Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vuckt motion om ändrad lydelse af 18 kap. 15 § strafflagen.

1894-04-17 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:52, Utlåtande, i anledning af vuckt motion om ändrad lydelse af 18 kap. 15 § strafflagen.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

00? . ki .!''

N:o 32.

Ank. till Riksd. kansli den 17 april 1894, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af vuckt motion om ändrad lydelse af 18 kap.

15 § strafflagen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 96, har herr J. Andersson i Ölsund framlagt förslag

till lag om ändrad lydelse af 18 kap. 15 § strafflagen.

Sedan motionären erinrat, att enligt nu gällande strafflag högsta

straffet för fylleri vore allenast tjugu kronors böter, framhåller han såsom

sin åsigt, att en förhöjning i straffet i fråga vore nödig och jemväl

skulle visa sig nyttig. Härvid fäste sig motionären först och främst vid

nykterhetens intresse: vissheten om att den, som i öfverlastadt tillstånd

uppträdde å allmän plats, .derigenom utsatte sig för den allvarligare

tillrättavisning, som läge i ett högre bötesstraff, skulle helt säkert bidraga

till minskande af superiet eller åtminstone till hejdande af dess

öfverdrifter. Men äfven i ett annat afseende syntes en skärpning af

straffet vara af behofvet påkallad. Det vore ett allmänt erkändt förhållande,

att de flesta brott beginges under rusets inflytande; och kunde

en sådan ändring, som den af motionären föreslagna, leda till minskande

af superiet, så skulle den sålunda i sin mån bidraga till hämmande

jemväl af annan brottslighet. Något hinder för förändringens vidtagande

torde ej ligga deri, att fylleri straffades endast under den förutsättning,

att den berusade uppträdde å allmän plats.

Till sist anmärker motionären, att det nu stadgade bötesmaximum

torde vara allt för ringa vid bestraffande af upprepade fylleriförseelser.

Också hade man från både domstolar och åklagare försport beklagande

deraf, att fylleri, under hvilka omständigheter som helst och huru många

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

gånger det än upprepats, icke kunde beläggas med högre straff än

böter af tjugu kronor. Motionären vore för sin del mest böjd för ett

borttagande af hvarje begränsning af bötesmaximum för fylleriförseelser,

och ansåge, för den händelse en sådan skärpning skulle anses vara allt

för stor, att detta maximum borde höjas åtminstone till ett hundra kronor.

På dessa grunder hemställer motionären, att Riksdagen ville för

sin del besluta, antingen att 18 kap. 15 § strafflagen skall erhålla följande

förändrade lydelse:

Öfverlastar sig någon af starka drycker så, att af hans åtbörder

eller orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan, att han är drucken,

och träffas han i sådant tillstånd å väg, gata eller annat allmänt ställe,

straffes, för fylleri, med böter;

eller att åt nämnda lagrum må gifvas denna förändrade lydelse:

Öfverlastar sig någon----straffes, för fylleri, med böter

högst ett hundra kronor.

Det i ifrågavarande lagrum för fylleri stadgade straff, hvilket afser

endast det fall, att den berusade uppträder å allmän plats utan att i

öfrigt bete sig förargelseväckande, synes utskottet vara afpassadt efter

förseelsens beskaffenhet. Det är nemligen att märka, att den berusade,

om han å dylik plats förer oljud eller oväsende eller eljest kommer

förargelse åstad, derför ådrager sig särskildt ansvar.

Då utskottet för öfrigt är af den åsigt, att den, som är hängifven

åt fyllerilasten, icke lärer låta sig rättas derigenom, att han

drabbas af allt högre bötesstraff vid upprepade förseelser uti ifrågavarande

hänseende, samt att nykterheten i allmänhet bättre främjas på

andra vägar än genom höjda straffbestämmelser mot fylleri, hemställer

utskottet,

att motionen icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 april 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. Ånnerstedt.

Bill. till Rik sd. Prof. 1894. 7 Sami. 29 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.