Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande JSt:o SO

1894-04-27 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1894:20, Bevillningsutskottets Betänkande JSt:o SO

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande JSt:o SO.

1

N:o 20.

Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1894, kl. 4 e. m.

Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda frågor rörande

tullbevillningen.

Utöfver de till bevillningsutskottet hänvisade framställningar rörande

tullbevillningen, hvilka utskottet redan behandlat i sitt betänkande

n:o 3, hafva till utskottet remitterats följande inom Första Kammaren

väckta motioner, hvilka uteslutande eller delvis afse tullbevillningen,

nemligen:

n:o 8, af herr Liss Olof Larsson, om — jemte förhöjning af bränvinstillverkningsafgiften

— höjning af tullen å spritdrycker;

n:o 19, af herr von Strokirch, angående förhöjning i tullen å tobak

eller åsättande af accis å förbrukningen deraf;

n:o 21, af herr Samzelius, angående förhöjning af tullen å kaffe

och kaffesurrogat; samt

n:o 23, af herr Wcern, om förhöjning af tullen å kaffe och kaffesurrogat

samt nedsättning i tullen å socker.

För herr Larssons förberörda motion, i hvad densamma afser bränvinstillverkningsafgiften,

redogör utskottet i sitt denna dag afgifna betänkande,

n:o 22, angående vilkoren för tillverkning af bränvin. I

motionen föreslås emellertid äfven, under förutsättning af bifall till yrkandet

om höjning af bränvinstillverkningsafgiften från nuvarande 50

öre till 60 öre per liter,

att tullen å spritdrycker ökas i samma proportion.

Bih. Ull Riksd. Prot. 1894. 5 Sami. 1 Afd. 20 lläft. (N:o 20).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

Herr von Strokirch har uti en särskild, af utskottet uti dess betänkande,

n:o 2, behandlad och af Riksdagen redan afslagen motion, n:o 18,

föreslagit, att den af Kongl. Maj:t för år 1895 föreslagna tilläggsbevillning

måtte utbytas mot en förhöjd tull å tobak eller accis derå eller

mot beskattning af maltdrycker.

Med anslutning till detta förslag hemställer motionären i sin nu

förevarande motion, n:o 19,

att Riksdagen ville åsätta en förhöjd tull å tobak eller ock en

lämplig accis å förbrukningen deraf.

Herr Sarnzelius föreslår,

att Riksdagen beslutar, att tullen må böjas å kaffe till 26 öre och

å brändt kaffe samt kaffesurrogat, alla slag, till 35 öre, allt för 1 kilogram,

eller till samma belopp som före år 1889, samt hos Kongl. Maj: t

anhåller, att detta beslut måtte, så snart ske kan, få träda i gällande kraft.

Sistbemälde motionär erinrar, hurusom genom tulltaxan den 18 juni

1888, hvilken i allmänhet skulle lända till efterrättelse från och med

den 1 juli samma år, tullen å kaffe, som förut var bestämd till 26 öre

för 1 kilogram, blef från och med år 1889 nedsatt till 12 öre för

samma vigt, i sammanhang hvarmed tullen å brändt kaffe- samt å alla

till kaffesurrogat användbara brända växter från och med samma tid

nedsattes från 35 öre till 20 öre för 1 kilogram, samt hurusom i nu

gällande tulltaxa denna nedsättning i tullen är bibehållen, dock så att

brändt kaffe och kaffesurrogat af alla slag numera draga samma tull

eller 20 öre för 1 kilogram. Motionären anser att den hufvudsakliga

anledningen till den betydliga tullnedsättningen varit, att man, den tiden

nedsättningen egde rum, på fullt allvar i allmänhet fruktade, att statsinkomsterna

genom de höjda skyddstullarne skulle så ymnigt inflyta,

att verklig förlägenhet skulle uppstå för deras ändamålsenliga användande,

till följd hvaraf åter fråga kunde uppkomma, om icke skyddstullarne

endast af denna anledning borde nedsättas. I det förändrade läge, hvari vi

nu befunne oss, hade emellertid motionären för sig uppkastat den frågan:

))är det lämpligt, är det klokt att statsverket fortfarande beröfvas

den betydliga inkomst, som kunnat dit ingå, derest kaffetullen icke i

en hastig vändning blifvit så betydligt nedsatt?»

»Som bekant är — fortsätter motionären — härleder sig behofvet

af ökade inkomster till väsentlig del från de beslut, som vid 1892 års

urtima riksdag blifvit fattade. Då jag sjelf i hufvudsak biträdt dessa

beslut, kan det naturligtvis icke vara min afsigt att derom uttala något

klander, ehuru det fortfarande synes mig något egendomligt att, för

fullgörande af en medborgerlig pligt sådan som beväringsöfningarna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

3

Sverige, som dock icke är kandi för sin rikedom, skall slösa med en

dagaflöning så stor att, så vidt jag känner, icke något annat land i

detta afseende kan täfla med vårt eget. Derom är dock nu icke fråga,

utan det gäller att på det lämpligaste och minst tryckande sätt anskaffa

de medel, hvilka af nyssnämnda äfvensom af andra anledningar oundgängligen

kräfvas. I detta hänseende har Kongl. Maj:ts regering följt

den finansplan, som antages hafva blifvit af urtima Riksdagen pröfvad

och faststäld. Så kan det väl vid första påseende förefalla. Faktiskt

har dock denna plan aldrig varit föremål för någon verklig granskning

af Riksdagen i sin helhet. Endast utskottets hemställanden eller s. k.

klämmar hafva nemligen blifvit granskade och i allmänhet af Riksdagen

godkända. Utskottets motivering, som i afskrift influtit i Riksdagens

skrifvelse, har deremot knappast varit föremål för diskussion, än mindre

för formliga beslut. Vid sådant förhållande synes det mig, som skulle

man vid denna motivering fästa större afseende, än den i sjelfva verket

förtjenar. För öfrigt vågar jag uttala den kanske nog djerfva uppfattningen,

att i en fråga af förevarande beskaffenhet, der det gäller

att vid olika tillfällen på det lämpligaste sätt anskaffa nödiga medel,

en senare Riksdag alldeles icke är bunden af de uttalanden, som skett vid

en föregående, så mycket mindre som personer och åsigter inom riksdagen

ständigt äro vexlande, och fullständig stabilitet i detta hänseende

icke ens vore önskvärd.

En höjning af kaffetullen till åtminstone det belopp, hvartill densamma

före den senaste ned sättningen uppgick, synes mig vara att

långt föredraga framför den i utsigt stälda förnyade tilläggsbevillningen,

hvilken från många håll framkallar verkligt bekymmer. Vid ett ytligt

påseende framkastas hos oss ständigt det påstående, att vår bevillning,

jemförd med flera andra länders, är ganska billig, äfven om den genom

tillägg fördubblas, men man glömmer härvid de oerhörda summor, som

för kommunala behof hos oss efter samma grund uttaxeras och hvilka

i de flesta andra länder, derest de icke af staten bestridas, efter helt

andra grunder utgå. Den höjda kaffetullen skulle äfven framför tilläggsbevillningar

ega det företräde, att, om densamma, såsom lämpligt synes,

genast eller utan dröjsmål infördes, statskontorets behof af kassaförstärkning

derigenom skulle i icke ringa grad förminskas, och ränteutgiften

för ett eljest sannolikt erforderligt ökadt förlagskapital undvikas.

Det är nemligen hos oss en egendomlighet, som icke återfinnes i något

annat land, att för en del utgifter, hvilka skola bestridas under sjelfva

budgetsåret, anvisa inkomster, hvilka först året derpå skola inflyta.

Bland sådana inkomster är äfven tilläggsbevillningen. Och då de ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

gifter, hvilka dermed skola bestridas, i regeln måste verkställas under

budgetsåret, ofta nog under dess början, ligger häri uppenbart en af

anledningarna till statskontorets på senare tiden mer och mer framträdande

behof af kassaförstärkning.

Slutligen vill jag, för att söka lugna dem, hvilkas uppgift det är

att städse föra talan för det s. k. »småfolket», hvars bästa jag sjelf

äfven lifligt önskar, meddela den upplysning, att i Frankrike, der småfolket

har rikligt tillfälle att genom den allmänna rösträtten inverka på

lagstiftningen, tullen för kaffe är bestämd till 1 krona 12 öre för 1

kilogram, eller till jemnt 1 krona högre än hos oss, samt att, det oaktadt,

man kan på ett kafé i Paris få sig serverad en kopp kaffe till

ungefär samma pris som i Stockholm.»

Herr Wcern föreslår i sin motion

att Riksdagen måtte höja tullen på kaffe från 12 till 26 öre per

kilogram;

höja tullen på kaffe, brändt, och kaffesurrogat, från 20 till 34 öre

per kilogram;

nedsätta tullen på socker, raffineradt, från 33 till 28 öre per kilogram

;

nedsätta tullen på socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare än

n:o 18, likaledes från 33 till 28 öre per kilogram; samt

nedsätta tullen å socker, oraffineradt, till färgen mörkare än n:o 18,

från 23,5 till 19 öre;

hvarjemte han öfverlemnar åt bevillningsutskottet att taga i öfvervägande,

huruvida i samband härmed någon nedsättning bör göras i

tullen å sirap.

Till stöd för sitt förslag anför motionären:

»Vid det förhållande att, under det att statsverkets behof att till

bestridande af betydligt ökade statsutgifter erhålla deremot svarande

ökade inkomster blifvit allt mera känbart, den väsentligaste af de tillgångar,

öfver hvilka statsverket disponerar, nemligen tullmedlen, i

stället för att såsom vanligt med ökad folkmängd tilltaga, tvärtom under

de senaste åren betydligt minskats, måste det för Riksdagen vara

af vigt att utfinna de dertill verkande orsakerna och att, om sådant är

med andra intressen förenligt, vidtaga åtgärder deremot.

I detta afseende vill jag fästa uppmärksamhet å förhållandet med

två å de väsentligaste finanstullarne, nemligen de å kaffe och socker.

Hvad sockret angår, torde ännu vigtigare skäl än statsinkomsternas

höjande tala för förändring af tullen derå.

När vid 1879 års riksdag statsverkets trängande behof föranledde

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

höjning af tullsatserna från de under flera år derförut varande för raffineradt

socker 11 kronor 60 öre per centner, för oraffineradt mörkare

8 kronor per centner och lör kaffe 10 öre per skålpund till respektive

14 kronor per centner, 10 kronor per centner och 11 öre per skålpund,

var detta i förhållande till då uppgifna värden förhöjning t

för raffineradt socker från.................................... 44 till 53 procent,

» oraffineradt mörkare från................................. 36 b 45,5 » och

» kaffe från............................................................. 17 » 19 b .

Sockertullen har sedan dess ej undergått annan förändring än förvandlingen

från per centner 14 kronor och 10 kronor till per kilogram

33 öre och 23,5 öre, men kaffetullen nedsattes vid 1888 års riksdag från

26 öre per kilogram, hvartill den från 11 öre per skålpund blifvit förvandlad,

till 12 öre per kilogram eller från 16 till 7 procent af då

uppgifna värde. Tullsatserna å socker äro således allt sedan 1879 till

siffran egentligen bibehållna, men i deras förhållande till värdena har

genom prisfall en betydande förändring inträdt.

De 1879 uppgifna prisen voro för raffineradt socker kronor 26: 40

och för oraffineradt mörkare kronor 22 per centner, d. v. s. för raffineradt

62,3 öre och för oraffineradt 51,8 öre per kilogram, men voro i

beräknadt årligt medeltal för åren

1881—1885 för raffineradt 48,6 öre och för oraffineradt 40,8 öre per kg.,

1886—1890

»

»

38,5

B

✓

B •

B

B

32,9

B

B

B

samt år 1891

b

B

35

B

B

B

B

28,5

B

B

B

och b 1892

B

B

37

B

B

B

B

28,5

B

B

B

hvarå tullen utgör 90 och 80 procent.

Prisfallet på sockret och nedsättningen i tullen på kaffet hafva —

antagligen i förening med andra omständigheter, om hvilka här icke är

fråga — föranledt en högst betydligt, ökad förbrukning af dessa varor.

I det af komiterade för hvitbetssockertillverkningens beskattning afgifna

betänkande beräknas förbrukningen af raffineradt socker för åren 1883

—T890, och af denna beräkning framgår, att i årligt medeltal förbrukningen

var

1883 (1882—84)—1886 (1885—87)............................................ tons 40,603

men 1887 (1886—88)—1890 (1889—91) ................................. » 46,688

Årliga införseln af kaffe var i medeltal åren 1881 —1884 tons 13,553

och 1885—1888 tons 13,894, men, sedan tullnedsättningen inträdt, i

medeltal åren 1889—1892 tons 16,028.

Statsverkets förlust på beskattning af kaffe förbrukningen står i direkt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

förhållande till tullnedsättningen, men förlusten på beskattning af sockerförbrukningen

i landet bar uppkommit genom det skydd, som lemnats

hvitbetssockertillverkningen. Beskattningen derå utgår, såsom bekant,

efter vigten af afverkade betor med beräkning af visst utbyte råsocker

af 100 ^ilogram betor och en på detta utbyte bestämd andel af tullen

å från utlandet infördt råsocker. Till dess att vid sistlidne riksdag

beslöts förhöjning i beräkning af utbytet, var detsamma bestämdt till

blott 6,25 kilogram af 100 kilogram hvitbetor, och den andel af råsockertullen,

som i beskattning skall utgöras, var från 1879 till 1891

två femtedelar, men blef sistnämnda år böjd till hälften. Vid beräkning

af den förlust; statsverket lidit och fortfarande lider genom bestämningarna

i afseende på beskattningen af sockerförbrukningen, bör således

från det belopp, med hvilket tullinkomsterna å socker minskats, afdragas

de belopp, som genom hvitbetssockertiliverknings-skatten influtit. Till

följd af den så betydligt ökade förbrukningen af socker utvisar eu jemförelse

mellan den inkomst, statsverket genom beskattning derå under

föregående och under senaste tidsperioder erhållit, föga förändring. A

kaffeinförseln var tullinkomsten i medeltal

åren 1884—88 årligen........................................................... kr. 3,621,053: —

men 1889—93 (för hvilket sistnämnda år jag beräknat

den efter generaltullstyrelsens månadsuppgifter) )) 1,953,234: —

Således minskning i medeltal per år af ....................... kr. 1,667,819: —

Men om man beräknar hvad den å nuvarande förbrukning skulle med

den 1888 gällande tullsats hafva utgjort, blir skilnaden mycket större.

Å införseln 1892, kilogram 15,844,786, skulle den å 26

öre per kilogram hafva utgjort................................ kr. 4,119,644: —

men har med gällande tullsats blott blifvit..................... p 1,901,355: —

Minskning å kaffe................................................................. kr. 2,218,289: —

Komiterade för beskattning af hvitbetssockertillverkningen beräknade

statsverkets minskade inkomst å afverkningsåret

1887— 88 till.......................................................................... kr. 1,556,058: —

1888— 89 » .......................................................''.................... » 1,481,293: —

1889— 90 » ............................................. » 2,472,421: —

1890— 91 » ...........................................................................» 3,343,708: —

och 1891—92 till.................................................................... » 3,590,515: —

med något afdrag för skilnaden mellan infördt och tillverkadt sockers

renhet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.''

Vid denna förlust kommer det dock ingalunda att stanna. Komiterade

beräkna, att endast i Malmöhus län kan tillverkas 63,900 tons

socker eller mer än Sveriges nuvarande årliga behof, men äfven i andra

delar af Skåne, i Halland och på Gotland kunna betor med fördel odlas

och sockertillverkning uppstå. Komiterade ansågo visserligen, att den

af dem föreslagna och derefter af Riksdagen beslutade förhöjningen

af utbytesberäkningen skulle undanskjuta anläggandet af nya fabriker,

men motsatsen har inträffat. Ifvern att anlägga nya fabriker har aldrig

förut varit så liflig, och man hörde under den förflutna hösten ständigt

nya sådana omtalas. Med säkerhet uppgifves tillkomsten af nya fabriker

vid Svedala, Köpinge och Kristianstad. För anläggning af en dylik

fabrik på Gotland är bolag bildadt, och det säges, att den stora spritfabriken

vid Karlshamn skall förändras till hvitbetssockerfabrik. Man

vet också, att de äldre fabrikerna komma att betydligt öka sina tillverkningar,

och då alla dessa tillrustningar till utveckling af en storartad

sockerindustri skett redan innan ännu det år förgått, under hvilket

den nya beskattningslagen blifvit antagen, kan man ej undgå att anse

dess bestämmelser så gynsamma för utsträckt betodling och derpå

grundade fabriksanläggningar, att, hvarhelst naturliga förhållanden medgifva

dem, der komma de ock att göras, ända till dess att utsigterna att

med fördel kunna afsätta produkterna upphöra. Men när detta kommer

att ske, är icke lätt att beräkna, och säkert blir det för dem, hvilka få skäl

att frukta eu skadlig öfverproduktion, ännu svårare att om dess menliga

inverkan öfvertyga dem, som vilja anlägga nya fabxjker och vare sig i

god tillgång på betor, lätta kommunikationer, billigt bränsle eller andra

förhållanden tro sig godt kunna bestå i konkurrens. Uppstår till följd

af allt för många fabrikers tillkomst det förhållande, att produkterna

icke längre kunna med vinst afsättas, så måste de säljas till underpris,

och enär orsaken dertill i så fall icke varit tillfälliga ogynsamma konjunkturer,

utan verklig- öfverproduktion, så kommer förlusten icke att inskränkas

till ett eller annat års beräknade vinst, utan fortgår till dess

att öfverproduktionen upphör; det vill säga till dess att några fabriker

med förlust af det på dem använda kapitalet nedläggas, och de öfriga,

likasom de till betodling brukade egendomarne, förlorat större eller

mindre del af sitt förutvarande värde. Med andra ord, en kris måste

inträffa alldeles så, som af samma anledning skett, i flera andra länder,

der hvitbetssockerindustrien hastigt uppblomstrat.

Det torde åligga statsmagterna att taga dessa förhållanden i betraktande

och att om möjligt förebygga de olyckor som hota.

Så snart produktionen öfverstiger det inhemska behofvet, måste af
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o SO.

sättning för öfverskottet sökas i utlandet, men då försäljning der efter

erläggande af en skatt, uppgående till nära eller fulla hälften af värdet,

icke kan ske utan stor förlust, är tydligt, att restitution af skatten skall

begäras, såsom ock af förenämnda komiterade blifvit antydt.

Skall Riksdagen bevilja sådan restitution? Och kan man deraf vänta

förebyggandet af öfverproduktionens olägenheter?

För bifall till restitutionen talar:

att skatten på en vara, som utföres, upphör att vara en konsumtionsskatt

på skattskyldige inom landet och blir en produktionsskatt på

en särskild klass af industriidkare;

att vägran skulle hindra uppkomsten af eu ny exportindustri;

att bränvinstillverkningsskatt vid utförsel restitueras.

Emot beviljandet eller emot förhoppningarna på dess gagn förekommer:
att

den industri, som skulle grundas på utförsel af socker, svårligen

kan i och för sig blifva lönande (Vinst på försäljning i utlandet

kan endast i det fall erhållas, att de svenska fabrikanterna skulle kunna

tillverka råsockret till lägre kostnad än det pris, som derför i utlandet

kan erhållas, men de af komiterade å pag. 60 af deras betänkande uppgiga

pris i Sverige 1891 äro i medeltal för trenne fabriker kronor 46: 52

eller närmast dubbelt emot det i bil. 5 angifna priset på tyskt råsocker

samma år, i medeltal kronor 24: 60 pr 100 kilogram. Om liknande

förhållanden fortfara, kunna de svenska fabrikanterna ej erhålla vinst

på försäljning i utlandet under annan förutsättning, än att vinsten på

försäljning i Sverige är så hög, att den betäcker icke blott skilnaden

mellan dessa tal och derjemte kostnaden att. föra det svenska sockret

i den utländska marknaden, utan derutöfver medgifver ett lönande öfverskott,

hvilket förefaller omöjligt, i synnerhet om man dermed jemför

de af sakkunnige, pag. 65 af det nämnda betänkandet, uppgifna tillverkningskostnaderna.

Om orsakerna till billigare kostnader i Tyskland

säga komiterade, att de tyska framför de svenska tillverkarne

njuta förmånen af lägre anläggningskostnad, billigare och dock sockerrikare

betor samt sannolikt äfven billigare pris på kol m. m. och lägre

arbetslöner);

att med nuvarande beskattningssätt restitution skulle- medföra en

ganska betydande premiering, hvilken skulle på särskilda fabriker blifva

mycket ojemn och för statsverket innebära betydande förluster (Om

restitution beviljas innan beskattningssättet förändrats, så skulle den

med nu gällande bestämmelser blifva 1 å 2 öre högre pr kilogram för

socker tillverkadt vid äldre än för sådant från en ny fabrik, och för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 9

dess utbetalning skulle således erfordras icke blott produktionsbevis,

utan äfven för hvarje utförd post bevis om fabrikens ålder vid tiden

för sockrets tillverkning);

att premiering skulle framkalla missnöje hos främmande magter,

Indika genom en konvention sökt förekomma all sådan och inom sina

länder vidtagit åtgärder för dess upphörande, hvadan om Sverige nu

medgåfve dylik, eller ej bestämdt förhindrade dess uppkomst, represalier

af dem kunde förväntas (konventionen af den 30 augusti 1888

innehöll, att de förbundna magterna åtoge sig att vidtaga sådana åtgärder,

att ingen öppen eller fördold premie vid export af socker lemnades,

att utförandet häraf skulle underkastas kontroll af en internätionel

kommission, och att socker från något land, som lemnade premie, skulle

uteslutas från införsel till något af de konfiskerande magternas länder,

antingen genom prohibition eller genom tull till högre belopp än premien.

Konventionen blef ej ratificerad, men har dock föranledt inskränkning

af premieringssystemet. I Tyskland skall all premiering

upphöra den 1 augusti 1897);

att restitution derför icke kan beviljas förr än ett nytt beskattningssätt

med stränga kontrollföreskrifter blifvit infördt, och att detta

skulle medföra betydande kostnader för såväl fabrikanterna som statsverket;
att

vidare, derest det höga sockerpriset till följd af skyddet fortfarande

skulle bibehållas för de svenska konsumenterna, men sockret

till utländska konsumenter säljas till underpris — sannolikt lägre än

tillverkningskostnaden — ett sådant förhållande svårligen kunde undgå

att väcka de förras missnöje och sträfvanden till förändring af systemet;

att detta system i allt fall ej kunde förebygga de olyckliga följderna

af en fortgående öfverproduktion längre än till den tidpunkt, då förlusten

på försäljningen till utlandet uppvägde förtjensten på försäljningen

inom landet;

att derest en kris i följd af öfverproduktion genom restitutionen

blott kunde uppskjutas, men ej förebyggas, den —- när den inträffade

— skulle blifva så mycket svårare och mera ruinerande, som den då

skulle träffa flere fabriker och vidsträcktare delar af landet.

Mig förefaller det, som om hvitbetssockerfabrikanterna skulle vara

berättigade att på derom gjord framställning vid utförsel erhålla restitution

af erlagd skatt, men att detta hvarken kan eller bör beviljas, förr

än icke blott ett annat beskattningssätt blifvit antaget, utan äfven det

öfverdrifna skyddet blifvit minskadt; och enär öfverproduktion i förhållande

till den inhemska förbrukningen redan hotar •— kanske redan

Jh''h. till Rikad. Prof. 1804. 5 Sami. 1 Afd. 20 Jläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

inträdt — böra de för den svenska betsockertillverkningen alltför gynsamma

förhållanden, som dertill uppmana, icke blott för statsverkets

och sockerkonsumenternas, utan jemväl för de nuvarande fabrikanternas

och betodlarnes eget intresse, snarast möjligt underkastas revision.

Att vid denna riksdag höja den vid sistlidne riksdag genom lagbestämda

tillverkningsskatten bör ej ifrågakomma, och skulle dessutom

ej gagna konsumenterna. Bättre bör det då vara att genom nedsättning

af tullen minska det öfverdrifna skyddet; dock bör äfven dervid den

varsamhet iakttagas, att väl tendenserna till öfverproduktion hejdas,

men ingalunda vilkoren för fortfarande lönande fabriksverksamhet och

betodlingens spridning till de orter, som derför äro naturligen gynsamma,

tillintetgöras.

Af sakkunnige och komiterade uppgifvas betprisen i Sverige och

Tyskland vara sådana, att de hos oss äro omkring eller fullt 20 procent

högre än i sistnämnda land. Att nu nedsätta skyddet till så lågt belopp,

att de svenska fabrikanterna ej skulle kunna betala högre pris för de

betor de köpa, än hvad de tyska fabrikanterna betala, skulle sannolikt

för de förra försvåra möjligheten att erhålla för deras fabriksdrift tillräckliga

qvantiteter betor, och alldeles hindra betodling pa andra än

de fabrikerna närmast belägna orterna. Betodlingen fordrar, säges det,

djupplöjning af jorden och andra förberedelser, hvilka icke kunna blifva

lika lönande i ett land, der denna odling är ny, som i ett, der den

under en längre följd af år bedrifvits.

Men då man af komiterades betänkande pag. 57 finner, att det var,

när 1885, per deciton hvitbetor, höstpriset nedsattes till 1 krona 65 öre

och vinterpriset till 1 krona 90 öre, som betodlingen aftog, men att

under den period, 1886 till 1889, då med ett mindre undantag höstpriset

förblef vid 1 krona 75 öre och vinterpriset vid 2 kronor, qvantiteten

afverkade betor ökades från 54,982 till 108,223 tons, eller fördubblades,

och att, sedan 1889 höstpriset blifvit satt till 1 krona 85 öre

och vinterpriset till 2 kronor 10 öre, afverkningen höjdes till 169,868

tons, eller blott på ett år med 50 procent, så kan man väl antaga, att

ett återförande till sistnämnda pris från de vid betänkandets afgifvande

mellan 2 kronor 24 öre och 2 kronor 35 öre per deciton vexlande

prisen icke skulle hindra fortfarande och ökande af betodlingen.

Om tullen å råsocker nedsättes från 23,5 till 19 öre eller med 4,5

öre pr kilogram, blir hvitbetssockertillverkningsskatten 9,5 öre och med

beräkning af 9 kilogram utbyte af 100 kilogram betor 8 kronor 55 öre

per ton betor, hvilket är 2 kronor 2 öre lägre än den vid sistlidne riksdag

för framtida år bestämda skatt. Med lika mycket, som nedsätt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 11

ningen i tullen, skulle under i (ifrigt lika förhållanden sockerpriset nedgå,

och då fabrikanten återfår hälften deraf i skattenedsättning, så skulle

han för bibehållande af samma vinst, som han förut haft, afdraga den

andra hälften eller lika mycket som skattenedsättningen på betpriset.

Han måste således nedsätta detta med 20 öre pr deciton eller från

förenämnda 2 kronor 24 öre och 2 kronor 35 öre till 2 kronor 4 öre

och 2 kronor 15 öre, hvilka pris i allt fall äro högre än de 1889

gällande. Jemför man dem med de af komiterade uppgifna tyska prisen,

som i allmänhet äro 1 mark för 50 kilogram eller 1 krona 38 öre

per deciton, hvartill i vissa fall kommer, att odlaren utan ersättning

återfår affallet, uppskattadt till 13 å 15 öre, så finner man, att de reducerade

svenska prisen dock skulle med mer än 10 procent öfverstiga

de tyska.

Snarare än att vänta att denna nedsättning skulle minska betodlingen,

kan det ifrågasättas, huruvida den kan antagas vara tillräcklig

att hejda en fortgående öfverproduktion.

Én nedsättning i tullen å råsocker af 4,5 öre per kilogram bör

motsvaras af nedsättning i tullen å raffineradt socker, äfvensom i den å

oraffineradt, ljusare än n:o 18, af 5 öre eller från 33 till 28 öre per

kilogram.

Statsverkets förlust på en införsel liknande den, som förekom 1892,

eller i runda tal 6,300,000 kilogram raffineradt och 24,450,000 oraffineradt

socker, blefve kronor 1,455,250, hvartill komme minskningen i

hvitbetsockertillverkningsskatten, som på en afverkning, liknande 1892

års, af 300,000 tons betor skulle göra kronor 606,000; således tillsammans

kronor 2,061,250.

På sätt jag i det föregående nämnt, skulle statsverket, om tullen på

kaffe 1892 varit lika med den, som 1888 var gällande, på den införsel

af kaffe, som 1892 gjordes, haft en ökad inkomst af kronor 2,218,289.

Under förutsättning af liknande förhållanden med de, som 1892 egde

rum, borde således statsverket på den nedsättning af sockertullen, som

ofvan blifvit, ifrågasatt, och deremot höjning af kaffetullen till hvad den

var 1888, eller från 12 till 26 öre, erhålla ökad inkomst. Det återstår

att granska de skäl, hvilka tala för eller emot denna förhöjning.

I de flesta andra länder har till följd af stigande kaffepris förbrukningen

af kaffe per individ af befolkningen aftagit, men i Sverige bär

den betydligt ökats. I den efter aflidne Neumann-Spallart benämnda

statistiken uppgifves, att kaffeförbrukningen pr individ var

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

i Belgien ..................................

» Nordamerikas Förenta stater

» Norge .......................................

» Kaplaudet..................................

» Sverige ......................................

» Schweiz ..................................

» Danmark ..................................

» Tyskland ...................................

1880—84

kilogram 4,47

» 4,02

)> 3,05

» 3,82

)) 2,73

» 3,22

)) 2,83

» 2,14

1885—89

kilogram 4,02

)> 3,70

» 3,48

)> 3,26

» 3,12

)) 2,79

» 2,56

» 2,38.

Det är således blott» i Tyskland och Sverige, som den tilltagit, och

då man tar i betraktande, att förbrukningen af de talrika turisterna i

Schweiz och Norge icke i förestående beräkning kunnat andragas, så

är tydligt, att svenskarne äro ett af de mest kaffeförbrukande folken.

Efter svenska statistiska uppgifter var förbrukningen per individ

1888 ......................................

1889 .......................................

1890 .....................................

1891 .....................................

och införseln, fördelad på folkmängden

1893 ......................................

kilogram 2,89

)) 3,12

)) 3,37

)) 3,25

» 3,30.

Kaffe är eu närande och lifvande dryck, hvars begagnande genom

vanans magt för flertalet menniskor blifvit ett behof. Det erkännes derför

villigt, att det ej bör anses såsom en lyxartikel och såsom sådan

särskild! beskattas, men lika allmänt bör väl ock erkännas, att öfverdrifvet

bruk deraf är en lyx och dertill en för belsan skadlig lyx. Så

anse läkare det. Det synes då vara rigtigt att genom återförhöjning

af tullen motverka den ökade förbrukningen och att, såsom i det föregående

blifvit föreslaget, genom minskning af beskattningen på en annan

förbrukningsartikel, som är lika allmän som kaffet, lemna ersättning

åt dem, hvilkas måttliga bruk deraf genom tullförhöjningen blir högre

beskattad t.

Om tullen å kaffe höjes från 12 till 26 öre per kilogram, bör den

å brändt kaffe och kaffesurrogat höjas från 20 till 34 öre pr kilogram

eller, om man anser det 1888 gällande förhållandet rättare afvägdt, till

35 öre.

För statsverket medför omflyttning af beskattning på förbrukning

af socker till beskattning på förbrukning af kaffe den med en växande

befolkning allt framgent tilltagande fördel, att hela beskattningen på

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

13

kaffet tillfaller statsverket, då deremot inkomsten af sockerbeskattningen

fortfarande minskas, i den mån den inhemska hvitbetssockertillverkningen

ökas.»

Utskottet har uti sitt betänkande, n:o 21 af denna dag, angående hvitbetssockertillverkningsafgiften,

haft tillfälle att, med begagnande af en af

chefen för finansdepartementets kontroll- och ju sterings by rå afgifven promemoria,

ytterligare fullständiga de af herr Wtern i hans motion lämnade

uppgifter; och bereder det sålunda kompletterade materialet möjlighet

att bilda sig en någorlunda rigtig föreställning angående den statsinkomst,

som för innevarande och nästkommande år kan vara att påräkna

af den inhemska sockerproduktionen och af importen af kolonialsocker.

Utskottet har kommit till det resultat, att endast en jemförelsevis obetydlig

import af kolonialsocker är att förvänta under år 1895, hvadan

beloppet af tullsatserna för socker under nästa statsregleringsperiod har

sin hufvudsakliga betydelse såsom bestämmande för skyddet för hvitbetssockertillverkningen.

Utskottet, har i sitt förenämnda betänkande

uttalat, att det ej anser sig kunna förorda, att Riksdagen redan nu vidtager

några förändringar i föreskrifterna om beskattningen å nämnda tillverkning,

men funnit sig böra förorda en skrifvelse till Kongl. Maj:t

med anhållan, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida och i

hvad mån ändring i gällande bestämmelser angående beskattningen af

hvitbetssockertillverkningen samt ändring i dermed sammanhängande

förhållanden erfordras i och för vederbörligt tillvaratagande af statsverkets

finansiella intressen. Under sådana förhållanden anser utskottet, att

herr Wasms motion, i hvad den afser en nedsättning af tullsatserna för

artikeln socker, ej bör vinna Riksdagens godkännande.

På grund af den betydliga minskning såväl i de för innevarande

år påräknade som i de för nästa statsregleringsperiod påräkneliga tullinkomster,

hvilken framkallas genom nyssberörda ökning i den inhemska

hvitbetssockerproduktionen och som endast delvis motväges af ökningen i

statsverkets inkomst af hvitbetssockertillverkningsafgiften, ser utskottet

sig nödsakadt att, oaktadt icke obetydliga nedsättningar redan af Riksdagen

beslutits uti do af Kongl. Maj:t föreslagna statsutgifterna, föreslå Riksdagen

att höja någon af de s. k. finanstullarna för att bereda erforderliga

medel till statsutgifternas betäckande, och anser utskottet, i

likhet med herr Waarn, att, för berörda ändamål en höjning af tullen

på kaffe och kaffesurrogat i första rummet bör ifrågakomma. Med

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

afseende på höjningens storlek bär utskottet, i betraktande af förhand

en varande behof för statsverket, ansett en böjning af tullen å kaffe

från 12 öre till 25 öre pr kg och å kaffe, blindt, och kaffesurrogat

från 20 öre till 35 öre vara lämpligt afpassad.

Ej mindre för att förebygga en genom spekulation stegrad import

af ifrågavarande artiklar under tiden, innan tullförhöjningen kan inträda,

än äfven för att bereda statsverket den ytterligare tillgång för innevarande

år, som, utöfver redan anvisade inkomster, kan finnas erforderlig,

synes det vara af största vigt, att, derest hvad utskottet nu föreslagit

vinner Riksdagens bifall, Riksdagens beslut snarast möjligt bringas till

verkställighet. Under nämnda förutsättning torde derför befinnas lämpligt,

att Riksdagen, i sammanhang med beslutets öfverlemnande, bos

Kongl. Maj:t gör framställning i sådant syfte.

Vid bifall till utskottets nu framstälda förslag torde icke någon

annan af de s. k. finanstullarne behöfva höjas. Någon ökad tobaksbeskattning

i vare sig en eller annan form torde således ej böra ifrågakomma;

och detta så mycket mindre som åtminstone en höjning af

tullen å denna artikel icke gerna numera kan vidtagas utan en föregående

utredning af frågan om en eventuel beskattning å den inhemska

tobaksodlingen i samband med tullförhöjningen. Hvad den föreslagna höjningen

af tullen å spritvaror beträffar, saknas naturligtvis skäl till en sådan

åtgärd, i händelse Riksdagen i enlighet med utskottets hemställan afslår

de väckta förslagen om höjning af bränvinstillverkningsafgiften.

På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, hemställer utskottet:

l:o) att tullen å kaffe måtte höjas från sitt nuvarande

belopp, 12 öre, till 25 öre samt tullen å kaffe,

brändt, och kaffe surrogat, alla slag, från sitt nuvarande

belopp, 20 öre, till 35 öre, allt per kilogram räknadt;

2:o) att, för den händelse Riksdagen bifaller utskottets

hemställan under n:o 1 här ofvan, Riksdagen

äfven måtte besluta, att de förhöjda tullsatserna för

kaffe och kaffesurrogat skola jemväl under innevarande

år, såsom tilläggsafgifter till den förut beslutade

tullbevillningen, utgöras från den tid, som af

Kongl. Maj:t bestämmes, samt i skrifvelse till Kongl.

Maj:t, jemte meddelande af sitt sålunda fattade beslut,

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes så fort ske kan

förordna om beslutets trädande i kraft;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

3:o) att herrar Samzelius’ och Wserös motioner,

den sistnämndes i hvad densamma afser tullen å kaffe

och kaffesurrogat, måtte anses besvarade genom utskottets

nu gjorda hemställanden;

4:o) att herr Wserns motion, i hvad densamma

afser tullsatserna för socker, icke måtte bifallas;

5:o) att herr von Strokirchs ifrågavarande motion

icke måtte bifallas; samt

6:o) att icke heller herr Larssons förevarande

motion, i hvad densamma afser tullbevillningen, måtte

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 27 april 1894.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Reservation

af herr Jansson i Krakerud.

Herr Söderberg har anhållit få antecknadt, att lian icke deltagit i

behandlingen af de i detta betänkande omförmälda frågor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillägg

till

Bevillningsutskottets betänkande n:o 20.

Mot nämnda betänkande har anmälts reservation af herr G. Ericsson

från Stockholm.

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 5 Sami. 1 Afd. 20 Häft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.