Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 56

1894-04-21 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:56, Lagutskottets Utlåtande N:o 56

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

1

N:o 36.

Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1894, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 §

ärfdabalken, lag angående värdering af död mans bo

och lag angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar

och andra ärenden den 16 juni 1875, dels ock väckt

motion i anledning af nämnda förslag till lag angående

värdering af död mans bo.

Kongl. Maj:t har. den 21 sistlidne februari till Riksdagen aflåtit

en till lagutskottet hänvisad proposition n:o 44, så lydande:

Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt 87 § regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1:°) lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken;

2:o) lag angående värdering af död mans bo; och

. 3-°) lag angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående

särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den

16 juni 1875.

Det vid propositionen fogade förslag till lag angående ändrad

lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken är af följande lydelse:

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 7 Sami. 32 Käft. '' (N:o 56).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken.

Härigenom förordnas, att 9 kap. 4 § ärfdabalken skall erhålla

följande förändrade lydelse:

Nu är boet upptecknadt; då bör en afskrift af bouppteckningen

hos domaren ingifvas inom en månad derefter; men i häradsrätten vid

nästa ting. År någon af arfvingarne omyndig eller utrikes stadd ; varde

ock den rätt hos domaren intecknad, som omyndig eller utrikes vistande

i arfvet eger.

Mot ifrågavarande lagförslag bar utskottet icke något att erinra;

och får utskottet följaktligen hemställa,

l:o) att Riksdagen ville godkänna det af Kongl.

Maj:t framlagda förslaget till lag angående ändrad

lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken.

Ofvan omförmälda propositionen vidfogade förslag till lag angående

värdering af död mans bo lyder som följer:

Förslag

till

lag angående värdering af död mans bo.

Med upphäfvande af hvad lag och författningar innehålla mot

denna lag stridande förordnas härigenom som följer:

1 §•

Den i 9 kap. 1 § ärfdabalken föreskrifna värdering af död mans

bo skall förrättas af två eller flere af domstol i den ordning, här nedan

stadgas, utsedde värderingsmän.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

Desse skola egendomen så värdera, som de efter bästa förstånd

och samvete pröfva den vara värd, dervid värdet af aktier, obligationer

och dylika handlingar bestämmes med ledning af den vid dödstillfället

för hvarje slag af sådana handlingar gällande kurs eller eljest

gängse pris, samt värdet af fordringar, som ej anses säkra, efter hvad

skäligt anses.

2 §.

För hvarje kommun å landet och hvarje stad nämne vederbörande

underrätt före hvarje års utgång minst två inom kommunen eller staden

bosatte gode män att under nästföljande året vara värderingsmän vid

bouppteckningar.

3 §•

Dödsbodelegare stånde fritt att af de sålunda utsedde värderingsmännen

tillkalla hvilka de helst sjelfve vilja, oberoende deraf för hvilken

kommun å landet eller stad de blifvit utsedde.

4 §•

Värderingsman, som deltager i värderingsförrättning, eger derför

åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning i likhet med hvad om

nämndeman i gällande resereglemente är stadgadt.

År bo vidlyftigt eller så beskaffad^ att värderingsman med nu

stadgad ersättning ej kan anses skäligen godtgjord, ege rätten, på

gjord framställning, derom förordna efter ty skäligt pröfvas.

Den ersättning, hvarom nu stadgadt är, skall gäldas af tillgångarna

i den dödes bo.

5 §.

Då bouppteckning, vid hvars upprättande värderingsmän enligt

bestämmelserna i denna lag närvarit, ingifves till annan rätt än den,

som värderingsmännen utsett, skall värderingsmännens behörighet styrkas.

6 §•

Denna lag skall icke ega tillämpning i de fall, då borgmästare och

råd jemlikt 9 kap. 1 § ärfdabalkon för egendomens uppteckning och vär
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

dering ega nämna två eller flere redlige män, och ej heller med afseende

å . bouppteckning, som ej upptager fastighet till ett taxeringsvärde af

minst 1,000 kronor och vid hvars inregistrering styrkes, att den dödes

sammanräknade årsinkomster, deri inberäknade äfven efterlefvande

makes, enligt den vid dödstillfället senast förrättade bevillningstaxering

icke uppgått till 500 kronor.

7 §.

Hvad i denna lag är stadgadt afser ej rubbning i gällande bestämmelser

om utseende af gode män vid arfskiften.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1895; dock att före

utgången af år 1894 värderingsmän skola utses i den ordning och till

det antal, som i 2 § säges.

I sammanhang med sistnämnda förslag har utskottet till behandling

förehaft en af herr D. Persson i Tällberg inom Andra Kammaren

väckt, till lagutskottet hänvisad motion n:o 158, så lydande:

I anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 44 med förslag till

lag angående värdering af död mans bo, tager jag mig friheten erinra,

att i 1 § af nämnda lagförslag stadgas, att den ''i 9 kap. 1 § ärfdabalken

föreskrifna värdering af död mans bo skall förrättas af två eller flere

af domstol utsedde värderingsmän, och att desse skola egendomen så

värdera, som de efter bästa förstånd och samvete pröfva den vara värd.

Jag tillåter mig härvid anmärka, att enligt lagförslaget lemnas

desse värderingsmän frihet att efter eget godtfinnande värdera äfven

boets fasta egendom, utan att dervid på något sätt vara bundna vid

eller taga hänsyn till det fastigheten åsätta taxeringsvärde, en omständighet,

som enligt mitt förmenande sätter allt för mycket af både statens

och den enskildes intresse, så att säga, på spel. Ty desse värderingsmän

kunna efter godtfinnande värdera fastigheten antingen för

högt, hvarigenom den enskildes rätt förnärmades, eller också kunna de

värdera den för lågt, till förfång för staten.

Vill man hafva garanti för att både statens och den enskildes rätt

skall skyddas i detta fall, så tror jag, att det målet säkrast vinnes genom

den bestämmelsen, att fastighet skall värderas eller i bouppteckningen

upptagas i enlighet med det densamma åsätta taxeringsvärde.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 56. 5

Man kan visserligen häremot invända, att vederbörande underrätter

skola veta att tillse, det så redliga och samvetsgranna personer

blifva utsedde till värderingsmän, att ingen fara för origtiga värderingar

bör förutsättas.

Jag är villig att tro, det i de flesta fall så skall ske; men värderingsmännens

samvetsgrannhet och nit om uppnåendet af en fullt rigtig

värdering af fastigheten kunna mana dem att å marken verkställa syn

och företaga uppskattning af alla till boet hörande skogar, hvarigenom

en så tryckande och olidlig kostnad för sterbhusdelegarne skulle uppstå,

att den kunde blifva flera gånger större än den stämpelafgift, som skulle

tillfalla staten och för hvilkens skull värderingen skedde.

Med hvilket missnöje och ovilja en sådan lag skulle mottagas i

vårt land, är lätt att förutse.

Det torde icke heller vara förenligt med klokhet och god hushållning

att stifta sådana lagar rörande skattebidragen till staten, att

administrationen för skattens erhållande blifver dyrare eller går till

större summor än sjelfva skattebeloppet.

Andra paragrafen i samma lagförslag är äfven af sådan beskaffenhet,

att om den oförändrad upphöjes till lag, skall den för mången

förorsaka dryga och onödiga kostnader, i ty att der lemnas det vederbörande

underrätt frihet att utse blott två värderingsmän för hvarje

kommun.

Man kan lätt tänka sig, att rätten ej anser nödigt att utse flere

än två för kommunen, i synnerhet som blott två personer i allmänhet

mycket väl skulle kunna hinna med att utföra alla sådana inom kommunen

förekommande värderingar.

Men i stora och vidsträckta kommuner skulle desse värderingsmän

göra långa resor till och från förrättningsstället, hvilka resor också

måste betalas af vederbörande sterbhus, arfs- eller testamentstagare,

oaktadt det nära intill förrättningsstället kunde bo fullt lika redbara

och kompetente personer, som de af rätten utsedde.

När stämningsmannainstitutionen genom kongl. förordningen af

den 1.0 augusti 1877 infördes i vårt land, var man klok nog att gifva

2 § i berörda förordning följande lydelse: »kronofogde, stadsfogde,

länsman eller nämndeman vare ock stämningsman utan särskilt förordnande,

om han sig det åtager.»

Jag kan ej finna, att något hinder skulle möta eller någon olägenhet

uppstå, om man äfven i denna lag tillerkände samma personer

behörighet att utan särskildt förordnande vara värderingsmän vid bouppteckningars

upprättande, men väl skulle man derigenom mången

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

gång bespara sterbhusdelegare eller andra vederbörande onödiga kostnader.

På grund af hvad jag sålunda anfört och under förutsättning att

det af Kongl. Maj:t framlagda förslag till lag angående värdering af

död mans bo i hufvudsak varder af Riksdagen antaget, får jag härmed

föreslå, att Riksdagen för sin del må besluta, att första och andra paragraferna

i Kongl. Maj:ts förslag till lag angående värdering af död

mans bo måtte erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Den i 9 kap. 1 § ärfdabalken —--—-----—

—--—--— — —--—-----: värderingsmän.

Dessa skola egendomen så värdera, som de efter bästa förstånd och

samvete pröfva den vara värd, dervid fastigheten upptages till det densamma

åsätta taxeringsvärde samt värdet af aktier, obligationer, — —

--— — —--—------efter hvad skäligt anses.

2 §•

För hvarje kommun å landet----------

— —-------—--—----Värderingsman

vid bouppteckningar; kronofogde, stadsfogde, länsman eller nämndeman

vare ock värderingsman utan särskildt förordnande, om han sig det åtager.

Derest det af Kongl. Maj:t för innevarande Riksdag framlagda

förslag angående utvidgning af arfsbeskattningen vinner godkännande,

är det äfven enligt utskottets uppfattning visserligen af behof påkalladt,

att bestämmelse meddelas i syfte att i bouppteckning värdet af den

efterlemnade egendomen i allmänhet blifver upptagen till sitt verkliga

belopp, så att staten kommer i åtnjutande af den ökade inkomst, som

med förslaget afsetts.

I öfverensstämmelse med hvad statskontoret och kammarrätten

yttrat i sitt utlåtande öfver det af särskilda komiterade afgifna betänkande

och förslag angående utvidgning af arfsbeskattningen och utsträckt

tillämpning af stämpelskatten, anser emellertid utskottet, såväl

att dén föreslagna värderingen af död mans bo skulle blifva för det

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlutande N:o 56.

stora flertalet dödsbon onödigt betungande som ock att för tillgodoseende

af statens skatteintresse nödig kontroll angående rigtigheten af

de i bouppteckningarne upptagna värden å de i allmänhet vigtigaste

slagen af egendom i dessa bon kan åvägabringas på ett tillfredsställande

sätt med vida mindre kostnader för sterbhusdelegarne. Hvad fast egendom

angår synes nemligen nuvarande bestämmelse, enligt hvilken sådan

egendom icke får beräknas till lägre värde än nästföregående årets

taxeringsvärde, vara tillfyllestgörande, och hvad lös egendom beträffar,

skulle det säkerligen vara för det ändamål, hvarom här är fråga, i det

stora hela tillräckligt, om det t. ex. föreskrefves, att vid beräkningen

af stämpeln för värdet å aktier, obligationer och öfriga dylika värdepapper

i ett dödsbo detta icke finge upptagas lägre än till det vid

tiden för bouppteckningen i allmänhet gällande, och att till bestyrkande

af detta värde intyg, utgifvet af personer förtrogna med sådana värden,

företeddes vid begäran om bouppteckningens inregistrering hos domstolen.

öfrig egendom i dödsbon synes utskottet i allmänhet icke vara

för statens skatteintresse af den vigt, att för värderingen deraf en för

de enskilde så betungande anordning, soro den af Kongl. Maj:t föreslagna,

bör införas.

Af ofvannämnda utaf embetsverken anförda skäl kan utskottet

icke tillstyrka de i Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag upptagna bestämmelser,

äfven med de jemkningar deri, som af herr Persson i

ofvan anförda motion blifvit föreslagna.

Utskottet hemställer alltså,

2:6) att Kongl. Maj:ts förslag till lag angående

värdering af död mans bo äfvensom herr D. Perssons

i detta ämne afgifna motion icke må af Kiksdagen

godkännas.

Ofvannämnda Kongl. Maj:ts förslag till lag rörande ändrad lydelse

af 1 § i förordningen angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar

och andra ärenden den 10 juni 1875 är af denna^lydelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående särskilda protokoll

öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen angående särskilda

protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 juni

1875 skall erhålla följande förändrade lydelse:

öfver följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll,

nemligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver

inteckningar i sådan egendom; ett öfver äktenskapsförord; ett öfver

förmyndares tillsättande och entledigande samt ett öfver bouppteckningar,

testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och

afhandlingar om lösöreköp. Uti lagfarts- och inteckningsprotokollen

skall för hvarje ärende å brädden tecknas namnet på den egendom,

som lagfares eller intecknas, samt uti öfriga protokollen för ärende, som

angår inregistrering af bouppteckning eller bevakning af testamente,

den dödes namn och för annat ärende namnet å den person ärendet

rörer.

Vid rådstufvurätt skall ock föras särskildt protokoll öfver förlagsinteckningar.

I det protokoll skall för hvarje ärende å brädden tecknas

förlagstagarens namn jemte uppgift om rörelsens beskaffenhet och

orten hvarest den drifves.

Har någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde

det i protokollet anmärkt.

Mot detta förslag har utskottet icke någon anmärkning att framställa;

och hemställer utskottet följaktigen,

3:o) att Riksdagen må godkänna det af Kongl.

Maj:t framlagda förslaget till lag angående ändrad

lydelse af 1 § i förordningen angående särskilda protokoll

öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden

den 16 juni 1875.

Stockholm den 21 april 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

9

Reservation:

beträffande 2 punkten af utskottets hemställan af herrar Hasselrot och

Bruzelius, hvilka ansett, att Kongl. Maj:ts förslag till lag angående värdering

af död mans bo bort af utskottet tillstyrkas.

Herrar von Krusenstjerna och F. Andersson hafva begärt få här

antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Bih till Riksd. Vrot. 1894

7 Sami. 32 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:126 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 44 med förslag till lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfdabalken, lag angående v s. 13 i texten