Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om upphäfvande af cirkuläret den 14 juni 1820 om förbud mot skådespels uppförande å vissa dagar.

1894-04-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1894:2, Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om upphäfvande af cirkuläret den 14 juni 1820 om förbud mot skådespels uppförande å vissa dagar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Kikad, kansli den 13 april 1894, kl. 5 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o f i

anledning af väckt förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t

med begäran om upphäfvande af cirkuläret den 14 juni

1820 om förbud mot skådespels uppförande å vissa dagar.

Sedan presteståndet vid 1786 års riksdag i underdånighet andragit,

att då offentliga skådespels uppförande på sön- och helgedagar syntes

efter hand vinna mera stadga, kunde ståndet ej dölja sin fruktan, att

sådant blefve för kristendom och seder i längden medförande äfventyrliga

följder, i det att den uppväxande ungdomen och den mindre tänkande

delen af nationen deraf finge tillfälle att ej med nog allvar

betrakta sabbatens och andra högtidsdagars helgd samt såmedelst lätteligen

kunde förfalla uti den obetänksamhet att icke allenast vanvårda

de af Gud och öfverheten till andaktsöfningar förordnade dagar utan

ock använda dem till laster och odygder, hvarigenom Gud förtörnas

och ännu mer de lyckliga följderna af Hans sanna dyrkan försvinna,

hvarför presteståndet i underdånighet anhållit, att skådespel måtte förbjudas

i riket på de till den Högstes ära afskilde dagar; meddelade

Kongl. Maj:t den 20 november 1786 denna resolution:

Bih. till Biksd. Prof. 1894. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Häft. (N;is 2—3).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

»Kongl. Maj:t har tagit thenna Presteståndets underdåniga anhållan

i öfverwägande, och wil til then samma lemna Sitt Nådiga bifall, så åt

i almänhet uti Riket inga offenteliga Skådespel på ofwanberörde dagar

skola wara tillåtne, och hwaröfwer Konungens Embetsman, som thetta

angår, högre och lägre, skola wara skyldige åt hålla så alfwarsam hand,

åt brott häremot icke må föröfwas: men, tå Kongl. Magt funnit en

sådan författning i almänhet skälig, har Kongl. Maj:t theremot ej kunnat

annat, än inse nödwändigheten af undantag för några få ställen, och

wil Kongl. Maj:t meddela Thes Trogna Prestestånd the skäl och orsaker,

hwilka thertil föranleda. Oaktadt alla the stränga och i kraft warande

Lagar om Sabbathens helighållande, som tid efter annan blifwit utfärdade,

har ändamålet beklageligen icke kunnat så aldeles winnas, åt icke på

många ställen grofwa missbruk undandraga sig Lagens hämd, i synnerhet

i stora Städer, ther folkmängden gör Embetsmännens tilsyn ofta

omöjelig, och hwarest icke allenast sederne äro i almänhet mäst förskämde,

utan ock wisse wanartige menniskor uppehålla sig, i afsigt, åt

til sin nedriga winning förleda ungdom och oförståndigt folk til spel

och dobbel, til fylleri och dryckenskap samt andra liderligheter, hwilka

så mycket mindre kunna hållas tilbaka, som the inom slutna dörar, i

enskilta hus öfwas, men dock äro af then olyckliga beskaffenhet, åt the

i skadeligaste måtto werka uppå Samhället och thet almänna. För åt

förtaga et gränslöst utbredande af thessa laster, til hwilkas werkställande

then lediga Söndagsafton framför alla andra stunder i weckan olyckligtwis

plägar anwändas, har Kongl. Maj:t ansett bättre, åt i större Städer tillåta

Skådespel, som gifwa någon sedolära, och hwarigenom the elaka

menniskor, som förföra til allehanda odygder, ej så lätt winna sin afsigt,

som när ungdomen syslolös och oftast öfwerlemnad til sin ålders yra

sielf är förlägen, åt af sådana förledare blifva uppfångad och til sit

förderf anförd. När Kongl. Maj:t jemte thetta öfwerwägat, åt Ofwerhetens

tilsyn, äfwen the strängaste Bönedagar, uphörer wid then tid, tå Skådespel

begynnas, samt åt alle slags Samqwäm, Gästabud och Bröllop, i

alla tider på Sön- och Helgedagar warit anstälde; så har Kongl. Magt

funnit Sig föranlåten, åt ifrån thet nu gjorda almänna förbud af offenteliga

Skådespels hållande på Sön- och Helgedagar^tils widare undantaga

Städerne Stockholm, Götheborg, Norrköping och Abo, hwarest the efter

klockan sex om aftonen skola wara tillåtne; dock åt så wäl tå som

eljest i akt tages, åt icke något föreställes, som är ogudaktigt och kan

åstadkomma förargelse.»

I skrifvelse den 14 mars 1818 anhöllo rikets ständer, att dädanefter

skådespel hvarken de större högtidsdagarne eller näst föregående

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 3

aftnar måtte tillåtas, repetitioner ej heller söndagarne under gudstjensten

samt andra offentliga lustbarheter och åskådningar icke på

någondera tiden. Med anledning häraf har Kongl. Maj:t den 14 juni

1820 till samtlig^ sine befallningshafvande och konsistorierna utfärdat

ett så lydande cirkulär: »Då Wi äro öfwertygade, att den Allmänna

Gudstjensteu och dess wärdiga begående är ett af de wigtigaste medlen

att wäcka och underhålla sådana dygder, på hwilka Samhällets bestånd

hwilar, hafwe Wi funnit åt alla hinder böra ur wägen rödjas, som kunna

motwerka detta stora ändamål; Och wele Wi alltså i Nåder hafwa stadgat

och förordnat, att, tå, i afseende på Långfredagen, Påskaftonen

och Påskedagen, Skådespel på dessa dagar icke upföras eller böra

upföras, detsamma hädanefter jämwäl kommer att gälla för Juldagen

och Julaftonen, Pingstdagen och Pingstaftonen samt alla Bönedagar och

dagar före .desamme.»

I öfverensstämmelse med en inom Andra Kammaren af herr Osw.

Wikström väckt samt af samma kammares fjerde tillfälliga utskott i utlåtande

n:o 2 förordad motion, n:o 100, har Andra Kammaren för sin del

beslutit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t förordna, att cirkulärbrefvet den 14 juni 1820 icke

vidare skall vara gällande.

Jemlikt § 63 mom. 3 i riksdagsordningen har Andra Kammarens

beslut blifvit genom utdrag af protokollet delgifvet Första Kammaren,

som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Til] stöd för yrkandet anföres i motionen, att under eu lång följd

af år detta kongl. bref på de flesta ställen i landet icke tillämpats. Der

åter tillämpning ifrågakomma, hade detta oblidt upptagits af en ganska

talrik allmänhet samt såväl i pressen som eljest förebråelse rigtats mot

den administrativa myndigheten för otillständigt tjenstenit. Af berörda

förhållande trodde motionären sig vara berättigad till den slutsatsen,

att omförmälda kongl. bref icke ansåges tidsenligt eller svarande mot

tidsandans fordringar på frihet i det enskilda lifvet, samt att, då samma

bref således öfverlefvat sin tid, detsamma syntes icke vidare böra gälla.

Att på papperet ega en lag eller föreskrift, som opåtaldt icke

tillämpades, kunde för det allmänna rättsmedvetandet icke vara nyttigt,

då derigenom skapades missaktning för lag och gällande föreskrifter

icke allenast bland allmänheten utan ock bland de myndigheter, som

det ålåge att hvar på sin ort utföra lagstiftarens bud.

Då, såsom ofvan nämndes, det kongl. brefvet i fråga på de flesta

ställen lemnades åsido och endast på få platser gjordes gällande,

borde äfven tagas i betraktande den svåra ställning, i hvilken de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

verkställande myndigheterna på sistnämnda platser genom tillämpningen

komme.

Detta allt syntes motionären kunna afhjelpas antingen genom

ett uttalande i den rigtning, att det kongl. brefvet borde uppkäfvas,

eller genom ett på motionen gifvet afslag, så motiveradt, att deraf

skönjdes, det Riksdagens mening vore, att samma bref fortfarande

borde ega giltighet, i hvilket senare fall det torde kunna förutses, att

hädanefter på hvarje ort ifrågavarande föreskrifter icke skulle blifva

allenast en död bokstaf.

Andra Kammarens tillfälliga utskott har yttrat, att det med afseende

å innehållet i 1820 års kongl. bref torde kunna antagas, att under

tiden emellan 1786 års resolution och nämnda bref någon författning

utkommit, som ändrat bestämmelserna i resolutionen, men någon sådan

författning hade ej återfunnits i det s. k. årstryeket eller uti någon för

utskottet tillgänglig författningssamling.

Lika med motionären hölle utskottet före, att förbud af ifrågavarande

beskaffenhet icke uppbures af den allmänna föreställningen och

sålunda i strid emot densamma icke kunde behörigen upprätthållas.

Om något bevis härför behöfde anföras, vore det tillräckligt att erinra,

att, såvidt utskottet kunnat utröna, tillämpningen af meranämnda kongl.

bref icke ifrågakommit mer än i två landsortsstäder. Då sålunda detsamma

i det närmaste råkat i förgätenhet och det desto mindre med

fog kunde ifrågasättas, att påbudet i fråga åter borde upplifvas, som

tillställningar af beslägtad beskaffenhet med skådespel och andra sådana,

hvaraf störande af sabbatsfrid lättare kunde uppstå, opåtaldt finge ega

rum, har utskottet, som ingalunda förbisåge, att den af motionären

åsyftade utsträckta rätt att gifva skådespel torde böra ega tillämpning

jemväl å långfredagen, påskaftonen och påskdagen, men af motionens

innehåll funne sig förhindradt att derom afgifva något yttrande, gjort

den hemställan, som sedermera af Andra Kammaren bifallits.

Första Kammarens andra tillfälliga utskott har icke kunnat utreda,

huruvida resolutionen den 20 november 1786 redan år 1818 råkat i

förgätenhet eller om densamma, på sätt Andra Kammarens utskott antagit,

derförut ändrats genom någon författning, som dock icke nu

kunnat återfinnas. Det synes vid sådant förhållande vara ovisst, hvad

som komme att gälla, i händelse cirkuläret af den 14 juni 182Ö i sin

helhet upphäfves.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

5

Med Andra Kammarens utskott är dock utskottet ense derom, att

det i omförmälda cirkulär stadgade förbud icke uppbäres af den allmänna

föreställningen i landet. Särskildt må erinras derom, att de

böndagarne föregående lördagarne, hvilka i cirkuläret likställas med de

stora högtidsdagarne, icke af någon anses annorledes än såsom livardagar.

Föreskriften i cirkuläret iakttages också alldeles icke, om ej på

något enstaka ställe. Cirkuläret innehåller ej heller någon ansvarsbestämmelse,

och enligt § 13 i ordningstadgan för rikets städer, sådant

detta lagrum lyder i kungörelsen den 10 december 1886, skall den,

som vill i stad gifva skådespel, visserligen anmäla sådant hos polismyndighet,

men behöfver ej myndighetens bifall för föreställningens

gifvande.

På grund af nu anförda skäl anser utskottet lämpligt, att lagstiftningen

i ämnet öfverses och ändras i öfverensstämmelse med den uppfattning,

som i frågan gör sig gällande. Utskottet föreställer sig dock,

att en sådan revision icke bör gå så långt som att medgifva skådespels

uppförande under tiden för den allmänna gudstjensten eller å långfredagen.

Utskottet hemställer derför,

att Första Kammaren ville i så måtto biträda

Andra Kammarens beslut, att Första Kammaren för

sin del beslutar, att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t behagade taga i öfvervägande

i hvad mån förbudet i cirkuläret den 14 juni

1820 mot skådespels uppförande å vissa dagar må

kunna upphäfvas.

Stockholm den 13 april 1894.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Reservation

af herrar Pettersson, C. A7., och Säue, hvilka ansett, att utskottets motivering

bort hafva denna lydelse:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

»Den fråga, motionen berör, är i grund och botten en religiös fråga,

och den är såsom hvarje sådan af ytterst grannlaga natur. Hennes

verkliga innebörd är den, om det nu gällande förbudet mot att uppföra

skådespel på vissa kyrkans högtidsdagar skall upphäfvas eller ej,

eller, med andra ord, hon berör helgden af de högtider, då kristenheten

firar sina största minnen, och af de dagar, då hela vårt folk kallas af

sin konung att lägga alla verldsliga bestyr å sido för att begifva sig

till templen till gemensam bot, bön och tacksägelse. Förnekas kan ej,

att förbudet på de flesta ställen ej vederbörligen upprätthålles, men

tvifvelaktigt torde dock vara, om den allmänna meningen i landet verkligen

önskar dess fullständiga upphäfvande. Det kan nemligen med

allt skäl antagas, att många statskyrkans vänner blott med smärta skulle

förnimma, att skådespel finge uppföras t. ex. på långfredagen, hvari

helt visst de fleste skulle se ett undergräfvande af hvad de vant sig anse

dyrt och heligt. Å andra sidan kan framhållas, att flere af de i cirkulärbrefvet

omnämnda dagarne näppeligen torde vara af den betydelse,

att ej uppförandet af skådespel kunde vara tillåtet på dem lika så väl

som på vanliga söndagar och lördagar. Utskottet anser således en

modifiering af cirkuläret vara lämplig.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.