Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående införande i kommunallag ar ne af bestämmelser rörande val af sexman.

1894-03-02 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:21, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående införande i kommunallag ar ne af bestämmelser rörande val af sexman.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o Hl,

13

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1894 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående införande i

kommunallag ar ne af bestämmelser rörande val af sexman.

Från Andra Kammaren liar lagutskottet fått emottaga en inom

kammaren af herr G. Bäckgren väckt motion n:o 30, angående införande

i kommunallagarne af bestämmelser rörande val af sexman.

Motionären erinrar, hurusom enligt äldre bestämmelser inom hvarje

landskommun borde finnas en eller flere tjenstemän, de s. k. sexmannen,

till livilkas åliggande bland annat äfven hörde hvad som omnämndes

i §§ 8 och 10 i gällande mantals- och skattskrifningsförordning.

Föreskrifterna om sexmännens tillsättande vore emellertid så

gamla, att man finge söka dem så långt tillbaka i tiden som under

förra hälften af förra århundradet, och vore de på grund häraf inom

flere kommuner mindre kända. Dessutom stode dessa föreskrifter, hvad

beträffade sjelfva sättet för valet af sexmän, ej i öfverensstämmelse

med senare tiders stadganden om sättet för val till kommunernas tjensteoch

förtroendeuppdrag. Häraf hade blifvit en följd, att inom en del

socknar sexmän valdes på kyrkostämma, inom andra på kommunalstämma,

och att man inom andra åter alldeles underlåtit att välja sexmän,

i hvilket sistnämnda fall vederbörande undskylt sig dermed, att

i kommunallagarne ej funnes några föreskrifter om val af sådana

tjenstemän.

För att i denna sak åstadkomma likformighet inom kommunerna

föreslår motionären, att Riksdagen ville för sin del besluta ett tillägg

i kommunallagarne, innehållande föreskrifter om val af sexmän och

huru dervid bör tillgå.

Bih. till Iliksd. Vrot. 1S''JJ. 7 Sami. II ljuft.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

Redan i äldsta tider förekommo stadganden angående sexman.

De voro kyrkans tjenare, och dem ålåg dels att, jemte kyrkovärdarne,

hafva bestyr med kyrkans ekonomiska angelägenheter, och dels att

hafva en viss uppsigt öfver de sedliga förhållandena inom kommunen.

I senare tider förändrades deras ställning så till vida, att, under det

de fortfarande gjorde tjenst såsom ett slags sedlighetspolis, de derjemte

voro kyrkorådets betjente, som hade att verkställa kallelser och

''beslut samt vara närvarande vid kyrkorådets sammanträden. Numera

kunna sexmännen — der de ännu förekomma — anses såsom biträden

åt både kyrkorådet och kommunalnämnden eller åt endera af dessa

myndigheter. I följd häraf, och då, såsom motionären påpekat, i nu

gällande kommunalförordningar icke förekomma några som helst bestämmelser

för val af sexmän, utses de i den ena kommunen på kommunalstämma

och i den andra på kyrkostämma, allt efter som de på ena

eller andra stället äro att betrakta såsom företrädesvis kommunalnämndens

eller kyrkorådets biträden.

Såsom sexmännens enda återstående åliggande af någon betydelse

torde få anses, att de, i enlighet med stadgandena i §§ 8 och 10 af

förordningen angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande den

20 juli. 1861, skola för meddelande af upplysningar vara närvarande

vid mantalsskrifningen inom socknen äfvensom vid den stämma, som

årligen hålles för mantalslängdens granskning. Enligt hvad utskottet

försport, efterlefvas emellertid i allmänhet icke dessa stadganden; utan

fullgöres sexmännens ofvannämnda skyldighet af någon utaf kommunalnämndens

medlemmar; och i det förslag till ny förordning angående

mantalsskrifning, som af Kongl. Maj:t framlagts för denna Riksdag,

förekommer icke någon bestämmelse om skyldighet för sexmännen att

närvara vid mantalsskrifningarne.

Sexmannain8titutionen torde sålunda kunna betraktas såsom föråldrad

och öfverflödig; och får utskottet följaktligen hemställa,

att motionen icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 mars 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.