Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 10

1894-02-15 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:10, Lagutskottets Utlåtande N:o 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 15 februari 1894, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts proposition med

förslag om tillägg till 26 § 1 mom. i lagen angående

tillsättning af presterliga fenster den 26 oktober 1883

än äfven väckta motioner om ändring af vissa bestämmelser

i nämnda lag.

Kongl. Maj:t har den 8 sistlidne december till Riksdagen aflåtit

följande proposition n:o 15:

Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt 87 § regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga följande af kyrkomötet, på sätt dess här

bilagda underdåniga skrifvelse utvisar, för dess del godkända förslag till

Las

om tillägg till § 26 mom. 1 i lagen angående tillsättning af

presterliga tjenster den 26 oktober 1883.

Som vid prestval inom vissa församlingar i riket visat sig, att ett

mycket ringa antal röstberättigade kommit att i valet deltaga, af anledning

att större delen af den manliga befolkningen oafbrutet under längre

BIL till Riksd. Prof. 1894. 7 Samt. 7 IIap. (N:o 10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

tid varit å aflägsna orter frånvarande för idkande af sjöfart, fiske eller

annan handtering, alltså varder härigenom förordnadt, att § 26 mom. 1

i lagen angående tillsättning af presterliga tjenster den 26 oktober 1883

skall erhålla ett tillägg, så lydande:

Utan hinder af hvad här ofvan i detta moment är stadgadt om utöfning

af rösträtt, må, uppå framställning af församling, der vid prestval

rösterna skola efter upprop afgifvas, Konungen, om han finner ortsförhållandena

föranleda dertill, förordna, att, i händelse gift röstegande

eller ombud för honom vid nämnda upprop icke låter sig afhöra, den

röstegandes hustru, der hon vid uppropet sig anmäler, eger att vid

valet utöfva mannens rösträtt, så framt hon är välfräjdad, tillhör svenska

kyrkan och ej gjort anmälan om utträde ur densamma.

Denna proposition har af kamrarne blifvit hänvisad till behandling

af lagutskottet; och får utskottet, under åberopande af hvad de propositionen

bilagda handlingarna innehålla, hemställa,

l:o) att propositionen må af Riksdagen antagas.

I sammanhang med den kongl. propositionen har utskottet till behandling

förehaft två särskilda inom Andra Kammaren väckta och till

utskottet hänvisade motioner om ändring af vissa bestämmelser uti

ifrågavarande lag.

Sålunda har herr Gustaf Ericsson, hvilken vid sistlidne riksdag

hemstälde, att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring uti 30 §

af omförmälda lag rörande »prestval» och deremot svarande särskilda

föreskrifter för hufvudstaden och andra orter, att dessa val skulle förrättas

med slutna sedlar, i motion n:o 77 nu förnyat denna sin hemställan.

Enligt nämnda lagrum skall val af prest verkställas öppet och i

öfrigt sålunda, att valförrättaren uppropar de röstegandes namn i den

ordning, hvari de i den justerade vallängden förekomma. Vid uppropet

skall en hvar väljande för sig framträda till valbordet att sin röst på

någon af de föreslagna afgifva. Är röstegandes namn två gånger uppropadt,

utan att han sjelf eller ombud för honom framträdt och röst

afgifvit, har han förlorat sin rösträtt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

Motionären erinrar till en början derom, att i hufvudstaden nyligen

vidtagits den förändring, att en hvar röstegande får afgifva sin röst vid

hvilken tid som helst under valförrättningens gång, och anför derefter

till stöd för sin motion hufvudsakligen följande:

Mot öppen omröstning vid prestval kunde samma invändningar göras,

som bragt detta omröstningssätt i misskredit öfver allt, der det annars

användts. Det tillfälle till påtryckning och obehörigt tvång på de väljande,

som vore uteslutet vid omröstning med slutna sedlar, förefunnes

i så mycket högre grad vid den öppna omröstningen, der en hvar kunde

höra, huru den andra röstade, och derför utsätta honom för trakasseri

och obehag. Dessutom kunde den öppna omröstningen lätteligen förrycka

hela valresultatet, i ty att en prestman kunde erhålla röstöfvervigt

vid början af valet utan att derför vara omfattad med flertalets

sympatier, hvarigenom en origtig föreställning hos en stor del väljande

uppkomme om omöjligheten att inverka på valets utgång; och man hörde

derför ofta, att de, som tänkt rösta på andra prester, under valets fortgång

afhölle sig från att deltaga i omröstningen, hvars utfall på detta sätt

mycket väl kunde blifva ett helt annat, än man annars haft skäl att

vänta. Det slutna omröstningssättet användes numera vid flera val, och

dess tilltagande användning syntes motionären vittna till fördel för dess

lämplighet. Det funnes intet skäl, hvarför icke detta röstsätt skulle

medföra enahanda förmåner äfven vid prestval. Genom dess användning

skulle man, bland annat, äfven vinna afsevärda lättnader vid sjelfva valförrättningen.

I det utlåtande, utskottet vid sistlidne riksdag afgaf i anledning af

herr Gustaf Ericssons då i ämnet väckta motion, anfördes:

I motsats till motionären håller utskottet före, att prestval fortfarande

såsom hittills bör ske öppet. Detta valsätt torde nemligen vara

egnadt att långt bättre än den slutna omröstningen motsvara karakteren

af en valhandling sådan som den ifrågavarande, för hvilken allt förhemligande

af valmännens ställning i frågan bör vara främmande. Praktiska

hänsyn synas utskottet äfven tala för bibehållande af nu gällande

valsätt. Enligt utskottets åsigt skulle nemligen i öfvervägande antalet

fall den af motionären förordade anordningen ingalunda föranleda minskad

tidsutdrägt, men väl en del olägenheter, egnade att i betänklig

grad förringa valhandlingens trygghet. I sådant hänseende torde vara

till fyllest att erinra, hurusom möjligen inträffande naranförvexlingar,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

vid det öppna valsättets användande lätta att undvika, icke sällan skulle

vålla allehanda valtrakasserier.

Utskottet finner fortfarande dessa skäl vara fullt giltiga; och

då härtill kommer, att, enligt hvad utskottet försport, någon allmännare

önskan om sådan ändring uti ifrågavarande lagrum, som motionären

föreslagit, åtminstone icke å landsbygden yppats, får utskottet hemställa,

2:o) att herr Gustaf Ericssons förevarande motion

icke må af Riksdagen bifallas.

I den andra motionen n:o 86 har frågan om sådan förändring i 26 § 1

mom. af ifrågavarande lag, att ingen skulle ega i prestval deltaga med

större röstetal för jordbruksfastighet än en tjugondedel af församlingens

hela röstetal, hvilken fråga på grund af en utaf herr J. P. Jansson i Saxhyttan

väckt motion vid förra årets riksdag förelåg till behandling, jemväl

vid innevarande riksdag bragts å bane, i det herr Jansson under hänvisning

till hvad han anförde till stöd för sistnämnda motion hemstält,

att Riksdagen ville för sin del besluta följande förändrade lydelse af omförmälda

lagrum:

Rösträtt vid prestval tillkommer — —---

och att icke heller någon må i valet deltaga med större

röstetal för jordbruksfastighet än en tjugondedel, och

för andra beskattningsföremål — — — — skall bråktalet

bortfalla.

Det lagrum, hvari ändring nu ifrågasättes, innehåller följande bestämmelser:
»Rösträtt

vid prestval tillkommer en hvar, som i församling, der

sådant val skall anställas, eger rättighet att i kyrkostämmas öfverläggningar

och beslut deltaga; och galle vid valet i afseende på röstberäkning

samt rösträtts utöfning och öfverlåtande på annan person hvad för

kyrkostämma är stadgadt; dock med den jemkning i församling å landet

att rösträtt, som tillkommer någon för andra beskattningsföremål än

jordbruksfastighet, icke må åtnjutas för mer än en femtedel af det

röstetal, hvilket eljest bort tillkomma honom enligt den för omröstning

å kyrkostämma gällande röstgrund, och att icke heller någon må i valet

deltaga med större röstetal för jordbruksfastighet än en femtedel, och

för andra beskattningsföremål än en femtiondedel af församlingens hela

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 10. 5

röstetal å kyrkostämma. Uppkommer vid den beräkning af rösträtt ensamt

bråktal, åtnjutes derför en röst; uppkommer, jemte helt tal, bråktal,

skall bråktalet bortfalla.»

De skäl herr Jansson vid sistlidne riksdag anförde för den ifrågasatta

ändringen voro hufvudsakligen följande:

Ehuru genom lagen angående tillsättning af presterliga tjenster eu

förbättring inträdt uti förutvarande förhållanden i fråga om dylika tjensters

tillsättande, vore det dock uppenbart, att denna lag i just dess

vigtigaste del — den nemligen, som anginge rösträtten — vore långt

ifrån tillfyllestgörande för att ens närmelsevis kunna anses tillfredsställa

det hos allmänheten rådande, berättigade kraf att åtminstone vid val af

själasörjare personligheten måste tillerkännas någon betydelse och icke allenast

penningen eller förmögenheten intaga första rummet. Ingen kunde

nemligen påstå, att genom ofvan anförda bestämmelser rörande rösträtt vid

prestval församlingarne i nämnvärd mån erhållit något större inflytande

vid tillsättande af sin själasörjare. Fortfarande vore det innehafvarne af

de större jordbruksfastigheterna, som vore de bestämmande vid prestval,

och om några få af dem förenade sig, kunde de öfverrösta alla de andra.

Såsom exempel härå kunde motionären hänvisa till ett kyrkoherdeval,

som nyligen egt rum i den församling han tillhörde, hvarvid fem personer

blifvit med stor majoritet rådande, ehuru alla de andra röstande,

uppgående till ett antal af tvåhundranio personer, afgifvit sina röster på

en annan af de sökande, och hvilket val närmast föranledt honom att

nu vidröra detta ämne. Det kunde för öfrigt icke vara gagneligt, hvarken

för kyrkan i dess helhet, den särskilda församlingen, den enskilda

församlingsmedlemmen, ej heller för presten, att lagen om rösträtt vid

prestval vore sådan, att ett fåtal kunde tillsätta den prest, till hvilken

de öfriga församlingsmedlemmarne icke hyste förtroende; och om man

icke ville, att allmänheten skulle mista sitt förtroende till kyrkan, vore

det derför angeläget, att en ändring i nämnda lagbestämmelse med det

snaraste gjordes. Helst skulle motionären vilja vara med om att helt

och hållet rifva ned den nuvarande byggnaden i fråga om rösträtt vid

prestval och uppföra en ny sådan med personlighetsprincipen såsom

grund; men då motionären icke hade förhoppning, att Riksdagen skulle

vara villig att öfvergifva den grund, som antogs vid 1883 års riksdag,

ville motionären till Riksdagens ompröfning framlägga det förslag, att,

med bibehållande af gällande grund, begränsa rösträtten för innehafvarne

af de större jordbruksfastigheterna i så vidsträckt mån, att icke

magten komme att livila allenast i några få personers händer. För att

en ändring häruti skulle komma att hafva åsyftad verkan, syntes det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

motionären nödigt, att maximum för rösträtt, som tillkomme jordbruksfastighet,

bestämdes till en tjugondedel af församlings hela röstetal.

Utskottet, som vid senaste riksdag afstyrkte herr Janssons motion,

anförde då såsom skäl härför följande.

Såsom framgår af förhandlingarne vid 1883 års riksdag, hafva gällande

bestämmelser i fråga om rösträtt vid prestval tillkommit i enlighet

med ett af lagutskottet vid nämnda riksdag framstäldt sammanjernkningsförslag.

I det af utskottet ursprungligen framlagda förslag till lag i

förevarande ämne var nemligen någon begränsning icke stadgad beträffande

rösträtt, som utöfvades för jordbruksfastighet. Såsom skäl

härför anförde utskottet hufvudsakligen, att det icke kunde anses

vara obilligt att, då fastighetsegarne dittills varit de enda röstberättigade

och vore de som företrädesvis aflönade presterskapet, man åtminstone

åt eg are af jordbruksfastighet, hvilka onekligen representerade

det mest stadigvarande intresset, lemnade rösträtt för fastighetens hela

fyrktal. En sådan anordning syntes utskottet vara påkallad jemväl deraf,

att då de flesta stora jordegendomar vore i sin helhet eller delvis upplåtna

på arrende, samt rösträtt för utarrenderad egendom skulle utöfvas

af arrendator eller landbo, man syntes kunna antaga, att rösträtt, som

tillkomme större jordbruksfastighet, skulle komma att utskiftas på flere

röstberättigade. Den i enlighet härmed affattade 26 § i förslaget blef

af Första Kammaren godkänd, men afslogs af Andra Kammaren. Utskottet,

som af anförda skäl fann en sammanjemkning kunna ske i den

rigtning, att med bibehållande i öfrigt af den föreslagna röstgrunden ett

relativt röstmaximum bestämdes jemväl beträffande rösträtt för jordbruksfastighet,

föreslog detta maximum till en femtedel af församlings

hela röstetal å kyrkostämma; och blef ifrågavarande 26 §, i enlighet härmed

affattad, vid förnyad behandling af båda kamrarne godkänd samt

ingick i oförändradt skick i lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning

af presterliga fenster. Enligt utskottets åsigt bör, då — såsom

i förevarande fall — en lagbestämmelse tillkommit uteslutande på grunvalen

af ett efter långvariga och skarpa meningsbrytningar framstäldt

medlingsförslag, ändring af en sådan bestämmelse icke ske, utan att giltiga

skäl dertill föreligga. Så vidt utskottet har sig bekant, hafva gällande

bestämmelser i ämnet i det hela verkat tillfredsställande, och hvad

motionären, med hänsyn närmast till ett enstaka fall, der, enligt hans

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

åsigt, så icke skett, anfört till stöd för sin framställning, synes utskottet

icke innefatta giltig anledning till rubbning af bestående förhållanden.

Då den förnyade framställning i förevarande ämne, hvilken vid denna

riksdag förelegat till utskottets behandling, icke kunnat öfvertyga utskottet

om lämpligheten att frånträda den ståndpunkt i ämnet, som af

senaste lagutskott intagits, får utskottet hemställa,

3:o) att herr J. P. Janssons ifrågavarande motion

icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 februari 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation:

dels beträffande andra punkten: af herrar J. Anderson, Kardell och

E. Svensson, hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till herr

G. Ericssons motion,

dels ock beträffande tredje punkten af herrar von Krusenstjerna, Näslund,

F. Andersson, Bruzelius, Kardell, P. G. Pettersson och E. Svensson,

hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till herr J. P. Janssons

motion, samt af herr J. Andersson.

Herr Erickson har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i

utskottets behandling af ofvan omförmälda ärenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i '' ■ llj -|''f

STOCKHOLM, IVAR HAIGGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:64 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. May.ts proposition, n:o 15, med förslag om tillägg till 26 § 1 mom. i lagen angående tillsättning af presterliga a1 i texten