Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, brooch hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning af vattensjuka marker samt angående vilkoren för sådana statsbidrags åtnjutande.

1894-02-09 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1894:18, Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, brooch hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning af vattensjuka marker samt angående vilkoren för sådana statsbidrags åtnjutande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

1

K:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 9 februari 1894, kl. 12 midd.

Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning

och förbättring, bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer

och torrläggning af vattensjuka marker samt

angående vilkoren för sådana statsbidrags åtnjutande.

(R. A.)

I Kongl. Maj:ts proposition angående statsverkets tillstånd och

behof har Kongl. Maj:t, i sammanhang med afgifvet förslag till reglering

af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, hos Riksdagen

gjort framställning om de anslag, h vilka Kongl. Maj:t ansett böra beviljas

för utförande af väganläggningar och vägförbättringar, bro- och

hamnbyggnader, vattenkommunikationer och frostminskningsföretag; och

får statsutskottet härmed deröfver afgifva utlåtande.

l:o.

Yäganläggningar och vägförbättringar.

Till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning

af backiga eller eljest mindre goda vägar har Kongl. Maj:t i sin ofvan berörda

Sih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. (N:o 18). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit, att

Riksdagen måtte för år 1895 bevilja 800,000 kronor, eller samma belopp,

hvarmed detta anslag utgått från och med år 1892.

Utskottet har inhcmtat, att vägbyggnadsfonden för år 1893 sålunda

fördelats, att till sammanlagdt 64 arbeten, med en våglängd af

509,3 kilometer och en beräknad kostnad af 1,317,322 kronor, anslagbeviljats

till följande belopp för företag inom nedan nämnda län, nemligen:
-

inom

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

Kronobergs

län

Hallands

ii

Göteborgs- och Bohus

ii

Elfsborgs

ii

Vermlands

ii

Östergötlands

ii

Jönköpings

ii

Skaraborgs

n

Stockholms

ii

Örebro

ii

Vestmanlands

ii

Kopparbergs

ii

Gefleborgs

ii

Vesternorrlands

ii

Jemtlands

ii

Vesterbottens

ii

Norrbottens

ii

............. kronor 46,000

........ „ 24,900

........... „ 34,100

......... „ 50,800

......... „ 63,800

............ „ 55,400

.............. „ 21,900

............. „ '' 8,300

........... „ 6,800

....... „ 7,600

........... „ 5,900

............... „ 31,200

.............. „ 1,400

.......... „ 80,000

........ „ 70,600

............. „ 113,600

............... „ 177,700

Summa kronor 800,00C

I det till vägföretag inom Norrbottens län beviljade beloppet,

177,700 kronor, ingår bidrag till den 84,2 kilometer långa vägen mellan

Vistträsk och Glommersträsk, som beräknats kosta 222,100 kronor,

hvaraf från 1892 års fond anvisats 75,000 kronor och från innevarande

års fond föreslagits likaledes 75,000 kronor.

Beträffande fördelningen af vägbyggnadsfonden för år 1894 har,

enligt hvad utskottet erfarit, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit,

att hela beloppet, 800,000 kronor, måtte anvisas till 62 arbeten

med en väglängd af 478,5 kilometer inom 21 olika län, för livilka

arbeten kostnaden beräknats till 1,317,031 krcnor 28 öre.

Anslag lära hafva begärts, men ej ännu kunnat af styrelsen före
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.o 18. 3

slås till utförande af vägarbeten, för hvilka, enligt granskade förslag,

kostnaden beräknats till ............................................ kronor 2,025,807:

hvartill kommer kostnaden för sådana vägföretag,

till hvilka understöd begärts, men för hvilka

arbetsplanerna ännu icke hunnit af styrelsen

granskas...................................................................... » 895,232: —

Kostnaden för väg- och arbetsplaner, som

efter fördelningen af 1894 års fond hos styrelsen _ _________

qvarligga, utgör således ............................................ krpnor 2,921,039:

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förslag, för år 1895 såsom bidrag för anläggning af

nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar anvisa ett belopp af 800,000

kronor.

2:o.

Bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer.

Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader

samt upprensning af åar och farleder har Kongl. Maj:t af Riksdagen

begärt ett . anslag för år 1895 af 150,000 kronor, eller samma

belopp, som för ifrågavarande ändamål anvisats af de senaste fyra årens

Riksdagar.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har 1893 års anslag till hela sitt

belopp fördelats emellan åtta särskilda företag och innevarande års anslag

redan, eventuell, helt och hållet tagits i anspråk. Härförutom lära

under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens behandling ligga ansökningar

om bidrag från denna fond till arbeten, beräknade att kosta tillsammans

387,100 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förslag, till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis

mindre, hamnbyggnader samt upprensning

af åar och farleder för år 1895 anvisa 150,000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

3:o.

Frost minsknin gsföretag.

Till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af

sådana myrutdikningar och vatten aftappning ar, hvilkas ändamål är att

minska frostländigheten för närliggande bygd, har Kongl. Maj:t äskat anvisande

för år 1895 af 100,000 kronor, eller samma belopp, till hvilket

detta anslag beviljats för åren 1892 och 1893 samt innevarande år.

Under år 1893 anvisades från den nu ifrågavarande s. k. frostfonden

till tjugofyra företag inom åtta olika län ett belopp af tillsammans

........................................................................... kronor 98,660: —

hvarjemte från samma års fond till ytterligare två

företag af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagits anslag å tillhopa ................................ „ 1,340: —

kronor 100,000: —

Af 1894 års fond hafva till fem företag redan föreslagits anslag

å sammanlagdt.................................................................... kronor 21,150: —

hvarförutom hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

till behandling föreligga ansökningar om bidragtill

tretton frostminskningsföretag, beräknade

att kosta inalles 240,436 kronor, för hvilka

högsta ifrågakommande anslag utgör .................. „ 80,145: —

kronor 101,295: —

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,

må för understödjande, medelst anslag utan

återbetalningsskyldighet, af sådana n^rutdikningar

och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska

frostländigheten för närliggande bygd, för år 1895

anvisa 100,000 kronor.

4:o.

I afseende å vilkoren för erhållande och tillgodonjutande af de här

ofvan omförmälda statsbidrag samt angående kontrollen derå, att arbetena

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 18. 5

utföras enligt faststälda planer har Kongl. Maj:t icke föreslagit någon

förändring.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må besluta, att de med afseende

å de här ofvan i detta utlåtande omförmälda statsbidrag

meddelade allmänna vilkor och föreskrifter,

hvilka finnas intagna i Riksdagens skrivelser till

Konungen den 27 april 1881 (n:o 69), den 11 juni

1883 (n:o 67) och den 7 maj 1889 (n:o 43), fortfarande

skola blifva gällande.

5:o.

Från ett af de i punkt 4:o berörda vilkor, nemligen det, att statsbidrag

till väganläggningar icke må utgå med högre belopp än två

tredjedelar af den för anläggningen beräknade kostnaden, har Kongl.

Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit undantag för större delen af

ett ifrågasatt vägbyggnadsföretag mellan Glömmer sträsk och Ruskträsk.

I proposition till 1891 års Riksdag föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen

medgifva, att från af Riksdagen till vägbyggnader anvisade medel

anslag måtte till väganläggning mellan Vistträsk och Glommersträsk

inom Norrbottens län kunna anvisas utan iakttagande af ofvan nämnda,

för vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade vilkor. Denna

proposition blef af Riksdagen jemlikt skrifvelse af den 6 maj 1891

bifallen, med vilkor att all för ifrågavarande väganläggning behöflig,

enskilde tillhörig eller af enskilde brukad jord lemnades utan ersättning;

och fästade Riksdagen i skrifvelsen uppmärksamheten på angelägenheten

deraf, att den i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

omförmälda utsträckning af vägen i sydlig rigtning, hvilken

sträcka ansetts böra af de väghållningsskyldige på vanliga vilkor utföras,

påbörjades så snart som möjligt, på det att hela den ifrågavarande

i det inre af Norrland framgående vägen måtte blifva färdig

ungefär samtidigt.

Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13 sistlidne januari

inhemtas, att Kongl. Maj:t dels, med anledning af berörda medgifvande,

till omförmälda vägarbete mellan Vistträsk och Glommersträsk, som

beräknats kosta 222,100 kronor, anvisat från 1892 och 1893 årens vägbyggnadsfonder

tillhopa 150,000 kronor äfvensom anbefalt väg- och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 18-

vattenbyggnadsstyrelsen att föranstalta om väganläggningens utförande

på entreprenad, så att vägen kunde på hela dess sträckning befaras

inom utgången af år 1894 och vara färdig till afsyning senast den 1

juli 1895, dels ock från 1893 års vägbyggnadsfond anvisat till denna

vägs fortsättning till gränsen mot Vesterbottens län i närheten af byn

Gallijaur, hvarför kostnaden beräknats uppgå till 38,800 kronor, ett

statsbidrag af 25,800 kronor, samt att, enligt kontrakt på vanliga vilkor,

sistnämnda, 13,950 meter långa vägdel skall vara fullbordad inom den

1 september 1896.

Nu har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att, till anläggning af väg mellan Glommersträsk och Rusktrösk å

sträckan från gränsen mellan Norrbottens och Vesterbottens län till färjstället

vid Vindelelfven d vägen mellan Lycksele och Sorsele kyrkor, anslag

må, under vilkor att all för väg anläggning en å denna sträcka behöflig, enskilde

tillhörig eller af enskilde brukad jord lemnas utan ersättning, kunna

från af Riksdagen till vägbyggnader beviljade medel anvisas utan iakttagande

af det för vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade vilkor,

att statsbidraget icke må utgå med högre belopp än tvä tredjedelar af den

för väg anläggning en beräknade kostnaden.

Med erinran hurusom i det till förenämnda proposition af år 1891

hörande statsrådsprotokoll den 20 mars samma år framhållits, att för

fullbordandet af den tilltänkta sammanhängande vägförbindelsen mellan

Östersund och Råneå ytterligare erfordrades väg antingen från Glommersträsk

öfver Malå till Vormsele eller också från Glommersträsk

öfver Jörn och Norsjö till Mårdsele, hvarest den redan färdiga vägen

mellan Lycksele och Sorsele mötte, i hvithet senare fall vägen mellan

Arvidsjaur och Skellefteå skulle följas till Jörn, derifrån ny väg borde

byggas öfver Norsjö till Mårdsele, har, enligt hvad statsrådsprotokollet

den 13 sistlidne januari upplyser, Kongl. Majtts befallningshafvande i

Vesterbottens län uti en af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med underdånig

skrifvelse af den 17 oktober 1893 till Kongl. Maj:t öfverlemnad

skrifvelse af den 28 nästförutgångne september anfört: att Kongl.

Majds befallningshafvande låtit sig angeläget vara att söka bringa till

utförande de delar af ifrågavarande väg, som för dess fullständigande

inom Vesterbottens län erfordrades, på sådana vilkor, att statsbidrag

icke behöfde utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för

väganläggningen beräknade kostnaden, hvilket jemväl lyckats med vägdelen

Lycksele—Asele, som nu vore under arbete; att i öfrigt de väghållningsskyldige

inom Norsjö socken och Skellefteå tingslag, som

utgjordes af Jörns, Skellefteå och Byske socknar, hvilka ännu och intill

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 18. 7

1895 års början, då nya väglagen trädde i verket, utgjorde ett gemensamt

väghållningsdistrikt, blifvit liörde, huru vida de ville mot åtnjutande

af två tredjedelar i statsanslag förbinda sig att bygga och för

framtiden underhålla väg mellan Norsjö och Jörns socknars kyrkor,

men att de, med undantag af Norsjö socknemän, sådant vägrat; att, då

distriktet redan förut vore hårdt betungadt af vägunderhåll samt i en

snar framtid, eller från och med år 1895, komme att förändras på det

sätt, att Skellefteå tingslag skulle bilda ett sjelfständigt distrikt och

Norsjö med Malå socken ett distrikt, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansett sig icke med fog kunna hänskjuta saken till hörande inför häradsrätt

samt derefter mot bestridande af hela Skellefteå tingslags

vägbyggnadsskyldige, hvilka icke kunde anses hafva minsta nytta af

vägen, förpligta dem att bygga och underhålla densamma mot åtnjutande

af ofvan nämnda statsanslag; att härtill komme att militärvägens

dragande öfver Jörn och Norsjö skulle medföra en betydande krokväg

och föra densamma ända intill den norr om Jörns kyrkoby gående

jernvägen, något som syntes oegentligt, då vägen med hänsyn till dess

militära ändamål borde dragas i förhållande till Bottenhafvet längre in

i landet än jernvägen; att Kongl. Maj:ts befallningshafvande med anledning

häraf nödgats öfvergifva tanken på vägens framdragande från

Glommersträsk öfver Jörn och Norsjö till Mårdsele; att liknande svårigheter

hade mött för vägens sträckning genom Malå och Lycksele

socknar till Vormsele; att visserligen Malå socknemän förbundit sig

att, derest vägen komme förbi Malå kyrka, bygga en nymil af densamma

mot åtnjutande af statsbidrag till två tredjedelar af den beräknade

kostnadssumman, men att, med hänsyn till detta erbjudandes obetydlighet

och då de väghållningsskyldige i Lycksele socken, hvarest

vägen skulle komma att genomgå endast en aflägsen utkant af socknen,

helt och hållet vägrat att deltaga i kostnaderna för vägens byggande

och underhåll, samt socknen redan förut hade ett ovanligt drygt vägunderhåll

och tarfvade flera för densamma långt vigtigare vägar, som

dels vore under arbete och dels påtänkta till byggnad, bland hvilka

vore den redan förut omnämnda vägen Lycksele—Asele och den mjmket

efterlängtade vägen Lycksele—Örträsk, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

jemväl måst utesluta möjligheten af vägens anläggning i denna

rigtning, helst vägen genom att sträckas förbi Malå kyrka skulle komma

att göra en större krok, emot om den droges direkt från Glommersträsk

mot Lycksele; samt att härtill komme att distriktschefen, majoren

G. Liudeqvist, hvilken verkstält undersökningar för vägens drag
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

ning genom Malå, vitsordat, att denna sträckning i fråga om terrängförhållanden

vore synnerligen ogynsam.

Deremot hade, enligt hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande

vidare anfört, majoren Lindeqvist jemväl undersökt en annan väglinie

från länsgränsen mot Norrbotten vid eller i närheten af Ljusliden och

vidare öfver Bredträsk, Dragnäs, Mensträsk, Finnliden, Norsjö qvarn,

Garlberg, Roggsjö och Granliden inom Norsjö och Vormträsk inom

Lycksele socken till eller i närheten af Rusksele å vägen Lycksele—

Sorsele. Denna vägs längd inom Norsjö vore 56,633 meter och inom

Lycksele 18,940 meter, eller tillhopa 75,573 meter; och hade kostnaderna

för vägens byggande beräknats, inom Norsjö till 223,470 kronor

och inom Lycksele till 48,010 kronor, eller tillsammans till 271,480

kronor. Denna väglinie vore den kortaste, som, enligt hvad terrängförhållandena

medgåfve, kunde dragas i den önskade rigtningen.

Som Norsjö och Malå socknar, hvilka i det hela vore ganska

fattiga, hade flera vigtiga vägar att bygga, såsom den redan under arbete

varande vägen mellan Holmfors i Sorsele socken och Malå kyrka

jemte de för förbindelse med stambanan eftersträfvansvärda vägarna

mellan Norsjö kyrka och jernvägsstationerna Åsträsk och Jörn, samt

jemväl Lycksele väghållningsdistrikt, såsom ofvan nämnts, vore eller

blefve betungadt med vägföretag af långt större betydelse för väghållningsdistriktet

än den nu ifrågavarande vägen, hvilken komme att tjena

till utfartsväg för hufvudsakligast endast en aflägse belägen by i Lycksele

socken, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke ansett sig

kunna ifrågasätta, att sistnämnda två väghållningsdistrikt skulle deltaga

i byggandet af vägen; men då denna likväl alltid blefve af en viss

betydelse, såsom förbiudelseväg mellan de nämnda socknarna och äfven

tj enade till utfartsväg för en del byar inom dem, syntes det Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, som om dess underhåll för framtiden borde

öfvertagas af de vägbyggnadsskyldige.

Med anledning af hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda

anfört, och då vägen komme att dragas genom eller i närheten af rätt

många inom såväl Norsjö som Lycksele socken belägna kronoparker,

hvarigenom staten ej blott af väganläggningen bereddes stor fördel för

fosterlandets försvar, utan jemväl i ekonomiskt hänseende komme att

skörda väsentligt gagn af vägen, hemstälde Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i underdånighet, det täcktes Kongl. Maj:t låta vidtaga åtgärder

för vägens byggande på statens bekostnad, hvilket vore det enda

möjliga sättet för att snart få vägen fullbordad.

Beträffande den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

9

slagna vägsträcka anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: att genom

anläggningen af vägarna mellan Vistträsk och Glommersträsk samt

mellan Glommersträsk och länsgränsen visserligen den längsta sträckan

af nu saknad väg i förbindelsen mellan Östersund och Råneå komme

att fullbordas, men att det, för att sistnämnda vägförbindelse skulle

blifva fullständigt sammanhängande, erfordrades, att den af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande till anläggning föreslagna vägen komme till stånd;

att det i följd häraf vore för den allmänna samfärdseln i hög grad till

gagn, om ifrågavarande väg från Norrbottens länsgräus till Ruskträsk

snart blefve utförd; att styrelsen emellertid i likhet med Kongl. Maj:ts

befallningshafvande ansåge det icke böra ifrågasättas, att de väghållningsdistrikt,

genom hvilka vägen vore afsedd att framdragas, skulle deltaga

i vägens anläggning, enär, enligt hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande

förmält, samma väghållningsdistrikt vore hårdt betungade af

underhållet af ett redan vidsträckt vägnät, hvari ännu saknades betydliga

vägsträckor af långt större direkt gagn för vederbörande väghållningsdistrikt

än den ifrågavarande, i norr och söder eller tvärs öfver landets

dalgångar och vattendrag gående vägen, som visserligen beredde distrikten

ett saknadt och värdefullt samband emellan de nu afstängda floddalarna,

men icke fylde deras behof af förbättrad samfärdsel med norra

stambanan och kusthamnarna; att det sålunda, för att vägen skulle

komma till stånd, syntes vara oundgängligt, att densamma utfördes helt

och hållet på statens bekostnad, såsom förhållandet vore med vägen

mellan Glommersträsk och Vistträsk; att äfven särskilda skäl förefunnes

för staten att på dess bekostnad utföra denna väganläggning, enär,

utom det gagn vägen beredde den allmänna samfärdseln, densamma

komme att tillskynda staten fördelar ej mindre med hänsyn till vården

och afkastningen af statens skogar, hvilkas värden blefve förhöjda

genom ökade pris på deras alster, än ock genom den ökade odling,

som genom denna vägförbindelse antagligen förr eller senare uppstode

i de nu nästan öde, vägar saknande trakter, hvarigenom vägen komme

att framgå, hvartill komme den vigt, vägen egde för landets försvar;

samt att, hvad det blifvande underhållet af vägen anginge, styrelsen,

med stöd af hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört och med

hänsyn till de fördelar, vederbörande väghållningsdistrikt genom vägens

anläggning komme att beredas, ansåge att, sedan vägen blifvit vederbörligen

afsynad, densamma borde å de väghållningsskyldige i laga

ordning indelas.

Vid granskning af en af majoren Lindeqvist uppgjord plan för

väganläggningen har, enligt hvad styrelsen anmält, i tekniskt hänseende

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

icke framstälts annan anmärkning, än att körbanans bredd å broarna

borde blifva fem meter.

Hvad beträffar den för väganläggningen beräknade kostnad ssumman,

har styrelsen anfört, att enligt styrelsens mening densamma kunde

minskas med 5,000 kronor, eller till 266,480 kronor, under förutsättning

att, såsom förhållandet vore med anläggningen af vägen mellan

Glommersträsk och Vistträsk, den för anläggningen behöflig^, enskilda

personer eller menigheter tillhöriga eller af enskilde brukade jord lemnades

utan ersättning, äfvensom att det till trummor, broar och handräcken

behöfliga virke kunde erhållas från statens skogar, i hvilket

sistnämnda fall endast kostnaderna för huggning och transport behöfde

upptagas. Förutom nyssnämnda belopp, 266,480 kronor, vore dock

ytterligare medel erforderliga för väganläggningens utförande. Under

antagande af att, såsom förhållandet vore med Glommersträsk—Vistträskvägen,

anläggningen komme att utföras på entreprenad, erfordrades

nemligen att, till öfvervakande af arbetets utförande, af styrelsen förordnades

en kontrollant med biträde. Till arfvode åt denne äfvensom

till renstakning af väglinien, kopiering af ritningar samt åtskilliga för

vägarbetets utförande förberedande åtgärder ansåge styrelsen, med den

erfarenhet styrelsen vunnit vid anläggningen af Glommersträsk—Vistträskvägen,

icke kunna anslås mindre belopp än 20,000 kronor; men

då kostnadsförslaget syntes så uppgjordt, att anbud på väganläggningens

utförande under vanligen rådande arbetsförhållanden borde kunna erhållas

till något lägre belopp än den beräknade kostnadssumman, ansåge

styrelsen en ökning af omkring 15,000 kronor vara tillfyllestgörande.

Med tillägg af sistnämnda belopp uppginge den för väganläggningen

erforderliga kostnadssumman till 281,480 kronor, eller i

rundt tal 282,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hade styrelsen hemstält, dels att

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att till anläggning af

väg mellan Glommersträsk i Arvidsjaurs socken af Norrbottens län och

Ruskträsk i Lycksele socken af Vesterbottens län, från länsgränsen till

färjstället vid Vindelelfven å vägen mellan Lycksele och Sorsele kyrkor,

finge beviljas ett anslag af 282,000 kronor att utgå från vägbyggnadsfonden

under tre år utan iakttagande af det för samma fonds anlitande

i allmänhet stadgade vilkor, att statsbidraget icke finge utgå med högre

belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen beräknade kostnaden,

dels ock, under förutsättning af Riksdagens bifall till berörda

framställning, att Kongl. Maj:t täcktes fastställa den af majoren Lindeqvist

upprättade planen till väganläggningen, med rätt för styrelsen att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

11

i planen låta vidtaga sådana ändringar, som lände till förbättring; att

väganläggningens utförande finge genom styrelsens försorg verkställas på

entreprenad med rätt för styrelsen att öfvervaka arbetets utförande

genom af styrelsen förorduad kontrollant med nödigt biträde emot den

särskilda ersättning af byggnadsmedlen, styrelsen torde få bestämma;

och att, sedan vägen blifvit fullbordad och vederbörligen afsynad, densamma

måtte å de väghållningsskyldige i laga ordning indelas.

Af statsrådsprotokollet inhemtas vidare, att t. f. chefen för generalstaben

i afgifvet utlåtande anfört, att, som inga bidrag från kommunernas

sida syntes vara att emotse för någondera af de först påtänkta

vägsträckningarna, vare sig öfver Malå eller öfver Norsjö och Jörn,

numera icke förefunnes skäl att söka infoga båda dessa sträckningar

uti den stora norrländska inre förbindelseleden. Med väganläggning

endast i endera af dessa rigtningar, särskildt om valet härvid folie

på den i militäriskt afseende otillfredsställande men, såsom det ville

synas, för ortintressena mera lämpliga rigtningen öfver Norsjö och Jörn,

skulle den stora inre förbindelseleden ingalunda erhålla samma militäriskt

rigtiga utstakning, som den erhölle, derest den af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Vesterbottens län nu ifrågasatta anläggningen

kommo till stånd.

Denna anläggning vore nemligen en »förbindelse genaste vägen»,

och mot den ifrågasatta vägens utstakning funnes ur militär synpunkt

intet att erinra. Enligt utstakningen komme vägen, som torde vara

15—20 kilometer kortare än omvägen öfver Malå samt genomlöpa en

trakt, som vore något mindre ogynsam för väganläggning än Malårigtningens

omgifningar, att föras jemnlöpande i hufvudsak med norra

stambanan på ett afstånd vester om densamma, som ingenstädes, ej

ens vid den krök åt öster, som måste göras för att vägen skulle kunna

kringgå höjdpartiet mellan Malå och sjön Stora Qvammaren samt sedan

genomskära näset mellan nämnda sjö och Norsjön, understege afståndet

mellan vägens utgångspunkt Gllommersträsk och norra stambanan vid

Jörns station (rundt 30 km.). Tvärtom. Afståndet från norra stambanan

vore kortast vid Glommersträsk och ökades sedermera, ju längre

nedåt söder vägen fördes. En afbrytning af norra stambanan, verkstäld

af en på Bottenhafskusten landstigen fiende, innebure således ingalunda

derjemte en afbrytning af den inre vägförbindelsen. Äfven i fråga om

enskildheterna af vägens utstakning, så vidt de kunde bedömas af de

tillgängliga handlingarna, funnes intet ur militär synpunkt att anmärka,

utan syntes de militära krafven hafva blifvit behörigen tillgodosedda.

T. f. generalstabschefen föranleddes till detta uttalande särskildt deraf,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

att vägen ingenstädes öfVerginge Norsjöns aflopp (norrut till Malån),

utan blifvit förd fram till näset mellan Stora Qvammaren och Norsjön

på venstra (vestra) stranden af sagda vattendrag, hvilket sålunda kunde

sägas lemna ett slags skydd för den del af vägen, som närmade sig

detsamma.

Ytterligare ett vigtigt. skäl syntes tala för, att den af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta vägsträckningen nu mera vore

den enda, som kunde förordas. Enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

erinrade, hade kontrakt med vederbörande vägbyggnadsskyldige

redan blifvit upprättadt rörande utförandet, med statsunderstöd

enligt vanliga grunder, af det närmare 14 kilometer långa, inom Norrbottens

län fallande vägstycket: Glommersträsk—länsgränsen mot Vesterbottens

län. Detta vägstycke, som kontraktsenligt skulle vara färdigt

år 1896, hade sin hufvudsakliga betydelse såsom en del af den ifrågasatta

vägsträckningen Glommersträsk—Ruskträsk. Dess betydelse i

och för sig torde deremot vara så ringa, att, om icke hela denna sträckning

blefve bragt till stånd, föga eller intet torde vara vunnet med det

icke obetydliga statsbidrag, som blifvit beviljadt för ändamålet.

Slutligen instämde t. f. generalstabschefen på det lifligaste i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens yrkande å en brobanebredd öfverallt af

fem meter.

I statsrådsprotokollet redogöres äfven för innehållet af en af chefen

för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifven promemoria rörande de

särskilda sträckorna af vägen från Boden till Östersund, i hvilken promemoria

anförts, att nämnda väg komme att erhålla en längd af 60,86

mil, under antagande att pågående väganläggningar fullbordats och att

den föreslagna genaste rigtningen för vägen från Norrbottens länsgräns

till Ruskträsk valdes och komme till utförande. Af hela denna vägsträcka

underhölles af de vägbyggnadsskyldige eller komme att af desse

underhållas 8,2 mil inom Norrbottens län och hela vägen inom Vesterbottens

län äfvensom tillhörande vägdelar inom Vesternorrlands och

Jemtlands län, tillsammans 52,24 mil, hvadan endast vägdelen Vistträsk

—Glommersträsk i Norrbottens län med en längd af 8,62 mil komme

att tillsvidare behöfva underhållas af kronan, dock endast då marken

är bar. Vägen genomlöpte lappmarkerna på en sträcka af 28,6 mil,

deraf 6,8 mil inom Norrbottens län och 21,t mil inom Vesterbottens

län. Af de förut, sedan äldre tider befintliga delarna af vägen från

Boden till Östersund, hvilka dock, oberäknadt vägen från Östersund till

Lit, icke vore äldre än sedan det tredje decenniet af innevarande århundrade,

vore de flesta ombyggda efter år 1870 eller befunne sig för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 18-

13

närvarande under omläggning, hvilken torde fullbordas samtidigt med

Glommersträsk—Vistträskvägen. Dessutom kräfdes omläggning af vägdelen

Löfberga—Ström, som aldrig blifvit ordentligt bruten och derför

endast med svårighet kunde befaras, samt af vägen mellan Hammerdals

färjesund och Lits kyrka vid Indalselfven. Vägens fortsättning till

rikets norra gräns vid Öfver-Torneå kunde med visshet antagas komma

att utföras och underhållas i sedvanlig och laga ordning. Vägdelen

från Öfver-Torneå till Öfver-Kalix vore nemligen beslutad och väntade

blott på vanligt statsbidrag för att komma till utförande. Från ÖfverKalix

till Råneå eif vore ungefär halfva vägen, öfver Kalix—Talljärv,

under arbete, och återstoden torde i sin tur komma att utföras. Af

vägen mellan Råneå och Luleå elfvar återstode blott 1,6 mil från Hundsjön

till Öfverstbyn, för hvilken vägdel förberedelser äfven vore vidtagna.

För egen del har chefen för civildepartementet till statsrådsprotokollet

yttrat följande:

»Af hvad jag nu i underdånighet anfört torde Eders Kongl. Maj:t

finna, att den i Riksdagens ofvan berörda skrifvelse uttalade föreställningen,

att Vistträsk—Glommersträskvägens utsträckning i sydlig rigtning

skulle kunna af de väghållningsskyldige utföras på vanliga vilkor,

det vill säga mot erhållande af statsbidrag till högst två tredjedelar af

kostnaden, efter numera vunna upplysningar icke lärer kunna vidhållas.

På sätt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, äro nemligen

de vägbyggnadsskyldige i orten redan förut så betungade med vägföretag,

och vägen, vare sig den dragés öfver Malå eller öfver Jörn och

Norsjö eller i den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordade

rigtningen, för dem af jemförelsevis så ringa betj^delse, att det icke

skäligen lärer kunna dem åläggas att deltaga i kostnaderna för byggandet

deraf. Emellertid är det af skäl, som i det föregående framhållits,

för staten af vigt, att en förbindelse mellan Glommersträsk och Vindelelfvens

dalgång inom kort kommer till stånd och dymedelst den enda

hufvudsakliga luckan å den stora inre förbindelseleden genom Norrland

fylles. Sådant kan också ske, utan att särskildt, statsanslag behöfver

för ändamålet beviljas, såvida det medgifves, liksom i fråga om Vistträsk—Glommersträskvägen,

att vägbyggnadsfonden får för ändamålet

anlitas utan iakttagande af vilkoret, att statsbidraget ej må öfverstiga

två tredjedelar af kostnaden. Jag anser mig derför böra förorda, att

ett dylikt medgifvande lemnas, dervid dock, i likhet med hvad för sistnämnda

väg stadgats, såsom vilkor torde böra föreskrifvas, att all för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

anläggningen behöflig, enskilde tillhörig eller af enskilde brukad jord

afstås utan ersättning.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 20 mars 1891 omnämndes

visserligen, att det då var ifrågasatt, att Vistträsk—Glommersträskvägens

fortsättning söder ut borde dragas öfver Malå eller öfver

Jörn och Norsjö. Men det antogs då, att invånarne i orten skulle kunna

åtminstone delvis bekosta anläggningen. Då emellertid nu staten skulle

ensam bestrida denna kostnad, finnes icke längre något skäl att föredraga

någondera af dessa vägsträckningar framför den nu af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna, hvilken är genare än dessa,

erbjuder bättre terrängförhållanden än åtminstone Malåvägen samt af

dessa och andra skäl har företräde framför hvilkendera som helst af de

andra två vägsträckningarna.

Kostnaden för anläggningen har, såsom nämnts, af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

beräknats till i jemnt tal 282,000 kronor och synes

lämpligen kunna, såsom styrelsen föreslagit, fördelas till utgående under

tre år, i hvilket fall vägen torde kunna blifva färdig inom 1897 års slut

eller åtminstone under loppet af år 1898. Då de väghållningsskyldige

i orten böra åläggas att underhålla vägen, sedan den blifvit fullbordad,

kommer någon kostnad derför icke att drabba statsverket.»

Frågan om fastställelse af den för företaget uppgjorda planen

liksom om de närmare bestämmelserna i afseende å arbetets utförande

ansåg departementschefen sig icke för det närvarande böra underställa

Kongl. Maj:ts pröfning.

Då Riksdagens år 1891 med afseende å vägen Vistträsk—Glommersträsk

lemnade medgifvande af undantag från den för vägbyggnadsfonden

i allmänhet gällande bestämmelsen om förhållandet mellan

statsbidrags belopp och den för vägs anläggning beräknade kostnaden

grundade sig derpå, att anskaffandet af en i det inre af Norrland framgående

större vägförbindelse betraktades såsom ett vigtigt statsintresse,

med hvars tillgodoseende icke borde mer än nödigt anstå,

men det af den utredning, som föregått förslaget om Vistträsk—

Glommersträskvägens fortsättning från gränsen mellan Norrbottens och

Vesterbottens län närmast söderut otvetydigt framgår, att, med fasthållande

för denna del af vägen af de för vägbyggnadsfonden gällande

vilkor, inom beräknelig tid icke finnes utsigt, att vägen skall komma

till stånd,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 18-

15

har utskottet, som anser, att ortens invånare böra vidkännas underhållet

af ifrågavarande vägsträcka, velat hos Riksdagen förorda bifall

till Kongl. Maj:ts framställning i ämnet.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Kongl. Maj:ts här ofvan omförmälda framställning

må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 9 februari 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:10 Skrifvelse till Konungen, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, brooch hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning a s. 26 i texten