Utlåtande, i anledning af väckt motion om inlösen för statsverkets räkning af frälseskatteräntor.
1894-02-09 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1894:20, Utlåtande, i anledning af väckt motion om inlösen för statsverkets räkning af frälseskatteräntor.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
3
N:o 20.
Ank. till Biksd. kansli den 9 februari 1894, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om inlösen för statsverkets
räkning af frälseskatteräntor. (I. A.)
I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 64) har herr L. P. Larsson i Berga föreslagit, att Riksdagen
måtte besluta, att jemväl frälseskatteräntor, som ursprungligen tillkommit
genom aftal mellan kronan och enskilde, skulle, på sätt kongl. förordningen
den 11 september 1885 stadgade om skattefrälseräntor, af
statsverket inlösas; samt att, intill dess en sådan inlösen blifvit verkstäld,
staten måtte bidraga med lika utgifter, som för skattefrälseräntor
utginge till enskild person.
Under erinran, att framställningar i enahanda syfte som den nu
förevarande gjorts vid 1886, 1887 och 1891 årens riksdagar, men blifvit
i enlighet med statsutskottets hemställanden af Riksdagen afslagna,
får utskottet åberopa de förut anförda skäl, på grund hvaraf det icke
synes utskottet tillrådligt, att staten iklädes skyldighet att inlösa räntor
eller afgäld, som, utan någon statens mellankomst, tillkommit genom
aftal mellan enskilde.
I sammanhang härmed får utskottet i minnet återkalla, hurusom
nästlidet års Riksdag i aflåten skrifvelse anhållit, att Kongl. Maj:t ville
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag i syfte att,
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
sedan frälseränta en gång med frälseskattehemmanet blifvit förenad,
jorden och räntan icke måtte åter skiljas, hvilken skrifvelse, enligt hvad
i justitieombudsmannens till innevarande års Riksdag afgifna embetsberättelse
meddelas, blifvit af Kongl. Maj:t till vederbörande embetsverks
utlåtande öfverlemnad.
Utskottet hemställer,
att herr Larssons ifrågavarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 februari 1894.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Stockholm, K. L. Beckman, 1894.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.