Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om ordnande af förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare beträffande reglering af arbetstiden.

1894-05-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1894:13, Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om ordnande af förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare beträffande reglering af arbetstiden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1894, kl. 11 f. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, i

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t

med begäran om utredning i fråga om ordnande af förhållandet

mellan arbetsgivare och arbetare beträffande

reglering af arbetstiden.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion n:o 139, i hvars

syfte herrar John Olsson, Sixten von Friesen, Johannes Svensson,

Gustaf Ericsson, E. J. Ekman, Joh. Johansson, J. A. Fjällbäck, David

Bergström, Emil Hammarlund, O. Walter, Oscar Eklund och A. Hedin

instämt, har herr Fridtjuv Berg föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes genom sakkunniga

personer låta utreda, i hvad mån åtgärder äfven i vårt land

kunna vara lämpliga för ordnande af förhållandet mellan arbetsgifvare

och arbetare beträffande reglerandet af arbetstiden, särskildt vid offentliga

arbeten samt inom alla sådana näringsgrenar, som äro underkastade

yrkesinspektion.

Denna motion hänvisades af Andra Kammaren till dess första

tillfälliga utskott, som i utlåtande n:o 4 (i samlingen n:o 18) hemställer,

att Andra Kammaren för sin del ville besluta, det Riksdagen måtte i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes genom

sakkunniga personer låta utreda, huruvida och i hvad mån åtgärder

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 10 Käft. (N:o 13.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13.

äfven i vårt land kunna vara behöfliga och lämpliga för ordnande af

förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare beträffande reglerandet

af arbetstiden, särskildt inom sådana fabriker och andra industriella

inrättningar, i hvilka arbetet genom sin art menligt inverkar på arbetarens

helsa.

Sedan Andra Kammaren bifallit detta utlåtande, blef jemlikt

§ 63 mom. 3 riksdagsordningen detta beslut genom utdrag af protokollet

delgifvet Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra

tillfälliga utskott.

Utskottet, som först den 25 sistlidne april fått ärendet till sig

hänvisadt, har i anseende till den korta tid, som för riksdagens sammanvaro

återstår, icke varit i tillfälle ätt egna detsamma den granskning,

som motionen och Andra Kammarens utskotts omfattande utlåtande

synts påfordra. Jemte det utskottet derför beträffande de grunder,

som för motionen och Andra Kammarens beslut blifvit anförda, hänvisar

till motionen och samma kammares utskotts utlåtande, får utskottet

inskränka sig till att endast i korthet angifva vissa synpunkter,

från hvilka saken synts utskottet böra tagas i betraktande.

I första rummet synes man kunna ifrågasätta befogenheten af att

staten i förevarande hänseende binder den enskildes aftalsfrihet. Äfven

om staten, som måste skydda den svagare, bestämmer någon tid, utöfver

hvilken minderåriga och qvinnor icke få användas till arbeten

inom vissa yrken, följer ej deraf, att staten på samma sätt må göra

sig till förmyndare för vuxna och myndiga män. Till ett sådant ingripande

synes ej heller skäl kunna hemtas i arbetsklassens nuvarande

ställning, som efter hand torde allt mer hafva förbättrats.

Utskottet föreställer sig vidare, att ett sådant statens ingripande

icke skulle under nuvarande förhållanden lända till båtnad. Industrien

i landet har redan svårt att uthärda täflan med utlandet och lärer derför

icke vara i tillfälle att vidkännas högre arbetskostnad. En begränsning

af den enskilde arbetarens arbetstid skulle derför antagligen

medföra undergången af en eller annan industri eller ock en nedsättning

af arbetslönen. Väl förbiser utskottet icke möjligheten af att en

arbetare må kunna åstadkomma en lika arbetsprodukt under en något

kortare tid som under en något längre; men i den mån, erfarenheten

kan gifva sådant vid handen, lärer helt visst en till arbetsklassens

höjande ländande begränsning af arbetstiden falla af sig sjelf, utan att

staten behöfver derom förordna.

Under den 11 mars 1892 har en utaf Kongl. Maj:t tillsatt komité

afgifvit betänkande i fråga om revision af förordningen den 18 novem
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

ber 1881 angående minderåriges användande i arbete vid fabrik, handtverk

eller annan handtering m. m. Innan de förslag, som i berörda

betänkande framställas, hunnit slutligen pröfvas, torde det vara för tidigt

att föranstalta en undersökning angående tiden för de vuxnes användande

i arbete. För en sådan undersökning lärer ej heller något omfattande

material erbjudas i utlandets lagstiftningsåtgärder.

Att särskildt undersöka behöfligheten och lämpligheten af en

begränsning af arbetstiden inom sådana industriella inrättningar, i

hvilka arbetet genom sin art menligt inverkar på arbetarnes helsa, lärer

icke vara rätta gången för lösningen af de frågor, som med hänseende till

sådana inrättningar framställa sig. Den rätta vägen synes vara att allt

efter som omständigheterna påfordra för hvarje sådan klass af inrättningar

undersöka, hvad som kan lända till afvärjande eller begränsning

af faran. Om härvid en inskränkning af arbetstiden finnes nödig, må

frågan derom tagas under särskild ompröfning; men att ensamt med

hänsyn till arbetstidens längd taga de ifrågavarande inrättningarnes

helsofarliga beskaffenhet i betraktande, torde ej vara lämpligt. Motionären

erinrar om att en begränsning af arbetstiden stadgats i förordningen

den 18 februari 1870. Der föreskrifves, att vid tillverkning af

tändstickor, i hvilkas tändmassa vanlig fosfor ingår, arbetare må högst

sex månader i sänder sysselsättas med tändmassans beredning och

stickornas neddoppande deri samt ej heller, efter det han upphört med

sådant arbete, dertill ånyo användas, förr än minst två månader förflutit

utan att derunder någon för hans helsa skadlig inverkan af arbetet

försports. Den anförda bestämmelsen, som visar, hurusom en särskild

föreskrift erfordrats inom ett visst yrke, innefattar dock egentligen ej

en reglering af arbetstiden, utan endast en föreskrift i afseende å

arbetarnes fördelning å olika grenar af fabriksverksamheten.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra

Kammarens beslut.

Stockholm den 5 maj 1894.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.