Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. , Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till viss ändring i förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1861.

1894-03-30 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:36, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. , Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till viss ändring i förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1861.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

JT:o 36.

■■ t ., ; f -" •'' '' . : f . t ; 1 ! '' : I 1 i * '' )l i • • ■ < I-. ;,, , i ■ > - j f f ‘ ■ *: .. , , ’ *

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. ,

Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af

förslag till viss ändring i förordningen angående utvidgad

näringsfrihet den 18 juni 1861.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 117, anför herr L. Dahlstedt, med hvilken sexton kammarens

ledamöter instämt:

Genom kongl. brefvet den 29 november 1839 upplifvades de bestämmelser

rörande förbud för införsel och försäljning af bränvin i lappmarken,

som förekommo i kongl. brefven den 3 december 1740 och den

29 november 1743, och genom kongl. brefvet den 15 december 1848

utsträcktes nämnda förbud att gälla äfven konjak, rom och arrack.

Befolkningen i lappmarken hade emellertid på senare tid vetat att

med kringgående af lagen förskaffa sig en dryck, som kunde tillfredsställa

dess behof efter spritvaror, nemligen i ett tekniskt fabrikat af parfymer

eller s. k. eau de cologne, hvilket fabrikat innehölle en alkoholhalt från

40 till 62 procent och endast en obetydlig del välluktande tillsatser.

Sedan denna vätska blifvit upphettad för att få nämnda för smaken

obehagliga tillsatser aflägsnade, förtärdes återstoden såsom bränvin. Genom

vätskans starka alkoholhalt och förmodligen äfven i följd af att berörda

för helsan skadliga tillsatser icke kunde helt och hållet undanrödjas, hade

de, som förtärde dylik vätska, i allmänhet blifvit i hög grad öfverlastade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

5

och under flera dagar besvärade af illamående. Att betänkliga oordningar

under sådana förhållanden skulle uppkomma, vore lika naturligt som att

den samvetsgranne åklagaren skulle söka vidtaga åtgärder för att stäfja

ett slikt ofog.

Sålunda hade en allmän åklagare vid Lycksele lappmarks tingslags

häradsrättt påstått ansvar å en handlande för det denne under år 1884

till Sorsele socken infört och uti sin i kyrkostaden derstädes belägna handelslokal

buteljvis försålt eller låtit försälja en rusdryck under namn af

eau de cologne, i följd hvaraf fylleri och oordning uppkommit i kyrkostäden.

Genom utslag den 22 juni 1885 utlät sig emellertid häradsrätten,

att, enär ifrågavarande vätska, hvilken icke vore afsedd att såsom dryck

användas, icke vore att hänföra till brända eller distillerade spirituösa

drycker samt svaranden icke blifvit öfvertygad att hafva försålt samma

vätska med vetskap derom, att densamma varit af köparen ämnad att såsom

rusgifvande medel användas, blefve svaranden från ansvar befriad.

Öfver detta utslag anfördes besvär af åklagaren så väl hos Svea hofrätt som

hos Kongl. Maj:t i högsta domstolen, men båda dessa domstolar, Kongl.

Maj:t genom utslag den 14 december 1886, funno skäl icke vara anfördt,

som kunde verka ändring i häradsrättens utslag.

I följd af denna utgång af åtalet ansåge sig handlandena ega laglig

rätt att till hvilken utsträckning som helst försälja vara af ifrågavarande

slag, deraf blifvit en naturlig följd, att fyllerilasten med deraf föranledda

oordningar allt mer och mer gripit omkring sig. På grund af Kongl. Maj:ts

ofvan åberopade utslag vågade allmänna åklagaremagten icke vidare ingripa

för ställande af ofoget, hvilket numera så tagit öfverhand, att stora

bekymmer uppkommit hos den rättänkande delen af befolkningen.

Åtskilliga socknar inom Vesterbottens län hade genom beslut å vederbörande

kommunalstämmor jemte vitsordande af det missbruk, som uti

förevarande fall egde rum, i det att eau de cologne nästan uteslutande

köptes och förtärdes såsom rusdryck och att i de flesta fall personer, som

anträffades såsom öfverlastade, blifvit berusade genom förtärande af dylik

vara, anmodat motionären att fästa Riksdagens uppmärksamhet på de beklagliga

förhållanden, som i ty fall egde rum inom lappmarken, samt söka

vidtaga åtgärder för hämmande af ett ofog, som, derest det finge opåtaldt

fortgå, tvifvels utan kom me att betänkligt inverka på sedlighet och god ordning

inom orten, äfvensom motverka ortens höjande i ekonomiskt hänseende.

Jemväl vederbörande åklagare hade hos motionären gjort framställning

i enahanda syfte som kommunerna. Sålunda hade, bland annat,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

framhållits, hurusom, efter meddelande af Kongl. Maj:ts ofvan berörda

utslag den 14 december 1886, samvetslöse landthandlande till hvarje större

kyrkohelg anskaffat och tillhandahållit allmänheten större eller mindre

partier parfymeradt bränvin eller sprit; att denna rörelse allt mer och

mer gripit omkring sig, såsom exempel hvarpå anförts, att bland den

ringa mängd folk, som besökte Sorsele sockens kyrkostad, en enda handlande

kunde på en afton afyttra från 200 till 800 st. buteljer om 1/3

liters rymd, samt att, då denna vätska vanligen innehölle en alkoholhalt

af mer än 61 procent, de personer, som häraf berusade sig, blifvit särdeles

vilda och oregerliga och mer än vanligt förlorat besinningen och

medvetenheten af godt och ondt.

Det öfverklagade missbruket förekomme för öfrigt ej blott inom lappmarkerna

i Norrbottens och Vesterbottens län, utan äfven inom andra delar

af Norrland.

Sedan motionären erinrat derom, att förevarande fråga, ehuru under

annan form, varit föremål för 1888 och 1889 årens Riksdagars bepröfvande,

fortsätter motionären:

Då rättigheten att försälja spirituösa drycker samt öl och vin vore

medgifven endast efter vederbörandes hörande och en i sina detaljer bestämd

ordning, men för rättigheten att försälja tekniska fabrikat, innehållande

sprit, någon annan åtgärd icke behöfde vidtagas än de, som omförrnäldes

i förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864,

syntes motionären större skäl förefinnas att för undanrödjande af det af

honom påpekade missbruket tillerkänna kommunerna enahanda rätt att

stäf]a oordningar, som vore medgifven i 14 § i förordningen angående

försäljning af vin, maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885 samt 35 §

i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra

brända eller distillerade spirituösa drycker den 31 oktober 1891.

Då det icke vore bruket utan missbruket af parfymerade vätskor, som

borde blifva föremål för en inskränkning i försäljningsrättigheten, och dylika

restriktiva lagbestämmelser icke lämpligen hade sin plats i sistnämnda

förordning, vore enligt motionärens åsigt den bästa utvägen för uppnående

af det åsyftade målet att söka få i näringsfrihetsförordningen införd någon

föreskrift af enahanda art, som återfunnes i förenämnda båda förordningar

om försäljning af vin, maltdrycker m. in. samt spirituösa drycker.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer motionären:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

ändring i ofvan berörda kongl. förordning den 18 juni 1864, att, om

oordningar visa sig å ställe, der handel bedrifves med tekniska fabrikat

— parfymer eller s. k. eau de cologne — som innehålla sprit, och sådant,

oaktadt skedd erinran från vederbörande, fortfar, så att innehafvaren af

handelsrörelsen icke anses vara lämplig att vidare utöfva försäljning af

dylik vara, magistraten eller kommunalnämnden må ega rått att förbjuda

en slik försäljning.

Af åtskilliga ärendet rörande handlingar, som motionären stält till

utskottets förfogande, och af hvilka handlingar utdrag af kommunalstämmoprotokoll

från tre olika socknar inom Vesterbottens län, äfvensom två

analysbevis från kemiska stationerna i Hernösand och Umeå såsom bilagor

fogats vid detta utlåtande, har utskottet inhemtat, att socknemännen inom

tretton kommuner äfvensom sex länsmän i nämnda län samt tre länsmän

från Jemtlands län enstämmigt vitsordat, att ett tekniskt fabrikat, som

vid undersökning befunnits innehålla 48 volumprocent alkohol och derutöfver,

under benämning af eau de cologne derstädes allmänt användes

såsom rusdryck, samt kraftigt betonat nödvändigheten af lagstiftningsåtgärder

i syfte att hämma detta onda.

Vederbörande åklagare framhålla särskild! svårigheten att beifra missbruk

af försäljningen af så kallad eau de cologne. Domstolarne hade

frikänt de för sådana förseelser tilltalade på den grund, att ifrågavarande

vätska ej vore att hänföra till sådana spritdrycker, som omförmäldes i

bränvinsförsäljningsförordningen; och äfven då sådan försäljning bedömts

såsom försäljning af spirituösa drycker, hade den tilltalade befriats från

ansvar, enär det ej ansetts vara i målet styrkt, att han försålt vätskan

med vetskap, att densamma i orten användes såsom rusdryck.

Med afseende å de för allmän ordning och sedlighet menliga följder,

som handeln med tekniska fabrikat, innehållande sprit, visat sig medföra

särskild! inom de norra delarne af vårt land, finner utskottet, i likhet med

motionären, lagstiftningsåtgärder i syfte att motarbeta det nu rådande

missbruket af dylika vätskor synnerligen önskvärda och af verkligt behof

påkallade. Om än den utväg, motionären för sådant ändamål i sin framställning

anvisat, kan synas väl värd att beaktas, föreställer sig utskottet,

att tilläfventyrs äfven andra sätt för ordnandet af denna fråga kunna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

gifvas, och att sålunda det af motionären afsedda önskningsmålet bäst

främjas derigenom, att Riksdagen i skrifvelse anhåller, att Kongl. Maj:t

ville efter föregången fullständig utredning af frågan pröfva i hvilken

rigtning en lagstiftning i ämnet bör gå; och föranlåtes utskottet för den

skull, under åberopande af hvad här ofvan blifvit anfördt, hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utreda på hvad

sätt försäljning af tekniska fabrikat, som innehålla

sprit, må, der sådan försäljning visar sig medföra oordningar,

kunna inskränkas eller förbjudas samt, derest

förhållandena skulle dertill föranleda, låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till för sådant ändamål

erforderlig ändring i gällande lagstiftning.

Stockholm den 30 mars 1894.

På lagutskottets vägnar:

E. von KRUSENSTJERNA.

Bilagor till lagutskottets utlåtande n:o 36.

A). Utdrag af kommunala tämmoprotokoll från:

1. Sorsele socken den 12 november 1893.

— — — Såsom belysning af huru oförsynt och skamlöst handeln

med parfymeradt bränvin under namn af eau de cologne bedrifves,

skulle i protokollet antecknas, att under en kyrkhelg en enda landthandlande

kunnat försälja ända till 300 flaskor parfymeradt bränvin af

omkring 60 till 62 procent alkoholhalt. Icke allenast äldre, på spritdrycker

begifna personer utan äfven halfvuxna ynglingar brukade förse

sig med och berusa sig af denna spritvara, så att det numera under

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 36. 9

kyrkohelgerna vore sällsynt att få se nyktra personer. Derest lao-stiftningen

ej trädde emellan för att stäfja detta oskick, komme denna spirituösaförsäljning

att inom kort helt och hållet demoralisera och förderfva befolkningen

och alla bemödanden för upprätthållande af ordning och skick

blifva fruktlösa.---

o

2. Asele socken den 2 december 1893.

Ett förfärligt missbruk af denna handelsvaras försäljning

till rusdryck egde rum och det i så hög grad, att en öppen bränvinsminutering

ej skulle kunna åstadkomma större skada och förderf inom

församlingen. Synnerligast vore detta fallet med en eau de cologne-sort,

som här ginge under namnet Victoria. Att denna rusdryck vore°mycket

skadlig för helsan och dertill medförde- oerhörda penningeutgifter för de

olyckliga offren under dryckenskapslasten, torde vara hvarje lappmarksbo

bekant. De närvarande socknemännen ville derför genom ortens riksdagsman

anropa regering och Riksdag om förändrad lagstiftning rörande denna

handelsvara, som hotade att dränka isynnerhet lappmarkens invånare i

elände och skam. — — —

3. Dorotea socken den 2 december 1893.

— — — Socknemännen förklarade enhälligt, att missbruk med

försäljningen af så kallad eau de cologne i hög grad egde rum, att

åtskilliga handlande inom socknen genom försäljningen af sådan vara hade

sin förnämsta inkomstkälla, att nämnda vara uteslutande köptes och förtärdes

såsom rusdryck, samt att öfverlastade personer i de flesta fall fått

sitt rus genom förtärandet af denna dryck. — — —

B). Analysbevis från:

1. Kemiska stationen i Hernösand.

Till kemiska stationen i Hernösand har Konungens befallningshafvande

i Vesternorrlands län på begäran af kronolänsmannen K. A. Hultgren den

13 sistlidne^ juni inlemnat en flaska med innehåll, med begäran att bemälda

innehall matte undersökas och intyg meddelas huruvida detsamma

kunde anses som spritdryck eller icke.

Flaskan, en vanlig halfbutelj med mörkt glas, var försedd med en

hvit etikett med dera i klätt tryckt: y>Eau de Cologne)) Prinsessan Victoria

For ladies Stockholm, samt var förseglad med II. B. i sigillet.

Bill. till Rilcsd. Prat. 18.94. 7 Sami. 13 Iläft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

Enligt bifogad skrifvelse var flaskan med innehåll inköpt hos förre

öltapparen Johan Petter Johansson i Tängsta.

Vid undersökning befans den i flaskan inneslutna vätskan bestå af

med vatten utspädd alkohol, med en ytterst svag parfymartad lukt.

Vid försök att uthålla eu del af vätskan på eu ren näsduk, försvann

strax den parfymartade lukten och endast en lukt af bränvin qvarblef.

Alkoholhalten uppgick vid 15 gr. C. till 48,8 vol.-proc.

Egentliga vigten vid 15 gr. uppgick till 0,937.

På grund af så väl den låga alkoholhalten (vanlig Eau de Cologne

innehåller i minimum 75 proc. alkohol under det att sexgradigt bränvin

innehåller 46 proc.) som den ringa mängden deri förekommande aromatiska

ämnen, kan det undersökta profvet ej anses såsom Eau de Cologne eller luktvatten,

utan måste anses såsom bränvin, d. v. s. ett njutningsmedel, afsedt

till invärtes bruk.

Hernösand å kemiska stationen den 5 juli 1892.

C. G. Strokirk.

2. Kemiska stationen i Umeå.

I en med länsmanskontorets i Åsele sigill förseglad låda insändes af

kronolänsmannen O. Sundelin till undersökning en qvartersbutelj Extrait

d’Eau de Cologne (å korken en gyllene lapp med T Å P i röda bokstäfver

inom en röd ring, å etiketten »Extrait d’Eau de Cologne, Cologna»

samt en vy af Cöln och fyra vapen). Detta prof hade svag lukt af

lavendelolja och 48,3 procent sprit, således något starkare än vanligt bränvin,

men tydligen fabriceradt till rusdryck, ej till luktvatten.

Kemiska stationen i Umeå den 16 februari 1894.

C. N. Pahl.

STOCK HOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 18 94.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:88 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående viss ändring i förordningen om utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864. s. 3 i texten