Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 3)

1894-03-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1894:3, Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 3)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 3).

1

N:o 3.

Ank. till Eiksd. kansli den 8 mars 1894, kl. 7 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 2, i anledning af

väckt motion om ändrade bestämmelser rörande fjerdingsmäns

tillsättning och aflöning.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 26, som till

sammansatta utskottet blifvit öfverlemnad, anför herr O. Persson i Hinkaby,

att gällande stadganden om fjerdingsmanstjenstens utgörande på

landet icke förbjöde kommunalstämma att besluta, att fjerdingsmansbefattningen

skulle utöfvas i tur mellan kommunens hemmansegare emot

aflöning, hvarom kommunalstämman äfvenledes egde besluta.

Då så förhölle sig i många församlingar, vore tydligt, att de

mindre hemmansegarne belastades med ett onus, som icke stode i öfverensstämmelse

med den andel, de hade i kommunen. De betydligt

ökade göromål, som för fjerdingsmän under de senare åren tillkommit,

fordrade ett bättre ordnande af denna befattning; och staten hade under

eu följd af år till hvarje län lemnat bidrag till landtpolis, hvilken befattning

vore förenad med fjerdingsmanssysslan.

På grund häraf föreslår motionären: att Riksdagen med ändring

af stadgan angående fjerdingsmän den 1 juni 1850 ville för sin del

bésluta:

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 4 Sami. 2 Afd. 3 Höft. (N:o 3).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- och Lagutslcottets Utlåtande (N:o 3).

l:o att, vid ledighet till fjerdingsman inom kommun, kommunalnämnden

emottager ansökningar af helst inom socknen boende personer,

samt jemte eget utlåtande inhemtar kronofogdens yttrande, hvilka

tillsammans öfverlemnas till ordinarie kommunalstämma, der fjerdingsman

antages för 5 på hvarandra följande år;

2:o att hälften af den utaf kronofogden och kommunalnämnden

bestämda lönen betalas af staten och andra hälften af kommunen efter

de grunder, som om kommunalutskylder i allmänhet är eller kan varda

stadgadt. __

Ifrågavarande stadga af den 1 juni 1850 föreskrifver, att fjerdingsmansbefattningen

är ett menighetsbestyr, om hvars utgörande genom

särskildt antagen person och på kommunens bekostnad socknemännen inom

hvarje socken eller fjerdingsmansdistrikt kunna, om de vilja, öfverenskomma

för viss tid. Kommunalstämman utser i sådant fall fjerdingsman,

hvars lämplighet dock pröfvas af vederbörande kronofogde,_ som

eger rätt att vägra godkännande af valet. Der förening om fjerdingsmans

anställande med bestämd aflöning kan åvägabringas, skall, jemlikt

kungörelsen den 20 april 1866, bidraget till denna aflöning utgå efter

enahanda grund som för kommunalutskylder i allmänhet är föreskrifven.

Om åter frälse-, kronoskatte- och kronohemmans innehafvare besluta,

att fjerdingsmansbefattningen bör utöfvas omgångsvis mellan hemmanen,

föreskrifver kungörelsen den 9 augusti 1851 (jfr kungörelsen den 23

augusti 1857), att bestyret fortfarande skall dem sjelfva ensamt åligga.

Enligt gällande bestämmelser är det sålunda kommunen, som

ordnar fjerdingsmansbestyret. Kommunen eger för viss längre eller

kortare tid anställa aflönad fjerdingsman och bestämma beloppet af den

lön, som till honom skall utgå.

Beträffande de församlingar, inom hvilka fjerdingsmanssysslan

utöfvas i tur mellan församlingens hemmansegare, torde böra erinras,

att fjerdingsman för vissa uppdrag har rätt till ersättning. Sålunda

har fjerdingsman, som biträder kronans uppbördsman vid indrifning af

oliqviderade kronouppbördsmedel eller kommunalutskylder rätt att af

sålunda indrifna medel åtnjuta hälften af uppbördsmannens andel i

stadgade stämmoböter eller af den honom medgifna uppbördsprovision.

För biträde vid verkställighet af domar och utslag eger fjerdingsman

tillgodonjuta rese- och traktamentsersättning enligt gällande expeditionstaxa.

Han har vidare rätt alt uppbära särskild ersättning för åtskilliga

andra förrättningar, såsom delgivning af kallelser i civila mål, tjenstgöring

vid mönstringar utom sitt distrikt m. fl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lagutslcottets Utlåtande (N:o 3).

Ehuru landskommun ej är skyldig att anställa annan polisbevakning

än den Ijerdingsmansinstitutionen innebär, bar kommunen rätt att fatta

beslut om och gifva anslag till särskild polisbevakning under namn af

polisbetjenter, polisuppsyningsmän, tillsyningsmän o. s. v. På sätt

motionären erinrat, har Riksdagen allt sedan år 1875 plägat ställa till

Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag till aflöning och underhåll af särskild

polisstyrka på landet, äfvensom till belöningar för gröfre brotts

upptäckande m. m.; och Riksdagen har jemväl för innevarande år på

extra stat anvisat för sagda ändamål ett anslag af 65,000 kronor, hvilket

bidrag borde företrädesvis utgå till kommuner, bvilka sjelfva lemnade

motsvarande tillskott. Befattningen såsom polistillsyningsman å

landet är emellertid icke, såsom motionären synes hafva förestält sig,

förenad med fjerdingsmanstjensten, utan alldeles skild från densamma;

och anser utskottet för den skull, att från den af motionären härutinnan

åberopade omständighet icke kan hemtas något stöd för förevarande

förslag.

Då fjerdingsmansbefattningen, såsom författningen den 1 juni 1850

sjelf uttryckligen angifver, är ett menighetsbestyr och ej en statstjenst;

då storleken af de utgifter, som genom antagandet af motionärens förslag

skulle drabba såväl kommunerna som staten — i hvilket afseende

motionären ej förebragt någon som helst utredning — ej kan i någon

mån beräknas, samt då innehafvarne af ifrågavarande befattningar redan

åtnjuta ersättning för en ej ringa del af deras uppdrag, finner utskottet

det icke vara lämpligt att, på sätt motionären föreslagit, i lag föreskrifva,

att till fjerdingsman skulle utgå viss lön att betalas till hälften

af staten och till hälften af kommunen; och får utskottet, som icke

heller finner skäl att förorda någon förändring i gällande bestämmelser

om tillsättning af ifrågavarande befattningar, hemställa,

att herr O. Perssons motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 8 mars 1894.

På det sammansatta utskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.