Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 1 § i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

1894-04-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:53, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 1 § i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

1

N:o 53.

Ank. till Riksd. kansli den 19 april 18Ö4, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse

af 1 § i förordningen om landsting den 21

mars 1862.

I 1 § af förordningen om landsting den 21 mars 1862 stadgas:

»I hvarje län skall finnas ett landsting, sammansatt af valda ombud

från länets städer och härader eller tingslag; dock att detta stadgande

äfvensom hvad här nedan föreskrifves, icke eger tillämpning å stad,

som har mera än 25,000 invånare. Landstingsmännen äro i utöfriingen

af sitt uppdrag icke bundna af valmäns föreskrifter.»

Uti en vid sistlidne riksdag väckt motion hemstälde herr J. Johnsson

i Bollnäs, att förenämnda lagrum måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

I hvarje län skall finnas ett landsting, sammansatt af valda ombud

från länets städer och härader eller tingslag; dock att detta stadgande

äfvensom hvad här nedan vidare föreskrifves, icke må ega tillämpning

på stad, som har en folkmängd af minst en etthundrafemtiondedel af

rikets hela invånareantal. Landstingsmännen äro i utöfningen af sitt

uppdrag icke bundne af valmäns föreskrifter.

Efter erinran om ifrågavarande lagrums nuvarande lydelse anfördes

till stöd för motionen:

»I G § af det förslag till ändring af riksdagsordningen, som af 1892

Bill. till Biiad. Prof. 1834. 7 Samt. 30 Haft. fN\o 53). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

års Riksdag antagits att hvila för vidare grundlagsenlig behandling,

stadgas följande:

»1. Första Kammarens ledamöter skola, till ett antal af etthundrafemtio

och för en tid af nio år, utses af landstingen och fullmägtige i

de städer, som ej i landsting deltaga.

2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd,

utgör en valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område,

väljes en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel

af rikets folkmängd.

3. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 2 sägs,

väljes dock en riksdagsman.»

Om detta förslag skulle blifva upphöjdt till grundlag, utan att motsvarande

ändring i nu gällande förordning angående landsting vidtages,

skulle den grundsats, som komme att gälla för de olika landstingsområdena

och de större städernas rätt att utse ledamöter af Första

Kammaren, icke vara tillämplig på stad med något öfver 25,000 invånare,

hvilken stad fortfarande skulle utgöra en valkrets och utse

ledamot af sistnämnda kammare.

Då hela rikets folkmängd, enligt officiella uppgifter, vid 1890 års

slut utgjorde 4,784,981 invånare, skulle den qvot, som berättigar landstingsområde

att utse ledamot af Första Kammaren, utgöra cirka 31,900,

och då denna qvot vid tiden för tillämpningarna af ifrågavarande grundlagsförslag

genom folkmängdens tillväxt torde komma att ytterligare

ökas, är det af vigt, för vinnande af likställighet mellan stad och

landsting i berörda afseende, att sådan ändring i landstingsförordningen

varder vidtagen, att de grundsatser, som i förslaget till riksdagsordning

§ 6 funnit uttryck, jemväl blifva å förstnämnda förordning tillämpliga.

Men om således redan nu en ändring i omförmälda afseende är för

vinnande af likhet i den representativa rätten mellan stad och landstingför

val till Första Kammaren påkallad, så skulle, om sådan ändring ej

varder vidtagen, de anmärkta missförhållandena, genom folkmängdens

snabbare tillväxt i städerna än på landsbygden, medföra olägenhet, icke

allenast derigenom att landstingens inflytande på valen till Första Kammaren

skulle småningom minskas och undergräfvas, enär den qvot af

folkmängden, som berättigar landsting att utse ledamot, successivt

ökades, under det att så ej vore fallet med stad, som hade en folkmängd

af något öfver 25,000 invånare, utan jemväl det absurda förhållande

förr eller senare, beroende på folkmängdens snabbare eller

långsammare tillväxt, inträffa, att de olika valkretsarne komme att utse

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 53. 3

flera ledamöter af Första Kammaren, än hvaraf samma kammare, enligt

förslagets § 6 riksdagsordningen, finge bestå.

Då Riksdagen fattat beslut, som afser att afhjelpa de nu befintliga

missförhållandena emellan stad och landsbygd i fråga om val till Andra

Kammaren, lärer det vara nödigt tillse, att icke nya missförhållanden

skapas i afseende å val till Första Kammaren, hvilket påtagligen blifver

fallet, om ledamöternas antal i sistnämnda kammare fixeras, utan att, i

sammanhang dermed, städernas rätt till samma val likstäldes med landstingens.

Då genom fixering af den folkmängdssiffra, som borde vara bestämmande

för stad att bilda särskild valkrets, syftet: likställighet emellan

stad och landsting i fråga om val till Första Kammaren, icke kan vinnas,

enär denna siffra snart skulle befinnas för hög eller för låg, återstår

endast att anlita den princip, som är upptagen i förslag till § 6

riksdagsordningen, nemligen att stad, med en folkmängd af minst en

etthundrafemtiondedel af rikets invånareantal, må från landsting utsöndras

och bilda egen valkrets för val af ledamot af Första Kammaren.»

Lagutskottet hemstälde emellertid, att motionen icke måtte af Riksdagen

bifallas, då det syntes utskottet icke böra ifrågasättas att föreslå

någon ändring af ifrågavarande stadgande i förordningen om landsting

utom för det fall, att ofvan nämnda grundlagsändringsförslag blefve

antaget, samt frågan alltså måste anses hafva blifvit för tidigt väckt.

Denna utskottets hemställan blef af båda kamrarne bifallen.

Uti en vid innevarande riksdag väckt, till lagutskottets behandling

öfverlemnad motion n:o 71 förnyar herr J. Johnsson, under hänvisning

till frågans behandling vid sistlidet års riksdag, sin framställning och

hemställer alltså, att Riksdagen, under förutsättning att det hyflande

förslaget till § 6 riksdagsordningen antages, för sin del måtte antaga

följande förordning'' angående förändrad lydelse af § 1 förordningen om

landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 1 i förordningen om landsting den 21

mars 1862 skall hafva följande förändrade lydelse:

T hvarje län skall finnas ett landsting, sammansatt af valda ombud

från länets städer och härad eller tingslag; dock att detta stadgande,

äfvensom hvad här nedan vidare föreskrifves, icke må ega tillämpning

på stad, som har eu folkmängd åt minst en etthundrafemtiondedel af

rikets hela invånareantal. Land stingsmännen äro vid utöfning af sitt

uppdrag icke bundna af valmäns föreskrifter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

Lika med motionären anser utskottet, att antagandet af omförmälda

grundlagsändringsförslag skulle, derest 1 § af ifrågavarande förordning

bibehölles oförändrad, kunna i afseende å rätten att utse riksdagsman

i Första Kammaren föranleda missförhållanden emellan landstingen och

vissa städer, som ur landstinget utträdt; och då Riksdagen numera för

sin del antagit samma förslag, samt utskottet finner den af motionären

förordade ändringen i förevarande § vara en lämplig och tillfyllestgörande

åtgärd till undvikande af dylika missförhållanden, får utskottet

alltså hemställa,

att Riksdagen för sin del må antaga följande

Lag

angående förändrad lydelse af § 1 i förordningen om

landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 1 i förordningen om

landsting den 21 mars 1862 skall erhålla följande förändrade

lydelse:

I hvarje län skall finnas ett landsting, sammansatt

af valda ombud från länets städer och härader

eller tingsslag; dock att detta stadgande, äfvensom

hvad här nedan vidare föreskrifves, icke eger t-illlämpning

å stad, som har en folkmängd af minst en

etthundrafemtiondedel af rikets hela invånareantal.

Landstingsmännen äro i utöfningen af sitt uppdrag

icke bundne af valmäns föreskrifter.

Stockholm den 20 april 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

5

Reservation

af herrar Annerstedt, von Krusenstjerna, Pehrsson, Öländer, von

Stapelmohr, Bruzelius, Kardell och E. Svensson hvilka anfört:

En stads utträde ur landstinget medför icke oväsentliga rubbningar

i förhållandet mellan staden och länet i öfrigt med afseende å de angelägenheter,

hvilka äro föremål för landstingens verksamhet, och utskiftningen

af de vid skilsmessan befintliga gemensamma anstalter och inrättningar

krafvel- för sitt genomförande överenskommelser emellan staden

och landstinget, hvilkas affattande i öfverensstämmelse med rättvisans

och billighetens fordringar är en ganska grannlaga uppgift. Sedan staden

ur landstinget utträdt och ordnat sina angelägenheter såsom ett derifrån

helt och hållet afskildt samhälle, medför ock en återförening med landstinget

för staden icke ringa rubbningar i åtskilliga förhållanden och

olägenheter af ganska afsevärd betydenhet. Det synes derför enligt

reservanternas uppfattning vara uppenbart, att lagstiftningen i fråga icke

bör gifvas ett sådant innehåll, att påföljden deraf sannolikt blefve den,

att städer, hvilka komme att uppnå den folkmängdssiffra, som betingar

till utträde ur landstinget, under den närmaste tiden derefter vexelvis

skulle utgå från och återinträda i landstinget. Då nemligen erfarenheten

utvisar, att af lätt förklarliga anledningar de medelstora städernas utveckling

här i landet eger rum på det sätt, att en tidsperiod af

hastig tillväxt efterföljes af eu kortare eller längre period, under hvilken

endast en obetydligare tillökning i stadens folkmängd eller till och med

nära nog stillestånd deri förekommer, kan den af motionären föreslagna

regeln, vid det förhållande att tillväxten i hela landets befolkning

försiggår med större likformighet, otvifvelaktigt leda dertill, att stadens

folkmängd ena året uppgår till minst en etthundrafemtiondedel af rikets

hela invånareantal och ett följande år sjunkit derunder, oaktadt någon

absolut minskning i stadens befolkning icke eger rum.

Då den af staden utsedde riksdagsmannen i Första Kammaren

kommer att bibehålla sitt mandat under den tid af nio år, för hvilken

han blifvit utsedd, skulle derunder staden flera gånger kunna komma

att utträda ur landstinget och dermed återförenas, utan att detta medförde

någon inverkan på representationens sammansättning, och vore

staden händelsevis skild från landstinget vid den tidpunkt, då denna

representants mandat går till ända, skulle samma förhållande komma att

fortsättas. Följaktligen skulle staden blifva underkastad alla de olägenheter,

som af en dylik vexling härflyta, utan att det åsyftade målet, in
Bih.

till ltiksd. Prot. 1894. 7 Sami. 30 Käft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

skränkningen i stadens rätt att välja särskild riksdagsman i Första

Kammaren, kommer att uppnås. De olägenheter, som sålunda skulle

blifva en följd af antagandet utaf den föreslagna förändringen i 1 § i

landstingsförordningen synas reservanterna helt och hållet kunna förekommas

genom tilläggandet af bestämmelsen, att stad, som utträdt ur

landsting, ej skall med landstinget återförenas, så framt ej stadens folkmängd

nedsjunker under det invånareantal, som berättigat staden till

utträde — en bestämmelse hvilken i det afseende, hvarom nu är fråga,

står i fullständig öfverensstämmelse med innehållet i hittills gällande

1 § i landstingsförordningen. Dessutom vilja reservanterna framhålla, att

lagförändringen icke i någon händelse synes böra hafva den inverkan,

att Gefie stad, som redan uppnått den folkmängdssiffra, att staden jemlikt

nu gällande lag utträdt ur landstinget, men hvars folkmängd dock

icke uppgår till en etthundrafemtiondedel af likets hela invånareantal,

skulle på grund af lagändringen fråntagas den rättighet att ej deltaga

i landsting-, som denna stad redan förvärfvat.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt anse reservanterna, att

utskottets hemställan bort hafva följande lydelse:

att Riksdagen för sin del. ville antaga följande

Lag

angående förändrad lydelse af § 1 i förordningen om

landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 1 i förordningen om

landsting den 21 mars 1862 skall erhålla följande förändrade

lydelse:

I hvarje län skall finnas ett landsting, sammansatt

af valda ombud från länets städer och härader

eller tingslag; dock att detta stadgande, Äfvensom

hvad här nedan vidare föreskrifves, icke eger tilllämpning

å stad, som har en folkmängd af minst en

etthundrafemtiondedel af rikets hela invånareantal, eller

å stad, som utträdt ur landsting och hvars invånare:1''

antal ej minskats under det, som berättigat staden till

utträde. Landstingsmännen äro i utöfningen af sitt

uppdrag icke bundne af valmäns föreskrifter.

. ; ''il

Herrar Hasselrot, C. H. Lundström och F. Andersson hafva begärt

få här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom

utskottet. . v,\ a-a

Stockholm, K. L. Beclcman, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:96 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 1 § i förordningen om landsting den 21 mars 1862. a1 i texten