Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 17 kap JO § handelsbalken.

1894-04-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:46, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 17 kap JO § handelsbalken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

1

F:o 46.

»

Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1894, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 17 kap

JO § handelsbalken.

Sedan i 17 kap. handelsbalken 2—9 §§ uppräknats åtskilliga

klasser af förmånsrätter, meddelas i 10 § af nämnda kapitel, sådant sistnämnda

lagrum lyder enligt förordningen den 8 oktober 1861, följande

stadgande: ,

»Sedan tages omyndigs fordran bos föräldrar eller förmyndare ut,

äro förmynderskap flera; ege de omyndige sig emellan lika rätt».

I skrifvelse till Kongl. Magt den 13 maj 1891 framhöll Riksdagen,

att i 17 kap. 10 § handelsbalken föreskrift saknades, huru länge förmånsrätten

för omyndigs fordran skulle ega bestånd efter förmynderskapets

upphörande. Ifrågavarande lagrum torde nemligen närmast afse

det förhållande, att förmyndaren råkat i konkurs under förmynderskapets

utöfning, och i 23 kap. 4 § ärfdabalken funnes endast bestämmelse

om den tid, inom hvilken lemnad redovisning finge af myndling klandras.

Praxis hade emellertid utvecklat sig derhän, att förmånsrätten åtföljde

myndlingens fordran, så länge denna hölles vid lif. En dylik praxis

vore emellertid betänklig för den allmänna krediten och egnad att föranleda

missbruk af hvarjehanda slag. Särskildt hade fall förekommit,

då förmyndare begagnat myndlings medel i egen rörelse samt affärsvänner

till den förre, okunnige om detta förhållande, föranlåtits att bevilja

honom kredit i allt för stor utsträckning. Hänsyn borde emellertid

tagas jemväl till det fall, att förmynderskapet öfverftyttades från en

Bill. till Riksd. Vrot. 1894. 7 Sami. 26 Höft. (N:o 46).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

till annan person, som hade att i förhållande till sin företrädare bevaka

myndlingens rätt. Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemstälde

Riksdagen, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan lagbestämmelse, hvarigenom den i 17 kap.

10 § handelsbalken stadgade förmånsrätt för omyndigs fordran begränsades

till viss tid, efter det förmynderskapet upphört.

I anledning af denna skrifvelse framlade Kongl. Maj:t, som funnit - sig icke böra biträda Riksdagens i skrifvelsen uttalade mening, för 1893

års Riksdag följande förslag till ändring i ifrågavarande lagrum.

»Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut.

Aro förmynderskap flera, ege de omyndige sig emellan lika rätt. Har

den, som myndig blifvit, låtit sin fordran innestå längre tid än tre år

sedan den genom godkänd eller oklandrad redogörelse eller genom laga

kraft egande dom blifvit bestämd, upphöre den förmånsrätt, som nu

sagd är. Lag samma vare, der ej tillträdande förmyndare eller målsman,

inom lika tid, utsökt den omyndiges fordran hos den, som iörut förmyndare

varit.

Lagutskottet vid 1893 års Riksdag afstyrkte emellertid förslaget

och anförde till stöd derför följande:

Den företrädesrätt vid konkurs, som enligt nu gällande lag tillkommer

myndling under förmynderskapet, bör enligt utskottets åsigt

följa honom i hans fordringsrätt endast så lång tid, efter det förmynderskapet

upphört, som skäligen kan vara erforderlig för medlens uttagande

bos den förre förmyndaren. Enligt hvad bär ofvan blifvit antyda

måste det nemligen anses såsom ej väl öfverensstämmande med

de öfrige borgenärernas rätt, att den myndigblifne eller den omyndiges

nye målsman, ehuru han är fullkomligt berättigad att af förre förmyndaren

utkräfva de hos denne innestående medlen och sjelf är i besittning

af alla de egenskaper, som göra det för honom möjligt att iakttaga

sin rätt, skall, sedan b an en längre tid låtit dem stå inne, och

derigenom tydligen byggt sin rätt på blott personlig tillit till förre förmyndaren,

få emot andra personer begagna sig af det företräde, som

tillerkänts den omyndige just på grund af hans omyndighetstillstånd.

Frågan gäller således endast det sätt, på hvilket en begränsning af

förmånsrättens fortvaro står att ernå. Riksdagen har i sin ofvan omförmälda

skrifvelse för vinnande af en sådan begränsning anvisat den

utväg, att gränsen för förmånsrättens fortvaro bestämmes till viss tid,

räknad från förmynderskapets upphörande. Kongl. Maj:ts förslag har

emellertid sökt uppnå det åsyftade målet på ett annat sätt genom föreskriften,

att tidsfristen skall räknas från det den omyndiges fordran

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande, N:o 46. 3 >

genom godkänd eller oklandrad redogörelse eller genom laga kraft

egande dom blifvit bestämd. På sätt högsta domstolen vid granskningen

af det inom justitiedepartementet i ämnet uppgjorda förslag, hvilket

öfverensstämmer med det nu föreliggande, anmärkt, anser utskottet, att den

åtskilnad i fråga om förmånsrätten, hvilken skulle blifva beroende deraf,

huruvida förmyndareredogörelse aflemnats eller icke, saknar inre berättigande

och gifver lätteligen anledning till betydande praktiska olägenheter.

Med hänsyn till hvad utskottet här ofvan anfört till stöd för en

begränsning af förmånsrättens fortvaro, måste det, från nämnda synpunkt

sedt, anses vara fullkomligt utan betydelse, huruvida förmyndareredogörelse

aflemnats eller icke. Men enligt det nu framlagda förslaget,

skulle, om redogörelse afgifves, förmånsrätten upphöra efter viss

tid; om åter redogörelse ej afgifves, inträder samma förhållande som

enligt nu tillämpad praxis, det vill säga att förmånsrätten följer med

fordringen huru länge som helst efter förmynderskapets upphörande.

Men häraf blifver åter en följd, såsom i högsta domstolen jemväl anmärkts,

att det kommer att ligga i vederbörandes egen magt att undandraga

sig tillämpligheten af lagstadgandet. Dertill fordras blott, att

den redovisningsskyldige efter uttrycklig eller tyst öfverenskommelse

med den, som har att fordra redovisning, underlåter att afgifva sådan,

och så länge detta förhållande fortfar, är derigenom all verkan af lagbestämmelsen

tillintetgjord. Har redovisning verkligen aflemnats, kan

fordringsegaren utan synnerlig svårighet genom fördöljande af detta

förhållande bevara den förmånsrätt, han borde vara förlustig. Utan

tvifvel skulle stadgandet ofta nog gifva anledning till tvist, huruvida

vederbörlig förmyndaredogörelse afgifvits eller icke, och om tiden när

den aflemnats.

Denna utskottets hemställan blef af båda kamrarne bifallen.

Uti en vid innevarande riksdag inom Andra Kammaren väckt,

till lagutskottets behandling hänvisad motion n:o 47 hemställer herr

A. P. Gustafsson med erinran om Riksdagens omförmälda skrifvelse

samt under hänvisning till den utredning, som vid frågans föregående

behandling inom Riksdagen lemnats, att Riksdagen för sin del måtte

besluta, att 17 kap. 10 § handelsbalken skall erhålla följande förändrade

lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

Sedan tages omyndigas fordran tios föräldrar eller förmyndare ut.

Åro förmynderskap flera, hafva de omyndiga sig emellan lika rätt. Härden,

som myndig blifvit, utan visadt laga förfall låtit sin fordran outsökt

innestå längre tid än tre år sedan förmynderskapet upphört, vare

han den förmånsrätt förlustig, som ofvan sagd är.

Lag samma vare, der icke tillträdande förmyndare inom lika tid

utsökt omyndigas fordran hos den, som förut förmyndare varit.

Utskottet, hvilket intager samma ställning till förevarande fråga,

som af 1891 och 1893 årens Riksdagar häfdats, och alltså anser eu lagändring

i motionens syfte vara önskvärd, finner emellertid, då Kongl.

Maj:t så nyligen som vid 1893 års riksdag förklarat sig icke kunna

godkänna ett förslag uti ifrågavarande rigtning, sig icke böra tillstyrka

Riksdagen att vidtaga någon åtgärd i anledning af motionen; och får

utskottet följaktligen hemställa,

att motionen icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 april 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation:

af herrar Erickson och J. Anderson;

samt af herr Annerstedt beträffande utskottets motivering.

STOCKHOLM* P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1894.

I

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.