Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande iN:o 16

1894-04-20 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1894:16, Bevillningsutskottets Betänkande iN:o 16

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande iN:o 16.

1

N:o 16.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1894, kl. 7 e. m.

■ ;i: '' ■ ‘ r ■''''- i f , il i, . c f•

Betänkande, angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner

och rättigheter.

§ 3 i gällande förordning angående bevillningsafgifter för särskilda

förmåner och rättigheter har följande lydelse:

B. Bevillningsafgift af bankbolag med sedelntgifningsrätt.

§ 3.

Enskild bank, som eger sedelntgifningsrätt, skall, förutom bevillning

af fast egendom samt af inkomst, erlägga en afgift af tio kronor för

hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en

gång under nästföregående året varit utlemnade i rörelsen; och är styrelsen

för sådan bank skyldig att, till upplysning vid denna afgifts

debitering, inom den 15 januari hvarje år till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

aflemna en genom intyg af det utaf Kongl. Majrts befallningshafvande

förordnade ombud bestyrkt uppgift å nyssnämnda sedelbelopp;

egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande att efter uppgiftens erhållande

ofördröjligen vidtaga åtgärder för berörda afgifts indrifning och

redovisning.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 32, har herr W.

Skytte, hemstält, »att Riksdagen, för den händelse den beslutar att den

Bih. Ull Riksd. P>-ot. 18!)4. 5 Samt. 1 Afd. 16 Häft. (N:o 16.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

särskilda bevillningsafgiften å enskilda bankernas sedelutgifning fortfarande

skall utgå med 10 pro radie, måtte stadga, att skatten skall

för hvarje bank beräknas efter det sedelbelopp, banken i medeltal under

nästföregående år haft på en gång utelöpande».

Till stöd härför har motionären anfört, bland annat, följande:

»Den sedelemission, som mot lagbestämda vilkor rörande grundfondshypotek

och guldkassa samt mot solidarisk ansvarighet af samtliga

lottegare är de enskilda bankerna medgifven, har varit det medel,

hvarigenom de iståndsatts att vidga sin, näringslifvet. främjande och

stödjande verksamhet till att omfatta alla delar af landet. Genom den

kostnadsfria kassa, som beredts dem i deras egna sedlar, har det varit

dem möjligt att hålla kontor på en mängd platser, der inkomsten eljest

omöjligen skulle räckt till att täcka kostnader och förluster, samt

äfven åt dessa mindre och aflägsnare orter bereda samma fördelar och

lättnader som egentliga bankplatser.

Emissionen af egna sedlar är emellertid långt ifrån alldeles kostnadsfri.

De fordringar, som ställas på den moderna banksedelns tillverkning,

sedlarnes snabba förbrukning, enär allmänheten numera icke

finner sig vid att, som fordom, mottaga slitna eller smutsade sådana,

och den omfattande kontroll, som denna rörelse kräfver, medföra redan

mycket ansenliga kostnader. Den kassa i guld och riksmynt, som

bankerna vid sina hufvudkontor samt vid afdelningskontor i Stockholm

eller hos vexlingsombud derstädes måste hålla för sedlarnes inlösning,

torde i allmänhet medtaga omkring hälften af den återstående räntevinsten

på sedelutgifningen. Kommer så härtill den särskilda sedelskatten,

måste erkännas, att sagda vinst i ytterlig grad reducerats, och

genom förliden Riksdags beslut torde den ha nedbragts till den punkt,

då bankerna med tvekan måste fråga sig, huru vida upprätthållandet af

de mindre kontoren längre är dem möjligt.»

Sedan motionären härpå erinrat, hurusom sedelskatten, efter att

hafva under många år utgått med 2 kronor, derefter höjts år 1887 till

3 kronor, 1892 till 5 kronor samt af sistlidet års Riksdag till 10 kronor,

allt per tusen å bankernas utelöpande sedelstock, anför motionären

vidare:

»Skattens tryckande och hämmande verkan visar sig just på den

punkt af banksystemet, der detta är ömtåligast på samma gång som

oumbärligast. I de stora städerna upphör ingalunda bankrörelsen genom

de enskilda bankernas indragning eller förlamning. Det är de vida

sträckor af vårt land, som ligga fjerran från storstäderna, det är dessa

som hotas och som komma att blifva lidande, om åtgärden medför det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16. 3

resultat, som den synes åsyfta, nemligen att drifva den enskilda bankrörelsen

bort från dessa områden och koncentrera den liksom all annan

bankrörelse inom de större städerna.

Men det tryck, denna skatteförhöjning kommer att utöfva på bankerna

och genom dem på den allmänna rörelsen, ökas i ytterlig grad

genom den beräkningsgrund, efter hvilken denna bevillningsafgift nu

utgår. Den utdebiteras nemligen efter det högsta belopp af bankens

sedlar, som på en gång under året varit utlemnade i rörelsen.

För hvar och en, som har någon kännedom om varuomsättningens

och penningrörelsens gång, är väl bekant, att denna under

årets lopp i tilltagande och aftagande liflighet företer en viss, temligen

regelbunden periodicitet. På olika tider i olika trakter, beroende på

dessa trakters näringsförhållanden och arten af de industrier, der företrädesvis

drifvas, kräfver den lifligare omsättningen ett större qvantum

omsättningsmedel än vanligt. Rörelsen drager då till sig en betydande

mängd sedlar utöfver hvad den eljest under året använder; sedan dessa

sedlar en kort tid tjenstgjort, återvända de till banken. För att tala

om den provins, jag närmast känner, börjar i Skåne denna rörelsens

stegring vanligen de sista dagarne i augusti, stiger derefter under

september och ännu raskare under oktober månader samt uppnår sin

höjdpunkt vid sjelfva slutet af oktober, för att derefter i temligen jemnt

fallande åter sjunka ned till sitt minimum. Det är spanmåls- och hvitbetsskörden,

som då föres i marknaden, arrenden och hyror, som betalas

o. s. v. En ansenlig del af denna stegrade sedelemission, nemligen

den del, som utgör sjelfva dess topp, håller sig blott ute en

eller annan vecka i slutet af oktober, och den räntevinst, bankerna

härå kunna göra sig, blir således mycket obetydlig och motsvarar icke

ens sedelkostnaden. Vid en diskontosats af 4 procent, en låne- och

kreditivränta af 4''/2 procent, blir bankernas ränteinkomst för denna

extraemission under oktober månads båda sista veckor mindre än Va

procent. Men för det ökade antal sedlar, bankerna härvid utgifva, går

ensamt sedelskatten till 1 procent, motsvarande för sagda tid en årsränta

af 26 procent. För att betjena rörelsen och ej behöfva strypa

den just i det ögonblick, då den af sin egen natur nödvändigtvis

starkast vidgar sig, måste banken således betala i skatt fem gånger

mer än den af sin sedelökning har i inkomst.

Den höga sedelskatten och den orimliga grunden för dess utdebitering

hotar sålunda att beröfva vårt enskilda banksystem dess för

landet gagneligaste egenskaper, nemligen dess förmåga att betjena äfven

småplatserna och dess förmåga af elasticitet, det vill säga dess möjlighet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

att utan för stor svårighet och kostnad vid verkligt behof vidga sin

sedelemission och med densamma noga följa affärsrörelsens egen gång.

Äfven ur billighetens och rättvisans synpunkt är denna skatteberäkningsgrund

förkastlig, ty hvarje på en näring lagd bevillningsafgift borde

väl afmätas efter den sida af rörelsen, som lemnar eller åtminstone

afser att lemna vinst, och icke omfatta äfven den, som lemnar och

måste lemna påtaglig förlust».

Derjemte hafva af statsrådet och chefen för finansdepartementet med

skrifvelse af den 7 sistlidne februari till utskottets kännedom öfverlemnats

två från de enskilda bankernas syndikat till bemälde departementschef

ingifna framställningar så lydande:

Till herr statsrådet och chefen för Kongl. finansdepartementet.

Innevarande års Riksdag har beslutit att från och med år 1894

höja afgiften för de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt från fem

kronor till tio kronor för hvarje tusen kronor af det, högsta belopp af

bankens sedlar, som på en gång under nästföregående året varit utlemnade

i rörelsen.

För den oro och de farhågor detta beslut väckt hos de enskilda

bankernas målsmän har syndikatet ansett sig böra hos herr statsrådet

göra sig till tolk.

Afgiften för de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt höjdes vid

1892 års riksdag från tre till fem kronor för tusen. Genom den nu

skedda förhöjningen af nämnda afgift har densamma således under

loppet af två år mer än tredubblats. Den grund, som af innevarande

års Riksdag för afgiftens förhöjande åberopades, var, förutom behofvet

af ökade statsinkomster, den stora vinst de enskilda bankerna skulle

af sedelutgifningen skörda. Oafsedt nu att denna vinst synes af de

riksdagsmän, som under öfverläggningen i frågan härom yttrat sig,

hafva allt för högt beräknats, tillåter sig syndikatet påpeka, att de

enskilda bankerna jemväl för denna vinst äro underkastade inkomstbevillning.

Enligt hvad herr statsrådet har sig väl bekant, inträffar vid årligen

återkommande perioder att bankerna, ofta för allenast mycket kort tid,

nödgas utsträcka sin sedelutgifning icke obetydligt utöfver den vanliga

medelnivån. Derigenom att afgiften af Riksdagen bestämts skola beräknas

å det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång varit

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16. 5

under året utelöpande, blir densamma i sjelfva verket betydligt högre

och drabbar bankerna ojemförligt tyngre, än om nämnda afgift, på sätt

rättvisa och billighet fordrat, beräknats å medelbeloppet af under året

utelöpande sedlar.

Den nu beslutade förhöjningen af ifrågavarande afgift, men ännu

mera sättet, hvarpå, enligt hvad förut är nämndt, samma afgift skall

beräknas, nödvändiggöra emellertid för bankerna att hädanefter söka,

så vidt möjligt, undvika att öka beloppet af sina på en gång utelöpande

sedlar utöfver hvad den -vanliga rörelsen fordrar. Bankernas förmåga

att vid de tider, då ökade rörelsemedel kräfvas, på ett tillfredsställande

sätt betjena allmänheten, minskas härigenom i icke oväsentlig grad.

Men för att kunna förut beherska sin sedelutgifning torde bankerna

dessutom nödgas tillgripa ett ytterligare medel, hvilket, för allmänheten

lärer blifva ännu känbarare, nemligen indragning af de afdelningskontor,

hvilka endast genom sedelutgifningsrättens åtnjutande kunna skyddas

mot förlust.

För 1894 kommer den beslutade skatteförhöjningen att desto tyngre

drabba bankerna som flertalet af desamma, i okunnighet om att en

sådan förhöjning skulle komma att beslutas, redan under den tid af

innevarande år, som föregått beslutet om afgiftens höjande, torde hafva

utsträckt sin sedelutgifning vida utöfver rörelsens vanliga kraf.

Till de af syndikatet nu antydda åtgärderna att inskränka sedelutgifningen

till det för den vanliga rörelsens behof oundgängligen nödvändiga

äfvensom att indraga de mindre afdelningskontoren manas de

enskilda bankernas målsmän jemväl af en annan farhåga, från hvilken

de icke kunnat frigöra sig, nemligen att den nu beslutade skatteförhöjningen

endast är ett steg på den väg, hvarpå Riksdagen torde hafva

för afsigt att beröfva bankerna den dem af Kongl. Maj:t i laga ordning

medgifna rätt till utgifvande af egna sedlar. Det är jemväl denna farhåga

hos de enskilda bankerna, syndikatet trott sig böra för herr statsrådet

framhålla. Stockholm den juni 1893.

På syndikatets vägnar:

V. Tempelman. C. Eberstein. K. A. Wallenberg.

C. G. Wästfelt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

Till herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet.

I skrifvelse sistlidne juni tillät sig syndikatet framhålla, hurusom

det af innevarande års Riksdag fattade beslut, enligt hvilket afgiften å

de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt, hvilken afgift år 1892 höjts

från tre till fem kronor per ettusen kronor af utgifna sedlar, ytterligare

från och med 1894 förhöjdes från fem till tio per mille å bankernas

hela emission, väckt de allvarligaste bekymmer hos dessa bankers

målsmän såväl till följd af storleken i och för sig af nämndå

afgift som äfven och i synnerhet genom det sätt, hvarpå afgiften skulle

beräknas.

Riksdagens berörda beslut har sedermera blifvit af Kongl. Maj:t

kungjordt till efterrättelse, och föga förhoppning för de enskilda bankerna

att, åtminstone under närmaste tiden, vinna nedsättning i den

beslutade skattesatsen torde förefinnas. Om de enskilda bankerna således

för sin sedelutgifning skola underkastas en så dryg beskattning —

utöfver den allmänna bevillningen å inkomst — som den här ofvan

omförmälda, synas dessa banker dock kunna med skäl vänta, att ifrågakomna

afgift icke beräknas på ett mot rättvisa och billighet stridande

sätt.

Det föremål, som med förevarande beskattning afses att träffa, är,

enligt hvad såväl motionärerna yttrat som den inom Riksdagen i ärendet

förda öfverläggningen gifver vid handen, den särskilda vinst bankerna

anses draga af rättigheten att utgifva egna sedlar. Häraf torde

följa, att sådan afgift ej bör utgå för annan sedelutgifning än den, som

bringar bankerna vinst. Enligt hvad herr statsrådet iorde hafva sig

väl bekant, inträffar under årligen återkommande perioder, att bankerna

för att tillgodose sina kunders behof af ökade omsättningsmedel under

den lifligaste affärstiden nödgas utsträcka sin sedelutgifning icke obetydligt

öfver den vanliga medelnivån. Då dessa perioder emellertid

äro mycket korta, hvarefter beloppet af sedlar, som sålunda utöfver

rörelsens vanliga behof utgifvits, åter inflyta till bankerna, kunna bankerna

af nämnda sedelbelopp ej draga någon vinst, fastmera torde ofta

inträffa, att inkomsten för sådan sedelutgifning ingalunda betäcker den

kostnad bankerna i och för densamma nödgats vidkännas. Vill man

derför med berörda afgift träffa allenast bankernas vinst å sedelutgifningen,

måste afgiften beräknas endast å den sedelemission, hvarå bankerna

kunna antagas hafva inkomst utöfver kostnaderna, eller å det

sedelbelopp, som under året i allmänhet varit ute i rörelsen, hvilket,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

7

då annan tillförlitlig grund för detsammas beräkning saknas, får anses

motsvara medelbeloppet af sedlar, som bankerna under året haft utelöpande.

Frågan har äfven en annan sida. Bibehålies den nu antagna grunden

för beräkning af ifrågavarande afgift, nödgas bankerna, på sätt

redan i förut åberopade skrifvelse påpekats, söka, såvidt möjligt, undvika

att vid något tillfälle utsläppa sedlar till högre belopp än rörelsens

vanliga behof kräfver. Det har hittills och med rätta såsom den

förnämsta förtjensten hos det enskilda banksystemet framhållits dessa

bankers förmåga att genom användandet af obegagnad sedelutgifningsrätt

städse kunna utan svårighet lämpa sig efter den allmänna rörelsens

behof af omsättningsmedel. Denna elasticitet hos det enskilda

bankväsendet blir genom det sätt, hvarpå nu nämnda afgift bestämts

att utgå, betydligt förminskad. Den, som härpå blir mest lidande, är

emellertid tvifvelsutan allmänheten, som just vid de tillfällen, då den

för omsättningens obehindrade gång är mest i behof af rörelsemedel,

icke kommer att få sina rättmätiga kraf härå tillgodosedda.

Då den för afgiftens beräkning faststälda grund således icke kan

anses rättvis eller billig, då den derjemte upphäfver eller åtminstone

förringar en af banksystemets bästa egenskaper och då den härigenom

blir till verklig skada lika mycket för allmänheten som för bankerna,

har innevarande års allmänna bankmöte ansett sig böra genom syndikatet

för herr statsrådet framhålla önskvärdheten, att den i år beslutade

förhöjda afgiften å de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt måtte, om

densamma kan anses böra framgent bibehållas, åtminstone endast beräknas

å medelbeloppet af sedlar, bankerna haft utelöpande under året

näst före det, för hvilket afgiften utgår.

Stockholm den 14 november 1893.

Carl Herslow.

V. Tempelman. G. Gild. W:m Uländer. K. A. Wallenberg.

I intet af ofvanberörda förslag har angifvits, huruledes förslagsställarne

tänkt sig det medclbelopp skola beräknas, efter hvilket de

påyrka att ifrågavarande bevillniugsafgift måtte utgå. Motionären har

dock sedermera till utskottet ingifvit alternativa förslag till ändring af

ofvanintagna §; varande dessa förslag så lydande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

B. Bevilliiingsafgift af bankbolag med sedelutgifningsrätt.

(Alternativ 1.)

Enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt, skall, förutom bevillning

af fast egendom samt af inkomst, erlägga en afgift af tio kronor

för hvarje tusen kronor af det sedelbelopp, banken i medeltal under

nästföregående år haft utelöpande; och är styrelsen för sådan bank

skyldig att såsom grund för beräkningen af detta medeltal inom den

15 januari hvarje år till Kongl. Maj:ts befallningshafvande aflemna ur

bankens räkenskaper utdragna och af det utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande

förordnade ombud vederbörligen bestyrkta veckouppgifter,

utvisande det sedelbelopp, banken under hvarje vecka af nästföregående

året haft i rörelsen utelöpande; egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande

att, efter dessa uppgifters erhållande och sedan medeltalet

af bankens sedelutgifning blifvit enligt desamma beräknadt,

ofördröjligen vidtaga åtgärder för ifrågavarande bevillningsafgifts indrifning

och redovisning.

(Alternativ 2.)

Enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt, skall, förutom bevillning

af fast egendom samt af inkomst, erlägga en afgift af tio kronor

för hvarje tusen kronor af det sedelbelopp, banken i medeltal under

nästföregående år haft utelöpande; och skall till grund för beräkningen

af detta medeltal läggas de uppgifter å beloppet af bankens utelöpande

sedlar, som innehållas i de officiella månadsrapporter, banken egt skyldighet

att för hvarje månad under nästföregående året till kongl. finansdepartementet

ingifva; egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande att,

sedan medeltalet af bankens sedelutgifning blifvit enligt dessa uppgifter

beräknadt, ofördröjligen vidtaga åtgärder för ifrågavarande bevillningsafgifts

indrifning och redovisning.

Till utredning i hvad mån en ändring af nu gällande bestämmelser

i ofvan angifna syfte skulle inverka på beloppet af sedelskatten har

utskottet låtit uppgöra nedan intagna tabell.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

9

f

i i

Tabell, utvisande de solidariska bankernas sedelutgifning enligt bankinspektörens

månatliga sammandrag för år 1893.

Utelöpande enskilda banksedlar.

Lägsta belopp.

Högsta belopp.

Medeltal för

tolf månader.

Skilnaden

mellan

högsta be- loppet och

medeltalet

Datum.

Kronor.

ö.

Datum.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor..

Ö.

1

Skånes enskilda bank......

31 juli

7,847,304

25

31 okt.

10,093,424

25

8,936,516

12

1,156,908

13

2

Verm lands

(1:0 ......

31 jan.

1,615,049

50

30 sept.

1,826,689

50

1,727,754

50

98,935

—

3

Kopparbergs

d:0 ......

31 jan.

1,755,331

—

30 april

2,438,046

—

2,014,161

42

423,884

58

4

Östergötlands

d:0 ......

31 juli

1,600,277

50

31 okt.

2,001,067

50

1,801,796

25

199,271

25

5

Smålands

d:0 ......

31 juli

2,272,481

—

31 okt,

2,613,226

—

2,446,828

50

166,397

50

6

Örebro

d:o ......

31 juli

1,687,011

50

30 sept.

1,948,251

50

1,823,806

50

124,445

—

7

Mälarprovinsernas

d:0 ......

31 aug.

2,428,585

—

30 sept.

2,968,665

_

2,698,130

42

270.534

58

8

Göteborgs

d:0 ......

31 juli

2,979,275

—

30 nov.

3,303,130

—

3,129,075

—

174,055

—

9

Stockholms

d:0 ......

30 april

3,277,800

—

30 nov.

3,715,140

—

3,485,930

—

229,210

—

10

Norrköpings

d:o

31 aug.

1,438,555

—

31 dec.

1,851,110

_

1,655,207

50

195,902

50

11

Hallands

d:0 ......

31 jan.

1,090,835

—

30 sept.

1,359,205

1,214,679

17

144,525

83

12

Sundsvalls

d:o ......

30 nov.

3,274,215

—

30 sept.

3,755,645

3,490,735

42

264,809

58

13

Christianstads

d:o ....

28 febr.

3,483,955

—

31 okt,

4,257,140

—

3,850,800

83

406,339

17

14

Enskilda banken i

Venersborg

31 jan.

833,815

—

31 dec.

1,001,025

938,336

66

62,688

34

15

Skaraborgs läns enskilda bank

31 dec.

1,817,265

—

31 okt.

2,210,120

_

1,994,437

92

215,682

08

16

Gefleborgs

d:0

31 jan.

1,314,730

—

30 april

1,922,145

—

1,561,332

08

360,812

92

17

Uplands

(1:0

31 aug.

2,027,725

—

31 mars

2,460,640

—

2,231,769

58

228,870

42

18

Vesterbottens

d:0

28 febr.

1,934,510

—

30 sept.

3,064,520

—

2,461,412 08

603,107

92

19

Christinehamns

(1:0

31 jan.

668,005

—

30 sept.

843,790

—

760,156

25

83,633

75

20

Borås

(bo

28 febr.

418,100

—

30 sept.

540,910

—

475,054

58

65,855

42

21

Södermanlands

d:0

31 juli

1,090,210

—

30 sept.

1,419,505

—

1,267,673

33

151,831

67

22

Kalmar

d:0

28 febr.

1,191,530

—

30 nov.

1,639,660

—

1,324,014

17

315,645

83

23

Gotlands

d:0

31 aug.

384,525

—

31 okt.

492,855

—

424,488

33

68,366

67

24

Bohusläns

d:o

30 sept.

925,245

—

30 nov.

1,097,265

—

987,949

17

109,315

83

25

Hernösands

d:o

28 febr.

2,929,685

—

30 sept.

3,562,050

—

3,207,872

08

354,177

92

26

Helsinglands

(1:0

31 jan.

1,963,280

—

31 mars

2,315,895

—

2,163,320

_

152,575

—

Summa

—

—

—

—

64,701,01976

58,073,237

86|6,627,781

89

Bill. till Itilcsd. Prot. 1894. 5 Samt. 1 Afd. 16 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

Häraf framgår, att, derest ifrågavarande bevillningsafgift komme

att beräknas — i stället för, såsom nu sker, efter det högsta under ett

år utelöpande sedelbeloppet — efter den af motionären i alternativ 2

angifna grund, skulle sedelskatten under i öfrigt oförändrade förhållanden

minskas med omkring 66,000 kronor årligen. Härvid är emellertid

att märka, att, då ofvanberörda utaf bankinspektören öfver de

enskilda sedelutgifvande bankernas ställning upprättade månadssammandrag

— det enda material som för ifrågavarande beräkning stått utskottet

till buds — utvisa, ej det högsta under månaden utelöpande

sedelbeloppet utan allenast beloppet af de vid hvarje månads slut

utelöpande sedlar, förutnämnda summa, 66,000 kronor, endast är att

anse såsom approximativ.

Utskottet inser visserligen, att den nu bestämda, sedan lång tid

tillbaka gällande grund för ifrågavarande bevillningsafgifts beräknande

i vissa fall kan, på sätt af motionären framhållits, medföra afsevärda

olägenheter, men då enligt utskottets förmenande tillräckliga skäl ej

föreligga att nu — hvilket blefve en följd af ett antagande i en eller

annan form af föreliggande förslag — i ej oväsentlig mån minska

ifrågavarande bevillningsafgift, samt utredning ej heller förebragts i

hvad mån den föreslagna nya grunden för berörda afgifts beräknande

skulle, på det att icke dennas införande jemväl skulle föranleda minskning

i förevarande statsinkomst, påkalla en ökning af sjelfva skattebeloppet,

finner sig utskottet, i betraktande jemväl deraf att ifrågavarande

bevillningsafgift blifvit så nyligen som af nästlidna Riksdag

bestämd, sakna anledning till förordande af någon som helst ändring

i härom nu gällande bestämmelser.

Den inkomst, som kommit statsverket till godo genom ifrågavarande

bevillningsafgift, har i jemna hundratal kronor under nedannämnda år

utgjort:

år 1890 .................................................. 198,600 kronor,

» 1891....................................................... 202,400 »

» 1892........................:............................... 213,700 »

» 1893........................................................ 322,700 »

På grund af hvad anfördt blifvit, hemställer utskottet,

att herr Skyttes ifrågavarande motion icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1894.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Stockholm, K. L. Beckman, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.