling.

Likaledes skulle här antecknas, att herr V. X. Ekenman icke

deltagit i behandlingen af punkterna 10:o—97:o, samt herrar A. G.

Svedelius och H. Andersson i punkterna l:o—9:o af förestående utlåtande.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. a.

De närvarande lärjungarnes antal

vid

de trelclassic/a allmänna läroverken höstterminen 1892.

Läroverk.

i

Klasser ock

linier.

Summa.

1

i

2

3

i

Gemensam

linie.

Real-

linie.

Latin-

linie.

Summornas

summa.

Gemensam linie.

R.

L.

R.

L.

Söderköping..

10

12

15

5

_

——

or,

31

5

1

42

Vimmerby ......

It

10

11

—

—

32

—

32

Alingsås .........

18

17

19

13

1

16

6

54

29

7

90

Falköping ......

19

27

15

—

9

—

6

61

—

15

76

Askersund ......

7

9

9

—

—

—

—

25

—

—

25

Sala.................

24

15

11

—

—

—

50

—

—

50

Vernamo .........

--

4

6

—

—

—

10

—

—

10

Sölvesborg......

4

lo

16

9

—

9

—

33

18

—

51

Ronneby .........

6

6

7

—

—

—

19

—

—

19

Trelleborg ......

12

6

7

—

—

—

—

25

—

—

25

Engelholm......

1.4

16

14

—

9

—

—

44

-—

9

53

Varberg .........

20

14

11

12

—

4

—

45

16

—

61

Marstrand .....

5

4

3

—

—

—

12

—

—

12

Strömstad ......

14

8

9

—

—

—

31

—

—

31 1

Åmål ..............

6

11

16

—

—

—

33

—

—

33

Filipstad .........

13

22

15

12

1

—

—

50

1

63

Arvika ...........

16

19

21

—

—

—

—

56

—

56

jSkellefteå.........

7

8

7

4

5

2

o

O

22

6

8

36

Örnsköldsvik...

16

13

10

11

—

—

—

39

11

—

50

Summa

1222

234

QOQ

u L

61

30

: 31

i 15

| 67S

| 92

!

815

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande lV:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen

1893 års riksstat anslår:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning i ; anvisning, på förslag.

kontant.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Kronor. i ■

17,000j79,

800j
39,

300j
62,

700;-

46,350- 20,660- 19,159 - 55,000 - 690,681 -

165,600

2,909,404

100,000

43,500

24,417

Tptj 4,273,571

■T

Kronor, ö.

18,000

35,820

KrsKUningar.

Kronor.

337,087

5,841

ö. I Kronor. I <

-| I7,ooo;

79,800!-

39,300

62,700;

46,350

375,747!

—I 1,010

54,830-

1,1001-

344,028|—

— 25,000 —

55,000 —

726,501 —

165,600 -

2,909,404-

100,000-

43,500-

26,527;-

4,672,429f

Ecklesiastik
Departementschefen

........................................................

Departementets afdelning åt Kongl. Maj:ts kansli. Nu
Ökas

med ....................................................................

Riksarkivet........................................................................

Kongl. biblioteket. Nuvarande belopp ........................

Ökas med ....................................................................

Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservations
jKleresistaten

....................................................................

Domkapitlens expeditioner ............................................

Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag....................

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag).

Tillkommer: till aflöning åt en assistent vid patotill

aflöning åt en laborator i växt
tionen

i Lund................................

till förhöjning af anslaget till konstLund.

...............................................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Nuvarande

Tillkommer: för höjande af arfvodet till instituför

uppehållande af en del af rektors

till höjning af anslaget till den hygieni
Allmänna

läroverken, reservationsanslag........................

Högre skolor för qvinlig ungdom....................................

Högre lärarinneseminariet................................................

Pedagogier och folkskolor................................................

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskot tets Utlåtande N:o 9.

127

Litt. A.

under riksstatens Åttonde hufvudtitcl.

departementet.

varande belopp ............................................ 79,800:—I

....................................................................... 2,000; — j

....................................................................... 62,700: —

........................................................................ 1,500: —

anslag å tillhopa 14,300 kronor)....................................

Nuvarande anvisning i kontant............... 690,681: — j

logiska institutionen i Lund .... 1,500: —

fysiologi vid botaniska institu
.

................................................... 3,000: —

samlingarne vid universitetet i

................................................... 200: — 4,700: - I

be lop p ........................................................ 165,6007— I

tets rektor ............... 600: —

undervisningsskyldighet............ 1,000: —

ska institutionen........................ 700: — 2,300:_j

Transport

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

anvisning,

dermed jemförlig

på förslag.

Summa.

Friheter och

j kyrkotionde.

i Ersättningar.

Kronor, j ö.

Kronor.

k

Kronor.

1 ö.

Kronor.

Ö. 1

t

17,000 —

—

—

17,000

H

81,800!—

;_

__

i

81,800

1 i

39,300 —

—

39,300

—j

64,200! —

__ ____

_

__

j_

64,200

i

46,350''—

- -

—

- -

1

46,350

20,660 —

18,000

—

337,087

—

375,747

_

19,159 -

- --

—

5,841

25,000

55,000 —

_

55,000

695,381-

35,820

—

731,201

167,900 ;

167,900

2,909,404 —

- -

-i

- -

2,909,404

—,

100,000—

— — !

_1

- -7

—!

100,000

—

43,5001—|

— — 1

—

- -

—1

43,500

24,417—j

1,010]

—|

1,100

—i

26,527

4,284,071 i—|

54,830;

-

344,028

—i

4,682,929]

~~ i

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1893 års riksstat anslår:

1

''Indelning och dermed jemförlig

i Anvisning i j anvisning, på, förslag.

| kontant. |

Summa.

Friheter och „ .... .

. , , Ersättningar,

kyrkotionde.

Kronor, i ö. ! Kronor. ö. ! Kronor. | ö. | Kronor. ö.

Tpt

4,278,571 —:

4,413,025'' -i

54,830!

344,028:

302,475

37,150 —

494,975!-:

4,672,429

4,413,025 — Folkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande

Tillkommer: för anordnande af undervisning i slöjd

i Göteborg ........................................

för d:o vid folkskolelärareseminariet

Stipendier för seminarielever ....................................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskoleUndervisningsmateriel

m. m. för folkskolor. Nu
Höjes

med ................................................................

Understöd åt högre folkskolor....................................

eller ett gemensamt reservationsanslag ................

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslag sanslag. Nuvarande belopp........................

Ökas med ..............................................................

Lönetiilskott åt lärare vid folkskolor och småskolor,

Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag. Nu
Ökas

med ................................................................

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsvarande

belopp ........................................................

Ölcas med ................................................................

Bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folk
varande

belopp ........................................................

Ökas med ................................................................

392,475!—De tekniska läroverken. Nuvarande belopp................

TilUcommer: för befrämjande af undervisningen i

Chalmers tekniska läroanstalt ........

för inrättande vid samma läroanstalt

byggeri afgång af en lektorsbefatt
Gymnastiska

centralinstitutet ........................................

Medicinalstyrelsen med dithörande stater. Nuvarande

Minskas med...............................................................

37,150

494,975 —

Tpt| 9,011,196 - 54,830)—| 344,028|- 10,010,054

'') Angående detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

129

belopp ............................... 313,025: —

vid folkskolelärareseminariet

................................................ 1,500: —

i Upsala ................................ 1,500: —

inspektörer ..............................................

varande belopp .................... 15,000: —

................................................ 5,000: —

rikets nordligare trakter bosatta tinnar,

............................................... 25,000: —

................................................ 20,000; —

förslagsanslag *)

varande belopp

40,000: —

15,000: —

skolan, förslagsanslag. Nu
-

30,000: —

20,000: —

skolorna, förslagsanslag. Nu
-

75,000: —

35,000: —

byggnadskonst och ornamentsritnmg vid

............................................... 2,000: —

efter förste lärarens i skeppslag

i detta ämne................ 500: —

belopp

Förslag till blifvande riksstat:

1

Anvisning i

kontant.

1

1

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter och

Kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport

4,284,071

—

54,830

344,028

—

4,682,929

—

310,025: —

75,000: —

95,000: —

20,000: —

20,000: —

526,025: —

45,000: —

3,725,000: —

55,000: —

50,000: —

110,000: —

4,511,025

_

4,511,025

_

392,475: —

■

2,500: —

394,975

394,975

37,150

—

37,150

494,975: —

225: —

494,750

_ _

_ _

_

494,750

-

Transport

! 9,721,971

—

54,830j—

344,028

—

10,120,829

_

Bih. Ull Riksd. Urat. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Tpt

Tpt

1893 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter och _ .... .

kyrkotionde. Ereattaingar-

Kronor.

|

..

0.

Kronor.

* Ö.

1 Kronor.

Ö.

Kronor.

| 9,611,196

54,830

—

! 344,028

I_

110,010,054

103,500

:

|

103,500

12,000

—

— —

—

- -

—

12,000

32,741

—

700

—

— —

—

33,441

8,250

__

__

_

___

_

8,250

51,500

—

— —

—

—

—

51,500

7,700

_

_ _

_

_ __

_

7,700:

145,000

—

145,000

3,000

—

- -

—

- -

—

3,000

8,250

—

8,250

12,460

—

12,460

29,450

—

29,450

61,300

—

61,300

44,900

44,900

75,020

—

- -

—

75,020;

25,050

_

- -

25,050

250,150

—

250,150;

9,564

9,564

75,000

—

- -

—

- -

—

75,000

42,061

—

4,360

—

- -

—

46,421

900,000

—

900,000

78,000

—

78,000

2,750

2,750

11,588,842

—

59,890

_

344,028

—

11,992,760;

-iHyresersättning åt provinsialläkare, förslagsanslag, högst

Bidrag till extra provinsialläkares allönande, förslags-jBarnmorskeundervisningen

och barnbördshusen. Nu
Ökas

med ....................................................................

jOrtopediska institutet ....................................................

jVeterinärundervisningen. Nuvarande belopp................

I Ökas med ....................................................................

■jVaccinationens befrämjande............................................

■Till bestridande af kostnader för allmän helso- och

■jSvenska läkaresällskapet ................................................

(Svenska akademien............................................................

| V etenskapsakademien........................................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf

Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reser -

(Musikaliska akademien. Nuvarande belopp ...............

Ökas till expenser m. in. med..................................

och dels till stipendier åt yngre svenska musikuppmuntran

af inhemska tonsättare med ett

(Naturhistoriska riksmuseum. Nuvarande belopp ........

Ökas till höjande af expensmedelsanslaget med........

; Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor

| Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstummeundervisningen, för
Institutet

för blinda ....................................................

Fattigvården i Stockholm och landsorten ....................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag........................

Lasaretts underhåll ........................................................

Hospitals underhåll, förslagsanslag................................

• Stora barnhuset i Stockholm ........................................

Frimurarebarnhuset ........................................................

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

131

Förslag till blifvande riksstat:

anslag....................................

varande anvisning i kontant

sjukvård, förslagsanslag.

450 kronor reservationsanslag................

vationsanslag å tillhopa 21,400 kronor)

•................................................... 300: -

idkare, dels till belöning åt eller

reservationsanslag å ................ 6,000: —

reservationsanslag)

slagsanslag............

Transport

32,741:

9:

51,500:

6,000:

44,900: —

6,300:

75,020:

630:

200,000:

50,150:

Transport

Anvisning

i kontant.

Indelning och

anvisning,

Friheter och

kyrkotionde.

lerraed jemförlig

på förslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

9,721,971

—

54,830

—

344,028

—

10,120,829

—

103,500

103,500

12,000

—

—

—

— —

—

12,000

—

32,750

_

700

_

_ _

_

33,450

8,250

— —

—

— —

—

8,250

—

57,500

57,500

_

7,700

—

- -

—

- -

—

7,700

—

145,000

—

- -

—

- -

—

145,000

—

3,000

—

---

—

---

—

3,000

—

8,250

—

- -

—

- -

—

8,250

—

12,460

—

- -

—

- -

—

12,460

—

29,450

—

- -

—

---

—

29,450

—

61,300

—

—

''

61,300

—

51,200

—

51,200

—

75,650

_

__

_

___

_

75,650

_

25,050

—

- -

—

- -

—

25,050

—

250,150

250,150

9,564

—

---

—

- -

—

9,564

—

75,000

—

- -

—

- -

—

75,000

—

42,061

—

4,360

—

- -

—

46,421

—

900,000

—

- -

—

- -

—

900,000

—

78,000

—

- -

—

- -

—

78,000

—

2,750

—!

— —

—

—

—

2,750

—

11,712,556

—

59,890

—|

344,028

—

12,116,474

—

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1893 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Samma.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor.

0.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

11,588,842

—

59,890

—

344,028

--

11,992,760

—

28,380

_ _

_ _

_

28,380

_

25,000

—

- -

—

- -

—

25,000

—

7,528

_

193,300

—

169,400

—

370,228

—

24,000

—

24,000

—

80,000

—

- -

—

- -

—

80,000

—

1,500

—

- -

—

- -

_

1,500

—

23,090

—

23,090

—

15,000

—

- -

—

- -

—

15,000

S:a

11,793,340

-

253,190

—

513,428

-

12,559,958

1-

Barnkusen i landsorterna...............................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslags
Kyrkors

underhåll.............,.............................................

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut

Ålderstiilägg, förslagsanslag...........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .......

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags
Ökas

med ...................................................................

Extra utgifter, reservationsanslag ..................,............

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

133

anslag...................................

gifvande, reservationsanslag

anslag. Nuvarande belopp

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

kontant.

anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter och

Kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

0.

Kronor.

Ö.

Kronor.

6.

11,712,556

—

59,890

—

344,028

—

12,116,474

—

28,380

_

_ _

_

_ _

_

28,380

_

25,000

—

. — —

—

- -

—

25,000

—

7,528

—

193,300

—

169,400

—

370,228

—

24,000

—

- -

—

- -

—

24,000

—

80,000

—

- -

—

- -

—

4 80,000

—

1,500

—

—

—

— —

—

1,500

—

23,093

__

__

_

23,093

_

15,000

—

—

—

—

—

15,000

—

,11,917,0571 —

253,190

—

513,428

—

12,683,675

—

Transport

23,090:

3:

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra anslagen under riksstatens Åttonde

hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet.

Kronor. ö.

* Riksarkivet:

Till arfvode!! åt extra ordinarie tjensteman i riksarkivet.... 1,700: —

’ fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,

som äro af vigt för fäderneslandets historia.... 3,000: —

„ fortsatt utgifvande åt “Svenska riksdagsakter“ m. m. 1,500: —

Nationalmuseum :

Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella

samlingar.......................................................................................

Lifrustkammaren:

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. m............................

6,200

4,000 —

5,800 —

Domlcapitlens expeditioner:

För tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner....

3,716

Universiteten:

Till det språkvetenskapliga seminariet

i Lund

„ matematiska „ i Upsala ................ 1,500

„ „ „ i Lund........v.........; 1>500

aflöning åt observatorn i astronomi vid universitetet i

Upsala................................................................................ 3,000: —

lärare i tyska, franska och engelska språken vid universitetet

i Upsala........................................................... 6,000:

Upsala ................ 3,000

'' '' 2,950

Transport 17,950:

19,716

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

/

135

Kronor.

ö.

Transport 17,950: —

19,716

För

uppehållande af undervisningen och examinationen i

geografi vid universitetet i Upsala................................

1,000: —

Till

arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universi-

tetsbiblioteket i Upsala....................................................

2,500: —

n

nya byggnader och förändringar vid botaniska institu-

tionen i Upsala................................................................

26,000: —

1)

aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska

fakulteten vid universitetet i Lund................................

4,000: —

V

lärare i tyska, franska och engelska språken vid uni-

versitetet i Lund ............................................................

6,000: —

särskildt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund

Sven Söderberg ................................................................

2,000: —

n

personligt lönetillägg åt vice bibliotekarien vid uni-

versitetsbiblioteket i Lund August Jakob Theodor Palm

500: —

n

personligt lönetilläggg åt akademikamereraren i Lund

Oscar Gerhard Regnelt....................................................

750: —

arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

i Lund ............................................................................

1,500: —

n

arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska insti-

tutionen i Lund................................................................

500: -

n

fullbordande af och utredning för fysiologiska institu-

tionens i Lund nya byggnad .......................................

10,000: —

72,700

—

Karolinska medikokirurgislca institutet:

Till

arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska

klinik ...........................................

900: —

n

arfvode åt eu amanuens vid institutets kemiska labo-

ratorium............................................................................

900: —

n

eu pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård-

anstalt för sjuka barn....................................................

1,800: —

7?

eu poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ............

2,800: —

n

bekostande af teckningar i vetenskapligt ändamål vid

institutet...................................

1,500: —

För

om- och tillbyggnad af den åt institutets patologiskt-

anatomiska och kemiska institutioner upplåtna bygg-

nåd in. in.........................................................................

50,000: —

Till

anskaffande af instrument och apparater för institu-

tets hygieniska institution................................................

2,000: —

anskaffande och underhåll af materiel för den oftal-

miatriska kliniken ............................................................

500: —

60,400

—

Transport! 152,810!—

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport

Allmänna läroverken och pedagogierna:

Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken

och pedagogierna............................................................ 345,725:-

„ arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning

åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken

............................................................................ 100,000: -

Högre lärarinneseminariet:

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid seminariet 4,000

„ fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen

vid seminariet ..........................................................• 3,000

För beredande af undervisning i huslig ekonomi vid seminariet

och normalskolan................................................ 5,000

Folkundervisningen:

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskoleläraresemi

narierna samt till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring

och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa

seminarier....................................................................... 33,300

För anordnande af undervisning i slöjd vid folkskolelärareseminariet

i Göteborg.................................................... 3,000

„ anordnande af undervisning i slöjd vid folkskolelärareseminariet

i Upsala........................................................ 400

Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel........ 15,000

„ uppförande af åtskilliga folkskolebyggnader inom

vissa finsktalande församlingar i Norrbottens län samt

deras förseende med erforderlig materiel.................... 24,000:

De teknislca läroverken:

Till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik vid tekniska

högskolan ........................................................................ 2,000: —

„ elektrotekniska apparater och laborationer vid samma

högskola ........................................................................ 1,200: —

„ förstärkning af undervisningen vid högskolan............ 15,800: —

„ hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi derstädes

............................................................................ 600: —

Kronor,

152,816

445,725

12,000

75,700

Transport 19,600: — | 686,2411

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

137

Till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i

Eskilstuna..................................................................

„ understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till be
-

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper....

„ uppehållande i Stockholm af en poliklinik för tand
-

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och

vården af de under akademiens inseende stälda samlingar samt

till aflöning åt vaktbetjening....................................... 4,000

n undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn
lemningar

m. m............................................................. 3 200

„ utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m. 2,000

„ vidtagande af åtgärder för bevarande af Kärnan vid

Helsingborg .................................................................... 15,000

Naturhistoriska riksmuseum :

Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning för arkegoniater

och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till

bestridande af andra med arbetena vid afdelningen

förenade utgifter........................................................... 2 000

„ vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska

samling............................................................................. 2,800

„ amortering af den å museets expensmedelsanslag uppkomna

brist.................................................................... 1,000

Meteorologiska centralanstalten :

( Till godtgörelse åt telegrafverket för vissa meteorologiska

| ^ telegram ........................................................................ 925: —

För fullständigt ordnande och utvidgande af väderleks
tjensten

vid anstalten.................................................... 7,950:_

Kronor.

Ö.

19,600: —

686,241

—

1,500: —

35,000: —

56,100

—

1,200: —

4,000: —

5,200

.

1 Transport]

Bih. till Rihsd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

24,200

5,800:—

8,875!

786,416|—j

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter för öfver
ånga

döfstumma ............................................................ 49,200:

„ blindskolan i Yexiö...................................................... 11,000

handtverksskolan i Kristinehamn för blinda................ 10,000

„ tryckning af blindskrifter ............................................ 2,500

„ understöd åt blindlärareelever ................... 1,200

Kronor.

ö.

786,416

73,900

Hospitalsvården :

Till fullbordande af en nybyggnad vid Lunds asyl ........ 87,400

„ fortsättande af arbetena å Vadstena asyl ............... 250,000

understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske ................ 14,000

— 351,400

Kyrhrrestaurenng:

Till fortsättande och afslutande af restaureringsarbetet å Vadstena!

klosterkyrka ........................................................................................ 40,000

Diverse anslag:

Till svenska fornskriftsällskapet............................................ 2,000: —

„ beredande af religionsvård åt svenske sjömän i utländska

hamnar ............................................................ 10,000: —

„ anställande af två kontraktsadjunkter inom Vester
bottens

fjerde kontrakt ................................................ 4,000: —

resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter.... 500: —

„ två stipendier för utbildande vid universitetet af

prester, förtrogna med finska språket ........................ 1,500: —

jj nordiska museet ............................................................ 25,000: —

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Nyare

bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och

svenskt folklif“................................................................ 3,150: —

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Acta

mathematica" ............................................................... 4,000: —

„ understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen ............ 20,000: —

Transport 70,150: —

1,251,716;

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

139

Kronor.

ö.

Transport

70,150: —

1,251,716

—

Till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i Norra

Sverige, till underhåll och tillsyn af vattenhöj dmät- ningsstationer m. m. samt till fortsatt sammanställ- ning och bearbetande af anteckningar öfver de vid

dessa stationer registrerade vattenhöjder....................

„ ersättning för belopp, som af statskontoret förskotts- vis utbetalts...................................................................

„ understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans- souci invid Upsala ........................................................

12,500: —

8,559: —

2,000: —

93,209

Summa

1,344,925

—

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.