Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6

1894-04-09 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1894:6, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 9 april 1894, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner,

åsyftande förändrade bestämmelser i fråga om vilkor en

för rätt att välja riksdagsmän i Andra Kammaren.

Till konstitutionsutskottets behandling’ hafva öfverlemnats följande

inom Andra Kammaren väckta motioner, åsyftande förändrade bestämmelser

i fråga om vilkoren för rätt att välja riksdagsmän i Andra

Kammaren, nemligen n:o 31 af herr P. G. Petersson i Brystorp, i hvilken

motions syfte elfva andra af kammarens ledamöter instämt, n:o 125 af

herr P. Truedsson, n:o 145 af herr L. Eriksson i Bäck samt n:o 162 af

herr J. Mankell, i hvilken motions syfte tjugufyra andra af kammarens

ledamöter instämt.

I dessa motioner hemställes:

af herr Petei''sson:

att Riksdagen måtte besluta om följande förändringar af 14 §

riksdagsordningen:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar

i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken

antingen eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på

landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra kronor,

Bill. till Riksd. Prat. 1894. 3 Sand. (i Höft. (N:o 6). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

eller eger på annans mark belägen byggnad till nämnda taxeringsvärde,

eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar eller under minst fem

år näst före valet arrenderat och fortfarande arrenderar jordbruksfastighet

till taxeringsvärde ej understigande tre tusen kronor, eller ock

erlägger till staten bevillning för en till minst femhundra kronor uppskattad

årlig inkomst;

af herr Truedsson:

att 14 § i riksdagsordningen må erhålla följande lydelse:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar

i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken

antingen eger eller med stadgad åborätt innehar fast egendom på landet

eller i stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra riksdaler, eller

eger på annans mark belägen husbyggnad till nämnda taxeringsvärde,

eller under minst fem år näst före valet arrenderat och fortfarande

arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej understigande tretusen

riksdaler, eller ock erlägger till staten bevillning för en till minst

femhundra riksdaler uppskattad årlig inkomst;

af herr Eriksson:

att Riksdagen ville till grundlagsenlig behandling antaga följande

förslag till ändrad lydelse af nedanstående delar af riksdagsordningen:

§ 14. Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är,

hvarje svensk medborgare, som uppfyller de i § 26 stadgade vilkor för

valbarhet, från och med början af kalenderåret efter det han fylt tjuguett

år.

§ 17. Mom. 1. Vid såväl elektors- som riksdagsmannaval tillkommer

hvarje röstande en röst. Två röster tillkommer en hvar i

kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man. Tre röster tillkommer

en hvar, som antingen eger eller med stadgad åborätt innehafver

fast egendom på landet eller i stad till ett taxeringsvärde af

minst ett tusen riksdaler, eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar

jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej understigande sex tusen riksdaler,

eller ock erlägger bevillning för en till minst åtta hundra riksdaler

uppskattad årlig inkomst. Fyra röster tillkommer en hvar, som

eger fastighet till taxeringsvärde, ej understigande åttio tusen riksdaler,

eller ock erlägger bevillning för minst fyra tusen riksdalers årlig inkomst.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6

3

Mom. .2. Den, som dervid erhållit de flesta rösterna, vare lagligen

vald, och skilje lotten emellan dem, som erhållit lika röstetal.

Mom. 3. Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de röstlängder

öfver valberättigade vid riksdagsmannaval till Ändra Kammaren,

som af kommunalnämnder eller magistrater böra upprättas;

samt af herr Mankell:

att Riksdagen för sin del måtte antaga till hvilande för grundlagsenlig

behandling följande förslag till ändrad lydelse af §§ 14 och

17 riksdagsordningen:

Nuvarande lydelse:

§

Valrätt tillkommer inom den

kommun, der han bosatt är, en hvar

i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigad man, hvilken

antingen eger eller med stadgad

åborätt innehafver fast egendom på

landet eller i stad till ett taxeringsvärde

af minst ett tusen riksdaler,

eller för lifstid eller för minst fem

år arrenderar jordbruksfastighet till

taxeringsvärde, ej understigande sex

tusen riksdaler, eller ock erlägger

till staten bevillning för en till

minst åtta hundra riksdaler uppskattad

årlig inkomst.

Föreslagen lydelse:

14.

Valrätt tillkommer inom den

kommun, der han bosatt är, en hvar

svensk medborgare från och med

början af kalenderåret efter det han

fylt tjuguett år, så länge han uppfyller

de i § 26 stadgade vilkor för

valbarhet.

§17 mom. 2.

Vid dessa val skola till efterrättelse

tjena de för kommunerna

gällande röstlängder, som böra innehålla

anteckning om dem, hvilka

enligt § 14 valrätt tillkommer.

Vid dessa val skola till efterrättelse

tjena de röstlängder öfver

valberättigade vid riksdagsmannaval

till Andra Kammaren, som af

kommunalnämnder eller magistrater

böra upprättas.

I det utlåtande öfver framställningar i enahanda syfte, som

af konstitutionsutskottet vid 1893 års riksdag meddelades, anförde

utskottet såsom skäl för afstyrkande af dessa förslag, att, enligt utta
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

lande af herr statsministern vid samma riksdag, regeringen tagit i

öfvervägande, huru de önskningar om utsträckt rösträtt, som från ett

håll inom representationen framstälts, skulle kunna förenas med de

garantier för samhällets lugna och organiska utveckling, som från annat

håll ansetts erforderliga, och sålunda, derest af de undersökningar, som

på regeringens föranstaltande torde komma att verkställas, skulle framgå,

att förändring af gällande bestämmelser om vilkoren för rätt att

välja ledamöter af Andra Kammaren kunde och borde eg a rum, framställning

derom från regeringen torde vara att inom en nära liggande

tid förvänta.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t sedermera genom

nådigt bref den 11 oktober nästlidet år med anledning af ifrågasatt

utsträckning af valrätten vid utseendet af ledamöter i Riksdagens Andra

Kammare uppdragit åt statistiska centralbyrån att verkställa vissa utredningar,

erforderliga för bedömande af verkan utaf eu eventuel ändring

i gällande stadganden om rösträtt vid riksdagsmannaval.

Vid sådant förhållande får utskottet, med vidhållande af sin vid

1893 års riksdag uttalade uppfattning, hemställa

att a) herr Peterssons motion,

b) herr Truedssons motion,

c) herr Erikssons motion och

d) herr Mankells motion

icke måtte någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 april 1894.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Reservationer:

af herr Ljungman, som yttrat: »Bland politiska frågor på dagordningen

intager tvifvelsutan äfven i Sverige frågan om den politiska

rösträttens utvidgning ett det mest framstående rum, och klart torde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

5

väl också vara, att denna frågas lösning hos oss icke utan fara för

möjligen allt för stora olägenheter kan år efter år uppskjutas för att

lemnas i arf åt en mer aflägsen framtid. Erkännandet häraf torde

emellertid lika litet böra mana till ett antagande af första förslag, som

mest faller i smaken, isoleradt för sig, som till ett förbiseende af den

politiska erfarenhetens lärdom, att man skall å ena sidan lemna dylika

stora eftergifter blott i den för samhällets lugna och lyckliga utveckling

bästa formen och å andra sidan se till, att det skadliga inflytande,

rubbningen i magtställningen folkklasserna emellan till följd af sådan

eftergift möjligen kan medföra, tillräckligt motväges genom samtidigt

åvägabragta, fördelaktiga reformer å särskilt närstående politiska områden.

1 detta afseende framstår uti ifrågavarande fall det äfven flera

gånger under Andra Kammarens öfverläggningar påpekade sambandet

mellan den politiska rösträtten å ena sidan samt städernas och landets

olikstora representationsrätt å andra sidan såsom nära nog oupplösligt;

ty på sätt nedan antydes och för öfrigt torde vara sjelfkärt, är det

icke möjligt att, utan orättvist tillbakasättande af den jordegande folkklassens

berättigade anspråk på politisk betydelse åtminstone i förhållande

till sin numerär å Andra Kammarens sammansättning, medgifva

en längre gående utsträckning af den politiska rösträtten än den redan

befintliga, så framt icke motsvarande inskränkning i städernas större

representationsrätt samtidigt eger rum. Tiden för undanrödjandet af

den i vår riksdagsordning ännu qvarstående ståndsskilnaden mellan

stad och land torde för öfrigt äfven ur andra skäl redan vara inne.

Uti sitt bekanta anförande den 5 januari 1863 till statsrådsprotokollet

vid föredragningen af den kongl. propositionen till Rikets Ständer

om antagande af ny riksdagsordning och dermed sammanhängande

ändringar i regeringsformen yttrade dåvarande justitiestatsministern friherre

Louis De Geer bland annat följande:

»All tanke på bibehållande af en ståndsrepresentation måste desto

hellre öfvergifvas, som ståndsbegreppen redan i det närmaste förlorat

sin betydelse utom representationen, så att ståndens bibehållande der

ensamt underhåller en söndring mellan folkklasser, livilkas intressen

till stor del icke äro skilda genom annat än institutionen. Redan det

konstitutionsutskott, efter hvars förslag vårt nuvarande statsskick blifva

ordnadt, ansåg denna ståndsfördelning såsom det hufvudsakliga felet

i vår representation, och den samhällsutveckling, som sedan dess fortgått,

öfverallt i en ståndsupplösande rigtning, har gifvit domen öfver

denna institution allt starkare stöd i det allmänna tänkesättet.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

»Ett särskildt tecken på tidens mognad för ståndens politiska

upplösning’ är stiftandet genom stånden sjelfva af en provinsialrepresentation,

grundad på samfälda val, utan att dervid någon enda röst

blifvit höjd till försvar för ståndens rätt.»

Dessa så obestridliga sanningar blefvo emellertid icke i allt fullt

följdrigtigt tillämpade i den nya riksdagsordningen, i det att en i

verkligheten ganska väsentlig ståndsskilnad bibehölls i bestämmelserna

om Andra Kammarens sammansättning »af särskilda representanter från

landet och från städerna», under uttalande af att »vid öfvergången från

en ståndsrepresentation till en författning, enligt hvilken, om de gamla

ståndstraditionerna skulle fortfarande göra sig gällande, ett af de forna

riksstånden egde ett öfvervägande inflytande på valens utgång, det

måhända vore af praktisk omtanke påkalladt att försäkra ett antal platser

åt dem, som icke tillhöra nämnda stånd.»

Den tid, som förflutit, sedan vår nu gällande riksdagsordning år

1866 faststäldes, har emellertid i så väsentlig mån förändrat förhållandena,

att ett fullständigt genomförande af den nyss anförda uppfattning,

som låg till grund för samma riksdagsordning, ej längre bör uppskjutas.

Icke blott den i så väsentlig mån af nutidens samfärdsanstalter vållade

storslagna ekonomiska utvecklingen, med uppståendet å landet såväl

af talrika, i afseende på näringslifvet städerna liknande samhällen som

af allt fler industriella anläggningar af förut knappt ens anad betydelse,

i förening med grundskatternas afskrifning och indelningsverksbördornas

lindring samt försvarsväsendets grundande i allt högre grad på

den allmänna värnpligten, utan äfven de allt mer trängande krafven

på en utvidgning af den politiska rösträtten derhän, att den i långt

större omfattning, än nu är fallet, skulle få utöfvas af den icke jordegande

delen af befolkningen, göra nemligen den i riksdagsordningen

bibehållna skilnaden mellan stad och land obehöflig och för den politiska

utveckligen skadlig. Särskildt för genomförandet af den ifrågavarande

reformen i afseende på den politiska rösträtten utgör det fullständiga

upphäfvandet af denna skilnad en oundgänglig förutsättning,

enär eljest den folkklass, som nu motsvarar det i friherre De Geer’s

ofvan åberopade anförande åsyftade forna riksståndet, skulle råka i en

den mest orättvisa ställning af politiskt beroende under den icke jordegande

delen af befolkningen.

Sedan den blott på denna ståndsskilnad grundade särskilda representationsrätten

väl aflägsnats, komme den nu så betydelsefulla intressestriden

mellan stad och land säkerligen att försvinna för att ersättas

af den motsats mellan egendomsinnehafvare och egendomslöse,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

7

hvilken allt mer torde framträda och göra sig gällande i den mån den

politiska rösträtten utsträckes till allt flere.

Den politiska rösträtten bör dessutom hvila på fullt tydliga och

tillräckliga bestämmelser i grundlagarne, så att en utvidgning af eller

inskränkning uti densamma icke må kunna åvägabringas genom till

exempel ändring af kommunal- eller beskattningslagstiftningen; ty eljest

vinnes ej den för denna rätt nödiga fastheten. För den skull bör

denna rätt heller icke, såsom dock föreslagits, grundas blott på bestämmelser

uti den, enligt 61 § regeringsformen, allenast för ett år i

sänder af Riksdagen faststälda bevillningsförordningen.

Tillägg böra alltså göras till regeringsformen, innehållande grunderna

för den kommunala organisationen inom riket; ty med mindre

så sker, komma riksdagsordningens bestämmelser om kamrarnes bildande

att sakna den nödiga konstitutionella grunden. (Samma omdöme

gäller för öfrigt äfven om den statskyrkliga organisationen inom riket

och bestämmelserna i regeringsformen om kyrkomötet.)

Under nu rådande politiska förhållanden torde en medborgares

politiska rösträtt böra grundas blott på hans rösträtt i den kommun,

inom hvilken han är mantalsskrifven, enär riksdagsordningen ju hvilar

på den kommunala organisationen och det synes vara föga lämpligt,

att den, som icke eger den mindre betydande, kommunala rösträtten,

dock skulle få utöfva den långt större betydelse egande politiska rösträtten.

Den kommunala rösträtten kan ju tvärtom med fog anses såsom

en förutsättning för den politiska.

Vid öfvergången till en mer utsträckt politisk rösträtt torde emellertid

med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke genom en graderad

röstskala något större inflytande å valen till Andra Kammaren borde

bibehållas åt dem, som redan nu på grund af förmögenhet ega politisk

rösträtt, eller beredas åt dem, indika äro i besittning af högre bildning

eller hafva åtnjutit större medborgerligt förtroende genom att under

flera år hafva hedrats med offentliga uppdrag.

På grund af hvad sålunda i korthet anförts, anser jag, att utskottet

borde hafva i sin motivering för afslag å motionerna åtminstone

antydt ett förslag af ungefärligen den lydelse, som angifves af följande

utkast, hvilket uppgjorts under förutsättning, att Konungens bifall

erhålles till det af Riksdagen antagna förslaget till ändrad lydelse af

§§ 6, 13, 15, 16, 22 och 28 riksdagsordningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Regeringsformen.

§ 57.

Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riksdagen

allena.

Huruledes särskilda menigheter må för egna behof sig beskatta,

bestämmes genom kommunallagarne.

§ H5.

I hvarje län skall finnas ett landsting, sammansatt af valda ombud

från länets städer och härader eller tingslag; dock att detta stadgande icke

eger tillämpning å stad, hvars innevånarantal uppgår till eller öfverstiger

en etthundrafemtiondedel af hela rikets folkmängd. Stad, som på grund

af sitt innevånarantal utträdt ur landsting, återgår vid ändrade folkmänqdsförhållanden

dock ej till detta, sa framt ej antalet innevånare i staden

sjunkit under en ettlmndrasextiondedel af hela rikets folkmängd.

Der, i anseende till läge eller andra skiljaktiga förhållanden, ett för

hela länet gemensamt landsting icke anses kunna medföra de afsedda fördelare,

vill Konungen, uppå derom skeende framställning och sedan Konungens

befallningshafvande och landstinget blifvit i ämnet hörda, taga i öfvervägande,

huruvida mer än ett landsting må inom samma län böra bildas.

Landsting smännen är o i utöfningen af sitt uppdrag icke bundne af

valmäns föreskrifter och utses aj de till landstingsområdet hörande kommunernas

representationer efter hvarje stads, härads eller tingslags folkmängd,

på sätt lagen om landsting närmare bestämmer.

§ 116-

Hvarje stad med derunder* lydande område och hvarje socken a landet

utgör för sig en särskild kommun, hvars medlemmar ega att sjelfva, efter

ty vedei''börande kommunallag derom bestämmer, varda sina gemensamma

ordnings- och hushållmngsangelägenheter, savidt icke, enligt gällande författningar,

det tillkommer offentlig myndighet att dem handhafva, inom

samma län må dock med vederbörligt tillstånd tva eller flera socknai a

landet eller stads- och landskommun kunna vara om gemensam kommunalförvaltning

förenade.

Medlem af en kommun är en hvar, som der är bosatt, äfvensom hvar

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

och en, hvilken, utan att vara i kommunen bosatt, derstädes egen eller brukar

fast egendom eller är för inkomst af kapital eller arbete till allmän bevillning

uppförd. Bosatt inom en kommun räknas den vara, hvilken der

vistas under sådana förhållanden, att han anses der hafva sitt egentliga

hemvist. Närmare föreskrifter om hvar rikets innevånare skola räknas bosatte

och vara skrifne gifvas uti lag, som af Konungen och Riksdagen gemensamt

stiftas.

Skyldig att till kommunens gemensamma utgifter lemna bidrag är en

hvar medlem af kommunen, som inom kommunen eger eller brukar fast

egendom till ett taxeringsvärde af minst etthundra riksdaler eller är påförd

bevillning för minst femhundra riksdalers inkomst af kapital eller arbete.

En hvar svensk undersåte, som råder öfver sig och sitt gods, åtnjuter

medborgerligt förtroende och är medlem af en kommun samt förbunden att

till densamma erlägga skatt och icke häftar för oguldna kommunalutskylder,

skall, under iakttagande af de närmare bestämmelser, vederbörande kommunallag

föreskrifver, vara i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad.

Den i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad är, eger,

vid val å allmän rådstuga eller kommunalstämma af st adsfullmägtige, landstingsmän

eller valmän för utseende af landstingsmän, en röst för bevillning

till och med en riksdaler samt vidare en röst för hvarje derutöfver påförd.

hd nksdalers bevillning till staten. Ej må dock någon vid sådant val

kunna utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar i stad mot en

femtiondedel och å landet mot en tjugondedel af kommunens hela röstetal

efter röstlängden, eller för högre röstetal, än det som motsvarar i stad bevillning

en för tiotusen och å landet bevillningen för femtusen riksdalers

inkomst af kapital eller arbete.

För val af stadsfullmägtige må stad kunna indelas i valkretsar, hvilka,

efter derom af magistraten uppgjordt förslag, bestämmas af stadsfullmägtige.

§ IN.

Kommunallagarne, hvilka innehålla de närmare bestämmelserna om

landstingen såsom kommunalrepresentationer för länen och om menighetsstyrelse

såväl på landet som i städerna, skola af Konungen och Riksdagen gemensamt

stiftas.

Riksdagsordningen.

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundraBih.

till Riksd. Prat. 1894. 3 Sami 6 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

trettio väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads

början året näst efter det, under hvilket valet skett.

2. I kommun, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en

tvåhundratrettiondedel af folkmängden i riket, väljes efter kommunens

folkmängd en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande nämnda del

af rikets folkmängd.

3. Kommunerna med mindre folkmängd, än i mom. 2 sägs, fördelas

i så många valkretsar, som, med iakttagande af att hvardera utser en

riksdagsman, erfordras för att de enligt både nästföregående och detta moment

utsedde riksdagsmännen tillsammans skola uppgå till det i mom. 1 föreskrifna

antalet riksdagsmän för hela riket. Vid denna fördelning i valkretsar,

hvilken sker efter folkmängden, bestämmes först antalet valkretsar för

hvarje län och sedan dessa valkretsars områden med hänsyn till länens indelning

uti domsagor och tingslag eller härader och med iakttagande att

stadskommun, som icke liörer till domsaga, endast må förenas med närmast

belägna tingslag eller härad.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock riksdagsmännens

antal för hvar och en af de kommuner, hvilkas folkmängd enligt mom. 2

berättigar dem att ensamme för sig välja riksdagsman, bestämmes, efter

ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen. Den ordning,

som sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förr än vid de val, hvilka

näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum.

§ 14.

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar i

kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad person från och med

början af kalenderåret näst efter det han fylt trettio år.

§ 16.

1. Å landet och i stad, som väljer i förening med kommuner å

landet, utses riksdagsman medelst elektorer. För hvarje kommun utses

inför kommunalstämmans ordförande eller magistraten en elektor och

derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af ett tusen. Desse

elektorer sammanträda till riksdagsmannaval inför domhafvanden i den

domsaga, till hvilken valkretsen hörer, eller, om valkretsen lyder under

flera domstolar i orten, inför den domhafvande eller magistrat, under hvilkens

domstol största folkmängden lyder.

2. Kommuner, som hafva att gemensamt välja riksdagsman, ega

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

dock begagna det omedelbara valsättet, derest flertalet af de röstberättigade

så beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade i en kommun

väckes medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas ordförande

eller magistrat, varder sådant meddeladt Konungens befallningshafvande,

som från öfriga till valkretsen hörande kommuner infordrar de röstberättigades

röster och utfärdar kungörelse om utgången, efter ty som

de flesta afgifna rösterna varit för bifall eller afslag. I sistnämnda fall

kan frågan icke förr, än en tid af fem år derefter förflutit, å nyo upptagas.

Beslutas åter förändringen, träder den i kraft vid det val, som

näst efter en månad från kungörelsens utfärdande inträffar, och gäller

för en tid af minst fem år, hvarefter beslut om dess upphörande kan

på lika sätt som om dess införande fattas. Vid de omedelbara valen

afgifvas rösterna, särskildt för hvarje kommun, inför kommunalstämmas

ordförande eller magistrat; och skola för rösternas sammanräknande

och fullmagts utfärdande åt den, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen

insändas till domhafvanden i den domsaga, till hvilken valkretsen

hörer, eller, om valkretsen lyder under flera domstolar i orten, till

den domhafvande eller magistrat, under hvilkens domstol största folkmängden

lyder.

3. I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdagsmän,

förrättas valen omedelbart inför magistraten; och må, der flere riksdagsmän

skola utses, staden, på sätt om val till stadsfullmägtige är

stadgadt, kunna indelas i valkretsar.

4.. I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskilt

tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning med

riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 18, 20 och 22 tillhör

magistrat eller dess ordförande.

§ 17.

1. Vid såväl elektors- som riksdagsmannaval tillkommer den

röstande l:o) en röst såsom röstberättigad medlem af kommunen, 2:o) en

röst för förmögenhet, om han antingen eger eller med stadgad åborätt

innehafver fast egendom på landet eller i stad till ett taxeringsvärde

af minst ett tusen riksdaler eller eger på annans mark belägen byggnad

till nämnda taxeringsvärde eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar

eller under minst fem år näst före valet arrenderat och fortfarande

arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej understigande sex

tusen riksdaler, eller ock erlägger till staten bevillning för en till minst

åttahundra riksdaler uppskattad årlig inkomst, samt 3:o) en röst för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

högre bildning eller större medborgerligt förtroende, om han styrkt sig vara

i ''besittning af de kunskaper, som fordras för inträde vid rikets universitet,

eller har under minst åtta års tid utöfvat uppdrag att vara riksdagsman,

landstingsman, stads- eller kommunalfuUmägtig, ordförande eller vice ordförande

i kommunalstämma, ledamot i kommunalnämnd, kyrko- eller skolråd,

nämndeman eller rådman.

2. Vid dessa val iakttages, att röstande, som är berättigad till att

afgifva mer än en röst, skall aflemna en namnsedel för hvarje särskild röst.

Den, som vid valet erhållit de flesta rösterna, vare lagligen vald, och

skilje lotten mellan dem, som erhållit lika röstetal.

3. Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de för kommunerna

gällande röstlängder, som böra innehålla anteckning både om dem,

hvilka, enligt § 14, valrätt tillkommer, och om dem, hvilka, enligt ofvan

i mom. 1 lemnade föreskrifter, ega särskild röst för förmögenhet. Behörighet

till en röst för högre bildning eller större medborgerligt förtroende styrkes

före valet medelst vederbörliga intyg inför kommunalstämmans ordförande

eller magistraten och antecknas i samma längd.

§ 19.

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män, som

uppnått tjugufem års ålder samt, enligt 14 §, ega valrätt inom den

kommun eller någon af de kommuner, för hvilka de väljas, och, enligt

17 § 1 mom., äfven särskild röst för förmögenhet.

§ 20.

För den, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren, utfärdas

ofördröjligen fullmagt, underskrifven af vederbörande valförrättare.

Fullmagterna böra hafva följande lydelse: .

»Vid riksdagsmannaval, som den hållits i N. N. valkrets

(eller »i N. N. kommun-»), »har N. N. blifvit utsedd till ledamot åt Riksdagens

Andra Kammare för en tid af tre år, räknande från och med

den 1 januari nästkommande år» (eller, om valet hållits till loljd a

Konungens förordnande om nya val eller om riksdagsman eljest aigatt,

innan den tid, för hvilken han blifvit vald, tilländalupit: »för tiden till

den 1 januari år--»), »hvarom detta länder till bevis och lullmagt».

Ort och tid.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

§ 22.

13

1. År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren,

må han deröfver anföra besvär hos Konungens befallningshafvande

i valorten. För det ändamål eger klaganden hos domhafvande

eller magistrat, som slutligen handlagt valet, äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket. genast eller inom högst två dagar derefter bör till klaganden

utlemnas; och skall han, vid förlust af talan, sist inom åtta

dagar efter valförrättningens slut ingifva sina besvär till Konungens

befallningshafvande, som, på sätt i § 14 stadgas, lemnar vederbörande

tillfälle att sig förklara samt sist innan nästa dags utgång, efter det

den för förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit, sitt utslag i

målet utfärdar.

2. Den med Konungens befallningshafvandes utslag missnöjde

eger att, sist inom åtta dagar efter deraf erhållen del, till Konungens

befallningshafvande inlemna sina besvär, stälda till Konungen, hvarefter

med målet vidare så förhålles, som ofvan i 11 § sägs.

3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord

afsägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, förfares i afseende

derå, om afsägelsen egt rum vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna

§, och, om afsägelsen efteråt skett hos Konungens befallningshafvande,

enligt mom. 2».

af herrar Bengtsson, Boström, Gyllensvärd, Dalin, Johnsson, Elowson,

Olsson och Hedin, hvilka ansett, att utskottet med anledning af motionerna

bort tillstyrka Riksdagen att till hvilande för vidare grundlagsenlig

behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse af § 14

riksdagsordningen:

§ 14.,

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, enhvar

i kommunens angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen eger

eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet eller i

stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra riksdaler, eller eger å

annans mark belägen byggnad till nämnda taxeringsvärde, eller för

lifstid eller för minst fem år arrenderar eller under minst fem år näst

före valet arrenderat och fortfarande arrenderar jordbruksfastighet till

taxeringsvärde, ej understigande tre tusen riksdaler, eller ock erlägger

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 3 Sami. 6 Höft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

till staten bevillning för en till minst femhundra riksdaler uppskattad

årlig inkomst;

samt af herr Vahlin, som anfört: I öfrigt instämmande i det förslagtill

ändring af § 14 riksdagsordningen, som af herrar Bengtsson m. fl.

i deras reservation framlagts, har jag inom utskottet yrkat, att i detta

förslag orden »röstberättigad man» skulle utbytas mot »röstberättigad

person».

/

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDA RES TRYCKERI, 18i>4.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.