Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande för Riksdagen af förslag till ny fiskeriförordning äfvensom till ny förordning angående vissa delar af vattenrätten.

1894-04-30 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:67, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande för Riksdagen af förslag till ny fiskeriförordning äfvensom till ny förordning angående vissa delar af vattenrätten.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

9

N:o 67.

Ank. till Riksd. kansli den 1 maj 1894, kl. 10 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om framläggande för Riksdagen af

förslag till ny fiskeriförordning äfvensom till ny förordning

angående vissa delar af vattenrätten.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

öfverlemnad motion, n:o 6, bar herr Ljungman med hänvisning till

motionen bilagda förslag till ny förordning om rätt till fiskes utöfning

och till ändrad lydelse af 4 § i gällande stadga om skiftes verke t i

riket, hemstält, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla

om framläggande till Riksdagens pröfning och godkännande af

dels förslag till ny förordning om rätt till fiskes utöfning och till

ändrad lydelse af § 4 i gällande stadga om skiftesverket i riket, grundade

hufvudsakligast på en fullständig revision af fiskerättsbestämmelserna

i byggningabalken och fisk eri stadgan den 29 juni 1852, och

dels förslag till ny förordning angående de delar af vattenrätten,

hvilka icke behandlats uti de den 30 december 1880 utfärdade förordningarna

om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund, om allmän

farled och om allmän flottled.

Till stöd för ifrågavarande framställning anför motionären:

»Fiskcristadgan den 29 juni 1852 innehåller i kap. 1 bestämmelser

»om fiskerättighet» och i kap. 2 bestämmelser »om kongsådra», hvilka,

jemte motsvarande ansvarsbestämmelser i kap. 5, uppenbarligen äro

af allmän lags natur och så äfven uppfattades, när de under förra årBih.

till Riksd. Prot. J894. 1 Rami. 40 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N,:o 67.

hundradet först stiftades. Samma stadga är emellertid, i trots deraf,

att högsta domstolen uti infordrade utlåtanden den 17 maj 1836 och

den 27 april 1852 särskild! framhållit, att nämnda bestämmelser vore

af den beskaffenhet, att deras ändrande »icke kunde grundlagsenlig!

ske i annan ordning, än 87 § regeringsformen föreskrifter», icke dess

mindre hel och hållen utfärdad på administrativ väg, utan att Riksdagens

»samtycke» inhemtats, och detta fastän de 1852 sålunda utfärdade bestämmelserna

om rätt till fiske särskild! i saltsjön så högst väsentligt

afvika från de dessförinnan gällande, att helt ändrade, i verkligheten

olagliga rättsförhållanden derigenom inträdt. Nya bestämmelser af

allmän civillags natur tillädes ock utan grundlagsenlig medverkan från

Riksdagens sida.

Under slika omständigheter äro domarena, på grund af deras embetsed,

skyldige att i nämnda delar icke tillämpa stadgans föreskrifter,

hvilket förhållande redan ensamt för sig bör påkalla rättelse genom en

ny i laglig ordning åvägabragt förordnings utfärdande. Ån större skäl

dertill finnes dock deri, att enskilde personers bevisliga rätt genom

den merabemälda stadgans ifrågavarande bestämmelser kränkts och

fortfarande kränkes, att fiskarenas rätt till fritt deltagande i rikets

största fiske gjorts osäker, att lagligen upphäfda stadganden och privilegier

återgifvits gällande kraft, och att de ändrade eller nya stadgandena

äro till sin affattning otydliga, för att icke säga obegripliga

och vilseledande, samt att de i vissa fall fört med sig vittnesedens

missbrukande såsom rättsinstitut för förvandlingen af privat egendom

till kollektiv sådan, hvartill kan läggas, att stadgans fiskerättsbestämmelser

sakna nödig fullständighet och i öfrigt icke motsvara billiga

anspråk å en duglig och aktningsbjudande lagstiftning. Full öfverensstämmelse

mellan byggningabalkens och fiskeristadgans fiskerättsbestämmelser

finnes icke och ej heller emellan nu gällande skiftesstadgas och

den äldre fiskeristadgans bestämmelser i fråga om skifte af fiske i

saltsjön, af hvilka den senares i 1783 års förordning »om egodelningar

och storskiften» framkallade föreskriften att »fiske bör under samfäldt

nyttjande förblifva», o. s. v.

Den nu gällande fiskeristadgans ofullständighet och fiskerättens

fördelning på fyra skilda håll hafva fört med sig icke blott ovisshet

om hvilka af de mot hvarandra stridande bestämmelserna, som verkligen

borde gälla och ega företrädet, utan äfven den olägenheten, att längesedan

lagligen upphäfda stadganden fortfarande qvarstå i allmänna

lagen och att för fisket vigtiga bestämmelser kunnat ändras, utan att

lagstiftaren ens insåg ändringens innebörd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 67. -11

Redan 1878 aflat Riksdagen en skrifvelse till Kongl. Maj:t (n:o 35,

punkt. 28) om »fullständig revision af kongl. fiskeristadgan den 29

juni 1852 jemte öfriga författningar, som beröra fiskerinäringen»; men

den komité, som för ändamålet tillförordnades den 22 januari 1881, har

i sitt den 3 mars 1883 afgifna betänkande med förslag till ny fiskeristadga

in. in. i afseende på fiskerätten icke lemnat ett nämnvärdt bidrag

ens till svårigheternas lösande eller ämnets närmare utredning; hvadan

arbetet dermed alltså måste begynnas å nytt. Vid ett sådant arbetes

utförande bör för den skull icke, på sätt dock hittills skett, tagas hänsyn

blott till förmenta tekniska insigt er i fiskeriyrket eller naturhistoriska

studier, utan äfven och företrädesvis till lagkunskap hos dem,

hvilka arbetet anförtros.

Uti de under åren 1884—1886 till Kongl. Maj:t ingifna utlåtandena

öfver 1881 års kongl. fiskerikomités nämnda förslag till fiskeristadga

blef ock från flera håll påpekadt, icke blott att fiskeristadgan, trots

nämnda förslag, behöfde underkastas en ny fullständig revision, utan

äfven att både fiskerätten och vattenrätten i såväl sötvattnen som

saltsjön borde i vissa delar omarbetas och göras fullständigare. Det

blef vidare framhållet i dessa utlåtanden, att nödig öfverensstämmelse

saknades mellan 12 kap. 4 § jordabalken och 1 § 2 mom. i gällande

fiskeristadga, samt att fiskerättsbestämmelserna borde brytas ut ur

fiskeristadgan och föras öfver till den allmänna lagen.

Fiskerilagstiftningen torde nemligen, med hänsyn till det i flera

afseenden så olikartade innehållet, lämpligast böra fördelas på en för

hela riket gemensam »förordning om rätt till fiskes utöfning» af allmän

lags natur, en »allmän stadga för hafsfisket vid rikets vestkust» och eu

»allmän stadga för rikets sötvattens- och öster sjö fiskem, hvilka båda stadgar

borde vara af allmän ekonomisk författnings natur, samt slutligen, i

den mån sådana af behofvet påkallas, äfven särskilda, af länsstyrelserna

(eller i visst undantagsfall af Kong], Maj:t), i enlighet med nämnda

allmänna författningars föreskrifter, fastställa fiskeristadgar för de olika

orterna.

Enligt § 2 i nu gällande fiskeristadga är det visserligen tydligt,

att enskild rätt till vattnet och hafsbottnen inomskärs och uti hafsbandet

finnes, men deremot alls icke innebörden af denna rätt, hvilken af

egarne möjligen kan göras gällande emot icke blott det allmännas, utan

äfven enskildes behof af att för vissa nödvändiga ändamål få använda

både botten och vatten. För »vattendragen» inuti landet finnes innebörden

af denna grundegarens rätt öfver vattnet i vissa hänseenden

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

närmare angifven och för allmänna behof'' tillbörligen inskränkt uti de

tre den 30 december 1880 utfärdade vattenrättsförordningarna; men för

de insjöar, som icke gerna kunna hänföras under benämningen »vattendrag)),

och för bestämmandet i allmänhet af gränserna för egarnes grund

och vatten finnas äfven för sötvattnen inga'' andra lagbud än de, som

innehållas uti 12 kap. 4 § jordabalken, och de äro uppenbarligen i

flera fall allt annat än tillräckliga eller i förhållande till tidens ökade

kraf lämpliga.

En tidsenlig lagstiftning för rätten till fiskes utöfning förutsätter

ock, hvad särskildt saltsjön vidkommer, befintligheten af genom lag

ordnade vattenrättsförhållanden, hvarförutom det icke kan vara lämpligt,

att sistnämda förhållanden, såsom nu är fallet, skola vara reglerade

blott genom lika otydliga som ofullständiga bestämmelser i en stadga

af till väsentlig del ekonomisk författnings natur, så att man riskerar

få de vigtigaste rättsförhållanden på administrativ väg omstörtade)).

Utskottet vill ingalunda förneka, att gällande fiskerilagstiftning i

flera hänseenden tarfvar revision. Såsom motionären sjelf erinrat, har

också behofvet af en dylik revision föranledt Kongl. Maj:t att på Riksdagens

framställning uppdraga åt en komité att, med hänsyn jemväl

till de förändringar i lagstiftningen rörande den s. k. vattenrätten, som

efter det berörda framställning skett kommit till stånd, och efter utredning

af de verkningar gällande fiskeristadga utöfvat på fiskerinäringens

utveckling, företaga den begärda revisionen samt derefter afgifva författningsförslag

i ämnet.

Öfver de i anledning häraf utaf komitén utarbetade särskilda författningsförslag

hafva infordrade utlåtanden numera afgifvits af vederbörande

myndigheter.

Då emellertid enligt vunnen upplysning nämnda förslag ännu äro

på Kongl. Maj:ts pröfning beroende, samt det vid sådant förhållande

icke torde vara ändamålsenligt, att Riksdagen för närvarande genom

aflåtande af en skrifvelse, innehållande mer eller mindre bestämda

uttalanden beträffande sättet för frågans lösning, går den behöriga

pröfningen af förslagen i förväg och till äfventyrs derigenom vållar

uppskof med samma lösning, föranlåtes utskottet hemställa,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 67.

att herr Ljungmans ifrågavarande motion icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 april 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Herrar Hasselnöt, F. Andersson, Näslund och Kardell hafva begärt

få här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom

utskottat.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.