Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 66

1894-04-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:66, Lagutskottets Utlåtande N:o 66

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

N:o 66.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om utarbetande af förslag

till ändrade bestämmelser i fråga om boställshafvares

andel i boställes behållna skog saf kastning.

Utr en inom Första Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion n:o 1, anför herr Carl Pettersson:

Förordning af den 29 juni 1866 angående hushållningen med de

allmänna skogarne i riket föreskrifver i § 32 följande: »Der Vi uppå

gjord underdånig framställning pröfvat nödigt, att kostnad för indelning

af sådana allmänna skogar, som ej befinna sig under Vår och kronans

omedelbara disposition, må förskottsvis bestridas af allmänna medel,

skall sådant förskott sedermera af den indelade skogens afkastning

återgäldas på det sätt, att dertill i första rummet användas försäljningsmedlen

för det virke, som vid skogsindelningen fälles i mätnings- och

skifteslinierna, men om dessa medel ej förslå, bristen fyllas efter hand

genom skogens årliga afkastning utöfver kostnaderna för dess bevakning

och skötsel samt, i fråga om boställen, boställshafvarens husbehof.»

Under vanliga förhållanden kan ingen befogad^ anmärkning göras

mot dessa bestämmelser, men särskilda omständigheter kunna inträffa,

som göra tillämpningen deraf obillig, om ej ett nytt stadgande tillkommer.

Fn sådan omständighet är t. ex. uppmätning och kartläggning

af en boställsskog. År denna vidsträckt och belägen på flera

ställen, kan kostnaden uppgå ända till 1,000 kronor, ja må hända ännu

mer. Det bestrides icke, att sådan kartläggning är både nödig och

nyttig, ej heller att kostnaderna derför skola utgå af medel, som inflyta

genom försäljning af timmer från den ifrågavarande skogen.

Men det kan vara tvifvel underkastadt, om det är så rättvist, att den

boställsinnehafvare, på hvilkens tid kartläggningen verkstäldes eller af

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 66. 7

hvilken annan extra ordinarie kostnad erfordrades, skall ensam bära

bördan deraf. Jag tänker mig en boställshafvare, hvilken tillträdt sin

plats 1890, samma år, som en försäljning skett från hans boställsskog.

Året derpå kartlägges skogsmarken för en kostnad af 1,000 kronor;

1895 sker utstämpling af timmer från nämnda skog och kostnaden

derför antages uppgå till 100 kronor; hösten samma år hålles auktion

och timret inropas för 1,500 kronor. Boställshafvaren är berättigad

att deraf erhålla hälften, men får i sjelfva verket ingenting, ja mindre

än ingenting; ty först skall från hans andel dragas hälften af kostnaden

för utstämplingen, 50 kronor, sedan halfva kartläggningsarvodet, 500

kronor, och slutligen aflöning till en skogvaktare, 40 kronor pr år, in alles

200 kronor, som han till på köpet fått förskottera. Detta skulle dock

jemka sig i längden, om denne boställshafvare innehade sin plats låt

oss säga 20 år eller 4 femårsperioder; men han dör må hända strax

efter 1895 års auktion. Och så får han ensam lida och umgälla för

så väl företrädare som alla sina efterträdare denna extra ordinarie

omkostnad, som möjligen aldrig mer påfordras, åtminstone icke till

sådan omfattning. Detta kan ju icke stämma öfverens med billighet

och rättvisa. Lika obilligt lider den boställsinnehafvare, på hvilkens

tid inbyggnad eller större reparation af boställshusen verkställes, så

vida virket dertill tages af boställsskogen, emedan det förminskar hans

andel i försäljningssumman till favör för hans företrädare och efterträdare,

hvilka utbekomma sin fulla andel. Ej heller torde det vara

så rättvist, att en del boställshafvare, hvilkas skogar äro indelade i

femårsperioder, erhålla dem tillförsäkrade belopp hvart femte år, medan

andra bekomma sina hvarje år. Och ändtligen kunde med fog begäras,

att dröjsmålet med tillställande åt boställshafvaren af hans andel i

skogsförsäljningssumman icke vore så långt, som det nu måste blifva.

Men alla dessa olägenheter och möjligen flere dertill kunde på en gång

rödja^ ur vägen, om vid blifvande skogsindelningar eller eljest ett bestämdt

kontant belopp fixerades att under en viss period, t. ex. tjugu

år, årligen tillfalla boställshafvaren för hans tillsyn öfver skogen in. in.

Men då det varder tidsödande för Riksdagen att ingå i granskning och

bedömande af alla detaljfrågor, som röra detta ärende, hemställer

motionären, att Riksdagen täcktes i underdånig skrifvelse till Kong!. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till föreskrifter i syfte, att boställshafvares andel i boställes

behållna skogsafkastning må kunna utgå med årligen lika penningebelopp,

på förhand bestämdt för viss tidsperiod.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

Utskottet förbiser icke, att det enligt nu gällande stadganden kan

inträffa, att en boställshafvare i de uti motionen anmärkta fall — då

skogens behöriga vård kräfver särskilda omkostnader under den tid,

bostället af honom iunehafves, eller då nybyggnad eller större reparation

af boställshusen under samma tid tarfvas — kan i de påräknade

inkomsterna af skogen lida en minskning, som icke drabbat eller kommer

att drabba annan innehafvare af bostället; och utskottet vill ingalunda

förneka, att detta missförhållande är af den beskaffenhet, att det

så vidt ske kan bör afhjelpas genom ändrade lagbestämmelser. Den

utväg, motionären till vinnande af rättelse härutinnan anvisat, lärer

emellertid icke kunna anlitas. Då nemligen icke någon säkerhet finnes

för att afkastningen af en boställsskog för hvarje särskildt år eller

hvarje kortare tidsperiod lemnar tillgång till en bestämd inkomst för

boställets innehafvare, utgör denna omständighet under nuvarande förhållanden

ett hinder för att, såsom motionären föreslagit, meddela föreskrifter

i syfte att boställshafvares andel i boställes behållna skogsafkastning

måtte kunna utgå med årligen lika penningebelopp, på

förhand bestämdt för viss tidsperiod.

På grund häraf får utskottet följaktligen hemställa

att motionen icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 april 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Herr F. Andersson har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.