Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 11

1894-02-22 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:11, Lagutskottets Utlåtande N:o 11

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 22 februari 1894, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser

i fråga om den kommunala rösträtten på landet.

Jemväl innevarande riksdag har frågan om ändrade bestämmelser

rörande den kommunala rösträtten på landet bragts å bane. Inom Andra

Kammaren hafva nemligen dels i motion n:o 10 herr Ollas A. Ericsson,

med hvilken herrar B. P. Ersson, Lars Peter Larsson i Berga, Norberg,

Hammarström, Sälling och Wallbom instämt, dels i motion n:o 16 herr

J. Anderson i Tenhult, med hvilken herrar P. G. Petersson i Brystorp

och Näslund instämt, dels i motion n:o 20 herr Bromée, med hvilken herrar

Öberg, Nordin, Walter och Schödin instämt, dels i motion n:o 48 herr

A. Olsson i Mårdäng, med hvilken herrar Halvar Eriksson och Nils Hansson

instämt, dels i motion n:o 12 herr Oskar Erickson, dels ock i motion

n:o 11 herr Nydahl gjort framställningar, åsyftande begränsning af nämnda

rösträtt.

Samtliga dessa motioner hafva hänvisats till lagutskottets behandling.

I motionerna n:is 10, 16, 20 och 48 hemställes, att Riksdagen måtte

för sin del antaga följande ändrade lydelse af 11 § i kongl. förordningen

den 21 mars 1862 angående kommunalstyrelse på landet, sådan denna §

lyder i kongl. förordningen den 26 oktober 1888.

§ 11.

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal; dock att,

der för deltagande i sådana besvär som åligger alla, hvilka inom kommunen

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 7 Sami. 8 Höft. (N:o 11).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande af kommunalutskylder

gällande, finnes särskildt stadgad, röstvärdet skall vid beslut

öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den bestämda grunden.

Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar

mot en tjugondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i

något fall för högre röstetal än det, som enligt röstlängden sammanräknadt

tillkommer öfriga röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning af rösträtt

bråktal, skall det bortfalla.

Motionärerna, som erinra derom, att förslag till ändring i stadgandena

om den kommunala rösträtten på landet vid föregående riksdagar

tillstyrkts af lagutskottet och antagits af Andra Kammaren, hänvisa till de

skäl härför, som dervid anförts.

I motionen n:o 10 framhålles derjemte särskildt, hurusom fyrktalet

samlas mer och mer på få händer, och att häraf följer ett fåvälde inom

kommunalstyrelse, hvilket förhållande är en bjert kontrast till den sjelfstyrelsens

grundsats, som afsågs med 1862 års kommunallagar, och medför,

att intresset för deltagandet i de kommunala angelägenheterna för

innehafvarne af de mindre röstetalen mer och mer förslappas och utbytes

i ett missnöje, hvars följder äro oberäkneliga. Vidare påpekas, likasom i

motionen n:o 48, angelägenheten af att åtminstone i någon mån utjemna

den skilnad, som i förevarande hänseende förefinnes emellan landsbygden

och städerna. I sistnämnda motion anföres dessutom, att på senare tider

ett betydligt antal stora bolag tillkommit, hvarigenom ställningen blifvit

ytterligare försämrad.

I motionen n:o 12 har herr Oskar Erickson, likaledes med hänvisning

till de skäl som förut anförts för begränsning af den kommunala rösträtten

på landet, föreslagit,

att Riksdagen måtte för sin del antaga följande ändrade lydelse af

§ 11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862,

sådan denna paragraf lyder i förordningen af den 26 oktober 1888.

§ 11.

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;

dock att, der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom

kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande

af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskildt stadgad, röstvärdet

skall vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter

den särskildt bestämda grunden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

3

Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster än som svarar

mot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i något

fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer

öfriga röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning af rösträtt

bråktal, skall det bortfalla.

Herr Nydald erinrar i motion n:o 11 om sin vid sistlidne riksdag

väckta motion, deri han angifvit följande grunder, i öfverensstämmelse med

hvilka den kommunala rösträtten borde ordnas:

upphäfvande af den bolag nu tillkommande kommunala rösträtt; införande

af rösträtt efter hufvudtal vid de kommunala valen, utom vid val

af landstingsmän eller deras valmän, hvarvid nu gällande rösträttsgrund

framgent skulle bibehållas; samt i öfrigt bestämmande af ett röstmaximum

af en femtedel af kommunens röstetal, dock att detta maximum i intet fall

finge beräknas högre än det röstetal, som sammanlagdt tillkomme öfriga

röstegande.

I fråga om rösträtt för bolags äfvensom för oskiftade bons kommunala

skattebidrag hade herr Nydahl i sin vid senaste riksdag väckta motion

upptagit ett i lagutskottet vid riksdagarne 1867 och 1868 reservationsvis

framstäldt, så lydande förslag:

»Bolagen må för proportionerlig eller, der hvar och en af bolagsmännens

andel inför vederbörande myndighet blifvit offentligen uppgifven,

för bestämd andel, samt i aktiebolag för innehafvande aktier i förhållande

till bolagets hela upptaxerade inkomst utöfva rösträtt i den kommun, der

bolaget drifver sin verksamhet. Detsamma galle för delegare i oskiftadt bo.»

Med åberopande af den i sistnämnda motion anförda motiveringen,

hemställer herr Nydahl,

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t med första låta utarbeta och för en kommande Riksdag

framlägga förslag till ändrad lydelse af gällande bestämmelser angående

den kommunala rösträtten på landet i öfverensstämmelse med här ofvan

omnämnda grunder.

Frågan om begränsning af den kommunala rösträtten på landet har

upprepade gånger i skiftande form förelegat till Riksdagens behandling.

Utskottet har vid många föregående tillfällen tillstyrkt en sådan begränsning

och Andra Kammaren har vid alla riksdagar, då frågan varit å bane,

uttalat sig derför. Af Första Kammaren hafva deremot städse de i ämnet

väckta motioner blifvit afslagna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

Med, enligt utskottets mening, öfvertygande skäl har man visat behofvet

af en förändring uti ifrågavarande stadgande. Det är visserligen

sant — har utskottet sålunda vid särskilda tillfällen sagt — att man vid

stiftandet af lagarne för den kommunala rösträtten utgått från förmögenhetsprincipen,

och att denna princip alltså måste med följdrigtighet tillämpas.

Men man borde dock ej gå längre än intill den gräns, utöfver hvilken

konseqvensen icke kunde gå utan att leda till orättvisa eller medföra

andra vådor. Af statistiska centralbyråns berättelse för år 1871 framginge

emellertid, att samma år en röstegande uti 54 af rikets 2,354 landskommuner

innehade mer än hälften af kommunens hela fyrktal. Uti 360

kommuner utgjorde högsta en person tillkommande fyrktal öfver 7* och

uti 1,026 kommuner öfver V10 af hela fyrktalet. Hvad vidare beträffade

personer, som vid ifrågavarande tid innehade visst fyrktal öfver 1/l0 af

kommunens, innehade 54 öfver V2> 378 öfver V4 och 1,697 öfver VxoDet

vore uppenbart, att någon kommunal sjelfstyrelse icke alls förefunnes

inom de 54 kommuner, hvarest en enda person ensam kunde utöfva kommunens

rösträtt d. v. s. efter behag, blott laga former iakttoges, beskatta

öfrige kommunalmedlemmar och utse desse att såsom kommunala förtroendemän

vårda angelägenheter, som hufvudsakligen vore hans egna, under det

han sjelf kunde undandraga sig hvarje personligt kommunalt uppdrag. Att

äfven i en stor mängd andra kommuner sjelfstyrelsen vore i större eller mindre

grad kringskuren, visade de anförda statistiska uppgifterna. Af dessa framginge

sålunda, utan utförligare bevisning, att förmögenhetsprincipen måste i tilllämpningen

underkastas modifikation, för att den kommunen förunnade sjelfstyrelsen

måtte blifva en verklighet och icke blott en fras. Härtill komme att

i allmänhet de olägenheter, till hvilkas afhjelpande den ifrågasatta begränsningen

i rösträtten ansetts nödig, på senaste åren oftare än förut framträdt,

i det att flerestädes å landsbygden bildats stora bolag för industriel rörelse.

Afvikelse från nämnda princip hade för öfrigt för länge sedan vidtagits

i fråga om städerna. Enligt förordningen angående kommunalstyrelse

i stad egde nemligen ingen utöfva rösträtt för mer än en femtiondedel

af stadens hela röstetal; och denna begränsning rörande stadskommunerna,

hvilken existerat omkring tjugufem år, hade icke visat sig

medföra någon olägenhet. Man torde derför förgäfves leta efter rimliga

skäl för antagandet af att begränsning af rösträtten beträffande landskommunerna

skulle åstadkomma några menliga följder.

Om ej ändring vidtoges äfven beträffande landet, skulle för öfrigt

ett af kommunalinstitutionens vigtigaste syften — väckandet och underhållandet

af intresse för kommunens gemensamma angelägenheter — i

väsentlig män förfelas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

5

Uti Finland, hvars samhällsförhållanden i flere afseenden och särskilt

rörande kornmunalväsendet, egde likhet med dem, som förekomme i

vårt land, hade, på grund af förordningen angående kommunalförvaltningen

på landet den 6 februari 1865, ett relativt maximum af en sjettedel af

de vid stämman närvarandes sammanlagda röstbelopp stadgats i fråga om

rösträtts utöfvande vare sig för egen del eller å annans vägnar.

Den stundom uttalade farhågan, att en begränsning af den kommunala

rösträtten på landet skulle verka rubbning af Första Kammarens karakter,

saknade grund, så vidt blott begränsningen icke gjordes större än

skäligt vore. Förutom de garantier, som innehölles uti de stadgade vilkoren

för valbarhet till ifrågavarande afdelning af representationen, torde

äfven den serie af valhandlingar, ur hvilka Första Kammaren slutligen

framginge, innebära all den trygghet, som kunde finnas af behofvet påkallad.

För öfrigt hade gällande begränsning af den kommunala rösträtten

i städerna icke visat sig medföra några vådor i nu berörda afseende.

Slutligen kunde, då ledamöter i bevillningsberedningarna och i taxeringsnämnderna

omedelbart samt ledamöter i pröfningsnämnderna medelbart

utsåges å kommunalstämma, i sådana kommuner, der beslutanderätten

utöfvades af en enda eller några få personer, dessa erhålla ett obehörigt

inflytande äfven å beskattningen.

Utskottet anser, som sagdt, nämnda skäl ega full giltighet och finner,

i öfverensstämmelse med hvad utskottet åtskilliga gånger beträffande förevarande

ämne antydt, att erfarenheten till fullo bekräftat de farhågor, som

redan vid tiden för kommunallagarnes tillkomst uttalades rörande verkningarna

af deri uppåt obegränsade rösträtt, som för landskommunerna

finnes stadgad. De nu gällande bestämmelserna innebära, enligt utskottets

tanke, eu möjlighet till orättvisa, och utskottet kan alltså för sin del icke

finna annat, än att denna möjlighet bör genom en klok och skälig begränsning

af rösträtten förekommas.

Att det åsyftade målet af en röstbegränsning bäst vinnes genom

stadgande af ett relativt röstmaximum, förstärkt genom en bestämmelse

derom, att icke i något fall rösträtt får utöfvas för högre röstetal än som

enligt röstlängden sammanlagdt tillkommer öfriga röstegande, synes utskottet

nu likasom tillförene klart. Hvad nu angår storleken af detta

maximum, har utskottet trott sig finna, att det i herr Oskar Ericksons

motion föreslagna — eu tiondedel — bör kunna medföra åsyftadt resultat

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

utan att dock föranleda till en allt för stor inskränkning af de förmögnare

kommunalmedlemmarnes inflytande på afgörandet af kommunens gemensamma

angelägenheter.

Genom en dylik begränsning af den kommunala rösträtten i allmänhet

torde jemväl, såsom senaste lagutskott yttrade, de särskilda synpunkter, ur

hvilka herr Nyda‘hl funnit en inskränkning nödig, blifva beaktade, och anser

utskottet vid sådant förhållande några föreskrifter i de af nämnde motionär

angifna särskilda rigtningar icke för närvarande böra föreslås.

Enligt Kongl. Maj:ts till denna Riksdag afgifna berättelse om hvad i

rikets styrelse sedan sistlidne Riksdags sammanträde sig tilldragit har chefen

för civildepartementet gått i författning om utförande af en utredning rörande

den kommunala rösträtten, hvilken utredning, enligt hvad utskottet

fått sig rneddeladt, ännu icke afslutats.

Denna omständighet anser utskottet emellertid icke vara af beskaffenhet,

att innebära ett hinder för Riksdagen att nu uttala sin mening i frågan,

och då berörda utredning, enligt utskottets öfvertygelse, ej lärer kunna utfalla

annorlunda än att angelägenheten af en begränsning af den kommunala

rösträtten deraf kommer att framgå, äfven om denna begränsning särskildt

beträffande bolag möjligen kan böra göras större än utskottet i allmänhet

ansett behöfligt, torde ett bestämdt uttalande af Riksdagen om rigtigheten

och ändamålsenligheten af den kommunala rösträttens begränsning ej kunna

anses olämpligt.

På grund af det anförda får utskottet alltså hemställa,

l:o) att Riksdagen ville, med bifall till Herr Oskar

Ericksons, men med afslag å herrar Ollas A. Ericssons,

J. Andersons, Bromées och A. Olssons motioner samt

herr Nydahls motion, i hvad den afser begränsning af

den kommunala rösträtten i allmänhet till en femtedel

af kommunens hela röstetal, för sin del antaga följande

Förordning

angående ändrad lydelse af 11 § i förordningen om

kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 11 § i förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan

nämnda paragraf lyder i förordningen den 26 oktober

1888, skall hafva följande lydelse:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

7

§ 11. ’

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande

åsätta fyrktal; dock att, der för deltagande i

sådana besvär som åligga alla, hvilka inom kommunen

erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för

utgörande af kommunalutskylder i allmänhet gällande,

tinnes särskild! stadgad, röstvärdet skall vid beslut öfver

ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den

särskilt bestämda grunden. Ej må någon utöfva rösträtt

för större antal röster, än som svarar mot en tiondedel

af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i

något fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden

sammanräknadt tillkommer öfriga röstegande.

Uppkommer vid sådan beräkning af rösträtt bråktal,

skall det bortfalla,

samt

2:o) att herr Nydahls motion jemväl i öfriga delar

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 februari 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation:

af herrar Annerstedt, Fröberg, C. H. Lundström, Pehrsson, Piss Olof

Larsson och C. F. Pettersson, hvilka ansett, att utskottets betänkande bort

afPattas sålunda:

»Då upplyst blifvit, att chefen för civildepartementet enligt Kongl.

Maj:ts bemyndigande gått i författning om verkställande af en utredning

i fråga om den kommunala rösträtten, dervid särskild! förhållandena med

afseende å bolags rösträtt kornine att blifva, föremål för uppmärksamhet,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

samt då vid detta förhållande såväl resultatet af den påbörjade utredningen

som ock det förslag i ämnet, Kongl. Maj:t med anledning deraf kan komma

att för Riksdagen framlägga, synas böra afvaktas, innan beslut i frågan af

Riksdagen fattas, hemställes,

att ifrågavarande motioner ej må af Riksdagen

bifallas.

af herr Hasselrot, som ansett, det föreslagna tillägget till 11 § i förordningen

om kommunalstyrelse på landet böra hafva följande lydelse:

»Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster än som svarar

mot en femtedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden eller i något

fall för högre röstetal än det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer

öfriga röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning af rösträtt

bråktal, skall det bortfalla»;

af herrar Näslund, Kardell och E. Svensson, hvilka ansett, att utskottet

bort tillstyrka bifall till herr Ollas A. Ericssons med fleres framställningar,

som afsett att bestämma ett röstmaximum, motsvarande en tjugondedel

af kommunens röstetal; samt

af herr J. Anderson.

Herr Lundin har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1894. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.