Sök i Ratio Lex

Memorial, i anledning af olika meningar mellan Kamrarne, till hvithet utskott en motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om upphäfvande af föreskrift i 27 § disciplinstadgan för krigsmagten bör hänvisas. fr* Uti en inom Andra Kammaren väckt motion

1894-02-19 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1894:2, Memorial, i anledning af olika meningar mellan Kamrarne, till hvithet utskott en motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om upphäfvande af föreskrift i 27 § disciplinstadgan för krigsmagten bör hänvisas. fr* Uti en inom Andra Kammaren väckt motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Eiksd. kansli den 19 februari 1894, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets memorial, i anledning af olika meningar

mellan Kamrarne, till hvithet utskott en motion om skrifvelse

till Kongl. Maj:t med begäran om upphäfvande af

föreskrift i 27 § disciplinstadgan för krigsmagten bör

hänvisas.

fr*

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 74) har herr

J. Bengtsson föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t upphäfva föreskriften i 27 § disciplinstadgan

för krigsmagten af den 7 oktober 1881 om afsändande af bestraffadt

manskap, som tillhör värfvad trupp, till värfvade arméns disciplinkompani.

Sedan denna fråga blifvit -af Andra Kammaren till lagutskottets

behandling hänvisad, men lagutskottet, på sätt af dess memorial n:o 2

lnliemtas, enär den i motionen väckta frågan icke kunde hänföras till

»allmän» civil-, kriminal-, kommunal- eller kyrkolag och således icke

folie inom omfånget för lagutskottets i 53 § regeringsformen och 42 §

riksdagsordningen utstakade verksamhet, återlenmat motionen till Andra

Kammaren, så har denna Kammare, enligt hvad utskottet tillhandakommet

protokollsutdrag för den 9 innevarande februari utvisar, beslutat att återBih.

till Riksd. Prot. 1804. 3 Sami. 2 Jläft. (N:o 2.J 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 2.

förvisa motionen till lagutskottet, hvaremot Första Kammaren, enligt

protokollsutdrag för den 7 i samma månad, förklarat, att motionen

vore af beskaffenhet att höra till behandling af tillfälligt utskott. Då

således olika meningar mellan Kamrarne uppstått, till hvilket utskott

motionen bör hänvisas, åligger det, jemlikt § 38: 3 riksdagsordningen,

konstitutionsutskottet att derom besluta.

För frågans utredning får utskottet till en början erinra, att år

1882 rätt att gemensamt med Konungen stifta kriminallag för krigsmagten

tillädes Riksdagen, och att i sammanhang dermed genom ändrad

lydelse af § 42 riksdagsordningen lagutskottets befogenhet utsträcktes

till att meddela utlåtande öfver de från Kamrarne dit hänvisade förslag

till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af sådan kriminallag.

I disciplinstadgan af den 11 juni 1868, hvilken gälde före den

nuvarande, fans eu bestämmelse, likartad med den i motionen afsedda,

intagen bland föreskrifterna »Om disciplinstraffen». Deraf torde framgå,

att, enligt den äldre disciplinstadgan, den nu ifrågavarande påföljden

ansågs böra hänföras till dessa straff, men då Konungen den 7 oktober

1881 i administrativ ordning utfärdade ny strafflag och disciplinstadga

för krigsmagten, bibehölls fortfarande bestämmelsen derom i sistnämnda

författning, oaktadt den hufvudsakligaste delen af de i 1868 års disciplinstadga

under ofvan omförmälda rubrik upptagna föreskrifter infördes

i den nya strafflagen, och disciplinstraffen således numera lära falla

inom omfånget för kriminallagstiftningen. Att ifrågavarande bestämmelse

bibehölls i disciplinstadgan synes desto anmärkningsvärdare, som densamma

icke kan innefattas bland de före skrifter,bvilka, enligt strafflagen

för krigsmagten, Konungen eger att ensam utfärda.

Åro redan dessa förhållanden egnade att väcka tvifvel derom, huruvida

icke förevarande stadgande är af kriminallags natur och förty

rätteligen bort införas i den nya strafflagen, vinna dessa betänkligheter

ökad styrka vid granskning af bestämmelserna angående de fall, i

bvilka påföljden inträder, samt sjelfva beskaffenheten deraf. Densamma

kan nemligen drabba endast sådan, till värfvad trupp hörande person af

manskapet, hvilken, efter att minst tre gånger hafva undergått bestraffning

efter strafflagen för krigsmagten, beträdes med förseelse, som

skall försonas med straff enligt samma lag, samt påtagligen icke, under

förblifvande vid truppen, skulle kunna återföras till sin tjenstepligt.

Häraf framgår, att denna åtgärd måste anses som en nödfallsutväg,

hvilken användes allenast i fall af synnerligen svår beskaffenhet. Beträffande

påföljdens art torde svårligen kunna bestridas, att densamma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 2. g

ej allenast innebär så betydande inskränkningar i disciplinsoldatens rätt

att förfoga öfver sxn person och egendom, att den öfvervägande egen

karaktären af frihetsstraff, utan äfven för den, som drabbas deraf faktiskt

medför en synnerligen menlig minskning i medborgerligt anseende

Utskottet har af dessa skäl ansett tydligt, att ifrågavarande föreskrift

ar af knminallags natur och icke utgör allenast en ordningsbestammelse.

En motsatt mening torde vara desto betänkligare, som de

allmänna föreskrifterna angående tvångsarbete, hvilka innefattas i lagen

angående lösdrifvares behandling den 12 juni 1885, ligga inom omlanget

for Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftningsmagt,

På grund häraf har utskottet funnit

motionen vara af beskaffenhet att, jemlikt § 42

riksdagsordningen, böra af lagutskottet behandlas;

hvilket utskottet får för Riksdagen tillkännagifva.

Stockholm den 19 februari 1894.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Reservationer:

af herrar Bergius, von Strokirch, friherre Wrangel von Brehmer, Alin

och Helander, som yttrat:

Emu det ifrågavarande stadgandet i 27 § disciplinstadgan för krigsmagten,

hvilket tillkommit i administrativ ordning, icke är af beskaffenhet

att kunna anses utgöra någon del af kriminallagstiftningen för kr i o-smagten

och förty, jemlikt § 87 regeringsformen, tillhöra Konungens

och Riksdagens gemensamma lagstiftningsmagt, utan är att betrakta som

en ordningsföreskrift, angående hvilken Konungen allena eger besluta,

I-n/rr V1 ^ mo^oue,b jemlikt § 37 riksdagsordningen, bör af

tillfälligt utskott behandlas;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 2.

af herr Gustaf Berg, hvilken anfört:

Då till lagutskottets behandling endast höra sådana lagstiftningsfrågor,

som falla under Kongl. Maj:ts och Riksdagens gemensamma lagstiftningsrätt;

då till dessa frågor icke kan hänföras det uti ifrågavarande

motion väckta förslag om ändring uti disciplinstadgan för krigsmagten,

hvilken stadga utgör en af Kongl. Maj:t uti administrativ väg beslutad

förordning; och då motionen, öfver hvilken Andra Kammaren funnit

utskotts yttrande erforderligt, icke heller hörer till annat ständigt utskott

än lagutskottet, har jag på grund af stadgandet uti 37 § riksdagsordningen

för min del ansett, att konstitutionsutskottet bort besluta,

att motionen skulle till tillfälligt utskott hänvisas;

af herr Unger, som ansett, att memorialet bort hafva följande lydelse:

Enär herr Jöns Bengtssons förevarande motion innefattar hemställan

angående förändrade stadganden i fråga om värfvadt manskap sedan

det är vordet ur rullorna utstruken och motionen följaktligen angår

sådan del af krigslagarne, som eger tillämpning till medborgare utom

krigsstaten, alltså och då slika stadganden, jemlikt 42 § riksdagsordningen,

böra under civil- och kriminallag förstås, finner utskottet skäligt

besluta,

att motionen skall till lagutskottet hänvisas;

samt af herr Nyström, som instämt i herr Ungers motivering såsom

tillägg till den af utskottet anförda.

Herr Samzelius har velat tillkännagifva, att han till följd af annat,

utaf Riksdagen honom lemnadt uppdrag varit förhindrad att deltaga i

slutliga åtgörande! af ärendet.

Herr Boström har velat anmäla, att han ej deltagit i ärendets behandling

inom utskottet.

STOCKHOLM, K. L. BECKMAN, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.