Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 27

1894-03-09 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:27, Lagutskottets Utlåtande N:o 27

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

1

N:o 27.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1894, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition med förslag

till lag om enskild själavård, konfirmation och Herrens

heliga nattvard samt till lag angående jordfästning.

: i i»>'' :VU ■ »i •'' > . ;V; ! . ’_r ’ • i :rf i»It ■<

Kongl. Maj:t har den 30 sistlidne december till Riksdagen aflåtit

en så lydande proposition n:o 28:

Under åberopande af hosföljande i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlik! § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga bilagda, af kyrkomötet, på sätt

kyrkomötets jemväl bifogade skrifvelse utvisar, för dess del godkända

förslag till lag om enskild själavård, konfirmation och Herrens heliga

nattvard, samt till lag angående jordfästning.

Denna proposition har af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet.

De vid propositionen fogade lagförslag finnas här nedan i detta

utlåtande omnämnda.

Angående först förslaget till lag om enskild själavård m. m. erkänner

utskottet villigt, att många af de lagbestämmelser, som för närvarande

gälla i de vigtiga ämnen, hvilka behandlas i samma förslag,

äro föråldrade och böra ersättas med mera tidsenliga, äfvensom att

förslaget i flere afseenden är egnadt att på ett tillfredsställande sätt

ordna dithörande förhållanden. Å andra sidan innehåller förslaget åtskilligt,

som, då det enligt utskottets mening icke uppbäres af den

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 7 Sami. 14 Höft. (N:is 27—28.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

allmänna uppfattningen, ej bör af utskottet tillstyrkas; och vill utskottet

här nedan lemna redogörelse för hvad utskottet i nämnda afseende

äfvensom i öfrigt mot förslaget har att anmärka.

5 § 2 mom.

Offentlig konfirmation, som enligt kyrkohandboken innebär, bland

annat, att barnet skall med »ja» besvara fem särskilda till detsamma

stälda, i handboken formulerade frågor, är, såsom af förevarande lagrum

jemfördt med 13 § framgår, uppstäld såsom vilkor för att få tillträde

till den heliga nattvarden. Enligt hvad utskottet föreställer sig

kan det emellertid inträffa, att ett barn, oaktadt det känner en innerlig

längtan och ett djupt behof att få deltaga i nattvarden, finner sig

icke kunna med rent samvete besvara alla ofvannämnda frågor, samt

af sådan anledning af håller sig från konfirmationen och i följd deraf

ej får deltaga i nattvarden; och då utskottet, i hufvudsaklig likhet med

hvad vid förevarande lagförslags granskning inom högsta domstolen

blifvit af ett justitieråd uttaladt, anser den omständighet, att ett barn

ej kan komma till öfvertygelse om sanningen af allt hvad omförmälda

frågor innebära eller vågar förbinda sig till uppfyllande af de löften,

som barnet genom frågorna affordras, och förty ej vill underkasta sig

den offentliga konfirmationen, ej vara tillräckligt skäl för barnets utestängande

från nattvarden, helst ett sådant barn mindre bör anses dertill

ovärdigt än ett sådant, som vid konfirmationen afgifver sina svar

utan eller möjligen mot egen öfvertygelse, synes det utskottet icke

vara tillrådligt att den offentliga konfirmationen göres till vilkor för

rättigheten att varda delaktig af den heliga nattvarden.

Härtill kommer, att formen för konfirmationen samt beskaffenheten

Och innehållet af de frågor, som dervid böra framställas, kunna

utan Riksdagens hörande ändras, samt att, om den föreslagna bestämmelsen

blefve lag och konfirmationen sålunda gjordes till vilkor för

nattvardens begående, innebörden af detta vilkor skulle kunna blifva

en helt annan än den Riksdagen vid lagens antagande förutsatt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

3

6 § 1 mom.

Utskottet finner det visserligen vara önskvärdt, att, såsom i förevarande

lagrum stadgas, tillfälle till nattvardsgång i allmänhet beredes

församlingsmedlemmar minst en gång i månaden, men med afseende

dels derå, att det för närvarande torde möta svårighet att inom alla

församlingar anordna gudstjenst hvarje månad och dels å den omständighet,

att åtskilliga församlingar, särskildt i landsorten, torde vara så

fåtaligt befolkade, att, om nattvardsgång i dem skulle i regel hållas

en gång i månaden, den torde blifva mindre allmänt besökt och i följd

deraf förlora något af den högtidlighet, som med dess begående bör

vara förenad, synes stadgandet böra omredigeras och hänsyn dervid

tagas till nämnda förhållanden.

9 §.

%

Enligt förordningen den 20 september 1859 är medlem af svenska

kyrkan berättigad att äfven utan nödfall mottaga nattvarden inom annan

församling än den, till hvilken han hör, eller af prest, som icke är

anstäld i sistnämnda församling, hvarvid det emellertid åligger den,

som vill blifva delaktig af nattvarden, att med sin själasörjares bevis

styrka, att han är enligt gällande lag oförhindrad till sakramentets begående.

En anhållan att under omförmälda förhållanden komma i åtnjutande

af nattvarden skulle emellertid, om förevarande § antoges, vederbörande

prest kunna afslå, derest han efter föregången pröfning funne

sig dertill föranlåten.

Komiterade, som uppgjort ifrågavarande lagförslag, motivera

denna bestämmelse dermed, att då enligt 14 § 3 mom. i förslaget anteckning

i prestbetyg icke finge göras om sådant uteslutande från

nattvarden, som i nämnda § omförmäldes, torde den prest, som i nu

ifrågakomna afseende anlitades, böra sjelf förvissa sig om, att han icke

utdelade sakramentet åt någon, som på grund af berörda lagrum —*■

enligt hvilket kyrkoherden i församlingen under vissa angifna förutsättningar

skall förordna om uteslutande från nattvarden äfven i fall,

der dylikt uteslutande nu icke får ega rum — icke borde komma i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

åtnjutande af nattvarden; och syntes detta lämpligast kunna ske, på

sätt i finska kyrkolagen vore för likartadt fall stadgadt: genom enskildt

samtal med den, som anmält sig till nattvardens begående.

Om än af motiven till ifrågavarande stadgande sålunda framgår,

att vederbörande prest icke skulle ega vägra att betjena den, som ville

begå nattvarden och visade sig vara dertill oförhindrad, torde stadgandet

dock icke vara så tydligt affattadt, att det ej skulle komma att

lemna rum för olika tolkningar och någon gång föranleda en prest att

utan giltigt skäl vägra sitt biträde åt den, som genom hans hjelp ville

blifva delaktig af nattvarden.

Till undvikande häraf, och då för öfrigt, enligt hvad här nedan

kommer att omförmälas, utskottet afstyrkt förslagets 14 §, samt grunden

till förevarande uti 9 § intagna stadgande alltså bortfallit, synes

sistnämnda § böra redigeras i öfverensstämmelse med nu gällande lag.

13 §.

t

I fråga om den ändring i sak denna § undergått hänvisar utskottet

till hvad här ofvan af utskottet yttrats vid 5 § 2 mom.

Utskottet har derjemte ansett, att för fullständighetens skull här

borde intagas en erinran derom, att stadgandet i denna § icke vore

tillämpligt å det fall, som afses i 14 § (15 § i Kongl. Maj:ts proposition).

14 §.

Redan af principiella skäl finner utskottet det icke böra tillerkännas

presterskapet rätt att i vissa fall förvägra församlingsmedlem

att erhålla nattvarden. Den omständighet, att någon genom att hafva

hädat Gud eller i öfrigt gjort sig skyldig till förseelse, som omförmäles

i förevarande §, torde nemligen icke vara tillfyllest för antagandet, att

han icke skulle kunna värdigt begå nattvarden. Säkerligen har vid

åtskilliga tillfällen inträffat, att en sådan person just i det ögonblick,

då han framträdt till nattvardsbordet, kommit till full medvetenhet om

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 27. 5

sin synd, och att nattvardens begående sålunda blifvit för honom ett

medel till bättring.

Frånsedt den omständighet, att utskottet på grund af det nu anförda

anser ifrågavarande § icke vara af beskaffenhet att kunna antagas,

synas bestämmelserna i §-en i vissa afseenden vara mindre tillfredsställande.

Af motiven till ifrågavarande stadgande framgår, att vederbörande

kyrkoherdes åtgärd att utesluta någon från nattvarden borde betraktas

såsom ett rent själavård särende, och i följd deraf icke annorledes än

genom den uteslutnes egna åtgörande gifvas någon som helst offentlighet.

Hvad i detta afseende sålunda åsyftas synes emellertid icke

komma att ske, derest, såsom i §-en föreskrifves, kyrkoherden skulle,

då någon till nattvardsgång icke berättigad anmälde sig till dess begående,

kalla honom till sig för enskild! samtal, ty då budbäraren icke

är bunden af något tysthetslöfte att förtiga den kallelse, han verkstält,

kan just denna lätt föranleda, att saken framdrages i offentligheten.

Vidare torde, såsom ett justitieråd vid förslagets granskning inom

högsta domstolen anmärkt, hufvudsakliga syftet med förslaget uti ifrågavarande

del, eller att förhindra uppenbart obotfärdiga syndare från delaktighet

i nattvarden, endast i högst ofullständig grad kunna ernås,

enär jemlikt förslaget rätt till nattvardens begående skulle tillstädjas

den felande, så snart han bekände sin synd och lofvade bättring, således

äfven om hans lefverne eller handlingar bure det mest tydliga

vittnesbörd derom, att någon förbättring i verkligheten icke inträdt.

Slutligen torde ifrågavarande bestämmelser om vägran af tillträde

till nattvarden under inga förhållanden böra införas i en lag rörande

själavård. Utestängande från nattvarden kan nemligen, enligt hvad

utskottet anser, icke betraktas annorledes än såsom en kyrkotuktsåtgärd.

På grund af det anförda hemställer utskottet, att förevarande §

måtte ur förslaget utgå.

Beträffande ingressen finner utskottet med afseende å hvad i fråga

om 14 § hemställes, den ändring böra vidtagas, att bestämmelse icke

meddelas om upphäfvande af 10 kap. kyrkolagen, så vidt det angår

mindre och större bannet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt får utskottet hemställa,

l:o) att Riksdagen ville, beträffande förslaget till

lag om enskild själavård, konfirmation och Herrens

heliga nattvard, med förklarande, att Kongl. Maj:ts

förevarande proposition i denna del icke kan antagas

i oförändradt skick, för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om enskild själavård, konfirmation och Herrans heliga nattvard.

Kongl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

Med upphäfvande ej mindre af

6, 8 och 9 kap. kyrkolagen, 10

kap. samma lag, så vidt det angår

mindre och större bannet, gällande

delar af 7, 11 och 17 kap. kyrkolagen,

cirkuläret den 18 december

1695, § 2 af resolutionen på presterskapets

besvär den 17 december

1697, cirkuläret den 8 maj 1765,

cirkuläret den 12 november 1808

och förordningen den 20 september

1859, i hvad sistberörda cirkulär

och förordning röra skriftermål och

nattvard, förordningen den 4 maj

1855 angående vissa föreskrifter till

kyrkotuktens upprätthållande och

71 § i förordningen den 29 januari

1861 angående mord, dråp och annan

misshandel äfvensom förordningen

af sistnämnda dag angående

jemkning i gällande föreskrifter

om tiden för begående af Her
-

Med upphäfvande ej mindre af

6, 8 och 9 kap. kyrkolagen, gällande

delar af 7, 11 och 17 kap.

kyrkolagen, cirkuläret den 18 december

1695, § 2 af resolutionen

på presterskapets besvär den 17

december 1697, cirkuläret den 8

maj 1765, cirkuläret den 12 november

1808 och förordningen den 20

september 1859, i hvad sistberörda

cirkulär och förordning röra skriftermål

och nattvard, förordningen den

4 maj 1855 angående vissa föreskrifter

till kyrkotuktens upprätthållande

och 71 .§ i förordningen

den 29 januari 1861 angående mord,

dråp och annan misshandel äfvensom

förordningen af sistnämnda dag

angående jemkning i gällande föreskrifter

om tiden för begående af

Herrens nattvard, än äfven af allt

hvad lag och författningar i öfrigt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

Kongl. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.

rens nattvard, än äfven af allt hvad innehålla stridande mot depna lag,

lag och författningar i öfrigt inne- forordnas som följer:

hålla stridande mot denna lag, förordnas

som följer:

1 §• .

Prest inom svenska kyrkan skall i enskild själavård vinnlägga sig

att undervisa, förmana, varna och trösta sina församlingsmedlemmar,

på det att deras kristliga tro och lefverne måtte befrämjas under vaksamhet

och bön samt ett rätt bruk af nådemedlen.

2 §• f \ ;

1 mom. År någon, som i församlingen bor eller uppehåller sig,

sjuk och kallas prest till honom, vare presten pligtig att ofördröjligen

efterkomma kallelsen, der han icke har giltigt hinder. Upphör hindret,

underlåte han icke att genast derefter inställa sig.

2 mom. Prest bör, äfven der han icke varder särskildt kallad, i

själavårdande syfte besöka de församlingsmedlemmar, som äro stadda

i andlig eller lekamlig nöd.

3 §■

Anlitar främmande kristen trosbekännare prest inom svenska kyrkan

om själavård, må sådan icke förvägras. Förekommer dervid förrättning,

som finnes upptagen i kyrkohandboken, skola dennas föreskrifter

följas.

4 §•

Vill någon för prest enskildt bekänna sin synd, vare presten pligtig

att mottaga den bekännelse; egande dervid presten att meddela aflösning,

om den skriftande det begär och omständigheterna dertill föranleda.

Hvad i sådant hemligt skriftermål anförtros presten må han ej

yppa; dock må prest utan att röja person uppenbara hvad som kan

tjena till att afvärja för annan menliga följder af brottslig gerning, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

den skriftande bekänt, så ock, der bekännelsen gifver vid handen, att

sådan gerning tillämnas, varna den, som vederbör.

5 §. 5 §.

1 mom. Barn inom församlingen,

hvilka böra i den svenska kyrkans

lära uppfostras, skola, då de

uppnått den förståndsutveckling, att

åt dem må lemnas tillträde till Herrens

heliga nattvard, af prest inom

svenska kyrkan sorgfälligt undervisas

och beredas, dock ej tidigare

än det år, under hvilket de

fylla fjorton år; och åligger det barnets

föräldrar eller målsman att

senast innan barnet fylt sjutton år

hos kyrkoherden i den församling

barnet tillhör anmäla det till erhållande

af konfirmationsundervisning

eller ock styrka, att barnet af annan

prest inom svenska kyrkan erhållit

eller erhåller sådan undervisning.

2 mom. De barn, hvilka efter

slutad undervisning pröfvats beredda

att få tillträde till nattvarden

och sjelfva åstunda att varda deraf

delaktiga, skola i den ordning kyrkohandboken

föreskrifver offentligen

konfirmeras.

3 mom. Då barn, som åtnjutit

konfirmationsundervisning, åstundar

att konfirmeras, må det ej af

föräldrar eller målsman derifrån

hindras.

1 mom. Barn inom församlingen,

hvilka böra i den svenska kyrkans

lära uppfostras, skola, då de

uppnått den förståndsutveckling,

att åt dem må lemnas tillträde till

Herrens heliga nattvard, af prest

inom svenska kyrkan sorgfälligt

undervisas och beredas, dock ej

tidigare än det år, under hvilket

de fylla fjorton år; och åligger det

barnets föräldrar eller målsman att

senast innan barnet fylt sjutton år

hos kyrkoherden i den församling

barnet tillhör för beredelse till nattvarden

anmäla det till erhållande af

derför lämpad undervisning, eller

ock styrka, att barnet af annan

prest inom svenska kyrkan erhållit

eller erhåller sådan undervisning.

2 mom. Då barn, som efter slutad

undervisning pröfvats beredt att

få tillträde till nattvarden, åstundan

att varda deraf delaktigt, må sådant

ej förvägras. Före nattvardsgången

skall offentlig konfirmation i den ordning

kyrkohandboken föreskrifver eg a

rum med de barn, som deri önska

deltaga. Ej må barn af föräldrar

eller målsman derifrån hindras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

Kongl. Majds förslag.

Utskottets förslag.

6 §•

6 §.

1 mom. Efter derom skedd pålysning

skall i hvarje församling

nattvarden, på sätt kyrkohandboken

föreskrifver, i allmänhet hållas minst

en gång i månaden, der förhållandena

ej föranleda till annat förfarande,

samt dessutom så ofta församlingsmedlemmar

det begära.

2 mom. Nattvarden skall i högmessogudstjenst hållas; dock att,

der det anses önskvärdt att nattvardsgång vid vissa tillfällen anställes

annorledes än i sammanhang med högmessogudstjenst, kyrkoherden må

ega att derom öfverenskomma med församlingen.

1 mom. Efter derom skedd pålysning

skall i hvarje församling

nattvarden, på sätt kyrkohandboken

föreskrifver, hållas så ofta församlingsmedlemmar

det begära och i

allmänhet minst en gång i månaden.

7 §•

Nattvarden skall offentligen i kyrka begås. Å annat rum än i

kyrka må nattvardsgång hållas endast der särskilda ortsförliållanden

sådant kräfva och biskopen finner skäl att gifva sitt bifall dertill.

I hemmet må nattvarden kunna meddelas åt den, som på grund

af sjukdom, ålderdom eller annan lika giltig orsak sådant påkallar;

egande dervid anhöriga och husfolket, om de sa önska, att i nattvarden

deltaga.

B §•

Ej må annan än prest i svenska kyrkan utdela nattvarden åt medlemmar

af samma kyrka; dock att, då skäl dertill finnes, stiftets biskop

må tillåta prest inom annan evangelisk-luthersk kyrka att utdela nattvarden

till medlemmar af svenska kyrkan.

År någon i dödsfara stadd, och kan prest ej anträffas, må hvilken

kristen, som derom anlitas, aflösning och nattvard meddela.

9 §. 9 §.

Nattvarden åtnjute eu hvar i den Nattvarden åtnjute en hvar i

församling, till hvilken han hör; den församling, till hvilken han hör;

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 7 Sami. 14 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

men om någon åstundar att mottaga

nattvarden i annan församling

eller af annan prest än den, som

är anstäld i förstnämnda församling,

vare sådant honom tillåtet, der den

prest han derom anlitar, efter vederbörlig

pröfning, är villig att honom

betjena.

men om någon åstundar att mottaga

nattvarden i annan församling

eller af annan prest än den, som

är anstäld i förstnämnda församling,

vare sådant honom tillåtet, der han

styrker att han till nattvardens begående

är oförhindrad.

10 §.

På kungjord tid skall anmälan till offentlig nattvardsgång göras

hos kyrkoherden eller den han gifver uppdrag att mottaga sådan

anmälan.

11 §■

Den, som vill åtnjuta nattvarden, skall förut i skriftermål hafva

aflagt syndabekännelse och undfått aflösning.

12 §. ''

1 mom. Skriftermål, såsom beredelse till nattvarden, skall, på

sätt kyrkohandboken föreskrifver, ske offentligen i kyrka samma dag

nattvarden utdelas eller ock dagen förut.

2 mom. Begär nattvardsgäst att i fall, der .nattvarden icke utdelas

samma dag skriftermålet sker, omedelbart efter skriftermålet

varda af sakramentet delaktig, det varde honom icke förvägradt, der

han för sin begäran anför giltiga skäl.

3 mom. Skall nattvarden, jemlikt 7 §, utdelas annanstädes än i

kyrka, bör skriftermålet ske å det rum, der nattvarden utdelas.

13 §• 13 §.

Nattvarden må ej meddelas åt Nattvarden må ej utom i det fall,

annan än den, som blifvit konfir- som i 14 § omförmäles, meddelas

merad. åt annan än den, som enligt den i

5 § stadgade ordning pröfvats beredd

att varda deraf delaktig.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

Kongl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

14 §.

1 mom. Anmäler sig till nattvardsgång

den, som hädat Gud,

lastat eller gäckat Guds heliga ord

eller sakramenten, gjort gäckeri af

gudstj ensten, smädat den kristna

tron eller eljest visat sig såsom

uppenbar motståndare till densamma

eller ock förer ett lastbart och

förargelseväckande lefverne, må,

ehvad han derför blifvit lagförd

eller icke och ändå att straff derå

ej finnes i allmän lag utsatt, kyrkoherden

i församlingen kalla honom

till sig för enskildt samtal med anledning

af den gjorda anmälan.

Hörsammar han ej kallelsen,

eller inställer han sig men visar

fortfarande obotfärdighet, skall

kyrkoherden förvägra honom att

undfå nattvarden.

2 mom. Bekänner den felande

sin synd och lofvar bättring, må

nattvarden honom icke förmenas.

3 mom. Om åtgärd, som enligt

denna § vidtagits, må anteckning

icke inflyta i annat prestbevis än

flyttningsbetyg.

15 §.

Begäres nattvarden af någon,

som är stadd i dödsfara, må den

icke under något förhållande honom

af prest förvägras.

14 §.

Begäres nattvarden af någon,

som är stadd i dödsfara, må den

icke under något förhållande honom

af prest förvägras.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

Kongl. Maj.is förslag.

16 §.

Tränger sig fram till nattvardsbordet

någon, som är af starka

drycker öfverlastad eller eljest synbarligen

i oredig sinnesförfattning,

eller som enligt denna lag icke må

varda af nattvarden delaktig, varde

han vid sakramentets utdelande

förbigången.

17 §•

Prest, som förvägrar någon tillträde

till nattvarden eller förbigår

någon vid sakramentets utdelande,

vare skyldig att, om så begäres,

gifva skriftligt besked om grunderna

för sin åtgärd. Öfver denna

må klagan ånföras hos domkapitlet.

År den klagande missnöjd med

domkapitlets beslut, må besvär deröfver

anföras hos Konungen.

Utskottets förslag.

15 §.

Tränger sig fram till nattvardsbordet

någon, som är af starka

drycker öfverlastad eller eljest synbarligen

i oredig sinnesförfattning,

eller som enligt denna lag icke må

varda af nattvarden delaktig, varde

han vid sakramentets utdelande

förbigången.

16 §.

Prest, som förvägrar någon tillträde

till nattvarden eller förbigår

någon vid sakramentets utdelande,

vare skyldig att, om så begäres,

gifva skriftligt besked _ om grunderna

för sin åtgärd. Öfver denna

må klagan anföras hos domkapitlet.

År den klagande missnöjd med

domkapitlets beslut, må besvär deröfver

anföras hos Konungen.

Ofvan omförmälda förslag till lag angående jordfästning är af

följande lydelse:

Förslag

till

lag angående jordfästning.

Med upphäfvande af 18 kap. kyrkolagen och allt hvad lag och

författningar i öfrigt innehålla mot denna lag stridande, varder härigenom

stadgadt och förordnadt som följer:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

1 §•

När dödsfall timar inom svenska kyrkan, skall detsamma vid den

högmessogudstjenst, som näst efter skedd anmälan om dödsfallet inträffar

i den församling, der den aflidne var kyrkoskrifven, genom kyrkoherdens

försorg tillkännagifvas med tacksägelse i den ordning kyrkohandboken

föreskrifver. Sådant tillkännagifvande må dock ej ske i de

fall, som här nedan i 5 och 6 §§ omförmälas.

2 §•

Den aflidne skall jordfästas inom sex veckor efter dödsfallet, der

icke giltiga orsaker till längre uppskof äro för handen. Jordfästningen

må ej förrättas af annan än prest i svenska kyrkan.

3 §•

Jordfästning skall ega rum i den församling, der dödsfallet timat;

dock må, då lik skall begrafvas i annan församling, jordfästningen

kunna förrättas i denna församling, om vederbörande det åstunda.

Jordfästningen verkställes å församlingens kyrkogård eller annan

begrafningsplats eller ock å rum, som församlingen för jordfästning

anvisat. I kyrka må dock endast sådan jordfästning, hvarom i 4 §

sägs, ega rum.

Huru vida den, som aflidit i fängelse, å sjukhus eller å annat dermed

jemförligt ställe, må derstädes kunna jordfästas, ankommer på

Konungens pröfning.

4 §•

Jordfästning i vanlig ordning eller så kallad högtidlig jordfästning

må ej förvägras utom i de fall, hvilka i 5 och 6 §§ omförmälas.

5 §•

I särskild, mindre högtidlig ordning skola dödfödda barn jord
fästas.

6 §•

I stillhet skall jordfästas don, som blifvit afrättad eller ljutit döden

under föröfvande af groft brott, så ock den, som förgjort sig sjelf;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

dock att, om den, som förgjort sig sjelf, var afvita eller, enligt läkares

intyg, af sjukdom eller ålderdomssvaghet eller annan, utan egen skuld,

irakad. förvirring saknade förståndets fulla bruk, den döde må jordfästas

i vanlig ordning.

7 §■

De särskilda formulär, efter hvilka ofvan omförmälda olika slag

af jordfästning skola förrättas, bestämmas i kyrkohandboken.

Vid jordfästning i vanlig ordning må de i svenska kyrkan öfliga

ceremonier med klockringning, procession, sorgmusik och sång brukas,

äfvensom. liktal hallas af prest, som derom anlitas och dertill finnes

villig.

Ej må vid jordfästning, hvarom i 5 § sägs, klockringning ega

rum.

Vid jordfästning i stillhet böra endast närvara den dödes anhörtg^?

sådana finnas och inställa sig, samt de personer, hvilka äro

oumbärliga för den dödes jordande. Ej må vid sådan jordfästning förekomma

klockringning, sorgmusik, sång eller liktal.

8 §•

Jordfäst lik må icke begrafvas annanstädes än å kyrkogård eller

annan plats, som blifvit för sådant ändamål behörigen invigd.

Kyrkogårdar och andra begrafningsplatser skola städse hållas i

ordnadt och värdigt skick.

9 §•

På Konungens pröfning ankommer, huru vida och under hvilka

vilkor enskild begrafningsplats må anläggas.

Mot ifrågavarande lagförslag har utskottet icke något att erinra;

och får utskottet följaktligen hemställa,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

2:o) att Riksdagen ville godkänna det af Kongl.

Maj:t framlagda förslaget till lag angående jordfästning.

Stockholm den 9 mars 1894.

På lagutskottets vägnar:

E. von KRUSENSTJERNA.

Reservation

vid utskottets hemställan i punkt 1:

af herrar von Krusenstjerna, Fröberg, C. H. Lundström och L. O.

Larsson, hvilka ansett, att § 5 mom. 2 och 13 § i Kongl. Maj:ts förslag

till lag om enskild själavård m. m. bort af utskottet tillstyrkas;

af herr Hasselrot, med hvilken instämt herrar C. H. Lundström och

L. O. Larsson, beträffande uteslutandet af 14 § i samma förslag;

af herr C. F. Pettersson;

samt af herr Kardull, beträffande dels förslagets ingress, hvilken

han ansett böra af utskottet oförändrad tillstyrkas, dels § 2 mom. 2,

hvilket moment såsom innehållande en föreskrift, hvilken vore omöjlig

att uppfylla och följaktligen orimlig, han ansett böra utgå, dels ock §

5, i fråga hvarom herr Kardell anfört:

»Bestämmelser om konfirmationsundervisning och konfirmation

finnas endast i kyrkohandboken af 1811, men icke i gällande kyrkolag.

Att vid sådant förhållande nu intaga i lagen dit hörande föreskrifter

synes mig så mycket mindre lämpligt, som konfirmationstvånget långt,

före detta borttagits. Folkskolans växande utveckling gör särskild! konfirmationsundervisningen

småningom öfverflödig; aktningen för samvetsfriheten

bör hindra antagandet af en lag, som tvingar föräldrar med

från statskyrkan afvikande åsigter att sända sina barn till statskyrkliga

nattvardsskolor. Om § 5 förkastas, förblifVer ju förhållandet i alla händelser

sådant, som det nu är.

På grund häraf anser jag, att utskottet bort utan vidare afstyrka

bifall till Q 5.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:52 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majis proposition n:o 28 med förslag till lag om enskild själavård m. m. a1 i texten