Sök i Ratio Lex

Sammansatta Bevillnings- och 'Lagutskottets Betänkande N:o 6

1894-04-20 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevLU 1894:6, Sammansatta Bevillnings- och 'Lagutskottets Betänkande N:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och ''Lagutskottets Betänkande N:o 6.

1

••ib ; 1''xhtjI"- i bo r.jv/lölu oliv t’; ••/»•••imi.-.ui-i/bjy r rUtig . In:'' i !! • ( » i!?*

''•>iiir.v MyJ*>i tmo-fl fa. ,bbin;d ;fiu*uj> In: j.:> ;f.uvitfqu

tl )i> 1 n ,bo*> .^jtlffJtobo^flij «; <J J’OjhoV''Jö''1 •!•">!{'') iiytr-mpi

•''Vi no ru.-tii''/ ••bnolgH.K < 1T B f i (2 nob iiöipnnbmVd oiiob? jd> .nav.

Hit fritta jäv / •hnelffb bank) bobin hd ''*•>!*5 ni''/fund le •mhdSfet"!

• v. SV ilbo rv.?i‘>i nob i c o »gnSl Ii* jnbiuf nåd h; ib<r .rjavhb

;• nöd wj :! •: ■ r i > . • I i 0 l{''»b . i’i‘V t: £ i ■■ ;hf !»(V :''0";_IUi(]! fanmv ii’-

N:o 6.

i K MK.IHB rall! (JO!..

0''i.fi :rJrå •jb-finifiliad

tftfihflft rj I

]> a!

i-mtivii

»rojit K

-Ht: .''inttnnosi tmutiié h: vun fMitBjUtiuru/nitid .1 i i I «m ».!• .egd

Ank. till Riked. Kansli den 20 april 1894, kl. 7 e. in.

krlnpionovutt loslrv “f

. iso ■ •. i, b i; < o n i £ : .•!< 1 »Vföaf ><’> :b i; ■'' b mai . <! Ugujl

Betänkande, i anledning af väckta motioner om medgifvande af

, . is. k. lokal sjelf styrelse för kommunerna i fråga om för
-

!,rl»ni. -of

; tfiiu: tn>. Ib

liVfl

säljning af bränvin.

.it,

>i> i‘ju ilrtvfö o''iw.

åt ‘

I . j OfflJ

M I !.ii i : ■!! :<> .Jiir.A- ''!>

§§ 6, 7, 8 och 10 i gällande bränvinsförsäljningsförordning hafva

följande lydelse:

§ 6.

uj 1 < i • Rättighet till-minuthandel med eller utskärning af bränvin, som

,it stad innéhafves på grund af burskap eller särskild! privilegium, tillkommet

innan nådiga förordningen den 18 januari 1855 angående vildren

för försäljning af bränvin blef till efterlefnad gällande,! må fortfarande*

så länge den ej uppsäges eller, förverkas, åtnjutas, i dock endast i

hittills: gällande utsträckning.ai•">d i>ts*r obVir . jo omd»''--. v»b

2. Burskap, som meddelats efter det . nådiga förordningen den 18

januari, 1855 angående vilkoren för bränvins försäljning blef till,! efterlefnad

.gällande, medför ej rätt till minuthandel med eller utskänkning

af bränvin. A •?.;. o dm-. h *.''•;(* ■ •• .Vin;; i •*

..•Ö;1,,. , .''ji . j . -.1" furir* • ; ; | : •<">{ i . "i i .-tf . ; ■1

-,! •; i nr''-,; : i... v.-Yföfb ,7,V

b ; Har för gästgifveri å landet vid den tid, då nådiga förordningen

den 18 januari 1855 angående vilkoren för försäljning af bränvin blef

Bill. till Riksd. Prof. 1S''J4. 5 Sand. 2 Afd. 5 lläft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

till efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet utöfvats och sedermera icke

upphört; då må samma handel, så framt rättigheten dertill icke varder

uppsagd eller förverkad, fortfarande tillgodonjutas, dock endast af den,

som, då nådiga förordningen den 26 augusti 1873 angående vilkoren för

försäljning af bränvin blef till efterlefnad gällande, var egare till sådant

gästgifveri, och af hans hustru, så länge någon af dem lefver och gästgifverihållningen

vid samma gästgifveri, sjelf eller genom annan behörig

person, besörjer.

2. Eges sådant gästgifveri af kommun eller annan menighet eller af

bolag, å hvilket de i § 9 mom. 2 befintliga föreskrifter icke äro tillämpliga,

då må rättigheten till bränvinsutskänkning af samma kommun, menighet

eller bolag under förestående vilkor tillgodonjutas under loppet af

tjugu år, räknade från den dag, då nådiga förordningen den 26 augusti

1873 angående vilkoren för försäljning af bränvin blef till efterlefnad

gällande.

3. Der gästgifverihållning är mellan flere åbor fördelad, må utskänkningsrättighet

af dem icke samtidigt utöfvas, utan af hvardera endast

under den tid, han gästgifverihållningen besörjer. Den, som vill sin andel

i utskänkningsrättigheten uppsäga, vare dertill berättigad, der uppsägning

sker inom den tid, som i § 16 mom. i här nedan är bestämd.

• i • | i.. •, ! j»■. i

§ 8

1. I stad skall magistraten hvarje år inom utgången af januari månad

för Kongl. Majits befallningshafvande uppgifva de näringsidkare, hvilka

rätt till minuthandel med eller utskänkning af bränvin tillkommer på

grund af stadgandet i § 6 mom. 1.

2. För hvarje år skall inom samma tid, sedan stadsfullmägtige eller,

der sådane ej finnas, allmän rådstufva hörde blifvit, magistraten till Kongl.

Majtts befallningshafvande afgifva utlåtande, huruvida derjemte rättighet

att'' då idka minuthandel med eller utskänkning af bränvin må andra personel

'' för högst tre år tilldelas och, i sådant fall, föreslå försäljningsställenas

antal äfvensom i hvilken trakt af staden hvarje försäljningsställe

finnas må, i fall föreskrift jemväl i sistnämnda hänseende anses nödig.

3. Kongl. Maj:ts befallningshafvande fatte derefter sitt beslut i ämnet

och gifve det magistraten till känna; dock må ej mot både magistratens

och stadsfullmägtiges eller allmän rådstufvas afstyrkande beslutas,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6. 3

att näringsidkare enligt mom. 2 antagas skola, ej heller. sådane näringsidkares

antal bestämmas högre än det, hvarom magistraten och stadsfullmägtige

eller allmän rådstufva äro ense.ii ; '' v l iiv.t i;.

§ 10. ''■>: ,yr>:|i

■" ti; # g 1 anm »: •’ ''-rn-Mäihur.?. :,m - »•>! it?,

1. Vill någon väcka förslag, att annan utskänkning än den, som kan

tillkomma innehafvare af gästgifveri, må i socken å landet idkas, göre

derom framställning hos kommunalnämndens ordförande inom första hälften

af mars månad det år, då försäljningen skall börjas. Kommunnalnämnden

skall innan slutet af samma månad deröfver afgifva yttrande

och deri, om bifall till utskänkningen för högst tre år tillstyrkes, utsätta

den trakt, hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas till ordföranden

i kommunalstämman. Denne inhemte, innan april månads utgång,

på kommunalstämma, som blifvit två söndagar å råd pålyst, socknemännens

utlåtande i ämnet. Varder framställningen af kommunalstämman

ogillad, förfalla frågan. Har åter kommunalstämman bifall tillstyrkt, sände,

inom tre veckor från det kommunalstämman blifvit hållen, ordföranden

kommunalstämmoprotokollet och kommunalnämndens yttrande, jemte eget

utlåtande i ämnet, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande in. Kongl. Majjts

befallningshafvande fatte deri sitt beslut och gifve det kommunalnämndens

ordförande och vederbörande länsman till känna.

2. Der fråga uppstår, att rättighet till minuthandel med bränvin i

socken må beviljas, förfares på lika sätt, som om utskänkning nu stadgadt

är. • :■ .; , : i

i •'' > ■■ ■ '' • : ;i''■ - " ■ ij•;*■>!! \ , .•*. j

Herr J. Anderson i Tenhult har i en inom Andra Kammaren väckt

motion, n:o 105, i hvilken motions syfte herr Joh. Sjöberg förklarat sig instämma

— efter att hafva erinrat om innehållet i ofvanintagna §§ äfvensom

särskildt framhållit, att, enligt motionärens förmenande, tiden nu vore

inne, att de i förutnämnda § 6 omförmäla privilegier borde upphöra, samt

att intet skäl heller funnes att låta gästgifvaregården och skjutsstationen

intaga en undantagsställning i fråga om rättighet till spirituösaförsäljning,

hvadan de härom förefintliga bestämmelser borde utgå — vidare beträffande

gällande stadganden angående bränvinsförsäljningsrättigheters upplåtande

anfört, bland annat, följande:

»Eu stor våda ligger, deruti, att ett fåtal bättre lottade personer hafva

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Betalnings■ och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

att afgifva förslag, som så nära röra'' deti stora allmänhetens ekonomiska

och moraliska välfärd- Ingen lärer vilja påstå, att krogarne i Och''för sig

medföra någon nytta för samhället eller de enskilda,‘ Som begagna sig af

desamma; deremot erkänna troligtvis alla, att de hinna medföra skada,

och flertalet invånare i månget samhälle torde anse, att de icke blott

hinna vara skadliga, utan att de verkligen äro det. Ingen olycka inträffar

således, om samhällsmedlemmarne skulle besluta sig för att stänga

krogarne. Men högst menligt kan det inverka, att myndigheterna besluta

upprättandet af krogar. Om i något fall lokal sjelfstyrelse på bred basis

skall ifrågakomma, bör det vara vid dessa angelägenheters ordnande. Afgörandet

bör öfverlemnas åt hela samhället, och omröstning bör ske, icke

efter graderad röstskalä, utan per capita på det sättet, att hvarje välfräjdad

man och qvinna, som uppnått 21 års ålder, eger rösträtt; då det gäller

en menniskas bevarande från lastens dypölar, böra rang och förmögenhét

ej tillmätas något särskilt värde framför andra.»

Under åberopande jemväl af hvad motionären i en af honom vid

nästlidne riksdag i ämnet väckt motion anfört, hemställer motionären

alternativt, att Riksdagen må »besluta, att inga nu befintliga eller hädanefter

ifrågasatta nya spirituosaförsäljningsställen inom kommun må efter

viss tid, t. ex. efter den 1 januari 1895, få utöfva sin verksamhet, förrän

sådana omröstningar försiggått, som här ofvan äro antydda», eller »i skrifvelse

anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för nästkommande

Riksdag framlägga förslag till ändringar i nu gällande förordning om försäljning

af bränvin ih. m. i det syfte, som i denna motion åfseé». •

.: • • , j: A 4-i i i '' ■ A e- i - ''• Ut''». ■ ; ■ - • ‘ : .* < •; • ''• ‘ I ’ • \ ‘ . *

Derjemte hafva i en likaledes inom Andra Kammaren väckt motion,

n:o 118, herrar O. Eklund, A. Hedin samt 68 andra af kammarens ledamöter

hemstält, ,j j: r. Y v v>1i

»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. ,Maj:t arihållef, det Kongl.

Maj:t ville låta utarbeta och för nästkommande Riksdag framlägga förslag

till ändring i nu gällande förordning om försäljning af bränvin m. in.

enligt följande grunder:

l:o. När i stads- eller landtkommun fråga uppstår, att rättighet till

annan minuthandel med eller utskänkning af bränvin, än sådan som i stad

eger rum på grund af burskap eller särskilt privilegium och på landet

kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, skall inom kommunen meddelas,

åligger det Konungens befallningshafvande, derest inom viss tid skriftlig

ansökan derom inkommer, undertecknad af välfräjdad?, till myndig ålder

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6. 5

komna medlémmar af kommunen, som äro svenska medborgare, till ett

antal motsvarande minst en tjugondedel af kommunens inantalsskrifna

folkmängd, att förordna om anställande i kommunen af omröstning rörande

den sålunda väckta frågan.

2:o. I denna omröstning ega alla de kommunalmedlemmar att deltaga,

som uppnått myndig ålder, ega god fräjd och äro svenska medborgare.

3:o Omröstningen, som sker med slutna sedlar, gäller endast förbud

eller icke förbud mot ifrågasatt upplåtande af försäljningsrättigheter.

4:o. Om förbudsförslaget af mer än hälften af de i omröstningen

deltagande antages, träder det i kraft från den tidpunkt, då förut beviljade

rättigheter upphöra, och må ny fråga om upplåtande af rättigheter ej

väckas förr än efter tre år. Om förslaget af flertalet röstande ogillas, har

det förfallit, och kan ny fråga om förbudsomröstning likaledes ej väckas

förr än efter tre år.

5:o. Besvär öfver det genom omröstningen fattade beslutet må ej

änförhs på annan grund, än att det förmenas icke hafva tillkommit i laglig

ordning; och skall Konungens befallningshafvande, derest beslutet af sådan

anledning undanrödjes, förordna om anställande af ny omröstning.»

Sedan motionärerna erinrat, hurusom 1893 års Riksdags bevillningsutskott

vid behandlingen af ofvanberörda, vid nyssnämnda riksdag väckta

motion förmält, att det med skäl kunde sättas i fråga, om ej i berörda

angelägenhet större inflytande borde inom kommunen tillerkännas flertalets

åsigt, men att utskottet dock ej kunde förorda förslaget, såsom

innebärande en allt för stor afvikelse från nu gällande grundsatser för

kommunala ärendens afgörande, anföra motionärerna till stöd för sitt förevarande

förslag följande:

»Föredömen från andra länder — Nordamerikas förenta stater, England

och dess kolonier — gifva ock stöd åt förhoppningen, att man på

den antydda vägen skall kunna närma sig en mera tillfredsssällancle lösning

än hittills af en fråga, hvilkens utomordentligt stora betydelse af

alla erkännes, och hvilkens af flera skäl vanskliga beskaffenhet derför icke

får afskräcka från fortsatta bemödanden att genom lagstiftningens mellankomst

underlätta och stödja det moraliska reformarbete, som verkar på

opinion och sed.

Det förslag, vi gå att framställa, är så till vida icke någonting fullkomligt

nytt, som det nära ansluter sig till nu gällande bestämmelser om

kommunernas beslutanderätt i ärenden angående detaljhandel med spirituösa

drycker och vill utveckla denna rätt i enlighet med en verklig sjelfst.y
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansätta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

relses grundsatser, från hvilka våra kommuner — såsom rösträttsstatistiken

utvisar, och de vid samtliga lagtima riksdagar 1867 —1898, utom en enda,

väckta rösträttsmotioner påpekat — ännu stå mycket fjerran. Och hvad

angår administrativa myndigheters nuvarande inflytelse å detta slags kommunalfrågor,

så inskränker vårt förslag icke Konungens befallningshafvandes

nuvarande rätt att, mot kommunalmyndighets bifallande beslut, förvägra

upplåtande af försäljningsrättigheter. Att Konungens befallningshafvandes

nuvarande befogenhet att, äfven mot stadsfullmägtiges (eller allmän rådstugas)

mening, medgifva försäljningsrättigheter åtminstone får vika för

ett folkomröstningsveto, torde ej från någon synpunkt kunna betraktas

såsom en för samhällets bästa äfventyrlig inskränkning i nämnda embetsmyndighets

magtfullkomlighet. Vi afse ej heller någon annan rubbning

af de nu stadgade formerna för handläggning af ifrågavarande ärenden

än den, som nödvändigt följer af rätten att fordra eu vetoomröstning. Vårt

förslag afser endast att öppna en möjlighet för flertalet af kommunens

medlemmar att hindra en försäljning, som nu kan kommunen påtvingas

genom beslut dels af en kommunal myndighet, som framgått ur eller utöfvar

sin beslutande magt enligt fyrktals- och bevillningsrösträtt, dels af

eu administrativ statsmyndighet.

Från den förut nämnda motionen skiljer sig sålunda vårt förslag i

vissa väsentliga afseenden.

Vi vilja icke, såsom motionären vid sistlidne riksdag, öfverlemna åt

allmän rösträtt att antingen tillåta spirituosaförsäljning inom kommunen

och i så fall bestämma försäljningsrättigheternas antal eller förbjuda upplåtelse

af sådana rättigheter, utan vilja vi endast tillerkänna kommunens

medlemmar rätt att genom omröstning uttala sitt veto mot ett i nu stadgad

ordning väckt förslag om beviljande af rättighet till minuthandel och

utskänkning. Derjemte, och såsom en borgen för ett mera medvetet intresse

för saken, åsyftar vårt förslag icke en obligatorisk omröstning, utan

göres den beroende af initiativ från ett visst antal af kommunens medlemmar.

Der initiativrätten ej begagnas, eller förbudet icke segrar vid

omröstningen, behålla de kommunala och administrativa myndigheterna sin

nuvarande beslutanderätt. Då vi endast föreslå ett veto, finnes naturligen

för oss ej heller något skäl att ifrågasätta, det »angränsande» eller eljest

närbelägna kommuner skulle ega att i omröstning deltaga.

Begränsadt till ett veto, tillerkändt åt den allmänna rösträtten, lärer

den af oss föreslagna anordningen icke träffas af den anmärkning, som

bevillningsutskottet gjorde gällande mot den vid förliden riksdag väckta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bemllnings■ och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

7

motionen, att nemligen denna innebar »en allt för stor afvikelse från nu

gällande grundsatser för kommunala ärendens afgörande». Detta torde

väl kunna sägas om ett förslag af innehåll, att det positiva beslufet om

upplåtande af försäljningsrättigheter och om deras antal skulle från kommunala

myndigheter och vederbörande embetsverk flyttas öfver till en ny,

talrik corps af röstägande, men ej om en åt dessa öfverlemnad rätt att

blott afvärja en åtgärd, som flertalet ogillar. Och om vi vilja tillerkänna

detta veto åt en af nuvarande kommunala census oberoende rösträtt, så

kan ju icke i en sådan fråga som den om spirituosaförsäljning mot detta

vårt yrkande åberopas något af de skäl, som anföras till försvar för bevillnings-

och fyrktalsrösträtten vid beslut om kommunala skatter och

utgifter eller vid val af dem, åt hvilka kommunens beslutanderätt i sådana

ärenden kan eller skall öfverlemnas. Ty det »större inflytande», som enligt

vårt förslag »tillerkännes flertalets åsigt», kan icke i någon den ringaste

mån träda någons rätt eller kommunens välförstådda och lofliga intressen

för nära.» ; :

r 11 f.. ; •••■< .»tv,. iOii • . • -v-;*;. V'''' ''• •:•! • : t «•,; >; ■ v * •» j

Motionärerna afse förändringar uti den nu i vårt land rådande lagstiftningen

i syfte dels att införa bränvinsförsäljningsförbud i större omfattning,

än nu är fallet, och dels att grunda en större del af kommunens

beslutanderätt i hithörande frågor på omröstning bland alla kommunal*

medlemmar, män och qvinnor, som uppnått 21 års ålder, ega god fräjd

och äro svenska medborgare. Såsom gynsamma föredömen för en dylik

lagstiftning anföras i första rummet Nordamerikas förenta stater samt

England och dess kolonier. Utskottet har derför låtit sig angeläget vara

att bilda sig en föreställning om de resultat, som genom förbudslagstiftning

vid spirituosaförsäljning vunnits i dessa länder, och har härvid

haft fördelen att få begagna bland annat en del litteratur, som till utskottet

inlemnats af motionärerna och hvilken i väsentlig mån ligger till

grund för utskottets framställning. I betraktande af den stora betydelse,

som sträfvandena att begränsa användandet af spritdrycker hafva, och

vigten af de försök i denna rigtning, som gjorts genom användande

af den s. k. lokala optionen, har utskottet ansett lämpligt att här

nedan i korta drag redogöra för de vunna resultaten i de nämnda länderna.

Nordamerikas förenta stater. Som bekant, har man i olika länder

sökt inskränka förbrukningen af spritdrycker på tvenne från hvarandra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

skilda vägar: dels genom förbudslagstiffoting och dels genom licenssystemet,

d. v. s. begränsning af försäljningsrättigheternas antal, hög beskattning

och stränga ordningsföreskrifter för spritdryckernas försäljning.

Statsförbund. 1 sin strängaste form skulle förbudslagstiftningen omfatta

förbud icke blott för spritdryckers försäljning, utan äfven för deras

tillverkning och transporterande. I den hittills i Amerikas förenta stater

oftast begagnade formen — den s. k. Maine-lagen — är den dock blott

inskränkt till tillverkningen och försäljningen inom den särskilda stat,

som antagit lagen. Orsaken härtill ligger icke så mycket uti bristande

god vilja hos dessa staters lagstiftande myndigheter att utsträcka förbudet

än vidare, utan beror fastmera derpå, att de enskilda staterna visserligen

hafva vidsträckt magt att ordna förhållandena inom sina egna landamäre!),

men äro bundna af kongressens magt att ordna handeln med främmande

nationer och mellan de enskilda staterna inbördes. De enskilda staterna

ega sålunda ej att förbjuda import af spritdrycker och påverkas äfven i

andra hänseenden uti sin rätt att bestämma öfver sådana dryckers transporterande.

Förbudslagstiftning har varit införd längre eller kortare tid i sjutton

af de Förenta staterna, om den också i några af dessa knappast någonsin

kan sägas hafva blifvit faktiskt tillämpad. År 1893 gälde förbud i sju

stater, nemligen Maine, New Hampshire, Vermont, Iowa, Kansas och de

nya staterna Norra och Södra Dakota, af hvilka fyra, nemligen Maine,

Kansas och de båda Dakota, hafva infört bestämmelser härom i sina grundlagar.

Dessa sju stater äro alla jemförelsevis glest befolkade, med i medel- *

tal högst 34 invånare per engelsk qvadratmil. Städernas invånare utgöra

i New Hampshire ungefär 27 procent af hela befolkningen, i Maine 19

procent och i de öfriga än mindre. Bland de vigtigare stater, som tidigare

gjort allvarliga försök med förbudslagstiftning, må nämnas Massachusetts

och Rhode Island (cirka 300 inv. per engelsk qvadratmil och 70 procents

stadsbefolkning), hvilka båda öfvergått till licenssystemet med lokal

option. ,t

Öfver hufvud kan man säga, att försöken med förbudslagstiftning

hafva utfallit med helt olika resultat, allt efter som de uppburits af den

allmänna folkmeningen eller ej. Der allmänheten ej vant genomträngd

af önskligheten och behöfligheten af de vidtagna stränga åtgärderna, har

lagen visat sig vanmägtig, och de polismän, åt hvilkas öfvervakande lagen

varit anförtrodd, hafva väl förstått att fullständigt eller delvis tillsluta

ögonen för lagöfverträdelserna. I allmänhet hafva svårigheterna visat sig

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

9

störst i städerna, och ganska få städer torde kunna anföras, der det för

systemets genomförande behöfliga nitet och allvaret visat sig. Deremot

medgifva alla, att på landsbygden förbudslagstiftningen lemnat bättre

resultat, hvarför ock förbudslagstiftningens varmaste och talrikaste vänner

äro att finna bland landtbrukarne.

Emellertid förklara de amerikanska förbudsvännerna, att de anse

systemet fördelaktigt trots dess uppenbara vanmagt att förhindra superiet.

Den öppet tillgängliga krogen är, säga de, det ondas kärna, och genom dess

afskaffande är mycket vunnet. Unge män, som icke vant sig vid spritdryckers

begagnande, uppsöka icke kroglokaler, om dessa äro undangömda i städernas

mindre välkända qvarter och rusdrycker endast i smyg och mot lagens

förbud kunna bekommas. Gör drickandet vanhederligt, säga förbudsvännerna,

och det skall förlora terräng! Statistiken och den personliga erfarenheten

lära också visa, att spritdryckernas förbrukning aftager efter förbudets

införande. Svårigheterna att på ett sådant område som bränvinslagstiftningens

komma till fullt tillförlitliga statistiska siffror äro alltid stora och

icke minst i Förenta staterna med deras rörliga förhållanden. Man måste

derför för frågans bedömande i mångt och mycket lita på enskilda

personers subjektiva omdöme. Äfven bland varmt om nykterheten

nitälskande män lär i Amerika vara allmänt gängse den åsigten, att

med förbudslagstiftningen följer väsentligt ökadt drickande i hemmen.

Den totala mängden af förbrukade spritdrycker skulle visserligen aftaga,

och antalet personer, som fullständigt afhålla sig från förtärandet af dylika

drycker, ökas, men samtidigt skulle spritdryckernas användande i

hemmen ökas, och i vissa hänseenden

svårare former.

Det visar sig att äfven på ställen, der allvarliga försök göras att

hålla förbudsbestämmelserna verksamma, uppfinningsförmågan är stor att

kringgå lagen. Dryckerna gömmas för försäljningsändamål i ägg, i kärl

liknande böcker (synnerligast biblar eller arbeten, hvilkas titlar — såsom

Bourbonernas historia, Oportos historia — angifva innehållets beskaffenhet)

och på otaliga andra sätt. Apotekare sälja dem under namn af pepparmyntessens,

Jamaica ingefärsessens, kamfertsprit, söt cider in. fl. Whisky

säljes såsom kallt te, hvitt bläck o. s. v.

Maine-lagens upphofsman, general Neal Dow, skildrar några följder

af förbudslagstiftningen på följande sätt: De ställen, der spritdrycker försäljas,

bestå dels af apoteken, dels af låga, afskräckande, mörka kyffen, afsides

belägna i de stora städerna. De sistnämnda ställenas enda förråd bestå

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 5 Sami. 2 Afd. 5 Käft. 2

dryckenskapen uppträda i betydligt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansätta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

af en flaska rom eller whisky i försäljarens rockficka eller af en flat,

efter kroppen afpassad, under västen buren kanna med två afdelningar

för rom och whisky, eller af två flaskor rom och whisky, nedhängande

på båda sidor om kroppen under försäljarens rock, eller af en tunna om

10 gallons, dold under afskrädeshögen eller begrafven i en källare, eller

af ett hälft dussin flaskor, bevarade i askkärlet eller under stekugnen,

eller dylika förråd, förborgade på hundra andra ställen.

Erfarenheten visar ock, att det är så långt ifrån att man lyckas undertrycka

dryckenskapen, att spritförbrukningen i Amerika öfver hufvud

taget tillväxer ganska hastigt, oaktadt den på så många ställen kraftigt

bekämpas.

Lokal option. Såsom ofvan nämnts, visar erfarenheten, att förbudslagstiftningen

medfört jemförelsevis goda resultat endast der den uppburits hos

den stora allmänheten af en kraftig och bestämd öfvertygelse om dess

rigtighet och befogenhet. Med de olika förhållanden, som råda inom en

stats skilda områden, har det derför visat sig stora betänkligheter äfven hos

varma förbudsvänner med afseende på lämpligheten att tillämpa förbudet

likformigt öfver en hel stat. Den lokala optionen, d. v. s. rätten för de enskilda

kommunerna att hvar för sig bestämma, om de önäka förbud eller

ej, har derför vunnit allt allmännare erkännande, då det genom den ställes

i utsigt, att förbud skulle kunna genomföras just der förhållandena äro

. gynsamma och den allmänna meningen stämd för detsamma. Anmärkas

bör dock, att en mängd af de amerikanska förbudsvännerna invända mot

den lokala optionen, att den är både för lokal och för valfri. Den behandlar

nykterhetssträfvandena allt för mycket som en polisfråga och

framhåller ej nog den moraliska sidan af saken. Den framhåller derjemte,

att den lokala optionen endast kan genomföras på landsbygden och, då

den omfattar ett så begränsadt område, skadligt inverkar på granskapet

genom dryckenskapens förläggande dit.

Sätten för den lokala optionens genomförande i de olika staterna

äro vidt skilda. Olika åsigter råda i de Förenta staterna om lämpligheten

att utsträcka den till hela grefskapen eller att begränsa den till de

enskilda kommunerna, hvarvid dock uti det förra fallet de större städerna

skiljas från landsbygden. För det vidsträcktare området tala svårigheterna

att inom ett allt för litet område göra föreskrifterna verksamma, i det

att allmänheten kan erhålla spritdrycker uti grannkommunerna på kort

afstånd; för det inskränktare området åter möjligheten att genom personlig

nitälskan och intresse lättare öfvervaka bestämmelsernas efterlefnad. I

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

11

allmänhet har den lokala optionens begränsning till de enskilda kommunerna

visat sig vinna större anklang. I Massachusetts, der den lokala

optionens princip visat vida större lifskraft än i någon annan af de norra

staterna, tillämpas den ej på grefskapen, utan på de enskilda kommunerna

och städerna.

I södern åter sträcker sig optionen oftare till grefskapen, men hågkommas

bör, att förhållandena der äro helt egendomliga genom den vigtiga

roll, neger-elementet der spelar. Negrerna äro kända för brist

på återhållsamhet och för begifvenhet på starka drycker. De öfverdrifter,

hvartill dryckenskap i dessa stater ledt, och den råhet och våldsamhet,

härvid lagts i dagen, hafva helt naturligt tvungit till den motsatta

ytterligheten och till ett ganska strängt tillämpadt förbudssystem.

I några af de södra staterna omfattar den lokala optionen halfva arealen,

om ock ej halfva befolkningen. I de stora städerna är den ej ofta tilllämpad,

men på landsbygden har den vunnit stor terräng.

I allmänhet är tillvägagåendet för optionens tillämpning sådant, att ett

visst antal eller en viss procent af de röstberättigade skola tillkännagifva

sin önskan om omröstning öfver förbuds införande eller afskaffande, och vanligen

kan ny omröstning ej ega rum förr än efter 2—4 års förlopp. I

Massachusetts och ett par af de södra staterna (t. ex. Arkansas) är det i

lagen föreskrifvet, att årligen omröstning skall ega rum, huruvida förbud

skall gälla eller ej. I Illinois är årlig omröstning ej föreskrifven, men

spritdrycksförsäljning får icke ega rum förr än de röstberättigade vid en

omröstning uttalat sig derför. I sistnämnda fall råder sålunda ett förhållande,

som är omvändningen af det direkta vetot.

Den lokala optionen är dock icke alltid tillämpad genom direkt omröstning

bland kommunens röstberättigade, utan sker på flera ställen

genom en särskild! för detta ändamål vald myndighet, »the Excise Commissioners»,

t. ex. i staten New York och i Nebraska. Af många anses

detta sätt lämpligare, då derigenom intresset för förbudslagsstiftningens

vidhållande lättare skulle bibehållas. I andra stater är det andra myndigheter,

som afgöra om förbudslagstiftningens tillämpande, t. ex. i Californien.

En annan amerikansk typ för den lokala optionen består deruti, att

de röstegande icke votera om spritdrycksförbud i allmänhet, utan om

tillåtelse för enskilda personer att försälja spritdrycker. Så är fallet på

landsbygden i Missouri och Nebraska, i Florida och flera af de södra

staterna. Der gifvas fall, då lagstiftningen härvid kräfver två tredjedelars

majoritet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

Ofvanstående anteckningar torde gifva en antydan om de skiftande

sätt, hvarpå den lokala optionen är ordnad i Nordamerikas förenta stater,

äfven om någon fullständighet i uppgifterna ej kunnat medgifvas af förhållandena

eller här varit afsedd.

Något allmänt svar är svårt att gifva på frågan, med hvilken framgång

den lokala optionen tillämpats på olika ställen. Framför statsförbud

har optionen, såsom redan ofvan framhållits, den förtjensten, att den

lättare kan tillämpas på de ställen, der den behöfts och der den uppburits

af den allmänna meningen. Emellertid visar erfarenheten, att den ingalunda

kan hindra dem, som det önska, att skaffa sig spritdrycker, det må nu

ske på laglig eller olaglig väg, öppet eller hemligt. Få torde de städer af

nämnvärd storlek vara, der det kan sägas, att förbud genom den lokala optionen

kunnat för någon längre tid införas. På landsbygden och särskildt inom

de södra staterna har af skäl, som redan omnämnts, den lokala optionen visat

sig mest tillfredsställande. Äfven om den ej förhindrat spritdryckernas förtärande

i hemmen, har det visat sig välgörande, attde allmänna försäljningsställena

för spritdrycker afskaffats på landsbygden. Å andra sidan erkännes den

lokala optionen framkalla den olägenheten, att angränsande kommuner, der

optionen ej genomförts, i väsentlig grad öfverhopas med personer, som

äro begifna på dryckenskap, och att svårigheter på denna grund der uppstå,

På många ställen torde spritdrycksförbud genom den lokala optionen

endast till namnet varit infördt och aldrig kommit till utförande —

så lär lokal option för ett par år antagits i 7 grefskap i Michigan,

men näppeligen genomförts i mer än 2. Man kan få höra så stränga

uttalanden som t. ex. af en anhängare af förbudssystemet, hvilken förklarat

sig ej kunna säga ett ord af erkännande beträffande systemets

verkningar i nämnda stat. Samma omdömen gälla i lika hög grad uti

Missouri och på flera andra ställen, der den lokala optionen visat sig

vanmägtig och man genom licenssystemet varit tvungen söka begränsa

spritdrycksförsäljningen. Såsom redan ofvan betonats, visar det sig öfver

allt, att den framgång, hvarmed den lokala optionen kan begagnas, beror

på den förut befintliga andan hos den stora allmänheten, och att hvarje

försök från de stränga förbudsvännerna att mot denna genomföra sitt

system blifvit magtlöst och framkallat svåra olägenheter, som ofta ledt

till systemets upphörande.

Licenssystemet. Systemet att söka inskränka spritdryckernas förbrukning

genom begränsadt beviljande af rättigheter till deras försäljning, genom

hög beskattning och stränga polisförordningar har först på senare tider mera

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande iV:o 6’. 13

systematiskt genomförts i Förenta staterna. I Nebraska, der det först tyckes

hafva, tillämpats, är det i sträng form sedan 1881 intaget i statens lagar,

Så mycket hastigare tyckes det sedan dess hafva vunnit erkännande och

ingår nu i flera staters lagstiftning. Åtskilliga tecken tala för att begagnandet

af detta licenssystem är stadt i fortvarande tillväxt, oaktadt

förbudsvännerna i allmänhet bestämdt uppträdt mot detsamma, såsom

varande omoraliskt och en kompromiss med synden samt bestickande allmänhetens

rättsmedvetande genom de stora inkomster för det allmänna,

som det lemnar. Förbudsvännerna påstå, att licenssystemet ej minskar

drickandet, men att det ger försäljaren af spritdrycker anseende och en

betydande politisk vigt samt vädjar till de skattdragandes fulaste intressen.

Licenssystemets anhängare åberopa åter, att genom detsamma de uslaste,

på de mest undangömda ställena befintliga krogarne afskaffas, att poliskontrollen

blir verksam och derigenom månget lastens och brottets tillhåll

bringas ur verlden, att försäljarne af spritdrycker sjelfva af rädsla

att förlora sin ställning tvingas att iakttaga lag och ordning samt, drifna

af sin egen sjelfbevarelsedrift, hjelpa till att undertrycka den otillåtna

spirituosaförsäljningen.

Huru svårt det än är att bilda sig en öfvertygelse om den allmänna

meningens läge beträffande en så omstridd fråga som lämpligaste sättet

att befordra nykterheten, torde man kunna säga, att licenssystemet i Amerika

skattas högt och att äfven de, som helst önskade ett fullständigt

förbud, der ett sådant uppbures af den allmänna meningen, finna licenssystemet

mest tillfredsställande, der så ej är fallet. Lokal option och

licenssystemet i förening — det vill säga förhud, der det kan genomföras,

och licenssystemet, der så ej kan ske — torde vara den lagstiftning, som

sättes högst af den allmänna meningen i Amerika. Härtill kommer, att

de nykterhetsvänner, som ej tro på lämpligheten af den lokala optionen

eller för budslagstiftning öfver hufvud, i allmänhet äro varma anhängare

af licenssystemet.

Maine-lagen. Såsom ett mera konkret exempel på förbudslagstiftningens

verkningar torde lämpligen någi-a uppgifter om förhållandet i

staten Maine kunna anföras, då denna stat spelat en anmärkningsvärd

roll i nämnda lagstiftnings historia.

Den första af Nordamerikas förenta stater, der förbudslagstiftning

med afseende på spritdrycker införts, är Maine. Allt ifrån 1851, endast

med undantag för åren 1856—1858, har det i nämnda stat varit med höga

straff af böter och fängelse förbjudet icke blott att sälja och utskänka

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

spritdrycker (med undantag af cider), utan äfven att för saluändamål förvara

eller transportera sådana drycker. 1884 infördes förbudsbestämmelserna

i statens grundlag, och, äfven om i vissa hänseenden straffpåföljderna

under det sista året mildrats, torde kunna sägas, att förbudslagstiftningen

i Maine med åren snarare skärpts än tvärt om.

Omdömena om Maine-lagens verkningar vexla naturligtvis betydligt,

beroende på bedömarens ståndpunkt; men sammanställer man tillgängliga

uppgifter från olika håll, synas åtminstone några mera allmänna slutsatser

kunna dragas. Inom Maines landtdistrikter, omfattande omkring fem

sjundedelar af statens befolkning, synes spritförbudet i allmänhet vara

effektivt. Spritförbrukningen utom städerna är mycket liten, utom invid

gränsen till Canada, der spritdrycker lätt införas öfver gränsen. Cider

lär likvisst förbrukas och äfven säljas i afsevärd mängd. Inom städerna

deremot visa sig stora svårigheter att upprätthålla förbudet, och lagens

verkningar äro på olika ställen helt olika. Såsom exempel må anföras

förhållandena i två af de större städerna, hufvudstaden Portland med en

befolkning af 86,400 invånare och Bangor med 20,000 invånare.

I den förra af dessa städer, Portland, har förbudet, särskildt under

de sista åren, upprätthållits med ytterlig stränghet, beroende på att en

ganska stor del af befolkningen består af absolutister, och dessa, delvis

på grund af rent politiska grunder, kunnat tillsätta nitiska öfvervakare

af lagens efterlefnad. Äfven om befolkningens jemförelsevis stora återhållsamhet

från spritdryckers begagnande till stor del är beroende på

religiösa och moraliska förhållanden, oberoende af förbudslagstiftningen,

medgifves dock äfven af systemets motståndare, att spritdryckernas förbrukning

i Portland minskats derigenom, att deras åtkomst väsentligt försvårats,

och lockelsen efter dem förminskats genom afskaffandet af öppna,

lätt tillgängliga utskänkningsställen. Då spritdryckerna -endast i smyg

och på bakgator kunna åtkommas, har utan all fråga deras förtärande

försatts i vanrykte och inskränkts till en mera begränsad del af befolkningen

än annars skulle varit fallet. Äfven bland den mera välmående

befolkningen, som i sina hem utan allt för stort hinder af lagens bestämmelser

kunna begagna spritdrycker, uppgifves det, att minst hälften ej

begagnar någon spritdryck.

Emellertid är obestridligt, att i Portlands sämre qvarter talrika krogar

finnas, der i smyg sprithaltiga drycker utskänkas trots den för tillfället

mycket nitiska öfvervakningen. Vid de beslag, som göras från tid till

tid, visar det sig, att de drycker, som sålunda utskänkas, äro af det allra

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6. 15

sämsta och helsovidrigaste slag. Druckna personer äro allt annat än

sällsynta på gatorna, och mer än hälften af polisförseelserna bero på

dryckenskap.

»Fickhandlarne» ströfva kring på gatorna och betjena allmänheten

från sina undangömda kärl. En stor del af den synliga dryckenskapen

tillskrifves dem, och det har visat sig omöjligt att undertrycka dem. Helt

nyligen uppskattades af sakkunnig person fickhandlarnes antal i Portland

så högt som 300.

Apotekarnes förråd lära fortfarande stå allmänheten till buds, i det från

dem säljes sodavatten o. d., hvarvid apotekaren består tillsats af whisky.

De allra sista årens stränga regim torde dock inskränkt detta, så att främlingar

på denna väg svårligen kunna direkt erhålla någon spritdryck.

Ordet »medicin» är dock så sväfvande, att med dess begagnande mycken

spirituosaförsäljning kan försiggå. Vare nog sagdt, att i Portland lär betalts

till Förenta staternas skattkammare under år 1892 20,000 dollars

i bevillningsafgift för försäljningsrättigheter af spritdrycker, oaktadt förbudslagstiftningen

der är ovanligt sträng.

I Bangor åter, den tredje af Maines städer, der samma förbudslagstiftning

råder som i Portland, sker utskänkningen öppet i hotell, på matställen,

i kryddbodar och på apotek. Utskänkningsställena uppgifvas uppgå

till mer än 300. Allmänna opinionen i den ifrågavarande staden omöjliggör

lagens stränga tillämpning. Någon större dryckenskap skulle dock

ej vara att förmärka i Bangor, annat än då om våren timmerhuggarne nedkomma

från skogarne efter sitt hårda vinterlif i dessa.

I Maines öfriga städer vexla förhållandena i berörda hänseende väsentligt

från den ena till den andra. Svårigheten, att icke säga omöjligheten

att uppehålla en förbudslagstiftning, om den icke uppbäres af den allmänna

folkmeningen, framträder synnerligen märkbart, och äfven då förbudslagstiftningens

goda sidor framträda som tydligast, såsom i Portland,

visa sig dess skuggsidor äfven i hög grad värda uppmärksamhet.

Massachusetts. Såsom exempel på licenssystemet med lokal option må

Massachusetts nämnas. 1855 infördes allmänt statsförbud för spritdryckers

försäljning. 1868 upphäfdes det för att åter införas följande året. 1870—73

var ölet undantaget från förbudet, och 1875 utbyttes statsförbudet mot ett

licenssystem, hvilket 1881 fullkomnades genom tillägg af lokal option. Så

sent som 1889 var frågan om ett förnyadt införande af statsförbud föremål

för allmän omröstning, som utföll nekande med 131,000 mot 85,000.

Den komité, på grund af hvars omsorgsfulla undersökning förbudslagstift
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i 6 ''Sammansätta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

ningen mot slutet af sextiotalet upphäfdes, visade, att en bestämd och

ständigt växande opposition förefans mot förbudet, och detta icke blott

hos den stora allmänheten, utan hos eu mängd af statens högre och lägre

tjensteman, städernas magistrater, domare, uppburna och framstående prester

af olika rigtningar, de mest framstående läkare och apotekare, rena absolutister,

till och med sådana absolutister, som tidigare arbetat på förbudslagstiftningens

införande och tillämpande, m. fl.

Storbritannien. Omedelbart efter den s. k. Maine-lagens antagande

i den stat, efter hvilken lagen erhållit sitt namn, började i Storbritannien

och dess kolonier stark agitation i samma rigtning. 1864 inlemnade den

för sina nykterhetssträfvanden väl kände sir Wilfrid Lawson sin »Permission

Bilh i det engelska parlamentet. Billens grundprincip var, att en

majoritet af två tredjedelar af de skattdragande skulle inom hvarje kommun

ega att bestämma, huruvida försäljning af spritdrycker skulle få

försiggå under de tre på omröstningen följande åren. Billen genomgick

första läsningen, men kom icke längre.

1879 inslog sir Wilfrid en annan väg, i det han sökte i parlamentet

få till stånd ett uttalande för lokal option, hvilket ock följande året

lyckades. 1881, 1882 och 1888 förnyades samma uttalande, och sista

gången biträddes detsamma af Gladstone, som förut röstat mot det. Oaktadt

Gladstoneska ministéren satt qvar vid styret till juni 1885, framlades

dock ej något lagförslag i öfverensstämmelse med parlamentets uttalande.

1888 framlades enskilda förslag om lokal option i engelska parlamentet,

så väl för England som Skoband och Irland, men de lyckades

ej uppnå andra läsningen.

I februari förlidet år väcktes af en dåvarande regeringsledamot i underhuset

ett lagförslag om införande af lokal option i England och Skotland.

Hufvudinnehållet af detta lagförslag var följande: När en tiondedel

af dem, som vid kommunala val ega rösträtt inom ett område, till

myndigheterna ingå med begäran om omröstning mellan valmännen,

huruvida rättighet att försälja spritdrycker skall vidare medgifvas eller

icke inom det ifrågavarande området, skall sådan omröstning ega rum.

Om dervid två tredjedelar af de röstande besvara frågan nekande, skall,

så länge beslutet är i kraft, icke någon sådan rättighet beviljas eller

förnyas. Har dylik omröstning företagits, får ny omröstning om samma

fråga ej ega rum, förrän tre år förflutit, sedan beslutet vann laga kraft.

Oaktadt lagförslaget undergick första läsningen för mer än ett år sedan,

har det sedan dess fått hvila, och åtminstone förslagets motståndare för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

17

mena, att det ej vidare är regeringens afsigt att taga upp frågan och

drifva den längre på grund af det motstånd, lagförslaget rönt i hela landet.

Det föreslagna förbudet var rigtadt mot de öppna utskänkningsoch

minuteringsställena, men det omfattade icke hotell och värdshus,

jernvägsrestaurationer och andra matställen.

Engelska kolonierna. Den första engelska koloni, som följde Maines

exempel, var New Brunswick i Canada, som redan i början af femtiotalet

vidtog åtgärder för förbud af försäljning af spritdrycker, dock med undantag

af maltdrycker och cider. Spritdryckslagstiftningen i Canada är mer

än vanligt invecklad, då såväl parlamentet i Ottawa som de särskilda

provinsernas lagstiftande församlingar hafva rätt att utfärda föreskrifter i

ifrågavarande hänseende. Efter åtskilliga förberedande åtgärder antog det

canadensiska parlamentet 1878 den s. k. Scott ad, enligt hvilken hvarje

grefskap eller stad genom allmän omröstning kunde vid höga viten och

fängelsestraff förbjuda försäljning af spritdrycker. Den lokala optionen

infördes ganska allmänt i Ontario, Quebec och några andra provinser,

men har numera på de flesta ställen fallit i misskredit. Förbudsvännerna

i Canada hafva numera i allmänhet öfvergifvit den lokala optionen

och arbeta för statsförbud, antingen för hela landet eller för hvarje

provins särskildt. Ännu har dock ingen provins fattat sådant beslut,

om ock Manitoba ingått till parlamentet med begäran om tillstånd att

få införa dylikt allmänt förbud. Sedan april 1886 har scott-lagen ej

införts på något nytt ställe. Under tiden 1878—1886 antogs den i 63

grefskap och städer, men är nu använd endast i BO, af hvilka 24 ligga

i kustprovinserna. Härvid bör dock anmärkas, att äfven i grefskap,

der scott-lagen ej är i tillämpning, på många ställen andra lokala förbud

för spritdryckers försäljning förefinnas. Sålunda erfordras i provinsen

Nova Scotia i allmänhet bestämmelser om, att den, som söker

rättighet till bränvinsförsäljning, först skall skaffa sig skriftligt medgifvande

af två tredjedelar af de skattdragande, innan ansökningen kan upptagas

till pröfning af vederbörande myndighet. Liknande, om ock mildare

föreskrifter gälla i andra provinser.

Omdömena om förbudslagstiftningens verkningar i Canada falla såsom

öfver allt ganska olika från olika personer, beroende på deras skiljaktiga

ståndpunkt i nykterhetsfrågan, men torde i allmänhet kunna sägas

visa stor öfverensstämmelse med erfarenheten från Nordamerikas förenta

stater. Lika litet här som annorstädes visar sig förbudslagstiftningen

kunna undertrycka dryckenskapen. Visserligen är obestridligt, att öfver

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 5 Sami. 2 Afd. 5 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

hufvud taget nykterheten gjort framsteg under de sista årtiondena, men

åsigterna äro mycket delade, huru stor del häraf, som får tillskrifvas förbudsbestämmelserna.

Der den lokala optionen på landsbygden uppburits

af den allmänna meningen, har den verkat godt, men i städerna har den

ej kunnat genomföras, och försöken att använda den der hafva, äfven

enligt förbudsvänners utsago, ej medfört välsignelsebringande resultat,

med undantag af en eller två städer, der den med tillräcklig stränghet

genomförts.

I provinsen Ontario har en anmärkningsvärd omkastning af den allmänna

meningen egt rum. Under de första åren på 1880-talet gick en

förbudsströmning öfver provinsen, och 1885 hade 25 af provinsens 41 grefskap

antagit förbud mot spritdryckers försäljning. Fyra år senare, år 1889,

hade de alla öfvergifvit förbudslagstiftningen och dessutom tvenne städer,

som äfven tidigare antagit förbudet. Såsom orsak till omkastningen anföres

i första rummet den reaktion, som framkallades af de stränga förbudsvännernas

ovisa nit. De af förbudspartiet tillsatta tillsyningsmännen

voro vanmägtiga mot den allmänna oviljan. De kunde infinna sig på

ställen, der spritdrycker öppet såldes inför deras ögon, men när saken

anhängiggjordes inför rätten, svuro vittnena, att några dylika drycker ej

der blifvit sålda. Förbudsvännerna sjelfva vågade ej understödja tillsyningsmännen,

då de förolämpades. Att politiska skäl väsentligt bidragit

till förbudets införande under början af 1880-talet, är påtagligt, och att

häruti legat eu orsak till rörelsens hastiga öfvergång, torde äfven vara

högst antagligt. På grund af en gammal provinslag, som, om ock med

ännu tvifvelaktigt lagligt berättigande, å nyo upplifvats, hafva en del kommuner

för sig genom lokal option tillämpat försäljningsförbud för spritdrycker,

under det att de öfriga af Ontarios kommuner tillämpa licenssystemet.

öfvergå vi derefter till Storbritanniens australiska kolonier, finna vi der

kraftiga försök att bekämpa dryckenskapen medelst licenssystemet, men

näppeligen något på grund af lokal option infördt förbud för försäljning af

spritdrycker, oaktadt det flerstädes i gällande lagar förefinnes rätt att införa

sådant. Sålunda berättar guvernören öfver Queensland i en rapport af

1890, att sedan 1885, då lokal option genom lag infördes i nämnda koloni,

icke i någon kommun omröstning begärts öfver förbud af spritdrycksförsäljning

och i endast en kommun omröstning öfver väckt förslag om

minskning i det befintliga antalet försäljningsrättigheter, men att i 48

kommuner omröstning begärts, huruvida nya rättigheter borde tillkomma.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

19

Licenssystemet torde kunna sägas vara allmänt i bruk uti de engelska

kolonierna i Australien, och berättelserna från der tillsatta nykterhetskomitéer

visa benägenhet att fortgå på samma sätt med skärpta bestämmelser.

Det kan ju vara för oss svenskar af intresse att se, att det s. k. göteborgssystemet

der, liksom äfven flerestädes i England, framställes som det närmaste

önskningsmålet för framsteg på nykterhetens väg.

Norge. 1842 antog Stortinget i Norge fullständigt bränvinsförbud,

både beträffande tillverkning och införsel, men detta beslut blef icke af

regeringen stadfäst. I stället begagnades allt mer systematiskt licenssystemet,

och detta skärptes allt mera. I denna stund torde Norge kunna

betraktas såsom det land, der arbetet för bränvinsförbrukningens minskande

rönt den största framgången.

Sverige. Hvad angår vårt land, så är — på sätt ofvanintagna

§§ innehålla — beslutanderätten i fråga om upplåtelse af rätt till minuthandel

med eller utskänkning af bränvin visserligen i allmänhet

öfverlemnad till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, men dock med den

inskränkning, att denna myndighet ej egen att i stad mot både magistratens

och stadsfullmägtiges eller allmänna rådstufvans samt på landsbygden

mot kommunalstämmans afstyrkande medgifva dylik rätt. Beträffande

särskilt nyssberörda för stad gällande stadgande, lärer, enligt hvad utskottet

inhemta!, detta i allmänhet tillämpas sålunda, att Kongl. Majrts

befallningshafvande ej meddela tillstånd till utöfvande af ifrågavarande

rättigheter med mindre framställningen härom blifvit af vederbörande

stadsrepresentation tillstyrkt. Enligt gällande bestämmelser och praxis

kunna sålunda vederbörande kommunalrepresentationer i allmänhet förhindra,

att minuthandel med eller utskänkning af bränvin inom en kommun

bedrifves.

Af Sveriges officiella statistik kan man bilda sig en föreställning om

bränvinsförsäljningsställenas antal och fördelning i vårt land, och följande

derutur hemtade siffror utvisa, huru dermed förhållit sig under försäljningsåret

1891 —1892 och hurusom de ständiga försäljningsrättigheterna alltsedan

det för vår bränvinslagstiftning märkliga året 1855 varit stadda i

ett ständigt nedgående.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

År 1 8 91 —

1892.

Antal

begagnade

rättigheter.

Antal inbyggare

för hvarje

ständig rättighet.

Städer

och köpingar med bolag.

Landsbygden.

S t ä

n d

i g a.

Summa.

Tillfälliga.

Ständiga.

Summa.

1

era’

?

I städer och köpingar.

På landsbygden.

I hela länet.

Minut-

handel.

Utskänkning.

Minut-

handel.

Utskänk-

ning.

Inropade

på auktion.

öfverlåtna

åt bolag.

Inropade

på auktion.

Öfverlåtna

åt bolag.

Privilegierade.

Inropade

på auktion.

Inropade

på auktion.

Privilegierade.

Stockholms

stad

78

143

221

97

1,187

1,187

Stockholms

län

2

5

3

10

—

20

6

—

4

—

4

18

548

35,598

6,890

Upsala

d:o

—

2

—

10

—

12

7

—

—

2

2

—

2,068

48,384

8,684

Södermanlads

d:o

—

8

—

21

—

29

9

—

_

1

1

2

770

133,456

5,192

Östergötlands

d:o

—

8

—

24

1

33

17

3

1

6

10

4

1,650

21>20

6,201

Jönköpings

d:o

1

6

2

14

—

23

3

—

—

6

6

—

1,050

28,203

6,668

Kronobergs

d:0

—

2

—

8

—

10

—

—

1

6

7

2

728

21,780

9,402

Kalmar

d:o

2

11

2

20

—

35

4

1

—

2

3

1

851

67,203

6,089

Gotlands

d:0

—

1

—

3

—

4

8

5

—

1

6

—

1,784

7,338

5,116

Blekinge

d:0

—

16

—

23

1

40

5

—

—

4

4

1

786

27,764

3,238

Kristianstads

d:0

4

5

2

12

2

25

5

13

11

20

44

3

544

4,707

3,199

Malmöhus

d:0

3

15

2

77

2

99

12

3

7

16

26

6

1,121

9,984

2,965

Hallands

d:0

1

4

3

18

—

26

2

2

—

13

15

2

802

7,697

3,325

Göteborgs och Bohus d:o

—

41

—

54

5

100

17

1

—

5

6

10

1,216

29,807

2,834

Elfsborgs

d:0

—

8

—

16

—

24

4

2

—

13

15

11

1,092

16,522

7,027

Skaraborgs

d:0

1

3

2

23

—

29

4

—

—

1

1

3

720

224,700

8,186

Vermlauds

d:o

—

2

—

16

—

18

5

—

—

1

1

2

1,172

232,202

13,332

Örebro

d:0

2

2

5

13

—

22

4

—

—

2

2

2

874

82,080

7,641

Vestmanlands

d:0

—

4

—

11

—

15

6

—

—

1

1

3

1,510

115,252

8,168

Kopparbergs

d:0

2

3

3

5

—

13

—

—

—

7

7

5

790

27,045

9,979

Gefleborgs

d:o

—

11

—

17

1

29

10

—

—

—

—

—

1,347

—

7,224

Vesternorrlands

d:0

—

6

—

14

—

20

31

5

4

—

9

11

990

21,332

7,303

Jemtlands

d:0

—

1

—

3

—

4

—

—

—

—

—

1

1,333

—

25,265

Vesterbottens

d:0

—

2

—

3

—

5

3

—

—

1

1

—

929

120,988

20,939

Norrbottens

d:0

3

—

6

—

9

7

—

—

1

1

1

1,007

97,580

10,664

Summa

18

247

24

564

12

865

266

35

28

109

172

88

—

—

—

År 1886 — 1887

22

275

30

639

15

981

273

53

33

128

214

80

» 1881—1882

60

163

74

683

24

1,004

329

68

37

160

275

181

_

_

_

» 1876—1877

108

136

205

427

174

1 050

284

95

39

191

325

206

» 1855—1856

444

140

352

130

688

1,754

158

62

76

411

549

132

—

—

—

Anmärkning. Såsom öfverlåtna åt bolag hafva å landsbygden dessutom funnits ständiga

Minuthandelsrättigheter. U tskänkningsrättigheter.

År 1881—1882........................... 6 7

» 1876—1877........................... 5 6

> 1855—1856........................... 2 6

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

21

Från försäljningsåret 1855-—1856 till försäljningsåret 1891-—1892

har antalet bränvinsförsäljningsrättigheter således nedgått:

Ständiga rättigheter för utminutering och utskänkning: från 1,754

till 865; och deraf:

utskänkningsrättigheter:

i städerna från 1,170 till 600,

å landsbygden från 487 till 187, af hvilka senare 109 äro priviligierade,

hvilkas upphörande endast är en tidsfråga;

utminuteringsrättigheter:

i städerna från 584 till 265,

å landsbygden från 62 till 35.

Märkligt är, att det kommunala veto, som med kongl. förordningen

den 18 januari 1855 infördes i vår lagstiftning, hvad landsbygden angår, borttagit

samtliga på auktion tillförene utbjudna utskänkningsrättigheter i icke

mindre än 18 af rikets 24 län, i följd hvaraf under försäljningsåret 1891 —

1892 af sådana rättigheter allenast 28 voro qvarstående i Stockholms, Östergötlands,

Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus och Vesternorrlands län.

I det närmaste lika kraftigt har nämnda veto verkat på minskningen

af ininuteringsrättigheterna, enär äfven dessa rättigheter hafva försvunnit

från landsbygden i 15 af rikets län. Under sistnämnda försäljningsår

qvarstodo sådana rättigheter till ett antal af tillsammans 35 i Östergötlands,

Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Elfsborgs och Vesternorrlands län.

I förhållande till folkmängden voro för samma försäljningsår försäljningsrättigheterna

på landet relativt talrikast i Kristianstads, Gotlands,

Hallands och Malmöhus län, under det att invånareantalet för hvarje sådan

rättighet inom öfriga län i allmänhet var betydligt högre. I hvardera

af Södermanlands, Skaraborgs, Vermlands, Vestmanlands, Vesterbottens

och Norrbottens län fans blott en ständig bränvinsförsäljningsrättighet

å landsbygden, och befinnas alla dessa rättigheter vara priviligierade,

hvadan de icke kunnat aflägsnas. I Gefleborgs och Jemtlands läns landsbygder

finnes numera ingen sådan rättighet.

Slutligen må ock märkas de upplysningar, som statistiken lemnar i

fråga om storleken af bränvinsförbrukningen inom landet, beräknad i liter

50-procentig vara per invånare under olika perioder:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

1829 ................

........... 46,0

1881 — 1885 ..........

80[

1850 ................

........... 22,0

1886—1890 ..........

69,

1871—1875 ....

........... 11,8

1891 — 1892 ..........

..... 6,4

1876—1880 ....

........... 10,1

i »!''; * ;(»•:!?

Af den ofvan lemnade kortfattade redogörelsen för hithörande förhållanden

i några länder, särskildt i de af motionären åberopade Nordamerikas

förenta stater och England med dess kolonier, samt vårt eget

land, framgår enligt utskottets åsigt, att det lokala optionssystemet, icke

är mindre fullständigt tillämpad! i vårt land än uti öfriga anförda länder.

De kommunala myndigheterna hafva i Sverige med större framgång än

uti de flesta länder inskränkt bränvinsförsäljningen och uti de flesta

kommuner för landsbygden till och med infört absolut förbud. Att stadskommunerna

hos oss icke ansett sig med framgång kunna genomföra ett

dylikt förbud, torde ej väcka förvåning hos den, som sett, att så godt

som öfverallt i andra länder, der försök i städerna i den rigtningen gjorts,

dessa utfallit mindre gynsamt och måst öfvergifvas. Fördelen att måhända

något kunna inskränka förbrukningens totala belopp har uppvägts

af den demoralisation och de andra olägenheter, som förbudets kringgående

så godt som allestädes medfört. Emellertid äro äfven stadskominunerna

i vårt land i sin fulla rätt att genom lokal option införa förbud

för minuthandel med eller utskänkning af bränvin, om blott stadsfullmägtige

eller allmän rådstuga och magistraten äro ense om fördelen

deraf.

Utskottet har icke uti de af motionärerna anförda utländska förhållandena

kunnat finna något exempel på, att den lokala optionen varit uppdragen

åt en vidsträcktare krets röstberättigade än den, som utgjorts af

de i allmänhet i kommunala angelägenheter röstberättigade, men väl har

det visat sig på flera ställen fördelaktigt att lägga afgörandet i händerna

på ett mindre antal personer, som representera ett större område, i ändamål

att minska deras inflytande, hvilkas intressen mer eller mindre voro

förbundna med spirituosaförsäljningen. I likhet med förliden Riksdags

bevillningsutskott, inedgifver utskottet visserligen, att önskvärdt vore, det ett

större inflytande än nu är fallet tillerkändes flertalets åsigt, men anser, att

den af motionärerna föreslagna anordningen skulle allt för mycket afvika

från de nu i kommunala angelägenheter rådande rösträttsförhållandena.

Med bränvinsförsäljningen äro förbundna så stora intressen, och sättet för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6. 23

dess tillämpning är af så ingripande betydelse för kommunernas lugna och

lifskraftiga utveckling, att något talande skäl näppeligen torde kunna anföras,

hvarför icke hithörande frågor borde afgöras på enahanda sätt och af

samma korporationer som kommunens öfriga angelägenheter. Nykterhetsfrågorna

hafva såväl i vårt lanTl som i andra länder visat sig ega förmågan

att sätta sinnena i sådan rörelse, att snarare mer än mindre betänksamhet

och mogenhet i uppfattningen erfordras för deras lugna profvande

än vid andra af de oftare förekommande kommunala frågorna.

Såväl licenssystemet som än mer en på den lokala optionen grundad

ren förbudslagstiftning innebär enligt utskottets uppfattning ett sådant ingripande

i den enskilde individens handlingsfrihet och lefnadsförhållanden,

att hvarje fortskridande på dessa vägar bör ske endast i mån som det

allmänna rättsmedvetandet uppbär och gillar de föreslagna åtgärderna. Ett

förhastadt steg i nämnda rigtning — låt vara framkalladt af aldrig så välmenande

och entusiastiska sträfvanden — framkallar lätt motsatsen af den

verkan, som åsyftas.

På anförda grunder hemställer utskottet:

l:o att herr J. Andersons ifrågavarande motion

ej må till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och

2:o att herr O. Eklunds m. fl. motion ej heller

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1894.

På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

J. JOHANSSON.

Reservation

af herr Kardell.

Herr låss Olof Larsson har anhållit få antecknadt, att han ej del

tagit i behandlingen af detta ärende.

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 5 Sami. 2 Afd. 5 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.