Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13

1894-04-02 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1894:13, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Eiksd. kansli den 2 april 1894, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n;o 6 om

ändring i sättet för utbetalning af den ersättning af

statsmedel, som tillkommer vissa egare af skattefrälsehemman.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till dess fjerde tillfälliga

utskotts behandling öfverlemnad motion, n:o 102, har herr P. G.

Petersson i Brystorp föreslagit:

»att Riksdagen i skrifvelse till Kong]. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t

behagade, taga under ompröfning, huru vida icke kongl. kungörelsen den

3 februari 1888 må kunna ändras så, att egare af skattefrälsehemman,

hvars skattefrälseräntor blifvit till beskaffenheten utredda, men ej af

statsverket inlösta, må ega att af vederbörande kronofogde vid kronouppbördsstämmorna

uppbära den hemmansegarne tillkommande ersättning

af statsmedel. Skulle i något eller några län verkliga hinder möta

att vid kronouppbördsstämmorna statsbidraget utbetala, må hemmansegarne

tillerkännas rätt att då eller sedermera till kronofogden öfverlemna

de qvitterade skattefrälseräntesedlarne för att inom en viss tid

derefter utan särskild ersättning hos kronofogden utbekomma det utgående

statsbidraget till nämnda räntor.»

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Käft. (N:o 13). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

Till stöd för detta sitt förslag har motionären anfört.följande:

»Uti en af mig till 1891 års Riksdag ingifven motion, n:o 35,

begärde jag, att den ersättning från staten, som pa grund af kongl.

kungörelsen den 3 februari 1888 tillkommer egare af skattefrälsehemman,

för hvilka skattefrälseräntor utgå till enskilda, skulle erhållas

af kronofogdarne vid kronouppbördsstämmorna mot företeende af qvitto

att skattefrälseränteegaren erhållit liqvid. Anledningen till denna motion

var att för framtiden kunna undvika de kostnader och besvär, som nu

äro förenade med statsbidragets utfående enligt förenämnd kungörelse.

Af nämnda motion visas, att kostnaderna öfverstiga statsbidraget för

de mindre hemmansdelarne. Motionen remitterades till Andra Kammarens

tillfälliga utskott n:o 4, hvilket utskott hemstälde, det motionen

måtte på så sätt bifallas, att Andra Kammaren för sin del beslutar, att

Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t behagade

taga under ompröfning, huruvida icke ofvan omförmälda kungörelse

af den 3 februari 1888 må kunna ändras så, att egare af

skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta blifvit till beskaffenheten

utredd, men ej ännu af statsverket inlöst, må ega att jemväl af vederbörande

kronofogde vid kronouppbördsstämma uppbära den hemmansegaren

tillkommande ersättning af statsmedel. Utskottets hemställan

blef af båda kamrarne godkänd och i skrifvelse från Riksdagen till

Konungen öfverlemnad, hvarefter skrifvelsen till vederbörande embetsverk

utstälts för att, afgifva utlåtande i ärendet, och hafva landshöfdingeembetena

i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,

Göteborgs och Bohus, Elfsborgs och Skaraborgs län förklarat icke

hinder eller olägenhet möta för bifall till Riksdagens framställning.

Mot Riksdagens skrifvelse hafva sig utlåtit landshöfdingeembetena

i Stockholms, Örebro och Vestmanlands län. Länsstyrelsen i Stockholms

län har anfört, att uträkningarna af 30 procent å ifrågavarande

i räntorna ingående persedlar voro särdeles vidlyftiga och kunde inom

länet antagas erfordra mera än en månads tid af en person för kontrollen,

och att, om förvandlingsuträkningarna skulle tillhandahållas

kronofogdarna före uppbördsstämmorna, tiden för arbetets verkställande

blefve allt för kort; att det belopp, hvarmed frälseräntan blifvit gulden,

icke vore på förhand kändt; att utbetalningarna skulle medföra hinder

för kronofogden vid uppbördsstämman; att räntan i många fall icke

uppbäres af egaren förr än i februari, mars och följande månader,, och

derigenom högst få egare af skattefrälsehemman kunde komma i åtnjutande

af den förmån, som med Riksdagens skrifvelse var afsedd.

liiklydande skäl hafva äfven länsstyrelserna i Örebro och Vestmanlands

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utletande N:o 13. 3

län anfört, och på grund af dessas utlåtande har Riksdagens skrifvelse

blifvit af Kongl. Maj:t afslagen utan afseende å Riksdagens begäran

och 7 länsstyrelsers tillstyrkan eller bifall.

Mot hvad landshöfdingeembetet i Stockholms län sig utlåtit,

tager jag trug friheten göra följande erinringar:

Det förefaller något besynnerligt, att samma sak, som utan olägenhet

kan fullgöras i ena länsstyrelsen, skall vara förenad med oöfvervinneliga

hinder i en annan, och att uträkningen af den procent å räntan,

som hemmansegarne skola från staten erhålla, är förenad med så

mycket arbete, som uppgifvits från Stockholms län, kan väl icke vara

möjligt, om man jemför hvad landshöfdingeembetena i andra län sig

utlåtit, och räntorna, som äro till persedlarna för hvarje år lika, hvilkas

betalning till det väsentligaste utgår efter markegångspris, böra väl vara

i landskontoren så pass kända, att uträkningen kan i god tid företagas,

och hvad tiden för kronofogdarne beträffar, så kan för dessa få utbetalningar

den icke vara nämnvärd, då beloppet på förhand är bestämdt.

När egaren till frälseräntan har rätt utkräfva densamma, är mig obekant,

men antages skola vara lika tid som för kronouppbörd en; i min hemort

utsändas skattefrälseräntesedlarna i början af december och betalas i

slutet af januari; emellertid kan intet statsbidrag erhållas, förr än qvitto

visas, att räntan är till vederbörande betald.

Om än, som uppgifvet blifvit, något landshöfdingeembete skulle

besväras att verkställa arbetet på något kortare tid, än hvartill det

förut haft vanan med uträkningen af ifrågavarande procent (ökadt

arbete kan icke komma i fråga), så bör å andra sidan icke förbises,

huru svårt de skattskyldige, synnerligast jordbrukare å mindre hemmansdelar,

mången gång hafva att betala sina kronoutskylder,

och vore en väl behöflig lättnad för dem, att vid uppbördsstämmorna

utfå det belopp från staten, som de äro berättigade erhålla; härigenom

skulle mången gång undvikas att komma på restlängden och betala

stämmoböter.

Då Riksdagen biföll ifrågavarande statsbidrag var väl icke menadt,

att för dess utbekommande några särskilda kostnader skulle för

hemmansegarne erfordras, utan erhållas af kronofogden i likhet med

ersättningen till rust- och rotehållare.»

Förutom hvad motionären sålunda anfört, har han i öfrigt hänvisat

till och åberopat de 6käl, som i ärendet vid 1891 års riksdag

framhållits. Med anledning häraf har utskottet ansett sig till en början

böra erinra, att herr Peterssons motion i förevarande ämne då hade

följande lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

»Genom kongl. kungörelsen den 3 februari 1888 har beviljats

en ersättning från staten med trettio procent af de från skattefrälsehemman

utgående skattefrälseräntor till enskilda; men på grund af 2 §

i nämnda kungörelse kan detta statsbidrag icke erhållas utan genom en

särskild ansökan till Konungens befallningshafvande, åtföljd af qvitto

att räntan blifvit till vederbörande egare betald, hvarefter statsbidraget

från landtränteriet erhålles. Härigenom förorsakas så stora kostnader,

att egare till mindre hemmansdelar icke få någon behållning af den

tillerkända ersättningen; ty först måste de hafva biträde med ansökans

uppsättande, ombud för dess inlemnande till vederbörande och pålitligt

ombud för medlens uttagande och qvitterande. Genom allt detta är

lätt att inse, det för en mindre hemmansegare, som af statsbidraget

bekommer endast 2 å 3 kronor, skall detta åtgå till omkostnader.

Hittills har nog en ansökan till Konungens befallningshafvande

varit nödvändig för erhållande af utredning, hvilka hemmansinnehafvare

som voro berättigade till ersättning från staten, men då numera en

sådan utredning är skedd, kan väl hädanefter icke vara af behofvet

påkalladt att fortfara med så vidtomfattande åtgärder, som förut varit

fallet, utan antages att kronofogdarne vid kronouppbörden kunde till

vederbörande utbetala detta statsbidrag, likasom nu är fallet med utbetalande

af augmentsräntorna; och får jag derför vördsamt anhålla,

att Riksdagen måtte bevilja, det egare till skattefrälsehemman

hädanefter blifva berättigade att, mot aflemnande af det qvitto, som på

skattefrälseräntans betalande erhållits från vederbörande egare, af kronofogden

vid kronouppbörden utbekomma den hittills bestämda och möjligen

blifvande ersättningen från staten till ifrågavarande räntor.»

Andra Kammarens dåvarande tillfälliga utskott n:o 4, som behandlade

1891 års motion, utredde frågan och yttrade sig sålunda:

»Utskottet anser sig böra erinra, att, sedan Riksdagen enligt

skrifvelse den 5 juli 1887 medgifvit viss ersättning (30 procent) af statsmedel

till egare af skattefrälsehemman, hvilkas skattefrälseräntor icke

blifvit inom stadgad tid af statsverket från vederbörande ränteegare inlösta,

har Kongl. Maj:t den 3 februari 1888 utfärdat kungörelse af

följande lydelse:

§ 1. Egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta, ehuru

varande af den beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen

den 11 september 1885 angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde,

som innehafves under enskild eganderätt, samt arbets- eller

hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom, icke blifvit af statsverket

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13. 5

inlöst, må från och med 1888 af statsmedel erhålla ersättning med

trettio procent af denna ränta, om den med penningar utgjorts eller,

om den utgått helt och hållet eller till någon del i persedlar, af värdet

å densamma efter årsmarkegångspris, med iakttagande likväl att det

belopp, som ersättes, icke får öfverstiga trettio procent af värdet efter

samma pris å räntan, sådan den blifvit kronan afhänd.

§ 2. För utbekommande af denna ersättning skall heinmansegaren

till Kong], Maj:ts befallningshafvande i länet aflemna, jemte

skriftlig anmälan, vederbörligt qvitto å den guldna räntan, tillika utvisande

huru denna utgjorts.

Derest kammarkollegium redan yttrat sig om räntans egenskap

af skattefrälseränta och dess kronan afhända belopp i penningar och

persedlar, eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande af under händer

varande statsmedel under titel: Förskott att hos Riksdagen anmälas till

ersättande, till hemmansegaren anordna den honom tillkommande ersättning;

börande i motsatt fall Kongl. Majt:s befallningshafvande öfversända

de aflemnade handlingarne till kollegium för meddelande af sådant

yttrande; hvarefter, och sedan kollegii yttrande till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ankommit, med anordning af ersättningen på nämnda

sätt förfares.

Under den tid, som förflutit sedan ofvan anmärkta kungörelse

utfärdades, lärer sådan utredning om räntans egenskap af skattefrälseränta

m. m., som föreskrifves i kungörelsen, blifvit verkstäld beträffande

flertalet af de skattefrälsehemman, hvilkas ränta ej blifvit af statsverket

inlöst. I de fall, då en dylik utredning redan skett, eger Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i orten kännedom om beloppet och beskaffenheten

af den skattefrälseränta, som från hvart skattefrälsehemman utgår till

enskild egare af räntan. Lika med motionären hyser utskottet den

mening, att — till afhjelpande af den olägenhet och kostnad, som förorsakas

egare af skattefrälsehemman derigenom att han, enligt nu gällande

bestämmelser, i allmänhet icke torde kunna undgå att, för erhållande

af beviljad ersättning af statsmedel, hänvända sig antingen

personligen eller genom ombud till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

— bestämmelser torde kunna och böra meddelas, genom hvilka Kongl.

Maj:ts befallningshafvande få sig ålagdt att för hvart skattefrälsehemman,

rörande hvilken skattfrälseräntans belopp och beskaffenhet är känd, årligen

uträkna värdet i penningar af skattefrälseräntan och meddela en

dylik uträkning åt kronofogden i orten, samt denne få befogenhet att

till egare af dylikt skattefrälsehemman utbetala den ersättning af statsmedel,

dertill hemmansegaren är berättigad. Genom bestämmelser i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

nämnda syfte blefve förfaringssättet rörande ifrågavarande ersättnings

uträkning och utbetalning lika med det, som genom kongl. kungörelserna

den 5 oktober 1871 och den 2 april 1886 är föreskrifvet angående

grundräntor och kronotionde m. in.

Då det emellertid ej lärer tillkomma Riksdagen att besluta dylika

bestämmelser, får utskottet hemställa,

att herr P. G. Peterssons förevarande motion måtte på det sätt

bifallas, att kammaren för sin del beslutar, att Riksdagen i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t behagade taga under ompröfning,

huru vida icke ofvan omförmälda kungörelse den 3 februari

1888 må kunna ändras så, att egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta

blifvit till beskaffenheten utredd, men ännu ej af statsverket

inlöst, må ega att jemväl af vederbörande kronofogde vid kronouppbördsstämma

uppbära den hemmansegaren tillkommande ersättning

af statsmedel.»

Riksdagen fattade år 1891 beslut i öfverensstämmelse med utskottets

härofvan omförmälda hemställan samt aflät den 13 maj samma

år skrifvelse i ämnet till Konungen.

I anledning af Riksdagens ofvan berörda skrifvelse har Kongl. Maj:t

sedermera infordrat yttrande i ärendet från kammarkollegium och statskontoret,

hvilka embetsverk, efter vederbörande länsstyrelsers hörande,

den 16 december 1892 afgifvit gemensamt utlåtande, hvaraf bland annat

inhemtas, att antalet då ännu oinlösta skattefrälseräntor utgjorde, så

vidt embetsverken hade sig bekant:

inom Stockholms län .......... 70

» Södermanlands » 1

» Östergötlands » 38

» Jönköpings » 4

» Kronobergs » 2

» Kalmar » 6

» Göteborgs och Bohus län 4

» Elfsborgs län 3

» Skaraborgs » 2

» Örebro » 24

» Vestmanlands » 3

eller tillhopa 157 st.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13. 7

Embetsverken hafva för öfrigt anfört följande:

»Länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs^ Kalmar,

Göteborgs och Bohus, Elfsborgs och Skaraborgs län hafva tillstyrkt

bifall till Riksdagens framställning, eller förklarat hinder eller olägenhet

icke möta för densammas bifallande, länsstyrelsen i Östergötlands län

dock under förutsättning, att ersättningstagaren berättigas att åtnjuta

trettio procent af räntan, sådan den enligt behörig utredning och uträkning

i penningar förvandlad verkligen borde utgå, utan afseende å det

belopp, hvarmed den blifvit till ränteegaren betald, hvilket belopp ofta

gjorts beroende af praxis eller origtig beräkning.

Deremot är Riksdagens framställning afstyrkt af länsstyrelserna i

Stockholms, Upsala, Örebro och Vestmanlands län, hvarvid länsstyrelsen

i Upsala län upplyst, att den af Riksdagen föreslagna ändringen i kongl.

kungörelsen den 3 februari 1888 icke vore af förhållandena inom Upsala

län påkallad, enär de räntor, derför ersättning derstädes utgått, numera

blifvit inlösta. Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört, bland annat,

att uträkningen af 30 procent å ifrågavarande räntor, som i följd

af de många olika i räntorna ingående persedlarne vore särdeles vidlyftiga

och kunde inom länet antagas erfordra utom för kontrollen en

persons tid under mera än en månad, äfven om han sysselsattes ensamt

med detta arbete, kunnat, då arbetet såsom nu fördelades på en längre

tid, af landskontoret, ehuru med ansträngning, fullgöras utan för ändamålet

särskildt förstärkta arbetskrafter, men att, om förvandlingsuträkningarne

skulle tillhandahållas kronofogdarne före uppbördsstämmorna,

tiden för arbetets verkställande blefve alltför kort, synnerligast som

landskontorets hela arbetsstyrka samtidigt toges i anspråk af mera

trängande göromål; att, då det belopp, hvarmed skattefrälseränta blifvit

gulden, icke vore på förhand kändt, ersättningsbeloppet ej heller kunde

å landskontorets uträkning fixeras, utan ankomme det på kronofogden

att utbetala antingen 30 procent af det i uträkningen upptagna värdet

å räntan eller, om den af hemmansegaren utbetalda räntan understege

detta värde, 30 procent af den utbetalda räntan, hvarigenom hans befattning

med utbetalningar af detta slag, som jemväl komme att medföra

hinder vid uppbörden, blefve ej endast en ren liqvidationsåt-gärd,

såsom förhållandet vore med rustnings- och roteringsunderstöden med

flera ersättningar och lindringar, som vid kronouppbördsstämma utbetalades;

att det för den till ersättning berättigade egaren af skattefrälsehemmanet

visserligen vore fördelaktigt att få uppbära ersättningen

å kronouppbördsstämma, men att, då derför måste presteras qvitto å

den gnidna räntan och frälseräntorna i många fall af egarne uppburos

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

först under februari, mars och följande månader, högst få egare af

skattéfrälsehemman inom länet kunde komma i åtjutande af den förmån,

som med Riksdagens skrifvelse vore afsedd; samt slutligen att medgifvandet

af den sökta förmånen för skattefrälsehemmans egare säkerligen

skulle motverka statens intresse att få räntorna af statsverket inlösta

— den enda utväg som funnes att ordna denna angelägenhet utan

ett årligen återkommande, ytterst betungande arbete för vederbörande

landskontor. På hufvudsakligen enahanda grunder som de af länsstyrelsen

i Stockholms län anförda hafva ock länsstyrelserna i Örebro

och Vestmanlands län afstyrkt Riksdagens framställning.

Det af länsstyrelsen i Östergötlands län såsom vilkor för bifall

till Riksdagens framställning förutsatta sätt för beräkningen af ersättningen

till eg are af skattefrälseräntegifvare är ej öfverensstämmande

med grunderna i kong], kungörelsen den 3 februari 1888. Af hvad i

frågan anförts från länsstyrelsernas i Stockholms, Örebro och Vestmanlands

län sida synes kollegierna vara ådagalagdt, att ett medgifvande

af den med Riksdagens skrifvelse afsedda förmån för dessa räntegifvare

skulle medföra synnerliga svårigheter för landskontoren i de län, der

ett större antal oinlösta frälseräntor förekomma, och förorsaka hinder

för kronofogdarne vid uppbördsstämmorna. Af länsstyrelsernas yttranden

kan ock anses framgå, att icke alla och i vissa orter törhända endast

få egare af skattefrälsehemman skulle ega gagn af den föreslagna förändringen.

Med afseende å hvad sålunda förekommit få kollegierna,

som anse synnerligen önskvärdt, att åtgärder kunde vidtagas, ledande

dertill att ännu oinlösta skattefrälseräntor blefve af statsverket förvärfvade,

underdånigst hemställa, att den af Riksdagen nu ifrågasatta

förändring i nådiga kungörelsen den 3 februari 1888 icke måtte i nåder

medgifvas.»

Vid föredragning af ärendet den 3 mars 1893 har Kongl. Maj:t,

med afseende å hvad kammarkollegium och statskontoret sålunda anfört,

funnit Riksdagens förut omförmälda framställning icke till någon Kongl.

Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Sedan motionärens förslag år 1891 var föremål för Riksdagens

behandling har Kongl. Maj:t rörande skattefrälseräntor af den beskaffenhet,

hvarom nu är fråga, i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut

förordnat dels genom kungörelse den 29 maj 1891, att den genom kongl.

förordningen den 11 september 1885 bestämda inlösen af skattefrälseräntor

och kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, finge

ega rum, derest vederbörande egare, som ville begagna sig af denna

inlösen, derom i den ordning, samma författning stadgade, gjorde an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

mälan inom utgången af år 1892, dels ock genom lag den 2 december

1892, att »den ersättning, som jemlikt kongl. kungörelsen den 3 februari

1888 bör utgå till egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta,

ehuru varande af den beskaffenhet, som afses i § 1 af förordningen

den 11 september 1885, icke blifvit af statsverket inlöst, skall, under

iakttagande i öfrigt af bestämmelserna i nämnda kungörelse, utgå från

och med år 1893 med fyratio procent, från och med år 1894 med femtio

procent, från och med år 1896 med sextio procent, från och med år

1898 med sjuttio procent, från och med år 1900 med åttio procent och

från och med år 1902 med nittio procent af räntans belopp, beräknadt

på sätt i samma kungörelse föreskrifves, samt från och med år 1904

med en summa, motsvarande räntans på nyssnämnda sätt beräknade

hela belopp».

Till närmare belysning af omfånget och beloppen af de ersättningar,

som för 1892 — det sista år, för hvilket uppgifter nu äro tillgängliga—

utbetalts till egare af skattefrälsehemman, får utskottet meddela,

att

Stockholms

län

utbetalts..........

3,745:

65

Östergötlands

»

» ............

1,140:

18

Jönköpings

»

» ............

172:

86

Kronobergs

»

» ............

80:

19

Kalmar

»

» ............

. 493:

67

Göteborgs och Bohus

J>

» ............

196:

22

Elfsborgs

»

» ...../..t..

84:

82

Skaraborgs

»

» ............

78:

51

Örebro

»

» ............

988:

09

Vestmanlands

»

» ...........

. 341:

91

Summa kronor

7,322:

10

Häraf synes, att utbetalningarne i Stockholms län uppgå till mer

än hälften af samtliga utbetalningar i de 9 öfriga län, der dylika utbetalningar

förekomma.

Det är för öfrigt blott i Östergötlands och Örebro län, som dessa

utbetalningar uppgå till något mera afsevärda belopp.

1 de öfriga 7 länen finnas numera, såsom af ofvanstående framgår,

blott några få utredda och oinlösta skattefrälseräntor.

Sedan utskottet sålunda i korthet lemnat icke blott i allmänhet utredning

om vissa åtgärder, som vidtagits till förmån för egare af skattefrälsehemman,

utan äfven särskildt upplysning om de skäl, som för

Bih. till Biksd. Prof. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

Kongl. Maj:t varit bestämmande, då Kongl Maj:t funnit sig icke kunna

något vidare åtgöra i anledning af Riksdagens skrifvelse den 13 maj

1891, hvarigenom Riksdagen gjort hufvudsakligen enahanda framställning,

som nu blifvit af motionären upprepad blott med det tillägg, att

utbetalningen af den skattefrälseräntegifvare af statsmedel tillerkända

ersättning enligt motionärens nu föreliggande förslag skulle under viss

förutsättning ordnas på olika sätt i skilda län, får utskottet för egen

del anföra, att utskottet finner det af motionären angifna och af Riksdagen

tillförene såsom berättigadt ansedda syftet att för egare till

skattefrälsehemman underlätta utbekommandet af ifrågavarande ersättning

bäst och lämpligast komma att främjas genom vidtagande af åtgärder,

ledande dertill att ännu oinlösta skattefrälseräntor varda, så

vidt möjligt, af statsverket förvärfvade, hvarigenom dessa hemmans

egare skulle blifva i allo likstälda med egare till kronoskattehemman.

De af motionären ifrågasatta föreskrifterna synas utskottet deremot

icke väl egnade att på ett tillfredsställande sätt lösa denna fråga. Såsom

af kammarkollegii och statskontorets förut anmärkta utlåtande otvetydigt

torde framgå, kan det nemligen icke anses ändamålsenligt att meddela

bestämmelser om ersättningens utbetalande genom vederbörande kronofogde

vid kronouppbördsstämmorna. Lämpligt synes det icke heller

utskottet, att, i enlighet med andra delen af motionärens förslag, uti ett

ärende af jemförelsevis så underordnad vigt som det förevarande meddelas

nya och olikartade föreskrifter för olika län.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion icke må till någon kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 april 1894.

På utskottets vägnar:

D. G. RESTADIUS.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.