Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna.

1894-04-20 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1894:10, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1894, kl. 7 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensions- och

indragning sstaterna.

(l:a U. A.)

Pensionsstaten.

l:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte dels till upprätthål- Angående

lande af arméns pensionskassas egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp föTupprättsamt

till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder kallande af

för sådana pensioners utgående bevilja ett ordinarie förslagsanslag å 1,540,000 ^ionskJsZs

kronor, dels vid bifall härtill medgifva, att anslaget måtte under benämning e9™ pensio»anslaget

för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samttgTfyllnadttill

fyllnadspensioner» under riksstatens nionde hufvudtitel uppföras näst efter pensioner.

det till arméns pensionskassa utgående anslaget till bidrag till pensionering £*•]

af enkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar, dels ock såsom

vilkor för anslagets utgående stadga, att arméns pensionskassa skall vara

skyldig att, så länge detsamma till oförminskadt belopp funnes i riksstaten

uppfördt, afstå från de kassan tillkommande förhöjda vederlag för de till

statsverket indragna rusthållsafgifterna.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden den 8 december 1893 (bil. 1 sid. 12—15) inhemtas,

bland annat, att direktionen öfver arméns pensionskassa uti ett den 22 sistBih.

till Riktid. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. (Ko 10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

lidne november afgifvit utlåtande angående anslag till ifrågavarande ändamål

för år 1895 icke ifrågasatt någon förhöjning i anslagets belopp. Den tidpunkt,

yttrade direktionen, syntes allt mera närma sig, då, enligt de med

hänsyn till förutvarande bärorganisation gjorda beräkningar, jemvigt emellan

tillkomst och afgång å pensionsstaten konnne att uppnås, och det syntes

direktionen under sådana förhållanden ej vara skäl att för år 1895 genom

höjning af anslaget bereda ökade medel för pensioneringen, helst tillkomsten

eller afgången inom pensionärerne det ena året i hvarje fall kunde ställa

sig fördelaktigare eller ogynsammare än det andra och stor svårighet följaktligen

måste möta att i det närmaste tvä år i förväg på siffran angifva

det anslagsbelopp, som kunde varda af nöden. Deremot ansåge direktionen

anslaget böra å ordinarie stat uppföras och hemstälde följaktligen, att Kongl.

Maj:t täcktes föreslå 1894 års Riksdag, att ett förslagsanslag å samma

belopp, som för år 1894 blifvit anvisadt, eller å 1,540,000 kronor måtte

för ofvannämnda ändamål anvisas att från och med år 1895 å ordinarie

stat utgå.

Lika med direktionen hade föredragande departementschefen ansett sig

kunna antaga, att anslagets belopp för år 1895 kunde bestämmas till samma

belopp som för år 1894 eller till 1,540,000 kronor. Dermed borde emellertid

äfven vara afgjord frågan, huru vida anslaget fortfarande skulle såsom extra

anslag bibehållas eller å ordinarie stat uppföras. Anledningen dertill, att

ett anslag af förevarande beskaffenhet, som hade till ändamål att tillgodose

ett ständigt återkommande af Kongl. Maj:t med Riksdagen godkändt behof,

det oaktadt blifvit å extra ordinarie stat uppfördt, måste nemligen helt

naturligt sökas i den omständigheten, att anslaget, efter hvad man förutsåg,

skulle komma att under en jemförelsevis lång tidsperiod tarfva ständiga förhöjningar,

men då numera kunde antagas, att någon höjning af detsamma

icke under de närmaste årens statsregleringar blefve af nöden, ansåge

departementschefen deraf också blifva en följd, att anslaget lika väl som

motsvarande för civilstatens och flottans med flera staters pensionsreglering

afsedda statsbidrag borde å ordinarie stat uppföras.

Af det förhållande att ifrågavarande anslag, hvilket hittills till följd

af de växande utgifterna för arméns pensionering måst år efter år förhöjas,

icke synes för nästkommande år behöfva ytterligare ökas, har utskottet icke

funnit tillräcklig anledning antaga, att tiden nu skulle vara inne för anslagets

uppförande å ordinarie stat, helst af statsrådsprotokollet inhemtas, att

anslaget, som för innevarande år höjts med 20,000 kronor, sannolikt kommer

att detta år visa ett öfverskott af omkring 25,000 kronor, utan torde anslaget

tills vidare likasom hittills böra uppföras å extra stat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

3

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att Riksdagen å extra stat för år 1895

anvisar ett förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas

dels till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot

skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma

tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket

indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner

i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder

för sådana pensioners utgående.

2:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen, i afseende å

kostnaderna för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning för forvaitoch

verksamhet under år 1895, måtte medgifva, att Kongl. Maj:t mätte för

sistnämnda år bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens för-lärares m. fl.

valtningsbestyr blefve erforderliga; samt att de för berörda förvaltningskostnad ^dlrmdloch

för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel mktteanstalt under

af Kongl. Maj:t, i den mån influtna afgifter icke vore att tillgå, anvisas ar ^95

utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda ^

afgifter, i den mån de under året inginge, eller, derest sagda afgifter skulle

för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 2) har af herr

Carl Pettersson m. fl. föreslagits, att Riksdagen måtte för sin del besluta,

att till mom. 1 § 10 af Kongl. Maj:ts reglemente för småskolelärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt, måtte fogas ett tillägg af följande lydelse: Denna

sammanläggning och reduktion anställes dock icke med afseende på lärarne i

de församlingar, i hvilkas undervisningstid Kongl. Maj:t medgifvit inskränkning,

så vida dessa lärare årligen undervisat hela den tid, Kongl. Mag:t

dem föreskrifvit.

Derjemte har herr 0. A. Ericsson i Ofvanmyra, med hvilken herr

A. Hansson i Solberga m. fl. instämt, i en inom Andra Kammaren väckt

motion (n:o 25) föreslagit, att Riksdagen för sin del ville besluta, att § 10

i Kongl. Maj.ts reglemente för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

den 22 juni 1892 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

§ io.

Tjenstår räknas med afseende på rätt till understöd såsom fullt, derest

läraren derunder tjenstgjort 8 kalendermånader eller 34 \''2 veckor. Med de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

år, under hvilka läraren möjligen undervisat kortare tid, verkställes en

sammanläggning och reduktion, med beräkning af 8 månader på hvarje år;

dock må för lärare vid skolar, hvilka till följd af särskilda ortförhållanden

åtnjuta lönetillskott af allmänna medel åt sina lärare såsom för full tjenstgöring,

oaktadt den årliga undervisningstiden understiger 8 månader, tjenstårets

längd beräknas i enlighet med den för nämnda lönetillskotts åtnjutande

faststälda årliga undervisningstiden.

Med afseende på rätt till understöd beräknas hel tjenstgöring omfatta

minst 20 undervisningstimmar i veckan.

I lärares tjenstetid inräknas all hel tjenstgöring i sådan beställning

vid de till den allmänna folkundervisningen hörande skolor, för hvars innehafvares

aflönande tillskott af allmänna medel åtnjutits.

Förenämnda § är för närvarande af följande lydelse:

»Tjenstår räknas med afseende på rätt till understöd såsom fullt,

derest läraren derunder tjenstgjort minst 8 kalendermånader eller 34V*

veckor. Med de år, under hvilka läraren möjligen undervisat kortare tid,

verkställes en sammanläggning och reduktion, med beräkning af 8 månade]''

på hvarje år.

Med afseende på rätt till understöd beräknas hel tjenstgöring omfatta

minst 20 undervisningstimmar i veckan.

I lärares tjenstetid inräknas all hel tjenstgöring i sådan beställningvid

de till den allmänna folkundervisningen hörande skolor, för hvars innehafvares

aflönande tillskott af allmänna medel åtnjutits.»

Till stöd för den af herr C. Pettersson m. fl. väckta motionen är

deri bland annat anfördt, att Kongl. Maj:t flerfaldiga gånger och senast den

8 april 1892 medgifvit, att en del församlingar i öfre Dalarne — till ett

antal af 22 — med afseende på vissa egendomliga förhållanden fått rätt

till kortare läsetid i sina skolor, än i lag vore stadgadt, utan att församlingarne

derigenom lede minskning i lönetillskott af allmänna medel för

sina lärare. Denna inskränkta läsetid vore olika i antydda församlingar,

vanligtvis 26 veckor, men i några 24; och i en‘(Sollerön) utgjorde småskolornas

årliga undervisningstid endast 22 veckor.

Enligt § 7 af nämnda reglemente egde, fortsätta motionärerna, hvarje

understödsberättigad lärare rätt till helt understöd, 150 kronor, då han räknade

30 tjenstår; men enligt § 10 skulle en reduktion i visst fall göras i

tjenstårsberäkningen, hvarigenom inträffade, att t. ex. en småskolelärare i

Jerna, der undervisningstiden vore 26 veckor, skulle förete 40 tjenstår,

innan han vore berättigad till helt understöd; ännu sämre stälde sig förhållandena

å Sollerön, der en lärare måste tjenstgöra 47 år, innan han finge

nämnda rätt, och således blefve 72 år gammal, om han tillträdde sin befatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

b

ning vid 25 års ålder. Derom vore väl icke så mycket att säga, om icke

lärarne vore i vederbörlig ordning antagna och säkert äfven villiga att

undervisa sina 8 månader samt Kongl. Maj:t förklarat, att församlingarne

vore lika berättigade till statsbidrag för dem, som de församlingar, hvilkas

lärare undervisade hela den i lag föreskrifna tiden. Stor vore också, enligt

motionärernas förmenande, obilligheten, att ifrågavarande lärare skulle å

sin lilla lön vidkännas ett årligt afdrag under 10 eller 17 är längre än sina

embetsbroder med utsigt att, utarbetade som de naturligtvis vore vid 60 å

70 års ålder, måhända aldrig komma i åtnjutande af ålderdomsunderstöd.

Och det vore intet ringa antal, för hvilket denna mörka framtidsutsigt

visade sig, ty summan af de lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre

folkskolor äfvensom biträdande lärare vid folkskolor uppginge allenast i de

församlingar i Dalarne, hvarom ofvan berörda kongl. bref handlade, till icke

mindre än nära 300; och möjligen funnes äfven annorstädes i riket församlingar,

som kommit i åtnjutande af dylik dispens beträffande undervisningstiden.

I den af herr 0. A. Ericsson väckta motionen har motionären anfört,

att de egendomliga förhållanden, som i mer än ett afseende vore rådande i

öfre Dalarne, såsom t. ex. de om vår och höst brukliga fäbodeflyttningarna

m. fl. dylika omständigheter, som menligt inverkade på en ordentlig skolgång,

derest läsåret utsträcktes till den i lag i allmänhet bestämda tiden,

hade, uppå ansökan af vederbörande kommuner, gifvit Kongl. Maj:t anledning

medgifva dessa kommuner rätt till erhållande af bidrag af allmänna

medel till aflöning åt sina småskolelärare och lärarinnor, oaktadt skolorna

hållits öppna kortare tid än rätt till dylikt bidrag i allmänhet medgåfve.

Lärare och lärarinnor i dessa skolor egde således enligt ordalydelsen i ofvannämnda

stadgande icke rätt att tillgodoräkna sig hvarje läsår såsom fullt

tjenstår, utan deras antal läsår måste underkastas en sammanläggning och

reduktion med beräkning af 8 månader på hvarje tjenstår, hvaraf följde, att

lärare och lärarinnor på trakter, der skoltiden betydligt vore förkortad,

knappt hade utsigt att någonsin blifva berättigade till ålderdomsunderstöd,

hvilket näppeligen vore Riksdagens mening, då Riksdagen godkände detta

stadgande.

Då emellertid undervisningen i dessa skolor varierade mellan 24, 26,

28, 30 å 32 veckor om året, beroende på de olika förhållandena på hvarje

område, och tjenstgöringen för hvarje lärare eller lärarinna omfattade omkring

30 timmar i veckan, framginge, enligt motionärens åsigt, tydligt, att,

i den händelse sammanläggningen och reduktionen fått verkställas efter antal

undervisningstimmar, de flesta af dessa lärare eller lärarinnor fått flera

tjenstår än de, hvilka enligt omnämnda stadgande få tillgodoräkna sig ett

tjenstår på 8 mänader med endast 20 undervisningstimmar per vecka.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Uppenbart vore således fortsätter motionären, att omnämnda lärares,

missnöje med ifrågavarande stadgande vore berättigadt, så mycket mera som

så väl lärare som skoldistrikt årligen finge erlägga full, stadgad afgift till

anstalten; och då dertill komme, att allra minst läraren hade någon orsak

till läsårets inskränkning, utan detta endast berodde på särskilda lokala omständigheter,

och dessa af den beskaffenhet, att Kongl. Maj:t. pröfvat skäligt

medgifva dessa skoldistrikt rätt att utbekomma vanligt lönetillskott af allmänna

medel, syntes oaktadt denna inskränkning rättvisa och billighet fordra, att

lärare eller lärarinnor i dylika skolor erhölle rätt att tillgodoräkna sig ett

tjenstår för hvarje helt läsår. Ett dylikt medgifvande borde så mycket lättare

låta sig göras, som derigenom ingen afsevärd ökning i anstaltens stat kunde

ifrågakomma.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning, hvilken öfverensstämmer

med hvad 1892 och 1893 årens Riksdagar i ämnet beslutit, har utskottet icke

haft något att erinra.

Beträffande åter motionärernas omförmälda förslag har utskottet visserligen

ansett ej allenast hvad motionärerna anfört utan äfven tillbörlig hänsyn

till antalet undervisningstimmar i hvarje vecka möjligen böra föranleda

ändring i reglementet af den 22 juni 1892 för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

i det af motionärerna antydda syfte. Da emellertid

före vidtagande af förändring i en författning, hvilken så nyligen utfärdats

som den nyssnämnda, torde erfordras en fullständigare utredning i ärendet

än den, som nu föreligger, har utskottet icke ansett sig för närvarande

böra tillstyrka Riksdagen att vidtaga någon åtgärd för en sådan ändrings

åvägabringande.

Utskottet hemställer derför:

a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen

bifallas; samt

b) att herrar C. Petterssons m. fl. och O. A. Ericssons

förenämnda motioner ej för närvarande må föranleda

någon Riksdagens åtgärd.

Angåendean- 3:0. I afseende å de i nu gällande riksstat med tillsammans 1,314,898

*^Äe’kronor uppförda anslagen under pensionsstaten hemställer utskottet,

staten.

att dessa anslag må i riksstaten för år 1895 uppföras

med oförändrade belopp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ko 10.

7

Allmänna indragningsstaten.

4:o. På derom af fångvårdsstyrelsen gjord framställning har Kongl. Angående

Maj:t föreslagit, att vaktkonstaplarne vid kronoarbetsstationen å BorghamnpvMkonstap^

Anders Carlsson, Per Johan Jarl och Frans Oskar Dahl måtte berättigas Jame. a

att från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked ur fång-j’ja°ri''och''

vårdens tjenst dem beviljades, under sin återstående lifstid frän allmänna*’ 0 Dahl.

indragningsstaten uppbära fyllnadspensioner till belopp af, Carlsson och Jarl [3,J

hvardera 478 kronor samt Dahl 370 kronor.

Af det vid statsverkspropositionen bilagda protokollet öfver justitiedepartementsärenden

den 8 december 1893 (bil. 3 sid. 26) inhemtas:

beträffande Carlsson: att han vore född den 31 mars 1816; år 1835

antagits till grenadier vid andra lifgrenadierregementet, der han sedermera

i sjutton år tjenat som korpral; år 1872 undfått afsked från regementet med

det vitsord, att han i tjensten sig troget och utmärkt väl skickat; den 23

februari 1873 anstälts som vaktkonstapel vid kronoarbetsstationen å Borghamn,

å hvilken beställning han den 5 september 1878 erhållit fångvårdsstyrelsens

förordnande, och den 1 mars 1889 af fångvårdsstyrelsen tillagts

utmärkelsetecken för långvarig och berömlig tjenstgöring; varande Carlsson,

som från Vadstena krigsmanshuskassa ätnjöte en årlig pension af 72 kronor,

enligt läkares intyg, behäftad med lungemphysem och kronisk bronchialkatarrh

samt oförmögen att, längre uppehålla sin tjenst;

beträffande Jarl: att, han vore född den 30 oktober 1822; år 1842

antagits till grenadier och år 1866 till korpral vid första lifgrenadierregementet;

att han år 1875 afgått ur krigstjensten med det vitsord, att

han sig troget och väl skickat; den 9 juli 1873 anstälts som vaktkonstapel

vid förutnämnda kronoarbetsstat-ion, å hvilken anställning han den 5 september

1878 erhållit fångvårdsstyrelsens förordnande, och den 1 mars 1889

af fångvårdsstyrelsen tillagts utmärkelsetecken för långvarig och berömlig

tjenstgöring; äfvensom att Jarl från Vadstena krigsmanshuskassa åtnjöte en

årlig pension af 48 kronor, hvilken från och med halfåret näst efter det,

under hvilket han fyller 72 år, höjts till 72 kronor årligen, samt enligt

läkares intyg till följd af kronisk rheumatism och kronisk bronchialkatarrh

vore oförmögen att längre uppehålla sin tjenst;

samt beträffande Dahl: att han vore född den 29 oktober 1824; år

1840 antagits till afdelningstrumpetare, år 1851 till förste konstapel samt

år 1857 till sergeant vid Göta artilleriregemente; att han år 1873 erhållit

afsked ur krigstjensten med vitsord, att han i allmänhet ådagalagdt ett godt

uppförande; den 29 mars 1873 anstälts som vaktkonstapel vid kronoarbets
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

stationen å Borghamn, å hvilken beställning han den 5 september 1878

erhållit fångvårdsstyrelsens förordnande, och den 1 mars 1889 af fångvårdsstyrelsen

tillagts utmärkelsetecken för långvarig och berömlig tjenstgöring;

samt att Dahl, som från de under direktionens för arméns pensionskassa förvaltning

stälda medel åtnjöte en årlig pension af 180 kronor, lede, enligt

läkares intyg, af hjertfel och deraf beroende andfåddhet samt vore oförmögen

att längre uppehålla sin tjenst.

I sin framställning i ämnet hade fångvårdsstyrelsen, under erinran att

den vid kronoarbetscorpsen anstälda bevakningspersonalen icke vore uppförd

å den vid 1882 års riksdag faststälda lönestat för en del fångvårdsbetjente,

vidare anfört:

att Carlssons, Jarls och Dahls vederlikar, som å ordinarie stat uppbure

sin aflöning, vore vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår, deraf

minst 20 i fångvårdens tjenst, berättigade att från allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp motsvarande lönen jemte innehafvande

ålderstillägg;

att enligt den vid 1890 års riksdag för en del betjente vid fångvårdsanstalterna

faststälda nya lönestaten, hvilken med 1891 års ingång trädt i

tillämpning, vaktkonstapel vid central fångvårdsanstalt åtnjöte lön 400

kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor samt ålderstillägg 75 kronor efter

fem och ytterligare 75 kronor efter tio års tjenstgöring, hvadan alltså

pensionen utgjorde för vaktkonstapel, som åtnjöte båda ålderstilläggen, 550

kronor;

att 1889, 1890 och 1891 årens Riksdagar beviljat underofficeren vid

kronoarbetsstationen å Tjurkö C. A. L. Uggla och underofficeren vid kronoarbetskompaniet

å Vaxholm A. G. Lagergren pensioner samt underofficeren

vid nyssnämnda kronoarbetsstation J. Melén fyllnadspension till enahanda

belopp, som skulle dem tillkommit, om de innehaft underofficersbefattningar

vid rangvårdsanstalter, för hvilka lönerna blifvit å ordinarie stat uppförda;

att Carlsson, Jarl och Dahl, hvilkas aflöning utginge från förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll, jemlikt Kongl. Maj:ts bref den 28

november 1890 åtnjöte samma löneförmåner som deras vederlikar å ordinarie

stat eller lön 400 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och två ålderstillägg

hvartdera å 75 kronor;

att de uppfyllt de för deras nämnde vederlikar för rätt till pension å

allmänna indragningsstaten stadgade vilkor;

samt att, derest de å allmänna indragningsstaten för sin återstående

lifstid erhölle årliga fyllnadspensioner, Carlsson och Jarl hvardera 478 kronor

samt Dahl 370 kronor, de skulle med inberäkning af det bidrag, de åtnjöte

från Vadstena krigsmanshuskassa eller arméns pensionskassa, i pension er
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

9

hålla samma belopp, som tillkomme vid fångvården anstäld, å ordinarie stat

uppförd vaktkonstapel eller 550 kronor årligen.

Statskontoret, som varit i ärendet hördt, har tillstyrkt fångvårdsstyrelsens

framställning under erinran, bland annat, att Carlsson, Jarl och

Dahl hvar för sig uppnått en högre lefnadsålder och varit längre tid i

statens och fångvårdens tjenst anstälde, än som vore föreskrifvet i afseende

på deras vederlikars vid centralfängelserna rätt till pension.

Enligt hvad sålunda inhemtas, innebär Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, att ifrågavarande vaktkonstaplar Carlsson, Jarl och Dahl

skola erhålla fyllnadspensioner till sådana belopp att dessa tillsammans med

de pensioner, som de uppbära eller blifva berättigade att uppbära från

arméns pensionskassa eller Vadstena krigsmanshuskassa, uppgå för hvar och

en af dem till samma belopp, hvarmed högsta pension till ordinarie vaktkonstapel

vid de centrala fångvärdsanstalterna utgår, eller således till 550

kronor årligen. Med hänsyn till ifrågavarande tre vaktkonstaplars långvariga

och väl vitsordade tjenstgöring samt höga lefnadsålder har utskottet visserligen

ansett skäligt, att vid deras entledigande någon fyllnadspension dem

beviljas, men då de icke synas böra hafva anspråk på samma pensionsförmåner

som sina å ordinarie stat uppförda vederlikar vid fångvården, har

utskottet funnit de föreslagna fyllnadspensionerna böra bestämmas till 400

kronor för Carlsson, likaledes 400 kronor för Jarl samt 250 kronor för

Dahl, till följd hvaraf deras pensionsförmåner skulle i sin helhet utgå för

Carlson med 472 kronor, för Jarl sedan han uppnått 72 års ålder likaledes

med 472 kronor och för Dahl med 430 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att en hvar af nedannämnde vaktkonstaplar

vid kronoarbetsstationen å Borghamn ma berättigas att

från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked

ur fångvårdens tjenst dem beviljas, under sin återstående

lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära

fyllnadspensioner till följande belopp:

a) Anders Carlsson ........................... 400 kronor;

b) Per Johan Jarl.............................. 400 »

och c) Frans Oskar Dahl ........................ 250 »

Bih. till Biksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

pinstTför 5:0- KongL Ma.i:t liar föreslagit Riksdagen, att geodeten vid general
geodetm

stabens topografiska afdelning ra. m. Emil Gellert Wolyn måtte från och

B 6 Woö/n.med månaden näst efter den, hvari han erhölle entledigande från geodetbelattningen,

för sin återstående lifstid tilläggas en årlig pension å allmänna

indragningsstaten till belopp af 2,625 kronor.

Af det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden den 22 december 1893 (bil. 4, sid. 30) inhemtas, att

t. f. chefen för generalstaben hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen

göra framställning om en årlig pension åt geodeten vid generalstabens

topografiska afdelning m. m. Emil Gellert Wolyn att till belopp af 2,800

kronor, motsvarande 80 procent af det årsarfvode, 3,500 kronor, Wolyn i

nämnda egenskap uppburit, utgå från och med månaden näst efter den, då

han blefve från sin anställning entledigad.

T. f. chefen för generalstaben hade såsom stöd för denna hemställan

anfört:

att Wolyn, som vore född den 31 december 1832 och den 28 februari

1860 vunnit anställning vid dåvarande topografiska corpsen, sålunda i nära

34 år deltagit i arbetena för landets kartläggning, deraf 26 år i de geodetiska,

samt att han nu, vid en uppnådd ålder af i det närmaste 61 år,

blifvit till sin helsa så försvagad, att han ej längre vore i stånd att uthärda

de med dessa arbeten förbundna ansträngningar och umbäranden;

att Wolyn under de första åren af sin långa och hedrande tjenstebana

förvärfvat sig i egenskap af ritare, afvägare, fältmätare m. m. en

mångsidig erfarenhet i de vid landets kartläggning förekommande olika arbeten

och allt sedan år 1867 nästan oafbrutet varit använd vid de geodetiska arbetena;

att sistnämnda arbeten, på samma gång de fordrade stor noggrannhet

och insigt om de vetenskapliga grunderna derför, vore i hög grad frestande

för helsa och kroppskrafter;

att den geodetiska tjenstgöringen särskildt för Wolyn varit ganska

ansträngande, i det han somrarne 1874—1876 förrättat triangelmätning i

Torne och Lule lappmarker och åren 1878—1879 triangulering af första ordningen

inom Vesternorrlands och Jemtlands läns skogs- och fjelltrakter,

samt slutligen att af den areal, som under de sista 25 åren blifvit

fullständigt triangulerad i Sverige, utgörande omkring 1,700 qvadratmil,

Wolyn ensam triangulerat omkring en tredjedel eller 550 qvadratmil, hvaraf

en betydande del folie inom Torne och Lule lappmarker.

Af ett rörande Wolyn den 20 sistlidne oktober af medicine doktorn

P. J. Wising utfärdadt läkarebetyg inhemtades, att Wising, hvilken sedan

hälft annat år behandlat Wolyn för rubbningar i hjertats verksamhet, förklarat,

att Wolyns krafter och arbetsduglighet syntes vara genom sjukdomen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

så nedsatta, att han icke kunde på fullt tillfredsställande sätt sköta sin

tjenst, äfvensom att Wising, på grund häraf och då ett ansträngdt arbete i

Wolyns nuvarande befattning syntes kunna menligt inverka på dennes helsotillstånd,

rådt Wolyn att söka afsked från tjensten.

Medicinalstyrelsen hade uti infordradt utlåtande, med erinran att det

atgitna läkarebetyget icke vore med vanlig slutmening bestyrkt, hufvudsakligen

anfört, att styrelsen af berörda läkarebetygs ordalag icke kunnat

med visshet inhemta, huru vida Wolyn af sjukdom vore oförmögen att sin

tjenst förrätta, äfvensom att styrelsen saknade kännedom om, huru vida den

Wolyn åliggande tjenstgöring vore af sådan beskaffenhet, att hans i läkarebetyget,

omförmälda sjukdom utgjorde hinder för fortsatt tjenstgöring.

Statskontoret, som jemväl afgifvit utlåtande i ärendet, hade dervid

yttrat, att, äfven om af läkarebetyget icke med bestämdhet framginge, att

Wolyn för all framtid vore helt och hållet oförmögen till hvarje slag af

verksamhet, detta betyg dock syntes ådagalägga, att han numera vore till

helsan så försvagad, att t. f. chefen för generalstaben med afseende ä arten

af de arbeten, som älåge en geodet, haft goda grunder för framställningen

om Wolyns pensionering, samt att den verksamhet, Wolyn såsom geodet

utöfvade, enligt statskontorets åsigt vore fullt jemförlig med en afvittringslandtmätares

eller en skogstjenstemans, hvilka begge vid 60 lefnads- och 30

tjenstår kunde med pension å allmänna indragningsstaten öfverflyttas, den

senare dock endast derest han vid nämnda ålder befunnes vara sjuklig eller

till helsan försvagad; och hade statskontoret i betraktande häraf och af de

omständigheter i öfrigt, som till stöd för framställningen blifvit åberopade

och anförda, ansett sig böra samma framställning till bifall förorda, dock

att pensionsbeloppet enligt statskontorets åsigt borde nedsättas till det för

jägmästare högst utgående, eller till 2,625 kronor.

Sedermera hade genom befälhafvaren för generalstaben till Kongl.

Maj:t öfverlemnats ett af doktor Wising den 19 sistlidne december ytterligare

afgifvet, i vederbörlig ordning affattadt läkarebetyg, hvaruti han, med vidhållande

af sin i förra betyget rörande Wolyns sjukdom meddelade diagnos,

intygat, att de rubbningar i hjertats verksamhet, hvaraf Wolyn lede, antagligen

berodde på sjukliga förändringar i dess blodkärl och väggar; att det

ansträngande kroppsarbete, som tillhörde Wolyns tjenst, syntes kunna menligt

inverka på hans helsotillstånd och gifva anledning till en svår försämring af

sjukdomen, äfvensom att föga utsigt funnes, att densamma kunde genom en

längre tids tjenstledighet öfvervinnas.

På grund af anförda omständigheter synes visserligen någon pension

böra Wolyn beredas, då han afgär från sin innehafvande befattning, men

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

då han i afseende å sin tjensteverksamhet ansetts fullt jemförlig med en

afvittringslandtmätare samt Riksdagen under senare år till vissa vid afvittringsverket

anstälde landtmätare, hvilka ej i allo uppfylt de för afvittringslandtmätare

stadgade pensionsvilkor, beviljat pensioner till belopp af 1,600 kronor,

har utskottet funnit den för Wolyn föreslagna pensionen böra bestämmas

till samma belopp, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att geodeten vid generalstabens topografiska

afdelning Emil Gellert Wolyn må från och med månaden

näst efter den, hvari han erhåller entledigande från geodetbefattningen,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension till belopp af

1,600 kronor.

Angående 6:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att för

penhandfÖr händtverkaren på stat vid första göta artilleriregemente, hjulmakaren Johan

verkaren Fredrik Ågren måtte å allmänna indragningsstaten uppföras en pension af

J F ''Ven 467 kronor, att af Ågren under hans lifstid årligen åtnjutas med beräkning

^ frän och med månaden näst efter den, dä han erhållit afsked från sin be
fattning

vid regementet.

Såsom af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden den 8 januari 1894 (bil. 5, sid. 34) inhemtas,

hade Ågren hos generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet anhållit, att,

som han på grund af aftagande helsa och arbetskrafter snart vore urståndsatt

att sköta sin befattning men vid afgång derifrån ej hade ringaste utsigt

att förskaffa sig ett nödtorftigt uppehälle, enär han af brist på medel till

erläggande af stadgade retroaktivafgifter icke kunnat begagna det honom år

1877 erbjudna tillfället att ingå såsom delegare i arméns pensionskassa, pension

måtte för honom hos Riksdagen utverkas.

Generalfälttygmästaren hade, med öfverlemnande af Agrens ansökan,

till densamma tillstyrkt bifall och såsom stöd för denna hemställan anfört,

att Ågren, hvilken vore född den 22 november 1828 och sålunda uppnått

en ålder af öfver 65 år, tillhört första Göta artilleriregementes tygstat under 43

år samt år 1884 af Kongl. Maj:t hugnats med medalj i 8:de storleken »för

nit och redlighet i rikets tjenst»; att han, på sätt ett för honom utfärdadt

iäkarebetyg jemväl utvisade, numera till följd af ålderdomskrämpor vore

mindre arbetsför samt, att han, som af ofvan anförda skäl icke vunnit inträde

i arméns pensionskassa, skulle vid afgång från tjensten befinna sig utan

existensmedel och efter långvarigt och pligttroget arbete i statens tjenst gä

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

13

en synnerligen beklagansvärd ålderdom till mötes, derest ej staten till hans

förmån trädde emellan genom att tillerkänna honom någon pension.

Af det vid handlingarna fogade läkarebetyg inhemtades, att Agren

lede af kronisk rheumatism samt andra ålderdomskrämpor med deraf föranledd

minskad förmåga att med arbete sig försörja.

I afseende å pensionens belopp hade generalfälttygmästaren, med hänsyn

till det förhållande, att Ågren icke verkstält någon inbetalning till pensionskassan,

föreslagit, att pensionen för Ågren måtte bestämmas till 2/3 af det

belopp, 700 kronor, hvarmed tyghandtverkare på stat pensionerades, eller

till 467 kronor.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet infordrats, hade, på grund af

Ågrens långa och väl vitsordade tjenstgöring samt öfriga förekomna omständigheter,

tillstyrkt, att till Riksdagen måtte aflåtas proposition om pension

åt Ågren med det af generalfälttygmästaren föreslagna belopp.

På grund af Ågrens långvariga och väl vitsordade tjenstgöring torde

skäligt vara, att någon pension honom tillerkännes vid hans entledigande

från tjensten, men då han icke genom erläggande af afgifter till arméns

pensionskassa fått vidkännas afdrag å den aflöning han innehaft samt synes

icke sakna förmåga att genom sin handtverksskicklighet sjelf bidraga till sin

försörjning, har utskottet ansett beloppet af pensionen böra bestämmas till

350 kronor, utgörande 50 procent af det pensionsbelopp, hvilket en tygliandtverkare

på stat är efter erläggande af vederbörliga afgifter till nämnda pensionskassa

berättigad uppbära.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att för handtverkaren på stat vid första

Göta artilleriregemente, hjulmakaren Johan Fredrik Agren

må å allmänna indragningsstaten uppföras en pension af

350 kronor, att af Ågren under hans lifstid årligen åtnjutas

med beräkning från och med månaden näst efter

den, då han erhållit afsked från sin befattning vid regementet.

7:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att åt flaggunderofficeren vid kongl. Angående

flottan Frans Gustaf Åkerströms enka Carolina Josefina Åkerström, född jiaggunderMalmqvist,

måtte på allmänna indragningsstaten beviljas en årlig pension af officeren

200 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1893 under hennes åter-^r(®g j^ra

stående lifstid, så länge hon lefde ogift. [6.]

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

På grund af de ömmande omständigheter, som, enligt hvad inhemtas af

det vid statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

(bil. 6, sid. 37) i detta fall föreligga, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riks

dagen bifallas.

Angående 8:o. I afseende å Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under denna

/öre«iss”^virfhufvudtitel gjorda framställning om beviljande af pensioner å allmänna instatemjem-

dragningsstaten åt vissa vid statens jernvägsbyggnader anstälde tjensteman

Vainajfer9 afgifver utskottet särskildt utlåtande (n:o 10 a); hvilket utskottet härmed

amtäide skolat för Riksdagen

tjensteman.

^ anmäla.

Angående 9:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att läns
PiTnsnuJnenmannen

i Vedbo härads vestra distrikt af Elfsborgs län Knut August

k a Freudenthal måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han med

Fnmdenthal.pension från civilstatens pensionsinrättning ei''hölle afsked från länsmanstjensten,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans med pensionen

frän civilstatens pensionsinrättning utgjorde 1,200 kronor, eller 600 kronor

årligen.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 30 december 1893

(bil. 7, sid. 40) inhemtas, att Freudenthal, som vore född den 3 juli 1834, år 1855

antagits i statens tjenst och den 29 september 1868 utnämnts till sin innehafvande

länsmanstjenst, samt att, enligt utfärdadt läkarebetyg, Freudenthal,

som vore behäftad å båda sidorna med betydliga och plågsamma ljumskbråck,

hvilka ej kunde fullständigt hållas tillbaka medelst bråckband, till

följd af denna åkomma icke kunde företaga tjensteresor i det vidsträckta och

delvis obanade distriktet, varande i läkarebetyget intygadt, att dylika åkommor

i de flesta fall vore att betrakta såsom obotliga.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Elfsborgs län hade, jemte meddelande

att Freudenthal till följd af denna sjukdom under de sista fem åren

åtnjutit oafbruten tjenstledighet, tillstyrkt bifall till ansökningen, enär omkring

sex år återstode, innan Freudenthal uppnådde den vanliga pensionsåldern

af 65 år och det icke vore lämpligt, att hans tjenst under så lång

tid ytterligare uppehölles på förordnande.

I afgifvet utlåtande hade statskontoret bland annat anfört, att ehuru

sökanden redan för tre år sedan uppnått den tjensteålder, som, jemlikt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

15

kongl. brefvet, den 1 juni 1877, vid 65 lefnadsår berättigade länsmän till

erhållande af pension å allmänna indragningsstaten med lönens hela belopp,

den föreskrifna lefnadsåldern af sökanden uppnåddes först under år 1899;

att, då^sökanden emellertid lede af en såsom obotlig ansedd åkomma, det

äfven från det allmännas sida vore önskvärdt, att sökanden bereddes tillfälle

att lemna sin tjenst samt att statskontoret med afseende å sökandens långa

tjenstetid icke hade något att erinra emot beloppet af den begärda fyllnadspensionen.

Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning hade jemväl i afgifvet

utlåtande meddelat, att Freudenthal, om afsked nu beviljades honom, icke

vore berättigad till pension från nämnda inrättning, enär han icke erlagt

årliga afgifter till pensionsinrättningens kassa för längre tid än 25 år 3

månader och alltså ännu icke fulltgjort de i reglementet för civilstatens

pensionsinrättning den 23 november 1888 stadgade vilkor för pensions erhållande,

men att, derest Freudenthal, som i öfrigt fullgjort berörda vilkor,

förrän han erhölle afsked från tjensten, erlade till pensionsinrättningen bristen

i trettio års afgifter, han vore berättigad att från och med månaden näst

efter den, hvarunder afsked blefve honom beviljadt, åtnjuta för sin återstående

lifstid pension från civilstatens tjenstemannapensionsfond i sjette

klassen till årligt belopp af 600 kronor.

Enär ännu 5 år återstå, innan Freudenthal är till pension från allmänna

indragningsstaten berättigad, får utskottet, under erinran att 1893

års Riksdag under liknande omständigheter beviljade länsmannen N. E. Palmanen

tilläggspension af 400 kronor, hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att länsmannen i Vedbo härads vestra distrikt

af Elfsborgs län Knut August Freudenthal må från och

med månaden näst efter den, hvarunder han med pension

från civilstatens pensionsinrättning erhåller afsked från

länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp,

att detta tillsammans med pensionen från civilstatens

pensionsinrättning utgör 1,000 kronor, eller 400 kronor

årligen.

Angående

10:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att PiZdtbrukslandtbruksingeniören

i Kopparbergs län Pehr Edvard Wallin måtte från och j^w T

med månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten blefve honom '' "[9“

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension af 2,000 kronor.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 30 december

1893 (bil. 7, sid. 42) inhemtas, att, enligt vid ansökningen fogade läkarebetyg,

Wallin, som opererats för grå starr den 12 mars 1885 å högra ögat

och den 22 oktober 1888 å venstra ögat, lede af betydligt försvagad synförmåga;

att han med tillhjelp af passande glasögon väl kunde läsa, men

dock borde undvika att anstränga sin syn med sådana göromål, vid hvilka

optiska eller andra finare ingeniörsinstrument behöfde användas; samt att icke

någon utsigt funnes att Wallins synförmåga hädanefter skulle förbättras.

Landtbruksstyrelsen hade uti afgifvet utlåtande meddelat, att Wallin,

som vore född den 24 oktober 1839, aflagt, landtmäteriexamen 1865 och

konstituerats till landtmäteriauskultant samma år, tjenstgjort i sistnämnda

egenskap under åren 1865—1872, aflagt afgångsexamen från landtbruksinstitutet

vid Alnarp den 17 oktober 1874, tjenstgjort såsom lärare vid

samma landtbruksinstitut åren 1873—1875 och såsom biträde åt landtbruksingeniör

åren 1876 och 1877, antagits till landtbruksstipendiat den 1 juni

sistnämnda år och förordnats till landtbruksingeniör den 29 maj 1880 samt

att Wallin, efter att hafva i denna sin befattning med godt vitsord tjenst

gjort under fem år, genom kongl. bref den 26 november 1885 tillerkänts

rätt att från och med år 1886 uppbära första ålderstillägget till lönen.

Då Wallin, som först är 1877 antagits till landtbruksstipendiat, sålunda

icke komme att vid 60 års ålder kunna räkna 30 ärs^ anställning såsom

landtbruksstipendiat eller landtbruksingeniör och alltså, enligt de för

landtbruksingeniörernes pensionsrätt genom kongl. bretvet den 2 juni 1876

stadgade grunder, ej heller vid sagda ålder blefve berättigad till pension

från allmänna indragningsstaten, utan först vid fylda 65 år, men Wallins

bibehållande vid platsen till den tiden, eller till år 1904, icke kunde undgå

att medföra afsevärda olägenheter för det län, till hvars agronomiska biträde

han blifvit anstäld och der ett ofta upprepadt ombyte af vikarier för landtbruksingenören

måste verka till minskning af intresset hos allmänheten för

att genom afdikningar och odlingar förbättra jordbruket, på samma gång

landtbruksingeniörerne, derigenom att en af landtbruksstipendiaterne sålunda

under åratal komme att blifva upptagen af förordnandet för Wallin, skulle

beröfvas ett för dem välbehöfligt, biträde, hade landtbruksstyrelsen hemstält,

att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen föreslå, att Wallin finge från^och

med månaden näst efter den, i hvilken afsked honom beviljades, för sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000

kronor, motsvarande hans lön utan ålderstillägg.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

17

Uti afgifvet utlåtande hade statskontoret anfört, att aflöningen för

landtbrnksingeniör enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874 utgjorde 2,000 kronor,

hvartill kunde komma tre ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, i följd

hvaraf full pension för landtbruksingeniör, när han dertill vore berättigad,

skulle utgå med 3,000 kronor, samt att, ehuru för Wallin ännu skulle

återstå omkring 11 år, innan han fullgjort de föreskrifna vilkoren för pensionsrätt,

statskontoret emellertid, med hänsyn till sökandens nedsatta synförmåga

och då det, med afseende å hvad landtbruksstyrelsen anfört, syntes

vara för det allmänna af vigt att sökanden bereddes tillfälle att afgå från

sin befattning, på det att denna måtte kunna med en tjenstduglig innehafvare

besättas, funne sig böra för sin del biträda den af landtbruksstyrelsen gjorda

hemställan.

Utskottet, som på grund af anförda omständigheter ansett afsked med

pension böra Wallin beviljas, har dock, enär Wallin endast uppnått en ålder

af 54 år och varit i ej fullt 17 år anstäld såsom landtbruksstipendiat eller

landtbruksingeniör, funnit beloppet af pensionen skäligen böra bestämmas till

1,600 kronor eller samma pensionsbelopp, som är kommissionslandtmätare,

hvilken uppfylt stadgade pensionsvilkor, tillförsäkradt. Utskottet hemställer

derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att landtbruksingeniören i Kopparbergs län

Pehr Edvard Wallin må från och med månaden näst efter

den, i hvilken afsked från tjensten honom beviljas, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension af 1,600 kronor.

U:o. Med anledning af derom gjord ansökan har Kongl. Maj:t före- Angående

slagit, att generaldirektören och chefen för jern vägsstyrelsen grefve Ru dotf ^^aidlek

Cronstedt måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked tören grefve

bletve honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragnings-^ Cronstedt

staten åtnjuta en årlig pension af 6,200 kronor; dock att, derest grefve

Cronstedt komme att vid embetet qvarstå så länge, att han blefve berättigad

till pension från statens jern vägstrafiks pensionsinrättning, den honom å allmänna

indragningsstaten beviljade pensionen skulle minskas med motsvarande

belopp.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 8 januari 1894

(bil. 8, sid. 46) inhemtas, att grefve Cronstedt, som vore född den 6 decemBih.

till Riks. Prof. 1894. 4 Samt 1 Afd. 8 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ber 1826 samt år 1852 utnämnts till löjtnant i väg- och vattenbyggnads

corpsen och adjutant inom östra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, förordnats

till stationsingeniör vid statens jernvägsbyggnader 1855, till distriktsingeniör

vid nämnda byggnader 1860, till byråchef för tekniska afdelningen

i styrelsen 1863 samt till byråchef för jern vägsärenden i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

1883, samt att han, som under tiden qvarstått uti vägoch

vattenbyggnadscorpsen och der vunnit befordran till öfverste, utnämnts,

den 11 augusti 1887 till öfverdirektör och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt öfverste och chef för väg- och vattenbyggnadscorpsen och

den 28 oktober samma år till generaldirektör och chef för styrelsen för statens

jern vägstrafik.

Uti sin till Kong], Maj:t ingifna ansökan hade grefve Cronstedt, enär

han ansåge tiden snart för honom vara inne att draga sig tillbaka från sin

ytterst ansvarsfulla, magtpåliggande och ansträngande chefsplats, helst stambanebyggandet

för statens räkning, åt hvilket han hufvudsakligast egnat sitt

lits verksamhet, kunde betraktas såsom afslutadt under loppet af innevarande

år, anhållit att Kong!. Maj:t täcktes, med afseende å sökandens långa

tjenstetid samt de vigtiga embeten och uppdrag, hvilka varit honom anförtrodda,

föreslå Riksdagen att medgifva, att sökanden finge från och med

månaden näst efter den, hvarunder han erhölle entledigande från sin innehafvande

befattning, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 7,000 kronor.

I afgifvet utlåtande hade Statskontoret bland annat anfört, att grefve

Cronstedt innehade en högre så väl lefnads- som tjensteålder, än som för

civile embets och tjensteman vore föreskrifven såsom vilkor för rättighet till

pension å allmänna indragningsstaten; men att han genom sin utnämning till

nu innehafvande embete på grund af gällande författningar förlorat så väl

delaktighet i civilstatens pensionsinrättning som den rätt att vid uppnådda

65 lefnads- och 35 tjenstår erhålla pension å allmänna indragningsstaten,

hvilken han såsom öfverdirektör och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

innehaft; att sökanden genom sin utnämning till generaldirektör och chef

för jern vägsstyrelsen visserligen blifvit delegare i statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning; men att, då pension från nämnda pensionsinrättning,

jemlikt det för densamma gällande reglemente den 3 november 1882,

icke finge uppbäras förr än efter 10 års ordinarie anställning vid statens

järnvägstrafik och då till en början med blott 20 procent af medelaflöningen,

sökanden, hvilken den 28 oktober 1887 förordnades till sitt nu

innehafvande embete, der han, förutom till 2,000 kronor uppskattad bostadsförmån,

åtnjöte arfvode med 10,000 kronor, således först år 1897 skulle

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

19

komma i åtnjutande af pension från nämnda pensionsinrättning och med ett

jemförelsevis obetydligt belopp.

Med fästadt afseende å dessa förhållanden och då Riksdagen år 1877

å allmänna indragningsstaten beviljat sökandens företrädare i embetet, dåvarande

generaldirektören och chefen för styrelsen för statens jernvägstrafik

C. O. Troilius det belopp, som erfordrades att jemte hvad honom vid afskedstagandet

kunde tillkomma från civilstatens och statens jern vägstrafiks pensionsinrättningar

bereda honom en årlig pension å 7,200 kronor, motsvarande 80

procent af hans innehafvande aflöning, hade statskontoret hemstält om bifall

till den af generaldirektören grefve Cronstedt gjorda framställning; dock att,

för den händelse sökanden skulle komma att vid embetet qvarstå så länge,

att han blefve berättigad till pension från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning,

den från allmänna indragningsstaten till honom utgående pension

borde minskas med motsvarande belopp.

Med afseende å den långa tid af öfver 41 år generaldirektören grefve

Cronstedt varit anstäld i statens tjenst samt de vigtiga och ansvarsfulla

värf, som derunder varit honom anförtrodda, och då grefve Cronstedt uppnått

den lefnads- och tjensteålder, att han, derest han qvarstått vid den befattningsåsom

chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, han före sin utnämning till

sitt nu innehafvande embete innehaft, skulle varit berättigad till pension å

allmänna indragningsstaten, hade departementschefen ansett billigheten kräfva,

att rättighet till pension å allmänna indragningsstaten nu bereddes åt grefve

Cronstedt, hvilken icke förrän år 1897 kunde komma i åtnjutande af pension

från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning.

Vidkommande beloppet af denna pension ansåge departementschefen,

att med afseende å den jemförelsevis korta tid, grefve Cronstedt innehaft

sitt nuvarande embete, pensionen skäligen icke borde bestämmas till högre

belopp, än som tillkomme generaldirektörerne i andra under senare tider

reglerade verk, eller 6,200 kronor.

Vid det förhållande att grefve Cronstedt i sin till Kongl. Maj:t ingifna

ansökning i ämnet icke anfört sig vara af sjukdom eller ålderdomssvaghet förhindrad

att vidare utöfva sitt nuvarande embete, hvilket han innehaft under

allenast 7 år, utan blott förklarat tiden snart för honom vara inne att derifrån

draga sig tillbaka, och då således får antagas, att han fortfarande är

i besittning af erforderliga krafter för fullgörande af sina embetsåligganden,

får utskottet, som anser mindre lämpligt att beslut fattas om beviljande af

pension till en särskild tjensteman, innan fullgiltig anledning till hans afgång

från tjensten inträdt, hemställa,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:u 10.

Angående

pension åt

f. d. öfverbibliotekarien

G. E.

Klemmings

enka.

[11]

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må af

Riksdagen bifallas.

12:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att f. d. öfverbibliotekarien

vid kongl. biblioteket Gustaf Edvard Klemmings enka Klara

Lovisa Klemming, född Schönberg, måtte, så länge hon förblefve enka, från

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor, att utgå

från början af år 1894.

Af det vid statsverkspropositionen bilagda protokollet öfver ecklesiastikärenden

den 22 december 1893 (bil. 2, sid. 16) inliemtas: att sökanden, som

vore född den 17 augusti 1833, den 16 augusti 1863 ingått äktenskap med

sin bemälde man; att den sistnämnde aflidit den 31 nästförfiutne augusti,

efterlemnande såsom sterbbusdelegare, förutom eukan, en ogift och myndig

dotter, en gift dotter och en före fadern afliden gift dotters omyndige son;

att enligt bouppteckning efter f. d. öfverbibliotekarien Klemming behållningen

i boet utgjorde 330 kronor 33 öre; samt att, enligt läkarebetyg, enkan

Klemming lede af grå starr i venstra ögat och ischias i venstra benet samt

vore oförmögen att försörja sig medelst arbete.

Öfver ansökningen hade så väl öfverbibliotekarien som statskontoret afgifvit

utlåtanden. Den förstnämnde hade bland annat anfört, att Klemming,

enligt hvad allmänt kändt vore, under de 30 år han förestått kongl. biblioteket

med ospardt nit och sjelfförsakelse arbetat på denna institutions förkofran;

att de ändamålsenliga inrättningar, som gåfve kongl. biblioteket i

dess nuvarande lokal ett framstående rum bland Europas offentliga boksamlingar,

vore i väsentlig mån Klemmings verk, hvartill komme, att han om

svenska bokkunskapen inlagt större förtjenster än någon annan ända sedan

YVarmholtz’ tid. eller under mera än ett sekel; att Klemming redan 1856

med kongl. biblioteket såsom gåfva införlifvat sitt dyrbara privatbibliotek,

deri han då nedlagt största delen af sin ärfda förmögenhet; samt att denna

samling, som nästan uteslutande omfattade äldre svenska tryck, utgjorde omkring

10,000 nummer, hvaribland ett stort antal ytterst sällsynta, ja unika

skrifter, hvilka efter nutidens pris skulle representera ett betydligt kapital,

samt att man med skäl kunde säga, att kongl. bibliotekets äldre svenska

samling först genom Klemming uppnått sin nuvarande fullständighet och blifvit

ett nationalbibliotek i egentlig mening, och hade i betraktande af det anförda

öfverbibliotekarien förordat den gjorda ansökningen.

Statskontoret hade i sitt ofvan omförmälda utlåtande hufvudsakligen

anfört, att behållningen i boet efter Klemming uppenbarligen vore otillräcklig

för att ens i någon mån betrygga sökandens existens och att hon alltså

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

21

vore för sin utkomst hänvisad till den henne från civilstatens pensionsinrättning

tillkommande pension, utgörande enligt lemnad uppgift 800 kronor för

år; att detta belopp emellertid icke vore högre, än att det nätt och jemt

torde kunna skydda sökanden mot nöd; samt att de utaf öfverbibliotekarien

berörda förhållanden syntes göra det till en pligt för staten att befria

Kleinmings enka från tryckande näringsomsorger; och hade statskontoret på

grund häraf och under erinran, hurusom enkan efter en annan framstående

man i likartad embetsställning med Klemming, nemligen riksarkivarien

J. J. Nordström, år 1875 tillerkändes en årlig pension af 2,000 kronor,

hemstält om bifall till den gjorda ansökningen.

Med afseende å de till statsrådsprotokollet anförda omständigheter har

utskottet ansett sig böra hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen

bifallas.

13:o. Med anledning af en derom gjord ansökan har Kongl. Maj:t Angående

föreslagit, att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschen måtte pf^^iorieförklaras

berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken notarien

afsked från konsistorienotariebefattningen blefve honom beviljadt, under sin Hmschen.

återstående lifstid uppbära årlig pension å allmänna indragningsstaten till [12.]

belopp af 4,000 kronor.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden (bil. 2, sid. 18) inhemtas, att Henschen, som vore född

den 3 oktober 1823, efter atlagd filosofie kandidatexamen tjenstgjort från

och med höstterminen 1847 till och med vårterminen 1853 såsom lärare vid

dåvarande katedralskolan i Upsala; att han den 30 september sistnämnda är

erhållit konstitutorial såsom amanuens vid Upsala domkapitel och den 5 juli

1867 till notarie derstädes konstituerats, hvarefter notarietjensten af honom

tillträddes den 1 maj 1869, sedan han alltifrån 1 juni 1858 på förordnande

uppehållit den med samma tjenst förenade uppbördsbefattning och kassaförvaltning

samt äfven delvis öfriga göromål; att Henschen under de tio

sista åren bevillningstaxerats för en årlig löneinkomst af i medeltal 6,354

kronor 60 öre, hvaraf från statsverket utgått ett belopp af 927 kronor 79

öre såsom ersättning dels för indragen kronotiondespanmål jemte forsellön och

dels för förlorad förhöjd tjenstårsberäkning; samt att Henschen numera vore

till följd af försvagad helsa och af ålder nedsatt arbetsförmåga ur stånd att

vidare bestrida honom åliggande göromål.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Öfver ansökningen hade domkapitlet afgifvit yttrande och dervid hemstält,

att en årlig pension af allmänna medel till belopp af 4,000 kronor

måtte beredas Henschen; och hade statskontoret i afgifvet utlåtande biträdt,

domkapitlets berörda förslag, under erinran att Henschen, som uppnått 70

års ålder och varit under 46 år anstäld i de allmänna läroverkens och

domkapitlets tjenst, alltså fullgjort samma vilkor för pensionsrätt å allmänna

indragningsstaten, som för civile embets- och tjensteman i allmänhet blifvit i

äldre, ännu gällande författningar i detta ämne föreskrifna.

Enär af konsistorienotariernas tjensteinkomster den största delen utgöres

af sportler och uppbördsprovisioner och endast en mindre del utgår

från statsverket samt hvad särskildt beträffar de inkomster, som äro förenade

med konsistorienotarien Henschens tjenst, dessa synas hafva varit tillräckliga

att dermed jemväl bereda honom försörjning å ålderdomen, derest han skulle

önska att vid framskriden ålder från tjensten afgå, har utskottet icke funnit

skäl tillstyrka den föreslagna pensionens beviljande.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må af

Riksdagen bifallas.

Angående 14:o. Med anledning af derom gjorda framställningar har Kongl.

bäraren. föreslagit, att läraren i frihandsteckning, modellering och bokföring

tekniska vid tekniska elementarskolan i Borås samt i teckning vid allmänna läroe\^oiem

7 verket i nämnda stad Carl Abraham Leverin måtte ega rätt att, sedan han

Borås m. m.undfått afsked från sina omförmälda befattningar, från och med månaden

Abraham näst derefter, dock ej förr än efter 1895 års ingång, å allmänna indragningsLeverin

staten uppbära en årlig pension af 1,100 kronor.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 22 december

1893 (bil. 2, sid. 20) framgår, att ansökningar blifvit till Kongl. Maj:t

ötverlemnade dels af styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås, som till

bifall förordat en af Leverin gjord ansökning, deruti han med bifogande af

prestbevis, utvisande att han vore född den 4 september 1824, anhållit, att,

som han sålunda uppnått den ålder, vid hvilken det i allmänhet vore olämpligt

att längre fortsätta att vara lärare för ungdomen, samt dessutom tjenstgjort

såsom lärare vid nämnda skola under en tid af mer än 37 år, Kongl.

Maj:t, täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande åt Leverin af

pension till belopp, motsvarande det arfvode han under de senare åren upp
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

23

burit, eller 1,100 kronor, att från och med år 1895 utgå under hans återstående

lifstid, dels ock af domkapitlet i Skara, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat

en af Leverin gjord ansökning om rätt för honom att i egenskap af

teckningslärare vid allmänna läroverket i Borås vid afskedstagandet komma

i åtnjutande af årlig pension till belopp af 600 kronor.

Handlingarne i ärendet utvisade, att Leverin blifvit den 16 augusti

1856 antagen till lärare i linearritning, frihandsteckning, modellering och

bokföring vid Borås tekniska elementarskola och innehaft denna anställningtill

den 1 mars 1878 emot åtnjutande af arfvode, som för de senare åren

uppgått till 2,400 kronor om året; att han till följd af genomförandet af

skolans förändrade organisation den 27 februari sistnämnda år erhållit förordnande

att vara lärare i nyss omförmälda ämnen, undantagandes det förstnämnda,

mot en årlig aflöning af 1,100 kronor eller summan

belopp, som för de tre särskilda befattningarne vore i stat bestämda, äfvensom

att Leverin sedan den 2 februari 1859, då han erhållit förordnande

tills vidare såsom lärare i teckning vid elementarläroverket i Borås, eller

inemot 35 år tjenstgjort i denna befattning, hvarå han den 3 december 1873

undfått konstitutorial, och att Leverin med skicklighet och nit fullgjort sina

åligganden.

Statskontoret, som blifvit öfver ifrågavarande framställningar hördt,

hade uti särskilda utlåtanden erinrat, hurusom arfvodena för de extra lärarne

enligt de af Kongl. Maj:t den 15 juni 1877 utfärdade aflönings- och utgiftsstater

för de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och

Borås bestämts till följande belopp, nemligen för undervisning i frihandsteckning

500 kronor, i modellering 300 kronor och i bokföring 300 kronor.

Statskontoret hade vidare anfört, att vid nämnda riksdag de tekniska

elementarskolornas lektorer erhållit rätt till pension å allmänna indragningsstaten

enligt de grunder, som gälde i afseende å lektorer vid rikets allmänna

läroverk, men att för öfriga lärare vid de tekniska elementarläroverken vore

rättighet till pension å nämnda indragningsstat ej medgifven. Med afseende

å teckningslärarebefattningen vid allmänna läroverket hade statskontoret

anfört, att de för lärarne vid allmänna läroverken gällande pensionsbestämmelser

ansåges icke ega tillämplighet å öfningslärare, utan hade desse

först efter Riksdagens särskilda medgifvande i hvarje fall tillagts pension å

allmänna indragningsstaten.

Då Leverin vid den för pensionens utgående ifrågasatta tidpunkten

komme att hafva uppnått 70 års ålder och redan nu mer än 37 år bestridt,

lärarebefattning vid teknisk elementarskola samt i nära 35 år oafbrutet

tjenstgjort såsom teckningslärare vid allmänt läroverk, hade statskontoret

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 1Ö.

hemstält, att Kong!. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om en

pension åt Leverin för dennes begge befattningar å tillhopa 1,100 kronor.

Enär teckningslärare vid rikets allmänna läroverk, oaktadt de måste anses

likstälda med gymnastiklärarne vid dessa läroverk, hvilka senare lärare fått sig

tillerkänd rätt till pension från allmänna indragningsstaten, anses vara i

saknad af sådan pensionsrätt, har utskottet funnit Riksdagen böra lemna

särskildt medgifvande till att pension må utgå till teckningsläraren vid allmänna

läroverket i Borås, Leverin, hvilken uppnått den lefnads- och tjenstålder

som är föreskrifven såsom vilkor för civile tjensteinnehafvares rätt till

pension från allmänna indragningsstaten. Då emellertid Leverins aflöning

såsom teckningslärare vid nämnda allmänna läroverk endast uppgått till 600

kronor samt han för sin lärarebefattning vid tekniska elementarskolan i Borås

allenast uppburit årligt arfvode, synes beloppet af pensionen skäligen böra

bestämmas till 800 kronor, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att läraren i frihandsteckning, modellering

och bokföring vid tekniska elementarskolan i Borås samt

i teckning vid allmänna läroverket i nämnda stad Carl

Abraham Leverin må ega rätt att, sedan han undfått afsked

från sina omförmälda befattningar, från och med

månaden näst derefter, dock ej förr än efter 1895 års

ingång, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension af 800 kronor.

Angående 15:o. På grund af en utaf kanslern för rikets universitet gjord fram
ställning

har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen, att extra ordinarie professoren

»oren L. F. 1 svenska språket vid universitetet i Upsala Leopold Fredrik Alexander Läffler

a Laffier. måtte förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken

14‘ afsked från extra ordinarie professorsbefattningen kunde varda honom beviljadt.,

under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension å allmänna indragningsstaten

af 3,000 kronor.

Af det statsverkspropositionen bilagda protokollet öfver ecklesiastikärenden

den 22 december 1893 (bil. 2 sid. 22) inhemtas, att Läffler enligt

intyg af läkare, lede af kronisk sjukdom i nervsystemet och på grund af

denna sjukdom under flere år varit sängliggande samt efter all sannolikhet

vore för all framtid oförmögen att sköta sin tjenst; samt att filosofiska

fakultetens vid universitetet humanistiska sektion, som hos det större akademiska

konsistoriet gjort framställning i ämnet, dervid hufvudsakligen anfört, att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

25

alltsedan e. o. professuren i svenska språket år 1881 för första gången tillsattes

densamma saknat förmånen att af embetets innehafvare, Läffler, uppehållas,

utan att detta allt jemt skett genom vikarie, hvilket förhållande medfört flere

väsentliga olägenheter, bland andra den, att under åren 1881—1893 ej mindre

än sex ombyten af vikarier på platsen måst ega rum; att den ifrågavarande

e. o. professuren till följd deraf icke kunnat med afseende å vare sig undervisning

eller examination åstadkomma det gagn, som med densamma åsyftats;

att olägenheterna blifvit ännu mera behjertansvärda, sedan från och med förlidet

läsårs begynnelse en ny examensstadga börjat tillämpas, hvilken stälde

vida större kraf än förut på de tillgängliga lärarekrafterna; att den från och

med nyssnämda tid på vikarien för e. o. professorn i svenska språket lagda

undervisnings- och examensbördan måste i betraktande af vikariens svaga

aflöning anses såsom oskälig, derest det nuvarande förhållandet skulle fortfara

icke blott för en kortare tidrymd, utan kanske för en läng, obestämbar framtid,

och att sådant verkligen vore att befara, enär det för Läffler utfärdade

läkarebetyget syntes utesluta hvarje hopp, att han skulle kunna åter en gångbekläda

sitt embete.

Det större akademiska konsistoriet i Upsala hade på det lifligaste tillstyrkt

bifall till framställningen, hvarjemte statskontoret, som afgifvit utlåtande,

jemväl förordat bifall till densamma under anförande, att Läffler den 4 juni

1872 anstälts såsom docent i nordiska språk vid Upsala universitet och den

3 oktober 1881 utnämnts till sin nu innehafvande befattning samt från och

med den 1 juni 1883 på grund af sjukdom åtnjutit tjenstledighet, äfvensom

att aflöningen för e. o. professorn i svenska språket vid universitetet blifvit

genom kongl. brefvet den 1 juni 1877 faststäld till 4,000 kronor, hvaraf

3,000 kronor .utgjorde lön och 1,000 kronor tjenstgöringspenningar, äfvensom

att det enligt gällande bestämmelser icke förefunnes skyldighet för Läffler

att,^så länge han för sjukdom åtnjöte tjenstledighet, afsina aflöningsförmåner

afstå mer än tjenstgöringspenningarna.

Uti en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet stäld

skrifvelse hade Läffler förklarat sig villig att begära afsked från sin tjenstebefattning,

derest en årlig pension till belopp lika stort med hans nu innehafvande

aflöning utan tjenstgöringspenningar, eller 3,000 kronor, blefve

honom beviljad.

Då det måste anses olämpligt, att en tjensteman, som efter endast en

kortare tids tjenstgöring varder till följd af sjukdom oförmögen att vidare

sköta sin tjenst, under sin återstående lifstid bibehålies vid tjensten och den

dermed förenade lön, under det befattningen till men för densamma uppehälles

genom vexlande vikarier, har utskottet ansett någon pension böra Läffler

Bih. till Biksd. Brot. 1894. 4 Samt. 1 Afd. 8 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående

understöd å

äldre behof

vande folkskolelärare

[15.]

Angående

pension för

skogsingeniö

ren A. B.

Ångman

[16-]

tilläggas för att bereda honom möjlighet att kunna afgå från tjensten. Men

då Läffler, som uppnått en lefnadsålder af endast 47 år och icke har familj

att försörja, allenast omkring 1 V* år sjelf uppehållit sin e. o. professorsbefattning,

liar utskottet ansett, att beloppet af pensionen skäligen bör bestämmas till

1,500 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att extra ordinarie professoren i svenska språket

vid universitetet i Upsala Leopold Fredrik Alexander

Läffler må förklaras berättigad att från och med månaden

näst efter den, i hvilken afsked från extra ordinarie professorsbefattningen

kan varda honom beviljadt, under sin återstående

lifstid uppbära en årlig pension ä allmänna indragningsstaten

af 1,500 kronor.

16:o. Med tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet jemte upplysning, att under år 1893 åt 48 äldre behöfvande

folkskolelärare beviljats understöd med 9,975 kronor, hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad under flera föregående

år egt rum, må å allmänna indragningsstaten för år 1895

anvisa ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare

bestämmelser, Kongl.Maj:t kan finna godt meddela, användas

till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre behöfvande

folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men

derifrån erhållit afsked före år 1867.

17:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen, att skogsingeniören Axel Bernhard Ångman måtte från och med

månaden näst efter den, hvarunder han från sin befattning erhölle entledigande,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ärlig pension

till belopp af 2,000 kronor.

Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet öfver flnansärenden den 13

januari 1894 (sid. 6—10) anförda omständigheter finner skäligt, att någon

pension varder Ångman vid entledigande från innehafvande befattning beviljad,

får, med hänsyn dertill att han, som, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas,

är född den 19 april 1832 och år 1866 antagits till extra öfverjägare i

Kopparbergs län, således endast uppnått en lefnadsålder af 61 år och en

tjensteålder af 27 år, hemställa,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

27

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning måo på det

sätt bifallas, att skogsingeniören Axel Bernhard Ångman

må från och med månaden näst efter den, hvarunder han

från sin befattning erhåller entledigande, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig

pension till belopp af 1,500 kronor.

18:o. I en den 9 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition (n:o 53) Angående

har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsråds-^**1™,f°ren

protokollet öfver landtförsvarsärenden för samma dag, förslagit Riksdagen att 6 M. Wirmedgifva,

att f. d. gravören vid generalstabens topografiska afdelning G. M.swgs enka

Wirsings efterlemnade enka Maria Walburga Johanna Wirsing, född Sonnenleiter,

måtte från och med den 1 februari innevarande år och så länge hon

i sitt nuvarande enkestånd förblefve, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension af 300 kronor.

På grund af de i nämnda statsrådsprotokoll anförda ömmande omständigheter,

som i detta fall föreligga, får utskottet, under hänvisande till statsrådsprotokollet,

hemställa,

att Kongl. Majrts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

19:o. I en den 9 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition Angående

(n:o 54) har Kongl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen bilagdt

utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för samma dag!°gen Olaus

föreslagit Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja förrådsdrängen Pettersson.

vid Stockholms utredningsförråd Olaus Pettersson en årlig pension under hans

återstående lifstid af 300 kronor, att utgå från och med månaden näst efter

den, i hvilken han erhölle entledigande från tjenstgöringen vid förrådet.

Af nämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att generalintendenten, på framställning

af intendenten vid Stockholms utredningsförråd, hemstält, att en

pension af 500 kronor måtte vid afskedstagandet beredas förrådsdrängen

Olaus Pettersson, hvilken vore 66 år gammal och vid förrådet varit anstäld

mer än 40 år; och hade generalintendenten såsom ytterligare skäl härför

anfört, att Pettersson, enligt handlingarna bifogade intyg, befunne sig i obemedlade

omständigheter och lede af reumatism och emfysem, hvarigenom han

vore mindre arbetsför, samt att billigheten vid sådant förhållande syntes

fordra, att Pettersson, hvilken under sin tjenstgöring vid förrådet blifvit väl

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vitsordad, efter sitt mångåriga och trogna arbete i kronans tjenst af staten

förunnades något bidrag till nödtorftigt lifsuppehälle på ålderdomen.

Statskontoret hade uti afgifvet utlåtande, med erinran att förrådsdrängsaflöning

utginge med 2 kronor om dagen, hemstält, det Kongl. Maj:t, med

hänsigt till de i ärendet förekommande omständigheter, täcktes till Riksdagen

aflåta proposition om beviljande åt Pettersson af en årlig pension å allmänna

indragningsstaten af 300 kronor eller samma belopp, som af Riksdagen förut

vid tvenne tillfällen åren 1874 och 1883 tillagts hvar och en af fyra vid

arméns utredningsförräd tjenstgörande förrådsdrängar.

Till denna sålunda af statskontoret gjorda framställning ansåge departementschefen

sig böra tillstyrka bifall.

Enär förrådsdrängen Pettersson icke innehaft någon fast anställning

utan endast varit af vederbörande förrådsintendent tills vidare antagen mot

viss dagaflöning, får utskottet, som befarar att beviljande af pension till en

sålunda anstäld arbetare lätt skulle hos likstälda väcka dylika anspråk, med

afseende härå föreslå,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må af

Riksdagen bifallas.

Angående 20:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 6) har herr

rfe tillH- Falk hemstält, att Riksdagen måtte besluta, att vid Lifregementet till fot,

allmänna Smålands grenadiercorps och Vermlands fältjägarecorps ett antal befäl och

indragning»-underbefäl, motsvarande de vid nämnda truppförband inom hvarje grad beöfvertaligt

fintlige öfvertalige, måtte medgifvas rätt att, när de sig dertill anmälde, inbefäl

och träda på allmänna indragningsstaten under de vilkor, som Riksdagen i sådant

vid lifrege- hänseende funne lämpligt bestämma.

fmesmåiands ^ motionen har motionären erinrat om 1892 års urtima Riksdags beslut

grenadier-*i afseende å sammanslagning af Nerikes regemente och Lifregementets grenadier''corps

och corps till ett regemente samt omorganisation af Smålands grenadiercorps och

WägV Vermlands fältjägarecorps. Till följd af detta beslut skulle, så snart ske kunde,

corps, indragas vid det af Lifregementets grenadiercorps och Nerikes regemente

bildade Lifregementet till fot den styrka, hvarmed detsamma Öfverskjöte nor

malformationen af ett regemente, och vid Smålands grenadiercorps och Vermlands

fältjägarecorps den styrka, hvarmed de öfverstege den nya organisa

tionen för dessa corpser.

Nämnda indragning omfattade, hvad befälspersonalen beträffade:

vid f. d. Lifregementets grenadiercorps och f. d. Nerikes regemente:

1 öfverstelöjtnant, 1 major, 4 kaptener af l:a klass, 1 regementsqvarter
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

29

mästare, 1 adjutant, 4 löjtnanter af l:a klass, 4 underlöjtnanter, 4 fanjunkare,

1 regementsväbel, 8 sergeanter, 1 regementstrumslagare, 24 korporaler och

24 vice korporaler;

vid Smålands grenadier corps: 1 öfverstelöjtnant, 2 kaptener af 2:a klass,

1 adjutant, 1 regementsväbel, 8 korporaler och 8 vice korporaler;

vid Vermlands fältjägarecorps: 1 öfverstelöjtnant, 2 kaptener af l:a

klass, 2 adjutanter, 2 löjtnanter af l:a klass, 2 löjtnanter af 2:a klass, 2

underlöjtnanter, 2 fanjunkare, 1 bataljonsadjutant, 1 regementsväbel, 2 sergeanter

af l:a klass, 1 sergeant af 2:a klass, 11 korporaler och 11 vice korporaler.

Emellertid hade, fortsätter motionären, synnerligast bland de yngre

officerarne och und erofficer a rne temligen mänga, af de mörka framtidsutsigterna

mer eller mindre framtvungna, transporter till andra regementen egt rum, och

genom befordran till andra regementen samt genom afskedstagande hade den

öfvertaliga personalen ytterligare så pass minskats, att den vid 1893 års slut

utgjorde:

vid Lifregemente till fot: 1 kapten af l:a klass, 1 kapten af 2:a klass,

1 regementsqvartermästare, 3 fanjunkare, 1 regementsväbel och 1 regementstrumslagare

;

vid Smålands grenadiercorps: 1 öfverstelöjtnant, 2 kaptener af 2:a

klass och 1 regementsväbel;

vid Vermlands fältjägarecorps: 1 kapten af l:a klass, 2 adjutanter, 2

fanjunkare, 1 regementsväbel och 1 bataljonsadjutant.

Efter att (sid. 2—4 i motionen) hafva anfört några exempel på huru

den enskilde komme att drabbas af de förändrade förhållanden i afseende å

ifrågavarande truppförband, som uppstått genom 1892 års urtima Riksdags

beslut, samt (sid. 4—7) redogjort för de åtgärder som förut i liknande fall, då

förändring af Vermlands fältjägarregemente och Marinregementet egt rum, af

Riksdagen beslutits, anför motionären följande: Då redan förut befordringen

inom armén ginge så långsamt, att, i regel, subalternofficerare ej uppnådde

kaptensgraden och sergeanter ej fanjunkaregraden förr än vid omkring 40

års ålder, sä skulle otvifvelaktigt inträffa, att en stor del af de nuvarande

subalternofficerarne och sergeanterne vid de truppförband, hvarom här vore

fråga, ej kunde nå kaptens- eller fanjunkaregraden förr än vid omkring 50

års ålder, och många säkerligen ändå senare, eller till och med efter uppnådd

pensionsålder. Att, i följd häraf, truppförbandens tjenstbarhet måste i hög

grad nedsättas, dä nästan alla befälsgrader. komme att beklädas af relativt

öfverårig personal, ansåge motionären sjelfklart, och något intresse för tjensten

kunde man för öfrigt, under sådana förhållanden, icke begära af dem, som,

utan egen förskyllan, dömdes till en sådan lott och derigenom beröfvades

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

den eggelse och uppmuntran, som läge i hoppet att inom en rimlig tid komma

i åtnjutande af bättre lönevilkor och tryggare lefnadsställning.

Dessa missförhållanden kunde numera visserligen ej fullständigt undanrödjas,

helst de hade existerat under hela det sist förflutna året; men om

ett antal befäl och underbefäl, motsvarande de inom hvarje grad nu befintlige

öfvertalige, tillätes inträda på allmänna indragningsstaten, så förmodade

motionären att många af de äldre skulle begagna sig deraf, och att således

inom en relativt dräglig tid normala förhållanden komme att inträda.

Utskottet får med anledning af motionen meddela följande, utskottet

tillhandahållna uppgift å öfvertalig personal på stat af officers och underofficers

grad vid ifrågavarande truppförband.

■

Vid Lif- regementet

till fot.

Vid

Smålands

grenadier-

Vid

Vermlands

fältjägare-

Summa.

Officerare.

corps.

corps.

Öfverstelöjtnant och corpschef1)......

—

V

—

J)i

Kapten, l:a klass.................................

_

_

i

i

Kaptener, 2:a klass ...........................

—

2

2

Regementsqvartermästare ..................

1

—

—

1

l:a regementsadjutant........................

—

—

i

1

2:a regementsadjutant2).....................

—

—

s)i

2)1 |

Summa

1

3

3

7 ''

Underofficerare.

Fanjunkare............................................

2

—

2

4

Regementsväblar .................................

1

1

1

3

Bataljonsadjutant.................................

—

—

1

1

1 Sergeant, l:a kl..................................

—

—

1

1

Summa

3

1

5

9

Anmärkningar:

*) Majors- och corpschefsbefattningen dock obesatt till dess öfverstelöjtnants- och corpschefsbefattningen

kan indragas.

a) Omedelbart förestående är transport för en löjtnant af 2:a kl. vid corpsen till annat

regemente. Den efter honom ledigblifna löjtnantsbeställningen af 2:a kl. kommer då att tills

vidare hållas vakant.

Antalet öfvertaliga officerare vid de tre truppafdelningarna kan sålunda i sj elfva verket

sägas vara inskränkt till 5.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

31

Spel.

Regementstrumslagare........................

Fältmusikant.........................................

Vid lif- regementet

till fot.

Vid

Smålands

grenadier-

corps.

Vid

Vermlands

fältjägare-

corps.

Summa

1

1

—

1

1

Summa

1

1

—

2

Då således, derest missförhållanden, på sätt motionären angifvit, skulle

i berörda hänseende förefinnas, desamma, enligt hvad ofvanstående uppgift

ådagalägger, redan blifvit genom befordran eller transport af öfvertaligt befäl

från ifrågavarande truppförband till stor del afhjelpta och ytterligare sådan

befordran eller transport torde vare att motse, hemställer utskottet,

att herr Falks omförmälda motion ej må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

2Ro. I nuvarande ordinarie anslaget till allmänna indragningsstaten, Angående

som utgår i kontant anvisning med 1,784,257 kronor och i ersättning för anslag et till

indragen indelning m. m. med 600 kronor eller med tillsammans 1,784,857indragning»

kronor, har Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen icke föreslagit annan för- staten.

ändring, än att, för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes slutsumma, samma t17*]

anslag måtte höjas med 1,535 kronor till 1,786,392 kronor; och får utskottet

hemställa,

att utskottet vid uppgörande af riksstaten för år 1895

må ega att i kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten

vidtaga den jemkning, som för jemnande af riksstatens

slutsumma kan blifva erforderlig.

Stockholm den 20 april 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Reservationer:

vid punkten 2:o mom. b (angående ändring i reglementet för småskolelärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt):

af herr O. A. Ericsson;

vid punkten ll:o (angående pension för generaldirektören grefve

R. Cronstedt):

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, friherre V. W. von

Otter, A. G. L. Billing, F. Boström, E. Fränekel, O. M. Björnstjerna,

R. G. von Hedenberg, friherre C. G. A. Klingspor, I. Kerfstedt, F. E.

Pettersson och S. E. W. Brehmer, hvilka ansett utskottet höra hemställa:

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, det generaldirektören

och chefen för jern vägsstyr elsen grefve Rudolf Cronstedt

må, då han efter företeende af behörigt intyg om försvagadt

helsotillstånd från bemälda embete undfår nådigt

afsked, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 6,200 kronor, att

utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder

afsked blifver honom beviljadt; dock att, derest grefve

Cronstedt kommer att vid embetet qvarstå så länge, att

han varder berättigad till pension från statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning, den honom å allmänna indragningsstaten

beviljade pensionen skall minskas med motsvarande

belopp;

vid punkten 12:o (angående pension åt f. d. öfverbibliotekarien Gr. E.

Klemmings enka):

af herrar P. Pehr sson och C. Persson;

vid punkten 13:o (angående pension för konsistoriinotarien E. R.

Henschen):

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, friherre F. W. von

Otter, A. G. L. Billing, F. Boström, E. Fränekel, O. M. Björnstjerna,

R. G. von Hedenberg, F. E. Pettersson, S. E. W. Brehmer och N. Fosser,

hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag måtte erhålla följande

lydelse:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 33

»Pa grund af hvad sålunda till statsrådsprotokollet blifvit anfördt

anser utskottet, att någon pension bör beviljas konsistorienotarien Henschen.

Men då Riksdagen under likartade förhållanden år 1877 beviljade åt

konsistorienotarien J. Priedleif allenast 3,000 kronor i årlig pension, finner

utskottet den åt Henschen föreslagna pensionen böra till samma belopp

begränsas.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik

Rudolf Henschen må förklaras berättigad att från och med

månaden näst efter den, i hvilken afsked från konsistorienotariebefattningen

varder honom beviljadt, under sin återstående

lifstid uppbära årlig pension å allmänna indragningsstaten

till belopp af 3,000 kronor.»

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningstaten.

Ny anvisning.

Vaktkonstaplarne vid kronoarbetsstationen å Borghamn, Anders Carlsson

och Per Johan Jarl hvardera 400 kronor, fyllnadspension......

Vaktkonstapeln vid kronoarbetsstationen å Borghanm Frans Oskäl

Dahl, fyllnadspension..........................................................................

Geodeten vid generalstabens topografiska afdelning Emil Gellerl

Wolyn, pension ......................................................•............................

Fredrik Ågren, pension.

Josefina Åkerström född Malmqvist, pension......................

Länsmannen i Vedbo härads vestra distrikt af Elfsborgs 1

August Freudenthal. fyllnadspension ..................................

Landtbruksingeniören i Kopparbergs län Pehr Edvard Wallin

F. d. öfverblibliotekarien vid kongl. biblioteket G. E. Klemmi

Klara Lovisa Klemming, född Schönberg, pension.............

Läraren i frihandsteckning, modellering och bokföring vid

elementarskolan i Borås Carl Abraham Leverin, pension

Leopold Fredrik Alexander Läffler, pension ..................................

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som erhållit afsked före år 1867

Skogsingeniören Axel Bernhard Ångman, pension ..............................

Kronor.

ö.

800

250

—

1,600

—

350

—

200

—

400

—

1,600

—

1,200

—

800

—

1,500

_

10,000

—

1,500

—

300

—

Summa | 20,5001—

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

T.pt j

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1894 års riksstat anslår:

Anvisning

i kontant.

Ersättning för

indragen in- delning m. m

på förslag.

Summa

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

112,286

112,286

101,428

—

101,428

.

243,640

219,470

_

243,640

219,470

675,824

i—

—

—

| 675,824

Pensions- och

A. Pensions
-

Civilstatens pensionskassa:

Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman ...............

Dito, för deras enkor och omyndiga barn ...........................

Ersättning för mistade löneinnehållningar ...........................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ............

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras

För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och

För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska

För dito af embets- och tjensteman samt betjente vid väg
på

ordinarie stat äfvensom af deras enkor och barn......

Arméns pensionskassa:

Ersättningar för mistade löneinnehållningar ........................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ............

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter beta! och

Vadstena krigsmanshnskassa......................................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden...............................................................

» gratialfonden..................................................................

» pensionering af flottans befäl och underbefäl med

» dito af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf

timmermans- och handtverksstaterna inrättade

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

37

Litt. B.

riksstatens Nionde hufvudtitei.

Förslag till blifvande riksstat:

indra gn i n gsstaterna.

Anvisning

i kontant.

Ersättning för

indragen in- delning m. m.

på förslag.

Summa.

staten.

37,500: —

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

45^000: —

2*246: —

6,540: —

enkor och barn ......................................................

skogsskolorna.........................................................

7^200: —

9,000: —

högskolan..............................................................

3^500: —

och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön

1,300: —

112,286

112,286

4,640: —

28,080: —

67.708: —

underbefäl med vederlikar....................................

100,428

243,640

100,428

243,640

-

_

_

............................................................ 36,320: —

............................................................ 16,650: —

vederlikar, förslagsanslag ....................................

52,970: —

100,000: —

högst 9,030 kronor till öfen för daglönare å f. d.

invalidstat) förslagsanslag....................................

66,500: —

219,470

_

219,470

.

Transport

675,824

-

675,824

—

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1894 års riksstat anslår:

Anvisning

i kontant.

Ersättning för

indragen in- delning m. m.

på förslag.

Summa.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

675,824

60,350

4.000

78,000

69,851

357,373

63,500

6.000

—

—

675,824

60,350

4.000

78,000

69,851

357,373

63,500

6.000

—

Invalidhusfonden...........................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt att af tullmedlen

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid

Bidrag till folkskolelärares pensionering .................................

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa ...............

Bidrag till kongl. teaterns pensionskassor ..............................

1,314,898

—

—

1,314,898

—

B. Allmänna

1,784,257

—

600

—

1,784,857

—

Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande anvisning i

Ökas för jemnande af samtliga hufvudtitlarnes slutsummor

3,099,155

—

600

—

3,099,755

1-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

39

Förslag till blifvande riksstat:

Transport

direkt utgå, förslagsanslag.......................................

allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. ni.

S:gr

indragniiigsslaten

kontant.................................................................. 1,784,257: —

med........................................................................ 1,535: —

Summa

Ersättning för

Anvisning

indragen in-

i kontant.

delning m. m.

på förslag.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

675,824

675,824

60,350

—

—

60,350

—

4,000

—

—

—

4,000

—

78,000

—

—

78 000

—

69,851

—

—

69,851

—

357,373

—

—

357,373

—

63,500

—

—

63,500

—

. 6,000

—

—

6,000

—

1,314,898

—

—

■ 1,314,898

—

1,785,792

600

1,786,392

3,100,690 —

600

—

3,101,290

—

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslag under riksstatens

Nionde hufyudtitel.

•

Kronor.

ö.

Pensionsstaten.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

samt till fyllnadspensioner, förslagsanslag ....................................

1,540,000

—

Stockholm, Associations-Boktryekeriet, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:35 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel. ■ ■ f ijö i t thtv > '' u/n. •. ?i.; ^torturti ■»'' . ’ '' ; s. 1 i texten