Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken.

1894-02-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:17, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o IT.

N:o 17.

Ank. till Riksd. kansli den 27 februari 1894, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 11

kap. 2 § jordabalken.

I 11 kap. 2 § jordabalken, sådant detta lagrum lyder enligt kongl.

förordningen den 16 juni 1875 stadgas:

»Nu häfver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock

han i köpebrefvet. tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit; njute

sin säkerhet i det, som såldt är, framför andra köparens borgenärer. Söker

han ej inteckning för sin fordran, i stad inom tre månader, och å landet

sist vid det ting, som infaller näst efter sex månader sedan lagfart för

köparen beviljades, ege derefter ej bättre rätt än de andre.»

Uti en vid sistlidne riksdag väckt motion," n:o 35, hemstälde herr

Restadius om den ändring i sista punkten af nämnda lagrum, att den

skulle erhålla följande lydelse:

Söker han ej inteckning för sin fordran i stad inom tre månader och

å landet i domsaga, der ting hållas enligt kongl. förordningen den 17 maj

1872, sist vid det allmänna sammanträde och eljest sist vid det ting, som

infaller näst efter sex månader sedan lagfart för köparen beviljades, ege

derefter ej bättre rätt än de andre.

Till stöd för motionen anfördes:

Stadgandet i sista punkten af ifrågavarande lagrum, att säljare af en

fastighet å landet eger söka inteckning med rätt såsom för ogulden köpeskilling

sist vid det ting, som infaller näst efter sex månader sedan lagfart

för köparen beviljades, medförde en stor olägenhet för köpare af fastighet

i domsagor, der ting hölles enligt kongl. förordningen angående ändring i

vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting den 17 maj 1872.

Med sistnämnda förordning åsyftades, att i de domsagor, der densamma

vunne tillämpning, åstadkomma en snabbare rättegångsordning, men

uti förevarande hänseende hade uti dessa domsagor en förändring till det

sämre inträdt. Enligt 1872 års förordning hölles nemligen endast två ting

om året, hvilket föranledde dertill, att en oskäligt lång tid måste förflyta,

innan en köpare af fastighet inom dylika domsagor kunde erhålla bevis

derom, att inteckning såsom för ogulden köpeskilling ej vidare kunde sökas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

9

Om t. ex. köpare erhållit lagfart å en fastighet vid allmänna sammanträden

i någon af månaderna mars, april och maj, kunde han ej bekomma bevis

af förenämnda beskaffenhet förr än efter afslutandet af vårtinget året derpå

eller i medlet af juli månad samma år, eller om köparen erhållit lagfart

vid sammanträden under någon af månaderna juni, september, oktober eller

november, kunde dylikt bevis ej meddelas förr än efter afslutandet af

höstetinget året derpå eller i slutet af december månad samma år. Ett

sådant förhållande ledde ofta till betänkliga förvecklingar och svårigheter

för en köpare, som, ehuru köpeskillingen blifvit af honom delvis eller till

fullo gulden, ändock icke kunde i saknad af dylikt bevis under en onödigtvis

lång tid visa, huru de inteckningar, han tagit i den inköpta fastigheten,

vore till förmånsrätten beskaffade, och följaktligen blefve urståndsatt att

belåna desamma, åtminstone i en hypoteksförening.

Då det torde vara obestridligt, att säljaren icke behöfde så lång tid

för att tillgodogöra sig den rätt, honom uti förevarande lagbud tillförsäkrats,

syntes den anmärkta olägenheten lättast kunna undanrödja^ genom

antagande af en lagbestämmelse, att i de tingslag eller härad, der ting

hölles enligt ofta åberopade förordning, inteckning för ogulden köpeskilling

skulle sökas sist vid det allmänna sammanträde, som infölle näst efter sex

månader, sedan lagfart för köparen beviljades.

Uti en vid denna riksdag inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet

hänvisad motion, n:o 94, erinrar herr Restadius derom, att förstnämnda

motion tillstyrktes af lagutskottet och antogs af Andra Kammaren

utan föregående öfverläggning, men att vid ärendets föredragning i Första

Kammaren af talare, som i öfrigt syntes erkänna, att det vore önskvärdt,

att de af motionären anmärkta praktiska olägenheterna blefve undanröjda,

anmärktes, att ting efter den gamla och efter den nya ordningen blifvit

likstälda icke blott i den af motionären uppgifna lagparagrafen, utan äfven

på flera ställen uti intecknings- och lagfartslagarne, vid hvilket förhållande

det icke vore lämpligt att ändra ett af dessa, lagrum och låta de öfriga

qvarstå oförändrade.

Härefter fortsätter motionären:

Med mitt ofvanberörda förslag hade jag allenast till syftemål att söka

undanrödja en olägenhet, som yppat sig i det praktiska lifvet; och då jag

ej försport sådana härflyta af de anmärkta tidsbestämmelserna uti intecknings-

och lagfartslagarne, saknade jag anledning att åt min motion gifva

någon utsträckning utöfver det innehåll, den erhöll, särdeles som de betänkligheter,

hvilka ur teoretisk synpunkt deremot kunde uppställas och

sedermera också framhöllos, för mig icke syntes böra tillmätas någon afgörande

betydelse. Att jag derutinnan misstagit mig framgår af Första

Bill. till Riked. Prof. 1894. 7 Sand. 10 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

Kammarens åtgärd att afslå motionen, en åtgärd, som säkerligen föranledts

af de anmärkningar i ofvanberörda syfte, som framstäldes mot motionen.

Då emellertid den af mig anmärkta olägenheten efter mitt omdöme synes

vara af beskaffenhet att påkalla lagstiftarens mellankomst för vinnande af

nödig rättelse, tvekar jag ej att för uppnående af ett sådant mål söka åt

mitt förslag bereda den utsträckning, som inom Första Kammaren påyrkats.

Härigenom har likväl mitt förslag fått den omfattning, att jag ej vågar

åt de lagförändringar, som böra ifrågakomma, gifva en bestämd formulering,

och tillåter mig derför vördsamt hemställa,

det Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Ivongl.

Magt täcktes låta utarbeta och för en kommande Riksdag framlägga förslag

till en sådan ändring i 11 kap. 2 § jordabalken samt uti gällande

lagfarts- och inteckningslagar, att i de domsagor, der allmänna sammanträden

hållas, sådana sammanträden i fråga om tidsbestämmelser må hafva

samma betydelse som ting i öfriga domsagor.

På sätt motionären framhållit, vållas åtskilliga olägenheter för köpare

af fastighet af den långa tid, under hvilken i de domsagor, der förordningen

den 17 maj 1872 är gällande och der följaktligen endast två ting

årligen hållas, säljaren eger rätt att låta inteckna sin fordran för oguldna

köpeskillingen; och det sätt, som af motionären föreslagits för att något

förkorta ifrågavarande tid, synes utskottet lämpligt. Vid sådant förhållande

och då enligt utskottets åsigt äfven öfriga i lagfarts- och inteckningslagarna

förekommande tidsbestämmelser i sammanhang härmed böra undergå en

motsvarande förändring, får utskottet hemställa,

det Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Magt

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till en sådan ändring i 11

kap. 2 § jordabalken samt uti gällande lagfarts- och inteckningslagar,

att i de domsagor, der allmänna sammanträden

hållas, sådana sammanträden i fråga om tidsbestämmelser

må hafva samma betydelse som ting i

öfriga domsagor.

Stockholm den 27 februari 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:59 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken. a1 i texten