Sök i Ratio Lex

Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillning ssummans utgörande.

1894-05-09 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1894:33, Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillning ssummans utgörande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

1

N:o 33.

Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1894, kl. 3 e. m.

Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillning

ssummans utgörande.

Sedan summan af den bevillning, som erfordras till fyllande af

statsverkets behof, blifvit, på statsutskottets hemställan, af Riksdagen

faststäld till 9,900,000 kronor, åligger det bevillningsutskottet att afgifva

förslag till denna bevillnings utgörande; och får utskottet i sammanhang

dermed jemväl afgifva yttrande öfver de rörande detta ämne

väckta, till utskottet hänvisade motioner, för så vidt de icke af utskottet

redan understälts Riksdagens pröfning och afgörande.

Enligt statskontorets vid Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof fogade inkomstberäkning för

år 1895 har bevillningen af fast egendom samt af inkomst utgjort:

år 1890 ...............................................................................

» 1891..............................................................................

» 1892 ..............................................................................

eller i medeltal för dessa tre år...............................

Bih. till Riksd. Prat. 1334. 5 Sami. 1 Afd. 32 lläft.

..... kronor 4,298,099

» 4,321,040

» 4,354,032

» 4,324,390.

fN:o 33). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

Denna inkomsttitel, som i riksstaten för år 1893 upptogs med

4,200,000 kronor, blef, sedan 1892 års urtima Riksdag besluta förhöjning

i bevillningen för jordbruksfastighet från 3 till 6 öre för hvarje

fulla 100 kronor af taxeringsvärdet att utgå från och med år 1893 samt

beräknat denna förhöjning för nämnda år till 660,000 kronor, i riksstaten

för innevarande år upptagen med ett till 4,900,000 kronor förhöjdt

belopp; och har statskontoret hemstält, att denna beräkning måtte

få gälla äfven för år 1895.

I öfverensstämmelse härmed har Kongl. Maj:t i förenämnda proposition

föreslagit, att inkomsten af ifrågavarande skattetitel jemväl för

nästkommande år beräknas till 4,900,000 kronor.

Då emellertid, enligt det af statskontoret upprättade generalsammandrag,

1893 års bevillning af fast egendom samt af inkomst uppgick

till sammanlagdt 5,223,613 kronor, och Riksdagen icke beslutit någon

sådan ändring i bevillningsförordningen, som kan inverka på afkastningen

af ifrågavarande skattetitel, anser utskottet att, med bibehållande

af nu stadgade afgifts- och procentbelopp, denna bevillning kan med

tillräcklig trygghet beräknas inbringa 5,000,000 kronor.

Till betäckande af de för år 1895 beslutade statsutgifter erfordras

emellertid ytterligare ett belopp af 4,900,000 kronor, hvilket torde böra

genom anlitande af tilläggsbevillning uppbringas.

Under erinran att statsmagterna förut enats om, att medel till

de af 1892 års urtima Riksdags beslut i skatteregleringsfrågan förorsakade

ökade statsutgifter borde anskaffas genom direkta och förmögenhetsskatter

samt att Riksdagen jemväl uttalat sig för, att dylika

skatter, i den mån sådant lämpligen ske kunde, anlitades för bestridande af

kostnaderna för de beslutade försvarsförbättringarne, och att för sistberörda

ändamål åtminstone till en början nya skatter på allmänna förbrukningsartiklar

icke infördes, har chefen för finansdepartementet, enligt

det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver

finansärenden den 13 sistlidne januari, hemstält, att, då den erforderliga

revisionen af bevillningsförordningen ännu icke medhunnits, en tilläggsbevillning

måtte uppföras å inkomstsidan i förslaget till statsreglering

i likhet med hvad i innevarande års riksstat eger rum och till samma

belopp.

Beträffande sättet för utgörandet af den sålunda förordade tilläggsbevillningen

har departementschefen till en början erinrat, att, då 1892

års urtima Riksdag åtog sig en tilläggsbevillning af 30 procent för år

1893, Riksdagen, med tillämpning af den af Kongl. Maj:t och Riksdagen

i fråga om utsträckning af beskattningen å inkomst och fastig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33. 3

het samstämmigt biträdda grundsats, att de lägst taxerade inkomstkategorierna

borde i möjligaste mån skonas, beslöt, att från tilläggsbevillningens

utgörande skulle befrias de, hvilka för inkomst vore taxerade

till belppp, understigande 800 kronor; och anför departementschefen

vidare:

»Den tilläggsbevillning, om hvars åtagande Eders Kongl. Maj:t till

1893 års Riksdag aflät framställning, var afsedd att i regeln utgå med

1 krona för hvarje bevillningskrona af 1894 års bevillning af fast egendom

samt af inkomst. Då med afseende å det icke oväsentligt högre

belopp, hvarmed tilläggsbevillningen skulle utgå, lindringen syntes böra

något utsträckas utöfver den vid tilläggsbevillningen för år 1893 faststälda

gräns, föreslog Eders Kongl. Maj:t, att i sådant afseende fullständig

befrielse måtte medgifvas dem, hvilka för inkomst vore taxerade

till belopp understigande 1,200 kronor, medan för inkomst uppgående

till 1,200 kronor, men understigande 1,800 kronor, endast skulle utgöras

half tilläggsbevillning eller 50 öre för bevillningskrona. Med

ledning af upprättadt sammandrag öfver 1891 års bevillning af fast

egendom samt af inkomst beräknades en på antydt sätt bestämd

tilläggsbevillning komma att inflyta med 4,400,000 kronor.

Detta Eders Kongl. Maj:ts förslag vann emellertid icke i oförändradt

skick Riksdagens bifall. Riksdagen åtog sig väl en tilläggsbevillning

att i regeln utgå med 1 krona för bevillningskrona, men

medgaf ej annan lindring vid tilläggsbevillningens utgörande, än att, i

öfverensstämmelse med hvad 1892 års urtima Riksdag i fråga om tillläggsbevillningen

för år 1893 bestämt, de, hvilka för inkomst vore

taxerade till belopp understigande 800 kronor, befriades från tilläggsbevillningens

utgörande. Den sålunda vidtagna förändringen i bestämmelserna

rörande skattens utgörande föranledde likväl ingen förändring

i den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna beräkningen af skattens afkastning,

utan upptogs tilläggsbevillningen i riksstaten med ett belopp af

4,400,000 kronor.

De skäl, som bestämde Riksdagen att äfven i fråga om 1894 års

tilläggsbevillning stanna vid de inskränktare lindringar, som beträffande

tilläggsbevillningen för år 1893 medgifvits, torde hufvudsakligen vara

att söka dels deruti, att Riksdagen ansett tätare förändringar i grunderna

för bevillningens utgörande mindre lämpliga, dels ock deruti,

att, då den utsträckta lindringen blott skulle tillgodokomma inkomsttagare,

medan någon som helst lindring vid tilläggsbevillningens utgörande

icke kunnat medgifvas fastighetsegare, härigenom skulle uppkomma

en allt för stor olikhet i beskattningen af inkomsttagare och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

fastighetsegare, hvilken Riksdagen ansett höra undvikas. Då emellertid

bevillningen är afsedd att vara och är ett rörligt element i budgeten

eller med andra ord en fyllnadsskatt, hvars satser kunna och

höra lämpas efter de för hvarje budget sig företeende förhållanden,

har jag svårt att finna, hvilka olägenheter egentligen skulle kunna

föranledas deraf, att skattetariffen från det ena året till det andra

underkastas vissa förändringar. Det andra af de nyss omförmälda skälen

eger en mera djupgående betydelse, enär den antydda olikheten

mellan inkomsttagare och fastighetsegare utgör en bland de flere ogynsamma

följderna deraf, att bevillningen för inkomst och bevillningen

för fastighet, ehuru sammanförda inom ramen af en och samma

skattetitel, i sjelfva verket utgöra två helt olika skattearter, af hvilka

den förra medgifver, men den senare icke medgifver hänsyn till sådana

förhållanden, som kunna öka eller minska den individuella skatteförmågan.

I hvilken grad denna olikhet må kunna utjemnas, bör komma

under allvarligt öfvervägande vid den förestående revisionen af bevillningsförordningen,

men, intill dess denna revision egt rum, synes mig

— särskildt med afseende på de i allt fall bestående stora olikheterna

mellan inkomstbevillningen och fastighetsbevillningen, hvilka omöjliggöra

hvarje verklig jemförelse mellan skattesatserna för den ena och

den andra arten af bevillning — den omständigheten, att lindring vid

tilläggsbevillningens utgörande icke kan ega rum för fastighetsegare,

icke böra utgöra hinder för medgifvande åt inkomsttagare af den lindring,

som af andra grunder finnes skälig. Och i detta afseende synes mig den

af Eders Kong], Maj:t beträffande 1894 års tilläggsbevillning föreslagna

lindringen, innefattande frihet för inkomsttagare med inkomst under 1,200

kronor och half skatt för inkomsttagare med inkomst från och med 1,200

intill 1,800 kronor, väl öfverensstämma med den af Riksdagen i dess underdåniga

skrifvelse den 27 november 1892 såsom rigtig starkt betonade

grundsatsen, att de lägst beskattade inkomstkategorierna borde i möjligaste

mån skonas. Hvad särskildt beträffar inkomstgruppen 1,200—1,800 kronor,

hvilken skulle utgöra half tilläggsbevillning, torde det icke vara ur

vägen att erinra, att till denna kategori otvifvelaktigt hör ett icke ringa

antal inkomsttagare, hvilkas skatteförmåga är synnerligen svag —• jag

syftar på den talrika klass hos staten, kommuner eller enskilde anstälde

löntagare, hvilka af det allmänna föreställningssättet och hänsyn till

dem åliggande funktioner tvingas att söka bibehålla sig vid en viss

social ställning, som deras ringa aflöning endast med yttersta svårighet

förmår uppbära.

Hvad jag nu anfört utgör för mig tillräckliga skäl att förorda,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33 5

det Eders Kong!. Maj:t, då förslag om utgörandet af tilläggsbevillning

nu lärer böra Riksdagen föreläggas, ånyo täcktes underställa Riksdagens

pröfning frågan om medgifvande vid tilläggsbevillningens utgörande

af frihet och lindring till den utsträckning, som i fråga om 1894 års

tilläggsbevillning af Eders Kongl. Maj:t föreslogs.»

I öfverensstämmelse med hvad departementschefen sålunda förordat

har Kongl. Maj:t i proposition, n:o 27, af den 16 sistlidne januari föreslagit

Riksdagen att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för

år 1895 bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,400,000 kronor att,

utan sammanblandning med bevillningen af fast egendom samt af inkomst,

på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona

för beviilningskrona å bevillningen af fast egendom samt af inkomst,

dock så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för Indika

jemlikt § 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen

eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor,

från tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten

uppgår till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning

med endast 50 öre för beviilningskrona; börande denna tillläggsbevillning,

på enahanda sätt som bevillning af fast egendom samt

af inkomst, af vederbörande vid de under år 1896 infallande uppbördsstämmor

uppbäras samt i behörig ordning redovisas.

I detta sammanhang'' har utskottet dessutom, såsom ofvan anmärkts,

att yttra sig öfver vissa till utskottet hänvisade motioner. Dessa äro

de inom Andra Kammaren väckta motionerna:

n:o 76, af herr G. Ericsson från Stockholm, som, under åberopande af

hvad han i en vid 1893 års riksdag väckt motion, n:o 78, anfört, föreslagit,

att Riksdagen ville besluta hufvudsakligen följande förändringar

vid upptagande af tilläggsbevillning:

att bevillning för fastighet intill 5 kronor och för inkomst intill 10

är från tilläggsbevillning alldeles fritagen;

att bevillning för fastighet från och med 5 intill 10 kronor samt

för inkomst från och med 10 intill 20 kronor skall åläggas en tilläggsbevillning

af 50 öre per beviilningskrona;

att för högre bevillning af fastighet eller inkomst intill 40 kronor

erlägges tilläggsbevillning med 1 krona per beviilningskrona;

att för öfverskjutande bevillning från och med 40 kronor erlägges

tilläggsbevillning med 1 krona 50 öre, för öfverskott utöfver 80 kronor

med 2 kronor, för öfverskott utöfver 160 kronor med 2 kronor och

50 öre, och för öfverskott utöfver 320 kronor med 3 kronor, allt per

beviilningskrona;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

samt att progressionen vframgent fortfar att stiga efter samma grund,

så att tilläggsbevillningen höjes med 50 öre per bevillningskrona för

hvarje gång den ordinarie bevillningen fördubblas;

n:o 89, af herr O. A. Ericsson i Ofvanmyra, som under åberopande

af de skäl, hvilka anförts i en af honom vid nästlidet års riksdag väckt

motion, n:o 64, och med instämmande af tre andra af kammarens ledamöter,

föreslagit,

att, under förutsättning att Riksdagen bifaller Kong], Maj:ts proposition

angående en tilläggsbevillning för 1895, Riksdagen dervid må

foga de tillägg, att äfven egare af jordbruksfastighet och annan fastighet,

hvars taxeringsvärde understiger 1,500 kronor, måtte befrias från

denna tilläggsbevillnings utgörande, medan egare af enahanda fastighet,

hvars taxeringsvärde uppgår till 1,500 kronor, men understiger 3,000

kronor, må utgöra endast half tilläggsbevillning; samt

n:o 132, af herr A. Halm, hvilken, med hänvisning till en vid 1893

års Riksdags bevillningsutskotts betänkande n:o 18 fogad reservation,

hemstält,

att bevillningsutskottet vid uppgörandet af de förslag till bevillningar

för år 1895, som det enligt 40 § riksdagsordningen tillkommer

utskottet att fullgöra, jemväl måtte taga under ompröfning och inkomma

med förslag:

till införandet af obligatorisk sjelfdeklaration;

för tillämpning i allmänhet af progressiva beskattaingsprinciper vid

inkomstbevillningens utgörande och i synnerhet hvad angår den af Kongl.

Maj:t föreslagna tilläggsbevillningen för inkomst af kapital och arbete;

till ändring af 15 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna, i

syfte att enskilda delegare i bolag jemväl måtte taxeras för deras inkomst

af aktier eller lotter, i öfverensstämmelse med hvad redan finnes

stadgadt i 13 § af samma instruktion;

varande sistnämnda motion i hvad densamma icke afser tilläggsbevillningen

af utskottet redan behandlad i dess till Riksdagen aflåtna

betänkande n:o 12.

I nämnda betänkande, deri utskottet afgaf yttrande öfver väckta

förslag om vissa ändringar i gällande bevillningsförordning af hufvudsakligen

samma innebörd som nu omförmälda yrkanden beträffande sättet

för tilläggsbevillningens ordnande, erinrade utskottet, bland annat,

hurusom chefen för finansdepartementet, på grund af nådigt bemyndigande,

åt särskilde komiterade uppdragit att bereda frågor angående

förändringar i skatteväsendet; att detta uppdrag äfven omfattade frågan

om revision af bevillningsförordningen; samt att vid frågans beredning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33. 7

hänsyn skulle tagas till, bland annat, de uttalanden, som innefattades

i Riksdagens skrifvelse till Konungen den 27 november 1892 jemte

livad i öfrigt vid frågans behandling inom riksdagen förekommit.

»Vid sådant förhållande» — yttrade utskottet vidare — »torde såväl den

motsedda revisionen af bevillningsförordningen komma att företagas

med all den skyndsamhet, frågans vigt och omfattning medgifver, som

ock dervid blifva vederbörligen beaktade de synpunkter och förslag,

hvilka i förevarande motioner innehållas; och lärer med afseende härå

den> nu ifrågasatta skrifvelsen i ämnet till Kongl. Maj:t lika litet böra

komma till stånd, som tillräckliga skäl torde föreligga för Riksdagen

att redan nu, innan föreliggande frågor erhållit den utredning, om hvilken

chefen för finansdepartementet gått i författning, taga desamma under

slutlig ompröfning;» och hemstälde utskottet, med afseende å hvad sålunda

anförts, om afslag å de i betänkandet omförmälda förslag till

ändringar i bevillningsförordningen.

Denna hemställan blef ock af båda kamrarne bifallen; och då tilläggsbevillningen

endast är en höjning i den nu utgående bevillningen af fast

egendom och af inkomst — om den ock, på grund af den kommunala

beskattningens samband med bevillningen af fast egendom samt af inkomst,

föreslagits att utgå utan sammanblandning med sistnämnda bevillning

— torde några nya grundsatser icke vid innevarande riksdagböra

tillämpas å tilläggsbevillningen mera än å bevillningen af fast

egendom samt af inkomst.

Ehuruväl utskottet sålunda icke kan förorda motionärernas förslag

i afseende å tilläggsbevillningens ordnande, anser dock utskottet, i likhet

med Kongl. Maj:t och i öfverensstämmelse med Riksdagens i skrifvelse

den 27 november 1892 uttalade önskan, lämpligt, att de lägst taxerade

inkomstkategorierna befrias från nu ifrågavarande beskattning. Utskottet

kan dock icke tillstyrka, att i sådant hänseende nu medgifves en mera

utsträckt frihet än den af 1892 års urtima Riksdag äfvensom vid

nästlidet års riksmöte beslutade. I enlighet med hvad nyss anförts

håller nemligen utskottet före, att Riksdagen, i afvaktan på det förslag

till ändringar i bevillningsförordningen, för hvars utarbetande redan

anstalter träffats, bör i möjligaste mån äfven i nu ifrågavarande afseende

undvika ändringar i hittills tillämpade bestämmelser. Utskottet anser

således, att de af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelser om befrielse

från eller nedsättning i tilläggsbevillningen böra utbytas mot allenast

föreskrift om befrielse från nämnda bevillning för dem, hvilka för inkomst

äro taxerade till belopp understigande 800 kronor.

Derest hvad utskottet i sist omförmälda afseende hemstält bifalles,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

torde man ega grundad anledning att beräkna, att en tilläggsbevillning,

bestämd till en krona för bevillningskrona, skall afkasta den för statsregleringen

erforderliga återstående fyllnadssumman 4,900,000 kronor.

Någon särskild godtgörelse till vederbörande för befattningen med

den särskilda tilläggsbevillningens debitering, uppbörd och redovisning

torde lika litet nu som tillförene böra ifrågakomma.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anfördt blifvit och under

erinran, att Riksdagen vid innevarande riksmöte beslutit ändring i § §

28, 46 och 55 af gällande förordning angående bevillning af fast egendom

samt af inkomst, hemställer utskottet:

, l:o) att alla de i nu gällande förordning angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst stadgade

afgifts- och procentbelopp, hvilka beräknats lemna en

inkomst af 5,000,000 kronor, måtte — under förutsättning

att Riksdagen, till täckande af det belopp,

som för statsbehofvens fyllande i öfrigt erfordras, åtager

sig en särskild tilläggsbevillning — af Riksdagen

fastställas;

2:o) att nu gällande förordning angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst måtte, med de

vid innevarande riksdag beslutade ändringar i § § 28,

46 och 55, antagas att tjena till efterrättelse för år

1895 och intill slutet af det år, under hvars lopp ny

förordning angående denna bevillning varder af Riksdagen

faststäld;

3:o) att Riksdagen måtte, med anmälan att Riksdagen

stadfäst nu gällande förordning angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst med de

i punkten 2:o) omförmälda ändringar, att tjena till

efterrättelse för år 1895 och intill slutet af det år,

under hvars lopp ny förordning angående denna bevillning

varder af Riksdagen faststäld, i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta

utfärda allmän kungörelse derom;

4:o) att Riksdagen, med förklarande att Kongl.

Maj:ts proposition angående en särskild tilläggsbevillning

för år 1895 icke kunnat oförändrad bifallas,

måtte besluta, att såsom bidrag till fyllande af statsverkets

behof för år 1895 bevilja en särskild tilläggs
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

bevillning af 4,900,000 kronor att, utan sammanblandning

med bevillningen af fast egendom samt af inkomst,

på grund af nämnda års bevillningstaxering

utgå med en krona för bevillningskrona å bevillningen

af fast egendom samt af inkomst, dock så, att

de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för

bvilka jemlikt § 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning

lindring i bevillningen eger rum, skola,

då inkomsten understiger 800 kronor, från tilläggsbevillnings

utgörande vara befriade; börande denna

tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillning af

fast egendom samt af inkomst af vederbörande vid

de under år 1896 infallande uppbördsstämmor uppbäras

samt i behörig ordning redovisas.

Under förutsättning, att hvad utskottet i punkten 4:o sålunda hemstält

af Riksdagen bifalles, får utskottet vidare hemställa,

5:o) att Riksdagen måtte, med godkännande af

nedanstående, af utskottet upprättade förslag till förordning

angående ifrågavarande tilläggsbevillnings utgörande,

besluta, att denna förordning skall till Kongl.

Maj:t öfverlemnas med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes

låta densamma till allmän efterrättelse kungöra.

Förordning

angående utgörande af en särskild tilläggsbevillning

för är 1895.

Svenska Folkets vid lagtima riksmöte i Stockholm

nu församlade ombud göre veterligt, att Riksdagen

såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof

för år 1895 beviljat en särskild tilläggsbevillning af

4,900,000 kronor att, utan sammanblandning med bevillningen

af fast egendom samt af inkomst, på grund

af nämnda års bevillningstaxering utgå med eu krona

för bevillningskrona å bevillningen af fast egendom

samt af inkomst, dock så, att de, hvilka för inkomst

äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom.

Bih. till RiM. rrot. 1834. 5 Sami. 1 Afd. 32 lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen

eger ruin, skola, då inkomsten understiger 800

kronor, från tilläggsbevillningens utgörande vara befriade;

börande denna tilläggsbevillning på enahanda

sätt som bevillning af fast egendom samt af inkomst

af vederbörande vid de under år 1896 infallande uppbördsstämmor

uppbäras samt i behörig ordning redovisas.

Slutligen hemställer utskottet:

6:o) att herr G. Ericssons ofvan omförmälda motion

måtte lemnas utan afseende;

7:o) att ofvannämnda af herr O. A■ Ericsson väckta

motion likaledes måtte lemnas utan afseende; samt

8:o) att herr Hahns ifrågavarande motion, i hvad

densamma afser tilläggsbevillningen, icke måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 maj 1894.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

11

Reservationer:

af herrar Almström. Philipson, Johansson i Noraskog, Fredliolm,

Bokström, Collander och Wijkunder, hvilka inom utskottet yrkat, att

Kongl. Maj:ts förslag angående lindring för de lägst taxerade inkomstkategorierna

vid tilläggsbevillningens utgörande måtte bifallas; samt

af herr Fredholm:

»Förutom det att jag deltagit i den föregående reservationen angående

lindring för de lägst taxerade inkomsttagarne, har jag i öfverensstämmelse

med bevillningsutskottets hemställan till sistlidne års

Riksdag för min del ansett, att inkomst, som icke öfverstiger 800 kr.,

under alla förhållanden bort vara från tilläggsbevillning befriad.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.