Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af framställningar om förvärfvande för statens räkning af vissa enskilda, jernvägar. ''

1894-04-24 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1894:60, Utlåtande, i anledning af framställningar om förvärfvande för statens räkning af vissa enskilda, jernvägar. ''

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60

1

N:o 60.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1894, kl. 2 e. in.

m. ni.

Utlåtande, i anledning af framställningar om förvärfvande för

statens räkning af vissa enskilda, jernvägar.

'' (R. A.)

I en den 17 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition Kongl.

(n:o 59) har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt ^(tion om

utdrag af protokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riks- inköp af den

dagen att, bemyndiga fullmägtige i riksgiildskontoret att, på det att kustbanan

Kongl. Maj:t må blifva i tillfälle att i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de af den i statsrådsprotokollet omförmälda komité föreslagna

grunder åt staten förvärfva Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands,

Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar,

till Kong]. Maj:t, efter in^ngen af år 1895, på reqvisition utanordna

de medel, som erfordras för gäldande af livad för jernvägarne

skall kontant till jernvägarnes egare utbetalas.

Då såväl nyssnämnda komités betänkande i ämnet som den kong],

propositionen med bilagdt statsrådsprotokoll blifvit i tryck utdelade till

Riksdagens ledamöter, bar utskottet trott sig bär behöfva erinra endast

om hufvudpunkterna i berörda handlingar och i öfrigt kunna hänvisa

till desamma.

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 40 Höft. N:o 60.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Inlvilkot-qS Enligt koncessionen å Skåne—Hallands jernväg är svenska stats
m

°r verket berättigadt inlösa jernvägen med tillhörigheter och trafikmateriel

mot ett penningebelopp,

a) som, om sådant sker inom tio är efter det jernvägen i sin helhet

eller till någon del blifvit för allmän trafik öppnad, skall motsvara

hvad jernvägen med tillhörigheter och trafikmateriel, enligt behöriga

räkenskaper, kostat, med tillägg af ränta efter fem för hundra om året

efter afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden lemnat; och

b) som, om inlösen sker efter tio år från det banan blifvit i sin

helhet eller till någon del upplåten för allmän trafik, skall, allt efter

det sätt som finnes vara för koncessionsliafvarne förmånligast, antingen

beräknas så, att detsamma motsvarar två gånger summan, enligt behöriga

räkenskaper, af hela den under de tio år, som förflutit närmast

före det år, hvarunder lösningsanspråket är väckt, uppkomna nettobehållning

af trafiken, innefattande alla under samma tio år gjorda utdelningar

till jernvägens egare jemte rånte- och kapitalafbetalningar å

upptagna lån samt afsättning af kontanta medel eller öfverförande af

säkra fordringar till befintlig reserv- eller förnyelsefond; eller och bestämmas

af fem gode män, utaf livilka Kong!. Maj:t utser två och

koncessionsliafvarne två, hvarefter de fyra sålunda valde tillkalla den

femte;

skolande lösesumman för jernvägen af svenska statsverket erläggas

vid tillträdet af den inlösta egendomen och anses utgöra inlösningsvärdet

af hela jernvägsbyggnaden med alla dess fasta och lösa tillhörigheter

af hvad slag de vara må, äfvensom af hela den i behåll

varande reserv- eller förnyelsefonden, utan annat undantag än af de för

trafikens behof i förråd befintliga förlags- och konsumtionsartiklar, såsom

obegagnade syllar och skenor med tillbehör, stenkol, oljor och d}dikt;

och skall egendomen till statsverket afträdas skuldfri eller ock behörigt

afdrag å löseskillingen vid afträdandet göras för beloppet af den i jernvägen

intecknade skuld; hvaremellertid jernvägsaktiebolaget åligger att

årligen, efter det behörig revision af bolagets förvaltning och räkenskaper

egt rum, insända till civildepartementet, för att der förvaras,

fullständig uppgift å beloppet af de utdelningar till jernvägens egare,

af de kapital- och räntebetalningar å upptagna lån samt af de öfverföringar

af medel till reserv- eller förnyelsefond, som för det år, revisionen

omfattar, blifvit af öfverskottet å jernvägens trafikinkomster

bestridda.

Då Skåne—Hallands jernväg delvis öppnades för trafik redan den

9 januari 1885, måste, såvida inlösen af denna jernväg enligt a)-vilkoret

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

3

skall ifrågakomma, sådan inlösen ega rum före den 9 januari 1895.

Med anledning häraf och enär inlösning spriset enligt nämnda vilkor

under alla förhållanden syntes understiga det pris, hvartill staten efter

de tio årens utgång vore berättigad att förvärfva banan, har Kongl.

Maj:t, som den 2 juni 1893 tillsatte en komité för afgifvande af förslag

till ny instruktion för jernvägsstyrelsen m. m., åt denna komité jemväl

uppdragit att, sedan, på sätt komitén funne lämpligt, uppskattning verkstälts

ej mindre af värdet utaf Skåne—Hallands jernväg och de öfriga

banor, som kunde ifrågakomma att i sammanhang dermed åt staten

förvärfvas, än äfven af de kostnader, som erfordrades för banornas

kompletterande i händelse de blefve med statsbanorna införlifvade, taga

i öfvervägande, på hvilka vilkor det kunde anses med det allmännas

fördel förenligt att för statens räkning förvärfva Skåne—Hallands jernväg

samt med denna omedelbart eller medelbart i förbindelse stående

jernvägar, och derom söka med vederbörande jern vägsförvaltningar uppgöra

förberedande aftal samt derefter före början af innevarande års

lagtima riksdag inkomma med underdånigt betänkande och förslag i

ämnet.

De jernvägar, komitén till följd häraf gjort till föremål för sina

undersökningar, äro först och främst

1) Skåne—Hallandsbanan, hvilken består dels af liufvudbanan (92

kilometer) från Helsingborg öfver Engelholm till Halmstad, dels ock af

en tvärbana (28 kilometer) från Åstorp (station å Helsingborg—Hessleholms

och Landskrona—Engelholms jernvägar) öfver Kattarp, der tvärbanan

korsar liufvudbanan, till Höganäs;

2) Mellersta Hallands jernväg, som sträcker sig från Halmstad till

Varberg (74 kilometer);

3) Göteborg—Hallands jernväg från Varberg till Göteborg (77 kilometer);
4)

Landskrona—Engelholms jernväg (49 kilometer) från Landskrona

sträckande sig öfver Ottarp, der banan korsar Helsingborg—Billeberga

jernväg, och vidare öfver Billesholms grufva, Malmö—Billesholms jernvägs

ena ändpunkt, samt Åstorp till Engelholm;

5) Malmö—Billesholms jernväg (59 kilometer), hvilken sträcker sig

från Malmö öfver Kjeflinge, derifrån jernvägar utgå till Landskrona och

Lund, samt öfver Teckomatorp, der banan korsar jernvägen mellan Eslöf

och Landskrona, till Billesholms grufva.

Dessa fem jernvägar, af hvilka de tre förstnämnda tillsammantagna

pläga benämnas vestkustbanan, hafva samtliga samma spårvidd som statens

jernvägar (1,436) meter och bilda tillsammans dels en fortlöpande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Inlösnings
pris.

trafikled från Göteborg till Malmö, dels utfartsvägar från denna hufvudlinie

till Helsingborg och Landskrona, dels ock en förbindelseled mellan

Åstorp och Höganäs.

Komitén har derjemte utsträckt sina förberedande undersökningar

till Helsingborg—Hessleholmsbanan. Frågan om förvärfvande åt staten

af denna jernväg, hvilken icke är underkastad statens inlösningsrätt, har

komitén dock ansett icke för närvarande böra föranleda till någon åtgärd,

enär den synpunkt, från hvilken denna banas förvärfvande åt staten

skulle hafva sitt egentliga berättigande, eller att denna jernväg förmedlar

förbindelsen mellan södra stambanan och den direkta utfartsvägen

till kontinenten öfver Helsingborg, numera förlorat sin hufvudsakliga

betydelse, då antagligt vore att ångfärjeförbindelse öfver Malmö komme

till stånd. Komitén har derför inskränkt sina detaljerade undersökningar

till de fem först omförmälda jernvägarne.

I de utfärdade koncessionerna å Mellersta Hallands, Göteborg—

Hallands och Malmö—Billesholms jernvägar har Kongl. Maj:t förbehållit

statsverket inlösningsrätt på samma vilkor, som gälla för Skåne—Hallands

jernväg. Deremot saknar staten sådan rätt med afseende å den

redan år 1874 koncessionerade Landskrona—Engelholms jernväg.

Förut har blifvit omförmäldt, att inlösen af Skåne—Hallands jernväg

enligt a)-vilkoret måste ega rum före den 9 januari 1895. Skall

detta vilkor kunna tillämpas jemväl vid inlösen af Mellersta Hallands,

Göteborg—Hallands och Malmö—Billesholms jernvägar, måste dessa

inlösas,

Mellersta Hallands jernväg före den 17 september 1896,

Göteborg—Hallands » » » 1 september 1898,

Malmö Billesholms » » » 18 september 1896.

Hvad härefter beträffar det pris, hvartill ifrågavarande fem banor

kunna af staten förvärfvas, har komitén vid beräknandet af inlösningssumman

enligt a)-vilkoret för de fyra banor, som äro underkastade inlösen,

utgått från följande grunder, nemligen:

att byggnadskostnaden för hvarje år skall upptagas till det belopp,

hvartill den finnes i räkenskaperna uppförd;

att den ränta efter fem för hundra, som bör tilläggas byggnadskostnaden,

bör beräknas, intill dess anläggningsarbetena börjat, å inbetalda

delar af aktiekapitalet från de dagar inbetalningarna verkstälts,

samt derefter å det i jernvägen nedlagda, bokförda kapital för hvart år

särskildt och från början af samma år;

att från summan af den sålunda funna byggnadskostnaden med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

5

dertill lagd ränta skall afdragas hela den nettoinkomst, som jernvägen

under tiden lemnat; samt

att såsom nettoinkomst beräknas hela det belopp, hvarmed jernvägens

inkomster öfverskjutit kostnaden för jernvägens drift och underhåll,

oafsedt huru stor del af detta öfverskott användts till rånte- och

kapitalafbetalningar m. m.

Vidare har komitén, enär inlösningspriset, med tillämpning af a)- vilkoret, skall bestämmas efter hvad jernvägen verkligen kostat (med

tillägg af ränta efter afdrag af nettoinkomst) och icke efter hvad jernvägen

må vara värd, ansett jernvägens egare icke vara berättigad till

godtgörelse för mark, som kostnadsfritt upplåtits, eller, der mark af jernvägen

förvärfvats för lägre pris än det verkliga värdet, för skilnaden

mellan detta värde och det erlagda priset.

Med iakttagande af dessa grunder har komitén uträknat inlösningspriset

vid 1892 års slut — det senaste för hvilket afslutade räkenskaper

varit för komitén tillgängliga — för de fyra ifrågavarande jernvägarne;

och har komitén meddelat resultatet af denna uträkning i en

uti betänkandet (sid. 40 och 41) intagen tabell.

Enligt slutsiffrorna i denna tabell skulle inlösningspriset för ifrågavarande

jernvägar vid nyssnämnda års slut beräknas på följande sätt:

för Skdne—Hallands jernväg:

Anläggningskostnad ...............

Tillägg af 5 proc. ränta .......

.. kronor 6,990,054: —

3> 2,878,591: —

Afdrag af nettoinkomst .........

kronor 9,868,645: —

» 1,767,631: —

Jernvägens egare till godo .

............................................. kr.

8,101,014: —

för Mellersta Hallands jernväg:

Anläggningskostnad ................

Tillägg af 5 proc. ränta..........

.. kronor 3,257,359: —

3> 1,138,057: —

Afdrag af nettoinkomst ........

kronor 4,395,416: —

» 925,781: —

Jernvägens egare till godo .

............................................... »

3,469,635: —

Transport kr.

11,570,649: —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Komplette
rings
kostnad.

Transport kr. 11,570,649: —

för Göteborg—Hallands jernväg:

Anläggningskostnad .................. kronor 4,814,767: —

Tillägg af 5 proc. ränta............ » 1,248,945: —

kronor 6,063,712: —

Afdrag af nettoinkomst ............ » 1,257,697: —

Jernvägens egare till godo ...............................................

för Malmö—Billesholms jernväg:

Anläggningskostnad .................. kronor 2,928,329: —

Tillägg af 5 proc. ränta........... » 1,013,816: —

kronor 3,942,145: —

Afdrag af nettoinkomst ............ »_783,177: —

Jernvägens egare till godo ................................................

Härtill skulle

för Landskrona—Engelholms jernväg

komma fordrad köpeskilling ................................................

Priset för de fem jernvägarne med tillhöriglieter

och trafikmateriel skulle alltså utgöra ............... kr. 21,535,632: —

De för Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands

och Malmö—Billesholms jernvägar angifna siffror äro emellertid icke

definitiva, utan komma, på sätt komitén erinrat, i händelse af inlösen att

undergå jemkningar, enär priset är beräknadt efter förhållandena vid

1892 års slut, men banornas inlösen icke skulle komma att ega rum förr

än vid 1895 års ingång.

Såsom ofvan nämnts, omfattade komiténs uppdrag jemväl uppskattande

af de kostnader, som erfordrades för banornas komplettering,

i händelse de blefve med statsbanorna införlifvade. Enligt komiténs

beräkningar skulle komplettering skostnaden komma att uppgå

för banbyggnaderna till................................................. kronor 2,962,000: —

» lokomotiv samt för uppförande af en behöflig

mindre verkstadsbyggnad för reparation af

vagnar till ..................................................................... »_330,000: —

Summa kronor 3,292,000: —

Om nämnda post å 330,000 kronor fördelas å de olika banorna i

4,806,015: —

3,158,968: —

2,000,000: —

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

7

förhållande till deras längd, blifva enligt komiténs beräkning kompletteringskostnaderna

för de särskilda banorna följande:

Km.

Banbyggnaden

kr.

Materielen

kr.

Summa

kr.

Skåne—Hallands jernväg

120

1,393,000

104,500

1,497,500

Mellersta—Hallands »

74

630,000

64,400

694,400

Göteborg—Hallands »

77

365,000

67,000

432,000

Landskrona—Engelb:s »

49

200,000

42,700

242,700

Malmö—Billesholms »

59

374,000

51,400

425,400

379

2,962,000

330,000

3,292,000

Om till de särskilda inlösningssummorna för jernvägarne vid 1892

års slut läggas kompletteringskostnaderna, skulle således totalkostnaden

för jernvägarnes förvärfvande åt staten och deras nödiga förbättring

blifva:

Inlösningssumma

kr.

för Skåne—Hallands jernväg 8,101,014

» Mellersta Hallands » 3,469,635

» Göteborg—Hallands » 4,806,015

» Landskrona—Engelhaj 2,000,000

» Malmö—Billesholms » 3,158,968

Summa 21,535,632

Kompletteringskostnad Summa

1,497,500 9,598,514

694.400 4,164,035

432,000 5,238,015

242,700 2,242,700

425.400 3,584,368

3,292,000 24,827,632

Totalkost
nad.

För bedömande af frågan, huruvida jernvägarne, derestMe öfvergå i Rentabilitet.

statens ego, kunna antagas komma att gifva en afkastning, tillräcklig

för att möjliggöra förräntandet af det kapital, staten å dem nedlägger,

måste, enligt statsrådsprotokollet, i främsta rummet hänsyn tagas till

den hittills varande trafiken, den inkomst, banorna hittills gifvit, samt

de utgifter för drift och underhåll, jernvägarnes egare hittills fått vidkännas.

Härom meddelas i nämnda protokoll (sid. 11—13) åtskilliga ur

komiténs betänkande hemtade uppgifter, af hvilka utskottet sammanställer

följande:

#

Kostnad för jernvägar-

Nettoinkomst

Ränta, uttryckt i procent

nes inlösen och kom- plettering,

kr.

år 1892.

kr.

af inlösningspris och

kompletteringskostnad.

Skåne—Halland ...........

9,598,514

290,471

3.02

Mellersta—Halland..........

4,164,035

224,899

5.40

Göteborg—Halland .......

5,238,015

278,037

5.21

Landskrona—Engelholm.

2,242,700

71,749

3.20

Malmö—Billesholm..........

3,584,368

168,174

4.69

24,827,632

1,033,330

4.1 6

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Den nettoinkomst, som de fem banorna tillsammans lemnat under

år 1892, motsvarar sålunda 4.i6°/0 å den af komitén beräknade totalkostnaden

för banornas inlösen och komplettering.

Komitén har verkstält en undersökning, i hvad mån banornas

öfvergång i statens ego kunde antagas verka någon ändring i nettoinkomsten,

och dervid till en början fäst uppmärksamheten vid utgifterna.

En ökning af dessa komme visserligen att föranledas dels af behofvet

att bereda staten tryggad besittningsrätt till vissa för ångfärjetrafiken

i Helsingborg behöfliga områden, som tillhöra Helsingborgs stad, men

hvilka staden förklarat sig villig att på vissa vilkor upplåta till nyttjande

af staten, dels ock af ändrade bestämmelser rörande den afgift, Göteborg—

Hallands jernväg betalade till Bergslagernas jernväg för begagnandet af

sistnämnda banas station i Göteborg. Denna tillökning i utgifter anser

komitén dock skola komma att mer än väl uppvägas deraf, att jernvägsbolagens

utgifter för skatter samt styrelse- och revisionskostnader helt

och hållet komme att försvinna genom banornas öfvertygande af staten.

I andra hänseenden anser komitén någon ökning i utgifterna icke böra

antagas eg a rum. Aflöningsstaten för den ordinarie personalen behöfde

icke ens under någon öfvergångstid blifva större än den för närvarande

vore, icke heller behöfde i fråga om trafikens uppehållande å banorna,

i hvad den afsåge sjelfva tåganordningen, någon förändring ledande till

ökade utgifter ifrågakomma, då de redan vidtagna anordningarne å

banorna allmänt erkändes motsvara för handen varande behof. Banornas

förvaltning komme sålunda icke efter deras öfvertygande af staten att

blifva dyrare än förut. Tvärtom komme en post, nemligen banornas

underhåll, att i början till och med ställa sig billigare, i händelse på

banornas komplettering nedlades de belopp, som komitén ifrågasatt.

Beträffande derefter inkomsterna erinrar komitén derom, att de

tre vestkustbanorna för sin lokaltrafik hafva taxor, som äro lika med

statens jernvägars, hvaremot Landskrona—Engelholms och Malmö—

Billesholms jernvägars taxor äro högre än statsbanornas. Om jernvägarna

redan år 1892 varit i statens ego och följaktligen statens jernvägars

taxa tillämpats, skulle inkomsterna hafva minskats å samtrafiken

med 61,526 kronor 14 öre och å lokaltrafiken med 29,306 kronor 66

öre, eller tillsammans med 90,832 kronor 80 öre. Trafikökningen under

år 1893 hade emellertid varit så snabb, att nämnda minskning skulle

hafva utjemnats på ett enda år, och de förhållanden, på hvilka banornas

trafik hufvudsakligen berodde, syntes gifva grundad anledning

antaga, att äfven framtiden skulle visa sig gynsam, så mycket mer

som ångfärjeförbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör stälde i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

9

utsigt en fortgående utveckling af den internationella trafik, som betj

enades af vestkustbanan och som redan från början visat sig kraftig

och gifvande goda löften för framtiden. Jemväl för en utveckling af

lokaltrafiken syntes förutsättningarna vara för handen.

Då således enligt komiténs uppfattning de fem jernvägarnes öfvergång

i statens ego icke medförde ökning i utgifterna, och den af tillämpningen

utaf statens jernvägars taxa förorsakade minskning i inkomsterna

borde till fullo motvägas af trafikens stadigt fortgående tillväxt, ansåg

komitén, att jernvägarne i statens hand skulle redan från början lemna

minst lika stor nettoinkomst som år 1892 och staten således på det

för jernvägarnes förvärfvande och komplettering erforderliga kapital

kunna beräkna en ränta af åtminstone 4,16 °/0.

I fråga om huruvida det finnes anledning för staten, att förvärfva

banorna yttrar komitén, bland annat:

»Då i de för fyra af ifrågavarande jernvägar likasom i öfriga

under senare tider gifna koncessioner uppstälts såsom vilkor statens

rätt att inlösa jernvägarne, har sådant uppenbarligen skett, emedan förhållandena

antagits kunna komma att utvecka sig så, att statens intresse

kräfde, att den enskilda jernvägen borde blifva statsbana och

att man för en sådan eventualitet velat hafva fria händet. Enligt komiténs

uppfattning föreligger nu här ett sådant fall.»

»Den af tre särskilda enskilda jernvägar bildade jernvägskomplexen,

vestkustbanan, som redan eger så stor betydelse såväl för de landsdelar

den genomlöper, som för förbindelsen mellan rikets andra stad

och Skåne, har nu genom den från Helsingborg utgående ångfärjeleden

öfver Sundet blifvit en kommunikationslinie af synnerlig betydelse för

vår egen och äfven för unionslandets samfärdsel med vår södra grannstat

och öfver denna vidare med kontinenten.»

»Genom Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar

förenas vestkustbanan med Malmö. Den stora vigt i jernvägshänseende,

Malmö i och för sig eger såsom Skånes hufvudort, och slutpunkt

för södra stambanan samt flere enskilda jernvägar, skall genom

den ångfärjetrafik, som med all säkerhet synes komma till stånd mellan

Malmö och Köpenhamn, än ytterligare ökas. Malmö varder den andra

utgångspunkten för den direkta jernvägsförbindelsen med Danmark och

vidare med kontinenten. Och den betydelse, Landskrona—Engelholms

och Malmö—Billesholms jernvägar ega ur synpunkten att förena Göteborg

och de söder derom belägna vestkuststäderna med södra Skåne,

Bih. till Ttiksd. Prof. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Tiden för

inlösen.

10 Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

ökas än mera, när den så länge påtänkta, för vår post och öfriga samfärdsel

med kontinenten vigtiga direkta trafikleden mellan Skånes sydkust

och motliggande del af Tyskland kommer till stånd.»

»Det måste vara för staten af synnerlig vigt att blifva egare till

sådana jern vägar, som utgöra förbindelselinie mellan landets hufvudcentra

och utlandet, så att, utan förmedling af enskilda jernvägsbolag,

samtrafikaftal må kunna förberedas och afslutas med främmande länders

jernvägsförvaltningar; aftal, som i första hand och på det närmaste

måste beröra och utöfva inflytande på statens egen jernvägsdrift.»

»I enlighet med dessa grundsatser har det synts komitén, att hela

den ifrågavarande kommunikationslinien, såsom förbindande Göteborg

med båda utgångspunkterna för samfärdseln med utlandet, borde öfvergå

i statens ego, hvarigenom, utom det ofvan anförda hufvudsyftet, äfven,

såsom förut visats, skulle vinnas billigare godsfrakter till lättnad för

det inom banornas trafikområden redan befintliga näringslif och till

framkallande derinom af ökad företagsamhet. Landskrona—Engelholms

och Malmö—Billesholmsbanornas förvärfvande skulle för öfrigt medföra

den särskilda fördel, att vestkustbanan blefve stäld i direkt förbindelse

med tredje trafikdistriktets hufvudstation i Malmö, så ätt banornas förvaltning

kunde förläggas under nämnda distrikt; detta medförande,

utom andra, äfven den fördel, att öfverflyttning af rörlig materiel från

olika delar af statsbanorna komme att underlättas.»

På grund af hvad komitén sålunda anfört och då af den redogörelse

komitén lemnat framginge, att banorna kunde antagas i statens

ego lemna en afkastning, som genast öfverstege den upplåningsränta,

staten skulle få utgifva för anskaffandet af de för förvärfvandet nödiga

medel, och som med den stegring i trafiken, som uppenbarligen vore

att emotse, förvisso komme att än ytterligare växa, bär komitén tillstyrkt,

att Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands, Landskrona—Engelholms

samt Malmö—Billesholms jern vägar må för statens

räkning förvärfvas samt att, vid bifall härtill, nödiga medel måtte anvisas

till jernvägarnes komplettering.

Då tiden för inlösen enligt a)-vilkoret af Skåne—Hallands jernväg

tilländaginge den 9 januari 1895 samt för de öfriga tre banorna, som

vore underkastade inlösningsvilkor, med undantag af Göteborg—Hallands

jernväg redan under loppet af nästföljande året 1896; då samtliga

ifrågavande fem jernvägar, så vidt de med deras inköpande för

statens räkning åsyftade fördelar för staten sjelf och för allmänheten

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

11

skulle vinnas, borde öfvergå i statens ego såsom eu enhet samt jernvågarne

förty borde på en gång åt staten förväfvas; då, om inlösen

skedde enligt a)-vilkoret, priset kunde med säkerhet på förhand beräknas,

samt af verkstälda beräkningar framginge, att detta pris icke vore

högre, än att jernvägarnes afkastning försloge till nöjaktig ränta å inköpssumman

med tillägg af kostnaden för kompletteringen, har komitén

hemstält, att inlösen af samtliga jernvägarne måtte ega rum, innan

någon af de fyra banor, som vore underkastade inlösningsvilkor, uppnått

sitt tionde trafikeringsår, och att således tiden för inlösen bestämdes

till ingången af år 1895.

För bestämmande af det belopp, som staten för banornas inlösande Kontanta

har att vid inlösningen kontant utgifva, måste i beräkning äfven tagas

statens fordringar hos egarne af vissa af ifrågavarande jernvägar för

lemnade lån, äfvensom de inteckningar, som för andra skulder gravera

jernvägarne. I detta hänseende inhemtas af komiténs betänkande samt eu

deruti intagen skrifvelse från fullmägtige i riksgäldskontoret (sid. 66 o. f.),

att Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag erhållit två olika statslån, nemligen

ett å 1,500,000 kronor ur 1881 års fond för låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar

och ett å 795,500 kronor, beviljadt af 1884 års Riksdag.

Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag har af samma års Riksdag

beviljats ett statslån å 1,550,000 kronor och Göteborg—Hallands jernvägsaktiebolag

har af Riksdagen år 1886 undfått ett lån å 2,068,000 "

kronor. I afseende å dessa lån, hvilka samtliga utbetalats från riksgäldskontoret,

faststäldes såsom vilkor, att anstånd med erläggande af räntan,

som beräknas till 4V2 procent för år, medgafs för högst tre år, dock

icke utöfver ett år från den dag, då hvarje jernväg senast skulle vara

färdig och för trafik öppnad. Beloppet af den ränta, med hvars erläggande

anstånd sålunda medgifvits, skall, enligt meddelade bestämmelser,

till staten inbetalas, sedan genom de stadgade annuitetsliqviderna all

öfrig ränta, med hvilken anstånd icke beviljats, blifvit gulden, så att

efter nämnda tids förlopp med den faststälda annuitetens erläggande

skall fortfaras, till dess äfven beloppet af förstnämnda ränta, eller den

så kallade anståndsräntan, blifvit inbetaldt.

Till följd häraf ingår, enligt hvad fullmägtige i riksgäldskontoret i

nyssberörda skrifvelse meddelat, i bolagens skuld till riksgäldskontoret

vid 1895 års ingång, förutom återstående kapital samt derå upplupen

ränta, äfven anståndsränta enligt följande tabell:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

„ , Upplupen Anstånds
Kapdai

ranta ränta

Skåne—Hallands j ernvägsaktiebolag:

a) lånet å 1,500,000 kronor ... 1,449,623: 3i - 157,375: —

b) „ „ 795,500 „ ... 768,783: se - 80,643: ro

MellerstaHallandsjernvägsaktiebolag: 1,507,602: —-- 139,499:82

Göteborg—Hallands „ 2,023,763: so 22,767: 34 136,162: 25

5,749,772: 37 22,767: 34 513,680: 77

—'' 6,286,220: 48.

Såsom förklaring till denna tabell hafva fullmägtige upplyst, att

annuiteterna å Skåne—Hallands och Mellersta Hallands jernvägsaktiebolags

lån erläggas den 1 januari hvarje år, samt att annuiteten å Göteborg—Hallands

jernvägsaktiebolags lån förfaller till betalning den 1

oktober, från hvilken dag år 1894 beräknats upplupen ränta å sistnämnda

bolags återstående kapitalskuld.

Fullmägtige hafva i nämnda skrifvelse upptagit nyssberörda summa,

6,286,220 kronor 48 öre, såsom det belopp, hvilket, under förutsättning

att till och med den 1 januari 1895 förfallande annuiteter vederbörligen inbetalas,

skall såsom statens fordran hos omförmälda tre jernvägsaktiebolag

afräknas å inlösningspriset. Hela beloppet af anståndsräntorna, 513,680

kronor 77 öre, skulle således enligt fullmägtiges mening afdragas från

inlösningsprisen. Komitén har deremot, med förmälan att komitén, då

dessa räntor utgöra en skuld, ieke inberäknat deras belopp i anläggningskostnaden,

ansett att, då denna skuld ännu icke på lång tid är förfallen,

räntorna böra, derest de skola vid liqviden afdragas, upptagas endast

till den summa, som, efter en räntefot af fyra procent, motsvarar deras

värde med hänsyn dertill att desamma, i stället för att erläggas enligt

ursprungliga amorteringsplanen, anses guldna redan år 1895. Anståndsräntornas

sålunda beräknade värde utgör vid början af år 1895 enligt

uträkning:

för Skåne—Hallands jernväg:

å statslånet n:o 1 1,500,000 kr............. kr. 24,081: 93

„ „ „ 2 795,500 „ ............... „ 12,359: ib

för Mellersta Hallands jernväg:

„ statslån 1,550,000 kr.............................. „ 20,674: 14

Transport kr. 57,115: 20

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60. 13

Transport kr. 67,115: 20

för Göteborg—Hallands jernväg:

statslån 2,068,000 kr............................... „ 19,753: 33

kronor 76,868: 53

i stället för nu bokförda beloppet af tillhopa 513,680 kronor 77 öre.

Följes den af komitén i förevarande hänseende ifrågasatta beräkningsgrund,

skulle afdraget för bolagens skuld till staten blifva

5,849,408 kronor 24 öre.

Förutom af de Skåne—Hallands jern vägsaktiebolag beviljade statsplan

graveras detta bolags jernväg af ett intecknadt obligationslån, ursprungligen

å 1,200,000 kronor. Detta lån löper med fem procent

ränta och skall amorteras med 50,000 kronor årligen under loppet af

24 år, räknadt från den 1 juni 1893, dock med jernvägsbolaget förbehållen

rätt att efter ingången af år 1899 och med minst sexmånaders

uppsägning genom utlottning öka amorteringen eller betala hela låneåterstoden.

Enligt amorteringsplanen kommer sålunda lånets kapitalåtérstod

att den 1 januari 1895 utgöra 1,100,000 kronor.

Mellersta Hallands och Göteborg—Hallands jernvägsaktiebolag

häfta deremot icke för någon annan i bolagens jernvägar intecknad

skuld utom statslånen.

Malmö—Billesholms jernväg är intecknad för ett med fyra procent

ränta löpande obligationslån å 1,400,000 kronor. Af detta lån,

som är stäldt på 40 års amortering, kommer enligt amorteringsplanen

att vid 1895 års ingång återstå oguldet ett kapitalbelopp af 1,337,000

kronor.

Landskrona—Engelholms jernvägsaktiebolag häftade vid 1892 års

slut i skuld för 2,977,911 kronor, deraf två med fyra procent ränta

löpande obligationslån å tillhopa 1,909,600 kronor. Som bolagets jernväg

icke lagfarits, hafva ej heller bolagets skulder kunnat i jernvägen

intecknas.

Komitén har ansett, att staten skulle, mot afräkning å lösesumman,

öfvertaga de i Skåne—Hallands och Malmö—Billesholms jernvägar

intecknade obligationslån med derå till den 1 januari 1895 upplupen

ränta, i den mån bolagen icke kunde öfverlemna obligationerna

eller visa, att desamma blifvit tillintetgjorda eller att ränta å desamma

guldits; och skulle, då räntefoten för Skåne—Hallands jernvägs obligationslån

öfverstege fyra procent, Överskjutande räntan afdragas från

1895 års början, till dess obligationslånet kunde till fullo betalas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Förberedande

aftal.

Jer nv ägsstyrelsens

utlåtande.

Angående de närmare bestämmelser, Indika enligt komiténs åsigt

borde intagas i köpeaftalen, hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet

(sid. 23—27), der de återgifvits ur komiténs betänkande.

Förberedande aftal om jernvägarnes förvärfvande hafva endast

kunnat afslutas med styrelserna för Landskrona—Engelholms och Malmö

—Billesholms jernvägar. Styrelserna för Mellersta Hallands och Göteborg—Hallands

jernvägar hafva undandragit sig att lemna bestämda

yttranden öfver komiténs beräkningar angående dessa jernvägars inlösningspris,

och mellan styrelsen för Skåne—Hallands jernväg och komitén

har uppstått meningsskiljaktighet rörande ett belopp af 843,700

kronor, som i jernvägens räkenskaper upptagits såsom byggnadskostnad,

men af komitén vid uträkningen af inlösningssumman uteslutits,

enär beloppet motsvarade värdet af mark, som Helsingborgs stad upplåtit

till jernvägen utan annan godtgörelse än erhållande af aktier i

bolaget å 75,000 kronor, hvilket belopp redan blifvit af komitén inberäknadt

i anläggningskostnaden.

Kong!, jernväg sstyrelsen har i underdånigt utlåtande öfver komiténs

betänkande (sid. 29—36 i statsrådsprotokollet) till en början i afseende

å banornas inköpspris betonat, hvad äfven komitén antydt, att, då komiténs

uträkningar grundade sig på förhållandena vid 1892 års slut, men

vid ett eventuel! inköp resultaten af 1893 och 1894 årens rörelse samt

de under dessa år inträffade förändringar skulle tagas i betraktande, de

af komitén angifna siffrorna komme att undergå jemkningar, hvilka

tvifvelsutan medförde någon höjning af inköpssumman. Åtskilliga kostnader

komme nemligen att öfverflyttas från komplet.teringskontot till

inköpskontot.

I fråga om kostnaden för banornas komplettering har styrelsen,

med fasthållande af den grundsats, hvarifrån komitén i afseende åkompletteringsarbetena

å banbyggnaden utgått, eller att samtidigt med inköpet

af banorna inga andra kostnader skulle behöfva ifrågakomma än

de, som erfordrades för trafikens säkerhet och behöriga skötsel i dess

nuvarande omfattning, likväl efter företagen närmare undersökning af

förhållandena framstäf en del erinringar mot komiténs beräkningar.

Af hvad styrelsen i detta hänseende anfört framgår, att enligt styrelsens

åsigt dels det af komitén för kompletteringsarbetena beräknade

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60. 15

beloppet 3,292,000 kronor, bör ökas redan vid inköpet med i rundt tal

300,ÖÖO kronor för spårutvidgningar, för uppförande vid Billesholms

grufva af en för mätning af kol afsedd vagnvåg samt af ett lokomotivstali

med vändskifva vid Kungsbacka och för nya banvaktstugor, hvarvid

dock är att märka att inqvartering af omkring 50 banvakter kommer

att besparas, dels ock ett belopp af 157,000 kronor bör beräknas

för åtskilliga arbeten, som under de närmaste åren böra utföras, nemligen

76,000 kronor för erforderliga spårutvidgningar, förbättring af

stängslet vid Malmö — Billesholmsbanan, inrättande af en vattenstation

vid Säby å Landskrona—Engelholms jernväg, stationsbyggnader och

jordlösen vid Gullbrandstorp å Mellersta Hallands jernväg samt anordningar

för vattentagning vid Kungsbacka och 81,000 kronor för uppförande

af egen station vid ångfärjehamnen i Helsingborg, genom hvilken

sistnämnda åtgärd icke allenast afsevärda fördelar i trafikhänseende

skulle vinnas, utan äfven staten befrias från de till omkring 25,000

kronor för år uppgående afgifterna för begagnande af den Landskrona

och Helsingborgs jernvägar tillhöriga centralbangården i Helsingborg.

Enligt jern vägsstyrelsens förslag skulle alltså den af komitén be
-

räknade kostnaden för banornas komplettering ............ kronor 3,292,000

ökas med kostnaden för diverse arbeten, som borde

utföras omedelbart efter inköpet, eller ..................... » 300,000,

hvadan de utgifter, som staten skulle för banornas

komplettering få vidkännas i omedelbart samband

med inköpet, skulle uppgå till ................................. kronor 3,592,000.

Om härtill lades kostnaderna

dels för vissa arbeten, som enligt styrelsens förslag

under de närmaste åren efter inköpet skulle utföras » 76,000

dels för anordnande af egen station i Helsingborg...... » 81,000,5

skulle enligt jernvägsstyrelsens förslag statens sammanlagda

kostnader för banornas komplettering i

sammanhang med inköpet och för derefter behöfliga

förbättringar komma att uppgå till .................. kronor 3,749,000.

Härtill bör, enligt jernvägsstyrelsens mening, ytterligare komma

kostnaden för förvärfvande af eganderätt till den mark, som användes

för spårförbindelsen med ångfärjehamnen och för stationen derstädes.

Då nemligen i den af Helsingborgs stad betingade arrendeafgiften för

denna mark, under de fem första åren 21,907 kronor 47 öre och under

de fem följande åren 27,653 kronor 7 öre, en stegring framdeles vore

att emotse, har jernvägsstyrelsen ansett det kunna med skäl ifråga
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

sättas, huruvida icke staten borde redan från början eller åtminstone

under de närmaste åren förvärfva ifrågavarande område, hvilket efter

styrelsens åsigt säkerligen i längden skulle blifva det för staten fördelaktigaste.

Å andra sidan skulle komma att årligen besparas dels

inqvartering åt omkring 50 banvakter, dels afgiften för begagnande af

centralstationen i Helsingborg, uppgående till omkring 25,000 kronor

om året, dels ock arrendeafgiften för jordområdet vid ångfärjehamnen.

Denna årliga besparing skulle dock, enligt hvad styrelsen upplyser,

komma att, i följd af anordnandet af egen station i Helsingborg, minskas

med utgiften för en i sådant fall nödig förstärkning af statsbanornas

personal derstädes.

Hvad angår komiténs beräkningar öfver jernvägarnes rentabilitet.

i statens hand, har jernvägsstyrelsen förmält sig, vid det förhållande

att för de flesta af ifrågavarande banor räkenskaperna för år 1893 vid

tiden för afgifvande af styrelsens utlåtande ännu icke voro afslutade,

icke vara i tillfälle att rörande banornas inkomster och utgifter under

nämnda år meddela någon annan faktisk upplysning, utöfver hvad

komiténs betänkande innehåller, än att ökningen af trafikinkomsterna

under hela året 1893 i förhållande till hela året 1892 — hvilken ökning

komitén beräknat till 261,237 kronor — i verkligheten uppgått

till 272,374 kronor 33 öre. Den af komitén uppgjorda kalkyl i fråga

om rentabiliteten — yttrar styrelsen vidare — måste visserligen i alla

händelser blifva föremål för en del jemkningar, derest de erinringar,

styrelsen framstält beträffande kostnaden för banornas komplettering,

vunne afseende, men då ökningen i banornas kompletteringskostnad

skulle komma att delvis motvägas af minskade årliga utgifter samt styrelsen

ansåge komiténs beräkningar i öfrigt vara i hufvudsak rigtiga,

tilltrodde sig styrelsen kunna uttala den åsigt, att staten i alla händelser

skulle kunna på det för jernvägarnes förvärfvande och komplettering

nedlagda kapital beräkna en ränta af omkring fyra procent..

I afseende å sjelfva hufvudfrågan eller huruvida de fem ifrågavarande

jernvägarne borde af staten förvärfvas, bar styrelsen anfört, att

särskilda förhållanden syntes styrelsen, göra ett statsinköp af berörda

jernvägar af flera skäl önskligt. Ivomiterade hade i detta afseende

hufvudsakligen framhållit jernvägarnes betydelse såsom förbindelselinier

mellan ett af landets hufvudcentra, Göteborg, och utlandet samt vigten

för staten att ega dylika förbindelselinier, i det att i sådant fall samtrafiksaftal

skulle kunna förberedas och afslutas med främmande länders

jernvägsförvaltningar utan förmedling af. enskilda jern vägsbolag. Den

omständigheten, att staten vore i besittning af båda utgångspunkterna,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

17

Helsingborg och Malmö, för den direkta trafiken på Danmark och kontinenten

samt af de linier, kvilka från dessa punkter ledde till landets

hufvudcentra, vore emellertid af vigt icke allenast i fråga om aftalen

rörande samtrafik, utan äfven för andra internationella överenskommelser,

postförbindelser, tåganordningar m. m. Då härtill komme, att den_

ifrågavarande komplexen af banor, särskildt genom de många grenlinier,

som tillkommit, erhållit karakteren af en sådan stambana, hvars

innehafvande af staten alltifrån jernvägsbyggandets början ansetts ändamålsenligt,

samt att banornas inlösen med allt skäl kunde antagas komma

att i finansielt hänseende lemna ett för staten och dess jernbaneindustri

lyckligt resultat, tvekade styrelsen icke att ansluta sig till

komiténs uppfattning, att ifrågavarande fem jernvägar borde af staten

förvärfvas.

Jemväl i afseende å tiden för banornas inlösen har styrelsen anslutit

sig till komiténs åsigt att samtliga de fem ifrågavarande jernvägarne

böra inlösas, innan någon af de fyra banor, som äro underkastade

inlösningsvilkor, tillryggalagt sitt tionde trafikeringsår, och att

sålunda tiden för inlösandet bör bestämmas till ingången af år 1895.

Till hvad jernvägsstyrelsen anfört med afseende å en punkt i de

af komitén föreslagna närmare bestämmelserna om sättet för banornas

förvärfvande, nemligen den, som af handlar statens öfvertagande af den

vid jernvägarne anstälda personal och dennas pensionsförhållanden, hänvisar

utskottet till statsrådsprotokollet (sid. 34—35).

Sitt underdåniga utlåtande afslutar styrelsen dermed, att styrelsen

tillstyrker bifall till hvad komitén hemstält och föreslagit i fråga om

inlösen af Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands,

Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar, dock att

vid beräkningen af den kostnad, staten i sammanhang med banornas

öfvertagande skulle få vidkännas för deras kompettering, det af komitén

upptagna beloppet, 3,292,000 kronor, måtte höjas med 300,000 kronor

till 3,592,000 kronor.

Statsrådet och chefen för civildepartementet, hvillcens yttrande i äm- Departenet

återfinnes i statsrådsprotokollet å sid. 36—42, har hufvudsakligenmentschefens

c.: - j ” yttrande.

amorf, löljanclo.

Den så kallade vestkustbanan med dess fortsättning till Malmö

bildade en trafikled, sou» enligt departementschefens uppfattning i beBih.

till Iliksd. Prot. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 40 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

lydelse för vårt. lands kommunikationsväsen vore fullt jemförlig med

de vigtigare af de utaf staten anlagda stambanorna. Icke nog med att

denna trafikled utgjorde den kortaste förbindelseleden mellan Göteborg,

rikets andra stad, och en stor del af vestra Sverige, å ena sidan, samt

landets tätast befolkade och rikaste landskap, å den andra; den utgjorde

derjemte den naturliga förmedlaren af vår, så att saga, landväga trafik

med den europeiska kontinenten, och den betydelse i detta hänseende,

som denna trafikled först nyligen eller sedan mars 1892 genom öppnandet

af ångfärjeförbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör egentligen

vunnit, komme utan tvifvel år för år att ökas och att än ytterligare

växa, då ångfärjeförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn, hvars

åvägabringande blott vore en tidsfråga, hunne komma till stånd. Utan

afseende å den mycket omtvistade frågan, huruvida det i allmänhet

borde ligga i statens intresse att söka komma i besittning af de mera

betydande jernvägstrafikleder, som för närvarande befunne sig i enskilda

händer, syntes derför vestkustbanornas förvärfvande åt staten vara af

en alldeles speciel och med nyssnämnda fråga mycket litet sammanhängande

vigt.

Lika med komitén och jernvägsstyrelsen ansåge departementschefen

synnerligen önskvärdt, att den ifrågavarande kommunikationsleden

komme i statens hand, helst om sådant kunde ske till ett pris,

som i finansielt hänseende lemnade ett åtminstone icke förlustbringande

resultat, och då i den ifrågavarande trafikleden äfven inginge en sträcka

af Landskrona—Engelholms jernväg, nemligen från Engelholm till Billesholms

grufva, men denna sträcka icke kunde förvärfvas utan att jemväl

återstoden af samma jernväg inköptes, måste följaktligen för ändamålet

hela denna bana inköpas.

Tiden för banornas inlösen, derest sådan skulle ega rum, borde

på de af komitén anförda skäl bestämmas till ingången af år 1895.

Emot priset för banornas förvärfvande vore icke något att erinra.

I fråga om kostnaderna för deras komplettering åter ansåg sig departementschefen

icke nu behöfva närmare yttra sig, då det ej borde ifrågakomma

att vid innevarande riksdag äska medel för detta ändamål.

Dermed borde nemligen kunna utan olägenhet anstå till ett annat år.

För ett uppskof härmed talade särskild! den omständigheten, att vissa

af komitén bland kompletteringsarbetena upptagna förbättringar kunde

antagas varda redan under detta år utförda, i följd hvaraf de af komitén

beräknade kompletteringskostnaderna komme att minskas och inköpssumman

i motsvarande mån att ökas. Det vore redan af denna anledning

omöjligt att för närvarande bestämma beloppet af det anslag, som

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60

19

för kompletteringsarbetena borde beräknas, och jemväl i andra hänseenden

syntes närmare utredningar erforderliga, innan detta belopp

kunde definitivt bestämmas; skulle omedelbart efter banornas

öfvertagande några utgifter för kompletteringsarbeten visa sig alldeles

oundgängliga, skulle de säkerligen endast jemförelsevis obetydliga

belopp, som i sådant afseende erfordrades, kunna af tillgängliga medel

förskjutas, till dess Riksdagens yttrande hunne inhemtas.

Hvad det sannolika finansiella resultatet af banornas inköp beträffade,

vore det, med afseende å den betydande stegring både i

bruttoinkomst och i nettobehållning, som hittills visat sig, antagligt, att

banorna skulle, om de förblefve i sina nuvarande egares händer, för

framtiden gifva ett än bättre finansielt. resultat, isynnerhet sedan ångfärjeförbindelsen

med Köpenhamn kommit till stånd. Och då af komiténs

utredning samt jernvägsstyrelsens utlåtande framginge å ena sidan,

att banornas öfvergång i statens ego icke behöfde föranleda någon

egentlig ökning af utgifterna för drift och underhåll, och å den andra,

att den minskning i bruttoinkomst, som skulle följa af tillämpningen

af statens jernvägars taxa, icke vore större än att den skulle för 1892

års trafik hafva varit blott 90,000 kronor, eller mindre än det belopp,

hvarmed banornas nettobehållning ökats från år 1892 till år 1893,

borde det icke vara förmätet att antaga, att banorna i statens hand

skulle redan i början lemna en årlig nettobehållning af öfver 1,000,000

kronor.

Ville man med denna siffra jemföra de utgifter, som staten för

banornas inköp och komplettering skulle få vidkännas, så borde dervid

kunna helt och hållet lemnas ur räkningen de af jernvägsstyrelsen

väckta förslagen om anordnande af egen statsbanestation i Helsingborg

och om förvärfvande af eganderätt till visst område vid ångfärjeliamnen

derstädes. Dessa utgiftsposter skulle nemligen komma att motvägas af

minskningar i de årliga utgifterna, fullt motsvarande räntan å de kapitalbelopp,

som komme att för nyssberörda ändamål utgifvas. Medtoges

deremot i beräkningen icke blott de af komitén upptagna komplette
ringskostnaderna.

.............................................................. kronor 3,292,000: —

utan äfven alla öfriga af jernvägsstyrelsen ifrågasatta

kostnader för banornas komplettering,

eller

för sådana arbeten, som borde i sammanhang

med inköpet verkställas....................................... » 300,000: —

Transport kronor 3,592,000: —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Transport kronor 3,592,000: —

och för arbeten, som styrelsen ansett inom en

närmare framtid erforderliga...................... »__76,000: —

erhölles en summa af .................................................. kronor 3,668,000: —

och om dertill lades den af komitén beräknade

inköpssumman ................................................. » 21,535,632: —

befunnes det belopp, som staten skulle komma

att för banornas inköp och komplettering

utgifva, uppgå till................................................... kronor 25,203,632: —

•

Å detta belopp utgjorde den ofvan antagna minimibehållningen af

trafiken i det allra närmaste fyra procent, eller ungefär 1,5 5 procent

mera än hvad nettobehållningen af statens samtliga banor i medeltal

för åren 1891 och 1892 utgjorde i procent af byggnadskapitalet. Då

staten numera torde kunna upplåna penningar för en lägre ränta än

fyra procent, syntes det ifrågasatta inköpet, äfven om det uteslutande

betraktades ur statsfinansiel synpunkt, vara för staten ganska fördelaktigt.

Enligt komiténs beräkningar skulle inköpssumman för jernvägarne

utgöra 21,535,632 kronor. Hela detta belopp komme dock icke att utbetalas.

Först och främst skulle nemligen afdrag göras för statens

fordringar, tillsammans uppgående till ett belopp af kronor 5,849,408: 24.

Dessutom borde, då staten skulle öfvertaga

de i Skåne—Hallands och Malmö—Billesholms

jern vägar intecknade obligationslån med upplupen

ränta, vid liqviden innehållas ett belopp, motsvarande

hvad vid 1895 års ingång vore oguldet af

dessa lån jemte till samma tidpunkt upplupen,

men obetald ränta derå, hvarjemte afdrag skulle

ske för det belopp, hvarmed räntan å Skåne—

Hallands jernvägs obligationslån, fem procent, för

tiden från 1895 års början intill dess lånet kunde

till fullo betalas (hvilket kunde ske först år 1899)

öfversköte fyra procent. Då å dessa lån komme

att vid 1895 års ingång enligt amorteringsplanerna

återstå oguldet

å det förra........................................................................... » 1,100,000: —

och å det senare............................................................... » 1,337,000: —

komme det belopp, som staten vid liqviden hade

att kontant utbetala, att minskas med..................... kronor 8,286,408: 24

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

21

förutom den upplupna räntan å obligationslånen samt ofvannämnda

ränteskilnad för Skåne—Hallands jern vägs obligationslån.

Utginge man från den af komitén beräknade inköpssumman, hvilken

dock, såsom ofvan flere gånger framhållits, måste blifva underkastad

jemkningar, eller 21,535,632 kronor, skulle alltså staten hafva

att dels vid inlösningen kontant utgifva 13,249,223 kronor 76 öre,

hvilket belopp dock ytterligare minskades med den till den 1 januari

1895 upplupna, men obetalda räntan å obligationslånen och med nyssberörda

ränteskilnad, dels ock framdeles efter hand utgifva ej mindre

2,437,000 kronor, motsvarande kapitalåterstoden å obligationslånen, än

äfven den derå till 1895 års ingång upplupna, men oguldna räntan.

Vidkommande sättet för anskaffande af de för inköpet nödiga

medel, kunde annat icke ifrågasättas, än att dessa medel skulle anskaffas

genom upplåning och följaktligen utgå från riksgäldskontor!

Då emellertid inköpssummans verkliga belopp icke kunde bestämmas

förrän efter ingången af år 1895, kunde det icke ifrågakomma

att nu af Riksdagen äska, att något visst belopp för inköpets verkställande

anvisades, utan kunde den framställning, som till Riksdagen

komme att aflåtas, icke gå ut på annat än ett bemyndigande för fullmägtige

i riksgäldskontoret att, på det att Kong! Maj:t måtte blifva i

tillfälle att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af komitén föreslagna

grunder verkställa inköpet, till Kongl. Maj:t utanordna de medel,

som erfordrades för gäldande af hvad af köpeskillingarne skulle kontant

till säljare utbetalas.

Innan utskottet går att yttra sig i fråga om Kongl. Maj:ts före- Ifrågasatt

varande proposition, bär utskottet funnit sig i redogörelsen för ären- dlat tf Testdels

föregående behandling böra slutligen omförmäla, att mot komiténs lustbanan.

hemställan i hvad den afser inköp af Landskrona—Engelholms och

Malmö—Billesholms jernvägar två af dess ledamöter reserverat sig och

förordat inköp allenast af den s. k. vestkustbanan. Dessa ledamöter hafva,

under åberopande att alltsedan denna banas tillkomst Helsingborg varit

den naturliga utfartspunkten för vestra Sveriges och Norges trafik på

kontinenten och att dess betydelse i detta hänseende ökats genom den

nyligen tillvägabragta ångfärjeförbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör,

anfört, att enligt deras öfvertygelse äfven med en förbindelseled

i statens hand mellan vestkustbanan och Malmö trafiken fortfarande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutsliottets Utlåtande N:o 60.

skulle komma att taga vägen öfver Helsingborg—Helsingör, ehuru reservanterna

icke ville förneka, att förhållandet i viss mån skulle kunna

blifva ett annat, om ej allenast ångfärjeförbindelse mellan Malmö och

Köpenhamn, utan äfven den så kallade direkta kontinentalförbindelsen

komme till stånd. Om emellertid en förbindelseled mellan vestkustbanan

och Malmö nu eller i framtiden skulle anses vara för staten behöflig,

ansåge reservanterna annat icke kunna ifrågakomma, än att denna

förbindelseled droges öfver Helsingborg, i hvilket hänseende flera alternativ

förelåge, hvilka syntes böra blifva föremål för närmare utredning

och öfvervägande, innan beslut fattades i en så ytterst vigtig trafikfråga.

Såsom dylika alternativ eller såsom moment, ingående i dem,

ville reservanterna framhålla dels förvärfvande för''statens räkning af

en eller flera af de banor, som redan nu förbinda Helsingborg med

Malmö, dels ingående af aftal med egarne af en eller flera af dessa

banor om rätt för staten till trafikerande med vissa tåg, dels slutligen

byggande för statens räkning af en kustbana öfver hela den. ifrågavarande

sträckan eller någon del deraf — ett alternativ, som otvifvelaktigt

vore det för staten fördelaktigaste och med hänsyn till den lokala

beskaffenheten af de förut befintliga banornas trafik icke heller behöfde

blifva för dessa ruinerande.

Med afseende å denna reservation förklarade jernvägsstyrelsen

sig ej vilja förneka att, om hänsyn icke toges till de redan befintliga

förbindelsélederna mellan vestkustbanan och Malmö, det skulle vara för

jernvägstrafiken förmånligast, om förbindelsen anordnades öfver Helsingborg

såsom en omedelbar fortsättning på vestkustbanan genom byggande

af en kustbana till Malmö, men då styrelsen hölle före, att en sådan

åtgärd under för handen varande förhållanden skulle i ekonomiskt afseende

högst betydligt skada närliggande, af staten koncessionerade

banor, samt af nuvarande förbindelseleder routen öfver Landskrona

Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar vore den kortaste, ansåge

sig styrelsen, som delade flertalets åsigt om vigten och behofvet af en

förbindelseled i statens hand mellan vestkustbanan och Malmö, icke

kunna understödja reservanternas mening.

Statsrådet och chefen för civildepartementet anförde rörande denna

mening följande.

»Två af komiténs ledamöter hafva visserligen, såsom ofvan är

nämndt, ansett, att statens åtgärder i ifrågavarande hänseende för närvarande

icke borde sträcka sig längre, än som erfordrades för att staten

skulle få i sin ego en förbindelse mellan Göteborg och Helsingborg,

och att inköpet således endast borde omfatta den så kallade vestkust
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

23

banan. Men då de skäl, som tala för att staten förvärfvar trafikleden

mellan dessa städer, i lika hög grad synas mig gälla i fråga om förbindelsens

utsträckning till Malmö, med afseende särskildt derå, att det

torde få anses temligen visst, att ångfärjeförbindelse mellan sistnämnda

stad och Köpenhamn inom en snar framtid kommer till stånd, har jag

icke kunnat i detta afseende dela reservanternas mening. Icke heller

har jag ansett det böra ifrågakomma att för åvägabringandet af förbindelse

mellan vestkustbanan och Malmö anlita någon af de utaf reservanterna

antydda utvägar — att för statens räkning förvärfva en

eller flera af, de banor, som nu förbinda Helsingborg med Malmö, eller

ingå aftal med egarne af dessa jernvägar om rätt för staten att trafikera

dem eller ock att för statens räkning bygga en kustbana öfver hela den

ifrågavarande sträckan eller någon del deraf. Sistnämnda alternativ

skulle otvifvelaktigt verka, om icke ruinerande för de i trakten redan

anlagda jernvägar, åtminstone i högsta grad menligt på deras trafik,

hvarjemte det måste, om förhållandena betraktas från synpunkten af

landets ekonomi i dess helhet, anses såsom eu mindre klok hushållning

att för ett trafikbehof, som med redan för handen varande kommunikationsmedel

kan utan mera afsevärda olägenheter tillgodoses, binda det

betydliga kapital, som en ny banas byggande skulle kräfva. Utvägen

att, på sätt reservanterna jemväl ifrågasatt, allenast förskaffa staten

rätt att trafikera de redan befintliga banorna komme Titan tvifvel snart

att befinnas otillfredsställande, och det återstode då endast den tredje

af reservanterna påpekade utvägen att inköpa de banor, som ingå i den

ifrågavarande förbindelseleden. Men då i sådant fall äfven de delar

af dessa banor, hvilka icke för förbindelsen med Malmö erfordras,

måste förvärfvas, och således inköpet måste omfatta icke blott, såsom

jemväl nu är ifrågasatt, hela Malmö—Billesholms jernväg, utan äfven

— i stället för den 49 kilometer långa Landskrona-—Engelholmsbanan

— jernvägarne Helsingborg—Billeberga—Eslöf samt Landskrona—Billeberga,

hvilka tillsammans hålla i längd 60 kilometer, skulle säkerligen

anlitandet af denna utväg befinnas vida dyrare för staten än den af

komitén föreslagna.»

Då för eu del af den s. k. vestkustbanan den tid, inom hvilken Utskottets

inlösen kan ske enligt «-)vilkoret i koncessionen, tilländagår redan de utlatandeförsta

dagarne af nästkommande år, torde det med hänsyn till banans

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

betydelse vara helt naturligt, att Kongl. Maj:t velat låta utreda och

för Riksdagen framlägga frågan om dess förvärfvande för statens

räkning

Såväl den komité, hvilken fått utredningen af denna fråga sig

anförtrodd, som äfven jernvägsstyrelsen och Kongl. Maj:t hafva ansett

icke blott vestkustbanan (Göteborg—Hallands, Mellersta—Hallands och

Skåne—Hallands jernvägar) utan i sammanhang dermed jemväl Landskrona—Engelholms

och Malmö—Billesholms jernvägar höra komma i

statens ego. Till stöd derför hafva åberopats åtskilliga skäl, hvaraf

isynnerhet tvenne starkt framhållits, det ena, vigten för staten att vara

egare till sådana jernvägar, som utgöra förbindelselinie mellan landets

hufvudcentra och utlandet, så att utan förmedling af enskilda jernvägsbolag

samtrafikaftal skulle kunna förberedas och afslutas med främmande

länders jernvägsförvaltnin gar, det andra, nyssnämnda jern vägars karakter

af att tillsammans bilda en stambana, fullt jemförlig med de vigtigare

bland de af staten anlagda banor af dylik natur.

Hvad då till en början beträffar det första af dessa hufvudskål,

har utskottet icke kunnat underlåta att erinra derom, att jemlikt koncessionerna

å de tre vestkustbanorna äfvensom å Malmö—Billesholms

jernväg vederbörande bolag äro pligtige att underkasta sig ej mindre

den transporttaxa, Kongl. Maj:t fastställer, än äfven de bestämmelser

i fråga om samtrafik med statens eller enskilda banor, som kunna utfärdas

af Kongl. Maj:t. Genom det förbehåll, hvilket sålunda blifvit i

koncessionerna intaget, lärer staten i sin hand ega ett verksamt medel

både att ordna samtrafiksförhållandena på tillfredsställande sätt och att

förhindra en illojal konkurrens från de enskilda jernvägsbolagens sida.

I en lojal konkurrens deremot torde, i stort sedt, icke ligga någon

olägenhet för det allmänna. En sådan kan endast kraftigt bidraga till

åvägabringande af tidsenliga anordningar och afsevärda lättnader för

trafiken.

Med afseende åter å det andra af ofvan berörda skäl får utskottet

förklara, att utskottet icke kan dela den deri uttalade uppfattningen,

att ifrågavarande kommunikationsled skulle till sin betydelse vara likstäld

med de vigtigare af statens stambanor. De till inköp föreslagna jernvägarne

förbinda visserligen en del af vestra Sverige jemte rikets

andra stad med Skånes exporthamnar och ångfärjan öfver Öresund,

men å andra sidan bör ej lemnas obeaktadt, att den trafikled, samma

jernvägar såsom ett helt utgöra, jemnsides med hafvet genomlöper en

kust-sträcka med flera hamnstäder, hvilka den berör. På grund af denna

sistnämnda omständighet kan vestkustbanan med dess fortsättning

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

25

söderut icke såsom stambana komma att verka på samma sätt som de

af staten anlagda stora stambanorna söder om Stockholm eller som

stambanan genom Norrland, och den kan icke heller ur de synpunkter,

hvilka ledt staten vid förut gjorda jernvägsinköp, jemföras med de enskilda

banor, staten hittills förvärfvat. Antingen hafva nemligen dessa

varit utfartsvägar från norra stambanan till kusten eller ock har för

deras inköpande förelegat någon alldeles särskild grund, såsom fallet

var med Hallsberg—Motala—Mjölby och Luleå—Gellivara jernvägar.

Af det nu sagda lärer framgå, att utskottet funnit de båda hufvudsakligaste

skälen för det föreslagna jernvägsinköpet icke vara af den

afgörande betydelse, som blifvit dem tillagd. Hvad för öfrigt anförts

angående ifrågavarande jernvägars vigt för landets kommunikationsväsende

synes utskottet ej ega speciel tillämplighet på just dessa banor,

utan torde detsamma gälla äfven om andra vigtigare enskilda jernvägar.

Ett inköp af vestkustbanan skulle derför, enligt utskottets öfvertygelse,

sannolikt komma att framkalla statens öfvertagande af andra enskilda

jernvägar, ty det blefve icke alltid så lätt att afvisa framställningar i

sådan rigtning, sedan staten inköpt en bana, mot hvars förvaltning ur

trafikhänsyn klagomål icke försports, utan som, efter allt att döma, i detta

afseende synnerligen väl fyller sin uppgift.

Utskottet öfvergår härefter till de af komitén verkstälda och af

jernvägsstyrelsen i hufvudsak godkända, i den kongl. propositionen

framlagda beräkningar i fråga om inköpets finansiella resultat. Då

detta emellertid är till väsentlig grad beroende på totalkostnaden för

jernvägarnes förvärfvande samt häri ingår ett ingalunda obetydligt belopp

för banornas komplettering, har utskottet ansett sig böra något

närmare taga i betraktande uppskattningen af kompletteringskostnaderna.

Enligt hvad komiténs betänkande utvisar, har komitén af kongl.

jernvägsstyrelsen begärt och erhållit en beräkning af de kostnader,

som blefve nödvändiga för jernvägarnes komplettering, i händelse de

skulle komma att införlifvas med statsbanorna. Den med anledning

häraf af bandirektören vid tredje trafikdistriktet uppgjorda beräkning,

om hvilken utskottet förskaffat sig tillfälle att taga kännedom, slutade

med en kostnadssumma af 5,000,000 kronor. Vid beräkningens granskning

inom komitén trodde sig emellertid komitén finna, att kompletteringskostnaderna

skulle kunna nedbringas, och anhöll derför om en ny

kostnadsberäkning, verkstäld under förutsättning att jernvägarne icke

skulle behöfva försättas i fullständigt statsbaneskick, utan att endast

sådana arbeten borde utföras, som vore nödvändiga för trafikens säkerhet,

såsom förstärkning af spår, broar in. m. På detta sätt erhölls för

Bill. till Jlilcsd. Prot. 1804. 4 Sami. 1 Afd 40 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottetts Utlåtande N:o 60.

komplettering af banbyggnaderna ett kostnadsbelopp af 2,962,000 kronor,

som dock, på grund af jernvägsstyrelsens erinringar, i statsrådsprotokollet

böjts till 3,262,000 kronor, hvartill ytterligare skulle komma

76.000 kronor, som inom eu närmare framtid blefve erforderliga.

Mot de i den sist gjorda uppskattningen uppförda olika kostnadsbeloppen

har utskottet, som är torvissadt, att uppskattningen blifvit med

noggrannhet verkstäld, saknat anledning att framställa någon anmärkning.

Deremot betviflar, utskottet hållbarheten af sjelfva den utaf komitén

anvisade grunden för samma uppskattning. Utskottet håller nemligen

för sannolikt, att, om ifrågavarande jernvägar komma i statens hand,

det ej skall blifva möjligt att med afseende å dessa banor, livilka ju

icke, såsom t. ex. Luleå—Gellivarabanan, intaga en undantagsställning

i förhållande till de öfriga statsbanorna, fasthålla och tillämpa andra

principer än dem, som följas vid statsbanenätets skötsel i allmänhet.

Utskottet befarar fördenskull, att det af komitén nedsatta beloppet

endast kommer att fylla hvad som till en början är mest trängande,

men att snart kompletteringsarbeten till ej ringa omfattning skola behnnas

erforderliga för att bringa de inköpta jernvägarne i samma skick

som andra jemförliga statsbanor.

För komplettering af materielen har beräknats ett belopp af

330.000 kronor. Af komitébetänkandet inhemtas, att komitén antagit,

att, då förevarande fem jernvägar med sin nu befintliga materiel kunnat

på ett tillfredsställande sätt besörja sin trafik, banornas öfvergång

i statens ego icke skulle medföra nödvändighet att med ens anskaffa

ny materiel i vidsträcktare mån, än som erfordrades för att bereda reserv

för de nu befintliga lokomotiven. I eu angående förstärkning af banmaterielen

af fackman vid statens jernvägar uppsatt promemoria, hvaraf

utskottet fått taga del, beräknas emellertid utgifterna för detta ändamål

till ett så betydligt högre belopp, att det förefallit utskottet, som

om komitén måhända äfven i detta hänseende underskattat betydelsen

af jernvägarnes öfvergång till statsbanor.

Utskottet vill härjemte fästa uppmärksamheten derpå, att enligt

förslaget staten icke skulle blifva egare till de af jernvägarne begagnade

stationerna i Göteborg, Varberg, Halmstad, Helsingborg, Åstorp,

Teckomatorp och Landskrona, utan att vid dessa stationer, som tillhöra

andra enskilda jernvägsbolag, de nuvarande anordningarna skulle utan

väsentligare ändring bibehållas. Redan jernvägsstyrelsen har emellertid

framhållit vigten af egen station i Helsingborg, och enligt utskottets

mening skulle, om staten öfvertoge jernvägarne, äfven oafsedt inträdande

ökning i trafiken, olägenheterna deraf att staten måste såsom hyres
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

27

gäst nyttja vigtiga stationer gemensamt med enskilda jernvägsbolag,

hvilka vore egare till dem, visa sig så stora, att staten icke nöjde sig

med annat än att å dessa ställen anlägga egna stationer. Kostnaden

för banornas komplettering komme härigenom att springa upp till

mycket högre belopp än något af de ofvan nämnda.

I fråga om förvaltningskostnaderna hafva både komitén och jernvägsstyrelsen

betonat, att det icke finnes något skäl att antaga, att

jernvägarnes förvaltning skulle ställa sig dyrare i statens hand än i de

nuvarande bolagens. Erfarenheten har dock visat, att staten i sin jernvägsrörelse

icke kunnat nedbringa utgiftsprocenten till en så låg siffra

som de enskilda jernvägsbolag, med hvilka jemförelse lämpligen kan

ske, och vestkiistbanan trafikeras nu billigare än statsbanorna. En förhoppning

derom, att detta förhållande skall fortfara jemväl efter

nämnda banas införlifvande med statsbanorna, skulle stå i bestämd strid

med den allmänt bekräftade regeln, att, då staten drifver industriel

rörelse, utgifterna dervid blifva icke oväsentligen högre än om samma

rörelse drefves af enskilde.

År det således enligt utskottets mening sannolikt, att efter statens

inköp af ifrågavarande jernvägar förvaltningsutgifterna skola stiga, synes

å andra sidan icke otroligt, att äfven af andra orsaker nettoinkomsten

kan blifva mindre än om jernvägarne fått förblifva i enskilda händer.

På staten ställas nemligen från den trafikerande allmänhetens sida helt

andra fordringar på fraktsatser, beqvämlighet och lättnader för trafiken

i öfrigt än .på enskilda jernvägsbolag, och staten eger näppeligen

samma motståndskraft mot dylika anspråk som de.

Till följd häraf anser utskottet sig kunna uttala den förmodan,

att den beräknade nettobehållningen af 4 °/0, som understiger hvad

bolagen nu betala till staten i ränta å sina lån, måhända icke skall

uppnås. Den erfarenhet, som vunnits från de föregående tillfällen, då

staten öfvertagit enskilda jernvägar, motsäger icke ett sådant antagande.

Utskottet erinrar endast derom, att i de beräkningar, hvilka då framlagts,

den blifvande nettoinkomsten uppskattats till icke obetydligt högre

belopp, än hvartill den sedermera visat sig uppgå. Luleå—Gellivarabanan

gör dock härifrån ett undantag, beroende på särskilda omständigheter.

Dä således den ifrågasatta stambanan icke sätter det inre af

landet i förbindelse med exportorter, utan endast förenar sådana med

hvarandra, samt hvarje grenbana till densamma utgör en sjelfständig

utfartsväg till exporthamn, i följd hvaraf nämnda stambana skulle blifva

af helt annan natur än statens öfriga stambanor;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

då å de till inköp föreslagna jernvägarne betydliga kompletteringsarbeten

skulle komma att erfordras, exempelvis för egna stationer

vid hufvudpunkterna;

då den omständigheten, att jernvägsbolagen nu ega icke obetydlig

inkomst af jernvägarne, icke innebär, att staten, om desamma skulle

öfvergå i dess hand, skulle af dem erhålla en motsvarande inkomst;

då ingen anmärkning framstälts mot det sätt, hvarpå trafiken å

jernvägarne hittills blifvit skött, och

då slutligen staten eger i sin hand att förhindra en illojal konkurrens

med statens egna banor, medan en lojal sådan endast är i

trafikens intresse, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda proposition

icke må vinna Riksdagens bifall.

IL

nkö^°af°den ^ en ^ statsutskottet remitterad motion (n:o 115) inom Andra

”.T störa Kammaren har herr G. Jansson i Krakerud föreslagit,

bebananS'' fttt Riksdagen måtte, under förutsättning af beslut om inköp för

an'' statens räkning af den s. k. Vestkustbanan, Landskrona—Engelholms

och Malmö—Billesholms jernvägar, redan nu besluta inköpa för statens

räkning den s. k. stora bergslagsbanan, eller bansträckningen Göteborg—Falun

(med detta bolags sidobanor), samt

att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t, anhålla att

Kongl. Maj:t, efter skedd utredning, täcktes till nästa Riksdag framlägga

förslag om erforderliga beloppet för omförmälda ändamål äfvensom

sättet för medlens anskaffande.

Till stöd för detta förslag har motionären hufvudsakligen anfört,

att en omständighet, som icke oväsentligt torde mana till inköp af större

enskilda jernvägssträckor, ja, kanske de flesta, om ej alla enskilda jernvägar

måhända vore den rörelse, som för närvarande påginge att få

nedsättning i fraktafgifterna på statens jernvägar, en mening, som syntes

vara omfattad med största intresse; att egandet af den s. k. stora

bergslagsbanan, eller bansträckningen Göteborg—Falun, otvifvelaktigt

vore af större betydenhet för staten än egandet af vestkustbanan; att,

då i den koncession, som vederbörande bolag den 26 september 1871

erhållit å rättighet att anlägga bergslagsbanan, staten förbehållits rätt

att efter 20 års förlopp från jernvägens öppnande få åt sig lösa jern
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

29

vägen med allt hvad dertill hörde, tiden nu vore inne att bringa under

Riksdagens pröfning frågan om förvärfvande åt staten af eganderätten

till denna betydelsefulla jernvägsled; samt att, då lösningspriset genom

gifna och bestämda vilkor fastslagits till ett belopp, som efter fem

procent gåfve en årlig ränta, motsvarande två gånger beloppet af den

nettovinst banan i medeltal lemnat under de 10 näst förut gångna åren,

endast en utredning i detta hänseende borde vara erforderlig.

Då motionären såsom förutsättning för sitt förslag uppstält, att

beslut om inköp af vestkustbanan skulle komma till stånd, men utskottet

afstyrkt Kongl. Majt:s proposition härom, får utskottet, i öfverensstämmelse

dermed, jemväl hemställa,

att herr G. Janssons ifrågavarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 april 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten I: af herrar K. E. Bohnstedt och friherre J. F. Gripenstedt,

hvilka yrkat, att utskottet mätte hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts

förevarande proposition, att Riksdagen

dels bemyndigar fullmägtige i riksgäldskontoret

att, på det att Kongl. Maj:t må blifva i tillfälle att i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af den s. k.

1893 års jernvägskomité föreslagna grunder åt staten

förvärfva Skåne—Hallands, Mellersta Hallands och

Göteborgs—Hallands jernvägar, till Kongl. Magt, efter

ingången af år 1895, på reqvisition utanordna de me
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

de], som erfordras för gäldande af hvad för jernvägarne

skall kontant till jernvägarnes egare utbetalas,

dels ock bemyndigar bemälde fullmägtige att i

behörig ordning fullgöra ränteliqvider och afbetalningar

å det i Skåne—Hallands jernväg intecknade obligationslån,

som kommer att af staten öfvertagas;

af herr E. Fränekel, med hvilken herrar C. Lundeberg, R. G. von

Hedenberg och L. Jönsson instämt:

»I sitt nu afgifna utlåtande med anledning af Kongl. Maj:ts proposition

i fråga om inköp för statens räkning af vestkustbanan m. m. har

utskottet anfört de skäl, som blifvit af Kongl. Maj:t åberopade till stöd

för detta inköp, nemligen, bland andra:

att denna jernväg — genom tillkomsten af ångfärjeförbindelsen

från Helsingborg till Helsingör — utöfver den betydelse såsom lokalbana,

som förut tillkommit densamma, blifvit en kommunikationslinie af synnerlig

vigt för vår egen och unionslandets samfärdsel med vårt södra

grannland och med kontinenten;

att det för staten är af stor vigt att blifva egare till sådana jernvägar,

som — i likhet med vestkustbanan — utgöra förbindelselinier

mellan landets hufvudcentra och utlandet, så att, utan förmedling af

enskilda jernvägsbolag, samtrafikaftal må kunna förberedas och afslutas

med främmande länders jernvägsförvaltningar;

att den ifrågavarande jern vägskomplexen genom sitt läge i förhållande

till andra jernvägar, erhållit karakteren af en sådan stambana,

hvars innehafvande af staten allt ifrån jernvägsbyggandets början ansetts

ändamålsenligt; och

att banans inlösen med allt skäl kunde antagas komma att i

finansielt hänseende lemna ett för staten och dess jernbaneindustri

lyckligt resultat.

Sådana hafva — i största korthet sammanfattade — de skäl varit,

som anförts till stöd för förslaget om vestkustbanans inköp för statens

räkning. Dessa skäl har utskottet icke funnit tillräckligt vägande för

att föranleda utskottet att tillstyrka Riksdagen bifalla den kongl. propositionen,

helt eller delvis, men utskottet har icke kunnat vederlägga

dem.

Utskottet påstår visserligen, att hvarken jernvägskomitén och jernvägsstyrelsen,

å ena, eller Kongl. Maj:t, å andra sidan, kunnat rätt beräkna

kompletteringskostnaderna, men till stöd härför har utskottet ej

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

31

liaft att åberopa annat, än att komitén »underskattat betydelsen af jernvägarnes

öfvergång till statsbanor».

Komitén bar tvärtom, synes det oss, framlagt öfvertygande skäl,

stödda på beräkningar, hvilka af en hvar lätt kunna kontrolleras, derför

att förändringen i eganderätten till vestkustbanan icke i fråga om utgifter

för komplettering eller trafikens handhafvande kommer att medföra

andra eller högre kostnader än de af komitén angifna. Mot de i

sådant afseende angifna siffrorna står nu endast utskottets kategoriska

påstående, att staten drifver industriel verksamhet icke oväsentligt dyrare

än enskilde kunna göra det. Lika obevisadt som detta lemnar

utskottet äfven sitt nästa påstående, att nemligen vestkustbauans öfvertagande

för statens räkning skall, jemte ökning i förvaltningsutgifter,

medföra minskning i inkomster. Utskottet antyder visserligen bär, att

allmänhetens anspråk på beqvämlighet m. m. växa öfver rimliga gränser,

då den bar att göra med staten i stället för med enskilda bolag. Men

härvid kommer utskottet i motsägelse med sig sjelf!, ty längre fram i

utlåtandet åberopar utskottet just, att trafiken skötes så mönstergilt af

de enskilda bolagen, att deremot ingen anmärkning kan framställas

eller framstälts. Hvilka anspråk är det således, som »allmänheten» skulle

komma att framställa och som icke redan äro tillgodosedda? Hvad särskilt

frakttaxorna angår, hafva ju de tre jernvägarne (Göteborg—

Helsingborg) redan nu taxor, som äro lika med statens egna.

Utskottet bar äfven sökt jemföra de till inköp nu föreslagna jernvägarne

med åtskilliga smärre jernvägar, som staten förut köpt och som

lemnat mindre tillfredställande resultat än som beräknats. Men en sådan

jemförelse är icke möjlig, ty, hvad vestkustbanan angår, är den ett fullbordadt

helt med ett upparbetadt trafikområde, då deremot de inköpta

små jernvägsbitarne i Norrland delvis måste ombyggas samt, till följd

af deras läge, sjelfständiga beräkningar öfver deras verkliga afkastning

numera icke utföras eller ens kunna åstadkommas.

Under de år staten varit sysselsatt med att fullborda sina jernvägsanläggniugar

norrut — anläggningar, hvilka naturligtvis icke på

länge kunna blifva direkt lönande och hvilka således synbarligen nedtrycka

det ekonomiska resultatet af statens jernvägar i sin helhet —

har eu fortgående utveckling och komplettering af de enskilda jernvägarne

i rikets sydliga och mellersta delar egt rum, med den oundvikliga

påföljd, att statens jernvägar, de s. k. stambanorna, förlorat en

del af den betydelse, man från början åt dem afset-t. En ny gestaltning

af våra jernvägsförhållauden har inträdt, hvilka det likväl varit

meningen, att staten skulle hafva i sin hand att reglera, när den funne

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 60-

tiden derför vara inne. För sådant ändamål insattes ock i koncessionerna

inköpsvilkor, hvilka naturligtvis icke kunna hafva annan betydelse

än den, att staten, då den åt enskilde upplät rätten att bygga jernvägar

samt till och med genom statslån främjade sådana, likväl velat

förbehålla åt sig rätt att förvärfva dessa jernvägar, då förhållandena

dertill gåfve anledning. På sådant sätt låter det förklara sig, att under

enskilda bolags ledning banor kunnat uppstå, hvilka, hvar för sig eller

i förening, utgöra verkliga stambanor. Inköpsvilkoret har i dessa fall

ansetts vara det medel, hvarigenom staten, när den så finner lämpligt,

kunde återställa eller trygga jemvigten. Det kan i detta afseende

icke vara någon tvekan derom, att, om staten vill med framgång drifva

sin jernvägsindustiu — hvari den redan nedlagt omkring 300 millioner

kronor — måste den i viss mån inrätta sig alldeles som de enskilda

bolagen och således, i likhet med dessa, om de hafva förtänksamma

styrelser, tillse, att nödiga kompletteringar genom infogande af nya

länkar göras, när sådant erfordras för att behålla eller förkofra redan

vunnen rörelse, i synnerhet om och när detta kan ske på fördelaktiga

vilkor.

Utgående från sådan synpunkt, och då, vid det förhållande att

inköpsvilkoret är på förhand stipuleradt, hänsyn icke behöfver tagas

till annat än statens egna intressen, tro vi, att utskottet underskattat

kärnpunkten i det vigtiga förslag, Kongl. Maj:t efter en noggrann

pröfning framlagt i syfte att främja de redan varande statsbanornas

finansiella förkofran och komplettering med en behöflig ny länk. Det

går icke heller för sig att, såsom utskottet gjort, betrakta den s. k.

vestkustbanan ensam för sig, utan hon måste ses i förhållande till de

öfriga jernvägar, med hvilka hon är förbunden och nära nog har gemensam

ledning. Gör man så, skall man utan tvifvel finna, att denna jernväg,

väl icke ensam, men i förening med andra stora jernvägskomplexer,

kan administreras så, att allvarsam fara för statens egna jernvägars

ekonomi kan uppstå; en fara som skärpes deraf, att kontrollen öfver

jernvägskomplexen lätt kan bringas i utländska händer, om det ej redan

i någon mån kommit derhän.

Nu antydda fara kan emellertid genast och fullständigt afvärjas

genom att för statens räkning förvärfva åtminstone några af de banor,

som nu äro i fråga. Kongl. Maj:t har i likhet med komitén ansett det

lämpligast att taga steget fullt ut och således med statsbanorna införlifva

hela sträckan Göteborg—Malmö.. För det ändamål, som, enligt

hvad vi tro oss hafva visat, här är det hufvudsakligaste, är det emellertid

icke nödvändigt låta köpet omfatta mer än tre banor, som bilda

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

33

den egentliga vestkustbanan, nemligen sträckan Göteborg—Helsingborg,

för hvilkas förvärfvande såsom ett helt fatalietiden utgår redan i januari

1895. Derigenom att staten gent emot dessa tre jernvägar begagnar

sin i koncessionerna förbehållna rätt att enligt ett på förhand bestämdt

pris inlösa dem, kommer i allt fall att göras klart, att inköpsvilkoret

icke. skrifvits endast på måfå och utan att man dermed haft

någon allvarlig mening. Omsorgen om statsbanornas egen ekonomi

och nödvändigheten att skydda och stärka deras trafik och magtställning

inom vårt jernvägsnät, tillgodoses äfven genom en sådan inskränkning

i inköpets omfång, som vi nu ifrågasatt.

Kostnaderna gestalta sig i detta fall sålunda:

inköpssumman för Skåne—

Hallands jernväg..:............... kronor 8,101,014: —

inköpssumman för Mellersta

Hallands jernväg.................. „ 3,469,635: —

inköpssumman för Göteborg

—Hallands jernväg............ „ 4,806,015: - kronor 16,376,664: —

kompletteringskostnad för

Skåne—Hallands jernväg kronor 1,497,500: —

kompletteringskostnad för

Mellersta Hallands jernväg

........ „ 694,400: —

kompletteringskostnad för

Göteborg—Hallands jernväg''

....................................... „ 432,000:- „ 2,623,900:-

0 kronor 19,000,564: —

Återstående statslån den 1 januari 1895 uppgå till „ 5,749,772: 37,

hvadan kontanta utgiften skulle utgöra för inköp

och komplettering........................................................ kronor 13,250,791:63,

eller ensamt för inköpet enligt

1892 års bokslut ..... kronor 10,626,891: 63.

Beträffande utsigterna till rentabilitet ställa sig dessa enligt de

numera kända resultaten af 1893 års verksamhet vida gynsammare, än

komitén beräknat. Jemförda med nettobehållningen för 1892, visa 1893

års följande siffror:

Bih. till lliksd. Prat. 1894. 4 Sami 1 Afd. 40 Haft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Skåne—Hallands jernväg

Mellersta Hallands „

Göteborg—Hallands „

1892.

1893.

Ökning.

... kronor 290,471: —

370,165: —

79,694: -

„ 224,899: -

276,313: -

51,414:-

„ 278,037:-

321,301:-

43,264: —

Summa 793,407: —

967,779:-

174,372: -

Utgiftsprocenten uppgick för år 1892 vid

Skåne—Hallands jernväg till......................................................... 62 ,8 °/o

Mellersta Hallands „ ,, ......................................................... 58,8 °/0

Göteborg—Hallands „ „ ......................................................... 54,2 °/0 eller

i medeltal till 58,6 °/0, således ungefär samma procenttal, som jemförlig

a statsbanelinier förete.

Under åberopande af hvad vi nu anfört, hafva vi hemstält,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.

Mapts förevarande proposition, att Riksdagen,

dels bemyndigar fullmägtige i riksgäldskontoret

att, på det Kongl. Maj:t må blifva i tillfälle att i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de af den s. k. 1893 års

jernvägksomité föreslagna grunder åt staten förvärfva

Skåne—Hallands, Mellersta Hallands och Göteborg—

Hallands jernvägar, till Kongl. Maj:t, efter ingången

af år 1895, på reqvisition utanordna de medel, som

erfordras för gäldande af hvad för jernvägarne skall

kontant till jernvägarnes egare utbetalas;

dels ock bemyndigar bemälde fullmägtige att i

behörig ordning fullgöra ränteliqvider och afbetalningar

å det i Skåne—Hallands jernväg intecknade obligationslån,

som kommer att af staten öfvertagas»;

samt af herrar H. Andersson och N. Nilsson.

Herrar A. G. L. Billing, F. A. Boström, S. G• von Frusen och

P. Holm hafva anhållit få antecknadt, att de icke inom utskottet

deltagit i behandlingen af de i detta utlåtande omförmälda ärenden.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE» TRYCKERI, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:104 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förvärfvande för statens räkning af vissa enskilda jernvägar. a1 i texten