Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels om ändring af 1 kap. 2 § rättegångsbalken, dels ock om ändrad lydelse af vissa §§ i kommunallag ar ne.

1894-04-26 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:59, Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels om ändring af 1 kap. 2 § rättegångsbalken, dels ock om ändrad lydelse af vissa §§ i kommunallag ar ne.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlutande N:o 59. 1

N:o 59.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1894, kl. 3 e. m.

v'': i ;(.>!

Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels om ändring af

1 kap. 2 § rättegångsbalken, dels ock om ändrad

lydelse af vissa §§ i kommunallag ar ne.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion har herr Themptander

på anförda skäl framlagt förslag till sådan ändrad lydelse af 26 § i

riksdagsordningen, att en persons blotta tilltalande för vanfräjd ande

brott ej skulle medföra hans obehörighet till riksdagsmannakallet.

Med hänvisning till berörda motion har herr Themptander uti två

särskilda motioner, n:is 14 och 2, hvilka blifvit till lagutskottet hänvisade,

väckt förslag om motsvarande ändring dels i 1 kap. 2 § rättegångsbalken,

sådant detta lagrum lyder i förordningen den 19 juli

1872, dels i vissa §§ af gällande kommunallagar.

Uti motionen n:o 14 påpekar motionären, att enligt 1 kap. 2 §

rättegångsbalken en person blir obehörig till nämndemansbefattning

blott han tilltalas för brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende.

Med mera moderna och korrekta uttryck än i grundlagen

och kommunallagarne angåfves här arten af den straffpåföljd, som

Bih. till Riksd. P)-ot. 1894. 7 Sami. 35 Haft. (N:o 59.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

betecknade brottets egenskap af vanfräjdande eller nesligt, ehuru tvifvel

icke kunde råda derom, att de i de olika lagarne begagnade uttrycken

numera afsåge samma slags brott. Så länge emellertid blotta tilltalet

för dylikt brott vore tillräckligt att disqvalificera en person i visst afseende,

funnes rum för en viss tvekan, om lagrummet vore tillämpligt,

så snart påföljden af medborgerligt förtroendes förlust vore för det

angifna brottet alternativt stadgad i lagen, eller om derför fordrades,

att brottet skulle vara sådant, att det ovilkorligen medförde sådan påföljd.

All möjlighet till tvekan i detta afseende uteslötes åter, om för

obehörighet fordrades, att personen skulle vara dömd eller under framtiden

stäld, hvilken senare utväg, såsom bekant, endast finge anlitas i

svårare brottmål.

På grund häraf föreslår motionären, att nämnda lagrum må uti

ifrågavarande del erhålla följande ändrade lydelse:

Till---------------------

kraf fri är; ej den, som blifvit fäld till ansvar eller stäld under framtiden

för brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, eller

dömd ovärdig — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

i ,< Vi'',,’, \ \ \ V. \ , - ■ r ■ 1 ---• i

v.vvv\M''.V.å ,i \ \ , • •••■,-, ■.> , j \

Enligt utskottets uppfattning lärer det icke kunna förnekas, att,

på sätt motionären antydt, gällande bestämmelse derom, att blotta tilltalandet

för vissa brott medför obehörighet till nämndemansbefattning,

kan innebära en fara för missbruk. Eu ‘dylik obehörighet bör derför,

enligt utskottets mening, icke inträda, förrän vederbörande af domstol

förklarats skyldig till det brott, för hvilket han blifvit lagförd, men

när så skett, bör påföljden inträda genast, utan afvaktan å att utslaget

tager åt sig laga kraft eller blifver slutligen faststäldt. Sedan en tilltalad

blifvit af domstolen dömd förlustig medborgerligt förtroende,

måste det nemligen anses stridande mot hvad af den allmänna rättsuppfattningen

kräfves, att han skulle, omedelbart efter det utslaget

blifvit afkunnadt, åter intaga sin plats i rätten och bibehålla denna

plats, intill dess utslaget vunnit laga kraft.

Af sådan anledning och på sätt jemväl motionären med den af

honom föreslagna ändringen torde hafva afsett, får utskottet hemställa:
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

3

l:o n -

i töl r,Ii;i va ooviii piö^nui

att Riksdagen ville för sin del antaga följande

''itifir.-i r. ■''-ti, i<»l -:ii t •. •i t < i b v;-oi !■ .trihaftihrllfl « vt leja

liv • a »p, U- in i! r i v: .i £<f .”fnfapj-i

" ® Sbnoo-.n^/i .-brniifiVt.giVifi

jiel> v > 1 >nsill ''• itc ■.." ;:!o -u-r'' '' ;-n !</’i i; *1 > Job

angående förändrad lydelse af 1 kap. 2,§ rättegångsbalken,

sådant detta lagrum lyder i förordningen den

>19 juli 1872. ■ via ,;i . l^ilTj^-iodbofii

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § rättegångsbalken,

sådant detta lagrum lyder i förordningen den

19 juli 1872, skall erhålla följande förändrade lydelse:

2 §. Till nämndeman är valbar hvarje inom valkretsen

bosatt man, som är tjugufem år. gammal och

sjelf vid nämndemansval rösträtt eger; dock ej den,

som står under förmynderskap eller annans husbondevälde

eller som all sin egendom till borgenärer afträdt

och icke, på sätt lag förmår, visa''gitter, att han

från deras kraf fri är; ej den; som är förlustig medborgerligt

förtroende eller genom utslag, hvilket ännu

icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant

förtroende; ej den, som är stäld under framtiden för

brott, hvilket medför nämnda påföljd; ej den, som är

förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan; ej

heller den, som är i konungens eller rikets tjenst.

Nämndeman väljes för sex år, dock med rätt för den

valde att efter två år afgå. Flyttar nämndeman ur

valkretsen eller visar eljest giltigt hinder, då må

rätten honom entlediga, ändå att han ej två år tjenstgjort.

Nämndeman, som berättigad är att från tjensten

afgå, skall dock tjensten fortfarande bestrida, till

dess besked till domaren inkommit, att annan vald

blifvit. Den, som fylt sextio år, vare ej skyldig att

i nämnd tjenstgöra. Ej heller vare någon pligtig att,

sedan han ur nämnden afgått, åter inträda förr, än

efter sex år. ^

r.1 I t>: • ! /(''■>’. hamn i • <■ >»’•.>■:ol lin

‘ •«’ : M-sfi'' • 1 •»! . ”• 11 - i*> • ; i ! I tf•»*•>

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

I motionen n:o 2 framhåller samme motionär, att de skäl, som

ligga till grund för förslaget om ändrad lydelse af 26 § riksdagsordningen,

äfven synas tala för att i kommunallagarne må uteslutas de

bestämmelser, enligt hvilka en för nesligt brott tilltalad person genom

sjelfva tilltalandet disqvalificeras för åtskilliga kommunala förtroendeuppdrag.

Då härtill komme, att grundlagen och kommunallagarne uti

ifrågavarande hänseende använde olika uttryck för samma begrepp, i

det den förra talade om »vanfräjdande», den senare om »nesligt» brott,

ehuru numera med dessa epitet måste åsyftas enahanda karakter hos

brottet eller dess egenskap att medföra såsom straffpåföljd förlust af

medborgerligt förtroende, hemställer motionären, att Riksdagen må

besluta ändrad lydelse på sätt här nedan antydes af följande uppräknade

paragrafer i kommunallagarne:

Förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

14 §. Kommunalstämman — —• — — — — —--— —

Ej må annan--—---------— —---

Ordförande eller vice ordförande — — fri är; ej den, som är för

vanfräjdande brott under framtiden stäld; ej heller den, som genom

domstols beslut förklarats medborgerligt förtroende förlustig eller ovärdig

att inför rätta föra annans talan.

Förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862, der

en likartad ändring borde göras i 28 §;

Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21

mars 1862, der 24 § borde undergå samma förändring;

Förordningen om landsting den 21 mars 1862, hvars 7 § borde

ändras på enahanda sätt;

Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862,

i hvilken 11 § borde i förevarande hänseende ändras till samma lydelse,

motsvarande paragraf erhölle i de öfriga kommunallagarne; och slutligen

Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm

den 20 november 1863, hvars 26 § tarfvade enahanda ändring som

de förutnämnda lagarne.

1 sammanhang med sistnämnda motion har utskottet jemväl

behandlat en af herr O. Eklund likaledes inom Andra Kammaren väckt,

till lagutskottet öfverlemnad motion, n:o 112, om ändrad lydelse af 11

och 14 §§ i förordningen angående kommunalstyrelse i Stockholm den

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

23 maj 1862. Sedan motionären erinrat, att i 9, 10 och 11 §§ i nämnda

förordning stadgas, hvilka af kommunens medlemmar, som ega utöfva

valrätt vid val af stadsfullmägtige, fortsätter han:

Vid en jemförelse mellan denna förordnings stadganden i åberopade

paragrafer och motsvarande valrättsbestäramelser i förordningarna

om kommunalstyrelse i stad och på landet, finner man väsentliga

olikheter, hvilka icke utfalla till den kommunala valmanscorpsens i

Stockholm fördel.

Sålunda stadgas i § 11 af först nämnda förordning, att rösträtt

ej får utöfvas af

»den, som ej råder öfver sig och sitt gods, som står under annans

husbondevälde, som sin egendom till borgenärer afträdt och ej visat

sig från deras kraf lagligen fri, som är för nesligt brott tilltalad — — ■—

eller förklarats ovärdig att inför rätta föra andras talan»; hvilka inskränkningar

i fråga om valrätten äro utan motsvarighet i de båda

andra kommunalförordningarna.

Hvarför skola för Stockholms valmanscorps alldeles enastående

undantagsvilkor, som ytterligare inskränka rösträtten, vara stadgade?

Åro sådana vilkor för valbehörighet ej nödvändiga i öfriga delar

af vårt land, torde de också kunna undvaras i Stockholm.

Granskar man dessa bestämmelser eller vilkor för valrätt närmare,

finner man åtskilliga af dem högst underliga.

Valrätt tillkommer ej, heter det, »den, som står under annans

husbondevälde. Huru är detta uttryck att förstå? Hvilken i annans

tjenst anstäld — från hoffunktionären och embetsmannen till bodbiträdet

och kusken — står ej under annans husbondevälde i viss mening!

Skulle med nämnda uttryck afses endast dem, som äro i annans tjenst

städslade enligt tjenstehjonsstadgan — men något prejudikat på att

denna tolkning är rigtig finnes icke, och försök hafva verkligen gjorts

att hänföra alla slag af hustjenare under nämnda bestämmelse —• så

qvarstår i alla händelser den egendomligheten, för att ej säga orimligheten,

att en städslad tjenare ute å landsbygden eller i landsortsstad

kan ega rösträtt, men en städslad tjenare i Stockholm deremot icke

under några omständigheter erhålla sådan, äfven om alla vilkor i öfrigt

för valrätt äro uppfylla.

Vidare bestämmes, att den är förlustig sin valrätt, »som är för

nesligt brott tilltalad eller förklarats ovärdig inför rätta föra andras

talan».

Dessa bestämmelser, som återfinnas i riksdagsordningens § 26

och i de båda andra här nämnda kommunalförordningarna i de para
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

grafer, som innehålla vilkor för valbarhet, borde väl rätteligen hafva varit

inrymda i stockholmsförordningens § 14.

Det må väl anses rigtigt, att en person, som förklarats ovärdig

föra andras talan inför rätta, ej heller är lämplig att i Riksdag eller

stadsstyrelse representera andra eller i allmänhet mottaga förtroendeuppdrag,

men att han skall förmenas rätt att vid valurnan genom röstsedels

afgifvande föra sin egen talan, förefaller mig vara orättvist.

Orimlig är också den bestämmelsen, att den, som är för nesligt brott

tilltalad, skall frånkännas valrätt. Detta torde vara ännu orimligare, än

att ett åtal för sådant brott omintetgör valbarhet.

I syfte att åtminstone i fråga om valrätt förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm måtte så mycket som möjligt bringas till

öfverensstämmelse med förordningen om kommunalstyrelse i rikets öfriga

städer, hemställer motionären,

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att §§ 11 och 14 af

förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm af den 23 maj 1862

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

§ 11. Den, som är för nesligt brott dömd, eller under framtiden

stöld eller som genom domstols beslut förklarats medborgerligt

förtroende förlustig, må ej utöfva valrätt; och ej heller må den, som

för oguldna stadsutskylder häftar, i valet deltaga.

§ 14. Stadsfullmägtig kan ej den vara, som icke uppnått tjugufem

års ålder, som icke råder öfver sig och sitt gods, som sin egendom

till borgenärer afträdt och ej visat sig från deras kraf lagligen

fri, som förklarats ovärdig att inför rätta föra andras talan, och ej den,

som sjelf icke röstberättigad är.

På sätt af motionären framhållits torde af samma skäl, som föranledt

den af Riksdagen beslutade ändringen i 26 § riksdagsordningen,

äfven i kommunallagarnas bestämmelser angående behörighet att emottaga

de kommunala uppdrag, som omförmälas i de af motionären anförda

lagrum, böra vidtagas den ändring, att obehörighet inträder icke

redan vid åtalet för brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende,

utan först sedan af domstol förlust af sådant förtroende

blifvit ådömdt den tilltalade, dervid likväl obehörighet inträder, ändock

att utslaget ej vunnit laga kraft.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

7

Den i kommunallagarna använda beteckningen nesligt brott synes

utskottet böra utbytas mot den i strafflagen derför använda benämningen

»brott som medför förlust af medborgerligt förtroende».

Beträffande herr Eklunds motion i öfrigt om ändring i gällande

bestämmelser om rätt att deltaga i val af stadsfullmägtige i Stockholm,

så delar utskottet motionärens åsigt om olämpligheten af det — för

öfrigt otydliga — särskilt för Stockholm upptagna stadgandet, att den,

som står under annans husbondevälde, saknar valrätt, i följd hvaraf

enligt utskottets åsigt detta stadgande bör uteslutas.

öfriga af sistnämnde motionär ifrågasatta ändringar i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm i syfte att i fråga om valrätt

bringa denna förordning i full öfverensstämmelse med förordningen om

kommunal6t,yrelse i öfriga rikets städer, synas utskottet icke vara af

behofvet påkallade, helst motionären underlåtit att väcka förslag om

ändring i 9 § af förstberörda förordning, samt alltså, äfven om motionärens

förslag bifölles, olikformighet uti förevarande afseende i allt fall

skulle qvarstå mellan nämnda förordningar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

a) att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag

angående förändrad lydelse af 14 § i förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skall

erhålla följande förändrade lydelse:

14 §. Kommunalstämman utser bland röstberättigade,

inom kommunen bosatta män, som uppnått 25

års ålder, en ordförande och en vice ordförande för

fyra år.

Ej må annan sådant uppdrag sig afsåga, än

embete- eller tjensteman, som af sin befattning är

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

hindrad att uppdraget fullgöra; den, som efter de fyra

sistförflutna årens tjenstgöring såsom ordförande eller

vice ordförande är i ordning att derifrån afgå; den,

som uppnått sextio års ålder, samt den, som eljest

uppgifver förhinder, hvilket af kommunalstämman godkännes.

Ordförande eller vice ordförande kan ej den vara,

som icke råder öfver sig och sitt gods; ej den, som

all sin egendom till borgenärer afträdt och icke, på

sätt lag förmår, visa gitter, att han från deras kraf

fri är; ej den, som är förlustig medborgerligt förtroende

eller genom utslag, hvilket ännu icke vunnit laga

kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende; ej

den, som är stäld under framtiden för brott, hvilket

medför nämnda påföljd; ej heller den, som är förklarad

ovärdig att inför rätta föra andras talan.

b) att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag -

angående förändrad lydelse af 28 § i förordningen om

komraunalstyrelse i stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 28 § i förordningen om

kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skall erhålla

följande förändrade lydelse:

28 §. Stadsfullmägtig kan ej den vara, som icke

uppnått 25 års ålder; ej den, som icke råder öfver

sig och sitt gods; ej den, som all sin egendom till

borgenärer afträdt och icke, på sätt lag förmår, visa

gitter, att han från deras kraf fri är; ej den, som är

förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag,

hvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust

af sådant förtroende; ej den, som är stäld under

framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;

ej heller den, som är förklarad ovärdig att inför rätta

föra andras talan.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 59. 9

c) att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag

angående förändrad lydelse af 24 § i förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21

mars 1862.

Härigenom förordnas, att 24 § i förordningen om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars

1862 skall erhålla följande förändrade lydelse:

24 §. Ledamot i kyrkoråd eller skolråd kan ej

den vara, som är oberättigad att deltaga i kyrkostämmas

öfverläggningar och beslut; ej den, som icke

uppnått 25 års ålder; ej den, som icke råder öfver

sig och sitt gods; ej den, som all sin egendom till

borgenärer afträdt och icke, på sätt lag förmår, visa

gitter, att han från deras kraf fri är; ej den, som är

förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag,

hvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust

af sådant förtroende; ej den, som är stäld under

framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;

ej den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra

andras talan; samt ej heller kyrkoförsamlingens redovisningsskyldige

och aflönade betjente.

d) att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag

angående förändrad lydelse af 7 § i förordningen om

landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 7 § i förordningen om

landsting den 21 mars 1862 skall erhålla följande

förändrade lydelse:

7 §. För att någon till landstingsman må kunna

väljas, erfordras, att han uppnått tjugufem års ålder,

är inom länet boende och eger utöfva rösträtt inom

det valdistrikt, för hvilket valet sker.

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 7 Sami. 35 Häft. 2 •

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

Ej må den väljas, som icke råder öfver sig och

sitt gods; ej den, som all sin egendom till borgenärer

afträdt och icke, på sätt lag förmår, visa gitter, att

han från deras kraf fri är; ej den, som är förlustig

medborgerligt förtroende eller genom utslag, hvilket

ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af

sådant förtroende; ej den, som är stäld under framtiden

för brott, hvilket medför nämnda påföljd; ej

heller den, som är förklarad ovärdig att inför rätta

föra andras talan.

ej att Riksdagen ville för 6in del antaga följande

Lag

angående förändrad lydelse af 11 § i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att 11 § i förordningen om

kommmunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 skall

erhålla följande förändrade lydelse:

Den, som ej råder öfver sig och sitt gods, som

sin egendom till borgenärer afträdt och ej visat sig

vara från deras kraf lagligen fri, som är förlustig

medborgerligt förtroende eller genom utslag, hvilket

ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af

sådant förtroende, som är stäld under framtiden för

brott, hvilket medför nämnda påföljd, eller som är

förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan,

må ej valrätt utöfva; och ej heller må den, som för

oguldna stadsutskylder häftar, i valet deltaga.

f) att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag

angående förändrad lydelse af 26 § i förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm

den 20 november 1863.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

Härigenom förordnas, att 26 § i förordningen om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm

den 20 november 1863 skall erhålla följande förändrade

lydelse:

Ledamot i kyrkoråd eller skolråd kan ej den vara,

som är oberättigad att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar

och beslut; ej den, som icke uppnått 25

års ålder; ej den, som icke råder öfver sig och sitt

gods; ej den, som all sin egendom till borgenärer afträdt.

och icke, på sätt lag förmår, visa gitter, att han

från deras kraf fri är; ej den, som är förlustig medborgerligt

förtroende eller genom utslag, hvilket ännu

icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant

förtroende; ej den, som är stäld under framtiden för

brott, hvilket medför nämnda påföljd; ej den, som är

förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan;

samt ej heller kyrkoförsamlingens redovisningSBkyldige

och aflönade betjente.

och

3:o.

att herr Eklunds motion i de delar, som icke afses

i utskottets hemställan under andra punkten härofvan,

icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 april 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Herr F. Andersson har begärt få här antecknadt, att han på

grund af dödsfall inom sin familj icke deltagit i ärendets behandling

inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:97 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner dels om ändring af 1 kap. 2 § rättegångsbalken, dels ock om ändrad lydelse af vissa §§ i kommunallagarn s. 12 i texten