Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till ändring i visst fall af gällande bestämmelser rörande lossning af inteckning.

1894-04-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:57, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till ändring i visst fall af gällande bestämmelser rörande lossning af inteckning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 57.

1

fr

N:o 57.

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1894, kl. 6 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t

med begäran om utarbetande och framläggande af förslag

till ändring i visst fall af gällande bestämmelser rörande

lossning af inteckning.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom

nämnda kammare af herrar O. Persson i Rinkaby och N. Svensson i

Olseröd väckt motion, n:o 103, så lydande:

Lagen om dikning och annan afledning af vatten den 20 juni

1879, §§ 11, 12 och 26, föreskrifver, att alla jordegare, som hafva

nytta af ett vattenafledningsföretag, äro skyldiga att deri ingå i mån af

samma nytta.

Om emellertid en jordegare, af brist på medel, eller emedan han

anser att företaget icke gifver den fördel, som motsvarar kostnaderna, ej

vill ingå i företaget, har han, enligt § 76 i nämnda lag, rätt att afsäga

sig delaktighet deri. Följden af afsägelsen är, att, sedan frågan om jordförbättringens

värde blifvit slutligen afgjord, af den afsägandes genom

företaget förbättrade jord skall utbrytas och de qvarstående delegame tillskiftas

så stor del, som enligt uppskattning jordförbättringens belopp utgör

af jordens hela värde i dess skick efter företagets fullbordande.

Såsom ersättning för de ökade kostnader, hvilka till följd af afsägelsen

drabba de qvarstående delegame, erhålla dessa en från den

afsägandes hemman utbruten jordlott. Denna vinst kan emellertid ofta

blifva af ringa eller intet värde. Somliga anse nemligen, att den utbrutna

Bill. till Riksd. Prof. 1894, 7 Samt., 33 Höft. (N:o 57). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 57.

jorden, äfven efter företagets fullbordande och sedan lagfart vunnits å

nämnda jord, häftar för samma inteckningar som stamhemmanet. Sålunda

har det händt, att domare i gravationsbevis angående den utbrutna lägenheten

upptaga stamhemmanets inteckningar såsom besvärande jemväl

lägenheten.

För den nye egaren af lägenheten medför detta förhållande åtskilliga

olägenheter. Egaren af stamhemmanet kan komma på obestånd;

hans fastighet säljes på exekutiv auktion, och den utbrutna lägenheten,

som är gemensamt intecknad med stamhemmanet, säljes med detta. Den

nye egaren har vidare ringa utsigt att kunna sälja en dylik afsöndring,

å hvilken hvila inteckningar till måhända högst betydliga belopp. Icke

heller kan han, ehuru å lägenheten vunnits lagfart, för egen räkning

låta inteckna densamma med utsigt att kunna belåna den intecknade

handlingen.

Såsom exempel på ofvan anmärkta olägenheter må nämnas, att vid

ett vattenafledningsföretag i Skåne, uti Yngsjö, Ahus, Olseröd och Vidtsköfle

byar, omfattande en areal af omkring 2,800 tunnland, omkring 127

tunnland frångått hemman, hvars egare afsagt sig delaktighet i företaget.

Af dessa 127 tunnland hafva bildats 28 sjelfständiga fastigheter. I gravationsbevis

angående dessa hafva upptagits samtliga inteckningar, som besvära

de stamhemman, från hvilka utbrytning skett.

Jordlägenheter, som till följd af vattenafledningsföretag ^fsöndras,

af den orsak att innehafvaren icke velat i företaget deltaga, äro af yppersta

frälsenatur och sålunda fria från rotering och grundskatt, men den nye

egaren skulle ej kunna få lägenheten frigjord från inteckning, med mindre

stamhemmanets samtliga inteckningshafvare dertill lemna sitt samtycke;

och att träffa sådan godvillig öfverenskommelse torde ofta vara svårt, om

icke omöjligt, då man betänker, att inteckningshafvare kunna vara okända

eller vistas utrikes.

Den föregående framställningen torde ådagalägga, att de öfverklagade

olägenheterna för den nye egaren till den utbrutna jorden äro

mångahanda; och dessa olägenheter framstå allt hjelpare, ju mera allmänheten

lär att begagna sig af de medel till torrläggningsföretags bringande

till stånd, som ifrågavarande lag erbjuder. Betraktar man nu saken från

deras synpunkt, hvilka hafva inteckningar i stamhemmanet, torde man

finna, att deras intresse af att lägenheten betungas med stamhemmanets

inteckningar icke är förenligt med rättvisa och billighet. Innan vattenafledningsföretaget

verkstälts, omfattar inteckningshafvarens panträtt exempel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 57.

3

vis 10 tunnland. Deras värde var före aftappningen 500 kronor, men

efteråt 1,000 kronor. Stamhemmanets egare, som icke vill i företaget

ingå, skall i sådant fall afstå 5 tunnland. Stamhemmanets värde, fastän

jordarealen minskats från 10 till 5 tunnland, är oförändradt eller 500

kronor. Om nu inteckningar i stamhemmanet, meddelade före företagets

verkställande, skulle anses vidlåda de, så att säga, genom andras än hemmansegarens

försorg nybildade fastigheterna, så skulle inteckningshafvare

göra en oskälig vinst på deras bekostnad, som verkstält företaget.

Lagen den 20 juni 1879 har i § 71 meddelat föreskrifter för det

fall, att fast egendom i följd af de i 3 kap. i berörda lag (angående

vattenverk) gifna bestämmelser blifvit afträdd, och den nye egaren, som

inlöst fastigheten, vill hafva densamma frigjord från inteckning för fordran,

som icke kunnat ur löseskillingen gäldas. (Jfr. härmed stadgandet i

expropriationslagen den 14 april 1866 § 26 samt inteckningslagen § 23).

Det torde ifrågasättas, huruvida icke ofvan anmärkta missförhållanden

lättast kunna afhjelpas derigenom, att i ifrågavarande lag af

den 20 juni 1879 intagas bestämmelser, på grund af hvilka inteckningar,

meddelade före vattenafledningsföretags fullbordande, må kunna efter ansökan

af delegare i företaget, som å utbruten jord erhållit lagfart, dödas

utan hinder deraf, att inteckningshandlingen ej kan i hufvudskrift företes.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt få vi hemställa, att Riksdagen

måtte besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana

lagbestämmelser, att derigenom jord af ofvan antydda beskaffenhet, som

utbrutits från hemman, må kunna frigöras från inteckning för fordran,

vidlådande stamhemmanet, utan hinder deraf att inteckningshandling ej

företes i hufvudskrift.

Enligt den före lagen den 20 juni 1879 gällande lagstiftning i

ämnet — kongl. kungörelsen den 14 juli 1835 angående ändring uti

Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 20 januari 1824 rörande ändring

eller utrifning af vattenverk, som genom uppdämning skada jord eller

hindra dess odling, och förordningen den 30 november 1841 angående

vissa vilkor för vattenafledningar till beredande af samfällig jords odling

— var den jordegare, som ej ville deltaga i kostnaden för vattenafledningsforetaget,

berättigad och pligtig att för sin andel i den genom vattnets

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 57.

afledning förbättrade jorden af öfriga delegare mottaga ersättning i annan

jord enligt de för egoutbyte stadgade grunder, men der belägenheten icke

medgaf egoutbyte, skulle ersättningen utsättas till viss andel uti den förbättrade

jorden, eftersom den, jemförd med samma jord i dess vattendränkta

tillstånd, af mätismän bestämdes.

Genom kongl. brefvet den 21 maj 1869 förklarades, att ifrågavarande

slags lägenheter, hvilka, ehvad de afsöndrats från krono-, skatteeller

frälsehemman, blifva till naturen lika med jord af den yppersta frälsenatur

och ej ens äro underkastade extra rotering, böra i jordeboken införas

under frälsetitel med anteckning om deras tillkomst och den frihet, de i

följd deraf åtnjuta.

Enligt den äldre lagstiftningen egde sålunda under vissa förhållanden

ett verkligt egoutbyte rum.

I gällande lag om dikning och annan afledning af vatten den 20

juni 1879 intogs i 76 § bestämmelsen, att den, som vunnit befrielse från

deltagande i vattenafledningsföretag, är i stället pligtig att låta af sin

genom företaget förbättrade jord utbrytas och de qvarstående deltagarne

tillskiftas lika stor del, som jordförbättringens belopp utgör af jordens

hela värde i dess skick efter företagets fullbordande, och de utaf nya lagberedningen

anförda motiv i fråga om detta stadgande gifva vid handen,

att detsamma ej afsett att i förevarande hänseende göra någon förändring

i förut gällande lag.

Utbrytningen af den jord, som motsvarar förbättringen, kan följaktligen

betraktas såsom ett särskildt slag af egoutbyte, i det afseende,

hvarom här är fråga, fullt likartadt med öfriga slag deraf. På sätt som

vid ett egoutbyte enligt gällande skiftesstadga ett hemmans egovidd kan

komma att minskas derigenom, att detsamma genom egoutbytet tillägges

en mindre areal, hvilken i godhet och värde motsvarar den större areal,

som dervid frångår hemmanet, och således hemmanet oaktadt denna förändring

i areal i sin helhet förblifver till värdet oförändradt, erhåller vid

ett vattenafledningsföretag den ur samfälligheten utträdande i utbyte mot den

jord, han afträder, jordförbättringen å sin behållna jord i värde motsvarande

det, som den afträdda jorden egde före vattenafledningsföretaget, och värdet

å hans hemman i dess helhet undergår icke någon förändring genom

hans underlåtenhet att i företaget deltaga och den deraf förorsakade utbrytningen

af jord, som motsvarar jordförbättringens belopp.

Lika litet som vid det förra slaget af egoutbyte inteckningshafvarne

i det hemman, som får sina egor till arealen minskade, kunna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 57.

5

sägas lida någon kränkning i sin rätt eller påstå sig hafva bibehållit inteckningssäkerhet

i den större areal, som frångått den intecknade fastigheten,

lika litet kunna inteckningshafvarne i det hemman, hvars egare

ej deltager i ett sjösänkningsföretag, anses lida någon rättsförlust derigenom,

att från detta hemman af den förbättrade jorden utbrutits den

jordareal, som motsvarar förbättringen genom vattenafledningsföretaget, eller

hafva någon inteckningsrätt i den särskilda lägenhet af den yppersta

frälsenatur, som af den utbrutna jorden bildats och som icke vidare har

något sammanhang med det hemman, hvarifrån det utbrutits.

Inteckningarna i det hemman, hvars egare ej deltager i vattenafledningsföretaget,

äro faststälda i hemmanet, och detta undergår från

synpunkten af inteckningshafvarnes rätt icke någon förändring genom

utbrytningen af den nybildade lägenheten, enär hemmanet sådant oaktadt

fortfarande har samma värde som före vattenafledningsföretaget.

På dessa grunder håller utskottet före, att enligt gällande lag de

i motionärernas framställning afsedda lägenheter, hvilka till följd deraf

att stamhemmanets egare vägrat ingå i vattenafledningsföretaget utbrutits

från stamhemmanet, äro fria från de inteckningar, som besvära stamhemmanet,

och då utskottet sålunda anser den ifrågasatta lagändringen icke

vara behöflig, föranlåtes utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon

Biksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNEESTEDT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.