Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om utarbetande af förslag till lagbestämmelse i syfte att antingen fullt vitsord må tillerkännas inteckning sbok eller beståndet af inteckning för nyttjanderätt, undantag och servitut göras beroende af inteckningens förnyelse.

1894-03-09 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:23, Utlåtande, i anledning af vackt motion om utarbetande af förslag till lagbestämmelse i syfte att antingen fullt vitsord må tillerkännas inteckning sbok eller beståndet af inteckning för nyttjanderätt, undantag och servitut göras beroende af inteckningens förnyelse.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande JV?o 23.

B

N:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1894, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om utarbetande af förslag

till lagbestämmelse i syfte att antingen fullt vitsord må

tillerkännas inteckning sbok eller beståndet af inteckning för

nyttjanderätt, undantag och servitut göras beroende af inteckningens

förnyelse.

Uti en inom Första Kammaren Täckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 17, anför herr Hasselrot:

Enligt förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast

egendom gäller inteckning för nyttjanderätt, för undantag eller för servitut

fortfarande utan förnyelse, sedan den blifvit uti inteckningsboken införd.

Denna bestämmelse, så enkel och rigtig den synes vara, har emellertid

föranledt svårigheter och olägenheter vid utfärdande af gravationsbevis.

Dylika bevis, grundande sig på inteckningsprotokollen, omfatta i regel

tio år och i ett sådant bevis inflyter alltså ej uppgift om de gällande inteckningar

för nyttjanderätt, undantag eller servitut, som äro mer än tio

år gamla, då gravationsbeviset utfärdas. Detta ansåg man emellertid kunna

hjelpas genom ett tilläggsbevis från inteckningsboken, afseende sådana äldre

gällande inteckningar, om hvilka de sista tio årens inteckningsprotokoll ej

lemnade någon upplysning; och, derest inteckningsboken är rigtig, var också

saken dermed på det klara.

Men nu är förhållandet, ty värr, på flere ställen sådant, att inteckningsböckerna

ej öfverensstämma med protokollen, och hvad böckerna

innehålla har ej laga vitsord, utan sådant tillkommer uteslutande protokollen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

Den, som erhåller ett gravationsbevis med dylikt tilläggsbevis, riskerar

under sådana förhållanden att ej få fullständig upplysning om fastigheten

besvärande inteckningar för nyttjanderätt, undantag och servitut.

Bland jurister hafva olika meningar uttalats om verkan deraf, att en

beviljad nyttjanderätts inteckning blifvit antingen alldeles icke i inteckningsboken

införd eller der införd på orätt ställe. Mången anser, att, då det i

lagen för en sådan intecknings fortfarande gällande kraft stadgade vilkor

om intecknings införande i boken ej blifvit fullständigt uppfyldt, inteckningen

förfaller efter tio år. Andra åter, och till dem hör jag, anse, att en vunnen

sakrätt icke kan upphöra eller förfalla till följd af en domares försumlighet

eller slarf.

Om t. ex. i ett tingslag finnas två hemman med namnet Seby, men

belägna i olika socknar, och en person erhåller inteckning för nyttjanderätt

i det ena af dessa hemman och på sitt protokollsutdrag får anteckning derom,

att inteckningen blifvit uti inteckningsboken införd, så har han, enligt min

uppfattning, erhållit en utan förnyelse fortfarande gällande sakrätt i detta

hemman, hvilken ej kan förminskas eller tillintetgöras derigenom, att hans

inteckning till följd af förbiseende eller slarf icke blifvit införd i det upplägg

i inteckningsboken, som afser hemmanet Seby i fråga, utan på upplägget för

hemmanet Seby i den andra socknen.

Begäres nu, efter tio år från det inteckningen beviljades, gravationsbevis

å det för nyttjanderätten i fråga intecknade hemmanet Seby med

tilläggsbevis från inteckningsboken, så kommer emellertid omförmälda inteckning

ej att inflyta i detta bevis, ty den, som utfärdar beviset, har ingen anledning

att då granska jemväl upplägget för hemmanet Seby i den andra socknen,

der inteckningen är införd.

Den osäkerhet, som ett dylikt förhållande medför, och kännedomen

om juristernas olika meningar i frågan, hafva åter haft till följd, att till en

början hypoteksföreningar och banker samt efter hand äfven enskilda personer

icke våga nöja sig med ett tilläggsbevis, utfärdadt på grund af den ej

vitsord egande inteckningsboken, utan begära sådant bevis, grundadt på inteckningsprotokollen.

Ett sådant tillvägagående medför nog också den önskade

säkerheten, men vållar andra olägenheter, som, ju längre tiden framskrider,

allt mera ökas.

Lösen för tilläggsbevis, utfärdade efter protokollen, är densamma som

för vanliga gravationsbevis och för hvarje år, ett sådant bevis omfattar, blir

alltså lösen 15 öre. Ännu har visserligen denna lösen ej vuxit till något

afskräckande belopp, men då tilläggsbevisen, för att vara uttömmande, måste

afse tiden från 1876 års början, är denna lösen redan nu ej obetydlig och

växer, som sagdt, med hvarje år.

Bih. till Likså. Trot. 1894. 7 Sami. 12 Käft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

En annan olägenhet är det i hög grad ökade besvär, som härigenom

tillskyndas dem, som skola utfärda bevisen. Det är väl sant, att de härför

få sin stadgade ersättning, men det kan ändock kännas rätt tungt och besvärligt

att nödgas gå igenom inteckningsprotokollen för bortåt 20 år redan

nu och för allt flere år, ju längre tiden framskrider.

Svårigheten är i allmänhet mindre i de domsagor, som en domare

någon längre tid innehaft, så att han haft tillfälle att efter jemförelse med

protokollen granska och rätta inteckningsböckerna, men, der detta ej skett,

utan domaren måste gå till de stundom synnerligen vidlyftiga protokollen,

der kan mången gång bristande tid hindra en domare att lemna ut ett fullständigt

gravationsbevis inom den tid, som det för den sökande kan vara

ytterst angeläget att erhålla detsamma.

Af egen erfarenhet vet jag, att inteckningsböckerna i den domsaga,

jag förvaltar, vid mitt tillträde af domsagan voro till den grad ofullständiga

och vilseledande förda, att jag, om jag litat på dem och efter dem utfärdat

gravationsbevis, kunnat vålla väsentliga olägenheter och för egen del riskerat

stor förlust till följd af skadeersättninganspråk. Jemväl har jag mig bekant,

att sådana oregelbundenheter förefunnits i flere andra domsagor och af justitieombudsmannen

till denna Riksdags lagutskott aflemnade diarium öfver hans

embetsresa sistlidne år framgår, att dylika missförhållanden ännu på flera

ställen förekomma.

Rättelse uti nu antydda afseenden kan åter, enligt min uppfattning,

ske endast på två sätt, antingen derigenom, att inteckningsböckerna tillerkännas

fullt vitsord och att sålunda deras origtiga förande medför ej blott

såsom nu embetsansvar, utan jemväl skyldighet att ersätta den skada, som

kan följa deraf, att de användas för utfärdande af gravationsbevis, eller ock

att åter införes skyldighet att hvart tionde år förnya inteckningar för nyttjanderätt,

undantag och servitut.

Då jag emellertid ej tilltror mig afgöra, hvilken af dessa utvägar kan

vara att föredraga, tillåter jag mig föreslå,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till sådan ändring af förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom, att laga vitsord tillerkännes deri omförmälda inteckningsbok

eller ock stadgas skyldighet att hvart tionde år låta förnya inteckning för

nyttjanderätt, undantag och servitut.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 23

11

Utskottet, som erkänner befintligheten utaf de olägenheter, som motionären

påpekat, finner sig likväl icke kunna tillstyrka någon af de utvägar

till desammas afhjelpande, som han ifrågasatt.

Att åter införa skyldigheten att förnya inteckning för nyttjanderätt,

undantag och servitut anser sig utskottet icke kunna förorda, helst detta

skulle vara ett steg i motsatt rigtning af hvad man både ur principiel och

praktisk synpunkt hittills ansett vara rigtigt.

Ej heller torde det låta sig göra att under nuvarande förhållanden

gifva inteckningsboken fullt laga vitsord. Så länge protokoll öfver inteckningar

skola föras, lärer detta böra tillerkännas vitsord framför boken, derest skiljaktighet

dem emellan skulle förefinnas. Att åter upphöra med protokollsförandet

och inskränka sig till ett blott införande af inteckningar i boken

skulle förutsätta en hel omgestaltning af formen för pröfning af inteckningar

och medföra flere andra vidtgående förändringar i dithörande förhållanden.

De omständigheter, motionären för bifall till sitt förslag åberopat, torde

för öfrigt ej medföra större svårigheter, än att man skäligen torde böra

afvakta ett beslut af den högsta dömande myndigheten angående de olika

tolkningar af i ämnet befintliga lagbestämmelser, innan man vidtager någon

åtgärd, som, derest en dylik tolkning skulle utfalla mot motionärens mening,

skulle visa sig vara obehöflig.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 9 mars 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.