Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser i fråga om skyldighet för egare af afsöndrad jord att till stamhemmanet utgöra vissa afgälder.

1894-03-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:26, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser i fråga om skyldighet för egare af afsöndrad jord att till stamhemmanet utgöra vissa afgälder.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

9

tf:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1894, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser

i fråga om skyldighet för egare af afsöndrad

jord att till stamhemmanet utgöra vissa afgälder.

Enligt gällande förordning angående hemmansklyfning och jordafsöndring

den 6 augusti 1881 har egare af hemman eller lägenhet rätt

att, med vissa i förordningen angifna vilkor och undantag, för alltid

under full eganderätt eller under besittning på viss tid eller på lifstid

afsöndra jord, och skall å sådan afsöndring läggas årlig afgäld i spanmål

eller annan lämplig räntepersedel. I fråga om storleken af denna

afgäld är tillika föreskrifvet, att afgälden ej må vara mindre, än att

den motsvarar hvad af hela hemmanets eller lägenhetens räntor och

öfriga allmänna utskylder, vid jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet,

å den afsöndrade jorden belöper.

Uti två särskilda inom Andra Kammaren väckta, till lagutskottets

behandling hänvisade motioner har ändring föreslagits i hvad sålunda

finnes stadgadt beträffande skyldighet för innehafvare af afsöndrad jord

att till stamhemmanet erlägga afgäld.

Under erinran derom, att vid sistlidne riksdag motioner väcktes

i syfte att bereda egare till afsöndrad jordlägenhet tillfälle att från derå

åsatt afgäld vinna befrielse, i samma mån grundskatter och öfriga allmänna

utskylder afskrefvos, äfvensom att, sedan lagutskottet i afgifvet

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 7 Sami. 13 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

utlåtande afstyrka motionerna, samma utlåtande godkändes af Första

Kammaren men afslogs af Andra Kammaren, som efter föregående

diskussion utan votering biföll en utlåtandet bifogad reservation, i hvilken

yrkades bifall till motionerna, hemställer i motionen n:o 49 herr

A. Olsson i Mårdäng: satt Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för en kommande

Riksdag framlägga förslag till förordning angående afdrag från å afsöndrad

jord åsatt afgäld i förhållande till den minskning i utgående

allmänna utskylder, stamhemman åtnjuta och i hvilkas utgörande egare

till afsöndrad jord deltaga».

Vidare hafva herrar C. Persson i Stallerhult, Oskar Nyländer,

P. Svensson och B. Dahlgren uti motion, n:o 83, likaledes under hänvisning

till den utredning, som sistlidne riksdag lemnades vid behandling

af de i förevarande ämne då väckta motioner, föreslagit : »att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t

täcktes låta utreda och för Riksdagen framlägga förslag derom, huru

och på hvilka vilkor egare till afsöndrad jord må befrias från erläggande

af den afgäld till stamhemmanet, som beräknats utgöra andel i grundskatter

och indelningsverk samt andra allmänna utskylder, hvilka dels

afskrifvits och komma att afskrifvas, dels ock numera utgå efter fastigheternas

taxeringsvärde».

Till stöd för de vid sistlidne riksdag i ämnet väckta motioner

anfördes hufvudsakligen följande:

Då egare till stamhemmanet, hvad beträffar grundskatter och

indelningsverk, till en del redan vore och inom kort tid komme att

blifva helt befriad från utgift härför, samt de öfriga allmänna utskylderna

i allmänhet utginge efter åsatt taxeringsvärde, förefunnes ej giltiga

skäl för att denne skulle äf egaren till afsöndringen uppbära en

skatt, som ej numera utginge för jorden eller som af lägenhetens egare

måste betalas efter lägenhetens åsätta taxeringsvärde. Genom detta

finge den sistnämnde en dubbel utgift för en del af afgälden och ingen

lindring för afskrifna grundskatter. I sitt den 13 september 1882 afgifna

betänkande hade skatteregleringskomitén i förevarande ämne föreslagit,

att, der jord blifvit i enlighet med gällande författningar för

alltid afsöndrad från hemman eller lägenhet af sådan egenskap, att

derå hvilande grundskatt borde afskrifvas, innehafvare af sådan jord

skulle ega att, i den mån berörda afskrifning egde rum, å den från

den afsöndrade jorden till hemmanet eller lägenheten ingående afgäld

njuta afdrag, som, derest öfverenskommelse parterna emellan ej träffades,

skulle utgå med belopp, motsvarande så stor andel af den för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

hvarje gång afskrifva del af grundskatten, som vid jemförelse af egornas

storlek och beskaffenhet på den afsöndrade jorden belöpte. Inom landet

hade jordafsöndringar i stor mängd skett, och i de afhandlingar, som

pröfvats af vederbörande myndighet, vore med noggrannhet uträknad

och bestämd den andel, som af skatter och allmänna utskylder belöpte

på afsöndringen. Äfven om denna andel vore ringa, vore dock att

märka, att den utginge efter afsöndringens storlek och kändes tung för

den, som hade mindre förmåga att bära den. Rättvisa och billighet

fordrade, att desse befriades från ifrågavarande afgäld, sedan de utgifter,

hvarpå densamma varit grundad, upphört att utgå. Den del af afliden,

som beräknats för väghållningsbesväret, vore väl genom nya väglagen

afskrifven, men alla öfriga skatter och utskylder, som lagts till

grund för bestämmande af afgälden, måste fortfarande utbetalas. Tiden

vore nu inne att lagstifta i detta ämne, då det vore af vigt, att frågan

löstes åtminstone innan grundskatterna i sin helhet blifvit afskrifva.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1891 hos Kongl. Maj:t

begärt utredning, huru vida icke genom statsmagternas försorg tillfälle

kunde beredas obemedlade och mindre bemedlade att på lämpliga vilkor

bilda egna jordbruk, hufvudsakligen å inom landet ännu befintliga stora

odlingsbara utmarker, samt Kongl. Maj:t, i anledning häraf, uppdragit

åt en komité att åvägabringa utredning i berörda hänseende, dervid

komitén skulle hafva att taga i öfvervägande, ej mindre i hvilken mån

och under hvilka vilkor upplåtelse af jord från kronans egendomar för

befordrande af det utaf Riksdagen angifna syftemål kunde ega rum,

än äfven huruvida berörda syftemål kunde genom ändring i gällande

lagstiftning eller på annat sätt befrämjas, så har nämnda komité

medelst skrifvelse den 5 mars 1892 öfverlemnat ett af komitén utarbetadt

förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring.

I detta förslag har komitén, hvilken egnat särskild uppmärksamhet

åt förevarande fråga, upptagit bestämmelser, hvarigenom

innehafvare af för alltid afsöndrad jord skulle beredas tillfälle att med

befrielse från afgälders erläggande i stället för framtiden få åtaga sig

direkt utgörande af sin skattskyldighet till det allmänna.

Lika med lagutskottet vid 1893 års riksdag finner visserligen

utskottet att, då de förutsättningar, hvilka på sin tid varit bestämmande

för skyldigheten att för afsöndrad jord erlägga afgäld, i sammanhang

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

med genomförandet af senare tiders skattereformer väsentligen förändrats

och alltmer förlorat sin betydelse, rättvisa och billighet torde påkalla

en omgestaltning af det inbördes förhållandet emellan stamhemman

och derifrån afsöndrad jord, i följd hvaraf det synes utskottet önskligt,

att Kongl. Maj:t snarast möjligt afläte proposition i ämnet till Riksdagen,

men då enligt vunnen upplysning ofvannämnda förslag ännu är på

Kongl. Maj:ts pröfning beroende, samt det vid sådant förhållande icke

torde vara ändamålsenligt, att Riksdagen för närvarande genom aflåtande

af en skrifvelse, innehållande mer eller mindre bestämda uttalanden

beträffande sättet för frågans lösning, går den behöriga pröfningen af

förslaget i förväg och till äfventyrs derigenom vållar uppskof med

samma lösning, föranlåtes utskottet hemställa,

att ifrågavarande motioner icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 mars 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation:

af herrar Erickson, Näslund, F. Andersson, J. Anderson och P. G.

Petersson.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.