Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående föreslagna jernväg sbyggnader för statens räkning.

1894-04-13 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1894:45, Utlåtande, angående föreslagna jernväg sbyggnader för statens räkning.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

I

N:o 45.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1894, kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående föreslagna jernväg sbyggnader för statens räkning.

(R. A.)

I.

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad motion

(n:o 41) har herr G. Ryding hemstält,

att Riksdagen, med antagande af landstingets anbud, må till utförande

af en statsbana emellan Hernösand och Sundsvall anslå 3,700,000 kronor

eller det något högre belopp, kong! jern vägsstyrelsen till äfventyrs kan finna

erforderligt, att utgå under tid, Riksdagen pröfvar lämplig.

Motionären har till stöd för detta förslag andragit följande.

Under den 18 juni 1893 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Vesternorrlands län ingått till Kong!. Maj.t med en underdånig hemställan,

att Kongl. Maj:t -täcktes hos Riksdagen äska erforderliga medel till utförande

af en jern vägsanläggning emellan Hernösand och Sundsvall, till hvilken anläggning

plan- och profilritningar med tillhörande kostnadsförslag blifvit på bekostnad

af nämnda städer uppgjorda, hvarefter, och sedan kongl. jern vägsstyrelsen,

hvilken för afgifvande af utlåtande fått sig meddelad den underdåniga framställningen,

anhållit, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande ville genom erfaren

fackman låta verkställa en trafikberäkning för samma jernvägsanläggning,

samt Hernösands och Sundsvalls stadsfullmägtige anslagit dertill erforderliga

medel, en sådan beräkning blifvit, efter Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

Bih. till Riksd Prot. 1894. 4 Samt. 1 A/d. 31 Höft. (N:o 45.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

uppdrag, af trafikdirektören vid sjette distriktet af Sveriges statsbanor, t. f.

intendenten 1. A. Örtendahl uppgjord.

Enligt dessa handlingar skulle anläggningskostnaden för''den 63,:. kilo

meter långa banan uppgå i sin helhet till 3,800,000 kronor eller omkring

60,000 kronor per kilometer med rullande materiel och omkring 55,000

kronor utan rullande materiel, under det att inkomstöfverskottet eller behållningen

beräknats till 204,400 kronor årligen, motsvarande 5,38 procent å

anläggningskostnaden.

Sedermera hade Vesternorrlands läns landsting genom beslut, som blifvit

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande faststäldt och nu mera tagit åt sig laga

kraft, beviljat såsom understöd för utförande af en jernväg emellan Hernösand

och Sundsvall ett bidrag af 100,000 kronor, att uttaxeras under fem

år, räknadt från och med år 1897, med 20,000 kronor för hvartdera året,

under vilkor att arbetet dessförinnan genom vederbörandes försorg påbörjats;

och som följaktligen anläggningskostnaden minskades med motsvarande belopp,

skulle inkomsten komma att uppgå till 5,52 procent af anläggningskostnaden.

Det från kongl. jernvägsstyrelsen infordrade yttrandet hade — vid

motionens afgifvande — ännu icke inkommit till Kongl. Maj:t, utan vore

ärendet fortfarande beroende på Kongl. Maj:ts pröfning; men då af statsverkspropositionen

inhemtades, att stambanans fortsättning norrut icke ifrågasattes,

och fördelaktigt skulle vara, om de underbefäl, murare, timmermän och jordarbetare,

uppgående till en stamtrupp af omkring 1,000 personer, som under

en lång följd af år varit anstälda vid jernvägsbyggnaderna i Norrland, kunde

der fortfarande under någon tid beredas en för både dem och staten gagnande

sysselsättning, hade motionären, i ovisshet om det beslut, Kongl. Maj:t för

sin del kunde komma att fatta, ansett sig böra före motionstidens utgång

bringa detta vigtiga ärende till Riksdagens bepröfvande; hysande motionären

den förhoppning, att under riksdagens lopp ärendet skulle inkomma från

kongl. jernvägsstyrelsen ytterligare utredt och bearbetadt.

Af den skildring, som i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes framställning

lemnades angående östra Medelpads och nedra Ångermanlands

åtskilliga förhållanden, torde få anses vara ådagalagdt, att denna bygd i

afseende på liflig ekonomisk verksamhet intoge en af de allra främsta platserna

i hela vårt land, och angåfve trafikberäkningen, att företaget skulle

blifva för staten inkomstbringande.

Till de vid motionen fogade, af motionären åberopade bilagor tillåter

sig utskottet att hänvisa.

Då af motionärens framställning i ämnet inhemtas, att frågan om

anläggandet för statens räkning af jernväg mellan Hernösand och Sundsvall

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

3

blifvit hänskjuten till Kongl. Maj:ts pröfning, samt att ärendet ännu icke

vunnit den fullständiga utredning, som bör föregå fattandet af beslut deri,

får utskottet, med erinran att Riksdagen hittills icke beslutat byggande af

någon statsbana annat än efter proposition från Kongl. Maj:t, hemställa,

att herr G. Rydings ifrågavarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

II.

Till statsutskottets förberedande behandling har vidare öfverlemnats

en af herr O. R. Ström, med hvilken herr C. J. Must aparta instämt, inom

Andra Kammaren väckt motion (n:o 98), innehållande hemställan,

att Riksdagen måtte dels till Kongl. Maj:ts disposition ställa ett förslagsanslag

af 25,000 kronor, att redan innevarande år användas till undersökning

och utstakning af en jernvägslinie från Boden till Haparanda, dels

för år 1895 anvisa ett belopp af en million kronor för påbörjande af banbyggnad

från Boden till Haparanda eller eventuelt åtminstone till lämplig

punkt vid Kalix eif.

Till stöd för denna hemställan har motionären andragit följande:

»Instundande sommar, då jernvägstrafiken öppnas till det 15 mil hitom

riksgränsen belägna Boden, är den hittills beslutade delen af norra stambanan

fullbordad. Ännu återstå dock, såsom sagdt, 15 mil, innan banan

nått sin naturliga ändpunkt vid Haparanda. Att till en oviss framtid uppskjuta

byggandet af denna ännu felande länk i förbindelsen emellan rikets

nordligaste del och det öfriga landet kan icke vara klokt och med sann

hushållning öfverensstämmande, då vi nu hafva en vid jernvägsbyggande i

den höga norden van arbetsstam med befäl samt för arbetets bedrifvande

nödig redskap att tillgå, hvarjemte arbetslöner och byggnadsmaterialier

äro billiga.

Den på dagordningen stående frågan om öfre Norrlands kolonisering

kan icke på ett kraftigare sätt främjas än genom ett skyndsamt färdigbyggande

af denna bana, genomgående de för nyodlingar mest lofvande

trakter, nemligen Råneå, Kalix och Torneå stora elfdalar med deras bördiga

jordmån. Denna landsdel eger ofantliga vidder af odlingsbar, men ännu

obrukad jord, samt myrar, som genom torrläggning med relativt ringa

kostnader kunna göras fruktbärande och hvilka, om också det med ännu

större odlingslägenheter försedda Lappmarken icke tages i beräkning, blott i

kustlandet uppskattas till omkring */, million hektar. Här skulle således eu

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

mångdubbelt större befolkning än den nuvarande kunna erhålla en säker

bergning, men i saknad af tidsenliga kommunikationsmedel, som kunna sätta

befolkningen i lifligare förbindelse med det öfriga landet, är odlingsverksamheten

förlamad, och utsigterna för inflyttande från södra orterna för närvarande

ringa.

Ett vigtigt skäl för banans snara framdragande till riksgränsen, hvilket

ej får lemnas obeaktadt, är, att derigenom den finsktalande gränsbefolkningen

kommer i lifligare beröring med sina svensktalande landsmän, hvarigenom

det svenska språket och den svenska odlingen skulle vinna utbredning bland

densamma. Om, såsom troligt är, den nu samlade finska landtdagen beslutar

byggandet af den redan 1892 undersökta och utstakade 15 mil långa banan

från Uleåborg till Torneå, der stationsområdet redan är bestämdt, kan denna

bana, som hela vägen kommer att följa kustlandsvägen, då terrängen är särdeles

gynsam, om några få år vara fullbordad, och vår finsktalande befolkning

satt i tillfälle att på några timmar för ringa kostnad komma till

Uleåborg och der afsätta sina produkter, då deremot en färd till det icke

längre aflägsna Luleå eller Boden krafvel- en flera dagars och kostsammare

resa.

Det har visserligen sports, att strategiska betänkligheter skulle stå

hindrande i vägen för banans påbörjande, förrän Boden blifvit befästadt, men

ännu är ju icke ens afgjordt, om just Boden är den lämpligaste platsen eller

om icke andra lika goda eller ännu bättre och på ett kortare afstånd från

gränsen belägna platser finnas, hvilkas befästande skulle kunna skydda den

vigtiga Luleå—Gellivara-banan bättre än det på sjelfva denna bana liggande

Boden med en obefästad 15 mil bred landsträcka emellan sig och riksgränsen.

Att vid den blott 6 mil hitom gränsen flytande Kalix eif många för

försvar utmärkta platser finnas, har jag af sakkunniga militärer hört uppgifvas,

och tror jag derför, att inga tungt vägande strategiska skäl emot

banans snara framdragande åtminstone till lämplig punkt vid Kalix eif borde

förefinnas. Äfven om de från Kalix eif till Haparanda återstående 6 milen

färdigbyggas, innan befästningarna hinna blifva fullt utförda, tror jag icke

detta skulle innebära någon stor fara, utan snarare blifva en fördel, då vi

derigenom sattes i tillfälle att, om ett fiendtligt anfall hotade, upptaga striden

närmare gränsen, innan fienden hunnit öfversvämma ett vidsträcktare område,

samt då, om öfvermagten befunnes för stor, ingeniörsvetenskapen icke saknar

medel att i hast göra en jernväg obrukbar och följaktligen för fienden onyttig.

Ehuru nogsamt inseende vanskligheten för en enskild motionär att, då

ej förslag från regeringen föreligger, med hopp om framgång väcka en motion

sådan som denna, har jag dock, då saken är en lifsfråga för en vidsträckt

landsdel samt jag blifvit lifligt uppmanad att frambära denna landsdels önsk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

5

ningar och förhoppningar, icke tvekat att göra detta, synnerligast som jag

anser, att denna frågas snara lösning äfven är af den största vigt för hela riket.»

En utsträckning af norra stambanan utöfver den punkt, der så väl

Kongl. Maj:t som Riksdagen, enligt förut gjorda uttalanden, ansett denna bana,

åtminstone tills vidare, böra stanna, synes utskottet vara en åtgärd, om hvilken

i hög grad gäller, att den icke lämpligen bör beslutas i annan ordning än

efter framställning från Kongl. Maj:t, som bäst torde vara i tillfälle att

undersöka, om statens intresse fordrar utdragandet af norra stambanan vare

sig till Kalix eif eller till Haparanda och, i sådant fall, när och under hvilka

vilkor ifrågavarande jern vägsanläggning bör komma till stånd.

Utskottet hemställer,

att herr O. H. Ströms omförmälda motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 april 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bih. till Riks. Frot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 31 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.