Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12

1894-03-15 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1894:12, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

1

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 28 mars 1894, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta förslag om vissa förändringar

i grunderna för allmänna bevillningens utgörande.

Efter att hafva afgifvit särskildt betänkande rörande två inom

kamrarne väckta motioner med förslag till ändringar af mera speciel

beskaffenhet i gällande bevillningsförordning får utskottet härmed afgifva

yttrande angående öfriga till utskottet hänvisade, allmänna bevillningen

rörande framställningar, för så vidt som och i den mån desamma

icke afse den till fyllande af statsverkets behof för nästkommande år

föreslagna särskilda tilläggsbevillning; varande samtliga dessa framställningar

af mera principal natur.

De ifrågavarande framställningarna utgöras af följande inom Andra

Kammaren väckta motioner, nemligen:

n:o 78, af herr E. Åkerlund, med yrkande, »att Riksdagen behagade

hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar uti vårt beskattningsväsen,

att direkt skatt måtte komma att utgå i vida högre

mån än nu, dels progressivt stigande med inkomstbeloppen, dels utgående

med högre procent af de stora kapitalen och den enskilda penningrörelsen

och dylikt än af inkomst af det produktiva arbetet, äfvensom

förslag till sådana ändringar i nu gällande beskattningslagstiftning, som

i följd deraf kunna finnas nödiga;»

n:o 126, af herrar J. A. Fjällbäck och J. Olsson från Stockholm,

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 5 Sami. 1 Afd. 12 Höft. (N:o 12). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

hvilka föreslå, »att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville anhålla,

det Kongl. Maj:t ville framlägga förslag till ändring af bevillningsförordningen,

i syfte att höja det bevillningsfria afdraget på sådant sätt,

att för inkomst, uppgående till 1,800 kronor, men understigande 2,000

kronor, 200 kronor lemnas fria från bevillning, och att af en inkomst,

uppgående till 2,000 kronor men understigande 2,200 kronor, 100 kronor

blifva fria från bevillning; äfvensom att jemväl dessa afdrag må

kunna höjas med ytterligare högst 200 kronor i de undantagsfall, hvarom

stadgas i 11 § 1 mom. bevillningsförordningen;»

samt

n:o 132, af herr A. Halm, som hemställer, »att bevillningsutskottet

vid uppgörandet af de förslag till bevillningar för år 1895, som det

eldigt 40 § riksdagsordningen tillkommer utskottet att fullgöra, utskottet

jemväl måtte taga under ompröfning och inkomma med förslag:

till införande af obligatorisk sjelfdeklaration;

för tillämpning i allmänhet af progressiva beskattningsprinciper

vid inkomstbevillningens utgörande och i synnerhet hvad angår den af

Kongl. Maj:t föreslagna tilläggsbevillningen för inkomst af kapital och

arbete;

till ändring af 15 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna, i

syfte att enskilda delegare i bolag jemväl måtte taxeras för deras inkomst

af aktier eller lotter, i öfverensstämmelse med hvad redan finnes

stadgadt i 13 § af samma instruktion».

De frågor, som i förevarande motioner beröras, hade jemväl vid

nästlidet års riksmöte understälts Riksdagens pröfning. Med afseende

härå inskränka sig ock herrar Fjällbäck och Olsson i fråga om motiveringen

för sitt yrkande till en hänvisning till de skäl, hvilka af dem i

en vid nämnda riksdag inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 203,

anförts till stöd för ett lika lydande förslag som det af dem nu framlagda.

Herr Halm hänvisar i och för motiveringen af sitt förslag till

en vid det af sistlidet års Riksdags bevillningsutskott afgifna betänkande,

n:o 18, angående allmänna bevillningen, fogad reservation.

Herr Åkerlund slutligen framhåller i motiveringen för sitt yrkande,

att det med allt fog må kunna sägas vara en fullt berättigad

och allt mera gängse åsigt, att de sociala stormar, hvilka allt starkare

bryta sig emot de gamla kultursamhällsbyggnaderna, måste komma att

förorsaka ytterst häftiga omstörtningar, derest de sunda och berättigade

kraf på reformer, hvilka från folkens flertal allt kraftigare framställas,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillninysutslcottets Betänkande N;o 12. 3

icke blifva tillgodosedda i tid, samt erinrar derom, att bland de vigtigaste

reformer, som sålunda påkallas, äro reformerna inom skatteväsendet.

I afseende härå anför motionären vidare, efter att hafva berört,

huruledes de indirekta skatterna till en stor del icke uppfylla fordringarna

på en rättvis beskattning, följande:

»Att de små jordbruken, hvilka endast genom träget arbete kunna

bereda utkomst för sina egare, ändock de äro hårdt skuldsatta, beskattas

till fulla taxeringsvärdet, att de enkla egna hem, våra talrika backstugusittare

lyckats förskaffa sig och hvilka utgöra deras må hända största

glädje samt de fastaste band, hvarmed de äro bundna vid fosterlandet,

de små farkoster, med hvilka våra skärgårdars befolkning under stormar

och lifsfaror måste förtjena sitt dagliga bröd m. in., skola, så vidt möjligt,

enligt gällande författning beskattas till fulla värdet eller inkomsten,

förefaller nog mången gång hårdt, men vore dock icke så motbjudande,

derest ej ostridigt vore, att de stora inkoinsttagarne, synnerligen

storkapitalens män, af alla skattskyldige bringa de minsta offren

åt det allmänna, hvarför ock rättvisa och billighet synas mig kräfva,

att hvarje medborgare i ett land ålägges betala såsom skatt större eller

mindre procent af samtliga sina inkomster, i män af dessas högre eller

lägre belopp och lättare eller svårare förvärfvande; och svårligen lärer

kunna bestridas orättvisan deruti att, såsom nu tillgår, de, hvilkas

inkomster kanske tusendefalt öfverstiga värdet af det genom dem producerade

arbetet och hvilka i så oändligt mycket mer än de ringa behöfva

statens skydd och bistånd för att fortfarande kunna förkofra sig

och i ro njuta af sin välmåga, icke i någon högre grad än dessa skola

bidraga till statens och respektive kommuners utgifter.

Mången, som måhända gillar mina här uttalade grundsatser om

skyldighet för den rikare att med högre procent af sin inkomst bidraga

till statens och kommunens utgifter än den mindre bemedlade, torde

dock tveka att lemna sitt understöd till dessa grundsatsers förverkligande

af fruktan för de praktiska svårigheter, som härvid skulle möta.

Särskilt väntar jag mig i detta hänseende tvenne invändningar: att

det skulle blifva ytterst svårt att till den tid, då bevillningen af den

upptaxerade inkomsten skulle uträknas, kunna få kännedom om en persons

hela sammanräknade inkomst, hvilken naturligen borde ligga till

grund för bestämmandet af den procent, med hvilken bevillningen skulle

utgå; samt att den progressiva beskattningen skulle leda till allmännare

försök att dölja de verkliga inkomsterna. Villigt erkännande, att dessa

båda och må hända äfven andra praktiska svårigheter skulle möta, vågar

jag dock hålla före, att de af en klokt afvägd lagstiftning skulle kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

reduceras derhän, att missbruken och öfverträdelserna af lagen ej blefve

flera eller större än för närvarande. Hvad särskildt de förutsatta invändningarna

angår, torde den först anmärkta svårigheten i allmänhet kunna

.öfvervinnas genom ett stadgande om skyldighet för eu hvar, som inom

flera kommuner eger fastighet, drifver rörelse eller eljest har inkomst,

att inom samtliga dessa uppgifva all den egendom och inkomst, hvarför

bevillning skall af honom inom riket erläggas, samt genom ömsesidiga

meddelanden mellan taxeringsmyndigheterna för dessa kommuner. Beträffande

åter den senare invändningen, torde ej kunna förnekas, att

frestelsen för de förmögne att undandölja någon del af sin inkomst

skulle blifva större än för närvarande, att derför verksamma korrektiv

häremot kunde blifva af nöden; och sådana korrektiv lära kunna finnas

i stadganden om skyldighet för en hvar skattskyldig att derom opåmind

till vederbörande taxeringsmyndigheter inom viss tid sanningsenligt

uppgifva beloppen af samtliga sina inkomster; om höga viten för

uraktlåtenhet härutinnan samt vid försök att undansnilla skattebidrag,

äfvensom Om rätt för såväl stat som kommun att retroaktivt utkräfva

den skatt, som belöpt sig på undandold inkomst. Visserligen torde

man våga påstå, det bedrägerier emot staten och respektive kommuner

genom origtiga uppgifter till taxeringsmyndigheterna samt undandöljandet

af beskattningsbar förmögenhet och inkomst hos oss allt för ofta

betraktas såsom en ingalunda klandervärd åtgärd, och att derför införandet

af skyldighet till sjelfdeklaration kunde finnas motbjudande

för många, men mig förefaller just dessa förhållanden ådagalägga

nödvändigheten för införandet af sådana bestämmelser uti vår skattelagstiftning.

Af de reservationer, hvilka flertalet ledamöter från Första Kammaren

inom bevillningsutskottet anmält, då detta utskott uttalat sig för

rättvisare beskattningsgrunder än de nu gällande, finner jag väl, att

förslag om införande af progressiv beskattning från många håll skall

betraktas såsom en yttring af svår radikalism eller något må hända ännu

värre, men vågar likväl hålla före, att främst de konservativa intressenas

målsmän, hvilka ju tagit till sin hufvuduppgift att söka skydda den bestående

samhällsordningen mot våldsamma omstörtning ar, böra söka taga initiativen

till sådana förändringar af befintliga institutioner, hvilka påkallas af

billighet och rättvisa, och att, om icke så blir fallet, nödiga reformer ändock

nog skola genomföras, ehuru på ett sätt, som i ingen mån lärer

kunna nämnas samhällsbevarande.))

Motionären erinrar slutligen om vigten af att med afseende å

det af senaste urtima Riksdags beslut föranledda ökade behofvet af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 5

skatter snarast möjligt vidtaga erforderliga åtgärder för skattebördernas

rättvisa fördelning.

Såsom redan anmärkts, förehade Riksdagen äfven sistlidet år de

frågor, som nu till följd af motionärernas omförmälda förslag åter föreligga

till behandling; och utskottet vill till en början erinra, hurusom

bevillningsutskottet då afstyrkte samt begge kamrarne afslogo väckta

förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående införande af progressiv

inkomstbeskattning, samt hurusom Andra Kammaren beslöt aflåtande af

en skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran dels derom, att i det förslag

till ändringar i bevillningsförordningen, hvilket i anledning af bebådad

revision af berörda förordning torde komma att för Riksdagen

framläggas, måtte inrymmas förslag till bestämmelser derom, att dem,

som äro skyldiga att erlägga bevillning för inkomst af kapital och arbete,

ålägges att opåmint, efter enligt behöriga grunder faststälda formulär,

till vederbörande taxeringsmyndighet lemna uppgifter angående

sina inkomster af nämnda slag, dels ock derom, att vid berörda revision

af bevillningsförordningen måtte tagas i öfvervägande, jemte annat,

hvarom nu icke är fråga, huru vida icke de kategorier af inkomsttagare,

hvilka åtnjuta »bevillningsfritt. afdrag», böra ökas ej blott så, att skattelindring

eger rum äfven vid något högre inkomstbelopp än för närvarande,

utan ock så, att dessa olika beskattade kategorier af inkomsttagare

göras så många, att allt för stark skattestegring vid öfvergång

från en kategori till en annan undvikes; samt huru vida icke, till befordrande

af såväl en högre beskattning af den större förmögenheten som en

jemnare fördelning af skattebördan, det i § 15 af nu gällande instruktion

för taxeringsmyndigheterna förekommande stadgandet bör utbytas

mot en bestämmelse derom, att jemväl enskilda delegare i bolag eller

inrättning skola taxeras för inkomst af samma bolag eller inrättning;

äfvensom huru vida ej skattesatsen bör bestämmas olika med hänsyn

till den olika säkerheten och varaktigheten af olika inkomstkällors afkastning,

men hurusom Första Kammaren icke ville åt skrifvelsen gifva

eu sådan lydelse utan —jemte det kammaren, i enlighet med utskottets

hemställan, afslog väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående

införande af olika beskattning af inkomster af olika ursprung —

beslöt, att Riksdagen skulle i skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl.

Maj:t låta verkställa en revision af nuvarande bevillningsförordning samt

framlägga det så beredda ärendet snarast möjligt för Riksdagen; vid

hvilken utgång frågan om aflåtande af skrifvelse i ämnet till Kongl.

Maj:t ansågs hafva förfallit.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Sedermera har, på sätt inhemtas af den till nu församlade Riksdag

afgifna berättelse om hvad i rikets styrelse sedan sista riksdags

sammanträde sig tilldragit, chefen för finansdepartementet, på grund

af nådigt bemyndigande af den 19 maj sistlidet år, uppdragit åt särskilda

komiterade att bereda föreliggande frågor angående förändringar

i skatteväsendet; och framgår af den skrifvelse, hvarmed komiterade

den 27 sistlidne oktober till bemälde departementschef öfverlemnat betänkande

och förslag angående utvidgning af arfsbeskattningen och utsträckt

tillämpning af stämpelskatten, att komiterades uppdrag omfattar

äfven frågan om revision af förordningen angående bevillning af fast

egendom samt af inkomst, äfvensom att vid frågans beredning hänsyn

skall tagas till, bland annat, de uttalanden, som innefattas i Riksdagens

skrifvelse till Konungen den 27 november 1892, jemte hvad i öfrigt

vid frågans behandling inom Riksdagen förekommit.

Vid sådant förhållande torde såväl den motsedda revisionen af

bevillningsförordningen komma att företagas med all den skyndsamhet,

frågans vigt och omfattning medgifver, som ock dervid blifva vederbörligen

beaktade de synpunkter och förslag, hvilka i förevarande motioner

innehållas; och lärer med afseende härå den nu ifrågasatta skrifvelsen

i ämnet till Kongl. Maj:t lika litet böra komma till stånd, som

tillräckliga skäl torde föreligga för Riksdagen att, såsom herr Hahns

yrkande får anses innebära, redan nu, innan föreliggande frågor erhållit

den utredning, om hvilken chefen för finansdepartementet gått i författning,

taga desamma under slutlig ompröfning.

Utskottet hemställer derför:

l:o) att herr Åkerlunds ifrågavarande motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

2:o) att icke heller herrar Fjällbäcks och Olssons

förevarande motion måtte föranleda någon Riksdagens

åtgärd; samt

3:o) att herr Hahns ifrågavarande motion, i hvad

densamma afser den bevillning af fast egendom och

af inkomst, hvilken — allena eller jemte föreslagen

särskild tilläggsbevillning — Riksdagen kan komma

att åtaga sig, måtte lemnas utan afseende.

Stockholm den 15 mars 1894.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

7

Reservationer:

Vid punkt 3:o) af herrar G. Ericsson från Stockholm och H.

Eriksson i Élgered.

Dessutom hafva af utskottets ledamöter nedannämnde låtit anteckna:
herr

J. Johansson, att han af andra Riksdagens uppdrag varit hindrad

att deltaga i behandlingen af de i förestående betänkande afhandlade

frågor;

herr Henricson, att han icke deltagit i ärendets behandling;

herr af Buren, att han icke närvarit vid ärendets slutliga behandling

inom utskottet; samt

herrar Bokström och Wijkander, att de icke deltagit i behandlingen

af den i betänkandet omförmälda frågan- om obligatorisk sjelfdeklaration.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.