Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att bilda egna jordbruk.

1894-04-27 · 38 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1894:68, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att bilda egna jordbruk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

1

N:o 68.

Ank. till Eiksd. kansli den 27 april 1894, kl. 9 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående vissa

åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade

bereda tillfälle att bilda egna jordbruk. (I. A.) .

Under åberopande af bifogadt statsrådsprotokoll öfver finansärenden

för den 9 mars innevarande år bar Kongl. Maj:t i en samma dag till

Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling remitterad

proposition (n:o 46) föreslagit Riksdagen att dels medgifva,

att styckning antingen i sin helhet eller delvis till bostadstomter

eller smärre jordbrukslägenheter må få ega rum af sådana under förvaltning

af domänstyrelsen stälda och för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar, som äro belägna i närheten af jernvägsstation,

större industriel inrättning, fiskeläge, hamn- och lastageplats eller större

by och der för en befintlig eller påräknelig arbetarebefolkning behof

af egna bostäder kan anses förefinnas;

att afsöndringar till mindre jordbrukslägenheter jemväl må tillåtas

från kronoegendomar, om hvilka nyss blifvit sagdt, ej mindre der egendomens

saknad af byggnader eller vissa egors mera aflägsna belägenhet

från stamhemmanet göra sådana afsöndringar särskilt lämpliga, utan

äfven i alla de fall i öfrigt, der sådana afsöndringar utan egentlig

skada eller olägenhet för stamhemmanets skötsel och brukande anses

kunna ega rum;

att förslag till dylika styckningar eller afsöndringar må uppgöras

i sammanhang med den uppskattning af kronoegendomar, som före deras

Bih. till Rund. Blot. 181)4. 4 Band. 1 Afd. 48 Haft. (N:o 68) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

försäljning eller förnyade utarrendering eger rum, dervid uppskattning

särskild! af de till styckning eller afsöndring föreslagna lägenheterna

bör ske;

att, der Kongl. Maj:t lemnat sitt samtycke till föreslagen styckning

eller afsöndring, lägenhet, som är bebyggd med enskild person

tillhörande boningshus, må hembjudas denne till inlösen mot det lägenheten

åsätta försäljningsvärde;

att, der hembud å bebyggd lägenhet icke antages, frågan om lägenhetens

försäljning må förfalla, derest icke den egendom, dit lägenheten

hörer, skall, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, styckas i mindre områden,

i hvilket fall lägenheten skall å offentlig auktion till den högstbjudande

försäljas;

att lägenhet, som icke är bebyggd med enskild person tillhörande

boningshus, jemväl skall å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas

;

att köpare af lägenhet, som enligt nu föreslagna bestämmelser försäljes,

skall, derest han sådant åstundar, ega inbetala köpeskillingen

under loppet af tio år med en tiondedel årligen, så vida han ställer

godkänd säkerhet, der lägenheten är bebyggd, för köpeskillingens inbetalning

på föreskrifvet sätt och, der lägenheten är obebyggd, för fullgörandet

af de afbetalningar, som erfordras för halfva köpeskillingens

erläggande, samt med det ytterligare vilkor i fråga om obebyggd lägenhet,

att, om lägenheten ej före utgången af det femte året blifvit med

bostad och, der så erfordras, med för lägenhetens skötsel i öfrigt nödiga

byggnader försedd, ogulden köpeskilling då skall anses till betalning

genast förfallen;

att upplåtelsen må ega rum enligt den i gällande eller blifvande

lagstiftning stadgade ordning för jordstyckning, som af Kongl. Maj:t i

hvarje fall pröfvas lämpligast;

att när lägenhet, som för föryttring till enskild person afskiljes

från kronoegendom, får mantal sig åsatt, sådan lägenhet bör försäljas

utan förbehåll af någon kronotionde eller sådan grundränta, som utgår

endast af kronoskatteegendomar, äfvensom i jordeboken upptagas under

titel imtsockne eller allmänt frälse» och för betecknande af denna sin

natur få sig påförd ränta till kronan i likhet med andra frälsehemman

i orten; samt

att de för försålda lägenheter inflytande köpeskillingar må på

samma sätt som köpeskillingarne för andra försålda mindre kronoegendomar

användas till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig

mark;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

3

dels ock bemyndiga Kongl. Maj:t att beträffande de sålunda föreslagna

upplåtelserna meddela de närmare bestämmelser, som kunna

finnas erforderliga.

Härjemte har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att bemyndiga

Kongl. Maj:t att för upprättande af planer till afdikning och odling af

sådana myrtrakter å kronomark inom Vesterbottens och Norrbottens län,

som lämpade sig för upplåtelse till odlingslägenheter, af tillgängliga

medel förskjuta ett belopp af högst 20,000 kronor, att sedermera hos

Riksdagen till ersättande anmälas.

Med anledning af Riksdagens i skrifvelse den 14 maj 1891 gjorda

anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke genom

statsmagternas försorg tillfälle kunde beredas för obemedlade och mindre

bemedlade att på lämpliga vilkor bilda egna jofdbruk, hufvudsakligen

å inom landet ännu befintliga stora odlingsbara utmarker, uppdrog Kongl.

Maj:t den 25 september samma år åt en komité att åvägabringa utredning

i berörda hänseende, dervid komitén skulle hafva att taga i öfvervägande

ej mindre i hvilken mån och under hvilka vilkor upplåtelse

af jord från kronans egendomar kunde för befordrande af det af Riksdagen

angifna syftemål ega rum, än äfven huruvida berörda syftemål

kunde genom ändring i gällande lagstiftning eller på annat sätt befrämjas.

Denna komité afgaf till en början förslag till lag angående

hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring samt öfverlemnade

sedermera till Kongl. Maj:t med skrifvelse den 23 november 1892 ett

betänkande, innefattande förslag dels till styckning och försäljning af

vissa jordbruksdomäner, dels till torrläggning på statens bekostnad af

vissa till odling tjenliga sankmarker för att vinna tillfälle till upplåtelse

derå af mindre jordbrukslägenheter och dels till upplåtelse af odlingslägenheter

å lämpliga trakter inom Vesterbottens och Norrbottens län.

Sedan öfver sistberörda betänkande utlåtanden afgifvits såväl af domänstyrelsen,

som inhemtat yttranden deröfver från Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i rikets samtliga län som af kammarkollegium i afseende

å de delar, hvilka berörde ämnen, som utgjorde föremål för kollegiets

embetsförvaltning, samt hushållningssällskapens under november månad

nästlidet år församlade ombud lemnats tillfälle att yttra sig öfver betänkandet

och ombudens yttranden af landtbruksstyrelsen till Kongl.

Maj:t öfverlemnats, har detta iirende jemte särskilda framställningar i

dithörande ämnen från Vesterbottens och Norrbottens läns år 1893 församlade

landsting blifvit den 9 mars innevarande år inför Kongl. Maj:t.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

i statsrådet föredraget, dervid föredragande departementschefen till en

början yttrat, att i fråga om styckning och försäljning af vissa jordbrukslägenheter

komiterade föreslagit,

att styckning antingen i sin helhet eller delvis till bostadstomter

eller smärre jordbrukslägenheter måtte få ega rum af sådanajordbruksdomäner,

som vore belägna i närheten af stad, köping, jernvägsstation

eller större industriel inrättning och der för en befintlig eller påräknelig

arbetarebefoikning behof af egna bostäder kunde anses förefinnas;

att afsöndringar till mindre jordbrukslägenheter jemväl måtte tilllåtas

från jordbruksdomäner, ej mindre der sådana afsöndringar till följd

af domänens saknad af byggnader eller vissa egors mera aflägsna belägenhet

från stamhemmanet vore särskildt lämpliga, utan äfven i alla

de fall i öfrigt, der sådana afsöndringar utan egentlig skada eller

olägenhet för stamhemmanets skötsel och brukande kunde anses böra

ega rum;

att förslag till dylika styckningar eller afsöndringar måtte uppgöras

i sammanhang med den uppskattning af jordbruksdomäner, som före

deras försäljning eller förnyade utarrendering egde ram, dervid uppskattning

särskildt af de till styckning eller afsöndring föreslagna lägenheterna

jemväl borde ske;

att,'' der det uppgjorda förslaget till styckning eller afsöndring

blifvit af domänstyrelsen godkändt och Kongl. Maj:t lemnat sitt samtycke

till försäljningen, de lägenheter, som vore bebygda med enskild

person tillhörande hus, måtte i första hand hembjudas denne till inlösen

mot det lägenheten åsätta försäljningsvärdet;

att öfriga lägenheter, äfvensom de med enskild person tillhöriga

byggnader försedda sådana, måtte, der anbud om inlösen ej antoges,

å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas, så framt icke Kongl.

Maj:t för något särskildt fall skulle bestämma, att ett till styckning i

bostadstomter afsedt område skulle mot uppskattningsvärdet till kommun

eller för parcelleringen bildadt konsortium öfverlemnas;

att för köpeskillingen ej skulle fordras annan säkerhet än inteckning

i den sålda lägenheten;

att för de lägenheter, hvarå saknades byggnader, sådant anstånd

med köpeskillingens erläggande måtte medgifvas, att endast eu tiondedel

deraf betalades kontant och derefter en tiondedel under hvart och

ett af de följande nio åren, dock med vilkor, att, om lägenheten ej

före utgången af det femte året blifvit med bostad och, der så erfordrades,

med för lägenhetens skötsel nödiga byggnader i öfrigt försedd,

ogulden köpeskilling då skulle anses till betalning genast förfallen;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

5

att deremot i öfriga fall nu gällande betalningstid skulle tillämpas;

att Kongl. Maj:t måtte äska Riksdagens medgifvande att under

ofvanberörda vilkor låta stycka eller göra afsöndringar från sådana

jordbruksdomäner, som dertill kunde finnas lämpliga, och derefter låta

de sålunda bildade lägenheterna försäljas; samt

att för sålunda försålda lägenheter inflytande köpeskillingar borde

användas på samma sätt som köpeskillingarne för andra försålda jordbruksdomäner;

dock att kostnaderna för ifrågakommande styckning och

afsöndring skulle med desamma i främsta rummet bestridas.

De åtgärder, som komitén sålunda föreslagit, kunde — fortsätter

departementschefen — hänföras till två kategorier, nemligen:

l:o) styckning, total eller partiel, af jordbruksdomäner, som vore

belägna i närheten af stad, köping, jernvägsstation eller större industriel

inrättning, i syfte att bereda egna bostäder för en befintlig eller påräknelig

arbetarebefolkning; och

2:o) afsöndring under full eganderätt af smärre jordbrukslägenheter

från domäner, som i öfrigt helt eller delvis skulle försäljas eller fortfarande

skulle för kronans räkning utarrenderas.

Hvad först beträffade den styckning af vissa jordbruksdomäner,

som af komitén föreslagits i syfte att i granskapet af orter, der ett

större antal arbetare egde eller kunde antagas komma att vinna sysselsättning,

åt dessa bereda egna bostäder, vare sig med eller utan jordbruk,

kunde väl, enligt departementschefens mening, på sätt ock domänstyrelsen

i sitt i ärendet afgifna utlåtande framhållit, syftemålet i detta

förslag anses i viss män främmande för den komitén förelagda uppgift,

som varit att söka utreda, huruvida icke genom statsmagternas försorg

tillfälle kunde beredas obemedlade och mindre bemedlade att bilda egna

jordbruk, hufvudsakligen å inom landet ännu befintliga stora odlingsbara

utmarker, men i och för sig kunde ju syftemålet att bereda befolkningen

i vissa arbetarecentra ökad sjelfständighet och trefnad icke annat än

anses godt och eftersträfvansvärdt. Då de domäner, hvilka i nu omförmälda

syfte skulle styckas i tomter eller smärre jordbrukslägenheter,

vore belägna i granskapet af större samhällen, såsom städer eller

köpingar, kunde emellei^id, enligt hvad domänstyrelsen påpekat, af de

föreslagna tomtupplåtelserna vissa olägenheter befaras uppstå. Köpare

af tomterna blefve nemligen icke underkastade städernas byggnadsordning

eller bundna af andra för städerna gällande föreskrifter, såsom

helsovårdsstadga m. m., och då tomtegarne dessutom blefve befriade

från de i allmänhet högre kommunala utskylder, som hvilade på städernas

invånare, skulle en gifven följd blifva, att vid auktionen för tom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

ternas försäljning med de fördelaktiga betalningsvillkoren, som föreslagits,

tomterna komme att blifva mycket eftersökta och betinga höga köpeskillingsbelopp,

allt till nackdel för den närliggande staden, som endast

komme att hafva olägenhet af dessa tomtegare, hvilka i flera afseenden

kunde konkurrera med stadsborna. Föga sannolikhet funnes ock för

det antagandet, att obemedlade eller mindre bemedlade komme att blifva

egare af de i högt pris stående tomterna, men att åtskilligt löst folk

komme att inhysas i de byggnader, som å dessa tomter uppfördes, vore

å andra sidan ganska antagligt genom erfarenheten från en del förstäder,

som redan nu funnes. En annan olägenhet för den närliggande

staden kunde ock uppstå genom öfverflöd på arbetssökande med ty åtföljande

brist på arbete för stadens egna obemedlade arbetarebefolkning.

Fall hade visserligen förekommit, då domäner, som angränsat städer

eller köpingar, blifvit upplåtna för utläggande till bostadstomter,

men i dessa fall hade upplåtelserna egt rum på framställning af vederbörande

stads- eller köpingskommuner sjelfva och hade naturligtvis då

icke framkallat de olägenheter, som lätteligen skulle kunna blifva en

följd af upplåtelser, som skedde på kronans initiativ och utan något

hos staden eller köpingen deraf förspordt behof.

Annorlunda gestaltade sig deremot förhållandena, då de ifrågavarande

domänerna vore belägna icke i närheten af redan färdigbildade

större samhällen, utan å sådana orter, att de å de upplåtna områdena

uppstående bosättningarne sjelfva kunde ingå som en grundstomme i

ett under bildning varande samhälle. Detta vore förhållandet i de af

komitén förutsatta fall, att domänerna vore belägna i närheten af jernvägsstation

eller större industriel inrättning, och likaså de domänerna

angränsande fiskelägen, hamn- eller lastageplatser samt större byar. I

dylika fall kunde de med upplåtelserna afsedda fördelar vinnas, utan

att genom samma upplåtelser ofvan antydda olägenheter behöfde framkallas.

Lika med domänstyrelsen ansåge departementschefen derför att

den nu ifrågasatta domänstyckningen icke borde ega rum i andra än

nu sist omförmälda fall.

Då domänstyckningen erhölle denna begränsning, torde behof icke

komma att yppa sig af den utaf komitén ffjr tillämpning i särskilda

fall föreslagna bestämmelsen, att det till styckning i bostadstomter afsedda

område skulle mot uppskattningsvärdet till kommun eller för

parcelleringen bildadt konsortium öfverlemnas. Denna bestämmelse

borde derför utgå och en för alla fall gällande föreskrift meddelas

derom, att de lägenheter, hvari en hithörande domän blifvit styckad,

skulle å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas, der icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

7

lägenhet vore med enskild person tillhöriga byggnader försedd, i hvilket

fall försäljning å auktion endast ; skulle ega rum, om hembud å

lägenheten till uppskattningsvärdet af byggnadernas egare icke antoges.

Vidkommande derefter den andra kategorien af de utaf komiterade

i den förevarande afdelningen af betänkandet föreslagna åtgärder eller

afsöndring under full eganderätt af smärre jordbrukslägenheter från domäner,

som i öfrigt helt eller delvis skulle försäljas eller skulle för

kronans räkning fortfarande utarrenderas, vore, enligt hvad departementschefen

vidare anfört, denna angelägenhet, hvad beträffade sådana

domäner, hvilka enligt hittills meddelade bestämmelser kunde ifrågakomma

till försäljning, i det hufvudsakliga redan på ett tillfredsställande

sätt ordnad. Enligt skrifvelse »af den 13 maj 1891 hade nemligen Riksdagen

med bifall till derom gjord proposition medgifvit, att, der å kronoegendom,

som med tillämpning af gällande bestämmelser försäljes, finnes

lägenhet, hvilken anses kunna, utan att hufvudgårdens försäljning

till skäligt pris derigenom försvåras, från egendomen afsöndras och särskilt

för sig afyttras, på Kongl. Maj:t må ankomma att utan auktion

med full eganderätt upplåta sådan lägenhet åt innehafvaren, under vilkor,

att, sedan värdet å lägenheten blifvit i den för arrendeuppskattningar

stadgade ordning utrönt, för lägenheten erlägges en köpeskilling,

motsvarande detta värde;

att köparen skall, derest han sådant åstunda^ ega inbetala köpeskillingen

under loppet af tio år med eu tiondedel årligen, så vida han

för fullgörande häraf ställer godkänd säkerhet; samt

att upplåtelsen skall ega rum med iakttagande af de rörande jordafsöndring

i nådiga förordningen den 6 augusti 1881 meddelade föreskrifter

;

hvarjemte Riksdagen hade bemyndigat Kongl. Maj:t att meddela de

närmare bestämmelser rörande de ifrågavarande afsöndringarne, som

knnde finnas erforderliga.

Med stöd af detta bemyndigande hade Kongl. Maj:t den 22 sistlidne

december förordna!,

att de i Kongl. brefvet den 18 maj 1888 angående försäljning af

åtskilliga mindre kronoegendomar meddelade bestämmelser i fråga om

salu- och arrendevärdering å de i samma kongl. bref omförmälda egendomar

jemväl skola ega tillämpning å sådana kronoegendomar, hvilkas

försäljning jemlikt kongl. brefven den 29 maj 1874, den 6 juni 1879,

den 29 maj 1885 och den 27 juni 1887 kan ifrågakomma, beträffande

de i sistberörda kongl. bref omförmälda egendomar äfven i andra fall,

än då sådan egendom skall till försäljning utbjudas med frånskiljande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

af skogsmark; dock att i fråga om egendom, som varder arrendeledig

den 14 mars 1895 eller den 14 mars 1896, domänstyrelsen skall ega

att, utan hinder deraf att icke salu- eller arrendevärdering föregått,

hos Kongl. Maj:t göra framställning om egendomens framtida användande;

att den landtmätare, som i anseende till förestående arrende- och

saluvärdering å kronoegendom af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

förordnas att med marken jemföra befintlig karta och uppgöra beskrifning

öfver inegorna, eller, om karta ej finnes, upprätta ny sådan öfver

inegorna, skall åligga att, der å egendomen finnes med enskildt bostadshus

bebyggd lägenhet, densamma med dertill häfdad mark å kartan

noggrant utmärka och, om någon förändring i området för vinnande

af beqväma gränser, lämplig utfartsväg »eller dylikt anses nödig, sådan

förändring å kartan beteckna samt i egobeskrifningen särskildt upptaga

lägenheten med angifvande af innehafvarens namn och, om gränsreglering

föreslås, med omnämnande af den förändring, som deraf föranledes

i förutvarande arealen;

att, sedan karta och öfriga handlingar till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

inkommit, Kongl. Maj:ts befallningshafvande skall åligga,

att desamma tillställa dem, som hafva att verkställa saluvärderingen å

egendomen, vid hvilken förrättning bör tillses, om lägenhet af ifrågavarande

slag kan,'' utan att liufvudgårdens försäljning till skäligt pris

derigenom försvåras, från egendomen afsöndras, i hvithet fall förslag

till afsöndringen skall afgifvas, hvarjemte innehafvaren af lägenheten

bör, om han kan anträffas, tillkallas samt honom förevisas de förändringar

i egoområdet, som möjligen af uppskattningsmännen anses nödiga,

och tillika meddelas underrättelse om det vid förrättningen åsätta

saluvärdet, hvarom allt anteckning bör ske i det protokoll, som enligt

gällande bestämmelser skall föras öfver förrättningen;

att, sedan protokollet med tillhörande handlingar till Kongl. Maj:ts

befallningshafvande inkommit, Kongl. Maj:ts befallningshafvande skall,

der Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke anser hemmanet eller del

deraf för allmänt ändamål böra bibehållas, förelägga innehafvare af

sådan lägenhet, som af förrättningsmännen föreslås till afsöndring, att,

vid lösningsrättens förlust, inom trettio dagar till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

inkomma med förklarande, huruvida han önskar förvärfva

eganderätt till lägenheten, samt i sådant fall tillika aflemna säkerhet

för köpeskillingens erläggande, bestående antingen af solidarisk borgen

såsom för egen skuld af minst två personer, livilkas vederhäftighet

blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller vederbörande domhafvande

bestyrkt, eller ock sådan säkerhetshandling, som, förutom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

9

borgen, enligt kongl. kungörelsen den 10 november 1882 och kongl.

brefvet den 2 december 1892 tages god för arrende;

att, der inom förelagd tid hembudet antagits och behörig säkerhet

för köpeskillingens erläggande aflemnats, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

här att öfversända samtliga ärendet rörande handlingar jemte

eget yttrande till domän styrelsen, som skall underställa ärendet Kongl.

Maj:ts pröfning samtidigt med frågan om disposition af hemmanet i

öfrigt;

att, derest, såsom säkerhet för köpeanbud, som af Kongl. Maj:t

godkänts, borgen aflemnats, denna bör, på sätt nu sker i afseende å

föryttrade kronoegendomar, förnyas samtidigt med första inbetalningen

å köpeskillingen vid lägenhetens tillträdande sålunda, att borgen tecknas

å den skuldförbindelse å resterande köpeskilling, som då bör af köpare

aflemnas;

samt att domänstyrelsen derefter skall utfärda köpebref å lägenheten

med deri intagen förpligtelse för köpare ej mindre att ensam

vidkännas lagfartskostnad och andra med köpet förenade utgifter än

äfven att till stamhemmanet erlägga den årliga afgäld, som i författningsenlig

ordning kan varda bestämd.

Härvid har departementschefen erinrat, att samtliga nu meddelade

bestämmelser endast afsåge upplåtelse utan auktion af bebyygda

lägenheter till dessa lägenheters innehafvare, samt att enligt de rörande

försäljning af vissa jordbruksdomäner gällande bestämmelser Kongl.

Maj:t egde besluta om dessa domäners fördelning i lotter, bebyggda

eller obebyggda, för försäljning ä auktion, i hvilket fall likväl köpeskillingen

skulle inbetalas under loppet af sex år med eu sjettedel årligen

och ej, såsom vid ofvan omförmälda upplåtelse!'' utan auktion, under

loppet af tio år med en tiondedel årligen.

Medan de i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891 och kongl.

brefvet den 22 december 1893 innefattade bestämmelser om särskild

föryttring af lägenheter från kronoegendomar, som försäljas, hufvudsakligen

afsett att förebygga, att vid den beslutade afyttringen af kronans

smärre domäner personer, som å dessa bebodde och brukade särskilda

lägenheter, komme att från sina hemvist afhysas, samt att således i en mera

sjelfständig ställning bibehålla en redan befintlig klass af lägenhetshafvare,

hade, på sätt departementschefen framhållit, komiténs förslag i

nu förevarande del den vidsträcktare syftningen att, så vidt på denna

väg kunde ske, öka antalet smärre jordbruksidkare inom landet; och

både komitén ansett sig kunna antaga, att genom den sålunda beredda

möjligheten för ett mycket stort antal obemedlade eller mindre bemedla''/».

till Jtiisd. Prat. 1884. 4 Hem!. 1 Afd. 48 HäJt. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

både familjer att vinna egna hem och sysselsättning å landsbygden icke

allenast emigrationen till utlandet, utan äfven den pågående inflyttningen

till städerna af jordbruksarbetare skulle i betydlig mån minskas.

Domänstyrelsen deremot hade i sitt i frågan afgifna utlåtande icke ansett

komiténs förevarande förslag egnadt att i någon vidsträcktare omfattning

förhjelpa särskildt obemedlade eller mindre bemedlade personer

att komma i besittning af dylika lägenheter. Enligt domänstyrelsens

mening funnes nemligen endast ett fåtal medellösa eller mindre

bemedlade jordbruksarbetare, som vore i besittning af den förmåga

och egde den kredit för erhållande af, låt vara ett mindre kapital, som

erfordrades för att ej allenast kunna inköpa och uppodla jord, utan

äfven i flertalet fall förse densamma med nödvändiga åbyggnader. Der

i något undantagsfall en jordbruksarbetare genom sina egenskaper lyckats

förvärfva ett sådant förtroende, att någon ville förlägga honom

med nödigt kapital för dylikt ändamål, komme antagligen ej heller tillfälle

att saknas att af den enskilde få inköpa odlingsbar jord, helst

som förlagsgifvaren sjelf då kunde genom för hvarje fall lärnpadt. aftal

försäkra sig mot förlust. Att tänka sig att endast derför, att af kronans

nu afsedda jord smärre lotter komme att hållas till salu, deraf

skulle vinnas storartade resultat, som kunde inverka till och med till

emigrationens minskning, syntes derför vara att gifva frågan en utsträckning,

som ej i verkligheten erhölle någon motsvarighet. Ehuru

domänstyrelsen sålunda ej ansåge något större resultat i den åsyftade

rigtningen vara att förvänta af förslagets genomförande, hade dock styrelsen

ansett detsamma, såsom befordrande svenska jordens fördelning

på flere händer, medföra afsevärda fördelar och derför funnit sig böra

i hufvudsak biträda förslaget.

Äfven om man med domänstyrelsen måste antaga, att. den ifrågasatta

lägenhetsupplåtelsen svårligen kunde förväntas komma att ega rum

i så stor omfattning, att verkningarna deraf erhölle den ingripande betydelse,

komiterade syntes hafva förestält sig, kunde det dock icke

nekas, att åtgärden skulle utgöra ett steg, och ett måhända icke så

obetydligt sådant, mot det af komiterade åsyftade mål. Enligt departementschefens

åsigt förhöll det sig nemligen icke så, att, på sätt domänstyrelsen

antagit, tillfälle utan svårighet skulle erbjuda sig för den,

som önskade förvärfva ett mindre jordområde, att från enskild jordegare

få inköpa ett sådant; fast mera hade erfarenheten ådagalagt, att

en afgjord obenägenhet rådde hos jordegarne att afstå ens de minsta

delar af sitt område. Blefve den nu föreslagna åtgärden genomförd,

komme deremot ett ganska stort antal smärre jordbrukslägenheter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

11

af den omfattning, som bäst lämpade sig för sådana jordbruksarbetare,

hvilka, utom sina arbetskrafter, kunde förfoga öfver något litet kapital,

att utbjudas mot betalningsvilkor, som måste anses ganska förmånliga.

Det borde icke anses förmätet att hoppas, att mången genom det sålunda

yppade tillfället att i det egna landet vinna utkomst skulle afstå

från tanken att söka sin lycka i främmande land. I hvarje fall borde

lägenhetsföryttringen leda till en ur hvarje synpunkt önsklig ökning i

antalet smärre sjelfständiga jordbrukare inom landet. Departementschefen

tvekade derför icke att i hufvudsak förorda komiterades förevarande

förslag, och detta så mycket mindre som föryttringen, klokt

anordnad, borde kunna ega rum utan afsevärd förlust för kronan, hvilken

för hvarje lägenhet skulle betinga sig en köpeskilling, motsvarande

dess uppskattade värde. Den uppoffring, som kronan iklädde sig derigenom,

att kronan afstode från ränta å köpeskillingen under den temligen

långt utsträckta betalningstiden äfvensom i vissa fall från den

ökade köpeskilling, som skulle kunna erhållas vid täflan mellan flera

spekulanter, kunde icke anses vara större, än som betingades af det

vigtiga syftemål, som derigenom befordras.

I afseende å detaljerna i komiterades förslag anför departementschefen

härefter, att de af komitén i fråga om föryttring af smärre

jordbrukslägenheter föreslagna bestämmelser, hvilka voro desamma,

ehvad den domän, från hvilken afsöndringen egde rum, i öfrigt skulle

helt eller delvis försäljas eller fortfarande för kronans räkning utarrenderas,

skilde sig i följande afseenden från de föreskrifter, som genom

kongl. brefvet den 22 december 1893 meddelats beträffande afsöndringar

från domäner, som i öfrigt skulle enligt gällande bestämmelser försäljas.

Enligt komiténs förslag skulle med enskild person tillhöriga byggnader

försedd lägenhet, om hvars inlösen hembud blifvit till nämnda

person gjordt, men ej af honom antagits, å offentlig auktion till den

högstbjudande försäljas, medan deremot enligt 1893 års bestämmelser

i den sålunda förutsatta händelsen frågan om lägenhetens föryttring

skulle förfalla. Det senare förfarandet borde ur synpunkten af det med

upplåtelsen afsedda syftemålet ega ett gifvet företräde. På sätt domänstyrelsen

framhållit, hade nemligen, om egaren af å en lägenhet befintliga

hus ej begagnade sig af den honom erbjudna lösningsrätten,

detta i regel endast berott deraf, att han oj egde förmåga anskaffa löseskillingen,

vid hvilket förhållande det både blefve hårdt mot lägenhetsinnehafvaren

och ingalunda befordrande det syfte, som läge till grund

för komitéförslaget, att lägenheten ovilkorligen skulle särskilt utbjudas

till försäljning, hvarigenom innehafvare!! skulle nödgas antingen bort
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

föra husen eller öfverlåta dem till köparen af Lägenheten mot en ringa

penning. Om domänen, dit lägenheten hörde, skulle fortfarande utarrenderas,

kunde ju i de flesta fall lägenhetsinnehafvaren, utan att arrendevärdet

nedsattes, bibehållas vid nyttjanderätt till lägenheten, och

om åter domänen borde säljas, vore intet hinder, att lägenheten såldes

tillsammans med egendomen i öfrig!, i hvilket fall lägenhetsinnehafvaren

kunde ega förhoppning att fortfarande få hafva husen qvarstående

mot erläggande till nye egaren af afgäld i penningar eller dagsverken.

På dessa skäl ansåge departementschefen lika med domänstyrelsen ovilkorlig

föreskrift om utbjudande på auktion af lägenhet, hvars innehafvare

förklarat sig icke vilja inlösa densamma, icke böra meddelas.

Enligt komiténs förslag skulle vidare för köpeskillingen ej fordras

annan säkerhet än inteckning i den sålda lägenheten, medan deremot

enligt kong], brefvet den 22 december 1893 fordrades säkerhet, bestående

antingen i solidarisk borgen af minst två vederhäftiga personer

såsom för egen skuld eller säkerhetshandling af sådan beskaffenhet, som,

förutom borgen, enligt kongl. kungörelsen den 10 november 1882 och

kongl. brefvet den 2 december 1892 toges god för arrende, d. v. s.

vissa i dessa författningar till beskaffenheten närmare angifna obligationer,

depositionsbevis eller inteckningar.

Beträffande den säkerhet, som borde ställas för köpeskillingarne för

de ifrågavarande lägenheterna, hade komitén anfört, att kronan, enligt

komiténs mening, borde kunna afstå från det anspråk på borgenssäkerhet,

som kronan, utöfver rätt till inteckning för köpeskillingen,

vid försäljning af domäner i allmänhet uppstälde bland köpevilkoren.

Detta anspråk hade sitt berättigande i den omständighet, att af

köpeskillingen betalades vid köpets afslutande endast en sjettedel och

derefter en sjettedel årligen under de följande fem åren, så att kronan,

om t. ex. egendomens hufvudsakliga värde skulle ligga i växande skog,

kunde riskera, att denna nedhögges och fastigheten derigenom så försämrades,

att inteckningen ej vidare utgjorde full säkerhet för utbekommande

af köpeskillingen. Något dylikt vore emellertid ej att befara

vid försäljning af smärre lägenheter, vid hvilka någon större skogstillgång

ej kunde vara att påräkna och beträffande hvilka rätt till första

inteckning för köpeskillingen borde utgöra fullgod säkerhet för densamma.

Dertill komme, att anspråk på borgen skulle från möjlighet

att förvärfva eu egen jordlägenhet utesluta mången mindre bemedlad

eller obemedlad person, som icke kunde anskaffa borgen, men hvars

arbetskraft, förenad med flit och duglighet, likväl skulle göra honom

synnerligen egnad att förbättra och förkofra en till honom upplåten

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

13

jordbit till både sin egen och det allmännas nytta och gagn. Hade han

någon kredit, borde denna i första hand användas för uppförande af

byggnader å lägenheten och de öfriga utgifter, som dennas första uppbrukande

i flera fall komme att erfordra, och ej förspillas eller åtminstone

förminskas genom tvånget att anskaffa eu borgen, som för kronan

icke syntes vara behöflig.

Gent emot denna komiténs bevisföring hade domänstyrelsen förmält

sig anse säkerhet af inteckning i den sålda lägenheten icke ensam vara

till fyllest äfvensom att friheten från ställande af särskild säkerhet kunde

uppmuntra till osund spekulation. Äfven om, såsom komitén antagit,

någon större skogstillgång i allmänhet ej komme att åtfölja en lägenhet,

som såldes, och kronan således sällan skulle löpa fara att genom

skogssköfling blifva utsatt för förlust, kunde värdet af en föryttrad

lägenhet genom hvarjehanda andra åtgärder af eu oredlig köpare väsentligt

förminskas. Derjemte ville styrelsen fästa uppmärksamheten derå,

att, då köpebref å en försåld lägenhet, i likhet med hvad som vore

fallet i afseende å mindre domäner, hvilka enligt nu gällande bestämmelser

afyttrades, icke borde utfärdas förr än första afbetalningen å

köpeskillingen egt rum, en ganska lång tid, i allmänhet mellan två

och tre år, komme att förflyta från lägenhetens försäljning till dess

inteckning kunde sökas, under hvilken tid förhållanden kunde inträffa,

som, derest ej särskild säkerhet vore af köparen stöld, gjorde kronans

utsigter att utbekomma köpeskillingen högst ovissa, såsom köparens

frånfälle, hans flyttning ur riket med mera. Särskilt kunde förvecklingar

uppstå, om en köpare med eller utan skäl efter köpet tyckte

sig hafva för den inköpta lägenheten utfäst högre betalning, än denna

vore värd, och med anledning deraf undandroge sig att utfärda skuldförbindelse

å köpeskillingen. Då komitén förmenat, att anspråk pa

borgen skulle utesluta mången mindre bemedlad eller obemedlad från

möjlighet att förvärfva eu egen jordlägenhet, ville styrelsen såsom sin

åsigt uttala, att för en person, som gjort sig känd för duglighet och

arbetsamhet, stor svårighet ej borde möta att af slägtingar eller forna

arbetsgivare, hvilkas förtroende han förvärfvat, erhålla borgen, då ju

denna i allmänhet ej komme att omfatta något särdeles högt belopp

och derjemte finge anses mindre äfventyrlig än borgen i vanliga fall,

enär här den köpta lägenheten äfven stode i pant för skulden.

Lika med domänstyrelsen och på de af densamma anförda skäl

ansåge departementschefen kronans säkerhet för utbekommande af köpeskillingen

för lägenhet, som föryttrats i nu omförmäld ordning, icke

vara tillräckligt tryggad allenast genom inteckning i lägenheten och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

hyste så mycket mindre tvekan att tillstyrka, att de genom kougl. brefvet

den 22 december 1893 meddelade bestämmelser i fråga om säkerhet

för sådan köpeskilling, hvarom'' nu vore fråga, måtte bibehållas och

utsträckas till öfriga fall, då afsöndring af lägenheter från domäner

skulle förekomma — dock med den inskränkning i fråga om obebyggda

lägenheter, hvilken nedan komme att omförmälas — som, i enlighet

med hvad domänstyrelsen jemväl anfört, den erforderliga säkerhetens

ställande icke borde i nämnvärd mån för en duglig och arbetsam person

försvåra förvärfvet af dylik lägenhet.

I fråga om anstånd med köpeskillingens erläggande företedde komitéförslaget

vissa skiljaktigheter från nu gällande bestämmelser om

föryttring af smärre delar af jordbruksdomäner, i det att förslaget i

vissa fall medgåfve längre, men i andra åter kortare anståndstid. Sålunda

skulle enligt förslaget köpeskillingen för bebyggda lägenheter alltid

erläggas inom loppet af sex år, medan deremot enligt 1893 års bref

köpeskillingen för dylik lägenhet, som hembjödes innehafvaren, icke

behöfde vara till fullo inbetald förr än efter förloppet af tio år. I

fråga om obebyggda lägenheter vore åter förhållandet motsatt, i det att

enligt förslaget köpeskillingen för sådan lägenhet skulle få sålunda

erläggas, att endast en tiondedel deraf betalades kontant och derefter

eu tiondedel under hvart och ett af de följande nio åren — dock med

vilkor, att, om lägenheten ej före utgången af det femte året blifvit

med hostad och, der så erfordrades, med för lägenhetens skötsel nödiga

byggnader i öfrigt försedd, ogulden köpeskilling då skulle anses

till betalning genast förfallen — medan åter köpeskillingen för obebyggd

lägenhet’, som enligt nu gällande bestämmelser försåldes, hvilken försäljning

ovilkorligen skulle ske å auktion, måste inbetalas under loppet

af sex år med eu sjettedel årligen.

Hvad angår den af komitén föreslagna betalningstiden vid köp

af bebyggda lägenheter, hade emellertid domänstyrelsen anmärkt, att

det för en obemedlad eller mindre bemedlad köpare måste vara önskvärdt

att få betalningstiden utsträckt så mycket som möjligt; och då

enligt Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse af den 13 maj 1891

den längre betalningstiden ansetts kunna medgifvas vid försäljning af

just sådana lägenheter, hvarom nu vore fråga, samt efter domänstyrelsens

förmenande så mycket mindre skäl vore för handen att för

köpare af bebyggda lägenheter uppställa strängare vilkor än för köpare

af obebyggda sådana, som det med all säkerhet blefve bland den förra

kategorien, som de minst bemedlade komme att finnas, ansåge sig

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

15

styrelsen böra hemställa, att betalningstiden bestämdes för alla lägenheter

till tio år.

I denna hemställan hade hushållningssällskapens år 1893 församlade

ombud instämt.

Den föreslagna bestämmelsen om gäldande af köpeskillingen för

såld obebyggd lägenhet tidigare, än vid köpslutet betingats, för den

händelse denna ej inom fem år blifvit vederbörligen bebyggd, har af

domänstyrelsen ansetts komma att afhålla mången obemedlad eller

mindre bemedlad att inlåta sig i köp af ifrågavarande slag, då det ju i

allmänhet borde vara svårt för en person i denna ställning att på förhand

veta, om han just inom den nämnda tiden kunde bereda sig

medel till den köpta lägenhetens fullständiga bebyggande. Lemnades

honom åter frihet i afseende å tiden för byggnadernas fullbordande,

kunde han så småningom och måhända utan skuldsättning, åtminstone

i någon större omfattning, uppföra de hus, han behöfde. För att bereda

kronan trygghet för köpeskillingens utbekommande, syntes den

föreslagna bestämmelsen ej vara nödig, allra helst om, såsom domänstyrelsen

föreslagit, hvarje köpare komme att ställa särskild säkerhet

för köpeskillingens gäldande. I allt fall komme det ej att blifva lätt

att afgöra, hvad med »nödiga» byggnader skulle förstås, och man kunde

med temlig visshet förutse, att ifrågavarande stadgande, om det bibehölles,

skulle mången gång gifva anledning till rättegångar mellan

kronan och köpare. Styrelsen ansåge derför stadgandet böra ur förslaget

utgå. L . u\

Hushållningssällskapens ombud hade beträffande den nu föi-eliggande

frågan ansett lägenhetsinnehafvaren endast böra förpligtas att

före utgången af femte året hafva försett sin lägenhet med bostad.

Då med de nu ifrågasatta upplåtelserna i främsta rummet afsåges

tillskapandet af en klass af smärre bofasta lägenhetsegare, ansåge departementschefen

den af komiterade, för det fall att den försålda lägenheten

vore obebyggd, såsom vilkor för åtnjutande af det tioåriga anståndet

med köpeskillingens fulla erläggande uppstälda fordran, att lägenheten

före utgången af det femte året skulle vara försedd med bostad och de för

lägenhetens skötsel i öfrigt nödiga byggnader, väl egnad att befordra

syftemålet med upplåtelserna. I det öfvervägande flertalet fall komme

de upplåtna lägenheterna endast att innefatta en jemförelsevis obetydlig

areal, och det kunde derför icke gerna blifva fråga om uppförandet

af större och kostsammare byggnader, än att desamma ganska väl borde

kunna komma till utförande under loppet af fem år. Ej heller kunde

departementschefen, jemväl med afseende på dessa lägenheters enligt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

regeln obetydliga vidd, antaga, att pröfningen af frågan, livilka byggnader

vore att anse såsom för lägenheten nödiga, skulle blifva förenad

med synnerliga svårigheter.

På det att emellertid förvärfvet af dylika lägenheter måtte i möjligaste

mån varda för obemedlade underlättadt, ansåge departementschefen

krafvet på särskild säkerhet för köpeskillingens erläggande kunna

i fråga om obebyggda lägenheter så till vida inskränkas, att den säkerhet,

som utöfver inteckning för ogulden köpeskilling borde ställas,

allenast behöfde afse de afbetalningar, livilka erfordrades för halfva

köpeskillingens erläggande, d. v. s. de fyra tiondedelar af köpeskillingen,

som skulle erläggas närmast efter den vid tillträdet skeende kontanta

inbetalningen af en tiondedel. Då nemligen efter den första femårsperiodens

förlopp lägenheten borde vara försedd med bostad och öfriga

för lägenhetens skötsel erforderliga byggnader, borde man vara berättigad

antaga, att lägenhetens värde derigenom skulle hafva blifvit så

mycket ökadt, att inteckningen i och för sig utgjorde tillräcklig säkerhet

för återstoden af köpeskillingen.

Då enligt nu gällande bestämmelser lägenhet från egendom, som

försäljes, utan auktion upplåtes åt innehafvare, skulle upplåtelsen ske

med iakttagande af de rörande jordafsöndring i kongl. förordningen

den G augusti 1881 meddelade föreskrifter. Om åter domän å auktion

såldes i lotter, skulle hvarje sådan lott åsättas mantal och i jordeboken

upptagas under titel »utsockne eller allmänt frälse» och för betecknande

af denna dess natur påföras ränta till kronan i likhet med andra frälsehemman

i orten. I komitéförslaget saknades deremot bestämmelser,

dels huru försåld lägenhet skulle taga del i stamhemmanet åliggande

skatter och onera och dels angående den jordnatur, lägenheten borde

ikläda sig.

Beträffande denna fråga hade domänstyrelsen erinrat, att jordbrukslägenhetskomitcn

med skrifvelse den 5 mars 1892 till Kongl. Maj:t iugifvit

förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring

samt att, såsom inhemtades af kammarkollegii och domänstyrelsens

öfver nämnda förslag afgifna utlåtande af den 8 påföljande

november, pluraliteten bland de ledamöter i embetsverken, som deltagit

i ärendpts behandling, föreslagit, att jordafsöndring mot afgäld

icke vidare måtte tillåtas, och hade styrelsen, under åberopande af de

skäl, som dervid anförts, hemstält, att mantal måtte åsättas all jord,

som i enlighet med det till granskning nu föreliggande förslaget från

hemman styckades eller afsöndrades, livilket. förfarande för öfrig! syntes

vara det enda, som, derest ej mantalet såsom beräkningsgrund för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

17

skatter och onera helt och hållet afskaffades, kunde tillämpas, när ett

hemman i dess helhet styckades.

Kammarkollegium hade i sitt den 24 november 1893 öfver komiténs

nu förevarande betänkande afgifna utlåtande framhållit, att när

mark, som för föryttring till enskild person genom någon jordstyckningsåtgärd

afskildes från kronan tillhörig domän, finge mantal sig åsatt,

sådan egendom syntes böra, i öfverensstämmelse med hvad som stadgades

i kongl. brefvet den 29 maj 1874, försäljas utan förbehåll af

någon kronotionde eller sådan grundränta, som utginge endast af kronoskatteegendomar,

äfvensom i jordeboken upptagas under titel »utsockne

eller allmänt frälse» och för betecknande af denna sin natur få sig påförd

ränta till kronan i likhet med andra frälsehemman i orten.

Sedan numera en väsentlig nedsättning i grundskatten samt motsvarande

lindring i rustnings- och roteringsbesvären egt rum och beslut

fattats om fullständig afskrifning af grundskatten och lindring i nyssnämnda

besvär, motsvarande deras uppskattade värde, samt dertill

komme, att väghållningsbesväret stadgats skola utgå direkt af hvarje

jordegendom efter taxeringsvärdet och att för öfrigt så väl väghållningsbesväret

som den allmänna byggnadsskyldigheten för i mantal satt jord

blifvit väsentligen inskränkt, komme den afgäld, som hädanefter skulle

åsättas jord, som från hemman för alltid afsöndrades, att, i synnerhet

der jordafsöndringen endast omfattade en mindre areal, uppgå till

ett så ytterst obetydligt belopp, att afgälden, ofta endast utgörande

några få ören, saknade all betydelse för det med densammas påförande

åsyftade ändamålet att betrygga hemmansegarens förmåga att utgöra de

å hemmanet belöpande onera. I och för sig syntes det departementschefen

derför önskvärd!, att afgäldsskyldigheten för lägenheter, som upplätes

från kronodomäner, kunde bortfalla, helst förpligtelse!! att erlägga

afgälden, huru obetydlig denna än kunde vara, måste för lägenhetsegaren

kännas ganska besvärande. Å andra sidan kunde, med afseende på de med

mantalsfördelningen förenade kostnader, svårligen såsom allmän regel uppställas,

att de nu ifrågavarande lägenheterna skulle åsättas mantal, ehuru

detta måste ske, då eu hel domän styckades i lotter, och stundom äfven

eljest, då de upplåtna lägenheterna vore af större betydenhet, lämpligen

kunde ega rum. Vid nu antydda förhållanden läge naturligtvis

den tanken nära till hands att låta de förevarande upplåtelserna enligt

regeln ega rum under formen af jordafsöndring, ehuru utan åsättande

af den i gällande författning rörande jordafsöndring stadgade afgäld.

Det kunde dock svårligen anses rigtigt att sålunda, utan ändring af de

i ämnet gällande författningar, tillskapa en för dessa författningar okänd

Bih. till Jlihsd. Vrot. 1884. 4 Sami. 1 A/d. 48 Ilä/t. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

form af jordstyckning, och särskilt borde det under nuvarande förhållanden,

då lagstiftningen i detta ämne i sin helhet vore under omarbetning,

icke vara lämpligt eller behöflig! att på detta sätt gå en

blifvande lagstiftningsåtgärd i förväg. På sätt förut blifvit nämndt

hade nemligen jordbrukslägenhetskomitén den 5 mars 1892 afgifvit

förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring

och, efter det länsstyrelserna, kammarkollegium och domänstyrelsen,

landtmäteristyrelsen och högsta domstolen öfver detta förslag afgifvit

yttranden, vore samma förslag numera på Kongl. Maj:ts pröfning beroende.

Intill dess lagstiftningen undergått ändring, borde derför

lägenhetsupplåtelse af det slag, hvarom här vore fråga, ega rum under

den af de för jordstyckning nu stadgade former, som med afseende på

de i hvarje särskildt fall för handen varande förhållanden funnes ändamålsenligast,

hvaremot den nya lagstiftning, som i ämnet kunde komma

till stånd, naturligtvis borde komma till tillämpning äfven beträffande

hithörande upplåtelser. Departementschefen ansåge derför Riksdagens

medgifvande höra inhemtas dertill, att upplåtelserna måtte ega rum

enligt den i gällande eller blifvande lagstiftning stadgade ordning för

jord styckning, som af Kongl. Maj:t i hvarje fall pröfvades lämpligast;

och borde mark, som vid sådan upplåtelse finge mantal sig åsatt, på

sätt kammarkollegium hemstält, i jordeboken upptagas under titel »utsockne

eller allmänt frälse».

I fråga om komiterades förslag, att kostnaderna för ifrågakommande

styckning och afsöndring skulle med de köpeskillingar, som för

försålda lägenheter infiöte, i främsta rummet bestridas, hade domänstyrelsen

erinrat, att flera af de förrättningar, som för nyssnämnda

åtgärder erfordrades, såsom upprättande af karta, saluvärdering och

auktioner, i allmänhet komme att företagas i samband med likartade

förrättningar å hufvudgården, för hvilka kostnaderna skulle gäldas från

befintliga anslag eller, hvad kartor anginge, efter särskild framställning

lios Kongl. Maj:t, samt att det skulle blifva med ganska mycket besvär

förenadt att utröna hvad af kostnaderna belöpte på den ena eller andra

delen af hemmanet; och då styrelsen ej kunde finna något skäl, hvarför

utgifter, som föranleddes deraf att en lägenhet efter afsöndring

eller styckning såldes från en domän, skulle bestridas på annat sätt,

än som tillämpades vid domänens försäljning i öfrigt, ansåge sig

styrelsen böra afstyrka komiterades förslag i denna del. Härutinnan

instämde departementschefen med domänstyrelsen.

Gifvet vore, att hvarje lägenhetsupplåtelse borde föregås af en på

föregående utredning grundad noggrann pröfning, huruvida upplåtelsen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

19

kunde ega rum utan menlig inverkan för stamhemmanet, vare sig detta

skulle försäljas eller i kronans ego qvarblifva. Såsom vilkor för sådan

upplåtelse, som egde rum enligt Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891

och kongl. brefvet den 22 december 1893, vore förutsatt, att upplå’telsen

kunde ega rum, utan att hufvudgårdens försäljning till skäligt pris derigenom

försvårades. Enligt komiténs mera omfattande förslag skulle

afsöndringar kunna tillåtas, ej mindre der domänens saknad af byggnader

eller vissa egors mera aflägsna belägenhet från stamhemmanet

gjorde sådant särskildt lämpligt, utan äfven i alla de fäll i öfrigt, der

sådana afsöndringar utan egentlig skada eller olägenhet för stamhemmanets

skötsel och brukande kunde anses böra ega rum. Då de allmänna

förutsättningar, under hvilka sålunda enligt komiténs förslag

lägenhetsupplåtelse skulle få ega rum, omfattade äfven den för upplåtelser

enligt kongl. brefvet den 22 december 1893 stadgade, och sistnämnda

kategori af upplåtelser äfven i öfrigt inginge såsom eu del af

den vidsträcktare åtgärd i sådant syfte, som af komitén föreslagits,

borde, i händelse detta förslag i hufvudsak vunne bifall, de genom

nyssberörda kongl. bref meddelade föreskrifter sammanföras med de

nya och allmänna bestämmelser, som rörande lägenhetsupplåtelser från

kronans domäner kunde varda meddelade.

De närmare bestämmelser rörande lägenhetsupplåtelser enligt Riksdagens

skrifvelse den 13 maj 1891, som Kong!. Maj:t, med stöd af

Riksdagens bemyndigande i samma skrifvelse, genom kongl. brefvet

den 22 december 1893 meddelat, borde i allt väsentligt vara tillämpliga

äfven å de'' ytterligare upplåtelser, som enligt det nu förevarande

förslaget skulle förekomma. Då emellertid de bestämmelser, som utöfver

de allmänna grunderna för upplåtelserna erfordrades i fråga om sättet för

dessa upplåtelsers verkställande, borde kunna underkastas möjligen behöflig^

ändringar utan den omgång, som vore förenad med åvägabringandet

af ett Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut i ämnet, borde Kongl.

Maj:t, på sätt i fråga om de förut medgifna upplåtelserna egt rum,

äska Riksdagens medgifvande för Kongl. Magt att meddela dylika närmare

bestämmelser.

Med anledning deraf att komitén i motiveringen för sitt förslag

i nu förevarande del anfört, att komitén icke infordrat upplysningar

från de två nordligaste länen, inom hvilka kronan icke egde synnerligen

många jordbruksdomäner och hvilkas från södra och mellersta

Sveriges vidt skilda naturförhållanden för öfrigt ansåges böra föranleda

ett helt annat trllvägagående för vinnande af det med komiténs uppdrag

afsedda syftemål, hade Vesterbottens och Norrbottens liins lands
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

ting framhållit önskvärdheten af att de föreslagna bestämmelserna

måtte vinna tillämpning äfven inom dessa båda län. Då, äfven om

förhållandena inom Vesterbottens och Norrbottens län skulle föranleda

dertill, att tillfällena att bereda obemedlade egna jordbruk hufvudsakligen

Unge sökas på andra vägar än den nu ifrågavarande, något giltigt

skäl icke syntes förefinnas, hvarför icke äfven denna utväg, der omständigheterna

sådant medgåfve, borde tillåtas, ansåge departementschefen

sig icke böra ifrågasätta, att i förevarande hänseende något undantag

gjordes för de båda nordligaste länen.

Departementschefen, som icke ansett komiténs förslag om torrläggning

på statens bekostnad af vissa till odling tjenliga sankmarker

för att vinna tillfälle till upplåtelse derå af mindre jordbrukslägenheter

föranleda någon särskild framställning till Riksdagen, har beträffande

frågan om upplåtelse af odlingslög enheter å lämpliga trakter inom Vesterbottens

och Norrbottens län meddelat, hurusom komitén hemstält:

att i Norr- och Vesterbottens län upplåtelse af enstaka lägenheter

inom kronans område icke måtte tillåtas utöfver hvad som redan stadgats

om anläggande af skogstorp i Norrbottens län eller der sådan

upplåtelse ofvan odlingsgränsen icke påkallades af hänsyn till åtgärder

för samfärdselns främjande;

att tillstånd till nybyggesanläggningar enligt hittills gällande författningar

å öfverloppsmarkerna inom Norrbottens län tills vidare och

intill dess sig visat, huruvida det sätt för kolonisation, som komitén

föresloge, komme att visa sig lämpligt och ändamålsenligt, icke heller

måtte beviljas;

att tillfälle till upplåtelse af odlingslägenheter deremot måtte beredas

å sådana inom kronoparkerna, öfverloppsmarkerna eller andra

kronan tillhöriga, nedom odlingsgränsen i Norrbottens och Vesterbottens

län belägna områden, der i närheten af befintliga eller beslutade kommunikationsleder

ett flertal invid hvarandra liggande lägenheter ansåges

med fördel kunna till enskilda upplåtas;

att i främsta rummet härtill borde användas sådana sankmarker,

som efter torrläggning väl lämpade sig för odling af gräs eller säd;

att förslag om upplåtelse af mark för sådant ändamål måtte kimna

väckas såväl af domänstyrelsen och Kong]. Maj:ts befallningshafvande

som af vederbörande kommunalnämnder, hvilka senare skulle till befallningshafvanden

sitt förslag ingifva;

att, der ej domänstyrelsen sjelf väckt förslaget, detsamma skulle

till nämnda styrelse ingifvas;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

21

att, om domänstyrelsen ur synpunkten af statens skogsvård förklarade

hinder möta för upplåtelsen, frågan derom måtte förfalla, derest

ej med hänsyn till upplåtelsens större betydelse för ortens kolonisation

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig böra hänvisa saken till

Kongl. Maj:ts pröfning, dervid anmälan härom borde vara åtföljd af

utlåtande från nedan omförmälda nämnd;

att, der domänstyrelsen sjelf väckt förslag om upplåtelse eller

utaf denna styrelse eller af Kongl. Maj:t blefve förklarad!, att hinder

för den ifrågasatta upplåtelsen ej mötte, förslaget derom borde, derest

detsamma tillstyrktes af nämnden, åtföljdt af erforderlig utredning underställas

Kongl. Maj ds pröfning;

att för hvart och ett af ifrågavarande båda län måtte tillsättas

en särskild nämnd, bestående af landshöfdingen eller, vid hans förfall

eller i hans frånvaro, af landskamereraren såsom ordförande, jemte

landtbruksingeniör samt en af landstinget och en af hushållningssällskapet

för länet i dess helhet eller för del deraf vald person, såsom

ledamöter, med för sistnämnda ledamöter utsedde suppleanter;

att denna nämnd skulle dels afgifva utlåtande i sådan Kongl. Majd

understäld fråga om upplåtelse af lägenheter, der domänstyrelsen ur

skogsvårdens synpunkt ansett upplåtelse icke böra ega rum, dels ock

med anledning af väckt förslag om dylik upplåtelse, framstäldt af

domänstyrelsen eller mot hvilket denna styrelse ej käft något att erinra

eller med afseende hvarå Kongl. Majd efter hemställan enligt

föregående mom. förklarat hinder icke möta för upplåtelsen, åvägabringa

utredning och afgifva utlåtande, ej mindre om den föreslagna

markens lämplighet för ändamålet i fråga och om den sannolika kostnaden

för densammas beredande till odling, vare sig genom torrläggning,

derest sådan erfordrades, eller på annat sätt, än äfven om andra

förhållanden, som på frågans bedömande kunde inverka;

att i de fall, der Kongl. Majd funne skäl medgifva upplåtelse af

mark för anläggande af jordbrukslägenheter, kostnaden för möjligen

erforderlig torrläggning af marken, så vidt den afsåge hufvudaflopp

och större kanaler, men ej egentlig dikning, skulle, liksom kostnaden

för nämndens resor, för biträde åt densamma och för de utredningar,

som af nämnden uppgjordes, af statsmedel bestridas;

att dylik torrläggning borde ske genom dess upplåtande på entreprenad

mot stäld säkerhet och arbetets behöriga verkställande af nämnden

eller någon dess ledamot öfvervakas;

att sedan marken kommit i sådant skick, att den kunde till enskilde

för odling och bebyggande upplåtas, nämnden borde fördela

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

densamma i lämpliga lotter, innehållande för en hvar högst 15 har till

odling af gräs eller säd lämplig mark, samt dessa lotter till enskilda

personer upplåta;

att till hvarje sådan lott dessutom skulle läggas ett område af

högst 35 har kronan tillhörig utmark, så nära lotten belägen, som lämpligen

läte sig göra, och afsedd för lägenhetsinnehafvarens husbehof af

virke och vedbrand samt till mulbete, i hvilket område således ej skulle

inräknas kala berg och öppna vatten;

att deremot ingen annan rätt till bete eller skogs fångst å kronans

mark skulle lägenhetsinnehafvaren tillkomma än att han för första uppsättningen

af för lägenheten erforderliga byggnader egde att å kronans

skog erhålla utsyning af behöflig^ och lämpligt virke;

att lägenhetsinnehafvaren derjemte af statsmedel skulle erhålla ett

belopp af 300 till 500 kronor till hjelp vid lägenhetens bebyggande

och uppodling, enligt nämndens med afseende å de olika lägenheternas

storlek och belägenhet, derom meddelade bestämmelser;

att detta penningeunderstöd skulle få lyftas antingen genast vid

lägenhetens tillträdande mot stäld, af nämnden godkänd säkerhet för

beloppets återgäldande, derest inneliafvaren ej inom viss tid från tillträdet

på nöjaktigt sätt fullgjort honom förelagd odlings- och byggnadsskyldighet,

eller ock, när sådan byggnads- och odlingsskyldighet

blifvit enligt nämndens vitsord fullgjord;

att - lägenheterna skulle upplåtas tills vidare endast med nyttjanderätt,

utan någon afgift och med rätt för innehafvaren att under 15 år

vara fri från skatt till kronan för lägenheten och från andra allmänna

utlagor och onera, men med vilkor att denna besittningsrätt utan ersättning

för någon byggnad eller odling skulle vara förverkad, derest

innehafvaren ej inom förelagd tid och på föreskrifvet sätt fullgjort

ofvan berörda byggnads- och odlingsskyldighet eller han under frihetsåren

befunnes på mera anmärkningsvärdt sätt vanvårda byggnaderna

eller försumma lägenhetens skötsel;

att anmälan om dylik vanvård eller försummelse borde, der anledning

dertill förefunnes, af nämnden göras hos Kongl.’Maj:ts befallningshafvande,

som skulle ega att efter vederbörandes hörande deröfver meddela

beslut samt att, om någon lägenhetsinnehafvare blefve på dylik

grund från sin lägenhet genom laga kraftvunnet beslut skild, nämnden

skulle ega att lägenheten till annan person upplåta på de vilkor nämnden

funne skäl föreskrifva;

att, sedan frihetsåren gått till ända eller dessförinnan, om innehafvaren

sådant påyrkade, lägenheten borde efter de grunder, som gälla

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

23

för skattläggning inom Lappmarken, åsättas visst hemmantal och, derest

stadgad byggnads- och odlingsskyldighet då befunnes vara fullgjord

och vidmagthållen, till skatte med full eganderätt för innehafvaren omföras,

dock endast med den rätt till skogen, som i kongl. förordningen

den 29 juni 1866 medgåfves;

att nämnden vid val af de personer, som kunde till erhållande af

lägenheter sig anmäla, borde dertill antaga svenska medborgare och

i främsta rummet sådana, som, i öfrigt lämplige, varit vid torrläggningsarbetet

sysselsatta och dervid visat flit, ordentlighet och sparsamhet;
att

sådana företag, som komitén nu ifrågasatt, åtminstone till en

början och till dess erfarenheten visat, om ock i hvad mån ett dylikt

förfaringssätt kunde visa sig ändamålsenligt och kostnaderna derför

kunnat närmare utrönas, icke måtte ega rum i alltför stor utsträckning;

utan inskränkas till några för ändamålet särskildt lämpade trakter;

att emellertid början med torrläggningsföretagen borde göras, så

snart den i Norrland för jernvägsanläggningar nu använda arbetsstyrka

komme att i någon större mån minskas, så att dessa vid traktens klimat

och förhållanden vanda arbetare måtte kunna först för torrläggningsarbetena

och sedan för kolonisationen vara att påräkna;

att sådana förändringar i reglementena för de allmänningar, som funnes

inom åtskilliga socknar i Norrbottens län, måtte vidtagas, att de anslag

för kommunala behof, som af allmänningarnes afkastning utginge, utan

särskildt tillskott måtte tillgodokomma icke blott såsom hittills de icke

jordegande medlemmarne i kommunen, utan äfven de jordegare, hvilka

icke hade del i allmänningarne; samt

att, derest Kongl. Maj:t skulle gilla hvad komitén sålunda föreslagit,

Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om rätt

för Kongl. Maj:t att på ifrågasatt sätt göra upplåtelse till enskilda af

kronans mark i de båda nordligaste länen samt om ett årligt anslag för

ändamålet, hvilket anslag åtminstone till en början syntes kunna begränsas

till 100,000 kronor.

Ehuru, enligt hvad komitén inhemtat, tillfälle till upplåtelse af lägenheter

af önskadt omfång och läge på många ställen jemväl å fast mark

förefunnes, både komitén likväl uttryckligen förklarat, att de områden,

som komitén tänkt sig i främsta rummet böra för den ifrågasatta kolonisationen

afses, utgjordes af de stora sammanhängande myrtrakter, som

i betydlig utsträckning och med lämpliga lägen förekomme, särskildt

utmed jernvägslinierna, och hvilka efter skedd torrläggning skulle visa

sig särdeles passande för odling af gräs och säd. Då departements
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

chefen i rlet följande komme att yttra sig angående komiténs kolonisa*

tionspian, hide han således hufvudsaklig vigt vid den föreslagna odlingen

af myrtrakterna. Antoges en kolonisationsplan, som i det väsentliga

vore grundad på dessa trakters uppodling, kunde tillämpningen af denna

plan äfven utsträckas till sådan fastmark, hvars läge gjorde den skickad

att indragas under koloniseringen. Befunnes deremot, att. myrtrakterna

af den ena eller andra orsaken icke kunde utgöra grundstommen för

ett i större skala anlagdt kolonisationssystem, syntes öfriga odlingslägenheter

icke i och för sig erbjuda tillräckligt material för ett dylikt

system, utan borde frågan om lämpligheten al och vilkoren för sådana

lägenheters upplåtande komma under bedömande efter andra grunder

än de för ett mera omfattande kolonisationssystem tillämpliga.

Man kunde hysa olika meningar, huruvida, sedan en trakt i ett af

de båda nordligaste länen blifvit koloniserad efter komiténs plan och

å trakten sålunda uppstått en bosättning af ett större eller mindre

antal sjelfegande smärre jordegare, denna bosättning skulle erbjuda de

ekonomiska betingelserna för framtida fortbestånd eller om den sålunda

tillskapade jordegarebefolkningen skulle duka under i kampen för tillvaron

samt, efter att hafva nödgats till de stora bolag, som drefve sin

rörelse rundt omkring dem, eller till andra spekulanter afstå eganderätten

till sina af staten upplåtna lägenheter, nedsjunka till en osjelfständig

torparebefolkning eller en befolkning, lefvande under ännu

sämre vilkor än denna. Denna fråga syntes departementschefen likväl

icke vara den första, som borde uppställas till besvarande, innan staten

inläte sig på ett företag af den vidtutseende beskaffenhet som den föreslagna

koloniseringen på statens bekostnad af vidsträckta ödebygder i

de nordligaste delarne af vårt land. Före denna komme i ordningen

en annan fråga, den nemligen, huruvida förhållandet mellan de för bosättningarnes

åvägabringande erforderliga kostnader och det resultat,

som med dessa stode att uppnå, kunde förväntas blifva sådant, att staten

under några förhållanden kunde anse med sitt intresse förenligt att

för ändamålet åtaga sig dessa kostnader. Man skulle t. ex. kunna

tänka sig, att kostnaderna för myrtrakternas befriande från vatten blefve

så dryga, att äfven det största civilisatoriska intresse å statens sida icke

kunde berättiga till ett sådant användande af statens tillgångar, att densamma

skulle icke allenast till kolonisten utan allt vederlag bortgifva

den med stora kostnader torrlagda marken, utan derutöfver, likaledes

utan vederlag, till honom under eganderätt upplåta en ej obetydlig areal

utmark samt bereda honom dels utsyning å kronans skog af behöflig^

virke för första uppsättningen af för lägenheten erforderliga byggnader

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets XJtlåtande N:o 68.

och dels ett kontant anslag af statsmedel till belopp af 300—500 kronor.

Med denna erinran hade departementschefen ingalunda velat angifva

såsom sin åsigt, att icke en väsentligen på de af komitén föreslagna

grunder byggd kolonisation af de ifrågavarande nordliga trakterna

till äfventyrs kunde ega utsigter till framgång. Departementschefen hade

endast velat betona den hufvudsakliga och för den väckta kolonisationsfrågans

lösning afgörande betydelsen af en tillförlitlig, på ort och

ställe utförd utredning af frågan om kostnaderna för den torrläggning

af vattensjuk mark, som utgjorde förutsättningen för kolonisationsplanens

möjlighet. En sådan utredning innefattades emellertid icke uti det föreliggande

komitébetänkandet och hade ej heller ingått i komiténs uppdrag,

.likasom medel icke för en sådan utredning stått till komiténs

disposition.

Med afseende derå, att i de sista årens generalförslag öfver användandet

af reservationsanslaget för skogsväsendet anvisats medel för

torrläggning af myrtrakter i Norrbottens län i och för deras beredande

för skogsbörd, både departementschefen, som förestält sig, att af de för

ifrågavarande ändamål upprättade kostnadsförslag någon ledning kunde

vinnas för bedömande af den föreliggande frågan, låtit anmoda öfverjägmästaren

i Norrbottens distrikt att meddela upplysningar i ämnet.

Bemälde öfverjägmästare hade med anledning häraf meddelat, att, enligt

ett på grund af domänstyrelsens förordnande den 20 juni 1892

upprättadt förslag för utdikning af myrar i Råne elfdal i Gellivara

socken, den beräknade kostnaden för sjelfva afloppsdikningen eller den

nödtorftiga torrläggningen för skogsbörd utgjorde 19 kronor 77 öre för

hektar. I enlighet med det utfärdade förordnandet hade likväl undersökningen

endast omfattat »de större eller mindre delar af der förekommande

vattendränkta marker, hvilka genom beredande af erforderligt

aflopp för vattnet kunde bringas i ett för skogsbörd tjenligt skick»,

således grundare, magrare myrar med sten- eller grusbotten eller vattendränkt

half-skogsmark med marig eller trögväxt skog. Dessa myrar

med ett djup af 1 å 1,5 meter kunde i allmänhet icke, äfven om

bi- eller laggdiken upptoges, lämpa sig för gräsodling. Vid den ifrågavarande

förrättningen både emellertid äfven påträffats myrar, tjenliga

för gräsodling, men dessa hade varit af ett helt annat djup, 2,5 å 5

meter, och ansåges ej tillhöra området för den anbefalla undersökningen.

Enligt öfver jägmästaren meddelade upplysningar skulle afloppsdikena

å dylika myrar blifva vida dyrare, 30—G0 kronor per hektar,

allt efter djup, lutning, konfiguration och stenfrihet; dock hade till

Bth. till Itiksd. Prat. 1894. 4 Samt. 1 Afd, 48 Il&ft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

öfverjägmästarens kännedom äfven kommit ett mera gynsamt fall, i

hvilket för en myr om 3,000 hektar sjelfva afloppsdikningen beräknats

kosta 80,000 kronor eller således 26,67 kronor per hektar. Indikningen

blefve dock ännu kostsammare än hufvuddikningen, eldigt regeln 2 å

3 gånger, och med beredandet af myrjorden till fullt gräsbärande stånd

ökades denna summa ej obetydligt. I allmänhet ansåges vid odlingsföretag

inom Norrbottens län 1 hektar färdig gräsbärande myr kosta

minst 150 kronor, men i medeltal 200 å 250 kronor; och hade ända

till 400 kronor uppgifvits för vissa större odlingar till lindor, utförda

vid Bodträskfors.

Exempelvis har departementschefen vidare nämnt, att enligt upprättadt

förslag till torrläggning af 74,35 hektar moss- och myrmarker

belägna å kronoparken n:o 32 Bjurbäcksladdet i Norra Lycksele revir,

hvilka marker ansetts efter torrläggningen kunna till större delen uppbrytas

till åker, torrläggningen, allt efter densammas större eller mindre

fullständighet, alternativt beräknats kosta 43,2» kronor eller 35,04

per hektar.

Till jemförelse härmed har departementschefen omförmäla att enligt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens berättelse för år 1892 kostnaden

för utdikningar, som bekostats af fonden för understödjande medelst

anslag utan återbetalningsskyldighet af torrläggning utaf sådana

vattensjuka marker, som sprida frostskador öfver omgifvande nejd, och

hvilka företag till allra väsentligaste delen afsett, myrtrakter i Norrland,

i medeltal uppgått till 59,27 kronor per hektar.

Af de sålunda meddelade, synnerligen vexlande uppgifterna kunde

icke någon bestämd slutsats dragas angående den ekonomiska utförbarheten

af de ifrågasatta myrodlingarne. Det kunde sägas, att, i den

män dessa odlingar komme att omfatta större, sammanhängande områden,

hvilket skulle blifva fallet, om komiténs plan bragtes till utförande,

kostnaderna borde kunna icke obetydligt nedbringas. Att dessa kostnader

i vissa af de ofvan uppgifna fallen beräknats till belopp, som

syntes anmärkningsvärd t höga, hade äfven berott derpå, att arbetslönerna

i de ifrågavarande trakterna i allmänhet varit ovanligt höga. I

hvarje fall syntes de anförda omständigheterna med nödvändighet påkalla

eu undersökning på ort och ställe af hithörande förhållanden,

innan den ena eller andra planen för ett omfattande kolonisatioussystem

antoges.

Hvad anginge det mål, som genom koloniseringen skulle vinnas,

kunde, för så vidt som vidsträckta ödebygders eröfrande åt kulturen och

en lös befolknings förvandlande till bofasta arbetare eller jordbrukare

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

27

måste i hög grad ligga samhället om hjertat, betydelsen af detta mål

icke skattas för högt. Stor varsamhet fordrades emellertid vid koloniseringens

utförande, på det att icke de med densamma eftersträfvade

fördelarne måtte förfelas och till äfventyrs förbytas i sin motsats. Äfven

om en lokal undersökning skulle ådagalägga, att den staten vid koloniseringsarbetet

tillkommande uppgift skulle utan det allmännas oskäliga

betungande kunna genomföras, återstode derför såsom oeftergifligen

nödig en noggrann undersökning af de ekonomiska möjligheterna för

de anlagda bosättningarnes framtida fortbestånd. Det kunde förväntas,

ätt, då staten erbjöde sig att till kolonisten utan godtgörelse med

eganderätt upplåta jord samt bereda honom andra förmåner, det i och

för sig lockande i detta anbud, förhöjdt af den moraliska garanti,

staten genom anbudets framställande måste synas ikläda sig för möjligheten

af en framgångsrik verksamhet för kolonisten, ett icke ringa

antal sådana från olika delar af landet skulle lystra till statens anbud.

Framstäldes detta utan att förutsättningarne för kolonisationens framgång

blifvit noggrant pröfvade, ådroge sig staten ett drygt ansvar,

derest det i en närmare eller fjermare framtid skulle visa sig, att på

grund af felaktiga beräkningar kolonisterna till olycka för sig sjelfva

och för orten allmänneligen komme'' att duka under i kampen för tillvaron.

Komiterade hade framhållit, hurusom kolonisterna för förvärfvande

af sitt uppehälle blefve hänvisade ej blott till den ofta knappa och

otillräckliga bergning, som af jordbruk och boskapsskötsel i en karg

natur kunde hemtas, utan äfven till den arbetsförtjenst, hvartill vid

större samfärdselleder tillfällen öppnade sig, i hvilket afseende komiterade

särskildt omnämnt malmbrytning och förädlingsindustri, flotte ingsarbeten,

flottledsbyggnader och deras underhåll, strömrensningar, skogsafverkning,

mossutdikningar och andra odlingsarbeten, såväl för kronans

som för enskilda personers räkning.

Vid valet af de områden, som skulle upplåtas för kolonisation,

borde derföre noggrann hänsyn tagas ej mindre till jordmånens beskaffenhet

än äfven till möjligheten för kolonisten att vinna arbetsförtjenst

vid närbelägna industriella etablissement eller större bebyggda platser i

orten. Hvad jordmånen beträffade, kunde väl, derest icke tillbörlig hänsyn

toges till det nordliga klimatet, dennas beskaffenhet stundom förleda

till förhoppningar, Indika icke läte realisera sig, men å andra sidan

vore det ett kändt och vid vetenskapliga undersökningar konstateradt

faktum, att i Norrbotten gräsväxten å naturliga ängar, stränder, uttappade

sjöar och myrar o. s. v. vore synnerligen rik och att, ehuru

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

växtligheten derstädes till stor del bestode af sådana växtarter, som i

södra delen af landet spelade en mycket underordnad roll och ofta nog

ansåges nästan värdelösa, den mjölk, som i Norrbotten erhölles efter

utfodring med dylikt hö, i fetthalt icke lemnade något öfrigt att önska

och gåfve ett förträffligt smör. I detta afseende hänvisar departementschefen

till de utredningar, som finnas innefattade i ett af särskilda, af

Norrbottens läns landsting och hushållningssällskap utsedda komiterade

år 1892 afgifvet utlåtande rörande inrättande af en kemisk-växtbiologisk

anstalt inom Norrbottens län. Utsigt att å myrmarkerna kunna idka

en lönande boskapsskötsel saknades sålunda ingalunda.

Erkännande det synnerligen behjertansvärda syftet i komiterades

kolonisationsplan och till fullo inseende de för en under nuvarande förhållanden

i många afseenden vanlottad del af riket betydelsefulla framtidsmöjligheter,

som i denna plan innefattades, ville departementschefen

emellertid på de grunder, nu anförts, icke förorda, att beslut fattades

om detsammas utförande, vare sig med eller utan modifikationer, utan

att detta beslut blifvit föregånget af en på ort och ställe företagen

grundlig utredning af de ekonomiska betingelserna för kolonisationen.

Af hvad departementschefen anfört följde äfven, att han icke kunde

annat än på det lifligaste förorda, att en sådan utredning måtte komma

till stånd. Den ändamålsenligaste formen för utredningen syntes vara

den, att för ett eller flera, till belägenheten noga angifna, för kolonisationen

lämpliga ansedda områden genom sakkunniga personer upprättades

ej mindre fullständiga, af kostnadsförslag åtföljda afdiknings- och

odlingsplaner, än äfven förslag till områdenas fördelning i lägenheter

af lämpligt omfång och dessas förseende med anslag af kronan tillhörig

utmark till erforderlig areal, hvarjemte beträffande de ifrågavarande

områdena äfven borde upprättas utförlig beskrifning, innefattande

bland annat utredning om möjligheterna att å samma områden

med framgång idka jordbruk eller boskapsskötsel äfvensom om tillfällena

för lägenhetsinnehafvarne att i orten erhålla arbetsförtjenst. Sedan

dylika planer för ett eller flera områden blifvit upprättade, för hvilket

ändamål det icke blefve nödigt att anlita den af komitén för utförande

af dess kolonisationssystem föreslagna vidlyftigare apparat, borde planerna

föreläggas Riksdagen och, för den händelse den verkstälda utredningen

komme att ådagalägga, att kolonisationen kunde till allmän

och enskild båtnad bringas'' till utförande, i sammanhang dermed till

Riksdagens pröfning framläggas förslag till vissa grunder för kolonisationens

bedrifvande. Riksdagen blefve då i tillfälle att med full kännedom

om alla på frågan inverkande omständigheter fatta sitt beslut i

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N-o 68.

29

ämnet. Att kolonisations frågans behandling i den nu föreslagna ordningen

skulle allt för mycket fördröja den vigtiga frågans lösning,

syntes så mycket mindre vara att befara, som vid det redan anmärkta

förhållandet, att de blifvande kolonisterna för sin utkomst till väsentlig

del blefve hänvisade till arbetsförtjenst vid hvarjehanda arbetsföretag i

orten, kolonisationen först i den mån de förbättrade kommunikationerna

i de ifrågavarande landsdelarne hunne gifva upphof åt en ökad

företagsamhet derstädes kunde förväntas komma att taga större utsträckning.

I ärendets nuvarande skick och innan utredning i det antydda syftet

förelåge, saknade departementschefen anledning att ingå på de närmare

detaljerna af frågan, under hvilka vilkor upplåtelse af de för kolonisterna

afsedda lägenheter borde ega rum. Departementschefen ville endast såsom

sin åsigt i största korthet angifva, att, i hufvudsaklig enlighet med

hvad komitén föreslagit, upplåtelse borde ske på eu gång af ett flertal,

intill hvarandra gränsande lägenheter i närheten af större bebyggda platser,

industriela etablissement, vattendrag eller andra kommunikationsleder;

att till hvarje lott borde läggas ett mindre område kronan tillhörig utmark,

afsedt för lägenhetshafvarens husbehoDaf virke och vedbrand samt

till mulbete; att lägenhetshafvaren borde för första uppsättningen af för

lägenheten erforderliga byggnader eg a att å kronans skog erhålla utsyning

af behöfligt virke; samt att, i enlighet med hvad kammarkollegium

hemstält, till undvikande af de med mantalssättning förenade kostnader,

områdena i jordeboken borde införas såsom lägenheter utan

mantal. Deremot funne departementschefen sig icke kunna biträda

komiténs förslag, att lägenhetsinnehafvaren skulle af statsmedel tilldelas

ett belopp af 300 å 500 kronor till hjelp vid lägenhetens bebyggande

och uppodling. Visserligen hade, på sätt komitén erinrat, jemlik^ kongl.

brefvet den 29 maj 1891 angående upplåtelse af s. k. skogstorp på

kronoparker i Norrbottens län, en byggnadshjelp till belopp af 500 kronor

under vissa vilkor tillförsäkrats innehafvarne af dylika torplägenheter,

men härvid vore att märka, dels att staten icke för anläggning

af skogstorpen åsamkades de dryga kostnader för markens afdikning,

som vid de nu ifrågavarande upplåtelserna skulle af staten gäldas, dels

ock att innehafvarne af skogstorpen vore pligtige att efter viss tid såsom

afgäld för torpen å kronoparken årligen utgöra vissa dagsverken,

hvilken skyldighet icke skulle ega någon motsvarighet hvad kolonisterna

å de till upplåtelse ifrågasatta myrtrakterna beträffar. Skulle staten,

utöfver öfriga kolonisterna beviljade förmåner, äfven åtaga sig den föreslagna

kontanta utbetalningen till eu hvar af dem, syntes det icke kunna

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

lida något tvifvel, att vilkoren för koloniseringen blefve alltför betungande

för det allmänna.

Hvad beträffade den vigtiga frågan, huruvida, på sätt komitén föreslagit,

lägenheterna borde upplåtas under sådan form, att eganderätt

skulle efter viss tid och under vissa vilkor kunna utan köpeskilling åt

innehafvaren förvärfvas, eller huruvida upplåtelsen allenast borde innebära

på ett eller annat sätt tryggad besittningsrätt, ville departementschefen

för närvarande endast uttala den mening, att det syntes böra

komma under noggrant öfvervägande, huruvida icke det med upplåtelserna

afsedda syftemål fullständigast skulle vinnas derigenom, att upplåtelserna

egde rum under någon med den stadgade åborätten till krononybyggen

analog form. Jemfördes nu gällande bestämmelser om den

stadgade åborätten med den af komitén lemnade redogörelsen för den

amerikanska hemstadsrätten, kunde man icke undgå att finna, hurusom

dessa båda besittningsformer, med all olikhet i öfrigt, företedde vissa

drag af frändskap med hvarandra, åtminstone så till vida som grundtanken

i båda institutionerna vore att i möjligaste mån trygga jordinnehafvaren

och hans familj vid besittningen af den för deras uppehälle

nödtorftiga egendom.

Då de nu ifrågavarande upplåtelserna skulle afse större sammanhängande

områden, å hvilka bostad åt ett flertal kolonister borde beredas,

vore af dessa upplåtelser icke att befara de olägenheter för statens

skogsvård, som lätteligen kunde inträda, derest å kronans skogar

enstaka lägenheter upplätes åt personer, hvilkas åtgöranden vore svåra

att kontrollera. Skäl syntes derför saknas att från de kronan tillhöriga

områden, hvilka för ifrågavarande ändamål kunde tagas i anspråk,

undantaga kronoparkerna.

I fråga om sättet för bestridande af kostnaden för de afdikningsoch

odlingsplaner, hvilka, eldigt hvad departementschefen nu föreslagit,

borde föreläggas Riksdagen, syntes Riksdagens medgifvande böra inhemtas

dertill, att Kongl. Maj:t måtte af tillgängliga medel för ändamålet

förskjuta ett visst belopp, hvilket lämpligen kunde begränsas inom

en summa af 20,000 kronor. Skulle det visa sig, att afdikningskostnaderna

blefve större än att staten skäligen borde ikläda sig dem för att befordra

det ifrågasatta kolonisationsarbetet, behöfde icke derför de å planernas

upprättande nedlagda medel anses förspilda, enär dessa planer, oafsedt

deras betydelse för koloniseringsfrågans utredning, säkerligen ^skulle

kunna tillgodogöras för de mindre omfattande afdikningsarbeten, som

erfordrades för myrtrakternas beredande för skogsbörd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

81

Då utskottet nu går att yttra sig i förevarande ärende, får utskottet

till en början erinra, att Kongl. Maj:ts föreliggande förslag och än

mera ofvan omförmälda komités betänkande och förslag gifvits en omfattning,

den der sträcker sig ej oväsentligt utöfver hvad som angifves uti

Riksdagens den 14 maj 1891 i ämnet aflåtna skrifvelse, hvilken föranledt

den åvägabragta utredningen och de derpå stödda förslagen.

Under det att i berörda skrifvelse framhållits önskvärdheten af att tillfälle

måtte beredas obemedlade och mindre bemedlade att bilda egna

jordbruk, hufvudsakligen å odlingsbara utmarker, har nu framlagts förslag,

utom i detta afseende, äfven i fråga om åstadkommande af bostadstomter

för arbetare.

Hvad först beträffar den ifrågasatta styckningen af och afsöndringen

från kronodomäner, har, på sätt departementschefen anfört, Riksdagen

enligt skrifvelse den 13 måj 1891 medgifvit Kongl. Maj:t rätt

att, der å krönoegendom, som med tillämpning af gällande bestämmelser

skall försäljas, tinnes bebyggd lägenhet, hvilken lämpligen kan derifrån

afsöndras, utan auktion med full eganderätt upplåta denna lägenhet till

innehafvaren, hvarjemte vid försäljning å auktion af kronoegendomar

Kongl. Maj:t lärer vara oförhindrad att, der sådant befinnes af omständigheterna

påkalladt, fördela egendomarne i jordbrukslotter.

Det nu föreslagna medgifvandet afser alltså dels vid fråga om försäljning

af mindre kronoegendomar dessas styckning delvis eller i sin

helhet till bostadstomter och lotternas försäljning å auktion eller, der

de äro bebyggda, utan sådan, äfvensom, vid dessa egendomars styckning

till jordbrukslägenheter, sådana lägenheters försäljning, der de äro bebyggda,

utan auktion, dels och vid fråga om arrendelediga kronoegendomar,

hvilka enligt hittills gällande bestämmelser skola utbjudas på förnyadt

arrende, i vissa fall dessas styckning delvis eller i deras helhet äfvensom

afsöndringar derifrån samt de genom styckning ellor afsöndring

bildade delarnes försäljning.

Beträffande frågan om att vid den redan beslutade försäljningen

af vissa kronoegendomar styckning af dem må ega rum för beredande

af bostadstomter, har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka hvad

Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit. En så långt gående styckning

har nemligen utskottet funnit kunna i många fall medföra betänkliga

olägenheter. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har uti

sitt i detta ärende afgifna.utlåtande, som, i hvad det berör frågan om

styckning af kronojord invid städer och köpingar, öfverensstämmer med

den af departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll i denna

fråga utalade åsigt, anfört, att det i allmänhet vore skäl att i kronans

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

ego bibehålla kronans i eller invid städer, köpingar och stationssamhällen

belägna domäner för att, då mark kunde erfordras till anläggning1

eller utvidgning af militära etablissement, fängelser, undervisningsanstalter,

jern vägsstationer eller andra offentliga institutioner, antingen

omedelbart dertill begagnas eller ock användas för att genom byte

tillvinna kronan erforderlig tomtplats. Under vissa förhållanden kunde

kronans områden vara för städer eller andra samhällen oumbärliga för

utvidgning af hamnar, anläggning af allmänna platser o. s. v., och

deras styckning och upplåtande åt enskilde skulle då kunna lägga betänkliga

hinder i vägen för samhällets utveckling. Äfven i de fall, der

sådana omständigheter tilläfventyrs icke skulle kunna efter omsorgsfull

utredning åberopas mot den ifrågasatta åtgärden, finge det ej förbises,

att upplåtande å synnerligen billiga vilkor af byggnadstomter å domän

af ifrågavarande beskaffenhet lätteligen skulle kunna komma synnerligen

olägligt för städer och köpingar, Indika då genom statens åtgärder

kunde nödgas att, utan att sådant eljest af förhållandena betingats,

vidkännas betydande omkostnader för utvidgning af stadsplaner, anläggning

af gator och allmänna platser, ordnande af polisbevakning,

vattenledning och gatubelysning in. m. I anseende härtill skulle det

enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande helt visst finnas

tjenligast, att, såsom redan förut i flera fall skett, kronomark, som vore

belägen inom eller invid stad, köping eller annan mer bebyggd ort, vid

yppadt behof öfverlätes åt staden eller kommunen emot viss köpeskilling

eller utbyte af annan jord. Med afseende å kronoegendomar,

livilka icke vore belägna invid någon mer bebyggd ort, har Kongl Maj:ts

befallningshafvande påpekat, att en familj behöfde ej blott bostad, utan

äfven inkomst vare sig af den jord, den bebodde, eller genom arbetsförtjenst

samt att styckningen således icke kunde vara att förorda, der

ej bebyggaren antingen erhölle mark af den vidd och beskaffenhet, att

lian af densamma kunde hafva sin bergning, eller ock kunde i närheten

påräkna stadig arbetsförtjenst, i brist hvarå upplåtelsen af jord å statens

sida sannolikt skulle för vederbörande kommun medföra ökad fattigvårdstunga.

Instämmande i hvad Kongl. Maj ds befallningshafvande sålunda yttrat,

får utskottet tillägga, att det med skäl torde kunna befaras,

att vid ifrågavarande egendomars styckning till tomtplatser och dessas

försäljning spekulanter skulle komma att uppträda, livilka, då de

vore i tillfälle att erbjuda större köpeskilling än andra, icke skulle

kunna afvisa^, utan komme att i första hand inköpa tomterna för

att sedermera afyttra dem hvar för sig och sålunda antingen genom

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68. 33

oförmånligare köpevilkor för de mindre bemedlade omöjliggöra deras

förvärfvande eller bereda sig en vinst på bekostnad af just dem,

hvilka man genom styckningen velat tillgodose.

Härvid bar utskottet visserligen icke förbisett, att det någon gångmå

kunna befinnas lämpligt att vid försäljning af kronodomän i större

eller mindre män stycka densamma till tomtplatser; men vid sådant

fall torde särskilda vilkor för upplåtelsen böra efter sig företeende omständigheter

uppställas, och, såsom redan förut inträffat, frågan göras

till föremål för Riksdagens pröfning.

Såsom ofvan är nämndt, innebär Kongl. Maj:ts förslag beträffande

styckning till jordbrukslägenheter af de kronodomäner, om hvilkas försäljning

beslut redan fattats, medgifvande från Riksdagens sida, att vid

sådan styckning med enskild persons hus bebyggd lott må försäljas

utan auktion; och har utskottet ansett sig böra biträda hvad Kongl.

Maj:t i detta afseende föreslagit. Utskottet har emellertid velat uttala

den mening, att i allmänhet vid styckning af kronodomän mindre jordlotter

icke höra bildas, än att deras nya egare må kunna genom deras

brukande vinna bergning för sig och sin familj. Dock torde härifrån

kunna göras undantag för den händelse, att i lägenhetens närhet finnes

påräknelig betryggande arbetsförtjenst.

I afseende å styckningen af kronoegendomar i jordbrukslotter, bebyggda

eller obebyggda, gäller för närvarande den enligt Riksdagens

skrifvelse den 11 maj 1874 och Kongl. Maj:ts bref den 29 i samma

månad och år meddelade bestämmelsen, att köpeskillingarna skola inbetalas

under loppet af sex år med en sjettedel årligen; och har Kongl.

Maj.t nu föreslagit, att köpeskillingarna i dessa fall må, liksom vid afsöndringar

från kronoegendomar vid deras försäljning redan är enligt

Riksdagens skrifvelse \den 13 maj 1891 och kongl. brefvet den 22 december

1893 medgifvet, erläggas under loppet af tio år med en tiondedel

årligen. Mot en sådan, till köpares förmån ledande förändring i

vilkoren för försäljning åt kronodomäner genom deras styckning till

jordbrukslägenheter har utskottet icke haft något att erinra.

Vidkommande härefter Kongl. Maj:ts förslag, i hvad det afser medgifvande

att i vissa fall styckning af och afsöndringar från ki''onoegendomar

må i. afseende å dem, som enligt gällande bestämmelser skola

vid arrendetidens slut till föruyadt arrende utbjudas, ega rum, har utskottet

ansett, att, liksom Riksdagens medgifvande jemlikt 77 § regeringsformen

maste inhemtas till sadana domäners försäljning'' i deras

helhet, frågor om dessa egendomars styckning eller om afsöndring

derifrån böra jemväl i hvarje fall underställas Riksdagens pröfning.

Bih. till Rikad. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 48 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

Utskottet finner visserligen dylik styckning och afsöndring vara, der

förhållandena sådant föranleda, önskvärd till beredande af tillfälle för

obemedlade eller mindre bemedlade att bilda egna jordbruk. Men detta

afsevärda syfte torde icke motverkas genom att dessa frågor i hvarje

särskild! fall hänskjutas till Riksdagen, förutsatt att dess medgifvande

till förekommande af styckning eller afsöndring inhemtas i god tid, förr

än en arrendeledig domän bör, med iakttagande af gällande föreskrifter,

på förnyadt arrende upplåtas. Och äfven om talrika förslag till

Riksdagen i dessa ämnen skulle vara att emotse, lärer ej Riksdagens

tid deraf blifva i nämnvärd män upptagen, då ju Kongl. Maj:t icke

lärer underlåta att i ett sammanhang till Riksdagen göra de framställningar

i afseende å ifrågavarande upplåtelser af kronojord, som för

hvarje år kunna ifrågakomma.

I afseende å de bestämmelser, hvilkas fastställande Kongl. Maj:t, i

sammanhang med det föreslagna medgifvandet till styckning af eller

afsöndring från kronodomäner, ifrågasatt, har utskottet, som, enligt hvad

ofvan anförts, ansett sig böra biträda förslaget om köpeskillingarnas

inbetalande under loppet af tio år med en tiondedel årligen, äfven i

öfrig! hufvudsakligen velat ansluta sig till hvad Kongl. Maj:t hemstält.

Äfven vid gillande af utskottets uppfattning derom att Riksdagens

medgifvande till styckningar och afsöndringar bör, beträffande egendomar

med ett arrendevärde af öfver 500 kronor, för hvarje särskildt fall

inhemtas, torde det befinnas lämpligt att, på sätt Kongl. Majd ifrågasatt,

förslag till styckning och afsöndringar skola uppgöras i sammanhang

med den uppskattning af kronoegendomar, som före deras förnyade

utarrendering eger rum. Ty genom dylika åtgärder sättes Kongl.

Majd i tillfälle att före hvarje förnyad utarrendering bedöma, huruvida

framställning om sådan st}^ckning eller afsöndring bör till Riksdagen

aflåtas; och derigenom varder otvifvelaktigt syftemålet att, der så ske

kan, åstadkomma mindre jordbrukslägenheter till försäljning i väsentlig

mån främjadt.

Likaledes anser ut skottet att, såsom Kongl. Maj ds förslag innehåller,

vid försäljning af lägenhet, som är bebyggd med enskild person tillhörande

boningshus, lägenheten bör hembjudas denne till inlösen, så

att vid sådant fall offentlig auktion ej må ega rum. Men utskottet har

trott sig böra tillse, huruvida icke äfven vid andra tillfällen auktion må

kunna undvikas.

I enlighet med hvad Kongl. Majd föreslagit, synes vid den uppskattning

af kronoegendomar, som före deras försäljning eller förnyade

utarrendering skall ega rum, böra, jemte förslag till styckning och af
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68. 35

. i

söndring, verkställas uppskattning å de till styckning eller afsöndring

ifrågakommande lägenheterna; och derest sedermera anbud inom viss

förut kungjord tid erhålles å sådan lägenhets inköpande för det uppskattade

försäljningsvärdet, anser utskottet köpeanbudet höra, derest i

öfrigt hinder ej möter, antagas; och skulle lägenheten följaktligen ej

heller i detta fall komma att å auktion utbjudas.

Hvad vidare angår de ifrågavarande bestämmelserna angående förenämnda

lägenheters försäljning, bär utskottet icke haft annat att erinra

än att, då, med den inskränkning utskottet anser böra göras i afseende

å det föreslagna medgifvandet för Kongl. Maj:t att, utan Riksdagens

hörande i hvarje särskildt fall, förordna om styckningar och afsöndringar

beträffande kronolägenheter, Kongl. Maj:t skulle ega omedelbart

besluta om dylika åtgärder endast i fråga om sådana domäner, angående

hvilkas försäljning redan nu är förordnadt och i afseende å hvilka

de inflytande köpeskillingarnas användande äfven är beslutadt, den bland

förenämnda bestämmelser intagna föreskriften om inflytande köpeskillingars

disponerande synes böra utgå.

Beträffande slutligen förslaget, att Kongl. Maj:t måtte bemyndigas

att af tillgängliga medel förskjuta ett belopp af högst 20,000 kronor

till bestridande af kostnader för upprättande af planer till afdikning

och odling af myrtrakter å kronomark inom Vesterbottens och Norrbottens

län, har utskottet, som till fullo uppskattar vigten och betydelsen

af att dylika utdikningar i öfre Norrland må till klimatets förbättrande

och till främjande af uppkomsten af jordbruk kunna åstadkommas,

ansett sig böra förorda hvad Kongl. Maj:t i detta hänseende

hemstält, dervid utskottet endast velat tillägga, att utskottet förestält

sig, att planer till afdikning och odling böra, på sätt departementschefen

jemväl ifrågasatt, åtföljas af kostnadsförslag.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen

bo) medgifver,

a) att styckning antingen i sin helhet eller delvis

till smärre jordbrukslägenheter må under iakttagande

af nedannämnda bestämmelser få ega rum af sådana

under förvaltning af domänstyrelsen stälda och för

statsverkets räkning utarrenderade egendomar, som

vid nu löpande arrendetids utgång, enligt Riksdagens

beslut, skola försäljas och hvilka med afseende å sär
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

skilda omständigheter befinnas för en sådan styckning

lämpliga;

b) att afsöndringar till mindre jordbrukslägenheter

jemväl må, under iakttagande af nedannämnda bestämmelser,

tillåtas från kronoegendomar, om bvilka nyss

blifvit sagdt, ej mindre der egendomens saknad af

byggnader eller vissa egors mera aflägsna belägenhet

från stamhemmanet göra sådana afsöndringar särskildt

lämpliga, utan äfven i alla de fall i öfrigt, der sådana

afsöndringar utan egentlig skada eller olägenhet för

stamhemmanets skötsel och brukande anses kunna

ega rum;

c) att förslag till dylika styckningar eller afsöndringar

må uppgöras i sammanhang med den uppskattning

af kronoegendomar, som före deras försäljning eger

rum, dervid uppskattning särskildt af de till styckning

eller afsöndring föreslagna lägenheterna bör ske;

d) att i afseende å öfriga under domänstyrelsens

förvaltning stälda, för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar, hvilka anses vara till styckning eller

afsöndring för beredande af mindre jordbrukslägenheter

lämpliga, förslag till styckning eller afsöndring må i

sammanhang med deras uppskattning för förnyad utarrendering,

på sätt i föregående punkt förmäles, uppgöras

och, derest Kongl. Maj:t finner sådan styckning

eller afsöndring böra ega rum, Riksdagens pröfning

underställas;

e) att, der föreslagen styckning eller afsöndring i

behörig ordning blifvit beslutad, lägenhet, som icke

är bebyggd med enskild person tillhörande boningshus,

skall, der den ej kan genom dess utbjudande under

hand till åsatt saluvärde afyttras, å offentlig auktion

till den högstbjudande försäljas;

f) att lägenhet, som är bebyggd med enskild person

tillhörande boningshus, må hembjudas denne till inlösen

mot det lägenheten åsätta försäljningsvärde;

g) att, der hembud å bebyggd lägenhet icke antages,

frågan om lägenhetens särskilda föryttring må

förfalla, derest icke den egendom, dit lägenheten hör,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

37

skall, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, styckas i mindre

områden, i hvilket fall lägenheten skall på förenämnda

sätt antingen under hand eller på offentlig auktion försäljas

;

h) att köpare af lägenhet, som enligt nu föreslagna

bestämmelser försäljes, skall, derest han sådant

åstundar, ega inbetala köpeskillingen under loppet af tio

år med en tiondedel årligen, så vida han ställer godkänd

säkerhet, der lägenheten är bebyggd, för köpeskillingens

inbetalning på föreskrifvet sätt, och, der

lägenheten är obebyggd, för fullgörande af de af betalningar,

som erfordras för halfva köpeskillingens erläggande,

samt med det ytterligare vilkor i fråga om

obebyggd lägenhet, att, om lägenheten ej före utgången

af det femte året blifvit med bostad och, der så erfordras,

med för lägenhetens skötsel i öfrigt nödiga

byggnader försedd, ogulden köpeskilling då skall anses

till betalning genast förfallen;

i) att upplåtelsen må ega rum enligt den i gällande

eller blifvande lagstiftning stadgade ordning för jordstyckning,

som af Kongl. Maj:t i hvarje fall pröfvas

lämpligast;

k) att när lägenhet, som för föryttring till enskild

person afskiljes från kronoegendom, får mantal sig

sig åsatt, sådan lägenhet bör försäljas utan förbehåll

af någon kronotionde eller sådan grundränta, som

utgår endast af kronoskatteegendomar, äfvensom i

jordeboken upptagas under titel »utsockne eller allmänt

frälse» och för betecknande af denna sin natur få sig

påförd ränta till kronan i likhet med andra frälsehemman

i orten; samt

l) att Kong]. Maj: t må beträffande ifrågavarande

upplåtelser meddela de närmare bestämmelser, som

kunna finnas erforderliga;

2:o) bemyndigar Kongl. Maj:t att för upprättande

af planer och kostnadsförslag till afdikning och

odling af sådana myrtrakter å kronomark inom Vesterbottens

och Norrbottens län, som lämpa sig för upplåtelse

till odlingslägenheter, af tillgängliga medel

Eib. till Riksd. Prof. 1884. 4 Sami. 1 Afd. 48 Haft. 6

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

förskjuta ett belopp af högst 20,000 kronor, att sedermera

hos Riksdagen till ersättande anmälas.

Stockholm den 27 april 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation:

vid punkten l:o) af ofvannämnda utlåtande:

af herrar A. Persson och O. Jonsson;

vid punkten 2:o) af utlåtandet:

af herrar H. Andersson, C. Persson och N. Nilsson, hvilka yrkat,

att utskottets hemställan skulle erhålla följande lydelse:

»att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen

l:o — — — — — —--— — —----

2:o —- — — — bemyndigar Kongl. Maj:t att för upprättande

af planer och kostnadsförslag till afdikning

och odling af sådana myrtrakter å kronomark inom

Vesterbottens och Norrbottens län, som lämpa sig för

upplåtelse till odlingslägenheter, af tillgängliga medel

förskjuta ett belopp af högst 10,000 kronor, att sedermera

hos Riksdagen till ersättande anmälas.»

ti''- '' : Tvf''vAr.rifu ->b tJobi ,t'' ''j i.r AtU.ji i.r

Herr F. Boström har begärt få antecknadt, att han icke inom

utskottet deltagit i förestående ärendes behandling.

Stockholm, K. L. Beckman, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.