Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 78 § 5 punkten i skiftesstadgan.

1894-04-30 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1894:69, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 78 § 5 punkten i skiftesstadgan.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 69.

''17

N:o 69.

I i t: - ‘Vill:.i tf *;>

Ank. till Riksd. kansli den 1 maj 1894, kl. 10 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse

af 78 § 5 punkten i skiftesstadgan.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion n:o 124 anför herr Alsterlund:

Den gällande stadgan om skiftesverket i riket innehåller dels i 14

§ förbud för delegarne att, sedan förordnande till skifte blifvit utfärdadt,

skog till afsalu nyttja, innan skiftet blifvit afslutadt och ersättning

för ståndskog blifvit genom lagakraftegande beslut faststäldt, och dels

i 78 §, »all skifteslagets mark skall i skiftet ingå; och må således särskilda

delningar å inrösnings- och afrösningsjorden inom ett och samma

skifteslag icke verkställas; dock vare från detta allmänna stadgande

följande undantag tillåtne».

1. _------------------

5. »Uti de i 87 § mom. 2 uppräknade rikets norra län må det,

när skogsmarken förut icke är afmätt, vara delegare i skifteslag, der

laga skifte är i fråga, tillåtet, att, när alla derom äro ense, särskildt

låta skifta inrösningsjorden tillika med så stor del af skogsmarken,

som de för sig anse nyttigt, samt låta den öfriga delen af samma mark,

hvilken för ett skifte bör beräknas, vara oskiftad till gemensamt begagnande,

dock med vilkor att sådan inrösningsjord, hvarom i 62 §

Bih. till lliksd. Prot. 1894. 7 Sami, 40 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

förmäles, urskiljes och i skiftet intages; och att skiftet å de egor, som

på detta sätt komma att delas, verkställes med hänsigt till den lämpligaste

delning å de öfriga egorna, när fråga derom framdeles kan

väckas.»

Och kongl. kungörelsen den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter

i afseende å besutenhets- och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs

län, hvilken i vissa delar ännu är gällande jemte skiftesstadgan,

innehåller i punkten 2 — — — — — — — — — — — — — —

»Angående skiftesvits ordet och skifteiias tillåtna högsta antal skola,

då fråga är om laga skifte till rubbning af storskifte, som på bekostnad

eller med understöd af staten blifvit verskstäldt, tjena till efterrättelse

följande bestämmelser nemligen: — — — — — — —--

6.---------------------

»Skulle minst två tredjedelar af delegarne likaledes efter skattetal

räknadt förena sig om att särskildt låta skifta inrösningsjorden tillika

med så stor del af skogsmarken, som nyttigt anses, samt att låta den

öfriga delen af denna senare mark, hvilken då bör för ett skifte beräknas,

vara oskiftad till gemensamt begagnande, vare det tillåtet, dock med

vilkor som 12 kap. 1 § 5 mom. skiftestadgan innehåller.» Sistnämnda

lagrum motsvaras numera af gällande skiftesstadgas förenämnde 78 §

''punkt 5.

I rikets sex norra län förekomma mycket ofta laga skiften å områden

af stora vidder, af livilka jemförelsevis ringa delar äro inegor.

Till följd af de stora områdena blifva dessa skiften icke allenast dyra

utan fordra äfven en lång tid för att fullbordas. Då nu jordegare icke

få, under den tid skifte pågår, till afsalu använda skogen, så inses lätt,

synnerligast som skogsafverkningen oftast utgör deras förnämsta inkomst,

att de skola under nämnda tid komma i ekonomiskt betryck, hvilket

gifvetvis i ej ringa grad ökas genom de dyra skifteskostnaderna; och

följden häraf blifver, att många få antingen- sälja sina hemman till

underpris eller låna medel å desamma. Härigenom befordras öfvergången

af hemman från enskilde till bolag på ett sätt, som är lika

hårdt för den enskilde som skadligt för det allmänna.

Ehuru det vore möjligt, att i skiftesstadgan med vissa begränsningar

medgifva skogsafverkning å samfäld mark för delegarnes gemensamma

räkning under pågående laga skifte, så ansåg motionären likväl,

emedan ett sådant medgifvande möjligen kunde föranleda missbruk, att

en förändring af förberörda 78 § punkten 5 till likhet med motsvarande

föreskrift i nyss åberopade kungörelse den 18 februari 1859 skulle vara

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets Utlåtande N:o, 69.

lämpligare och bättre afhjelpa olägenheterna af nu gällande föreskrifter.

Det lärer nemligen ytterst sällan inträffa, att alla delegare i ett skifteslag

varda ense om att lemna en del af skogsmarken oskiftad, då vanligen

alltid någon af dem kan hafva fördel af att skogbärande hemman

utbjudas till försäljning; och det förhållandet, att skogsmarken icke

vore afmätt, synes vara af allt för ringa vigt för att vara afgörande i

en för delegarnas hushållning så ingripande fråga som den ifråga-,

varande.

Att en del af skogsmarken uteslötes från det först begärda laga

skiftet utgjorde naturligtvis icke något hinder för att äfven dessa delar

skiftades, sedan det forsta skiftet blifvit faststäldt,; men genom detta

tillvägagående bereddes skiftesdelegarne likväl den fördelen att få

skifteskostnadernas utgående fördeladt på en längre tid samt att under

hela den tid skiftet påginge alltid hafva en del af skogsmarken att

tillgå för afverkning till afsalu.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt föreslog motionären, att

Riksdagen ville för sin del besluta, att 78 § punkten 5 i gällande stadga

om skiftesverket i riket skulle erhålla följande förändrade lydelse:

5:o Uti de i 87 § 2 mom. uppräknade rikets norra län må det

vara delegare i skifteslag, der laga skifte är i fråga, tillåtet, att, när

minst två tredjedelar af dem efter skattetal räknadt derom förena sig,

särskildt låta skifta inrösningsjorden tillika med så stor del af skogsmarken,

som de för sig anse nyttigt samt att låta den öfriga delen af

denna senare mark, hvilken för ett skifte bör beräknas, vara oskiftad

till gemensamt begagnande, intill dess det pågående skiftet blifvit faststäldt;

dock med vilkor att sådan inrösningsjord å sistnämnda skogsmark,

hvarom i 62 § förmäles, urskiljes och i skiftet intages; och att

skiftet å de egor, som på detta sätt komma att delas, verkställes med

hänsigt till den lämpligaste delning å de öfriga egorna, när fråga

derom framdeles kan väckas.

Hvad i denna paragraf stadgas i afseende å skogsmark och ståndskog

skall i tillämpliga delar gälla äfven i fråga om bränntorfmosse.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

Motionärens förslag afser att — hvad beträffar rikets sex norra län

— underlätta möjligheten för delegare i ett laga skifte att åstadkomma

beslut att särskilt låta skifta inrösningsjorden tillika med endast eu del

al skogsmarken och låta den öfriga delen af denna senare mark vara

oskiftad till gemensamt begagnande, intill dess det pågående skiftet

blifvit faststäldt; och detta skulle ske dels genom borttagande af bestämmelsen,

att ett dylikt beslut kan komma till stånd, endast der

skifteslagets skog icke förut blifvit afmätt, och dels genom stadgandet,

att för beslutet skulle fordras, icke såsom nu enhällighet, utan endast

en pluralitet af två tredjedelar, efter skattetal räknadt.

Motionären bar, såsom han sjelf antyder, till förebild för sitt förslag

tagit den i motionen omnämnda kongl. kungörelsen den 18 februari

1859 om förändrade föreskrifter i afseende å besutenhets- och skiftesväsendet

i Stora Kopparbergs län, i hvilken kungörelse förekommer ett

stadgande af ungefär enahanda innehåll med det af motionären nu förordade.

Sedan i början af 1880-talet fråga väckts, att de i sagda kungörelse

upptagna bestämmelser om rätt för delegarne i skifteslaget att i visst

fall uppdela ett storskifte i två förrättningar skulle blifva tillämpliga

jemväl beträffande laga skiften, bemstälde Konungens befallningshafvande

i omförmälda län uti ett den 31 juli 1884 afgifvet utlåtande, att Kongl.

Maj:t måtte föreskrifva eu dylik anordning, hvilken sedermera jemväl

förordades af landtmäteristyrelsen.

Såväl Stora Kopparbergs läns landsting som flertalet af de kommuner

inom länet, hvilka lemnades tillfälle att yttra sig i ärendet, förklarade

sig emellertid icke kunna tillstyrka hvad Konungens befallningshafvande

sålunda hemstält.

Efter det landtmäteristyrelesen jemväl väckt förslag att med afseende

å de fem norrländska länen bland annat 78 § 5 mom. skiftesstadgan

skulle undergå den förändring, som nu blifvit af motionären

ifrågasatt, blef visserligen detta förslag tillstyrkt af Kongl. Majrts befallningshafvande

i Gefleborgs, Yesternorrlands och Vesterbottens län

samt i hufvudsak af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlauds län,

men Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län och förste

landtmätaren derstädes afstyrkte förslaget.

Vid föredragning af detta ärende förklarade Kongl. Maj:t, att enär

hvad härutinnan förekommit icke kunde anses innefatta tillfyllestgörande

utredning derom, att de ifrågasatta ändringarme voro af verkligt behof

påkallade, Kong]. Maj:t ej fann skäl bifalla hvad sålunda blifvit föreslaget.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 69. 21

Att nu på framställning af enskild motionär förorda införandet af

ett stadgande utaf ofvan angifna beskaffenhet synes utskottet vid anmärkta

förhållanden icke lämpligt. U1 skottet förbiser emellertid icke,

att den nu gällande bestämmelsen, alt jordegaren icke får under den

tid skiftet pågår till afsalu använda skogen, beträffande ifrågavarande län

icke alltid visat sig verka tillfredsställande. Då nemligen jordegaren,

som i nämnda län ofta har sin förnämsta inkomst i skogsafverkningen,

under skiftet beröfvas denna förvärfskälla, kan lian, särskild! med afseende

å de dryga skifteskostnaderna, understundom blifva nödsakad

att sälja sitt hemman till underpris, och härigenom kan, såsom motionären

också framhållit, öfvergången af hemman från enskilda till bolag

befordras på ett sätt, hvilket icke torde vara till båtnad för det allmänna.

Genom det af motionären framstälda förslaget, enligt hvilket

större möjlighet skulle beredas delegarne att få ett laga skifte uppdeladt

i två särskilda förrättningar, skulle visserligen i särskilda fall

vinnas den af motionären anförda lättnad, som ligger i en fördelning

af utgifterna för skiftet på en längre tidrymd. Men oafsedt den omständighet

att genom en dylik anordning af ett skifte kostnaderna för

detsamma i dess helhet tydligen skulle ökas i ej oväsentlig grad,

skulle det af motionären åsyftade mål, en större förmåga för de enskilde

jordegarne att bära skifteskostnaderna och i följd deraf förhindrandet

af hemmanens förläggande under bolagen, dock med all

säkerhet endast i obetydlig män kunna derigenom vinnas. Den första

förrättningen, som enligt förslaget skulle omfatta endast inrösningsjorden

och någon del af skogsmarken, skulle nemligen i de flesta fall

komma att inom en jemförelsevis kortare tid bringas till slut, hvarefter

det ju vore en hvar delegare obetaget att påyrka jemväl den öfriga

skogsmarkens skiftande; och, om sådant yrkande framstäldes, skulle

den ekonomiska fördel, vederbörande delegare vunne genom undantagande

af den största delen utaf skogsmarken från den första förrättningen,

icke blifva afsevärd. För öfrigt skulle — äfven om genom införandet

af den utaf motionären föreslagna anordningen den egentliga

skogsmarken komme att blifva oskiftad en längre tidrymd från det första

förrättningen tagit sin början, och fördel i ekonomiskt afseende

alltså skulle för tillfället beredas skiftesdelegarne — en dylik bestämmelse

i ett annat afseende icke medföra gagneliga följder, ty det är en

känd sak, att oskiftad skog icke vårdas så väl som skiftad. Vid sådant

förhållande torde det icke vara lämpligt att göra det möjligt fölen

pluralitet bland skiftesdelegarne att beröfva en enskild delegare i

Bih. Ull Riksd. Rrot. 1894. 1 Rami. 40 Haft.

■i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

skiftet den honom nu tillerkända rätt att • få hela sin lott i samfälligheten

på en gång utbruten och sig tillskiftad.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 30 april 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Herr Bruzelius har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckman, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.