Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

1894-02-16 · 117 sidor, varav 106 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 106 av 117 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1894:7, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 10 februari 1894, kl. 8 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

(2:dra U. A.)

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

l:o) I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna

proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t

föreslagit, att det i staten för civildepartementets afdelning af Kongl.

Maj:ts kansli upptagna anslag för amanuenser, vikariatsersättning och

renskrifning m. m. måtte från dess nuvarande belopp, 15,000 kronor,

höjas till 18,000 kronor eller med 3,000 kronor, hvarigenom alltså

anslaget till civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli skulle

i sin helhet ökas från 76,700 kronor till 79,700 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden

den 13 januari 1894 har föredragande departementschefen till

en början erinrat, att i den af Riksdagen år 1878 faststälda staten för

civildepartementets expedition upptagits ett anslag af 15,000 kronor

till departementschefens förfogande för amanuenser, vikariatsersättning

och renskrifning m. m., af hvilket anslag utgått dels kostnaderna för

renskrifning, dels vikariatsersättningar under semester för departementets

embets- och tjenstemän, dels ock fasta arfvoden åt en amanuens

flik. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 5 Häft. 1

Ang. höjning

af anslaget

till amanuenser

m. m.

L1-]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

å hvar af departementets fem byråer med 1,100 kronor till hvar, eller

tillhopa 5,500 kronor, samt arfvode åt en amanuens, som anstalts till

biträde åt registratorn, med 600 kronor. Det derefter återstående beloppet

användes dels till gratifikationer åt de extra ordinarie tjenstemän

i departementet, hvilka icke hade fasta arfvoden såsom amanuenser å

byråerna, dels ock till ersättning, med 1 krona 50 öre om dagen, åt

de extra ordinarie vaktmästare, hvilka turvis, en för hvarje dag, fullgjorde

samma tjenstgöring, som fordrades af de ordinarie vaktmästarne.

Anslaget hade emellertid, fortsätter departementschefen, under de

senare åren visat sig alltmera otillräckligt att bereda sist omförmälde

extra ordinarie tjenstemän en efter deras arbete någorlunda afpassad

godtgörelse. Detta förhållande vore beroende derpå att, i följd af den

alltmer ökade tillströmningen af mai, utgifterna för renskrift betydligt

stegrats. Medan renskrifningskostnaderna år 1879, eller det första året,

som departementets nya stat tillämpades, utgjorde 1,930 kronor 22 öre,

hade dessa kostnader uppgått år 1888 till 3,105 kronor, år 1889 till

3,609 kronor 56 öre, år 1890 till 3,121 kronor 50 öre, år 1891 till

3,223 kronor 89 öre, år 1892 till 3,530 kronor 95 öre och år 1893 til!

3,942 kronor 25 öre, eller mer än dubbelt mot hvad dessa kostnader

utgjorde år 1879. Då de fasta amanuensarfvodena för år uppginge tillsammans

till 6,100 kronor, af hvilket belopp dock stundom någon ringa

del kuude besparas i följd af innehafvarnes tjenstledighet, samt vikariatsersättningarna

under semester årligen uppginge till 2,400 å 2,500 kronor,

och ersättningarna till extra vaktmästare utgjorde omkring 450 kronor

för år, insåges lätt att det belopp, som kunde användas till gratifikationer

åt de extra ordinarie tjenstemännen, blefve jemförelsevis ringa.

År 1879 kunde till dylika gratifikationer användas 3,700 kronor, men

det för detta ändamål disponibla beloppet hade sedermera sjunkit, så

att det år 1892 utgjorde blott 2,600 kronor och år 1893 allenast 2,125

kronor. Det högsta gratifikationsbeloppet utgjorde sistnämnda år 325

kronor och det lägsta 50 kronor. Medeltalet hade samma år varit

177 kronor.

Då i betraktande toges, att ifrågavarande extra ordinarie tjenstemän

i allmänhet dagligen tjenstgjorde i departementet, syntes det

departementschefen att den godtgörelse, som tilldelades dem, icke stode

i skäligt förhållande till det arbete, de fullgjorde. Det kunde visserligen

icke frågasättas att bereda dem full ersättning för deras arbete, men

då deti måste ligga i departementets intresse, att ett antal yngre tjenstemän,

utan att behöfva alltför mycket splittra sin verksamhet åt olika

håll, egnade sig åt departementets tjenst, kunde det icke annat än

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

3

lända till men för departementet, om utväg saknades att åt dem af

desse tjenstemän, hvilka ansåges förtjente att vid departementet fästas,

bereda en någorlunda skälig godtgörelse.

Äfven de fasta arfvodena åt amanuenserna å departementets byråer

ansåge departementschefen väl knappa i förhållande till den tjenstgöring,

som ålåge desse tjenstemän och hvilken upptoge större delen

af förmiddagen och dessutom merendels vore förenad med hemarbete.

Dessa arfvoden vore också lägre än de, som åtnjötes inom andra statsdepartement.

Så uppginge amanuensarfvodet i landtförsvarsdepartementet

till 1,500 kronor samt i finans- och ecklesiastikdepartementen

till 1,200 kronor. I sistnämnda departement åtnjöte derjemte äfven de

med fast arfvode aflönade amanuenserna gratifikationer, hvilkas belopp

sistlidna år vexlade mellan 110 och 190 kronor. Någon förhöjning af

amanuensernas i civildepartementet arfvode syntes derför vara af omständigheterna

påkallad.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt ansåge^sig departementschefen

ega skäl att föreslå en ökning af det till amanuenser, vikariatsersättning

och renskrifning m. m. i civildepartementet nu anvisade

anslagsbeloppet; och då antagligt vore, att kostnaderna för renskrifning

fortfarande skulle i följd af målens tillväxt komma att stiga, syntes

ökningen icke böra sättas lägre än till 3,000 kronor

Då den af departementschefen framlagda redogörelsen gifver vid

handen, att ifrågavarande anslag under de senaste åren i allt större

utsträckning tagits i anspråk för bestridande af kostnader för renskrifning,

samt att i följd häraf den ersättning, som af anslaget kunnat beredas

departementets extra ordinarie tjenstemän år för år nedgått, finner

utskottet en förhöjning af anslaget vara af behofvet påkallad ; men

vid det förhållande att, enligt hvad departementschefen upplyst, sedan

år 1879, då den för departementet gällande stat först tillämpades, de

årliga renskrifningskostnaderna ökats med omkring 2,000 kronor, anser

utskottet förhöjningen kunna för närvarande till nämnda belopp begränsas,

då ju härigenom anslaget torde lemna tillgång att för godtgörelse

åt departementets extra ordinarie tjenstemän förfoga öfver

samma belopp, som vid statens fastställande varit för dem afsedt.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att det i staten för

civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

upptagna anslag för amanuenser, vikariatsersättning

och renskrifning m. m. från dess nuvarande belopp,

15.000 kronor, höjes till 17,000 kronor, eller med

2.000 kronor, samt att alltså anslaget till civildepartementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli i sin helhet

ökas från 76,700 kronor till 78,700 kronor.

Statistiska centralbyrån.

l„f''ansfag7t''J ^:o) ^ongl. Maj:t har föreslagit, att, för bestridande af kostna
tiu

officiella derua iör offentliggörande af statistiken rörande sparbanker och folkSlt7cketa

ban|ce^ samt för tryckning af blanketter till de från dessa banker till

[2.] statistiska centralbyrån ingående redogörelser, det under denna anslagstitel

uppförda reservationsanslaget till officiella statistiska trycket, 15,800

kronor, måtte höjas till 17,300 kronor, eller med 1,500 kronor, hvarigenom

alltså anslaget till statistiska centralbyrån komme att ökas från

59,900 kronor till 61,400 kronor.

Departementschefen har i förevarande ämne till statsrådsprotokollet

anfört, att sedan komiterade för afgifvande af förslag till förändrad

lagstiftning för sparbanker m. m., till följd af det komiterade genom

kongl. brefvet den 2 september 1892 lemnade uppdrag, med skrifvelse

den 12 november samma år aflemna t förslag till formulär för de statistiska

redogörelser, hvilka skulle afgifvas, jemlikt 16 § sista punkten i

lagen angående sparbanker den 29 juli nämnda år, af sparbanksstyrelserna

och, jemlikt 2 § 2 mom. i lagen af samma dag angående tillsyn

å vissa så kallade folkbanker och med folkbanker jemförliga peuningeinrättningar,

af styrelserna för folkbankerna, hade statistiska tabellkommissionen

uti häröfver afgifvit yttrande, med förmälan att kommissionen

icke funnit något att erinra mot fastställelse af de föreslagna formulären,

hemstält, att offentliggörandet af redogörelse för sparbanker

och vissa folkbanker finge verkställas genom en sjelfständig publikation,

. som under särskild littera skulle intagas i serien »Bidrag till

Sveriges officiella statistik». Efter det statistiska centralbyrån inkommit

med yttrande af den 21 februari 1893 i fråga om beloppet af den

kostnad, som kunde erfordras för sparbanksstatistikens offentliggörande

på sätt i statistiska tabellkommissionens utlåtande blifvit ifrågasatt,

hade Kongl. Maj:t genom beslut den 3 mars 1893 faststält omförmälda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

5

formulär till de statistiska redogörelser, som jemlikt förnämnda lagrum

skulle af vederbörande styrelser afgifvas, äfvensom förordnat, bland

annat, att nämnda redogörelser skulle insändas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

som hade att ofördröjligen öfversända redogörelserna

till statistiska centralbyrån; att sagda redogörelser skulle af statistiska

centralbyrån bearbetas och genom centralbyråns försorg offentliggöras

under särskild littera i serien »Bidrag till Sveriges officiella statistik»;

samt att i fråga om nämnda publikations form och utdelning samt

upplagans storlek skulle lända till efterrättelse de för utgifvandet af serien

»Bidrag till Sveriges officiella statistik» meddelade allmänna föreskrifter.

Uti sitt ofvanberörda utlåtande hade statistiska centralbyrån beräknat

kostnaden för oflfeutliggörande af statistiken rörande sparbanker

och folkbanker i en särskild littera i serien »Bidrag till Sveriges officiella

statistik» uti en upplaga af 1,350 exemplar, deruti inbegripet den särskilda

kostnad för behöfliga blanketter till de från sparbankerna och

folkbankerna ingående redogörelser, som föranleddes af den beslutade

nya anordningen i afseende å ifrågavarande statistiks offentliggörande,

till 1,504 kronor 30 öre samt hemstält, att för bestridande af denna

kostnad det nuvarande anslaget till det officiella statistiska trycket,

15,800 kronor, måtte höjas med i rundt tal 1,500 kronor.

Då Kongl. Maj:tö förevarande framställning ej gifvit, anledning

till någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att, för bestridande

af kostnaderna för offentliggörande af statistiken rörande

sparbanker och folkbanker samt för tryckning af

blanketter till de från dessa banker till statistiska

centralbyrån ingående redogörelser, det under anslaget

till statistiska centralbyrån uppförda reservationsanslaget

till officiella statistiska trycket, 15,800 kronor,

liöjes till 17,300 kronor, eller med 1,500 kronor;

samt att alltså anslaget till statistiska centralb}?rån

ökas från 59,900 kronor till 61.400 kronor.

Landtmäteristaten.

3:o) I anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning och

med åberopande af hvad angående anslag till rikets allmänna kartverk

Ang.

24 andre

landtmätarelöners

uteslutande

från

anslaget.

[30

opaginerad Kontrollera mot PDF

f.

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

uing. anslag

till rikets allmänna

kartverk.

[4-]

i punkten 4:o här nedan anföres, hemställer utskottet,

att, under förutsättning att Riksdagen bifaller

utskottets hemställan i nedanstående punkt 4:o beträffande

rikets allmänna kartverk, från anslaget till

landtmäteristaten må uteslutas 24 andre landtmätarelöner,

uppgående sammanlagdt till 21,600 kronor,

samt anslaget följaktligen nedsättas från 108,800

kronor till 87,200 kronor.

Rikets allmänna kartverk.

4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för de ekonomiska

och topografiska kartarbetenas fortsatta bedrifvande dels medgifva, att

— med uteslutande ur riksstaten af den under sjette hufvudtiteln å

ordinarie stat uppförda anslagstitel »rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslag»

tillika med det derunder anvisade anslag, 6,000 kronor

— i stället må bland anslagen å riksstatens sjette hufvudtitel under

ansiagstitel »rikets allmänna kartverk», å ordinarie stat uppföras ett

anslag å 178,600 kronor; dels ock godkänna hvad i fråga om arfvoden,

reseersättningar och dylikt till de särskilda kartverkens personal blifvit

i statsrådsprotokollet föreslaget.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 69) har herr

J. H. G. Fredholrn föreslagit, att, för den händelse den af Kongl. Maj:t

föreslagna organisationen af rikets allmänna kartverk skulle af Riksdagen

bifallas, det för kartverket i så fall erforderliga anslag måtte

blifva uppfördt å fjerde i stället för å sjette hufvudtiteln.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom

Kongl. Maj: t i den till Riksdagen år 1893 aflåtna proposition angående

statsverkets tillstånd och behof för innevarande år äskat dels under

fjerde hufvudtiteln, för fortsättande af generalstabens topografiska arbeten,

å extra stat ett anslag å 90,000 kronor och dels under sjette

hufvudtiteln, utöfver det derå för rikets ekonomiska kartverk uppförda

ordinarie anslag, 6,000 kronor, å extra stat till de ekonomisk-geografiska

kartarbetena i Norrbottens län och de delar af Vesterbottens län,

som vore belägna ofvan odlingsgränsen eller inginge i kartblad, tillhörande

den under utgifning varande kartan öfver förstnämnda län,

31.000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket

45.000 kronor, eller tillsammans 76,000 kronor. Riksdagen hade beviljat

de belopp, som under sjette hufvudtiteln begärts, men af det under

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

7

fjerde kufvudtiteln äskade allenast en summa af 75,000 kronor; hvarförutom

Riksdagen, i likhet med hvad under flera föregående år skett,

medgifvit, att möjligen uppstående behållningar å de båda extra anslagen

under sjette hufvudtiteln finge användas äfven till bestridande

af utgifter för det topografiska kartverket.

I den skrifvelse af den 2 maj 1893, hvari Riksdagen för Kongl.

Maj:t anmälde sitt beslut, hade Riksdagen vid behandlingen af frågan

om anslaget till det topografiska kartverket anfört, att behofvet af ökade

hjelpmedel för bedrifvande af särskildt vissa till det topografiska kartverket

hörande arbeten väl synts Riksdagen vara till fullo ådagalagdt,

men att Riksdagen med anledning deraf ansett sig böra ingå i undersökning,

huruvida icke genom vidtagande af ändamålsenliga åtgärder

beträffande anordningen af kartarbetena i deras helhet skulle kunna

beredas möjlighet att, utan att öfverskrida summan af de till kartverken

då utgående anslag och utan att träda de ekonomiska kartverkens

speciella intresse för nära, tillgodose ifrågavarande behof; samt att såsom

ett steg i sådan rigtning dervid för Riksdagen framstält sig ett återupptagande,

ehuru i betydligt modifierad form, af den plan till de allmänna

kartarbeteuas bedrifvande, som Kongl. Maj:t i anledning af 1880

års Riksdags skrifvelse i ämnet framlagt för 1885 års Riksdag, men

som då icke vunnit Riksdagens godkännande.

Enligt denna plan, skulle de ekonomiska och topografiska kartverken

i afseende å personal och anslag sammanslås till ett enda kartverk,

benämdt • rikets allmänna kartverk, hvarjemte vederbörande anslag

skulle något .höjas och åtskilliga förenklingar vidtagas i arbetsmetoderna''.

Riksdagen förestälde sig att, om en närmare förening

mellan de olika kartverken kunde åstadkommas så till vida, att dels

de till dem utgående anslag sammanfördes till ett enda, hvilket af

Kongl. Maj:t sedermera finge mellan de tre verken fördelas, dels ock

de hinder, hvilka för närvarande i viss mån förefunnes för användande

af ett verks personal för något af de andras behof, undanröjdes, härigenom

skulle beredas afsevärda fördelar, och detta icke allenast för de

topografiska, utan äfven för de ekonomiska kartarbetena. Olägenheten

af att de till de allmänna kartarbetena anvisade anslagep vore till på

förhand af Riksdagen bestämda belopp fördelade mellan de tre verken

syntes Riksdagen tydligen framgå deraf, att verkens arbeten vore i

vissa afseenden likartade och i andra åter af hvarandra beroende. Det

närmare samarbete mellan verken, som skulle möjliggöras genom den

af Riksdagen förordade anordningen, måste enligt Riksdagens förmenande

vara egnadt att åstadkomma en minskning i åtskilliga ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

giftsposter, hvarigenom åter ökade medel kunde blifva tillgängliga för

tillgodoseende af sådana grenar af det allmänna kartläggningsarbetet,

hvilka vid hvarje tidpunkt kunde anses företrädesvis deraf vara i behof.

I afvaktan på att utredning och förslag i det ofvan augifna syftet

blefve af Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagdt, ansåge sig Riksdagen

icke kunna medgifva någon förhöjning af anslaget till de topografiska

arbetena.

Beträffande anslagen till rikets ekonomiska kartverk hade Riksdagen

uti ifrågavarande skrifvelse af den 2 maj 1893 anmält, att hvad Kongl.

Maj:t derutinnan för innevarande år äskat och föreslagit icke gifvit anledning

till annan särskild erinran, än att Riksdagen, med afseende å

innehållet af den i statsrådsprotokollet rörande sistberörda anslagstitel

afgifna promemoria af afdelningschefen vid generalstabens topografiska

afdelning, velat framhålla angelägenheten deraf att definitivt beslut

snarast fattades, huruvida den ursprungligen allenast för Norrbottens

län afsedda, enklare och i mindre skala försiggående ekonomiska kartläggningen

skulle utsträckas längre söderut, än nu vore bestämdt, eller

icke; och hade Riksdagen i detta hänseende förestält sig att, med afseende

ej mindre å ifrågavarande kartläggnings relativa billighet, än

äfven derå att skalan och metoden syntes vara fullt tillfyllestgörande

äfven för de inre, glest bebyggda delarne af mellersta Norrland samt

möjligen äfven för vissa delar af södra Norrland och norra Svealand,

samma kartläggning borde få fortgå icke obetydligt längre söderut,

hvarigenom de för fullbordande af hela landets ekonomiska kartläggning

erforderliga kostnaderna skulle nedbringas och till följd deraf,

om nu utgående anslagsbehof fortfarande under en följd af år anvisades,

denna kartläggning komma att fullbordas tidigare än man nu kunde

beräkna.

Departementschefen har härefter redogjort för kartverkens förnämsta

utvecklingsskeden och deras nuvarande ställning; och tillåter

sig utskottet att till denna, å sid. 8—23 i statsrådsprotokollet intagna

redogörelse hänvisa.

I anledning af Riksdagens anförda skrifvelse af den 2 maj 1893

hade, meddelar departementschefen vidare, utlåtanden till Kongl. Maj:t

afgifvits dels af afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning,

dels ock af kommissionen för de allmänna kartarbetena.

I sitt berörda utlåtande hade afdelningschefen vid generalstabens

topografiska afdelning till behandling upptagit de bestämmelser, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

9

uti ofvan oinförmälda, för 1885 års Riksdag framlagda proposition blifvit

föreslagna att vid det fortsatta bearbetandet af landets allmänna kartverk

tillämpas; och hade afdelningschefen i anledning af dessa, i 11

särskilda punkter sammanfattade bestämmelser hufvudsakligast yttrat:

A) beträffande skalorna (punkterna 1—5 i 1885 års förslag):

Hvad uppmätningsskalorna beträffade, afsåge de då föreslagna bestämmelserna

för ekonomiska kartverket att till och med 29:de bladvåden

å den för generalstabens karta öfver Sverige gällande bladindelning

skulle användas skalan 1 : 20,000 samt för topografiska kartverket att

för redan i skalan 1 : 20,000 planmätta områden, i afseende å hvilka

topografisk kartläggning icke egt rum, skulle ske höjdmätningar i skala

1 : 50,000 och för icke planmätta områden skulle ske fullständig uppmätning

således äfven planmätning dels i skala 1 : 50,000 af kustlandet,

som läge emellan 29:de bladvåden och södra gränsen af Norrbottens

län, äfvensom för området kring de vigtigaste kommunikationslederna

genom Jemtland och omkring Storsjön samt dels i skalan

1 : 100,000 för hela det öfriga området, med de undantag, som kunde

befinnas nödiga för de delar af Vesterbottens läns fjelltrakter, der ingen

afvittringsmätning egt rum.

I dessa grunder, hvilka sedan en följd af år, der deras användning

ifrågakommit, faktiskt tillämpats, hade afdelningschefen ej att

föreslå andra ändringar än sådana, som betingades deraf, att enligt

hans åsigt dels mätuingsskalor borde bestämmas ej allenast för hela

landets topografiska kartläggning, utan äfven för hela landets ekonomiska

kartläggning, dels den topografiska kartläggningen i den mindre

skalan 1 : 100,000 borde utan olägenhet kunna utsträckas äfven öfver

Vesterbottens läns kustland.

I fråga om den ekonomiska kartläggningen ansåge afdelningschefen:

att plankarta i skala 1 : 20,000 borde upprättas endast öfver Sveaoch

Götaland med undantag af Kopparbergs län;

att, i likhet med hvad hittills egt rum inom Norrbottens län, å

karta i skalan 1 : 100,000 borde inrymmas såväl den topografiska beteckningen

(ytfcrmerna) som ock den ekonomiska (hemmansgränser,

inegor m. m.) inom de delar af Norrland, hvilka vore så glest bebodda

och odlade, att sådant kunde ske, utan att kartan blefve öfverlastad

med beteckningar och derigenom otydlig; hvarvid, om denna

dubbla beteckning äfven ej kunde införas å konceptkartorna inom hela

det område, som vore föreslaget att topografiskt uppmätas i skalan

1 : 100,000, afdelningschefen ansåge, att sådant dock borde kunna ske ej

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 5 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

blott inom nästan hela Vesterbottens län, utan äfven inom vidsträckta,

glest befolkade delar af de söder derom belägna norrländska länen och

Kopparbergs län; samt

att för öfriga delar af landet, om särskild ekonomisk kartläggning

öfver dem framdeles skulle ega rum, skalan 1 : 50,000 borde användas.

Beträffande den topografiska kartläggningen äf Vesterbottens läns

kustland, syntes det afdelningschefen, att detta område ej ur någon

synpunkt kräfde utförligare kartläggning än den, som blifvit använd

inom Norrbottens län, eller i skalan 1 : 100,000, helst en del redan

blifvit i denna mindre skala uppmätt för fullbordande af kartan öfver

sistnämnda län. Genom kartläggningen af ett område af 150 qvadratmil

inom Vesterbottens kustland i skalan 1 : 100,000 i stället för i

skalan 1 : 50,000 skulle kostnaden och tiden för fullbordandet af landets

kartläggning ej obetydligt förminskas. Erfarenheten hade nemligen

gifvit vid handen, att hvarje qvadratmil i den större skalan inom södra

Sverige kräfde, med jemngod personal, ungefär fyra gånger så lång

arbetstid och tre gånger så stor kostnad, som kartläggning i den mindre

skalan af motsvarande ytvidd inom norra Sverige. Om den mindre

skalan användes, skulle kartläggningen af hela Vesterbottens län kunna

i ett sammanhang under de närmaste åren fullbordas, då åter, om länets

nedom odlingsgränsen belägna del skulle uppmätas i två olika skalor,

den nu pågående kartläggningen af fjell- och skogsbygden visserligen

kunde inom några år väntas fullbordad, medan deremot den söderifrån

fortgående mätningen i skalan 1 : 50,000 ej kunde nå Vesterbottens

läns kustland förr än omkring 20 år härefter.

Hvad anginge den i andra punkten af 1885 års förslag intagna

bestämmelse, att de stomkartor, som sammansattes till underlag för topografisk

uppmätning af de delar af landet, hvilka icke blefve föremål

för kartläggning i skalan 1 : 20,000, borde utarbetas med hänsyn till

att äfven kunna läggas till grund för ekonomiska mätningars utförande,

så förklarade afdelningschefen sig anse detta vara en synnerligen vigtig

bestämmelse för undvikande af dubbelarbete, och just med hänsyn härtill

ansåge afdelningschefen, att uppmätningsskalan nu borde fastställas för

den ekonomiska kartläggningen äfven norr om 29:de bladvåden.

I afseende å utgifning sskalorna hade afdelningschefen erinrat, att

i 1885 års förslag ifrågasatts, att (3:e punkten) den ekonomiska plankartan

i 1 : 20,000 skulle utgifvas i oförminskad skala i färgtryck och

med användning af något billigt reproduktionssätt; att (4:de punkten)

utgifning af den topografiska kartan i skalan 1 : 100,000 skulle fort
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

11

sättas efter oförändrad plan, men med användande af heliogravyr i stället

för den gravyrmetod, som dittills begagnats, och att (öde punkten)

framdeles skulle bestämmas, huru öfvergången till de skalor, hvari

kartorna öfver Norrbottens län utgåfves, skulle ordnas efter en med

afseende på bladindelningen lämplig gräns.

Beträffande 3:e punkten hade afdelningschefen förklarat, att man

ännu ej vore i stånd att åstadkomma en nöjaktig reproduktion i färgtryck

i skala 1 : 20,000 så billig, att kostnaden derför ej öfverstege

den, som betingats af den hittills använda utgifningsskalan 1 : 50,000,

hvilket ej heller borde förvåna, om man besinnade, att samma ytvidd

på marken i den förra skalan upptoge på kartan mer än sex gånger

så stor vidd som å den senare, samt att de billigare reproduktionsmetoderna,

der fotografisk afbildning spelade en stor roll, fordrade, för

att kartorna skulle i de minsta detaljerna blifva fullt tydliga, en förnyad

renritning af de på fältet uppmätta originalkartorna.

Angående den i 4:de punkten omnämnda koppargravyren upplyste

afdelningschefen, att denna sedan flera år blifvit helt och hållet

utbytt mot heliogravyr i förening med gravyr för hand, hvilken metod

befunnits lämplig icke blott för generalstabens karta i skalan 1 : 100,000,

utan äfven för Norrbottens-kartan i 1 : 200,000, så att 14 blad af den

förra och 32 blad af den senare hittills blifvit på detta sätt reproducerade.

Genom denna metods användning hade såväl kostnaden som

tiden för ett kartblads reproduktion nedbragts till hälften mot hvad

den förut använda handgravyren betingat.

I öfrigt hade afdelningschefen ingenting att erinra vid 1885 års

förslag om skalovna och sammanfattade de bestämmelser, han ansåge

böra gälla i fråga om dessa och hvad dermed egde omedelbart samband,

sålunda:

l:o) att för landets ekonomiska och topografiska uppmätning och

kartläggning, i likhet med hvad hittills egt rum, tre olika skalor användas,

nemligen:

a) skalan 1:20,000 för ekonomisk plankarta, försedd med höjdsiffror,

öfver Göta- och Svealand, med undantag för Kopparbergs län;

b) skalan 1 :50,000 dels för topografisk kartläggning af några

ännu återstående områden söder om 29. bladvåden och af hela det

norrländska kustlandet intill Vesterbottens läns södra gräns, samt vissa

delar af det inre Jemtland, dels för ekonomisk kartläggning, der sådan

framdeles kan ifrågakomma, inom de delar af landet, som ej äro under

mom. a) och c) omnämnda;

c) skalan 1:100,000 dels för topografisk uppmätning af hela den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

del af landet, som ej redan är uppmätt eller under mom. b) föreslagen

att i större skala topografiskt uppmätas, dels för- ekonomisk kartläggning

af de områden inom norra Sverige, hvilka äro så glest bebodda

och odlade, att, likasom hittills skett inom Norrbottens län, både de

topografiska och de ekonomiska beteckningarne kunna på samma karta

i skalan 1 : 100,000 inmätas, utan att kartan deraf blifver öfverlastad

och otydlig;

2:o) att de stomkartor, som sammansättas till underlag för topografisk

uppmätning af de delar af landet, hvilka ej blifvit föremål för

kartläggning i skalan 1 : 20,000, utarbetas med hänsyn till att äfven

kunna läggas till grund för ekonomiska mätningars utförande;

3:o) att den i skalan 1 : 20,000 upprättade och med höjdsiffror

fullständigade ekonomiska plankartau tillsvidare såsom hittills utgifves

med färgtryck i 1 : 50,000 eller större skala, för så vidt dertill erforderliga

medel kunna från vederbörande län erhållas;

4:o) att utgifningen af såväl generalstabens karta i skalan 1:100,000

som Norrbottens läns karta i skalan 1 : 200,000 fortsättes efter oförändrad

plan och med nu använda arbetsmetoder, samt att sistnämnda

karta utsträckes äfven öfver hela Vesterbottens län jemte af bladindelningen

betingade delar af angränsande län; samt

5:o) att framdeles, sedan under arbetenas fortgång närmare kännedom

vunnits om på frågan inverkande förhållanden, efter pröfning af

vederbörandes förslag fastställes, huru öfvergången lämpligast skall ske

från kartan i 1 : 200,000 öfver landets nordliga del till den från landets

sydligare delar norrut fortgående utgifningen af kartan i 1 : 100,000.

B) Beträffande organisationen (punkterna 6—11 i 1885 års förslag):

Efter erinran att punkten 6 i förslaget innehölle, att det ekonomiska

kartverket i afseende på personal och anslag skulle förenas med

generalstabens topografiska afdelning, hvilken afdelning det alltså skulle

åligga att med biträde af den i punkten 7 omnämnda personal utföra

alla med landets allmänna kartläggning och beskrifning förenade arbeten,

anförde afdelningsehefen, att vid studiet af den behandling,

kartverksfrågan erhållit vid 1885 års riksdag, förefölle det, som om det

varit med anledning af bestämmelserna i denna 6:te punkt, hvilka för

öfrigt syntes afdelningsehefen ej stå väl tillsammans med bestämmelserna

i punkten 11, som Riksdagen ej kunnat ena sig om det''framlagda

förslagets antagande. Någon förändring uti nuvarande organisation

ansåge afdelningsehefen sig derför icke böra föreslå.

De i Riksdagens skrifvelse af år 1893 antydda hinder, som för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

13

närvarande i viss mån förefunnes för användningen af ett verks personal

för något af de andras behof, kunde emellertid, enligt afdelningscliefens

åsigt, lättast undanrödjas derigenom, att gemensam arbetsplan

årligen uppgjordes för samtliga de ekonomiska och topografiska kartarbetena,

hvilken inför Kongl. Maj:t blefve föredragen i samband med

kartverkens gemensamma inkomsts- och utgiftsstat, och hvaraf personalens

användning för året framginge.

Hvad anginge punkterna 8, 9 och 10 i 1885 års förslag, innefattande

bestämmelser angående arfvoden och ersättningar till kartverkens

personal, så ville afdelningschefen icke ifrågasätta ett fjerde

ålderstillägg åt kartograferna, på sätt år 1885 föreslagits, eller förhöjning

i de till dem enligt kongl. brefven den 16 juni 1875 och den 30

maj 1884 nu utgående arfvoden och ersättningar utom i ett fall, nemligen

rörande reseersättningen till de kartografer och extra biträden,

hvilka utförde stomkartearbeten. Den med dessa arbeten sysselsatta

personal måste nemligen väljas med särskildt afseende på dess lämplighet

för sådana arbeten och kunde således ej ofta ombytas, hvadan de

med dessa arbeten förenade ökade resekostnaderna drahbade gång efter

annan samma personer, hvilka dock icke borde betrakta stomkartearbetena

såsom betungande, utan snarare såsom förtroendeuppdrag. Då vid

stomkartearbetena en fåtalig personal rörde sig öfver hela den yta, som

sedan utförligare kartlades af samtlige de öfrige kartograferna, af hvilka

hvar och eu i allmänhet uppehölle sig hela sommaren inom en eller

några få socknar, samt då dessutom stomkartepersonalen måste verkställa

många resor för att uppsamla kartor, som ej stått att erhålla i

landtmäterikontoret i Stockholm, vore uppenbart, att stomkartearbetena

betingade högre rese- och sannolikt äfven lefnadskostnader än de öfriga

arbetena, hvarför också åt de kartografer, som sysslat med stomkartearbetena,

vid åtskilliga tillfällen beredts särskilda gratifikationer; och

ansåge afdelningschefen på grund af hvad han sålunda anfört, att den

nu med 300 kronor till hvarje kartograf utgående årliga reseersättningen

under sommararbetena borde höjas för ledaren af stomkartearbetena

till 500 kronor och för hans biträden till 400 kronor.

I afseende å punkten 11 i 1885 års förslag, som afsåge att frågor

rörande alla de allmänna kartarbetena skulle inför Ivongl. Maj:t föredragas,

och att samtliga de för dessa kartverk erforderliga anslag uppfördes

under sjette hufvudtiteln, hade afdelningschefen intet att erinra;

och sammanfattade afdelningschefen de bestämmelser angående organisationen,

han föresloge, sålunda,

6:o) att de ekonomiska och topografiska kartverkens personal,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hvarom nedan bestämmes, under kartverkschefens ledning utför alla

med landets ekonomiska och topografiska kartläggning och beskrifning

förenade arbeten i öfverensstämmelse med de allmänna grunder, som

här ofvan blifvit angifna, samt i enlighet med derför af Kongl. Maj:t,

utfärdad instruktion;

7:o) att arbetena skola utföras af, förutom de vid generalstabens

topografiska afdelning kommenderade generalstabsofficerare, hvilkas antal

genom nämnda instruktion bestämmes, och generalstabens professor,

dels civile kartografer och kartografaspiranter, dels från armén kommenderade

officerare eller underofficerare samt af qvinlig personal;

8:o) att arfvode till kartograf samt till den officer, som förordnas

att handhafva närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetenas utförande,

och till kartograf, hvilken förordnas att biträda vid kartarbetenas

öfvervakande och ledning, utgår till samma belopp, som nu

är stadgadt i kongl. brefven den 16 juni 1875 och den 30 maj 1884;

9:o) att arfvoden för öfrig civil personal, såsom gravörer m. fl.,

hvilkas aflöningsförmåner delvis måste grundas på beting, äfvensom

storleken af de dagaflöningar och reseersättningar, hvilka skola utgå

för arbete å fältet, af Kongl. Maj:t, uppå förslag af kartverkschefen,

bestämmas, samt

10:o) att alla de ekonomiska och topografiska kartarbetena rörande

frågor skola genom chefen för civildepartementet beredas och inför

Kongl. Maj:t föredragas, och att de för dessa arbeten erforderliga anslag

i sin helhet och under rubrik »till fortsatt bearbetande af rikets

ekonomiska och topografiska kartverk» uppföras under 6:te hufvudtiteln.

Slutligen hade afdelningschefen uti ifrågavarande utlåtande

yttrat sig

C) beträffande kostnaderna och tiden för kartarbetenas fullbordande

samt dervid anfört följande:

»Beräknar man nu kostnaden för kartarbetenas fullbordande under

antagande, dels att de dertill anslagna penningemedel under erforderlig

tid utgå till samma belopp som för närvarande och fördelas mellan de

olika kartverkens arbeten i hufvudsaklig öfverenstämmelse med hvad

hittills egt rum, dels att förhållandena i afseende på personalen ej ställa

sig ogynsammare än under sist förflutna tio åren, så utfaller beräkningen

på följande sätt:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

15

Inkomsterna belöpa sig enligt senaste stat till:

anslag till det topografiska kartverket...................... kronor 75,000: —

till det allmänna ekonomiska kartverket, ordi
''

narie anslag ................................................... 6,000: —

extra anslag ............................................................ 45,000: —

besparade landtmätarelöner .................................... 21,600: — 72,600: —

anslag till det ekonomisk-geografiska kartverket i Norrbottens

län .......................................................................31,000: —

Summa kronor 178,600: —)

»För fullbordandet af landets topografiska uppmätning återstår, enligt

det förslag till landets kartläggning, som på grund af. kartverkskommissionens

den 21 oktober 1882 afgifna utlåtande blifvit till 1885

års Riksdag framstäldt, äfvensom i öfverensstämmelse med afdelningschefens

vid generalstabens topografiska afdelning utredning den 16 november

1889, med den förändring, som jag i afseende å Vesterbottens

läns kustland här ofvan föreslagit, att i skalan 1 : 50,000 uppmäta omkring

400 qvadratmil, hvartill komma ytterligare omkring 250 qvadratmil

inom södra Sverige, hvilka, ursprungligen uppmätta i mindre skala

och utan erforderligt stöd af triangulering, behöfva ommätas för att

blifva likstälda med det öfriga kartverket. Af dessa 650 qvadratmil

kunna med hittills under de senare åren använda medel och arbetskrafter

omkring 25 till 30 qvadratmil årligen uppmätas, hvadan högst

25 år kunna beräknas ytterligare åtgå till denna uppmätnings afslutande

och utgifning af alla utom de sist uppmätta kartbladen.»

»Efter samma, ofvan anförda beräkningsgrund skulle ännu återstå

att i skalan 1 : 100,000 enligt i Norrbotten använd arbetsmetod kartlägga

nära 1,500 qvadratmil, innan hela landet blifvit topografiskt

uppmätt.» ,

»Svårt är att på grund af redan vunnen erfarenhet med säkerhet

afgöra, huru stor årlig arbetsprodukt man kan i sistnämnda skala inom

norra och nordvestra Sveriges skogs- och fjelltrakter erhålla för det

hittills inom Norrbotten använda arbetsanslaget; men i betraktande af

att materialier finnas till sammansättande af stomkartor öfver största

delen af ifrågavarande område, bör det nymätta området ej beräknas i

medeltal understiga 50 qvadratmil för hvarje år.»

»Omkring 30 år skulle således åtgå för denna del af kartläggningen

och år 1924 kan man således vänta sig att, under förutsättning af

arbetenas ostörda fortgång efter samma plan, med nu utgående anslag,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hafva landets topografiska kartläggning afslutad samt äfven hafva en

del af det nordliga Sverige i samband dermed ekonomiskt kartlagdt.»

»Till detta arbete har då årligen utgått omkring 106,000 kronor,

inom hvilket belopp man dock endast i ringa grad kunnat genom

granskning på fältet hålla de utgifna kartbladen i tidsenligt skick och

införa under årens lopp erforderliga rättelser.»

»På kartverkets nuvarande ståndpunkt fordras, för att hålla bladen

i tidsenligt skick, att fyra blad om året skulle revideras för en kostnad

af omkring 10,000 kronor, hvilken kostnad, sedan samtliga kartblad

utkommit, ej torde kunna sättas lägre än till 20,000 å 25,000 kronor.

Revideringen har dock hittills fått stå tillbaka, emedan angelägnast

synts vara att i främsta rummet bedrifva nymätningen, hvaraf ännu så

mycket återstår.»

»För det till Svea- och Götalands ekonomiska kartläggning utgående

anslaget hafva från kartverkets början sammanlagdt blifvit uppmätta

omkring 600 qvadratmil, eller i medeltal 19,4 qvadratmil årligen. De

olika årens arbetsprodukter äro dock ej med hvarandra fullt jemförliga,

ty dels utgåfvos under den första tiden af kartverkets tillvaro tvenne

hela län och delar af andra län på statsverkets bekostnad, under det

sedermera särskilda anslag från länen dertill blifvit beviljade, dels ställer

sig den årliga arbetsprodukten något olika sedan år 1882, då den förändring

blifvit. införd, att stomkartesammansättning föregår uppmätningen.

. För decenniet 1882—1891 utgör nemligen årliga arbetsprodukten

i medeltal i det närmaste 23 qvadratmil.»

»Tager man denna senare siffra till utgångspunkt för fortsatta beräkningar,

så skulle efter 30 års förlopp, då den topografiska kartläggningen

antages fullbordad, ytterligare nära 700 qvadratmil eller inalles

omkring 1,300 qvadratmil vara inom Svea- och Götaland ekonomiskt

kartlagda i skalan 1 : 20,000.»

»Då hela Svea- och Götalands areal, med undantag för Kopparbergs

län och de 4 stora insjöarne, utgör 1,455 qvadratmil, skulle således

efter de 30 åren återstå 155 qvadratmil eller nära 7 års arbete i

skalan 1 : 20,000.»

»Derefter uppställer sig den frågan, huruvida man anser ändamålsenligt

och behöflig! att utsträcka den ekonomiska kartläggningen, på

grund af de för kartverkens gemensamma behof upprättade stomkartorna

i skalan 1 : 50,000, till återstående delen af riket, och af svaret på

denna fråga beror, om något anslag fortfarande skall utgå till ekonomisk

kartläggning och till hvilket belopp detta anslag bör beräknas.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. **

»Såsom sammanfattning af föregående tids- och kostnadsberäkning

framgår: . . ...

att, om arbetena fortgå enligt förut angifven plan och årligen

dertill utgår ett anslag lika med det nuvarande, 178,600 kronor, bör 25

år härefter all topografisk kartläggning i skalan 1 : 50,000 vara afslutad,

efter ytterligare 5 år bör all mätning i skalan 1 : 100,000 samt utgifningen

af den förstnämnda uppmätningen vara afslutad, så att. derefter

af den till de topografiska mätningarne utgående delen af årsanslaget,

hvilken belöper sig till 106,000 kronor, endast omkring 20,000—25,000

kronor årligen behöfva fortfarande utgå, för att genom hvart 20:de år

återkommande granskning på marken af hvarje blad hålla hela kartverket

tidsenligt; återstoden, omkring 80,000 till 86,000 kronor, kan

deremot då till statsverket indragas.

De till den ekonomiska kartläggningen i skalan 1 : 20,000 använda

72,600 kronor böra utgå i 7 år efter den topografiska mätningens afsilande,

således i 37 år, då äfven denna kartläggning bör vara afslutad

och man har att bestämma sig för att antingen fortsätta den återstående

ekonomiska kartläggningen inom Kopparbergs län och Norrland i skalan

1 : 50,000 eller ock, såvida landets kartläggning motsvarar den tidens

fordringar, indraga hela anslaget och till kartarbetena _ endast anslå

nödiga medel för att hålla de uppmätta kartorna i tidsenligt, skick.» .

Kommissionen för de allmänna kartarbetena, hvars utlåtande infordrats

öfver afdelningschefens förslag, hade, upplyser departementschefen,

förmält sig instämma i detta förslags hufvudgrunder, dock med några

af kommissionen ifrågasatta mindre jemkningar och redaktionsändnngar.

För egen del har departementschefen anfört, att, såsom framginge

af den till statsrådsprotokollet lemnade redogörelsen för förenämnda kartverks

särskilda utvecklingsskeden, man redan från många ar tillbaka

insett, behofvet, af att ifrågavarande kartverk, de ekonomiska och topografiska,

blefve stälda i närmare samband med hvarandra, så att, bland

annat, vissa arbeten, som vore för kartverken grundläggande, kunde till

dessas gemensamma bästa på en gång af de derför särskildt lämpliga

personerna utföras, hvarigenom vunnes, att man undginge dubbelarbeten

jemte dermed förenade ökade kostnader och att man erhölle ett, noggrannare

utfördt, arbete, som bättre egnade sig för kartverkens fortsätta

bearbetande för deras särskilda ändamål. I detta afseende ville departementschefen

erinra, att topograferne, med afseende å sin utbildning,

vore mera lämplige än kartograferne för vissa arbeten, som voro för

båda kartverken behöfliga, såsom trianguleringen och de geodet,iska

Bill, till Riksd. Frot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 5 Iläft. . 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

undersökningarna, under det att vid stomkartornas sammansättning

kartograferne otvifvelaktigt åstadkomme ett bättre arbete än topograferne.

Vid alla de komitéarbeten och utredningar, som under de senaste 20

åren förekommit rörande dessa frågor, hade ofvannämnda åsigt om kartverkens

ställande i ett närmare samband till hvarandra också i allmänaet

gjort sig gällande. Deremot hade i fråga om det ekonomiska kartverkets

öfver södra och mellersta Sverige fortsatta bearbetande åsigterna

vant mera delade, hufvudsakligast med hänsyn dertill, om de borde

vidare fortsättas eller helt och hållet inställas. Att åter upprepa de ofta

ramstälda skälen för och emot detta kartverks fortsättning ansåge sig

departementschefen sa mycket mindre behöfva, som äfven om, jemväl

under senare år, en eller annan röst höjts för dess upphörande, ett sådant

yrkande icke vunnit något allmännare gehör, utan tvärtom åsigten

om i nyttan af detsamma syntes hafva förvärfvat allt flere anhängare,

hvilket framginge, bland annat, deraf att, sedan kartverkets utgifvande

på statens bekostnad instäldes, medel dertill blifvit från landsting, hushållningssällskap

med flera anslagna till så betydliga belopp, att, under

det att de af staten utgifna kartblad utgjorde 42, de öfriga utgifna kartbladen

uppginge till ett antal af 74, hvarförutom för närvarande från

landsting med flera funnes anvisade medel till utgifning af ekonomiska

kartor^ ej mindre för återstående delen af Vermlands län än äfven för

hela Elfsborgs och Södermanlands län eller för sammanlagdt 57 kartblad.

Departementschefen ansåge sig derför böra instämma i det förslag,

som för 1885 års Riksdag framlades, så vidt deri förutsattes, att det

ekonomiska kartverket öfver södra och mellersta delarne fortfarande skulle

bearbetas på sätt förut skett, det vill säga i skala 1 : 20,000. Hvad

deremot utgifningsskalan beträffade, så, enär afdelningschefen upplyst, att

man ännu icke påfunnit något sätt för en reproduktion af kartan i samma

skala som arbetsskalan 1 : 20,000, utan att kostnaden derför skulle

öfverstiga den, som för närvarande kunde beräknas för kartans utgifvande

i skala 1 : 50,000, samt dertill komme, att några synnerliga fördelar af

kartornas utgifvande _ i skalan 1 : 20,000 framför dem, som kartbladen i

den nu använda utgifningsskalan 1 : 50,000 medförde, icke kunnat påvisas,

syntes _ omständigheterna bjuda att i denna del frångå 1885 års

förslag och bibehålla den nuvarande utgifningsskalan, dock att det stodo

landsting, hushållningssällskap eller andra fritt att, efter Kongl. Maj:ts

bepröfvande, få kartbladen utgifna i större skala, om de ville bestrida

de dermed förenade kostnaderna.

Under erinran, att ett af den år 1877 tillsatta komité för afgifvande

af utlåtande i fråga om ordnande af de allmänna kartarbetena i riket

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

19

väckt förslag angående topografisk uppmätning i skalan 1 : 20,000 af

området söder om 29:de bladvåden icke blifvit upptaget i den för 1885

års Riksdag framlagda proposition, liar departementschefen förklarat att,

med 1 uinsyn särskildt till de dermed förenade kostnader, ej heller han

ansett sig böra göra förslag i sådant syfte. Hvad beträffade skalorna

för kartläggningen, såväl den ekonomiska som den topografiska, af trakterna

norr om 29:de bladvåden, Kopparbergs län i dess helhet deri inbegripet,

instämde departementschefen helt och hållet i hvad afdelningschefen

vid generalstabens topografiska afdelning föreslagit och som biträdts

af kartverkskommissionen i detta utlåtande. Detta förslag innebure

i hufvudsak, att kartläggningen norr om 29:de bladvåden borde

bedrifvas sålunda, att mätningarna å mera odlade trakter borde ske i

skala 1 : 50,000 och å andra områden i skala 1 : 100,000; att vid stomkartornas

upprättande iakttoges, att desamma uppgjordes med hänsyn

till att kunna läggas till grund icke allenast för en topografisk utan äfven

för en ekonomisk karta; samt att till utgifningsskala för Vesterbottens

län och af bladindelningen betingade delar af angränsande län bestämdes

1 : 200,000, hvaremot frågan om hvar öfvergången skulle ske från denna

skala till den af generalstaben öfver södra Sverige utgifna kartan i

1 : 100,000, äfvensom frågan om utgifning af särskild ekonomisk karta

öfver Norrlands mera befolkade trakter lemnades beroende på framtida

afgörande. Om stomkartearbetena anförtroddes åt kartograferne, skulle,

enligt hvad afdelningschefen upplyst, en för båda kartverken lämplig

stomkarta erhållas utan högre kostnad än om stomkartan upprättades af

topograferne uteslutande för att tjena till underlag för den topografiska

kartan. Derjemte vunne man, under förutsättning af kartverkens gemensamma

bearbetning, att Norrbottenskartograferne, hvilka på grund af sin

föregående verksamhet särskildt vore egnade för dylika arbeten i fjellbygderna,

finge full användning i de delar af landet, som gränsade intill

Norrbottens län.

Under det att anslagen till kartverken för ett lämpligt tillgodogörande

af desamma måste sammanföras till ett gemensamt anslag, som,

med afseende å kartverkens öfvervägande betydelse för civila ändamål,

syntes böra uppföras å sjette hufvudtiteln under en anslagstitel, som

lämpligen kunde benämnas »rikets allmänna kartverk», så ansåge departementschefen

deremot någon förändring i organisationen af personalen nu

icke kunna åstadkommas med utsigt att derigenom kostnaderna skulle

nedbringas, hvadan de nuvarande anordningarna tillsvidare syntes böra

lemnas orubbade, dock att sådana bestämmelser meddelades, att personalen

från båda kartverken kunde efter för hvarje år af Kongl. Maj:t

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

faststäld gemensam arbetsplan användas för de arbeten, som, med hänsyn

till för handen varande förhållanden, lämpligast borde dem tilldelas.

Genom en sådan anordning kunde man bättre än på annat sätt ernå den

inskränkning i kostnaderna, som man alltid vid kartverkens reorganisation

eftorsträfvat, och derjemte vunne man det målet, att hvarken det militära

elementet, som i afseende på det topografiska kartverket måste vara

det förherskande, kunde vinna företräde framför det civila eller detta

framför det militära, helst om föredragningen af hithörande frågor inför

Kongl. Maj:t skedde af chefen för civildepartementet efter gemensam

beredning med chefen för landtförsvarsdepartementet, såsom kartverkskommissionen

i sitt utlåtande öfver afdelniugschefens förslag ifrågasatt.

.Då enligt hvad sålunda föreslagits ingen egentlig ändring konimc

att vidtagas i afseende å de göromål, som skulle utföras af det ena eller

andra kartverkets personal, hade departementschefen ej att föreslå andra

ändringar i de åt personalen tillförsäkrade aflöningsförmåner, än som af

afdelningschefen ifrågasatts, nemligen att reseersättningen åt de med

stomkartearbeten sysselsatte kartograferne skulle höjas från nuvarande

beloppet 300 kronor till 500 kronor för ledaren af arbetena och till 400

kronor för de öfrige. I sammanhang härmed ansåge sig departementschefen

dock böra påpeka, att de fäste kartografernes antal, med hänsyn

till en lämplig rekrytering och afgång, icke borde inskränkas till någon

viss siffra.

Hvad slutligen anginge kostnaderna för kartarbetenas fullbordande

och tiden, som kunde antagas dertill åtgå, ville departementschefen,

under erinran att beräkningar i sådant afseende, livilka utsträcktes öfver

en längre tidrymd, alltid måste blifva mer eller mindre approximativa,

hänvisa till hvad afdelningschefen i sitt utlåtande anfört och som från

kartverkskommissionens sida icke mött någon gensaga. Enligt de beräkningar

afdelningschefen uppstält skulle, under förutsättning af arbetenas

fortgång med nu utgående anslag under circa 30 år och med

ärligt anslag i ytterligare 7 år af 72,600 kronor, hela landets topografiska

kartläggning vara afslutad omkring år 1924 och dess ekonomiska,

hvad södra och mellersta delarne af riket anginge, fullbordas omkring

7 år senare eller sålunda omkring år 1930. Kostnaden härför skulle

följaktligen uppgå till sammanlagdt 5,866,200 kronor och, om dertill

lades hvad som sedan år 1885 utgått., eller 1,353,800 kronor, skulle sålunda

hela kostnaden för kartläggningen från och med år 1886, eller

samma tidpunkt, som lades till grund för beräkningarna i 1885 års förslag,

uppgå till 7,220,000 kronor, hvilken summa utgjorde omkring

400,000 kronor mera än hvad i sistnämnda förslag antagits under förut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 21

sättning att den föreslagna organisationen blefve införd redan från och

med år 1886, men 400,000 kronor mindre än hvad den år 1880 tillsätta

kommission för de allmänna kartarbetena i sitt utlåtande af den

21 oktober 1882 beräknat. Härvid vore derjemte att märka, att man

för det nu beräknade beloppet, 7,220,000 kronor, äfven erhölle en stomkarta

för hela rikets ekonomiska kartläggning. Dessutom och da man

förut satt anslagen till afvittringarna i ett visst samband med anslagen

till rikets kartverk, så att anslagen till dessa antagits böra höjas i mån

som afvittringsanslagen nedginge, ville departementschefen påpeka, attafvittringsanslagen

för år 1886 utgjorde 250,000 kronor, då numera å

riksstaten för afvittringen vore upptaget allenast ett anslag å 63,000

kronor, utan att dock kartverksanslagen i motsvarande grad blifvit förhöjda.

På grund häraf har departementschefen föreslagit :

att i fråga om kartverkens fortsatta bearbetande borde gälla samtliga

de af afdelningschefen under punkterna 1 t föreslagna bestämmelser;

dervid dock punkten 7, på sätt kartverkskommissionen i sitt

utlåtande öfver afdelningschefens förslag hemstält, borde formuleras så
7:o)

att arbetena skola utföras af, förutom de vid generalstabens

topografiska afdelning kommenderade generalstabsofficerare, hvilkas antal

genom nämnda instruktion bestämmes, och generalstabens professor, dels

civile kartografer och kartografaspiranter samt generalstabens topografiska

afdelnings civila biträden, dels ock från armén kommenderade officerare

eller underofficerare samt af qvinlig personal;

att i fråga om arfvoden, reseersättningar och dylikt till de särskilda

kartverkens personal borde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de af afdelningschefen föreslagna, gälla följande bestämmelser:

att arfvode till kartograf bestämmes till 1,500 kronor med tre

ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utgå efter respektive 5, 10 och lo

års väl vitsordad tjenstgöring; ... . , . ,.

att den officer, som förordnas att handhafva närmaste ledningen åt

de ekonomiska kartarbetenas utförande, må tilldelas ett årligt arfvode

af 1,000 kronor, och att årliga arfvoden, hvartdera till ett belopp åt

500 kronor, tilldelas de kartografer (högst trenne), hvilka förordnas att

biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning; och

att arfvodena för öfrig civil personal, såsom gravörer med flere

hvilkas aflöningsförmåner delvis måste grundas på beting äfvensom

storleken af de dagaflöningar och reseersättningar, hvilka skola utgå för

arbete å taltet, af Kongl. Maj:t, uppå förslag af afdelningschefen vid

generalstabens topografiska afdelning såsom kartverkschef, bestämmas,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

dock att reseersättningen till de kartografer, som äro sysselsatte med

stomkartors upprättande mke ma utgå med högre belopp än 500 kronor

till kartograf som leder dessa arbeten, och med 400 kronor till en hvar

åt de ofrige; samt

att,vidare borde föreskrifvas, att alla de allmänna kartarbetena rölande

frågor skulle genom chefen för civildepartementet inför Kongl

Maj.t föredragas efter forutgången gemensam beredning med chefen för

landtförsvarsdepartementet, och att de för dessa arbeten erforderliga

anslag i sin helhet och under rubrik »rikets allmänna kartverk» uppfördes

under sjette hufvudtiteln. pp

Utskottet vill till en början erinra, att Riksdagen uti ofvanberörda

skrifvelse af den 2 maj 1893 i sammanhang med det anförda uttalandet

om kartarbetenas ändamålsenliga anordning fäst uppmärksamheten å eu

i fråga om användningen af anslaget till de topografiska arbetena förekommande,

enligt Riksdagens förmenande mindre egentlig anordning

Enligt hvad Riksdagen inhemta!, utginge nemligen från detta anslag dagtraktamenten

jemväl till de aspiranter vid generalstaben, hvilka under

en egentliga aspiranttiden för sm egen utbildning vore kommenderade

till _ tjenstgöring vid de topografiska arbetena. Då denna deras tienstgonng

emellertid icke vore till något egentligt gagn, utan snarare till

tf erSri i°+-imr^an^en dessa afbeten, syntes det Riksdagen rigtigare

att medel till ifrågavarande dagtraktamenten bereddes från annat håfl

vid Jr ia[Sfn C +a detta ,Rlksdagens uttalande har afdelningschefen

anfört'' J?1®tabens toPografiska afdelning i ofvan omförmälda utlåtande

tfnfo-’ « 1 “e,d®ltal sex aspiranter årligen kommenderades till den

topografiska afdehmgens arbeten samt att dessa aspiranter i traktamente

rese- och handracknmgskostnader m. m. förorsakade afdelningen

5 ÖGO* I? gl i m °mknnf 800 kronor hvardera eller tillsammans nära

hafvLkrt?nmrmhVfl ken U-tglft’ °m’ såsom vanligen vore fallet, särskild befäla

vare behofde för aspiranternas rakning aflönas, stege till 6,000 kronor

dpnrfder+ % senaste tre åren hade dock - fortsätter afdelningschefen

j lfVlt nedbr^ med ung''efår halfva beloppet deri
genom,

att dels aspiranternas arbeten utförts i Stockholms närhet och

fr£s fifton r 0rtme,del af sommaren, dels ock särskild! anslag af

rlpf l f,50°i V0"10/ b 1 Vlt af Kon8''L Maj:t beviljadt såsom bidrag till

en fcaita i skalan 1: 5,000 öfver trakten nordost om Stockholm, hvilken

under dessa aspiranternas öfningsarbeten blifvit upprättad.

kotumfv-lf del ®fi« ? sålunda utbildade generalstabsaspiranterna

komme val sedermera, i likhet med andra arméns officerare, hvilka vid

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

23

den topografiska afdelningen för rekryteringen af dess personal utbildats,

afdelningens arbeten till godo, men det stora flertalet utförde sin topografiska

öfningskurs hufvudsakligen för egen utbildning; och har afdelningschefen

uttalat såsom önskvärdt, om från annat håll medel kunde

beredas till bestridande af åtminstone så stor del af de med generalstabsaspiranternas

utbildande förenade kostnader, som motsvarade afdelningens

utgifter för dem af aspiranterna, hvilka kunde beräknas ej

sedermera komma afdelningens arbeten till nytta.

Då denna fråga, i hvilken, enligt hvad utskottet inhemtat, utlåtande

jemväl blifvit infordradt från chefen för generalstaben, ännu är beroende

på utredning, har utskottet, med hänsyn dertill, att Riksdagens i ämnet

uttalade mening torde komma att vid ärendets föredragning inför Kongl.

Maj:t vinna behörigt afseende, ansett frågan för närvarande icke föranleda

vidare yttrande från Riksdagens sida.

Hvad det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslaget beträffar, synes

detsamma vara upprättadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af

nästlidet års Riksdag i dess ofvanberörda skrifvelse angifna grunder. I

anledning häraf, och då förslagets särskilda bestämmelser icke gifvit utskottet

skäl till anmärkning, har utskottet funnit sig böra förorda bifall

till de af Kongl. Maj:t ifrågasatta förändrade anordningarna i afseende å

de allmänna kartverken.

Under förutsättning af bifall till den af Kongl. Maj:t föreslagna

organisationen af rikets allmänna kartverk har herr Fredholm, såsom

ofvan nämnts, föreslagit, att det för kartverket erforderliga anslag måtte

uppföras å riksstatens fjerde hufvudtitel. Då de ändamål, som genom

kartverket böra tillgodoses, emellertid torde vara mera af civil än af militär

art, synes det utskottet lämpligare, att anslaget härför varder, på sätt

Kongl. Maj:t föreslagit, uppfördt å sjette hufvudtiteln, helst samtliga

hithörande'' frågor enligt det kongl. förslaget skola efter chefens för

civildepartementet föredragning af Kongl. Maj: t afgöras.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,

men med afslag å herr Fredholms i ämnet väckta

motion, må för de ekonomiska och topografiska kartarbetenas

försätta bedrifvande dels medgifva, att — med

uteslutande ur riksstaten af den under sjette hufvudtiteln

å ordinarie stat uppförda anslagstitel »rikets

ekonomiska kartverk, reservationsanslag» tillika med

det derunder anvisade anslag, 6,000 kronor — i stället

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

må bland anslagen å riksstatens sjette hufvudtitel under

anslagstitel »rikets allmänna kartverk» å ordinarie stat

uppföras ett anslag å 178,600 kronor, dels ock godkänna

hvad i fråga om arfvoden, reseersättningar och

dylikt till de särskilda kartverkens personal blifvit i

statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13 januari

1894 föreslaget.

Landsstaterna i länen.

Ang. höjning

af anslaget

till extra

biträden in. in.

[5-]

5:6) Kongl. Maj:t har föreslagit, att det under anslaget till landsstaterna

i länen uppförda reservationsanslag till arfvoden åt extra länsnotarier

och öfriga extra biträden vid länstyrelserna samt till vikariatsersättning

under semester för dertill berättigade tjenstemän måtte höjas

från 90,000 kronor till 115,000 kronor eller med 25,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom,

sedan 1878 års Riksdag, i sammanhang med senaste lönereglering för

landsstaten, å ordinarie stat under anslaget till landsstaterna i länen anvisat

ett reservationsanslag af 95,000 kronor till arfvoden åt extra länsnotarier

och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna samt till vikariatsersättning

under semester för dertill berättigade tjenstemän, Kongl.

Maj:t i afseende å användandet af detta anslag den 31 maj samma år

förklarat, att på Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje fall komme att bero,

om, till hvad belopp och för huru lång tid särskilda anslag borde ställas

till Kongl. Maj:ts befallningshaf vandes förfogande, att användas till arfvoden

åt extra ordinarie länsnotarie och tillfälliga biträden, hvilka arfvoden

icke finge öfverstiga, för extra ordinarie länsnotarie 2,000 kronor och

för tillfälliga biträden 1,000 kronor årligen; hvarjemte Kongl. Maj:t den

11 nästpåföljde oktober, i sammanhang med beviljande för år 1879 åt

samtliga länsstyrelserna från nämnda anslag af vissa belopp till godtgörelse

åt ständiga eller tillfälliga extra biträden, stadgat, att i de län,

der å någondera afdelningen mera än en extra landskanslist eller landskontorist

erfordrades, arfvodet blott för ett sådant biträde å hvarje afdelning

finge utgå med det genom kongl. brefvet den 31 maj 1878

stadgade högsta belopp, men för hvarje af öfriga ej bestämmas till

högre belopp än 700 kronor. Efter närmare pröfning af länsstyrelsernas

behof af medel för berörda ändamål hade Kongl. Maj:t den 12 december

1879, i enlighet med ett af statskontoret afgifvet förslag, bestämt hvarje

länsstyrelses andel i förenämnda anslag till visst belopp, att tillsvidare

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 25

utgå och af länsstyrelserna i mån af behof och mot redovisning användas

till godtgörelse åt ständiga eller tillfälliga extra biträden med

enahanda inskränkning i afseende å arfvodenas belopp, som för år 1879

blifvit föreskrifven. För vissa länsstyrelser hade sedermera ytterligare

medel för ifrågavarande ändamål beviljats att tills vidare utgå, hvarjemte

under de senare åren genom särskilda lcongl. bref förhöjning i

de åtskilliga länsstyrelser beviljade belopp medgifvits för vissa år.

Enligt hvad departementschefen vidare erinrar, hade vid 1885 års

riksdag ifrågavarande anslag, med anledning af de då befintliga stora

reservationerna derå, nedsatts till 90,000 kronor, med hvilket belopp

anslaget från och med år 1886 utgått.

Nu hade statskontoret, som den 25 november 1893 afgifvit utlåtande

öfver af tolf länsstyrelser gjorda framställningar om fortfarande

anvisande af förut för viss tid medgifna förhöjningar i de dem beviljade

anslagsbeloppen eller om ytterligare förhöjningar deri, dervid tillika hemstält

om aflåtande af proposition till Riksdagen om ifrågavarande reservationsanslags

ökande. Med anledning af länsstyrelsernas berörda

framställningar hade Kong]. Maj:t den 8 december 1893, i enlighet

med hvad statskontoret i nämnda utlåtande tillstyrkt, medgifvit, att de

till dessa länsstyrelser tills vidare anvisade anslag för godtgörelse åt

extra biträden finge för innevarande år höjas med tillhopa 14,650 kronor

eller med 1,300 kronor utöfver hvad för år 1893 varit dessa länsstyrelser

såsom tillfällig förhöjning anvisadt.

På sätt statskontoret i berörda utlåtande erinrat — yttrar departementschefen

— utgjorde de belopp, som för anställande af extra

biträden hos länsstyrelserna anvisats att från ifrågavarande anslag tills

vidare utgå, för närvarande .............................................. kr. 67,050: _

De förhöjningar häri, som dels genom kongl. brefvet

den 8 december 1893, dels genom äldre kongl.

bref beviljats vissa länsstyrelser, 14 till antalet, för år

1894, uppginge till ............................................................... » 16,250: —

De från ifrågavarande reservationsanslag för anställande

af extra biträden anvisade medel utgjorde

alltså för innevarande år tillhopa...............................''......... kr. 83,300: _

Om till denna summa lades det belopp, som högst

kunde utgå för semestervikariat samt till arfvode för bestridande

af länsbokhållaretjenst under den tid, ordinarie

innehafvaren egde åtnjuta ledighet för landsbokens upp
Transport

kr. 83,300: —

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Transport kr. 83,300: —

rättande, och hvilket, enligt hvad statskontoret upplyst,

utgjorde ....................................................................................... » 26,766: 7 0.

blefve utgiftssumman för år 1894 ...................................... kr. 110,066: 7 0.

och i händelse hela utgiftssumman komme att utgå,

uppstode följaktligen å anslaget, som enligt hvad redan

nämnts, numera utgjorde endast ....................................... » 90,000: —

en brist till belopp af ......................................................... kr. 20,066: to.

I sitt ofvannämnda utlåtande hade statskontoret anfört, att de reservationer

å anslaget, som under de första åren efter detsammas beviljande

uppkommit, sedermera årligen minskats med allt större belopp

för hvarje år till fyllande af brist å anslaget, som under de senare åren

uppkommit, så att dessa reservationer, som vid 1891 års slut ännu

uppgått till 65,477 kronor 46 öre, enligt 1892 års rikshufvudbok vid

sistnämnda års slut nedgått till 48,881 kronor 7 öre. Vid utgången

af år 1893 komme desamma att ytterligare minskas med 18,000 å

19,000 kronor. De från och med år 1894 befintliga tillgångarna å anslaget

medgåfve sålunda icke, att de år 1893 utgående tillfälliga förhöjningar

i de länsstyrelserna för extra biträdens aflönande beviljade

fasta anslagsbelopp anvisades att med enahanda belopp fortfarande utgå

för mer än ett år eller år 1894. Då det emellertid med all säkerhet

kunde antagas, att göromålen hos de länsstyrelser, hvilka fått sig beviljad

tillfällig förhöjning å anslagsbeloppen, icke komme att undergå

sådan minskning, att de arbetskrafter, för hvilkas anlitande förhöjningen

varit afsedd, skulle kunna umbäras, utan dessa snarare behöfde i

framtiden än ytterligare förstärkas, likasom de tio länsstyrelser, som

icke erhållit någon tillfällig förhöjning, förr eller senare kunde komma

i behof deraf, hade statskontoret ansett nödvändigt att hos Riksdagen

äska anslagets ökande från och med år 1895 med så stort belopp, att

tillgång då kunde finnas till det förhöjda belopp, som för år 1893 utginge

och för innevarande år kunde komma att medgifvas.

Enligt hvad statskontoret vidare yttrat, framginge äfven af länsstyrelsernas

ofvanberörda framställningar att, med undantag för Malmöhus

län — der enligt arbetsredogörelserna för åren 1890—1892 någon

minskning i antalet af målen hos länsstyrelsen inträffat, men behofvet

af extra biträden likväl, enligt hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande

meddelat, med säkerhet kunde antagas ej komma att för den närmaste

framtiden göra sig mindre gällande — detta behof af extra biträden

icke blott qvarstode oförminskadt, utan äfven ökats genom ärendenas

tillväxt både i antal och omfattning, beroende derpå, att länsstyrelserna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. ‘-j7

fått sig ålagda nya bestyr genom flera under senare åren utfärdade

författningar, bland bvilka i främsta rummet nämndes lagen om vaghållningsbesvärets

utgörande å landet, lagarne om sparbanker och sjukkassor,

värnpligtslagen, vidare lagarne angående afskrifning af de a

viss jord hvilande grundskatter och lindring i rustnings- och roteringsbesvären

samt senast gifna föreskrifter för verkställighet af den sistnämnda

lagen med flera författningar.

Sedan statskontoret vidare meddelat, att, derest de åt statskontoret

tillstyrkta anslagsförhöjningarna för år 1894 — såsom sedermera genom

kong], brefvet den 8 december 1893 skett—beviljades, endast omkring

10,000 kronor komme att af de vid 1892 års slut å auslaget befintliga

reservationerna återstå, sedan bristerna derå för åren 1893 och 1894

blifvit fylda, hade statskontoret ytterligare framhållit, nödvändigheten

att anslaget ökades, såvida ej göromålens jemna gång vid länsstyrelserna

skulle genom brist på nödiga medel rubbas. Och då anslaget borde

från och med år 1895 höjas med så stort belopp, att icke blott samma

belopp, hvartill utgifterna derå för år 1894 beräknats och hvilket, på

sätt ofvan nämnts, utgjorde 110,066 kronor 70 öre, kunde derifrån fortfarande

utgå, utan äfven tillgång funnes till den vidare förhöjning af

anslagsbeloppen, som för ett eller annat län kunde, äfven i framtiden

komma att visa sig oundgängligen behöflig och hvilken statskontoret

beräknade till 5,000 kronor, hade statskontoret, som ansåge önskvärdt,

att anslagsbeloppet nu bestämdes så högt, att ny reglering deraf icke

alltför ofta måtte vara oundgänglig, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen, att anslaget måtte höjas till ett jemnadt belopp

af 115,000 kronor.

Genom hvad statskontoret sålunda anfört torde, vara ådagalagdt,

att förhöjning af ifrågavarande anslag är för framtiden oundgänglig,

och äfven om anslaget, med afseende å derå befintliga reseivationer,

icke synes för år 1895 kräfva fullt så stor ökning som den föreslagna,

anser likväl utskottet, att, då en förhöjning ändock är nödvändig och

den i allt fall afser ett reservationsanslag, den redan nu bör beviljas

efter en sådan måttstock, att anslaget utan ytterligare ökning må under

en längre tid varda för sitt ändamål fullt tillräckligt.

Utskottet hemställer för den skull,

att det under anslaget till landsstaterna i länen

uppförda reservationsanslag till arfvoden åt extra länsnotarier

och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

samt till vikariatsersättning under semester för dertill

berättigade tjensteman må höjas från 90,000 kronor

till 115,000 kronor, eller med 25,000 kronor.

af anslaget'' ,.. 6:0)iKo1??1.'' h*r föreslagit, att anslaget till landsstaterna i

tai följd af lanen matte höjas med det belopp, hvartill fyra till indragning beboZueTln.

Stämdn boställens afkastning vore i stat beräknad, eller 3,580 kronor.

dragning. Departementschefen har till statsrådsprotokollet anfört, att, enligt

[6.] bv{7 statskontoret i sin berättelse om statsverkets inkomster jemte

förslag till deras beräknande för år 1895 meddelat, till följd af tjensteinnehafvares

afgång samt enligt särskildt beslut följande landsstatsbostallen

med i stat beräknad afkastning till sammanlagdt belopp af

3,580 kronor komme att, efter tilländalupna tjenste- och fardagsår, till

statsverket indragas, nemligen:

häradsskrifvarebostället i Örbyhus fögderi af Upsala län, l mantal

Vallby n:o 2;

häradsskrifvarebostället i Kiuda och Ydre härads fögderi af Östergötlands

län, 1 mantal Aska Storgården n:o 3;

häradsskrifvarebostället i Åkerbo m. fl. härads fögderi i sistnämnda

län, f mantal Stratomta n:o 1, med löningsjord; samt

länsmansbostället i Bergslags fögderis tredje distrikt af Vestmanlands

län, 1 mantal Sösta n:o 2;

och hade statskontoret derför hemstält, att anslaget till landsstaterna

i länen måtte höjas med nyssnämnda belopp.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej gifvit anledning

till någon utskottets erinran, får utskottet föreslå,

att anslaget till landsstaterna i länen må höjas

med 3,580 kronor.

Vid bifall härtill samt till hvad i afseende å det under denna

anslagstitel uppförda reservationsanslaget föreslagits, kommer anslagstiteln

»landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)»

med följande ändrade lydelse »landsstaterna i länen (deraf 115,000

kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,652,302 kronor till 2,680,882

kronor, eller med 28,580 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

29

Landtbruksstyrelsen.

7:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, med godkännande

af de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13

januari innevarande år ifrågasatta ändringar i staten för landtbruksstyrelsen

och i vilkoren och förbehållen för åtnjutande af de deri upptagna

löneförmåner, höja anslaget till landtbruksstyrelsen från dess nuvarande

belopp, 27,800 kronor, till 28,800 kronor, eller med 1,000

kronor.

I eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 130) har herr

A. V. Ljungman föreslagit, att Riksdagen måtte bifalla Kongl. Maj:ts

ofvan omförmälda proposition endast under vilkor, att den af Kongl.

Maj:t föreslague nye ledamoten i landtbruksstyrelsen skulle vara föredragande

jemväl i fiskeriärenden och att fiskeriinspektören gåfves en

samma styrelse underordnad ställning.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat,

hurusom enligt den af Kongl. Maj:t och Riksdagen för landtbruksstyrelsen

faststälda stat samt den för styrelsen gällande instruktion

styrelsen utgjordes af en öfverdirektör och chef samt såsom ledamöter

en fiskeriinspektör och två byråingeniörer, nemligen en öfveringeniör

och en landtbruksinspektör, hvarjemte hos styrelsen skulle finnas anstäld

en sekreterare. För kompetens till ledamotsbefattningarna voro

uppstälda sådana vilkor, som ansetts nödiga för att vinna trygghet för

att hvarje ledamot egde erforderliga teoretiska fackinsigter och praktisk

erfarenhet inom det område, som tillhörde hans verksamhet, hvaremot

några juridiska insigter eller förfarenhet i administrativa värf naturligvis

icke uppstälts såsom behörighetsvilkor. Af sekreteraren fordrades

deremot, att han aflagt examen för inträde i rikets rättegångsverk eller

till Kongl. Maj:ts kansli.

Vidare erinrar departementschefen derom, att vid sistlidna års

riksdag Kongl. Maj:t, för att möjliggöra en sådan nödig ansedd förändring

af styrelsens organisation, att sekreteraren gjordes till ledamot

af styrelsen, och med anledning af en utaf styrelsen gjord framställning,

föreslagit enahanda ökning af anslaget till styrelsen, hvilken framställning

dock icke tillvunnit sig Riksdagens bifall.

Sedan landtbruksstyrelsen i skrifvelse den 30 september 1893

åter upptagit denna fråga, har i följd häraf departementschefen å nyo

understält frågan Kongl. Maj:ts pröfning och dervid i minnet åter
-

Ang. ändring

i staten för

landtbruksstyrelsen.

[7.]

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kallat, hurusom landtbruksstyrelsen i den skrifvelse af den 30 september

1892, som föranledt Kongl. Maj:ts framställning i ämnet till sistlidna

års Riksdag, anfört, att under den tid, styrelsen redan varit i verksamhet,

erfarenheten otvetydigt gifvit vid handen, att dess nuvarande

organisation i ett afseende vore mindre tillfredsställande. För landtbruksstyrelsen

såsom centralt embetsverk vore nemligen de fackkunskaper

uti de till styrelsens verksamhetsområde hörande näringsgrenar,

hvilka erfordrades hos fiskeriinspektören och byråingeniörerna, icke de

enda, som kunde och borde utöfva ett bestämmande inflytande på

styrelsens beslut. Dessa borde tillika grunda sig på en klar och bestämd

insigt om uppgiften, omfånget och gränserna för de förvaltande

embetsverkens verksamhet i allmänhet jemte reglerna och sätten derför,

äfvensom på en mera omfattande kunskap beträffande gällande

lagar och författningar, än som gifvetvis kunde förutsättas hos dem,

hvilka icke gjort dithörande ämnen till föremål för speciella studier

samt under tjenstgöring inom statsadministrationen eller på liknande

sätt gjort sig fullt förtrogne med ifrågavarande slag af offentlig verksamhet.

Med styrelsens nuvarande organisation gåfves icke någon

garanti derför, att äfven sistnämnda insigter och erfarenhet skulle inom

styrelsen städse finnas i erforderlig grad representerade, då den hos

styrelsen anstälde sekreteraren hvarken enligt instruktionen vore ålagd

eller med sin ställning kunde åläggas att i de äreuden, styrelsen hade

att handlägga, verkställa sjelfständigt utredningar eller uttala sin

mening. Styrelsen vore derför, om den nuvarande instruktionen strängt

följdes, hänvisad att antingen undvara erforderliga upplysningar i

nämnda afseende eller ock, till skada för den praktiska rigtning, i

hvilken styrelsen ansåge sig böra arbeta, nödga ledamöterne inom

styrelsen, hvilkas hufvudsakliga studier och erfarenhet folie inom ett

annat område, att egna en god del af sitt arbete åt tidsödande undersökningar

för lösningen af de juridiska och administrativa frågor, hvarmed

ärenden inom styrelsen ofta stode i oupplösligt sammanhang. För

motverkande af de antydda olägenheterna hade visserligen styrelsen,

då derstädes förekommit ärenden, hvilka kräft juridisk eller administrativ

fackinsigt, såsom frågor om instruktioner för under styrelsens inseende

stående tjenstemän och anstalter, reglementen för administrativa inrättningar,

afseende understödjande af vissa grenar af landthushållningen,

besvärsmål m. in., låtit sekreteraren deltaga i öfverläggningarna inom

styrelsen, men då sekreteraren icke härför vore underkastad tjenstemannaansvar,

hänvisade den utväg, som sålunda måst anlitas, endast

ytterligare på behofvet af en förändring af styrelsens organisation i

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

31

syfte att densamma komme att bestå, förutom af öfverdirektören och

de nuvarande ledamöterne, af ytterligare en ledamot med juridisk eller

administrativ faokbildning, i hvilken händelse likväl sekreterarebefattningen

kunde indragas. Af de göromål, som för närvarande ålage

sekreteraren, vore, näst biträdet vid uppsättandet af expeditioner, registrator-

och aktuariegöromålen de mest tidsödande, beroende derpå att

antalet till styrelsen inkomna mål och ärenden allt ifrån den tid, styrelsen

trädde i verksamhet, varit ganska betydligt och visat en sådan

tendens att tillväxa, att samma antal, som år 1890 utgjort 989 och år

1891 vuxit till 1,000, under år 1892 så tilltagit, att det vid utgången

af september månad år 1892 uppgått till 913 eller 277 flera än motsvarande

dag år 1890 och 201 flera än motsvarande dag år 189L Då

sekreterarens biträde vid uppsättningen i icke ringa grad tagits i anspråk

på styrelsens samtliga afdelmngar, hade styrelsen, för att sekreteraren

måtte kunna egna tillräcklig uppmärksamhet åt det magtpåliggande

expeditionsväsendet samt vid förefallande behof kunna deltaga i

styrelsens öfverläggningar, låtit registrators- och aktuariegöromålen

under sekreterarens inseende och på hans ansvar handhafvas af en hos

styrelsen anstäld extra ordinarie tjensteman. Om en dylik anordning

vidtoges i det fall, att sekreterarebefattningen hos styrelsen indroges

och en ny ledamotsplats i stället inrättades, skulle den nye ledamoten

kunna öfvertaga, jemte de af hans ställning såsom ledamot härflytande

åligganden, äfven öfriga med sekreterarebefattningen för närvarande

förenade göromål.

För vidtagande af eu sådan åtgärd, som den af styrelsen sålunda

ifrågasatta, talade för öfrigt åtskilliga andra skäl. Sålunda funnes t. ex.

ett helt slag af ärenden, hvilka med styrelsens nuvarande organisation

icke kunde erhålla en lämplig beredning och föredragning, nemligen

vissa styrelsens ekonomiska angelägenheter, i det att, förutom styrelsens

aflöningsmedel, hvilka skulle, efter upprättadt förslag af sekieteraren,

på vissa tider af styrelsen reqvireras, styrelsen hade att verkställa

en stor mängd såväl regelbundet återkommande som tillfälliga

utbetalningar, för hvilka medel skulle pa behöriga tider reqvireras och

lyftas. Beslut om alla dessa utgifter, hvilka under nuvarande förhållanden

skulle påfordra föredragning än af den ene än af den andre

utaf de nuvarande ledamöterne, kunde icke, derest någon enhet eller

reda uti styrelsens förvaltning uti ifrågavarande afseende skulle kunna

bibehållas, fattas annat än efter förslag af en och samma person, hvartill

styrelsen ansåge den bäst lämpa sig, som handhade styrelsens

ekonomiska angelägenheter. Vidare hade det med styrelsens nuvarande

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sammansättning visat sig förenadt med nästan oöfverstigliga svårigheter

att under sommartiden, då inspektioner af de under styrelsens

inseende stälda läroverk och andra anstalter samt den styrelsen underlydande

personal och dess tjensteförrättningar hufvudsakligen måste

ske, upprätthålla styrelsens verksamhet, hvartill erfordrades, att antingen

styrelsens chef och en ledamot eller två ledamöter af styrelsen vore i

residensstaden närvarande, och sådant hade, oaktadt hvarken öfvercli

rekt oren eller ledamöterne i regel åtnjutit någon semester, endast

latit sig göra derigenom att embetsresorna så mycket som möjligt inskränkts,

hvilket åter icke kunnat undgå att medföra beaktansvärda

olagenheter. Genom anställande, på sätt föreslaget blifvit, af ytterligare

en ledamot, hvilken naturligtvis icke behöfde företaga några embetsresor,

blefve denna svårighet undanröjd. Slutligen borde det icke

lemnas oanmärkt, att den sekreteraren tillkommande aflöningen vore

så knappt tilltagen, att styu-elsen icke i allmänhet kunde beräkna att

^enna heiatt.ning erhålla fullt kompetent person eller

la bibehålla denne längre, än till dess han lyckats förvärfa en annan

mera. förmånlig anställning, hvadan och då en ökning af sekreterarens

aflöning, om befattningen bibehölles, i allt fall vore af förhållandena

oundgängligen påkallad, det syntes styrelsen synnerligen lämpligt att,

på samma gång som en ändring i styrelsens stat vidtoges, dess organisation

lämpades efter hvad erfarenheten visat vara i sådant afseende

nödvändigt.

Då styrelsen emotsåge, att dess verksamhet redan under den närmaste

framtiden.skulle komma att än ytterligare utvidgas, hade styrelsen.

ansett sig icke böra längre uppskjuta med att underställa Kongl.

iVlapts profning frågan om de åtgärder, som till afhjelpande af ofvan

omlormalda brister i styrelsens organisation kunde erfordras. Om äfven

styre sen härvid såge sig nödsakad föreslå en förhöjning af det för

styrelsen bestämda anslag, hade styrelsen så mycket mindre funnit sig

bora häraf afhålla sig från att göra framställning i ämnet, som styrelsen

vore öfvertygad derom att, då ett embetsverk för befrämjande af

landets modernäring och andra i samband dermed stående näringar inrattats,

det icke kunde vara med god hushållning förenligt att genom

mbesparande af den obetydliga utgift, verkets fullständiga uppsättande

skulle medföra, äfventyra eller åtminstone försvåra uppnåendet af det

andamal, hvarför verket inrättats.

Beträffande de åligganden, hvilka skulle tillkomma den ifrågasatte

nye ledamoten af styrelsen, hade landtbruksstyrelsen föreslagit, att det

skulle åligga denne att dels deltaga i behandlingen af alla sådana frågor,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande K:o V.

83

6om erfordrade juridisk fackinsigt, och inom styrelsen föredraga alla

kansli- och kameralärenden; dels utöfva tillsyn öfver registrators- och

aktuariegöromålen; dels ansvara för uppsättningen af samt till styrelsens

granskning öfverlemna koncept till expeditioner i ej mindre de

utaf honom sjelf föredragna, än äfven alla öfriga af styrelsen eller

öfverdirektören till honom för uppsättning aflemnade mål och ärenden;

dels uppbära och handhafva af styrelsen reqvirerade medel samt medlen

till vederbörande utbetala och i laga ordning redovisa; dels ock besörja

verkställigheten af styrelsens beslut i ekonomiska angelägenheter.

Beträffande den föreslagne nye ledamotens atlöningsförmåner hade

styrelsen ansett dessa böra sättas lika med de nuvarande ledamöternes,

med hvilka han jemväl i afseende å vilkoreu för aflöningens åtnjutande

samt rätt till ålderstillägg, pension och semester borde vara likstäld,

och den nye ledamotens aflöning följaktligen i styrelsens stat upptagas

med 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom

tjenstgöringspenningar, förutom två ålderstillägg, hvartdera å 500

kronor. Bå sekreterarebefattningen i stället borde indragas, skulle deremot

sekreterarens aflöning, hvarmed äfven vore förenade två ålderstillägg

å 500 kronor hvartdera, ur staten utgå, hvadan och då någon

indragningsstat ej syntes erforderlig, den ifrågasatta omorganisationen

af styrelsen skulle kräfva ett förhöjdt anslag af endast 1,000 kronor.

Efter det statskontoret öfver denna framställning afgifvit utlåtande

och deruti anfört, att, derest Kongl. Maj:t skulle finna den af landtbruksstyrelsen

föreslagna omorganisationen redan vara af behofvet påkallad

och hvarför styrelsen syntes statskontoret i allmänhet hafva anfört

goda skäl, statskontoret, med hänsyn till mängden och beskaffenheten

af de åligganden, som enligt landtbruksstyrelsens förslag skulle

tillkomma den ifrågasatte nye ledamoten, icke hade något att erinra

mot den för ändamålet föreslagna höjningen af det till styrelsen utgående

anslag, hade, enligt hvad departementschefen vidare erinrat,

departementschefen, vid ärendets föredragning inför Kougl. Maj:t den

14 januari 1893, för egen del yttrat bland‘annat, att för eu ändring af

landtbruksstyrelsens organisation i det syfte, som med styrelsens framställning

afsåges, syntes honom giltiga skäl tala. Hos styrelsen förekomme

så måuga vigtiga ärenden, för hvilkas behöriga afgörande erfordrades

insigter i juridiska ämnen och en noggrannare kännedom om

administrativa förhållanden, att det måste för styrelsen vara af vigt

att eg a tillgång till någon juridiskt och administrativt bildad person,

som vore pligtig att deltaga i styrelsens öfverläggningar i dylika ärenBih.

till Rilcsd. Prof. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 5 llåft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

den och dervid under tjenstemannaansvar yttra sin mening. Att de i

• styrelsen anstälde fackmän i landtbruk och dertill hörande näringar

skulle behöfva använda en god del af sin tid för att sätta sig in i

frågor, som för dem, hvilkas utbildning vore af naturvetenskaplig och

teknisk art, alltid måste förblifva mer eller mindre främmande, kunde

icke vara annat än till skada för det allmänna, då de derigenom i viss

mån droges ifrån sin egentliga uppgift, och sådant måste i längden

inverka menligt på styrelsens förmåga att behörigen fylla de fordringar,

som på densamma stäldes. Och saknaden af en ledamot med juridiska

och administrativa insigter kunde icke ersättas deraf, att dylika insigter

förefunnes hos sekreteraren, då denne tjensteman för de meningar, som

al honom yttrades under styrelsens öfverläggniugar, till deltagande

hvari han, enligt hvad styrelsen upplyst, hittills stundom plägat kallas,

icke vore under nuvarande förhållanden underkastad tjenstemannaansvar,

och hans yttranden följaktligen icke kunde annorlunda anses än såsom

enskiklt till styrelsens chef eller ledamöter uttalade åsigter.

Enligt styrelsens förslag skulle för vinnande af det åsyftade ändamålet

inom styrelsen inrättas en ny befattning, hvars innehafvare skulle

utom sina åligganden såsom ledamot öfvertaga den nuvarande sekreterarens

skyldigheter, hvaremot sekreteraretjensten skulle indragas. Huru

den nya befattningen skulle benämnas, derom hade styrelsen icke yttrat

sig. För sin del ansåge departementschefen deremot den erforderliga

förändringen i styrelsens organisation lämpligare åstadkommas på det

sätt, att sekreterarebefattningen bibehölles, men sekreteraren, jemte det

han fortfarande fullgjorde sina nuvarande åligganden, gjordes till ledamot

af styrelsen. 1 sak vunnes detsamma, hvilkendera utvägen än

valdes. Men då de göromål, som hufvudsakligen komme att upptaga

ifrågavarande tjenstemans tid, vore desamma, som hittills tillhört

sekreteraren, syntes det departementschefen egentligare att för befattningen

äfven bibehålla benämningen af sekreterare. Departementschefen

ville tillika erinra, att ett dylikt förenande i en befattning af

ledamots åligganden och af sådana göromål, som vanligen tillhörde

underlydande tjenstemän, icke vore för vår statsförvaltning främmande,

i det att den ena af öfverintendentsembetets förste intendenter samt

landtmäterisekreteraren på en gång fullgjorde sekreteraregöromål och

vore ledamöter af sina respektive verk.

Af den tillökning i göromål, som sålunda skulle åläggas sekreteraren,

och den förändrade ställning inom styrelsen, han skulle komma

att intaga, följde att han äfven i afseende å aflönings- och andra för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 3o

måner borde, på sätt landtbruksstyrelsen föreslagit, likställas med styrelsens

öfrige ledamöter.

Beträffande den nu förevarande framställningen i detta ärende

anför departementschefen, att i den skrifvelse, hvari landtbruksstyrelsen,

på sätt ofvan nämnts, å nyo upptagit frågan om förändring af styrelsens

organisation, styrelsen till en början erinrat, att det vid behandling

inom Riksdagen af Kong]. Maj:ts nyssberörda förslag framhållits

att, om för närvarande en förstärkning af styrelsen tillfälligtvis skulle

erfordras, vare sig för erhållande i vissa fall af en juridiskt bildad

persons uttalande eller för beredande af ökad möjlighet för styrelsens

medlemmar till inspektionsresors företagande, denna förstärkning kunde,

utan ändring i styrelsens organisation, åstadkommas genom tillfällig

adjunktion af sekreteraren, för hvilken, till ersättning härför, någon

lättnad i vissa af de göromål, som eljest ålåge honom, kunde beredas

genom extra biträdes anställande. Häremot hade styrelsen först och

främst genmält att behofvet af en juridiskt bildad persons ledamotskap

i styrelsen icke kunde rätteligen anses såsom blott tillfälligt samt

vidare anmärkt, att, om en sådan anordning, som inom Riksdagen antydts,

blefve genomförd, följden deraf ovilkorligen skulle blifva deri, att

styrelsen komme att arbeta under tvenne väsentligen skilda organisationsformer,

allt efter som sekreteraren vore adjungerad eller icke.

Men förutom det att en sådan i sig sjelf högst oegentlig dubbelhet af

organisationsformer hos en och samma styrelse icke skulle kunna undgå

att verka störande på den jemna gången af styrelsens verksamhet,

kunde det med allt skäl sättas i fråga, huruvida en dylik anordning i

de fall, då adjunktionen afsåge att erhålla en juridiskt bildad persons

uttalande, läte sig, på sätt föreslaget blifvit, i verkligheten genomföra.

Om nemligen denna adjunktion, hvilken måste ske antingen pa viss

tid eller för visst mål eller ärende, föreskrefves skola ske för viss tid,

så måste, enär icke på förhand kunde med bestämdhet sägas, när ett

ärende, i hvilket adjunktion af sekreteraren vore behöflig, skulie.ifrågakomma

till behandling, adjunktionen oupphörligen förnyas, hvarigenom

den gifvetvis upphörde att vara tillfällig, men på samma gång skulle

nödvändigheten uppstå att vidtaga en förhöjning af styrelsens anslag.

Skulle åter den utvägen väljas, att sekreteraren adjungerades för vissa

bestämda mål eller ärenden, komme sannolikt genom tröttsamheten

opaginerad Kontrollera mot PDF

o() Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

och enformigheten vid upprepandet af dessa ständigt återkommande

adjunktioner hela denna utväg till styrelsens förstärkning att snart

lemnas obegagnad, helst derigenom i allt fall icke skulle vinnas den i

styrelsens förut gjorda framställning i ämnet antydda fördelen att

vissa der omförmälda ärenden finge en tillbörlig beredning och handläggning.

. Det inom Riksdagen framstälda förslaget kunde alltså, i hvad det

afsage beredandet af möjlighet för landtbruksstyrelsen att genom tillfällig

adjunktion af sekreteraren i vissa fall erhålla en juridiskt bildad

persons uttalande, enligt styrelsens åsigt, icke genomföras, och dermed

kunde hela förslaget anses hafva förfallit. Men styrelsen ville dessutom

framhålla, hurusom den ersättning för adjunktionen, som enligt

iorslaget skulle tillkomma sekreteraren, eller att honom skulle genom

extra biträdes anställande beredas någon lättnad i vissa af de göromål

som eljest ålåge honom, i sjelfva verket icke vore någon ersättning

or det ökade ansvar och arbete, som sekreteraren genom adjunktionen

skulle erhålla, enär, om eu sådan lättnad icke medgåfves, sekreterarens

tid skulle blifva så upptagen af registrator- och aktuariegöromålen,

att, styrelsen af hans arbete icke kunde draga den nytta, som med

Iorslaget afsåges.

Då sålunda den föreslagna adjunktionen, hvilken enligt förslaget

skulle sakna allt ekonomiskt underlag, i hvarje händelse icke läte sig

genomföra, samt något annat sätt att utan erforderliga medels beviljande

åstadkomma den förstärkning af landtbruksstyrelsen, som Kongl

Maj:t ansett erforderlig och hvars behöflighet äfven inom Riksdagen i

viss man medgifvits, icke blifvit uppvisadt, hade styrelsen ansett samma

förstärkning böra, i enlighet med de i departementschefens yttrande till

statsrådsprotokollet den 14 januari 1893 angifna hufvudgrunder, beredas

genom en förändring af styrelsens organisation i syfte att sekreteraren

blefve ledamot af styrelsen.

_ Beträffande de hufvudsakliga skäl, som talade för en dylik förandrmg,

hade styrelsen åberopat hvad styrelsen i sin förut gjorda framställning

i sådant ändamål anfört jemte innehållet af sagda statsrådsprotokoll.

Men med afseende å sakens vigt ansåge sig styrelsen böra

såsom ytterligare stöd för nödvändigheten af en snar förändring af

styrelsens organisation i det af styrelsen antydda syfte tillägga att, då

de landtbruksstyrelsen underlydande tjeustemän, landtbruksingeniörerne

och de kringresande undervisarne, till följd af beskaffenheten af deras

tjenstgöring, icke lämpligen kunde vid förefallande behof erhålla förordnande

att upprätthålla ledamotsplats inom styrelsen samt på grund

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

37

af de obetydliga förmåner, som funnes att för sådan händelse erbjuda,

andra lämpliga personer ej kunde finnas vara villige att mottaga dylika

förordnanden, följden deraf blifvit att landtbruksstyrelsen under längre

tider dels alldeles icke, dels ej i vissa frågor kunnat upprätthålla sin

beslutmässighet. Så hade t. ex. inträffat att, sedan landtbruksinspektören

Ch. Jacobson i oktober månad 1892 aflidit, under tiden till

den 14 april 1893, då befattningen först kunde återbesättas, endast

två ledamöter varit tjenstgörande i styrelsen och att, då den nye landtbruksinspektören

staxt efter utnämningen måst, för ordnandet af enskilda

angelägenheter, beviljas ledighet, samt den ene af de båda

tjenstgörande ledamöterne varit af sjukdom hindrad att utöfva sin befattning,

följden deraf blifvit, utom andra olägenheter, att, oaktadt ansökningstiden

till en ledig landtbruksingeniörsbefattning redan den 27

april 1893 utgått, samma befattning icke kunnat tillsättas förrän den

15 derpå följande juni. Under nästlidna års sommar, då styrelsens

chef och ledamöter företagit inspektionsresor, hade, oaktadt samma

inspektioner lika litet som under föregående år af styrelsens verksamhet

skett i den omfattning, som önskligt varit, samt hvarken

styrelsens chef eller ledamöter under sommaren åtnjutit semester, det

icke låtit sig göra att med den nuvarande organisationen hela tiden

upprätthålla styrelsens beslutmässighet ens i vanliga ärenden, utan till

följd deraf att det icke kunnat så ordnas, att samtidigt antingen styrelsens

chef och en ledamot eller tvenne ledamöter varit i hufvudstaden

närvarande, hade styrelsen under sammanlagd! mera än en månads tid

varit urståndsatt att fatta något som helst beslut. Om sekreteraren

under dessa förhållanden varit ledamot af styrelsen, hade icke någon

af sagda olägenheter behöft inträffa.

På grund af hvad landtbruksstyrelsen sålunda och i sin föregående

framställning i ämnet anfört samt med afseende fästadt jemväl derå

att styrelsens verksamhet alltjemt ökats, hvilket framginge, bland

annat, deraf att antalet till styrelsen inkomna mål och ärenden under

år 1893 så vuxit, att desamma den ''30 september nämnda år uppginge

till 1,060, eller 147 flera än motsvarande dag år 1892, 348 flera än

motsvarande dag år 1891 och 424 flera än motsvarande dag år 1890,

samt att all sannolikhet förefunnes att nämnda förhållande komme att

fortfara, hade styrelsen hemstält, att Kong], Maj:t täcktes till Riksdagen

göra framställning om höjande från och med år 1895 af anslaget till

styrelsen med 1,000 kronor och om godkännande af de vid sistlidna

års riksdag föreslagna ändringar i staten för styrelsen och i vilkoren

och förbehållen för åtnjutande af de deri upptagna löneförmåner.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

För egen del anför departementschefen rörande detta ärende, att

af landtbruksstyrelsens senaste skrifvelse i ämnet framginge att, sedan

Kougl. Maj:ts förut omförmälda framställning till Riksdagen afläts,

olägenheterna af styrelsens nuvarande organisation gjort sig ännu mera

känbara än tillförene.

Dessa olägenheter kunde icke annat än till en ringa del afhjelpas

genom att tillfälligtvis adjungera sekreteraren som ledamot af styrelsen.

Ett fullständigt undanrödjande deraf erfordrade att sekreteraren gjordes

till ständig ledamot. Men i sådant fall kräfde också billigheten att

sekreteraren, hvilkens göromål derigenom blefve lika trägna och magtpåliggande

som de öfrige ledamöternes, i afseende å aflönings- och

andra förmåner likstäldes med desse. För detta ändamål erfordrades i

landtbruksstyrelsens stat den ändring, att aflöningen för sekreteraren,

som nu utgjorde lön 1,800 kronor och tjenstgöringspengar 1,200 kronor

jemte två ålderstillägg, hvartdera å 50Ö kronor, bestämdes till lön 2,500

kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor med rätt till två ålderstillägg

i enlighet med nu gällande bestämmelser; hvarjemte på det att

sekreteraren jemväl i afseende å semesterförmån måtte blifva likstäld

med de öfrige ledamöterne, vilkoren och förbehållen för åtnjutande af

de i staten upptagna löneförmåner borde ändras sålunda, att semester

finge, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kunde ega

rum, åtnjutas af styrelsens chef och ledamöter under en och en half

månad årligen. u) Den erforderliga anslagsförhöjningen inskränkte sig

sålunda, såsom förut nämnts, till 1,000 kronor, för hvilken obetydliga

tillökning i utgifterna det allmänna enligt departementschefens åsigt

komme att beredas full ersättning genom den förbättring i styrelsens

organisation, som derigenom vunnes.

Herr Ljungman har till stöd för sitt ofvan omförmälda förslag

anfört, att den anordning af fiskeriadministrationen, som införts genom

landtbruksstyrelsens inrättande, vore ur den .synpunkten otillfredsställande,

att, då fiskeriinspektoren, eller som han förr benämndes fiskeri
-

*) Den i detta afseende nu gällande bestämmelsen är af följande lydelse: Semester

må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ega rum, åtnjutas af öfverdirektören,

fiskeriinspektoren, öfveringeniören och landtbruksinspektören under en och en

half månad samt af sekreteraren under en månad årligen,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande K:o

39

intendenten, blifvit ledamot af den centrala styrelsen, derigenom borttagits

den instans, som förut funnits mellan bemälde fiekeritjensteman

och Kongl. Maj:t, samt derutöfver gifvits honom en ställning, som

måste oförmånligt inverka på arten af hans verksamhet och medförde

en för fiskerinäringen vådlig centralisation i en enda persons händer

af samma närings administration.

En utväg att i väsentlig mån afhjelpa dessa brister uti fiskeriadministrationen

erbjöde enligt motionärens mening Kongl. Maj:ts förslag

i statsverkspropositionen om en ny ledamot och föredragande i

landtbruksstyrelsen i stället för den å samma styrelses stat upptagne

sekreteraren, om nemligen den nye ledamoten, hos hvilken juridiska

och nationalekonomiska insigter borde komma att utgöra en förutsättning,

finge öfvertaga föredragningen inom styrelsen af fiskeriärendena

och fiskeriinspektören gåfves en styrelsen underordnad ställning, mer

liknande landtbruksingeniörernas, hvaremot Riksdagens beslut 1889

beträffande landtbruksstyrelsen icke erbjöde något hinder.

Vid behandling under nästlidet, års riksdag af det då framstälda

förslag i enahanda syfte som det nu föreliggande anförde utskottet,

att genom hvad till statsrådsprotokollet den 14 januari 1893 blifvit i

ämnet meddeladt syntes utskottet behöfiigheten af den föreslagna ändringen

i landtbruksstyrelsens organisation vara till fullo ådagalagd. Vid

sådant förhållande och då den årliga statsutgift, som erfordrades för

ändringens genomförande, icke vore särdeles betydande, ansåge utskottet

den omständighet, att så få år förflutit, sedan styrelsen inrättades och

stat för densamma faststäldes, icke böra utgöra något hinder för Riksdagen

att redan då lemna sin medverkan till afhjelpande af den brist,

som, enligt hvad erfarenheten visat, förefunnes i styrelsens sammansättning.

Denna uppfattning finner utskottet hafva vunnit ytterligare stöd

af hvad som i ärendet blifvit i statsrådsprotokollet den 13 januari

innevarande år anfördt; hvadan utskottet ansett sig jemväl nu böra

biträda hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit.

Vidkommande derefter det af herr Ljungman framstälda förslaget,

att den nye ledamoten i landtbruksstyrelsen skulle vara föredragande

jemväl i fiskeriärenden, så synes med afseende å de hufvudsakliga åligganden,

som skulle tillkomma denne tjensteman, ej hos honom kunna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o L

förutsättas den sakkunnighet rörande fiskeriväsendet, som ett genom*

lurande af motionarens förslag skulle kräfva, under det att deremot

nskeriarendenas föredragning _ inom styrelsen af en fackman, på sätt

nu eger rum, måste lända till fromma för dessa ärendens grundliga

behandling; och då utskottet följaktligen anser, att fiskeriinspektören

iortfarande bör qvarstå såsom ledamot af landtbruksstyrelsen, kan

utskottet naturligen ej heller tillstyrka motionärens förslag om att

denne tjensteman skulle gifvas en samma styrelse underordnad ställning.

Utskottet hemställer sålunda,

att Riksdagen, med afslag å herr Ljungmans

ofvanberörda motion — med godkännande af den förändring

i gällande stat för landtbruksstyrelsen, att

sekreteraren åtnjuter i lön 2,500 kronor och i tjenstgöringspenningar

1,500 kronor, tillsammans 4,000

kronor, hvilken lön efter fem år kan höjas med 500

kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor,

samt af de ändringar i vilkoren och förbehållen för

åtnjutande af de i samma stat upptagna löneförmåner,

som i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13

januari 1894 blifvit ifrågasatta — må från och med

år 1895 höja anslaget till landtbruksstyrelsen från

dess nuvarande belopp 27,800 kronor med 1,000

kronor eller till 28,800 kronor.

Bidrag till vägunderhållet på landet.

mn9vägunZ- D., ,8:o) Under denna nya anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att

h&iiet pä Riksdagen, måtte dels i riksstaten under sjette hufvudtiteln näst efter

landet m. m. anslaget till färjor och färjekarlar uppföra under benämningen »bidrag

J till vägunderhållet på landet» ett förslagsanslag af 600,000 kronor; dels

och på, extra stat för år 1895 anvisa, för bestridande af statsverkets

andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Såsom departementschefen till statsrådsprotokollet anfört, har

genom 60 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet

den 23 oktober 1891 förordnats, att utaf den för vägunderhåll

in natura uppskattade kostnad eu tiondedel lemnas af statsmedel, hvil
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

41

ket bidrag utbetalas till vederbörande vägstyrelse för att på lämpligt

sätt tillhandahållas dem, som berörda vägunderhåll bestrida.

Med anledning häraf hade, enligt hvad departementschefen meddelar,

Kongl. Maj:t genom bref förenämnda dag anbefalt statskontoret

att i god tid före 1894 års början, till Kongl. Maj:t inkomma med förslag

å beloppet af det anslag, som i följd deraf syntes böra från och

med år 1895 å riksstaten uppföras.

Sedan för fullgörande af denna befallning statskoutoret genom

skrivelser den 29 december 1891 anmodat Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i samtliga länen att till statskontoret inkomma med approximativ

uppgift å beloppet af den utgift, som i berörda hänseende

kunde anses inom hvarje särskildt län för år 1895 ifrågakomma, hade

statskontoret i skrifvelse den 2 november 1893 afgifvit det sålunda infordrade

förslaget och dervid, jemte förmälan att Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms och Vermlands län i skrivelser till statskontoret

anmält, att uppgifterna ännu icke kunde lemnas, tillkännagivit,

att de öfriga länsstyrelserna inkommit med de äskade uppgifterna,

öfver hvilka statskontoret låtit upprätta ett sammandrag, hvari för

fullständighetens skull och då statskontoret ansett sig icke böra afvakta

den tid, då vidare uppgifter i berörda hänseende från Stockholms och

Vermlands län kunde erhållas, utgifterna för dessa två län upptagits

med ledning af de uppgifter rörande totalkostnaden för underhåll af

sommarväg inom nämnda län, som meddelats uti en af bilagorna till

det af utsedde komiterade den 14 december 1880 afgifna betänkande

angående förändrad lagstiftning i fråga om utgörande af väghållningsbesväret

på landet.

Enligt omförmälda sammandrag skulle det approximativt beräknade

beloppet af den utgift, som enligt ofvan åberopade paragraf i nya

väglagen ansåges böra för år 1895 af statsmedel utgå för underhåll af

vägar å landet, den tid mark vore bar, utgöra:

för Stockholms län ............................................................

,, Upsala län ..................................................................

„ Södermanlands län.......................................................

,, Östergötlands län.........................................................

„ Jönköpings län..........................................................

,, Kronobergs län .............................................................

„ Kalmar län...................................................................

„ Gotlands län............................................................

„ Blekinge län ........................................................^.......

kr.

22,676:

50

V)

13,463:

25

17

16,070:

—

11

37,400:

—

11

30,917:

G4

71

17,345:

47

11

25,000:

—

11

7,000:

—

»1

13,617:

99

kr.

183,490:

85

Bih. till Ri/csd. Prot. 1S94. 4 Sami. 1 Åfd. 5 lläft.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för

n

11

ii

ii

n

ii

ii

ii

ii

ii

ii

i>

>i

ii

Kristianstads län ...............

Malmöhus län.....................

Hallands län .....................

Göteborgs och Bohus län

Elfsborgs län .....................

Skaraborgs län ..................

Yermlands län ..................

Örebro län ..........................

Vestmanlands län ............

Kopparbergs län ...............

Gefleborgs län ....................

Vesternorrlands län .........

Jemtlands län .....................

Vesterbottens län...............

Norrbottens län..................

Transport kr. 183,490: 8 5

................................... „ 30,000: —

................................ „ 59,709: 44

.................................. „ 17,500: —

................................. „ 16,000: —

.................................. „ 52,210: 49

.................................. „ 24,000: —

.................................. „ 31,375: 10

.................................. „ 16,295: —

................................. „ 12,000: —

................................ „ 20,000: —

................................. „ 20,471: 95

................................. „ 34,000: —

.................................. „ 20,000: —

.................................. „ 33,506: 31

.................................. „ 26,187: 63

eller för hela riket kr. 596,746: 7 7.

Då emellertid utgiften för de två län, från hvilka fullständig uppgift

i berörda hänseende ej ännu kunnat erhållas, syntes vara något

för lågt beräknad, ansåge statskontoret det förslagsanslag, som för bestridande

af ifrågavarande utgift borde å riksstatens sjette hufvudtitel

för år 1895 uppföras, i rundt tal kunna beräknas till 600,000 kronor.

I sammanhang härmed hade statskontoret erinrat, att uti 84 § af

ofvannämnda lag stadgades att, då vägdelning enligt samma lag egde

rum första gången, halfva kostnaden derför skulle af statsverket bestridas,

men att till de utgifter, som för berörda ändamål komme att

från statsverket utgå, något anslag icke blifvit å riksstat uppfördt,

med anledning hvaraf ock Kongl. Maj:t, sedan inom ett län anspråk

redan väckts på utbekommande af den andel af kostnaden för verkstälda

vägdelningar, som borde af statsverket gäldas, och då liknande

framställningar kunde vara att förvänta äfven från andra län, den 17

mars 1893 bemyndigat statskontoret att, intill dess anslag för utgifter

af ifrågavarande slag kunde varda å riksstaten uppfördt, af under

händer varande medel och under titel: »Förskott att anmälas hos

Riksdagen till ersättande» anordna hvad för ändamålet kunde komma

att erfordras.

Enär, på sätt i 37 § af nämnda lag stadgades, vägdelning i enlighet

med föreskrifterna i samma lag skulle, sedan väghållningsdistrikts

område blifvit enligt 82 § i lagen bestämdt, första gången ske, då

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

yrkande derom framstäldes af väghållningsskyldige, hvilka innehade jordbruksfastigheter

i värde uppgående till minst en tiondedel af sammanräknade

taxeringsvärdet å alla sådana fastigheter inom väghållningsdistriktet,

vore statskontoret visserligen icke i tillfälle att med visshet

bedöma, i hvad utsträckning sådana vägdelningar i den närmaste framtiden

komme att företagas och huru stor kostnad för statsverket dylika

vägdelningar komme att medföra; men då af ofvanberörda statskontorets

skrifvelse bifogade uppgifter från Kongl. Maj:ts _ befallningshafvande

syntes framgå, att sådana förrättningar redan blifvit på flera

ställen påbörjade, och ett långt utsträckt förskottsväsende för statskontoret

medförde flera olägenheter, syntes redan för år 1895 anslag

jemväl för ifrågavarande utgifter böra å riksstaten uppföras.

På »rund af hvad statskontoret sålunda anfört hade statskontoret

hemstält, °att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition

derom, att å riksstatens sjette hufvudtitel för år 1895 måtte uppföras

ett ordinarie förslagsanslag för bidrag till vägunderhåll och vägdelningar

på landet af 650,000 kronor.

För egen del anför departementschefen, att han, då statens bidrag

till vägunderhållet vore en utgift af ständig natur, hvars belopp dock

för närvarande icke kunde annat än approximativt beräknas och jemväl

i framtiden kunde vexla, lika med statskontoret ansåge, att för bestridande

af denna utgift ett ordinarie förslagsanslag borde å riksstaten

uppföras.

Hvad deremot anginge statens andel i kostnaden för vägdelnmg, sa

vore detta en utgift, som endast ifrågakomme vid den första vägdelning,

som inom hvarje väghållningsdistrikt egde rum enligt den nya

väglagen. Då vägdelning enligt denna lag en gång skett inom hvarje

väghållningsdistrikt, upphörde alltså helt och hållet denna utgift.

Sannolikt vore, att under de närmaste åren vägdelningarnas antal

blefve te ml igen stort och att följaktligen äfven statens utgifter derför

under dessa år blefve jemförelsevis betydliga, för att efter hand minskas

och slutligen helt och hållet upphöra. Vid sådant förhållande syntes

det departementschefen mindre lämpligt att uppföra det för ändamålet

erforderliga anslaget på ordinarie stat. Men da beloppet af de medel,

som för ett år komme att för ändamålet tagas i anspråk, icke kunde

med någon grad af tillförlitlighet på förhand beräknas och det för ett

år beräknade anslagsbeloppet sålunda lätteligen kunde komma att visa

sig otillräckligt, borde anslaget, ehuru det uppfördes på extra stat,

erhålla naturen af förslagsanslag.

Departementschefen vore alltså, i olikhet mot statskontoret, af den

s. 44 Kontrollera mot PDF

Ang. höjning

af anslaget till

reseunderstöd

för landibrukets

sinder ande.

[10.]

44 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

åsigt, att de för de nu ifrågavarande ändamålen erforderliga medel icke

borde sammanföras i ett anslag, utan att af Riksdagen borde äskas två

särskilda anslag, nemligen ett ordinarie förslagsanslag för bestridande af

statens bidrag till vägunderhållet och ett extra förslagsanslag för gäldande

åt statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar. I afseende å beloppet

af det ordinaire anslaget hade departementschefen intet att erinra mot

statskontorets beräkning, enligt hvilken detta anslag skulle bestämmas

till 600,000 kronor, och jemväl det extra anslaget syntes för år 1895

kunna lämpligen sättas till det belopp, som statskontoret afsett för

det ändamål, hvartill detta anslag vore ämnadt, eller 50,000 kronor.

Utskottet, som icke har funnit något att mot Kongl. Maj:ts framställning

erinra, får hemställa:

a) _ a.tt Riksdagen må i riksstaten under sjette

hufvudtiteln näst etter anslaget till färjor och färjekarlar

uppföra under benämningen »bidrag till vägunderhållet

på landet» ett förslagsanslag af 600,000

kronor;

b) att Riksdagen må på extra stat för år 1895

anvisa, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000

kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

9:°) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, med godkännande

åt den enligt statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 föreslagna förändring

i afseende å användningen af det under förestående anslagstitel

uppförda anslaget till reseunderstöd för landtbrukets studerande,

höja samma anslag från 6,000 kronor till 10,000 kronor eller med 4,000

kronor och i följd deraf öka anslaget till »undervisningsanstalter för

jordbruk och landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000

kronor till understöd åt landtmannaskolor)» med motsvararande belopp

eller från 190,400 kronor till 194,400 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen

erinrat, att Rikets Ständer vid 1856—58 årens riksdag under

ofvanstående anslagstitel beviljat en summa af 3,000 riksdaler årligen

till reseunderstöd åt sådana personer, hvilka egnade sig åt landtbrukets

vetenskapliga eller praktiska studium och önskade besöka främmande

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

45

länder i ändamål att utvidga sina kunskaper i det yrke de valt, äfvensom

att anslaget redan vid 1859—1860 årens riksdag höjts till 6,000

riksdaler, med hvilket belopp det fortfarande utginge.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hade landtbruksstyrelsen

i en till Kongl. Maj:t stäld skrifvelse af den 25 september

1893 i afseende å detta anslag anfört att, ehuru det icke kunde bestridas

att de, som önskade egna sig åt landtbrukets vetenskapliga

eller praktiska studium, fortfarande såsom hittills kunde draga stor

fördel af resor i främmande länder, lika visst vore att, med den utveckling,

svenska landtbruket under de senaste åren i alla rigtningar

tagit, äfven resor inom eget land för att besöka framstående jordbruk

samt väl ledda och skötta landtbruksundervismngsanstalter kunde vara

af lika och i många fall äfven större nytta, särskildt för de vid berörda

anstalter anstälde lärare, för hvilka det syntes vara af stor vigt att

kunna göra jemförande iakttagelser rörande så väl jordbruksförhållanden

inom olika delar af landet som de vid de särskilda undervisningsanstalterna

använda lärometoder m. m. Vilkoren för att blifva delaktig utaf

ifrågavarande anslag syntes derför böra förändras derhän, att äfven

de, som önskade på sistnämnda sätt utvidga sina kunskaper i landtbruket,

måtte kunna komma i åtnjutande af ifrågavarande anslag. Då

emellertid det belopp, hvarmed anslaget för närvarande och sedan lång

tid tillbaka utginge, af lätt insedda skäl visat sig för ändamålet alltmera

otillräckligt, hvilket framgingo deraf att, oaktadt antalet sökande

af understöd från anslaget under sista tiden varit särdeles stort, eller

32 år 1890, 48 år 1891, 34 år 1892 och 36 år 1893, under hvarje af

dessa år högst 11 personer kunnat hugnas med dylikt understöd, samt

med den utvidgning af anslagets användning, som landtbruksstyrelsen

ifrågasatt, olägenheterna af anslagets obetydliga belopp skulle i än

högre grad göra sig känbara, funne sig landtbruksstyrelsen föranlåten

att hemställa om aflåtande till Riksdagen af proposition, att ifrågavarande

anslag måtte från och med år 1895 höjas till 10,000 kronor,

mot det att understöd från detsamma finge tilldelas sådana personer,

hvilka egnade sig åt landtbrukets vetenskapliga eller praktiska studium

och önskade genom resor utvidga sina kunskaper i det yrke de valt,

vare sig resorna vore afsedda att företagas i främmande länder eller

inom landet.

Jemväl hushållningssällskapens i november 1893 församlade ombud

hade i skrifvelse af den 14 i nämnda månad hos Kongl. Maj:t gjortframställning

i enahanda syfte. I sådant afseende hade ombuden anfört,

att för lärare vid våra landtbruksinstitut och landtbruksskolor gifvetvis

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

måste vara ett önskningsinål att i högsta möjliga grad komma i beröring

med praktikens män inom jordbruksnäringen. För att ur en

dylik närmare beröring kunna hemta allt det goda, som ur densamma

stode att vinna, vore det nödvändigt, att den ej endast blefve inskränkt

till en beröring med den närmaste traktens landtmän, utan den måste

med nödvändighet utsträckas till vidsträcktare kretsar, till mer aflägsna

bygder, enär först derigenom undervisningen kunde blifva så mångsidig

och omfattande, som den, i all synnerhet vid ett landtbruksinstitut,

borde och måste vara. Under sådana förhållanden syntes det hushållningssällskapens

ombud vara till stort gagn för vårt jordbruk, om

ifrågavarande anslag höjdes till 10,000 kronor, samt att understöd från

detsamma linge utdelas äfven för studieresors företagande inom vårt

eget land. Härigenom skulle stipendier kunna tilldelas lärarne vid

landtbruksinstituten och landtbruksskolorna för att sätta dem i tillfälle

att göra jemförande iakttagelser rörande jordbruksförhållandena inom

olika delar af landet samt inhemta de vid de skilda undervisningsanstalterna

använda lärometoder. Studieresor sådana som dessa skulle

blifva till gagn icke allenast för lärarne sjelfve, hvilka hade att utbilda

jordbrukare för olika landsdelar och som om förhållandena der i flertalet

fall saknade önskvärd kännedom, utan äfven för den jordbruksidkande

allmänheten, enär de råd, som lärarne under dessa resor

blefve i tillfälle att lemna, och de reseberättelser, som af dem afgåfves,

i hög grad skulle kunna blifva denna allmänhet till ledning och nytta.

Då vid det ena af våra landtbruksinstitut numera någon egentligen

praktisk undervisning ej längre vore förbunden med den teoretiska,

blefve det under sådana förhållanden ännu mycket nödvändigare att,

åtminstone i någon mån, bereda lärarne i fackämnena tillfälle att vinna

kännedom om olika trakters olika jordbruksförhållanden. Jemförelsevis

knappt aflönade, kunde de ej af egna medel företaga de för dem så

nödvändiga studieresorna.

På grund af hvad landtbruksstyrelsen och hushållningssällskapens

ombud sålunda anfört, har departementschefen ansett sig böra tillstyrka

såväl den föreslagna förhöjningen af ifrågavarande anslag, som ock att

i afseende å anslagets ändamål gjordes den förändring, att detsamma

finge användas till understöd åt personer, hvilka egnade sig åt landtbrukets

vetenskapliga eller praktiska studium och önskade att genom resor

inom Sverige eller i främmande länder utvidga sina kunskaper i yrket.

Då utskottet håller före, att iakttagelser öfver landtbrukets ställning

inom olika delar af vårt eget land i många fall äro af större be
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

v Statsutskottets Utlåtande N:o 7,

47

tydelse för utvecklingen af denna näring än studiet af främmande

länders jordbruksförhållanden, har utskottet funnit den med afseende

å användningen af ifrågavarande anslag föreslagna förändring synnerligen

välbetänkt. I anledning häraf och då anslagets nuvarande belopp

redan för det ändamål, som hittills varit dermed afsedt, visat sig väl

knappt, anser utskottet en förhöjning af anslaget vara af behofvet påkallad.

Men med hänsyn dertill, att understöd för resa inom Sverige

kan bestämmas till betydligt lägre belopp än för besök i utlandet,

samt jemväl med afseende å det ringa antal personer, nemligen lärarne

vid ländtbruksinstituten och landtbruksskolorna, hvilka hufvudsakligen

skulle komma att åtnjuta understöd för inländska resor, har utskottet

förestält sig, att en förhöjning af 2,000 kronor skulle vara fullt tillräcklig.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen, med godkännande

af den enligt statsrådsprotokollet öfver civilärenden

den 13 januari 1894 föreslagna förändring i afseende

å användningen af det under denna anslagstitel uppförda

anslaget till reseunderstöd för landbrukets studerande,

höjer samma anslag från 6,000 kronor till

8,000 kronor eller med 2,000 kronor

och i följd deraf ökar anslaget till »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar

(deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd

åt landtmannaskolor)» med motsvarande belopp

eller från 190,400 kronor till 192,400 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja det under

denna anslagstitel uppförda anslag till understöd åt sådana arbetare i

de särskilda näringsyrkena, hvilka önskade att i främmande länder

förvärfva sig ökade insigter och konstfärdighet, med 10,000 kronor

eller från 20,000 kronor till 30,000 kronor; samt

att höja det under denna anslagstitel nu anvisade anslaget, 5,000

kronor, till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker,

hvilka icke egnade sig åt bergshandteringen, med 10,000 kronor och

följaktligen under denna anslagstitel för nämnda ändamål uppföra ett

belopp af 15,000 kronor;

Ang. höjning

dels af anslaget

till

reseunderstöd

åt fabriksoch

handtverksarbetare,

dels ock af

anslaget till

reseunderstö d

åt tekniker.

[Ilo. 12.]

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

börande, i händelse af bifall till hvad sålunda föreslagits, anslaget

till »befrämjande i allmänhet af slöjderna» ökas med 20,000 kronor

eller från 63,500 kronor till 83,500 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen först beträffande

anslaget till reseunderstöd åt arbetare i minnet återkallat, hurusom

vid 1862—1863 årens riksdag för detta ändamål beviljats å ordinarie

stat ett belopp af 3,000 kronor. Redan vid 1866 års riksdag hade

anslaget ökats till 6,000 kronor och vid 1870 års riksdag hade det

ytterligare höjts till 8,000 kronor.

Genom anvisande på extra stat af ett belopp af 4,000 kronor

hade de för ändamålet tillgängliga medel ökats för hvart och ett af

åren 1876 till och med 1879 till 12,000 kronor, men under åren 1880 —

1882 hade åter endast det å ordinarie stat uppförda beloppet, 8,000

kronor, utgått, till dess sistnämnda år det ordinarie anslaget, på derom

inom Riksdagen väckt förslag, höjdes till 12,000 kronor. Sedermera

hade samma anslag vid 1887 års riksdag, på framställning af Kongl.

Maj:t blifvit ökadt från och med år 1888 till sitt nuvarande belopp,

20,000 kronor.

Vid tillstyrkande af den kongl. propositionen i ämnet till sistnämnda

Riksdag hade dåvarande chefen för civildepartementet anmärkt,

att äfven med anslagets fixerande till 20,000 kronor understödstagarnes

antal, livilket under åren 1883—1886 vexlat mellan 26 och 29, ej komme

att ökas med mera än omkring två tredjedelar, men att, om af särskilda

skäl ytterligare medel för ifrågavarande ändamål vid något tillfälle

erfordrades, tillgång dertill möjligen kunde beredas från andra under

anslagstiteln till »befrämjande i allmänhet af slöjderna» uppförda anslag,

i den mån dessa icke måste tagas i anspråk för andra angelägna ändamål.

Den år 1887 vidtagna ökningen af anslaget hade också, fortsätter

departementschefen, i verkligheten visat sig otillräcklig att bereda

understöd åt mera än eu ringa del af dem, hvilka dertill anmält sig.

Medan nemligen de för erhållande af ett dylikt understöd inkomna

ansökningar uppgått

år 1888 till ett antal af 233,

»

ii

ii

ii

ii

1889

1890

1891

1892

1893

ii ii

ii ii

v 11

ii ii

ii ii

11

n

171,

11

ii

147,

11

ii

214,

11

ii

168 och

11

ii

222,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande''N:o 7.

49

så hade understöd från anslaget icke kunnat beviljas till flera än

år 1888

„ 1889

,, 1890

» 1891

„ 1892

„ 1893

44 sökande,

45

45

46

45

44

11

11

11

V

11

och

Af medeltalet sökande under dessa år, i jemnt. tal 193, hade sålunda

icke fullt en fjerdedel kommit i åtnjutande af understöd.

De beviljade understöden hade icke i något fall öfverstigit 500

kronor, med hvilket belopp desamma vanligen utgått, utom till sådane

arbetare, som vid understödets beviljande redan vistades å utrikes ort

och hvilka plägat erhålla 400 kronor.

Då Kongl. Maj:t den 19 maj 1893, efter det vid samma års

riksdag fråga förevarit om anslagets ökande, företagit till pröfning

frågan om fördelning af de för samma år till sådana reseunderstöd,

hvarom nu vore fråga, tillgängliga medel, hade Kongl. Maj:t tillika,

med anledning deraf att till erhållande af dylikt understöd under flera

år anmält sig betydligt större antal personer, än som med tillgängliga

medel kunnat tilldelas sådant, anbefalt kommerskollegium att taga i

öfvervägande, huruvida icke det för ifrågavarande ändamål anvisade

anslaget borde höjas, samt med förslag i sådant afseende till Kongl.

Maj:t inkomma.

Till följd häraf hade kommerskollegium uti utlåtande den 26

september 1893 anfört, att det utan tvifvel vore önskvärdt att en förhöjning

af ifrågavarande anslag egde rum till beredande af understöd

för dermed åsyftadt ändamål åt flere bland de sökande, hvilkas antal

dessutom antagligen komme att hädanefter än mer ökas; att med anslagsbeloppets

nuvarande begränsning jemväl ofta uppstode svårighet

vid bestämmandet af företrädet mellan särskilde sökande, hvilka, enligt

företedda intyg, vore jemngode i fråga om yrkesskicklighet och öfriga

egenskaper, som gjorde dem förtjente af att komma i åtanke vid anslagsbeloppets

fördelande, under det att det å andra sidan vanligen

vore en icke oafsevärd del af de sökande, som, i saknad af dylika intyg

eller med hänsigt till beskaffenheten af företedda sådana, icke kunde

ifrågakomma till erhållande af understöd; samt att i betraktande af

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami 1 Afd. 5 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

har ofvan antydda förhållanden kollegium ansåge sig böra föreslå, att

ifrågavarande anslag måtte höjas med 10,000 kronor och sålunda för

framtiden tills vidare utgå och å ordinarie stat uppföras till belopp af

30,000 kronor.

Ofvan omförmälda anslag till reseunderstöd åt tekniker hade, anför

departementschefen vidare, tillkommit år 1887. Med anledning af

en framställning från teknologföreningen i Stockholm hade nemligen

Kongl. Maj:t den 22 januari nämnda år förordnat, att från och med

samma år tills vidare ett belopp af 5,000 kronor för år af det till befrämjande

i allmänhet af slöjderna å sjette hufvudtiteln uppförda ordinarie

anslag, finge disponeras till understöd åt teoretiskt och praktiskt

bildade tekniker, hvilka icke egnade sig åt bergshandtering, för att de

såmedelst måtte sättas i tillfälle att i främmande länder inhemta ytterligare

insigter och erfarenhet.

Två särskilda framställningar, hvilka åsyftade anvisande af ytterligare

medel till reseunderstöd åt tekniskt bildade personer vore nu

hos Kongl. Maj:t gjorda, den ena af den utaf Kongl. Maj:t den 8

januari 1890 tillsatta sjöfartsnäringskomitén och den andra af kommerskollegium.

Den af sjöfartsnäringskomitén gjorda framställningen afsåge beredande

af medel till understöd åt dem, som ville i främmande länder

inhemta fullständigare kunskaper i skeppsbyggeri. Komitén hade i

detta afseende uti sitt den 12 september 1890 afgifna betänkande (sid.

88 och 89) erinrat, hurusom, sedan för undervisningen i skeppsbyggeri

förut funnits ett särskildt institut i Karlskrona, men detta år 1870 indragits

och undervisningen förlagts till navigationsskolan, i Göteborg,

genom kongl. kungörelsen den 5 november 1886 skeppsbyggeriafdelningen

skilts från sistnämnda skola och tills vidare förenats med Chalmers

tekniska läroanstalt i Göteborg, äfvensom att vid tekniska högskolan

i Stockholm dessutom meddelades undervisning i ångmaskiners

och ångfartygs konstruktion, samt vidare anfört, att det emellertid vore

gifvet att ett så litet land som vårt icke kunde upprätta sådana anstalter

för undervisningen i skeppsbyggeri, som funnes i främmande

länder, i synnerhet i England, och att det derför skulle vara särdeles

välbetänkt, om de, som ville egna sig åt skeppsbyggeriet, kunde

sättas i tillfälle att i utlandet inhemta den fullständigare kunskap i dithörande

ämnen, som här hemma icke kunde erhållas. På grund häraf

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ansåge sig komitén böra framhålla önskvärdheten af att understöd af

allmänna medel för ifrågavarande ändamål bereddes.

Till följd af härå erhållen remiss hade marinförvaltningen och

kommerskollegium, efter det styrelserna ,för tekniska högskolan och

Chalmers tekniska läroanstalt blifvit hörda, till Kongl Maj:t afgiivit

utlåtande af den 9 november 1892 och deri anfört, att den teoretiska

undervisning, som vid ej mindre tekniska högskolan än äfven Chalmers

tekniska läroanstalt kunde erhållas i de till skeppsbyggeriet hörande

läroämnen, kunde, om den äfven ej vore fullt jemförlig med

den, som vid utlandets förnämsta läroanstalter i detta fack meddelades,

dock anses tillräcklig såsom grund för sjelfständiga studier inom fartygs-

och sjöångmaskin skonstruktionens områden. Anledning funnes

dessutom att antaga, det sagda undervisning skulle komma att vid det

förstnämnda läroverket snart än vidare utvidgas.. Vid sådant förhållande

syntes fortsatta teoretiska studier i utlandet icke kunna betraktas

såsom särskildt af omständigheterna påkallade, hvarförutom tillträdet

till de förnämsta utländska läroverken i facket, såsom 1’Ecole d’Application

du Génie maritime i Paris och Naval College i Greenwich, vore

förenadt med betydande svårigheter eller inskränkt till endast vid

krigsmarin anstälda personer.

En vidgad erfarenhet på skeppsbyggnadskonsteus praktiska område

sjmtes deremot kunna i högre grad bidraga till. främjandet och

utvecklingen af skeppsbyggeriet här i landet. De ifrågasätta reseunderstöden

syntes alltså böra i främsta rummet afse. att. bereda

dem, som egnade sig åt skeppsbyggnadsfacket, tillfälle till vinnande

af sådan erfarenhet. Men då väl numera byggandet af ångfartyg komme

att utgöra det hufvudsakliga föremålet för de större, skeppsbyggeriernas

verksamhet, och då det dervid vore af lika stor vigt att hafva tillgång

till ingeniörer, som vore hemmastadda i konstruktion, och skötsel åt

sjöångmaskiner, som till sådana, hvilka egnat sig åt sjelfva fartygets

konstruktion och byggnad, syntes understöd böra utdelas för praktiska

studier i nyssberörda båda till skeppsbyggeriet hörande specialtack.

Visserligen hade personer, hvilka egnat sig åt skeppsbyggeriet, redan

i åtskilliga fall undfått reseunderstöd af det till dylika understöd åt

teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, hvilka icke egnade sig åt bergshandteringen,

nu årligen utgående anslag af 5,000 kronor. Detta anslag

vore emellertid redan i och för sig och särskildt i betraktande af den

stora sfer af tekniker, inom hvilket anslaget skulle fördelas, alldeles

för litet och lemnade icke tillfälle att oftare tillgodose ofvan berörda

kraf på tillfällen till erhållande af vidgad erfarenhet inom skeppsbygg
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

uadskonstens område, och allra minst kunde understöden utgifvas till

sådana belopp, att en längre tids vistelse i utlandet i väsentligare mån

underlättades, hvarigenom allena i de flesta fall en verkligt praktisk

nytta kunde genom understöden ernås. På grund häraf ansåge embetsverken,

att, intill dess anslaget till reseunderstöd åt nyssnämnde

tekniker i allmänhet blefve väsentligen ökadt, särskildt anslag lämpligen

borde beredas dem, som egnade sig åt skeppsbyggeriet. Belopper af

detta anslag borde blifva så pass högt, att, såsom ofvan blifvit antydt,

den understödstagande måtte kunna under något längre tid vistas i

utlandet för det med understödet åsyftade ändamål, hvarför en anslao-sBumma

af 4,000 kronor årligen syntes kunna vara tillfyllest. På det

att reseunderstöden måtte blifva så fruktbärande som möjligt, borde

såsom vilkor för erhållande deraf föreskrifvas, att den sökande dessförinnan

hade i hemlandet inhemtat ej allenast teoretisk under byggnad

i facket utan äfven en i någon mån afsevärd praktisk erfarenhet.0

Embetsverken hade alltså tillstyrkt, det Kongl. Maj:t måtte vidtaga

åtgärd för beredande af årligt anslag till belopp af''4,000 kronor

att användas till reseunderstöd åt personer, som egnat sig åt skeppsbyggerifacket

och ville i främmande länder vinna ytterligare utbildning

i detsamma, hufvudsakligen i ändamål att dymedelst sätta dem 1

tillfälle att förvärfva vidgad praktisk erfarenhet i dels konstruktion

och skötsel af sjöångmaskiner, dels konstruktion och bygguad af fartyg,

äfvensom att såsom vilkor för erhållande af dylikt understöd måtte

föreskrifvas, att sökanden ej mindre vid något tekniskt läroverk inhemtat

grundlig teoretisk underbyggnad än äfven derefter under minst

två års tid innehaft anställning vid inhemska verkstäder, der sjöångmaskintillverkning

och fartygsbyggnad utfördes.

Den andra af ofvanberörda framställningar hade, såsom nämnts,

blifvit gjord af kommerskollegium. I sin skrifvelse i ämnet af den

26 september 1893 hade kollegium till en början erinrat, att antalet

ansökningar om understöd från ofvan omförmälda genom kongl.

brefvet den 22 januari 1887 anvisade anslag: utgdort
år

1887 ......................................... 17,

» 1888............................................ 40’

» 1889............................................. 12,

» 1890............................................ 17,

» 1891 ............................................ 24,

» 1892............................................. 20 och

» 1883............................................. 33,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

53

eller i jemnt medeltal 23 årligen, under det att antalet af de personer,

som kommit i åtnjutande af understöd från anslaget, utgjort kvartdera

af åren 1887—1889 allenast 6, 1890 7, kvartdera af åren 1891 ock

1892 8 ock år 1893 9, eller i jemnt medeltal 7 om året.

Med erinran att de beviljade understödskeloppen vexlat mellan

400 ock 1,300 kronor samt i medeltal uppgått till 700 kronor, kade

kollegium derjemte åberopat, livad i kollegii ock marinförvaltuingens

nyssberörda utlåtande blifvit anfördt beträffande otillräckligheten af

de för närvarande för ifrågavarande ändamål anslagna medel, samt

vidare framhållit, att hvad i nämnda utlåtande närmast med hänsyn

till skeppsbyggnadskonstens idkare andragits rörande de för en

längre tids vistelse i utlandet i allmänhet allt för ringa reseunderstödsbelopp,

som med hittills tillgängliga medel kunnat utdelas, jemväl

gälde i fråga om öfrige tekniker, hvilka, efter vunnen teoretisk utbildning,

egnade sig åt praktisk verksamhet inom andra industriella

områden. I följd af anslagsbeloppets nuvarande begränsning ock det

jemförelsevis stora antalet sökande kade vid anslagets fördelning vederbörlig

hänsyn sålunda ofta icke kunnat tagas till den af sökanden

uppgifua tid, som för ernående af det med vistelsen i utlandet åsyftade

ändamål ansetts erforderlig, hvadan den uppgifna minimitiden för resan

måst betydligt inskränkas. Då dessutom endast ett mindre antal af

de sökande kunnat komma i åtnjutande af reseunderstöd från ifrågavarande

anslag, ehuru flertalet af dem, i betraktande af företedda intyg

om förvärfvad teoretisk insigt och utöfvad praktisk verksamhet, oftast

varit att anse såsom förtjente till erhållande af dylikt understöd, men

det för utvecklingen af vårt lands industri otvifvelaktigt vore af stor

betydelse, att ett större antal personer, som egde derför nödiga förutsättningar,

finge tillfälle att under någon längre tid i utlandet inhemta

kännedom om förfaringssätten och framstegen derstädes på olika

tekniska områden, samt antagligt vore, att hädanefter än flere sökande

än hittills komme att anmäla sig till erhållande af reseunderstöd för

sagda ändamål, ansåge kollegium sig böra hos Kongl. Maj:t göra framställning

om förhöjning af meranämnda anslag till reseunderstöd åt

teoretiskt och praktiskt bildade tekniker.

Hvad anginge beloppet af den sålunda föreslagna förhöjningen,

ansåge kollegium, att detta borde bestämmas så högt, att särskildt

anslag till reseunderstöd för idkare af skeppsbyggeri blefve obehöfligt,

utan jemväl desse kunde från nu förevarande anslag erhålla reseunderstöd.

I betraktande häraf och på grund af hvad i öfrigt blifvit anfördt

borde anslaget enligt kollegii åsigt höjas med 10,000 kronor.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

För egen del har departementschefen yttrat, att han funne de

anmälda framställningarna om beviljande af ökade anslag till reseunderstöd

åt fabriks- och handtverksarbetare samt åt tekniker, jemväl

åt sådane, som egnade sig åt skeppsbyggerifacket, särdeles beaktansvärda.

I närvarande tid, då industrien hade att utstå en skarp täflan

på alla områden och då en liflig verksamhet rådde i fråga om nya

uppfinningar, förbättrade arbetsmetoder och dylikt, måste det vara

af synnerlig vigt för den svenska industrien, att tillfälle bereddes personer,

hvilka sysselsattes i denna industris tjenst såsom tekniska biträden

eller såsom arbetare, att under vistelse i utlandet förskaffa sig kännedom

om de framsteg, som der å industriens olika områden gjordes, eller

genom arbete å utländska verkstäder förvärfva sig ökad skicklighet i yrket.

Af de uppgifter, som ofvan lemnats, framginge, att under de senare

åren endast 44 å 46 arbetare och 6 å 9 tekniker eller allenast omkring

en fjerdedel af antalet sökande kunnat med de nu anvisade anslagen

tilldelas understöd. Vid sådant förhållande och då dessutom i

betraktande toges, dels att antalet arbetare vid fabriker inom landet

samt idkare af särskilda slag af handtverk och vissa andra dermed

jemförliga näringar jemte deras arbetare år 1891, det sista år för hvilket

uppgifter vore tillgängliga, uppgått till 168,430, dels ock att i följd af

mängden af olika yrken och skilda tekniska områden det antal personer

inom hvarje särskildt yrke eller gren af tekniken, som med nu

tillgängliga medel kunde erhålla understöd, måste, äfven om man fäste

sig vid en längre period, anses jemförelsevis obetydligt, syntes en förhöjning

af anslagen vara af behof påkallad.

Hvad särskildt anginge frågan om reseunderstöd åt personer, som

egnade sig åt skeppsbyggeri, så ansåge departementschefen, att för

beredande af medel härtill vore lämpligare att, på sätt kommerskollegium

i sin senaste framställning föreslagit, höja anslaget till reseunderstöd

åt tekniker med så stort belopp, att jemväl skeppsbyggerifacket

kunde, utan åsidosättande af andra tekniska områden, med understöd

derifrån tillgodoses, än att för ändamålet anvisa ett särskildt anslag.

I hvad mån i fråga om reseunderstöd för skeppsbyggeriets stiiderande

borde meddelas särskilda bestämmelser i det syfte, marinförvaltningen

och kommerskollegium föreslagit, syntes böra bero på Ivongl. Maj:ts

framtida, efter omständigheterna lämpade bestämmande.

Vidkommande de ifrågasatta anslagsförhöjningarnas storlek hade

departementschefen icke något att erinra mot hvad kommerskollegium

föreslagit och ansåge sålunda anslaget till reseunderstöd åt arbetare

böra ökas med 10,000 kronor eller till 30,000 kronor och anslaget till

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 55

reseunderstöd åt tekniker likaledes med 10,000 kronor eller till 15,000

kronor.

För beredande af tillgång till dessa förhöjningar erfordrades, att

anslaget till befrämjande i allmänhet af slöjderna, från hvilket anslag

de nu för ifrågavarande båda ändamål anvisade medlen utginge, ökades

med motsvarande belopp. A nämnda anslag, som i nu gällande riksstat

uppginge till 63,500 kronor, vore för närvarande anvisadt — förutom

de nu till reseunderstöd åt arbetare och tekniker utgående beloppen,

tillhopa 25,000 kronor — till befrämjande af husslöjd ett belopp af

25,000 kronor, hvarjemte till manufakturernas befrämjande vore afsedt

ett belopp af 10,500 kronor och enligt beslut vid 1862—1863 årens

riksdag till slöjdexpositioners befrämjande 1,500 kronor. Det, derefter

återstående beloppet utgjorde sålunda endast 1,500 kronor. Hvad beträffade

anslaget till befrämjande af husslöjd, så åtginge detsamma till

fulla beloppet för sitt ändamål. De till manufakturernas och slöjdexpositioners

befrämjande afsedda beloppen, tillhopa 12,000 kronor,

samt nyssberörda, icke till något särskildt ändamål afsedda belopp,

1,500 kronor, hade deremot visserligen under de senare åren icke blifvit

till fullo disponerade. Men då dessa belopp, tillhopa 13,500 kronor,

deraf under år 1893 till olika ändamål anvisades 7,150 kronor, syntes

böra stå till buds för att kunna anlitas vid tillfälliga anslagsbehof, afseende

industriens gagn, ansåge departementschefen det icke böra

ifrågakomma att binda någon del deraf för ökande af de nu ifrågavarande

anslagen till reseunderstöd.

Af hvad till statsrådsprotokollet blifvit anfördt, finner utskottet

ådagalagdt, att de belopp, hvarmed ifrågavarande tvenne anslagstitlar

för närvarande utgå, icke i den utsträckning, som synes önskvärd,

lemna tillgång för tillgodoseende af de dermed afsedda ändamål. Då

den af departementschefen framlagda utredning beträffande användningen

af öfriga under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af slöjderna» anvisade

belopp gifver vid handen, att icke, utan åsidosättande af för

näringslifvet vigtiga behof, medel härifrån kunna dragas för att bereda

ökning i förevarande anslag till reseunderstöd, har utskottet icke tvekat

förorda, att för sistnämnda ändamål högre anslagsbelopp beviljas. Med

hänsyn till de betydande kraf, som för andra behof ställas å statsverket,

anser sig utskottet dock icke böra tillstyrka hela den af Kong!. Maj:t

begärda förhöjningen utan allenast, att hvartdera af ifrågavarande anslag

må ökas med 5,000 kronor.

I enlighet härmed skulle å anslagstiteln till befrämjande i allmän
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

het af slöjderna särskilda anslag blifva för nedannämnda ändamål afsedda,

nemligen

till reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena kr. 25,000: —

,, d:o åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker „ 10,000: —

„ befrämjande af husslöjd....................................................... „ 25,000: —

,, manufakturernas befrämjande ............................................ „ 10,500: —

„ slöjdexpositioners befrämjande ......................................... „ 1,500: —

samt utan särskildt angifvet ändamål.................................. „ 1,500: —

kronor 73,500: —

Med afseende härå och under erinran, att det hittills med 5,000

kronor utgående anslaget till reseunderstöd åt tekniker förut icke särskild!

varit understäldt Riksdagens pröfning, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställningar

må på det sätt bifallas, att Riksdagen beslutar

a) att höja det under anslagstiteln »befrämjande i

allmänhet af slöjderna» uppförda anslag till understöd

åt sådana arbetare i de särskilda näringsyrkena, hvilka

önska att i främmande länder förvärfva sig ökade

insigter och konstfärdighet, med 5,000 kronor eller

från 20,000 kronor till 25,000 kronor;

b) att under samma anslagstitel, till reseunderstöd

åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, hvilka

icke egna sig åt bergshandteringen, anvisa ett belopp

af 10,000 kronor.

Vid bifall till hvad sålunda föreslagits, kommer anslaget till »befrämjande

i allmänhet af slöjderna» att ökas med 10,000 kronor eller

från 63,500 kronor till 73,500 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

Ang. åtgärder ll:o) I nedannämnda inom Andra Kammaren väckta motioner har

jandetfZf*. herr A- Ljungman föreslagit:

fisket vid rikets i motionen n:o 7: att Riksdagen måtte dels i skrifvelse hos Kongl.

södra kulter ^aj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för åstadkommandet

samt af fisket af en mer tillfredsställande administration af fiskena vid rikets östra

vid östra kust ocp | sötvattnen, dels ock å ordinarie stat uppföra ett anslag af

kusten och % 7 r r o

8ötvattnen,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 57

4,000 kronor till aflöning åt ännu en under landtbruksstyrelsen hörande

fiskeriinspektör; och

i motionen n:o 8: att Riksdagen måtte dels i skrifvelse hos Kongl.

Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för åvägabringandet

af en tidsenlig representativ administration af hafsfiskebedriften vid

rikets vestra och södra kuster, dels ock uppföra ett anslag å ordinarie

stat af 8,000 kronor för anställande af två fiskeriinspektörer, den ene

för Göteborgs och Bohus läns och den andre för Hallands, Malmöhus’,

Kristianstads och Blekinge läns hafsfisken.

Beträffande de till stöd för förslagen anförda skäl tillåter sig utskottet

att hänvisa till sjelfva motionerna.

Vid nästlidet års riksdag hade samme motionär (motionerna n:is

10 och 11 inom Andra Kammaren) väckt tvenne förslag, hvilka så till

yrkande som till motivering väsentligen öfverensstämde med nu förevarande

motioner. Båda dessa förslag blefvo på utskottets hemställan

af Riksdagen afslagna.

Utskottet, som icke funnit skäl frångå den mening, utskottet vid

nästlidet års riksdag i förevarande ämnen gjorde gällande, får, med

hänvisning till sitt öfver motionärens förslag då afgifna yttrande (punkten

7:o af utlåtandet n:o 7) hemställa:

a'') att herr Ljungmans förevarande motion n:o 7

icke må vinna Riksdagens bifall, och

b) att herr Ljungmans motion n:o 8 icke heller

må af Riksdagen bifallas.

Skiften och afvittringar.

12:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,

hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1895 för

afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens

län kunna komma att understiga 2,500 kronor för

dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor

för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta

arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän godtgöras

Bih till Rilcsä. Brot. 1804. 4 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 8

Ang. godtgörelse

åt

afvittringslandtmätare

m. m.

[13.]

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels

ock för år 1895 åt föredraganden af afvittringsärendena

i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom

bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom

anslagna belopp.

Jordförluster genom kanal- och väganläggningar.

%Ang. uteslutande

frän

anslaget af

friheter.

[14-]

13:o) Med anledning af Kongl. Majrts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att det å anslaget

till jordförluster genom kanal- och väganläggningar

i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning

på förslag: friheter» upptagna belopp, 1,560 kronor,

må uteslutas, och anslagets slutsumma i följd deraf

minskas från 8,827 kronor till 7,267 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

Ang.öfriga 14:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie

andag. anslag å sjette hufvudtiteln har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan för[15.

] ändring än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. måtte ökas med 957 kronor

eller från 118,565 kronor till 119,522 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga här ofvan icke särskildt omförmälda

ordinarie anslag under sjette hufvudtiteln må för år

1895 fastställas till samma belopp som i innevarande

års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. må få göras den jemkning,

som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan

erfordras.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

59

Statens jernvägstrafik.

15:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,

att af jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor finge

under år 1895, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning

i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters

löneförmåner utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med

högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom

för hvartdera af åren 1893 och 1894 Riksdagen medgifvit, att af jernvägstrafikmedlen

ett belopp af högst 12,000 kronor finge, efter jernvägsstyrelsens

bepröfvande, användas till förhöjning i vissa fall af de

vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner utöfver det

förut medgifna högsta arfvodesbeloppet med högst 60 kronor för hvarje

banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande. Den sålunda medgifna

förhöjningen tillgodokomme — yttrar departementschefen vidare

— endast vissa i Norrland anstälde banvakter.

Då den i departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet

den 14 januari 1893 om förmälda fråga om fastställande af nytt aflöningsreglemente

för jernvägstrafikstaten, hvilken fråga för närvarande vore

under behandling af en utaf Kongl. Maj:t tillsatt komité, icke syntes

kunna underställas Kongl. Maj:ts pröfning förrän tidigast närmare slutet

af innevarande år, kunde följaktligen någon framställning om förändrade

aflöningsvilkor för nämnda stat icke aflåtas till nu församlade Riksdag.

Vid sådant förhållande syntes den för nästlidna och innevarande

år vidtagna provisoriska anordningen för förbättrande af banvakternas

i Norrland ställning böra blifva gällande äfven för år 1895, och med

anledning jemväl af en derom af jernvägsstyrelsen i skrifvelse den 20

november 1893 gjord framställning hemstälde derför departementschefen

om aflåtande till Riksdagen af nu föreliggande framställning.

Då alltså frågan om ny lönereglering för personalen vid statens

jernvägstrafik icke kan komma att föreläggas innevarande Riksdag,

torde den för åren 1893 och 1894 vidtagna provisoriska anordningen

till förbättrande af banvakternas i Norrland ställning böra blifva gällande

äfven för nästkommande år; och hemställer fördenskull utskottet,

Ang. löneförhöjning

ät

hanvakter.

[16.]

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N.-o 7.

Ang. disposition

af patentoch

varumärkesafgifter.

[17-]

att Riksdagen må medgifva, att af jernvägstrafikmedlen

ett belopp af högst 12,000 kronor må

under år 1895, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande,

användas till förhöjning i vissa fall af de vid statens

järnvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner utöfver

det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med

högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen

kommer i åtnjutande.

Patentbyrån.

16:o) Beträffande patentbyrån har Kongl. Maj:t ej gjort annan

framställning, än att Riksdagen måtte medgifva, att afgifterna för patent

och för registrering af varumärken finge användas till bestridande af

de utgifter, hvilka betingades af tillämpning under år 1895 af förordningen

angående patent och lagen om skydd för varumärken.

Af den redogörelse för patentbyråns inkomster och utgifter för

år 1893, som finnes intagen i statsrådsprotokollet, inhemtas, att byråns

inkomster för året utgjort 118,209 kronor, under det att dess utgifter,

hvilka dock, då räkenskaperna vid tidpunkten för redogörelsens aflemnande

icke vore afsiutade, ej kunde med full noggranhet uppgifvas,

under samma år uppgått till 93,675 kronor 66 öre, af hvilket belopp

de vigtigaste posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 40,509 kronor

64 öre, byråns publikationer 28,308 kronor 98 öre, återstälda patentoch

registreringsafgifter 6,710 kronor, utgifter för byråns bibliotek

2,569 kronor 95 öre, renskrifning 2,306 kronor 30 öre, hyra för byråns

lokal 4,000 kronor samt anslag till byråns sekreterare och två hos byrån

anstälde ingeniörer för besökande af utställningen i Chicago och patentverket

i Washington 3,750 kronor.

För år 1892 belöpte sig patentbyråns inkomster till 109,678 kronor

75 öre och dess utgifter till 87,424 kronor 40 öre. Antalet patentansökningar

år 1892 utgjorde 1,004, antalet registreringsansökningar 200.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för

patent och för registrering af varumärken må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka betingas aftilllämpning

under år 1895 af förordningen angående

patent och lagen om skydd för varumärken.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

61

Arbetareförsäkringen.

17:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till hvad departementschefen till statsrådsprotokollet

(sid. 71) i ämnet anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t

må för år 1895 använda de till underlättande af åtgärder

för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels

till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under enahanda

vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891

(n:o 85) äro angifna, dels ock till utarbetande och

offentliggörande genom forsäkringsinspektörens försorg

af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Extra anslag.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjette hufvudtiteln, hafva, utom

den redan i punkten 8:o) nämnda, följande framställningar gjorts.

Civildepartementets afdelning af Kongl Maj:ts kansli.

18:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll

å försäkringsanstalterna, för år 1895, i likhet med hvad

allt ifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa till

Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500 kronor.

Öfverståthållareembetet.

19:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

Ang. förvaltningsbidrag

åt sjukkassor

m. ni.

[18.]

Ang. anslag

för kontrollen

d försäkHngsanstaltema.

[19.]

Ang. anslag

till utgifvande

af ti Polisunderrättelser.

»

[20.]

s. 62 Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

till särskild

''polisstyrka pä

landet.

[21.]

Ang. ar/voden

ät lappfogdar

m. m.

[22.]

Ang. undersökningar

af

mindre hamnar

m m.

[23.]

62 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att Riksdagen må äfven för år 1895, till utgifvande

under samma år af »Polisunderrättelscr», på extra

stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

20:o) Vidare får utskottet på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 till

Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 65,000

kronor att användas till aflöning och underhåll af

särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena

påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre

brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande

eller gripande, allt enligt förut tillämpade, i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 13 januari 1894

angifna grunder.

21:o) Utskottet får vidare, med afseende å hvad Kongl. Maj:t

härom föreslagit, hemställa,

att Riksdagen må till ersättning för juridiskt

biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän på extra stat för år 1895 anvisa

10,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnatisstaten.

22:o) I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 anvisa

ett anslag af 5,000 kronor till undersökningar af

mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande

af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då

dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

63

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

23:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 75) i ämnet

anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i enlighet med hvad för åren

1892, 1893 och 1894 egt rum, må på extra stat för

år 1895 anvisa till aflöningar och öfriga utgifter vid

Ultuna landtbruksinstitut 29,000 kronor.

24:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att det belopp,

1G,300 kronor, som af det utaf Riksdagen år 1891 till bestridande

af kostnader för nya byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut och jordegendom

m. m. beviljade anslag, 08,000 kronor, afsetts för uppförande

af ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna, i stället finge användas för uppförande

derstädes af ett nytt mejeri och ett nytt svinhus samt för det

nuvarande får- och svinhusets förändrande till ladugård, allt i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de vid styrelsens för landtbruksinstitutet

vid Ultuna i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13 januari 1894

omförmälda skrifvelse fogade ritningar och kostnadsförslag.

Med anledning af en utaf Kongl. Maj:t gjord framställning beviljade

Riksdagen år 1891, till bestridande af kostnader för nya byggnader

vid Ultuna landtbruksinstitut och jordegendom, kreatursstammens

tillökning och förbättrande m. m. i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari samma år

angifna grunder med vissa af Riksdagen ifrågasatta förändringar, ett

sammanlagdt belopp af 68,000 kronor samt anvisade deraf på extra stat

för år 1892 till Kongl. Maj:ts förfogande 30,000 kronor. Sedermera

har Riksdagen på extra stat för åren 1893 och 1894 anvisat återstoden

af det beviljade anslagsbeloppet, tillhopa 38,000 kronor.

Af det sålunda beviljade anslaget var en summa af 16,300 kronor

afsedd för uppförande af en ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna, ämnad

att inrymma 72 kor och ett antal kalfvar.

Äf åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att styrelsen för institutet

i skrifvelse den 19 juni 1893 hos Kongl. Maj:t gjort framställning

om en förändrad användning af sistnämnda belopp och dervid anfört:

att mejeriet vid Ultuna egendom, hvilket äfven begagnades för under
-

Ang. ajlöningar

m. m. vid

Ultuna landtbruksinstitut.

[24.]

Ang. förändrad

användning

af ett

till nya byggnader

m. m.

vid Ultuna

beviljadt anslag

sbclopp.

[25.]

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

visningen vid institutet, ej i dess befintliga skick motsvarade de fordringar,

som på ett nutida mejeri borde uppställas; att det icke borde

ifrågakomma att för fyllande af bcdiofvet af ett tidsenligt mejeri allenast

förändra det nuvarande mejeriet, enär dels detta vore beläget på endast

obetydligt afstånd från institutet tillhörande boningshus och det i följd

deiaf icke läte sig göra att i mejeriets omedelbara närhet uppföra ett

svinhus, hvilket åter vore nödvändigt, om den vid mejeriet erhållna

vasslan skulle kunna utan särskilda omkostnader på ändamålsenligaste

sätt användas, dels ock kostnaden för en dylik förändring i erforderlig

utsträckning ungefär skulle motsvara kostnaden för uppförande af ett

nytt mejeri; att denna kostnad enligt en styrelsens skrifvelse bifogad

ritning skulle uppgå till 10,053 kronor; att då, enligt hvad framginge

af ett utaf föreståndaren för veterinärinstitutet i Stockholm, professoren

C. A. Lindqvist afgifvet yttrande, en ladugård kunde så fullständigt

desinfekteras, att den vore att betrakta såsom fri från tuberkelsmitta,

eifoiderligt utrymme för den afsedda tillökningen af kreatursstammen

vid Ultima kunde för en kostnad, väsentligt understigande den, som

beräknats för ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna, åstadkommas genom

det nuvarande far- och svinhusets förändrande till ladugård; att genom

en dylik förändring, utförd enligt en styrelsens skrifvelse bifogad skiss,

skulle för en kostnad af 3,100 kronor utrymme beredas för 60 klafbunden^

nötkreatur och för ett större antal ungkreatur; att en dylik

förändring af får- och svinhuset dock nödvändiggjorde uppförande af

ett nytt svinhus, hvarför kostnaden beräknats till 6,915 kronor, hvaremot

särskildt fårhus ej vore af behofvet påkalladt, då fåren utan afsevärd

kostnad, kunde beredas plats i det så kallade gamla stallet invid

ladugåiden vid Ultuna; att då, i händelse af bifall till styrelsens förevarande

framställning, den nuvarande mejeribyggnaden skulle för 3,000

kronor öfvertagas af institutet för att inredas till nödiga bostäder åt

institutets tjenare, sålunda hela det för utförandet af de nu ifrågasatta

byggnadsarbetena erforderliga beloppet skulle utgöra 17,068 kronor

och följaktligen endast med 768 kronor öfverstiga det för den nya

ladugårdens uppförande afsedda beloppet ; samt att något särskildt anslag

utöfver sistnämnda belopp ej vore nödvändigt, helst en del af ifrågavarande

byggnadsarbeten kunde utföras med den arbetsstyrka, hvaröfver

egendomen förfogade; och hade styrelsen på grund af hvad sålunda

blifvit anfördt hemstält, att Kongl. Maj:t måtte medgifva, att det för

uppförande af ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna beviljade anslag, 16,300

kronor, finge användas till det gamla får- och svinhusets förändrande

till ladugård samt till uppförande af dels ett nytt mejeri, dels ock ett

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

65

nytt svinhus vid Ultuna egendom, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med vid styrelsens skrifvelse fogade ritningar, med tillstånd för styrelsen

att under arbetenas fortgång vidtaga de mindre betydande förändringar,

som kunde befinnas nödiga eller lämpliga.

Öfver denna framställning, vid hvilken funnes fogade tre kostnadsförslag

och sju stycken ritningar, hade landtbruksstyrelsen den 15 september

1893 afgifvit utlåtande och dervid erinrat, att behofvet, af en ny

mejeribyggnad vid Ultuna redan länge varit iusedt. Att förslag om

uppförande af ett nytt mejeri vid Ultuna icke intagits i det utlåtande,

som styrelsen den 21 november 1890 afgifvit angående förändrad organisation

af institutet m. m., hade endast berott derpå att under de

öfverläggningar mellan landtbruksstyrelsens chef och Ultunastyrelsen

rörande de i samband med nämnda omorganisation stående angelägenheter,

hvilka föreginge nämnda utlåtandes afgifvande, från Ultunastyrelsens

sida så skarpt framhållits vigten af uppförandet af en ny

ladugårdsbyggnad vid Ultuna, att landtbruksstyrelsen, som å ena sidan

icke velat motsätta sig ett förslag, som så ifrigt af Ultunastyrelsen

förfäktats, men å andra sidan hållit före, att kostnaderna för institutets

omorganisation borde nedbringas så mycket som möjligt, ansett sig böra

i sitt omförmälda utlåtande frånträda ett inom styrelsen väckt förslag,

som just afsett att, jemte uppförande af ett nytt mejeri vid Ultuna,

ordna ifrågavarande förhållanden på sätt Ultunastyrelsen förordat i sin

förevarande framställning. Landtbruksstyrelsen, som icke hade något

att erinra vid de för ifrågavarande arbetens utförande upprättade ritningar

och kostnadsförslag eller vid förslaget att kostnaderna för

samma arbeten skulle till en del bestridas af institutets medel och

egendomens afkastning, kunde derför också till alla delar biträda

Ultunastyrelsens framställning. Då emellertid det antal klafbundna nötkreatur,

som skulle kunna i det till ladugård förändrade får- och svinhuset

insättas, utgjorde allenast 60, under det att den beslutade nya

ladugårdsbyggnaden vore afsedd för 72 dylika djur, komme enligt den

nu föreslagna anordningen utrymmet för nötkreatur vid egendomen att

något minskas, men genom såväl sagda anordning som utvidgandet af

ladugårdsbyggnaden vid Kungsängsfarmen blefve stallutrymmet för nötkreatur

vid Ultuna landtegendom i allt fall högst betydligt ökadt och

fullt tillräckligt för egendomens behof.

Slutligen hade öfverintendentsembetet den 17 november 1893 i

ärendet sig yttrat och dervid förmält sig icke hafva funnit skäl till

anmärkning mot de vid Ultunastyrelsens skrifvelse fogade ritningar

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 5 Raft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

samt att de uppgjorda kostnadsberäkningarna från embetets sida icke

gifvit anledning till annan erinran, än att arbetslönen för uppmurningen

af nybyggnaderna syntes väl lågt beräknad och att kostnadsförslaget

för uppförandet af mejeribyggnaden icke upptoge någon post för

inredande, på sätt ritningarna deröfver angåfve, af boningsrum på vinden.

Enligt hvad departementschefen vidare yttrat till protokollet, skulle

såsom af ofvanstående uppgifter framginge, kostnaderna för de af Ultunastyrelsen

nu ifrågasatta byggnadsarbetena blifva:

för uppförande af ett nytt mejeri ................................. kronor 10,053: —

„ det nuvarande får- och svinhusets förändrande till

ladugård ........................ „ 3,100: —

„ uppförande af ett nytt svinhus .............................. ,, 6,915: —

eller tillhopa kronor 20,068: —

hvaremot institutet skulle godtgöra egendomen för

värdet af den nuvarande mejeribyggnaden, som

skulle af institutet öfvertagas, med........................ „ 3,000: —

Till bestridande af återstående kostnaden........... kronor 17,068: —

skulle användas dels det för uppförandet al ny ladugård

afsedda beloppet af ofvannämnda utaf Riksdagen

beviljade anslag ................... ,, 16,300: —

dels ock af egendomens medel, högst .......................... ,, 768: —

kronor 17,068: —

Emot de nu ifrågasatta anordningarna — anför departementschefen

— kunde visserligen invändas, att, då de nötkreatur, som komme att

anskaffas för en del af det utaf Riksdagen år 1891 beviljade anslaget,

skulle insättas i det till ladugård förändrade får- och svinhuset, det

kunde befaras att de derigenom blefve utsatta för smitta af tuberkulos;

men med afseende å hvad professoren Lindqvist, såsom ofvan nämnts,

vitsordat om möjligheten att fullständigt desinfektera en ladugård samt

då de inköpta djuren naturligtvis icke komme att insättas i berörda

byggnad, innan den undergått en fullt betryggande desinfektion, syntes

den antydda farhågan sakna grund; och då det måste vara af stor

betydelse för undervisningen vid institutet i den vigtiga mejeriläran,

att vid institutet funnes ett fullt tidsenligt mejeri, samt ett dylikt kunde

lämpligen åstadkommas genom de af Ultunastyrelsen föreslagna anordningarna,

utan att något nytt anslag behöfde för ändamålet beviljas, ansåge

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

67

sig departementschefen böra förorda bifall till Ultunastyrelsens framställning,

hvarvid departementschefen erinrat, att det belopp, hvarmed

institutet skulle godtgöra Ultuna egendom för värdet af den nuvarande

mejeribyggnaden, borde utgå af det i staten för institutet till »institutets

öfriga utgifter» anslagna belopp 24,450 kronor.

Då Riksdagen för endast tre år sedan bestämt de särskilda ändamål,

för hvilka ofvan omförmälda anslag till nya byggnader vid Ultuna

m. m. skall utgå, har utskottet visserligen dragit i betänkande att nu

förorda en väsentligen förändrad användning af en del utaf detta anslag.

Det förslag i sådant syfte, som Kongl. Maj:t nu framlagt, synes

emellertid innebära sådana fördelar framför den af Riksdagen, på en

föregående framställning af Kongl. Maj:t, beslutade planen, att en ändring

i Riksdagens förut fattade beslut må kunna af utskottet ifrågasättas.

Enligt utskottets mening torde de nu åsyftade anordningarna

vara ändamålsenliga. Visserligen skulle den föreslagna ladugården

lemna utrymme för ett något mindre antal klafbundna nötkreatur än

som kunde i den beslutade nya ladugårdsbyggnaden insättas, men, enligt

hvad landtbruksstyrelsen vitsordat, skulle i allt fall stallutrymmet

för nötkreatur genom de föreslagna anordningarna blifva fullt tillräckligt

för egendomens behof, hvadan med visshet bör kunna antagas,

att ytterligare anslagskraf för detta ändamål icke vidare skall ifrågakomma.

Vid sådant förhållande och särskildt med hänsyn till den

lemnade bestämda uppgiften derom, att en ladugård kan fullständigt

desinfekteras, har utskottet ansett sig böra biträda ifrågavarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må medgifva, att det belopp, 16,300

kronor, som af det utaf Riksdagen år 1891 till bestridande

af kostnader för nya byggnader vid Ultuna

landtbruksinstitut och jordegendom m. m. beviljade

anslag, 68,000 kronor, afsetts för uppförande af ny

ladugårdsbyggnad vid Ultuna, i stället må användas

för uppförande derstädes af ett nytt mejeri och ett

nytt svinhus samt för det nuvarande får- och svinhusets

förändrande till ladugård, allt i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de vid styrelsens för landtbruksinstitutet

vid Ultuna i statsrådsprotokollet öfver

civilärenden den 13 januari 1894 omförmälda skrifvelse

fogade ritningar och kostnadsförslag.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

till mejeriinstitutet

vid

Alnarp.

[26.]

Ang. anslag

till allmänna

landtbruksmöten.

[27.]

Ang. omslag

till prisbelöningar

vid

allmänna

landtbruks•

möten.

[28.]

Ang. anslag

till agriJculturJcemislea

stationer.

[29.]

68 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

25:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet vidare,

att Riksdagen, må, för uppehållande af undervisningen

vid mejeriinsiitutet vid Aln atp, jemväl för år

1895 anvisa å extra stat ett anslag af 8,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

26:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande

af kostnaderna för allmänna landtbruksmötcn på extra

stat för år 1895 anvisa 7,500 kronor.

27:o) Vidare och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till prisbelöningar vid allmänna

landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner samt

ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster

å extra stat för år 1895 anvisa 12,500 kronor.

28:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende

föreslagit får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll af

sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof

— inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, förbundit sig

att upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta

jemte bostad och hyresmedel för kemist och assistent

samt bekosta aflöningen till desse och laboratoriitjenaren

äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets

underhall samt till inköp af böcker och inventarier

för stationens behof—på extra stat för år 1895 anvisa

ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station,

eller tillhopa 28,000 kronor.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

69

■29:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till

underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom

Norrbottens län — under vilkor att länets landsting och hushållningssällskap

till anstaltens underhåll bidroge med sammanlagdt minst 3,000

kronor — på extra stat för år 1895 anvisa ett anslag af 7,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas att, sedan fråga uppstått om inrättande

inom Norrbottens län af en kemisk station i förening med en

växtfysiologi anstalt, samt länets landsting och hushållningssällskap,

efter det en för frågans utredning tillsatt komité afgifvit utlåtande och

deruti beräknat kostnaderna för anläggning af en dylik anstalt till

5,000 kronor för en gång och den årliga kostnaden för anstaltens drift

till 10,000 kronor, sammanstämmande beslutit att till hälften hvartdera

bestrida kostnaden för anstaltens upprättande samt att till anstaltens

underhåll anvisa hvartdera ett årligt belopp af 1,500 kronor, hade dels

landstinget i en till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet med förord insänd skrift anhållit, att Kongl. Maj:t

måtte — till skötsel och underhåll af en kemisk-växtbiologisk försöksanstalt

i Norrbottens län, afsedd för öfre Norrland och ordnad, hvad

beträffade den kemiska afdelningen, i öfverensstämmelse med kongl.

reglementet för de med understöd af statsmedel inrättade kemiska stationer

för jordbrukets och näringarnas behof af den 18 maj 1888 samt

i öfrigt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af lektorn vid Ultima

landtbruksinstitut docenten A. N. Lundström och adjunkten vid samma

institut P. Hellström uppgjordt förslag — bereda ett årligt anslag af

statsmedel till belopp af 7,000 kronor att utgå så snart anstalten blifvit

på landstingets och hushållningssällskapets bekostnad iordningstäld,

dels ock länets hushållningssällskap hos Kongl. Maj:t gjort framställning

i enahanda syfte.

Sedan landtbruksstyrelsen anbefalts att öfver dessa framställningar

afgifva utlåtande, hade styrelsen deröfver inhemtat yttrande af

hushållningssällskapens i november 1893 församlade ombud samt derefter

med detta yttrande och eget utlåtande af den 7 december 1893

inkommit.

Landstinget hade, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört, till stöd för sin framställning erinrat, att de växtfysiologiska

och klimatologiska förhållandena inom öfre Norrland vore

helt olika de i mellersta och södra Sverige rådande, samt i sådant afseende

vidare meddelat, att de gräs och de örter, som växte å mellersta

och södra Sveriges ängar, antingen icke alls eller högst sparsamt återfuunes

inom det öfre Norrland, der åter floran utgjordes af arter, hvilka

Ang. anslag

till en kemiskväxtbiologisk

anstalt inom

Nombottens

län.

[30.]

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

i södra Sverige hade mycket ringa anseende, men som inom öfre

Norrland visat sig hafva ett ganska högt fodervärde, hvilket äfven genom

analys blifvit bekräftadt. Gränsen för denna olikhet hade angifvits

vara Angermanelfven och uppgåfves vara så skarp, att olikheten

emellan öfre Norrlands och Ångermanlands eller Medelpads flora vore

större än emellan dessa båda landskaps och södra Sveriges. Om orsakerna

härtill vore att söka, utom i andra förhållanden, äfven uti någon

olikhet i jordmånen, vore icke kändt, enär några nämnvärda jordanalyser

från _ öfre Norrland hittills icke torde hafva blifvit gjorda, Indika

kunde tjena till en jemförelse af jordmånen i dessa vidt skilda trakter.

Men deremot vore det bekant, att de växtfysiologiska och klimatologiska

förhållandena vore mycket olika. Det öfre Norrland egde en

mognadstid för växterna, som vore en tredjedel kortare än don i det

öfriga Sverige, och dess klimatologiska förhållanden vore ojemna och

hittills oberäkneliga. I ersättning härför hade det öfre Norrland under

en stor del af växtperioden ett ständigt ljus under hela eller större

delen af dygnet, hvarigenom vegetationen i hög grad påskyndades.

Af dessa egendomliga förhållanden följde emellertid af sig sjelft,

att landtbruket måste bedrifvas helt olika mot i det öfriga Sverige.

Så hade äfven skett och skedde fortfarande. Ännu i dag vore hufvudsaken

kornodling, _som drefves till husbehof, samt gräsproduktion för

ladugården. Endast i ringa utsträckning hade öfriga sädes- och foderslag

kunnat bana sig väg upp emot polcirkeln. Af dessa högst väsentliga

. olikheter i växtfysiologiska och klimatologiska förhållanden och

möjligen äfven i jordmån följde emellertid också otvetydigt, att de rön,

vetenskapliga eller praktiska, som blifvit gjorda, och de resultat, som

uppnåtts inom andra delar af landet eller i sydligare länder, icke kunde

ega allmängiltighet för öfre Norrland. Detta ville med andra ord

säga, att agrikulturkemiens och växtfysiologiens antagna läror icke

obetingadt syntes kunna ega tillämpning inom det öfre Norrland.

Det syntes emellertid ej behöfva framhållas, att den enskilde jordbrukaren

saknade såväl medel som insigter att verkställa de kulturförsök

och utredningar af hithörande frågor, som kunde leda till ett

förbättradt jordbruk för en hel landsdel och som endast kunde göras

under ledning af förenade vetenskapliga och praktiska krafter. I vår

tids rastlösa sträfvan på detta som på andra områden förmådde derför

den enskilde med sina försök föga uträtta. Det kräfdes anstalter med

tillräcklig utrustning och utbildade krafter i såväl vetenskapligt som

praktiskt hänseende, för att de otaliga spörsmål skulle kunna lösas,

som härvid kunde uppställas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o vi

Norrbottens län saknade medel att på egen Land utrusta och underhålla

en sådan kemisk-växtfysiologisk eller kemisk-växtbiologisk anstalt;

men länet kände behofvet och nödvändigheten att med snaraste

erhålla en sådan, hvarpå landstingets och hushållningssällskapets enhälliga

beslut i denna fråga och beviljande af anslag dertill syntes utgöra

bevis.

Den del af Sverige, som komme att draga den omedelbara nyttan

af en sådan kemisk-växtbiologisk anstalt, vore, enligt hvad landstinget

vidare anfört, ej obetydlig. Tredjedelen af hela landet eller Norrbottens

och Vesterbottens län, det så kallade öfre Norrland, skulle nemligen

direkt erhålla ledning från en dylik anstalt för sitt jordbruk, sina näringar

m. m. Stora vidder inom denna landsdel utgjordes af mossoch

myrmarker, hvaraf en stor del syntes vara odlingsbar och hvilka

redan börjat odlas; men huru härvid lämpligast borde förfaras, hvilka

sädes- och foderslag och arter af dessa, hvilken växtföljd, hvilka gödningsämnen

med största fördel kunde användas, till hvilket djup grundvattnet

borde sänkas i myrarna för odling m. m., derom saknades all

kännedom för öfre Norrlands förhållanden, och enligt de mest framstående

fackmäns och vetenskapsmäns på detta område uttalanden fordrade

dock hvarje lokalitet sin särskilda behandling, sina särskilda försök

och undersökningar. En odling i stort, en kolonisation i öfre

Norrland, hvarom mycket talats och som torde utgöra ett önskningsmål

för staten och äfven för Norrbottens län, syntes icke hafva någon utsigt

till framgång utan den åsyftade försöksstationen, som borde tjena som

banbrytare och vägledare.

Staten egde inom denna landsdel sina värdefullaste skogar, hvilka

kräfde noggrann omvårdnad och skötsel för att ej förminskas. Skogsgränsen

hotade att tränga allt längre och längre tillbaka. Genom anställande

af fröodlingar och försöksplanteringar för skogskultur skulle

det kanske kunna utrönas, om icke de i mannaminne trädbevuxna, men

nu öde och nakna fjellen ännu en gång kunde blifva skogbeklädda.

Äfven för industrien och näringarna komme en dylik anstalt —

om ock hufvudsakligen den kemiska afdelningen — att blifva af synnerlig

vigt. Då afståndet från Luleå till Hernösand, der den för närvarande

närmaste kemiska stationen vore belägen, utgjorde omkring

sextio mil och afståndet från Luleå åt motsatt håll uppemot norskfinska

gränsen likaledes utgjorde omkring sextio mil, syntes redan afståndet

tillräckligt bevisa olämpligheten, för att ej säga omöjligheten, för Norrbottens

län att använda någon af de redan befintliga kemiska statio
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

norna och derigenom äfven behofvet och nödvändigheten för länet att

sjelft erhålla en sådan.

Det begärda anslaget af statsmedel kunde visserligen synas högt,

men med hänsyn till de stora arealer, närmare två tredjedelar af hela

öfre Norrland, som staten sjelf egde och hvaraf en ej obetydlig del

syntes lämpligast kunna upplåtas till kolonisation, samt till det allmännyttiga

syftemål anstalten afsåge och jemväl de vetenskapliga spörsmål,

som der kunde få sin lösning — något som äfven kunde få en

internationel betydelse — vågade landstinget hysa den förhoppning,

att Kongl. Maj:t måtte finna tillräckliga skäl att bereda det af landstinget

äskade anslaget, så mycket hellre som länet sjelft icke utan ett

så kraftigt understöd af statsmedel ansåge siar kunna underhålla anstalten.

Hushållningssällskapet hade till stöd för sin framställning anfört

i hufvudsak ungefär samma skäl som af landstinget åberopats.

I det af hushållningssällskapens ombud afgifna yttrandet hade ombuden

uttalat, att enligt deras åsigt inrättandet inom Norrbottens län

af en kemisk-växtbiologisk anstalt för öfre Norrland vore både behöfligt

och nyttigt för orten samt, hvad den växtbiologiska verksamheten

beträffade, jemväl af stor betydelse för landet i dess helhet. Förutom

hvad i landstingets och hushållningssällskapets framställningar anförts,

åberopade ombuden till stöd för detta uttalande, bland annat, att omfattande

försök att utröna såväl de fördelaktigaste sätten för jordens

brukning och gödsling som den fördelaktigaste växtföljden, de bästa

sädes- och växtfrösorterna m. m. vore för det outvecklade jordbrukets

befrämjande i öfre Norrland med dess mycket hårda klimat och säregna

växtfysiologiska förhållanden af vida större värde och behof än i andra

landsdelar; att nyttan och det ekonomiska värdet af exempelvis sådana

förbättringar, som kunde leda till foderskördarnes höjande med afseende

å beskaffenhet och tillgång inom en ort, som i följd af klimatet måste

föda sin kreatursbesättning inom hus under tre fjerdedelar af året, vore

tydligt; att en växtbiologisk anstalt i Norrbottens län genom beredande

af mindre försöksfält här och hvar i odlingsdistrikten skulle komma

att visa jordbrukaren nya förbättrade vägar för en rationel odling såväl

der som inom det öfriga landet; samt att anstaltens arbete- genom

kulturförsök med utmärkta varieteter af säd och frön kunde blifva af

betydelse såväl i ekonomiskt som i vetenskapligt hänseende, således

icke blott för öfre Norrland utan för hela vårt land, då derigenom förbättrade

utsäden i vissa fall borde kunna erhållas både för eget behof

och framdeles möjligen äfven för export.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

73

Slutligen hade landtbruksstyrelsen i sitt utlåtande anfört att, på

sått af den i ärendet förebragta utredning framginge, ifrågavarande anstalt

skulle hafva till uppgift att verka dels såsom kemisk station för jordbrukets

och näringarnas behof i enlighet med de grunder, som för

öfriga med statsmedel understödda dylika anstalter funnes meddelade,

dels såsom praktisk försöksanstalt för odling och förädling af utsäde

med ändamål att utröna hvilka sädesslag och foderväxter vore mest

passande för Norrbottens län, särskildt dess vidsträckta myrtrakter,

samt att verka för sådana sädesslags och foderväxters förädling, dels

ock såsom vetenskaplig växtbiologisk anstalt för undersökande af växternas

lif och lifsyttringar under de höga breddgrader, hvarunder länet

vore beläget. Visserligen skulle en kemisk station, afsedd uteslutande

för Norrbottens län, inrättad efter samma måttstock som de med statsmedel

understödda kemiska stationerna i riket och utan annan uppgift

än dessa, ej på länge kunna erhålla full sysselsättning inom länet, der

de naturliga förutsättningar saknades, hvilka kunde göra en dylik station

af behofvet påkallad. Men hvad ifrågavarande anstalts kemiska

afdelning anginge, så skulle ensamt för denna ingalunda tagas i anspråk

så stort anslag af statsmedel, som komme hvarje af de öfriga kemiska

stationerna inom landet till del, och dessutom skulle denna afdelning

hafva till särskild uppgift att understödja anstaltens öfriga verksamhet,

hvars vigt och betydelse för länet och för hela landet icke borde underskattas

och som icke syntes kunna fullt nöjaktigt utöfvas, derest den

saknade de hjelpmedel, som ett väl försedt kemiskt laboratorium erbjöde.

Hvad denna öfriga verksamhet beträffade, så syntes den i praktiskt

afseende vigtigaste grenen deraf utgöras af den, som afsåge försöks

anställande med och förädling af utsäde. Väl hade redan dylika

försök inom länet verkstälts af allmänna svenska utsädesföreningen

å Svalöf, och antagligt vore att sådana försök skulle komma att fortsättas,

om ifrågavarande anstalt ej komme till stånd, men det vore lätt

att inse att dylika försök, derest de skulle medföra snara och kraftiga

verkningar för ett, så aflägset, så vidsträckt och ännu så föga uppodladt

län som Norrbottens, måste bedrifvas i mycket större omfattning och

i synnerhet på ett mycket intensivare sätt än som ens kunde begäras

af en förening, som hade hela landet till verksamhetsfält. Till "framgången

af dylika försök fordrades, utom annat, kemiska undersökningar

af jordarter och gödslingsmedel, hvilkas utförande icke lämpligen

kunde ske annorstädes än vid anstalten, hvars kemiska afdelning härutinnan

komme att erhålla en af sina vigtigaste uppgifter. Verkstäldes

Bill. till Rilcsd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 5 Iläft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

dessa försök planmessigt och noggrannt, men också endast då, kunde

Norrbottens län deri erhålla en häfstång för sitt framåtskridande i

välmåga, på samma gång hela landet deraf kunde draga stor fördel

Den växtbiologiska verksamhet, som skulle utgöra anstaltens tredje

uppgift, syntes, om också ej i omedelbart praktiskt gagn, dock i verkligbetydelse

fullt ut kunna mäta sig med anstaltens båda andra verksamhetsgrenar,

i det att de undersökningar på växtlifvets område, som sålunda

skulle komma till stånd, på samma gång de genom uppdagande af

utvecklingslagarna för växtlifvet i den höga norden skulle kunna bidraga

att bringa de nordiska fröslagens fördelaktiga egenskaper till

högsta möjliga fullkomlighet, skulle kunna i sin mån verka för lösandet

af åtskilliga frågor å ifrågavarande område, som hade stor betydelse

för vetenskapen. Det subpolära läge, anstalten skulle få, vore för detta

ändamål synnerligen fördelaktigt, och det kunde med fullt skäl påstås,

att vårt land hade i detta afseende sig anförtrodd en vigtig kulturuppgift,

hvars lösande det icke borde undandraga sig.

Då anstaltens främsta uppgift emellertid vore att verka för utvecklingen

af en utaf naturen, trots dess hårda klimat, rikt utrustad

provins, hvars aflägsna läge numera, sedan jernvägsförbindelse med det

öfriga landet erhållits, icke vidare lade afsevärda hinder i vägen för

provinsens uppblomstring, samt anstaltens ändamål sålunda vore i främsta

rummet produktivt, ansåge styrelsen, jemväl med fästadt afseende å de

stora ekonomiska intressen, staten inom detta län egde genom de derstädes

belägna vidsträckta, delvis odlingsbara myrmarker, hvaraf staten

vore i besittning, skäl vara för handen att bidrag för ifrågavarande

ändamål af staten beviljades.

Landtbruksstyrelsen hade härefter erinrat, att den årliga kostnaden

för anstaltens drift beräknats på följande sätt:

omkostnader för den växtbiologiska anstalten jemte

dertill hörande resor, proftagningar, försöks- och

fröodlingar m. m....................................................... kronor

föreståndarens lön, jemte 50 procent af analys
afgifterna.

........................................:............................ „

assistentens lön................................................................... „

hyror af lokal samt bostad åt d:o ................................. „

betjening, städning och vedbrand m. m...................... „

underhåll af laboratorium, inventarier, apparater,

böcker m. m................................ „

annonser, skrifmaterialier m. m................................... „

2,000: —

4,000: —

1,500: —

1,200: —

600: —

500: —

200: —

tillhopa kronor 10,000

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 75

Då landtbruksstyrelsen icke hade något att erinra mot vare sig

denna beräkning af kostnaderna eller mot planen för anstalten, samt

de anspråk på statsbidrag till kostnadernas bestridande, hvilka framstälts,

icke, enligt styrelsens åsigt, vore oskäliga, hade styrelsen bemstält, att

Kongl. Maj:t måtte till underhåll af eu kemisk-växtbiologisk anstalt

inom Norrbottens län bereda ett årligt statsbidrag af 7,000 kronor,

under vilkor att anstalten, som syntes böra ställas under inseende af

landtbruksstyrelsen, skulle vara underkastad de föreskrifter, som Kongl.

Maj:t kunde finna nödigt att i afseende å densamma meddela.

Då, såsom i statsrådsprotokollet framhållits, det öfre Norrland

med afseende å klimatologiska och växtfysiologiska förhållanden företer

högst väsentliga skiljaktigheter från öfriga delar af vårt land samt i

följd deraf icke kan draga afsevärd nytta af de agrikulturvetenskapliga

rön, som i andra delar af riket blifvit gjorda, anser utskottet skäl förefinnas

för anläggning derstädes af en anstalt, som särskildt är afsedd

att tillgodose denna landsdels behof i förenämnda hänseende. Genom

planmessigt ledda undersökningar af växtlifvets företeelser i dessa nordliga

trakter och genom försök med odling och klimatisering af olika sädesslag

och foderväxter skulle en sådan anstalt säkerligen vara till verkligt gagn.

Hvad angår anstaltens kemiska afdelning, torde densamma, då

närmaste agrikulturkemiska station är belägen i Hernösand eller omkring

60 mil från Luleå, vara ej blott i och för sig erforderlig för de

nordliga länens behof utan äfven nödvändig för att den växtbiologiska

anstalten skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och ehuruväl utskottet

icke kan dela alla de förhoppningar, som af vederbörande myndigheter

knutits vid denna anstalts inrättande och framtida verksamhet, anser

sig utskottet böra förorda, att bidrag för uppehållandet af ifrågavarande

anstalt varder af Riksdagen beviljadt. Då emellertid kostnaderna härför

torde kunna i någon mån minskas genom begränsande af anstaltens

verksamhet, samt de i den meddelade förlagsberäkningen upptagna

posterna dels till omkostnader för anstalten m. m.7 dels till underhåll

i alla händelser förefalla högre beräknade än som synes nödvändigt,

har utskottet ansett, att ett statsbidrag af 5,000 kronor skulle

vara för ifrågavarande ändamål tillräckligt.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen såsom bidrag till

s. 76 Kontrollera mot PDF

Ang.

frökontrollanstalter.

131.]

Ang. elev

i boskapsskötsel

och mejerihushällninq.

[32.]

Ang. anslag

till svenska

mosskidturföreningen.

[33.]

76 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk

anstalt inom Norrbottens län — under vilkor

att länets landsting och hushållningssällskap till

anstaltens underhåll bidraga med sammanlagdt minst

3,000 kronor — på extra stat för år 1895 anvisar ett

anslag af 5,000 kronor.

30:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen i likhet med hvad allt sedan år

1887 egt rum, må på extra stat för år 1895 till Kongl.

Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor,

för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt användas

till understöd åt sådana frökontrollanstaltev,

som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för

sig eller i förening, understödjas med minst samma belopp

som statsbidraget och hvilka anstalter vilja underkasta

sig de vilkor och föreskrifter i afseende på

analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Kong!.

Maj:t fastställas.

31:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må på extra stat jemväl för år

1895 anvisa, till utbildande af en elev i boskapsskötsel

och mejerihushållning, 1,000 kronor.

32:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd åt

svenska mosskulturföreningen på extra stat för år 1895 anvisa ett anslag

af 15,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen till en början erinrat,

att Riksdagen till understöd åt svenska mosskulturföreningen på

extra stat beviljat för hvartdera af åren 1890 och 1891 5,000 kronor

samt för hvartdera afåren 1892, 1893 och 1894 10,000 kronor; att Kongl

Maj:t derjemte åren 1888, 1889, 1890 och 1891 såsom bidrag till utgifvande

af föreningens tidskrift af tillgängliga medel anvisat, hvartdera

af de två förstnämnda åren 600 kronor och hvartdera af åren 1890 och

1^91 1,000 kronor; samt att Riksdagen dessutom beviljat ett extra anslag

för år 1892 af 4,000 kronor till bestridande af kostnaderna för föreningens

deltagande i sjuttonde allmänna landtbruksmötets utställning i

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

77

Göteborg år 1891. De föreningen beviljade statsunderstöd hade sålunda

uppgått till sammanlagdt 47,200 kronor.

Departementschefen har härefter anmält, att mosskulturföreningen

uti en till Kongl. Maj:t iugifven skrift anhållit om aflåtande till Riksdagen

af proposition om beviljande åt föreningen af ett statsanslag

till belopp af 15,000 kronor för år 1895.

I denna skrift hade föreningen meddelat, att dess utgifter utgjort:

år 1886................................................... kronor

» 1887.................................................. »

T> 1888.................................................. »

» 1889................................................... »

» 1890................................................... »

» 1891.................................................. x>

» 1892................................................. '' i>

» 1893 (förslagsvis beräknade) ... »

samt att utgifterna för år 1894

förlagsvis beräknats till............... x>

396: 87

5,665: 34

9,911: 50

15,956: 86

22,874: 3 5

35,475: 98

37,867: 63

37,531: 91

36,245: —

summa kronor 201,925: 44,

hvadan statens bidrag uppginge till omkring 23 procent af utgifterna.

Enligt en i ansökningen meddelad förslagsberäkning skulle föreningens

utgifter under år 1895 utgöra: skuld från år 1894 4,610 kronor,

tidskriftens utgifvande 7,665 kronor, diverse postporton 600 kronor,

kulturförsöksverksamheten 7,600 kronor, resekostnader för hållande af

föredrag, för inspektion af försöksfält och för meddelande af råd och

upplysningar till mossodlare i olika delar af landet 5,000 kronor, aflöningar

till kulturingeniör, tre assistenter, sekreteraren, kassaförvaltaren och två

förmän, den ene vid vegetationsförsöken vid Strömsberg, den andre vid

Flahult 10,900 kronor, inventarier och litteratur 1,000 kronor, hyror

och arrenden 600 kronor, diverse utgifter 735 kronor och årsmöten

1,000 kronor. Till betäckande af dessa, till ett sammanlagdt belopp af

39,710 kronor uppgående utgifter beräknade föreningen det nu begärda

statsanslaget, 15,000 kronor, anslag af hushållningssällskap och landsting

11,650 kronor, ledamotsafgifter 6,600 kronor, inkomster af tidskriften

6,160 kronor och ränteinkomster 300 kronor, eller tillhopa

39,710 kronor.

En jemförelse mellan den nu gjorda beräkningen för år 1895 och

den i statsrådsprotokollet för den 14 januari 1893 omförmälda, af föreningen

uppgjorda utgiftsberäkning för innevarande år visade att, under

det öfriga utgiftsposter vore lika, resekostnaderna för år 1895 beräknats

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till

geologiska

undersökningama.

L34.]

till 500 kronor mindre än för år 1894, äfvensom att hyror, arrenden

och diverse omkostnader beräknats för förstnämnda år till 145 kronor

mindre än för år 1894.

De. gjorda beräkningarna ansåge föreningen tydligen ådagalägga,

att föreningen omöjligen kunde fortgå med sin verksamhet i den skala,

hvari den under de senare åren bedrifvits, utan förhöjda inkomster.

Att åter inskränka verksamheten blefve till stor skada för den svenska

mosskulturens utveckling, och dessutom förefunnes flere frågor af stor

vigt, hvilka föreningen ännu icke hunnit bearbeta, såsom bästa sättet

att utrota ogräs på mossarna eller motarbeta detsammas inrotande o. s. v.,

men hvilka komme att tagas under behandling, derest föreningen kunde

se sin ekonomiska framtid tillräckligt betryggad.

Landtbruksstyrelsen, som den 15 september 1893 afgifvit iufordradt

utlåtande öfver ansökningen, hvilken jemväl blifvit af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län uti skrifvelse den 12 i

samma månad till bifall förordad, hade vitsordat, att föreningens verksamhet

fortfarande bedrefves på ett synnerligen gagnande och framgångsrikt

sätt. På grund häraf hade styrelsen, som icke hade något

att erinra vid den i ansökningen gjorda beräkningen af föreningens inkomster

och utgifter för år 1895, förordat bifall till ansökningen.

För egen del har departementschefen, under uttalande att, enligt

hans åsigt, föreningens verksamhet borde af staten understödjas och att

det för denna verksamhets jemna fortgång under år 1895 af föreningen

beräknade anslagsbeloppet måhända icke utan intrång i arbetena kunde

nedsättas, förordat, att statsanslaget blefve föreningen beviljadt.

Ehuruväl utskottet fortfarande erkänner mossodlingens betydelse

för vårt jordbruk och alltså föreställer sig, att fortsatt understöd bör från

statens sida lemnas mosskulturföreningen, har utskottet dock icke ansett

sig böra föreslå, att. anslaget till föreningen för år 1895 bestämmes till

högre belopp än som för åren 1892, 1893 och 1894 till ändamålet beviljats.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen till understöd åt

svenska mosskulturföreningen på extra stat för år 1895

anvisar ett anslag af 10,000 kronor.

33:o) Kongl. Maj:t har föreslaget Riksdagen

att, för fortsättande under år 1895 af de geologiska undersökningarna

och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,

bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 92,500 kronor.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

79

Vid föredragning af det,ta ärende inför Kongl. Maj:t har departementschefen

anmält en af chefen för Sveriges geologiska undersökning i

skrifvelse den 27 november 1893 afgifven förslagsberäkning öfver de

under år 1895 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga

medel, till hvilken å sid. 90 och 91 i statsrådsprotokollet intagna beräkning

utskottet tillåter sig att hänvisa; varande denna beräkning öfverensstämmande

i afseende å utgifterna med den, som för innevarande år

framlades för 1893 års Riksdag, allenast med den ökning af aflöningssumman,

som betingats deraf, att löneförhöjning med 500 kronor beräknats

för en geolog, som enligt gällande bestämmelser skulle från och

med år 1895 blifva dertill berättigad.

Tillika har departementschefen till statsrådsprotokollet redogjort

för en af chefen för geologiska undersökningen uti skrifvelse, som den

4 oktober 1893 till departementet inkommit, gjord framställning om

ändring i vissa afseende af kartverkets skalor. I denna skrifvelse hade

bemälde chef, som ansett att, om ett menligt afbrott i de geologiska

kartbladens regelbundna utgifvande af trycket skulle kunna undvikas,

afgörande beslut med hänsyn till skalan för desamma oförtöfvadt måste

fattas, med stöd af den i ämnet gjorda utredning tillstyrkt, att upprättandet

af geologiska plankartor i skalan 1 : 200,000 måtte varda instäldt

samt i dessas ställe på grund af fortsatta rekognosceringar i skalan

1 : 100,000 offentliggöras dels jordartskartor i sistnämnda måttstock,

tryckta på topografiskt underlag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de öfver landskapet Halland upprättade, år 1892 utgifna kartor åt detta

slag, med undantag dock för de kartblad, som folie inom Blekinge samt

möjligen Göteborgs och Bohus län, hvaröfver liknande plankartor undantagsvis

skulle utgifvas, dels äfven och samtidigt med jordartskartorna

berggrundskartor i den skala, som för de senare framdeles kunde varda

af Kongl. Maj:t påbjuden.

Med förmälan, att kommissionen för de allmänna kartarbetena uti

afgifvet utlåtande i ärendet af den 30 november 1893 i hufvudsak instämt i

hvad chefen för geologiska undersökningen sålunda föreslagit, har departementschefen

för egen del uttalat, att det enligt hans åsigt vore en stor brist

hos våra geologiska kartor, såväl i skalan 1:50,000 som i skalan 1:200,000,

att de saknade terrängbeteckning, enär på grund deraf nästan ingen

möjlighet funnes, åtminstone för den, som ej vore med kartläsning

synnerligen förtrogen, att å marken återfinna hvad å kartan vore utmärkt.

Man behöfde blott, fortsätter departementschefen, kasta en blick

på de nu utgifna geologiska kartorna öfver Halland med sin terrängbeteckning,

för att finna hvilken oerhördt mycket lättare användning

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sadana kaitor kunde medgifva än de gamla geologiska plankart,orna,

ock med hänsyn till den med deras astadkommande förenade ringa

förhöjning i kostnaden tvekade departementschefen icke att förorda,

att den gamla skalan 1 : 200,000 utan terrängbeteckning utbyttes mot

skala 1 : 100,000 med terräng, helst äfven de redan i 1 : 200,000 utgifva

kartornas förändring till öfverensstämmelse dermed kräfde en i

förhållande till öfriga utgifter för kartverken jemförelsevis obetydlig

kostnad, i synnerhet som den naturligtvis komme att fördelas på flera

åi. Det kunde dock komma att visa sig att, der marken vore mycket

bruten, det blefve till undvikande af otydlighet nödvändigt att öfvergifva

terrängbeteckningen, men äfven då vållades med en skala af

1 . 100,000 icke så stora svårigheter som nu att återfinna på marken

hvad å kartan vore markeradt, .enär man till underlättande deraf ju

hade att tillgå den topografiska kartan i alldeles samma skala. Hvild

åter beträffade bergartskartan, så syntes i afseende å denna, i allmänhet

åtminstone, böra iakttagas, att den upprättades å särskildt blad

och i betydligt mindre skala, emedan den eljest i motsats till andra

kartoi måste blifva mera eller mindre vilseledande, då den nemligen

icke utan synnerligt stora undersökningskostnader i allmänhet kunde

angifva de bergarter, som vore täckta af jord, utan allenast dem, som

vore i dagen synliga. Men genom att i allmänhet särskilda bergartskartor

upprättades, vunnes i afseende på de i ekonomiskt-geologiskt

afseende vigtigare jordartskartorna, då dessa tillika innehölle terrängbeteckning,

att de blefve tydligare och sålunda mera användbara, än

om kartorna jemte terräng och jordarter äfven skulle inrymma beteckningar

öfver de särskilda, i dagen synliga berghällarnes beskaffenhet.

I de af departementschefen nu angifna rigtningar syntes sålunda de

förändringar i afseende på de geologiska kartorna böra gå, som nu af

chefen för geologiska undersökningen ifrågasatts; och anhölle departementschefen

att inom kort fa underställa Kongl. Maj:t denna fråga till

slutligt afgörande.

Då emellertid, enligt hvad departementschefen meddelat, frågan

om förändrad plan för upprättandet och utgifvandet, af de geologiska

kartorna icke med hänsyn till statsregleringen för år 1895 är af betydelse,

efter som det för geologiska undersökningen för samma år afsedda

anslag icke till följd deraf kräfver någon förändring, finner utskottet

denna fråga för närvarande icke böra till något Riksdagens

yttrande föranleda, helst Kongl. Maj:t-, för den händelse en förändring

i planen för de geologiska arbetenas bedrifvande skulle komma att

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

81

medföra ökade kostnader, icke lärer underlåta att för Riksdagen framlägga

den plan, Kongl. Maj:t anser böra härvid tillämpas.

Utskottet får derför allenast hemställa,

att Riksdagen må, för fortsättande under år 1895

af de geologiska undersökningarna och utgifvande af

derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,

bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af

92,500 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

34:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra

stat för år 1895 anvisa till anställande af en andre instruktör i husslöjd husslöjd.

2,000 kronor och såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören [35.]

Jonas Wallander, derest han fortfarande i denna egenskap med godt

vitsord komme att tjenstgöra, 500 kronor, eller tillhopa 2,500 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen anfört, att från

ordinarie anslaget till befrämjande i allmänhet af slöjderna utginge .

aflöning med 2,000 kronor till en instruktör i husslöjd, hvilken tjensteman

dessutom vore berättigad att komma i åtnjutande af tre ålderstillägg,

hvart å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad

tjenstgöring, hvarjemte Riksdagen för hvarje år från och med

år 1878 å extra stat under denna anslagstitel anvisat medel för anställande

af en andre undervisare eller, såsom befattningen numera

benämndes, instruktör i husslöjd. Intill år 1885 hade aflöningen åt sistnämnde

tjensteman utgått med 2,000 kronor, men sedan dåvarande innehafvaren

af befattningen Wilhelm Nordin under mer än fem år skött

densamma, hade Riksdagen för år 1885 höjt det för ändamålet förut

anvisade anslaget med 500 kronor för beredande af ålderstillägg åt

Nordin, hvilken derigenom erhållit en aflöning af 2,500 kronor. Med

detta belopp hade aflöningen utgått till och med år 1889, hvilket år

Riksdagen anvisat för år 1890 500 kronor såsom personligt ytterligare

ålderstillägg åt Nordin. Sedan denne den 22 augusti 1890 förordnats

till instruktör i husslöjd å ordinarie stat hade i följd deraf aflöningen

till andre instruktören minskats till sitt ursprungliga belopp, 2,000

kronor, med hvilket belopp den för närvarande utginge.

Nu hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, i en

Bill. till Eiksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

till Kongl. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen med skrifvelse den 10

oktober 1893 insänd skrift nuvarande andre instruktören i husslöjd

Jonas Wallander, hvilken alltsedan den 14 maj 1889 oafbrutet tjenstgjort

såsom instruktör i husslöjd och derunder på grund af kongl.

brefvet den 31 december 1889 från och med den 1 januari 1890 till

och med den 22 augusti samma år, då han förordnats att uppehålla

befattningen såsom andre instruktör i husslöjd, uppburit den med

iustruktörsbefattningen i husslöjd å ordinarie stat förenade aflöning,

anhållit om aflåtande af framställning till Riksdagen derom, att Wallander

finge från och med år 1895 komma i åtnjutande af ett lönetillägg af

500 kronor.

För egen del hade landtbruksstyrelsen, enär behofvet af en andre

instruktör i husslöjd fortfarande syntes böra tillgodoses samt Wallander,

derest hans tjenstgöring i nämnda egenskap komme att på samma

förtjenstfulla sätt som hittills fortgå, syntes böra, i likhet med hvad

fallet varit med Nordin, efter fem års väl vitsordad tjenstgöring komma

i åtnjutande af åldertillägg med 500 kronor för år, gjort framställning

om aflåtande till Riksdagen af proposition i detta syfte.

Efter remiss hade statskontoret afgifvit utlåtande i ärendet den

25 oktober 1893 och dervid förenat sig i landtbruksstyrelsens hemställan,

på det att tillgång derigenom måtte beredas till det ifrågasatta

ålderstillägget, derest Kongl. Maj:t framdeles skulle pröfva Wallander

böra deraf från och med år 1895 komma i åtnjutande.

Då en andre instruktör i husslöjd fortfarande vore behöflig,

kräfde^ enligt departementschefens åsigt, billigheten att Wallander,

derest han fortfarande komme att i denna egenskap med godt vitsord

tjenstgöra, från och med år 1895 komme i åtnjutande af ett ålderstillägg

å 500 kronor.

Utskottet, som icke haft något att mot Kongl. Maj:ts omförmälda

framställning erinra, får hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895

anvisa,

a) till anställande af en andre instruktör i husslöjd,

2,000 kronor och,

b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören

Jonas Wallander, derest han fortfarande

i denna egenskap med godt vitsord tjenstgör, 500

kronor.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N-.o 7.

83

35:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må på extra stat jemväl för

år 1895 bevilja dels, såsom bidrag till upprätthållande

af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs

läns landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande

minst hälften af statsanslaget — 3,800 kronor

och dels, såsom bidrag till aflönande af en andre lärare

vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda

belopp varder för ändamålet från nämnda läns

landsting eller eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

36:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1895

på extra stat anvisa ett anslag af 15,000 kronor att af Kongl. Maj:t

användas till understöd åt Göteborrgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, under

förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut beträffade, att Göteborgs

stadsfullmäktige och, hvad Schartaus handelsinstitut anginge, att grosshandelssocieteten

i Stockholm fortfarande till instituten lemnade årligt

understöd till minst samma belopp som hittills samt på de vilkor i

öfrigt, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom,

i anledning af Kongl. Maj:ts till 1893 års Riksdag framstälda förslag

att på extra stat för innevarande år anvisa ett anslag af 27,000 kronor

för att af Kongl. Maj:t användas till understöd åt ofvannämnda båda

handelsinstitut, Riksdagen i skrifvelse den 2 maj 1893 angående regleringen

af utgifterna under sjette liufvudtiteln anfört: att Riksdagen

delade Kongl. Maj:ts uppfattning derom att staten, då den understödde

annan specialundervisning, jemväl borde uppmärksamma och främja

handelsundervisningen, hvilket under för handen varande förhållanden

borde ske genom anvisande af anslag till de båda redan befintliga

handelsinstituten, på det att dessa måtte kunna blifva i tillfälle att

genom sänkta afgifter draga till sig ett större elevantal, men att i fråga

om beloppet af de anslagsmedel, hvilka borde för ändamålet anvisas,

Riksdagen hyste en från Kongl. Maj:ts åsigt något afvikande mening;

att Riksdagen nemligen, då den anslagsberäkning, som förekomme i

Ang. anslag

till väfskolan

i Borås.

[36.|

Ang. anslag

till handelsundervisning.

[37.]

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

StatutsTcottets Utlåtande N:o 7.

Kongl. Maj:ts förslag, förutsatte, att afgifterna skulle för samtligc betalande

elever bestämmas till ett i jemförelse med nuvarande afgifter

så lågt belopp som 100 kronor, men erfarenheten visat, att åtskillige

ynglingar i god ekonomisk ställning vunne inträde vid instituten, samt

någon anledning icke syntes Riksdagen förefinnas att för desse ynglingar

nedsätta afgifterna, åtminstone ej i den betydande mån som

ifrågasatts, förestälde sig, att det af Kongl. Maj:t åsyftade målet skulle

kunna på ett för statsverket mindre betungande sätt vinnas, om, i likhet

med hvad vid andra läroverk egde rum, full afgift, motsvarande den

då utgående och till sitt belopp af vederbörande styrelse bestämd efter

för handen varande förhållanden, fortfarande erlades af en del af eleverne,

under det att, på samma gång som frielever skulle antagas, den

åsyftade nedsättuingen af afgifterna komme blott en del af de betalande

eleverne till godo; att då statsverket sålunda skulle träda emellan endast

med afseende å de lärjungar, som mot nedsatt afgift eller afgiftsfritt

åtnjöte undervisning vid instituten, anslagsbehofvet komme att i

icke obetydlig mån nedbringas, på samma gång möjlighet borde uppstå

att öka antalet frielever utöfver hvad Kongl. Maj:t afsett; att Riksdagen

på grund af verkstäld förslagsberäkning trott sig finna, att med den af

Riksdagen ifrågasatta anordningen ett anslag af 15,000 kronor skulle

blifva för ändamålet tillfyllest; samt att Riksdagen ville åt Kongl. Maj:t

öfverlemna ej mindre att fördela anslaget mellan de båda instituten,

under förbehåll att instituten af Göteborgs stadsfullmäktige och grosshandelssocieteten

i Stockholm erhölle årliga bidrag till minst samma

belopp som dittills, än äfven att i öfrigt för medlens tillgodonjutande

uppställa lämpliga vilkor i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad,

enligt protokollet öfver civilärenden den 14 januari 1893, af departementschefen

blifvit uti sådant hänseende ifrågasatt, med iakttagande

likväl af den jemkning, hvartill förändrade bestämmelser angående elevernes

afgifter kunde föranleda; och anmälde Riksdagen alltså, att Kongl.

Maj:ts berörda framställning på det sätt af Riksdagen bifallits, att Riksdagen

på extra stat för år 1894 anvisat ett anslag af 15,000 kronor

lör att af Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut

och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs

handelsinstitut beträffade, att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad

Schartaus handelsinstitut beträffade, att grosshandelssocieteten i Stockholm

fortfarande till instituten lemnade årligt understöd till minst

samma belopp som dittills, samt på de vilkor i öfrigt, som Kongl. Maj:t

kunde finna skäligt bestämma.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

85

Departementschefen meddelar vidare, att, efter det kommerskollegium,

som anbefalts att inkomma med förslag till fördelning af det

utaf Riksdagen sålunda anvisade anslag samt dervid tillika föreslå de

vilkor, som borde stadgas för medlens tillgodonjutande, till följd deraf

afgifvit utlåtande, Kongl. Maj:t den 9 juni 1893 förordnat, att omförmälda

af Riksdagen anvisade anslag, 15,000 kronor, skulle användas

till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut,

med högst hälften eller 7,500 kronor till hvartdera institutet under

nedannämnda vilkor och förbehåll, nemligen:

att vid hvartdera af nämnda institut skulle beredas tillfälle till

afgiftsfri undervisning för minst 8 medellöse elever, och att för öfrigt

nedsättning i de då utgående elevafgifterna borde ske i deu mån institutets

styrelse pröfvade eleverne deraf vara i behof, dock ej till lägre

belopp än 100 kronor för hvarje elev;

att institutens styrelser skulle efter utgången åt läsåret 1893—

1894 till Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster

och utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om det belopp,

som utöfver erlagda elevafgifter skulle influtit, derest samtlige eleverne,

frieleverne inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;

att understödet till hvartdera institutet skulle intill förenämnda

summa, 7,500 kronor, utgå med sammanlagdt det belopp, som motsvarade

dels skilnaden mellan de elevafgifter, som erlagts, och de afgifter,

som skolat erläggas, om alla eleverne betalt fulla afgifter, dels ock

hvad som å frielever och icke fullt betalande elever belöpte af den

summa, hvarmed, oaktadt nyssberörda godtgörelse, inkomsterna tilläfventyrs

understege utgifterna, i hvilka senare dock icke finge inberäknas

den kostnad, som, enligt styrelsens för Schartaus handelsinstitut uppgift,

skulle erfordras för läroverkshusets lämpande för ny parallelklass

samt för varumuseum och laboratorium;

samt att understödsbeloppen icke finge lyftas, förr än dels, hvad

Göteborgs handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmäktige och,

hvad Schartaus handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm

lemnat understöd till minst samma belopp som dittills, dels ock

genom inspektion af sakkunnig person, som af Kongl. Maj:t utsåges,

visshet vunnits, att undervisningen vid instituten under det gångna läsåret

bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt,

att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.

Styrelserna för meranämnda handelsinstitut hade, enligt hvad

departementschefen härefter till statsrådsprotokollet yttrat, uti särskilda

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

till Kongl. Maj:t ingifna skrifter anhållit, att understöd fortfarande måtte

instituten beredas, och dervid bland annat anfört:

styrelsen för Göteborgs handelsinstitut: att styrelsen, efter i allmänna

tidningarna infördt tillkännagifvande dels om nedsättning i elevafgiften

för ett visst antal af eleverne, dels om friplatser, för läsåret 1893—1894

medgifvit dylik nedsättning till 100 kronor för 23 elever, som visat sig

vara i behof af billigare undervisning, och, på grund af styrkt medellöshet,

fullständig befrielse från erläggande af afgift för 8 elever; att

emellertid, enär styrelsens tillkännagifvande om nedsättning i elevatgifterna

för läsåret 1893—1894 icke kunnat utfärdas förr än kort före

höstterminens början, elevantalet vid institutet under samma läsår icke

blifvit så stort, som det sannolikt komme att blifva, då det blefve mera

allmänt kändt,, att vid institutet bereddes tillfälle till billigare undervisning;

att, ehuru handelsinstitutet och den der studerande ungdomen

obestridligt kunde draga ej obetydligt gagn af det nuvarande anslaget,

detta gagn otvifvelaktigt skulle blifva vida större, om anslaget blefve

fast och af ordinarie natur, så att styrelsen sattes i tillfälle att vid läroverket

anställa duglige, fäste lärare i synnerhet i institutets vigtigaste

läroämnen; samt att styrelsen fördenskull och af i öfrigt anförda skäl

anhölle, det Kongl. Maj:t täcktes åt Göteborgs handelsinstitut bereda

helst ett fast årligt anslag af 7,500 kronor för att sätta institutet i

stånd dels att anställa fast aflönade lärare i institutets hufvudämnen,

dels ock att kunna meddela afgiftsfri undervisning åt 8 elever och åt

ungefär 20 elever bereda nedsättning i årsafgiften till 100 kronor, eller,

om hinder derför mötte, att styrelsen äfven under år 1895 Unge åtnjuta

ett extra anslag af 7,500 kronor;

styrelsen för grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut: att genom det för år 1894 beviljade

statsunderstödet styrelsen satts i stånd att från och med innevarande

läsårs början dels nedsätta ett antal årsafgifter för mindre bemedlade

elever till 100 kronor och dels inrätta 9 friplatser för medellöse elever;

att följden af dessa nedsättningar blifvit, att elevantalet under innevarande

läsår sprungit upp till 60 eller så många elever, som för det närvarande

kunde mottagas; att, derest tilloppet till institutet, såsom antagligt vore,

under kommande läsår blefve lika stort som under det innevarande, det

blefve nödvändigt att inrätta en parallelafdelning för den högre klassen,

derest icke institutet skulle nödgas afvisa ett större antal nya inträdessökande

till denna klass; samt att styrelsen på grund häraf och af i

öfrigt anförda omständigheter ansåge talande skäl föreligga för att in
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

87

stitutet äfven för år 1895 måtte komma i åtnjutande af ett anslag af

allmänna medel intill ofvannämnda belopp, 7,500 kronor.

Till följd af härå erhållna remisser hade kommerskollegium inkommit

med utlåtande af den 24 oktober 1893 och deri meddelat att,

enligt hvad kollegium inhemtat, elevantalet vid Göteborgs handelsinstitut,

som läsåret 1891—1892 varit 58 och läsåret 1892—1893 62, under läsåret

1893—1894 utgjorde 63, samt att vid Frans Schartaus handelsinstitut

i Stockholm, der elevantalet, på sätt redan nämnts, under innevarande

läsår utgjorde 60, detsamma läsåret 1891—1892 varit allenast

39 och läsåret 1892—1893 blott 32, äfvensom att vid sistnämnda institut

ansökningar af några personer om inträde måst tillbakavisas, enär utrymmet

för det närvarande förbjöde mottagande af ytterligare elever.

Af den redogörelse för kollegii yttrande i öfrigt, som af departementschefen

lemnas å sid. 106—107 i statsrådsprotokollet, inhemtas, att

kollegium anfört, bland annat, att till följd af det ökade tilloppet elever

vid handelsinstituten otvifvelaktigt förstärkning på ett eller annat sätt

af lärarekrafterna vid instituten blefve erforderlig; och då det ej kunde

vara lämpligt, att ett alltför stort antal lärjungar på en gång undervisades

af en och samma lärare, blefve parallelklassers inrättande en

nödvändighet. Beträffande det af styrelsen för Göteborgs handelsinstitut

uttalade önskningsmål att kunna anställa fast aflönade lärare, funne kollegium,

i öfverensstämmelse med hvad kollegium i utlåtande den 21

april 1891 i detta afseende anfört, detsamma synnerligen beaktansvärdt,

men ansåge tillika möjligheten att vid instituten anställa lärare, som

uteslutande egnade sig åt undervisningen vid instituten, icke vara alldeles

utesluten, äfven om det ifrågavarande statsunderstödet fortfarande

anvisades endast å extra stat.

Kollegium tillstyrkte alltså, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd

för beredande åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut

af understöd af statsmedel för år 1895 till belopp af 7,500 kronor

för livartdera institutet, att användas i främsta rummet till dels

beredande af tillfälle till afgiftsfri undervisning för minst 8 medellöse

elever vid ett hvart af nämnda läroverk, dels ock nedsättning i de nu

utgående elevafgifterna i den mån institutens styrelser pröfvade eleverne

deraf vara i behof, dock ej till lägre belopp än 100 kronor för hvarje

elev, samt dernäst, och i den mån medlen dertill försloge, till gäldande

af de kostnader, som med inrättande af parallelklasser eller med på

annat sätt ökade lärarekrafter kunde vara förenade, allt under vilkor och

med förbehåll i öfrigt:

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att institutens styrelser skulle efter utgången af läsåret 1894 — 1895

till Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster och

utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om det belopp,

som utöfver erlagda elevafgifter skulle influtit, derest samtlige eleverne,

frieleverne inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;

att i utgifterna för undervisningen icke finge inräknas den kostnad,

som skulle erfordras för det Sckartaus handelsinstitut tillhörande läroverkshusets

lämpande för ny parallelklass samt för varumuseum och

laboratorium; samt

att understöden icke finge lyftas, förr än dels, hvad Göteborgs

handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Schartaus

handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm lemnat

understöd till minst samma belopp som hittills, dels ock genom inspektion

af sakkunnig person, som af Kongl. Maj:t utsåges, visshet vunnits,

att undervisningen vid instituten under det gångna året bedrifvits

i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt, att den kunde

anses med institutens ändamål öfverensstämmande.

För egen del yttrar departementschefen, att han icke nu ansåge

sig eg a skäl att för år 1895 ifrågasätta någon förändring i afseende å

det anslagsbelopp, som af Riksdagen för innevarande år beviljats till de

båda handelsinstituten, eller att förorda vare sig de ifrågasatta förändringarna

i afseende å anslagets användning eller anslagets uppförande

på ordinarie stat, på sätt af styrelsen för Göteborgs handelsinstitut

ifrågasatts.

Ehuruväl vid Göteborgs handelsinstitut under läsåret 1893—1894

ej visat sig den ökning i elevantalet, som antagits skola blifva en följd

af de inrättade frielevplatserna och de för vissa fall nedsatta elevafgifterna,

anser sig utskottet dock icke böra på grund endast af den hittills

vunna erfarenheten ifrågasätta någon sänkning af förevarande anslag,

helst elevantalet vid institutet, på sätt dess styrelse framhållit,

sannolikt kommer att blifva större, då det blifver mera allmänt kändt,

att derstädes är beredt tillfälle till billigare undervisning, ett antagande

som ytterligare bestyrkes af den tillökning i elevantalet, som redan egt

rum vid Schartaus handelsinstitut.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 anvisa

ett anslag af 15,000 kronor för att af Kongl.

Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handels
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

89

institut och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola,

Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, under

förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut beträffar,

att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Schartaus

handelsinstitut beträffar, att grosshandelssocieteten i

Stockholm fortfarande till instituten lemna årligt understöd

till minst samma belopp som hittills, samt på de

vilkor i öfrigt, som Kongl. Maj:t kan finna skäligt

bestämma.

37:o) Med anledning af Kongl. Majrts derom gjorda framställning

och under hänvisning till den redogörelse i ämnet, som finnes meddelad

till statsrådsprotokollet (sid. 108—110), hemställer utskottet,

att Riksdagen må jemväl för år 1895 på extra

stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor, att af Kongl.

Maj:t användas för att åt alster af svensk industri och

svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

38:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, _i likhet

med hvad under en följd af år varit förhållandet, under vilkor att

bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill hörande skolor för bergsarbetare

komme att jemväl under år 1895 fortsätta sin verksamhet i

enahanda omfång och utsträckning som hittills, hvarom Kong]. Maj:t

ville genom inspektion af sakkunnig person sig förvissa, å extra stat

för samma år anvisa ett belopp af 14,000 kronor att till brukssocietetens

fullmäktige i jernkontoret utbetalas.

Utskottet har tagit kännedom om berättelserna öfver de under

senare åren företagna inspektioner af dessa skolor och har deraf inhemtat,

bland annat, att under de tio läsåren från hösten 1883 till

våren 1893 sammanlagda antalet elever utgjort vid. Filipstads bergsskola

121 och vid bergsskolan i Falun 129, eller i medeltal årligen

12,1 i Filipstad och 12,9 i Falun, samt att under berörda period i öfre

afdelningen undervisats vid den förra skolan 90 och vid den senare

86 samt i nedre afdelningen vid den förra 22 eller i medeltal endast

2,2 och vid den senare 34 eller endast 3,4 i medeltal för år, hvarjemte

under samma tid 9 s. k. extra elever vid hvardera skolan åtnjutit

undervisning.

Bill. till ltiksd. Prot. 18f)4. 4 Sami. 1 Afd. f> Häft.

Ang. främjande

af

svenska alsters

afsättning i

utlandet.

[38.]

Ang. anslag

till bergsskolorna

i

Filipstad, och

Falun.

[39.]

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anordnande

af

fabriksinspektion.

[40.j

Med afseende å det ringa antal elever, som begagnat sig af

undervisningen i dessa båda skolor, särskildt i dessas lägre afdelningar,

förefaller det utskottet, som om den undervisning, hvilken genom dessa

skolor bibringas, skulle kunna meddelas med mindre kostnader än dem,

som nu för detta ändamål utgå. Särskildt har utskottet fäst sin uppmärksamhet

dervid, att väsentlig besparing skulle kunna vinnas genom

båda skolornas sammanslagning till en, hvilken åtgärd, efter den utveckling,

kommunikationerna i de trakter, der dessa skolor äro belägna,

under senare åren erhållit, möjligen utan olägenhet skulle

kunna vidtagas. I saknad af erforderlig utredning i detta ämne är

utskottet ej i tillfälle att närmare uttala sig i frågan, men har dock

ansett Riksdagen böra fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derå; och

då en omorganisation af ifrågavarande skolor icke lärer kunna företagas

utan medverkan af brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret, synes

Riksdagen böra hos Kongl. Maj:t göra framställning derom, att Kongl.

Maj:t behagade sätta bemälde fullmäktige i tillfälle att yttra sig i detta

ämne och att Kongl. Maj:t derefter måtte för Riksdagen framlägga det

förslag, hvartill förhållandena må föranleda.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts i

ämnet gjorda framställning, må, under vilkor att bergsskolorna

i Filipstad och Falun med dertill hörande

skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år

1895 fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång och

utsträckning som hittills och underkasta sig den inspektion,

Kongl. Maj:t finner skäligt bestämma, i likhet

med hvad förut för flera år egt rum, på extra

stat för år 1895 anvisa ett belopp af 14,000 kronor

att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret utbetalas,

samt att Riksdagen vid anmälan om detta

beslut må tillika anhålla, att Kongl. Maj:t, efter det

brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret blifvit hörda

i fråga om förändrad organisation af berörda skolor,

täcktes till Riksdagen inkomma med det förslag i

ämnet, hvartill förhållandena må föranleda.

Anordnande af fabriksinspektion.

39:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, för anordnande

af fabriksinspektion, på extra stat för år 1895 anvisa: till

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

91

aflöning åt fem inspektörer 25,000 kronor, med 5,000 kronor till hvar,

för år räkuadt, till bestridande af kostnadeu för skrifbiträden och likartade

utgifter 3,000 kronor samt till Kongl. Maj:ts förfogande för

godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller

tillhopa 30,000 kronor.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

inom Andra Kammaren af herr D. Bergström väckt motion (n:r 138),

i hvars syfte herr F. Berg m. fl. instämt, och i hvilken motion föreslagits,

att Riksdagen till offentliggörande i tryck af yrkesinspektörernas

berättelser för år 1893 måtte bevilja ett förslagsanslag af 2,000 kronor.

Enligt lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889

skola, på sätt departementschefen till statsrådsprotokollet anfört, sakkunnige

män till det antal, som kan finnas lämpligt, särskildt förordnas

att gå vederbörande yrkesidkare till banda med upplysningar och råd

i fråga om arbetarnes skyddande mot yrkesfara. Desse män, hvilka

kallades yrkesinspektörer och förordnades af Kongl. Maj: t, ålåge jemväl

att vaka öfver lagens efterlefnad samt att pröfva de föreskrifter, som

enligt lagen skulle i arbetslokaler, der så nödigt, funnes, anslås angående

hvad arbetarne borde iakttaga för att undvika olycksfall och

ohelsa i arbetet.

Vidare föreskrefves i den för desse tjenstemän den 20 juni 1890

utfärdade instruktion, att yrkesinspektör borde göra sig väl förtrogen

med de industriella förhållandena inom det honom anvisade distrikt

och besöka de inom distriktet befintliga fabriker, verkstäder och öfriga

arbetsställen, hvilka vore föremål för hans tillsyn, samt i synnerhet

sådana, hvilka kunde antagas vara framför andra i behof af särskilda

skyddsanordningar. Medelst råd och upplysningar borde han söka att

företrädesvis på öfvertygelsens väg bibringa såväl arbetsgivare som

arbetare insigt om nyttan af skyddsåtgärders vidtagande.

Antalet yrkesinspektörer — yttrar departementschefen vidare —

hade från början utgjort och utgjorde fortfarande tre. De åtnjöte

från medel, som Riksdagen årligen till belopp af 16,800 kronor plägat

på extra stat anvisa, hvar en aflöning af 5,000 kronor jemte rese- och

traktamentsersättning enligt fjerde klassen i resereglemente!. Dessutom

vore till hvarje yrkesinspektörs förfogande från berörda medel

anvisadt ett belopp af 600 kronor att användas till skrifbiträden och

likartade utgifter. Rörande yrkesinspektörernes distrikt och stationer

vore genom kongl. brefvet den 20 juni 1890 stadgadt, att riket skulle

i fråga om yrkesinspektionen indelas i tre distrikt, nemligen: dettiorra,

omfattande Stockholms stad samt Stockholms, Upsala, Södermanlands,

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands, Yesterbottens och Norrbottens

län; det vestra, omfattande Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs,

Vermlands, Örebro, Vestmanlands och Kopparbergs län; samt det södra,

omfattande Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands,

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län; samt att yrkesinspektören

i norra distriktet skulle hafva sin station i Stockholm,

yrkesinspektören i vestra distriktet i Örebro samt yrkesinspektören i

södra distriktet i Jönköping.

Derefter återger departementschefen dåvarande chefens för civildepartementet

yttrande i det statsrådsprotokoll, som åtföljde Kongl.

Maj:ts proposition till Riksdagen den 12 januari 1889 med förslag till

förordning om åtgärder för skyddande af arbetares lif och helsa i arbetet,

hvilket förslag läge till grund för den nu gällande lagen i

ämnet; och framginge af detta yttrande att, då yrkesinspektörernes

antal bestämdes till tre, detta ansetts vara en provisorisk anordning,

som framdeles borde jemkas, i den mån närmare erfarenhet vunnes om

de arbetskrafter, som för inspektionens behöriga utöfvande erfordrades.

Den nya lagstiftningen i ämnet — fortsätter departementschefen —

hade också icke länge varit gällande, innan det visat sig, att yrkesinspektionens

arbetskrafter vore otillräckliga; och meddelar departementschefen

hvad i sadant afseende förekomme i de af koromerskollegium

till Kongl. Maj:t insända sammandrag af yrkesinspektörernes berättelser.

I kommerskollegii berättelse af den 16 oktober 1891 rörande

yrkesinspektionen under år 1890 omförmäldes, att hela antalet af industriella

anläggningar, som, för så vidt dittills utrönas kunnat, vore

eller antoges vara underkastade yrkesinspektionens verksamhet, utgjorde

8,961, samt att, sedan lagen angående skydd mot yrkesfara den

1 juli 1890 trädde i kraft och inspektionen sålunda hunnit taga sin början,

allenast 276 arbetsplatser till årets slut hunnit inspekteras. Derjemte

meddelades, att vederbörande industriidkare fått af yrkesinspektören

mottaga meddelanden med anvisningar om behöfliga åtgärder till ett

antal af tillsammans 1,240. Beträffande möjligheten att med dåvarande

arbetskrafter åstadkomma en verkligt effektiv tillsyn öfver lagens rätta

efterlefnad, hade kommerskollegium anfört, att erfarenheten från de månader

af år 1890, hvarunder inspektionerna pågått, gåfve vid handen,

att en mycket lång tid komme att förgå, innan alla arbetsplatser kunde

hinna blifva inspekterade, särdeles som många bland dem torde kräfva

upprepade besök af inspektör. Och om det äfven vore antagligt, att

inspektörerne skulle, sedan större erfarenhet i inspektionens detaljer af

dem vunnits, kunna hinna att besöka relativt flera arbetsplatser, än de

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

93

medhunnit under tiden juli—december 1890, så syntes dock denna relativa

ökning af de besökta arbetsplatsernas antal icke blifva så särdeles

stor, enär jemväl inspektörernes hemarbeten, ritning och skrifgöromål

måste antagas skola tillväxa. Med hänsyn till möjligheten af ett hastigare

ernående af det med lagen afsedda syfte ansåge kollegium alltså

ett behof redan då förefinnas af att yrkesinspektionens arbetskrafter på

ett eller annat sätt ökades, vare sig genom inrättandet af flera yrkesiuspektörstjenster

eller genom anställande af skrifbiträden och tekniskt

bildade assistenter åt de redan varande inspektörerne.

Enligt den af kommerskollegium den 17 maj 1892 afgifna berättelse

angående yrkesinspektionen under år 1891, hade under samma

år inspekterats 503 arbetsställen med 31,688 arbetare, och vid 474

af dessa arbetsställen hade skriftliga anvisningar rörande åtgärder

till skydd mot yrkesfara lemnats till ett, antal af tillsammans 1,957.

Inspektörerne i norra och vestra distrikten hade, enligt hvad kollegium

i samma berättelse meddelat, förklarat, att de icke ansåge si g kunna

med det ringa antal arbetskrafter, som för närvarande stode till yrkesinspektionens

förfogande, medhinna att inom de respektive distrikten

nöjaktigt verkställa erforderliga inspektioner och på samma gång tillse,

att förut anvisade åtgärder till skydd mot yrkesfara blifvit vederbörligen

verkstälda. I den mån ritningar och anvisningar till skyddsanordningar

framdeles hunnit utarbetas, skulle emellertid, enligt yrkesinspektörens

i norra distriktet förmenande, inspektionen i ganska stor utsträckning

kunna med framgång fullgöras af hos inspektörerne anstälde

assistenter, hvilkas anspråk på reseersättning skulle ställa sig betydligt

lägre än de, inspektörerne sjelfve ansåge sig vara berättigade att hysa.

Kommerskollegium hade jemväl förklarat sig till tullo dela den ai

inspektörerne uttalade åsigten om behöfligheten af att åtgärder vidtoges

i syfte att ökade arbetskrafter bereddes inspektionen.

Af den utaf kommerskollegium den 17 oktober 1893 afgifna berättelse

angående yrkesinspektionen under år 1892 inhemtades, att under

samma år inspekterats 614 arbetsställen med tillsammans 38,075 arbetare

samt att vid 555 af dessa arbetsställen lemnats skriftliga anvisningar

rörande åtgärder till skydd mot yrkesfara till ett antal af tillsammans

2,559.

I sistnämnda berättelse omförmäldes jemväl, bland annat, att yrkesinspektören

i vestra distriktet i sin berättelse berört frågan om yrkesinspektionens

förhållande till sprängämnestillverkningen. Vid en år

1890 anlagd dynamitfabrik, som af inspektören besökts första gången

i november 1891, hade tid efter annan inträffat tillsammans fem mer eller

mindre starka explosioner och en eldsvåda. Vid eldsvådan hade skadats

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

två personer, af hvilka eu sedermera aflidit till följd af skadorna. I

januari och mars år 1892 hade de sista af berörda explosioner inträffat,

hvarvid dock ingen skadats. Med anledning af dessa ofta upprepade

olyckstillbud hade chefen för civildepartementet anmodat civilingeniören,

nuvarande professoren A. W. Cronqvist att afresa till fabriken för att der

anställa undersökning. Yrkesinspektören i vestra distriktet hade på

anmodan af kollegium samtidigt infunnit sig på platsen. Af den undersökning,

som då hållits, hade framgått behöfligheten af speciel fackkunskap

i sprängämnestillverkningen för att kunna bedöma hvad som

till törekom mande af olycksfall borde föreskrifvas. Kollegium meddelade

efter omformälande häraf, att yrkesinspektören med anledning

deraf till kollegium inkommit med en skrifvelse, hvari hemstälts att

för inspektionen af sprängämnesfabrikerna måtte förordnas särskild sakkunnig

inspektör eller, i fall detta ej kunde ske, annan kompetent person

att pa statens bekostnad vara inspektören behjelplig såsom rådgifvare

vid inspektion af nämnda slag af fabriker. Vidare erinrade

kollegium, att kollegium derefter i underdånig skrifvelse af den 5 april

1892 hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga vederbörande yrkesinspektörer

att, der så funnes erforderligt, vid inspektion af sprängämnesfabrik

anmoda person, som egde speciel fackkunskap och erfarenhet

uti sprängämnestillverkuingen, att mot ersättning af allmänna

medel vid inspektionen biträda, samt att Kongl. Maj:t i anledning deraf

den 28 oktober 1892 förklarat att, der yrkesinspektör funne biträde

af person, som egde speciel fackkunskap och erfarenhet uti sprängämnestillverkningen,

erforderligt vid tillämnad inspektion af spräugämnesfabrik,

yrkesinspektören egde derom göra anmälan hos kommerskollegium,

som hade att hos Kongl. Maj:t göra den framställning,

hvartill kollegium funne berörda anmälan föranleda, samt dervid tillika

föreslå den ersättning, som borde vederbörande tillkomma.

Med erinran om de af kollegium förut gjorda uttalanden om behofvet

af ökande af yrkesinspektionens arbetskrafter, hade kommerskollegium

i sin senast omförmälda berättelse funnit sig böra framställa

positivt förslag i nämnda syfte, dervid kollegium till en början förmält

att, såvidt hittills kunnat utrönas, antalet arbetsställen, som vore

föremål för yrkesinspektion, uppginge till närmare 9,000 och att af

dessa inspekterats:

år 1890 ...................................... 276

„ 1891 ..................................... 503

„ 1892 ..................................... 614

eller tillhopa i,393.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

95

Kollegium både vidare anfört följande:

»Af 5 § uti lagen angående skydd mot yrkesfara, jemförd med

den för inspektörerne gällande nådiga instruktion, framgår otvetydigt

att inspektörerne skola gå vederbörande yrkesidkare tillhanda med upplysningar

och råd i fråga om arbetarnes skyddande mot yrkesfaia.

Yrkesinspektörerne skola alltså icke allenast, då förhållandena synas

sådant påkalla, förklara, att en skyddsanordning bör vidtagas, utan

äfven meddela, huru skyddsanordningar kunna lämpligen inrättas och

anbringas, samt måste derför i ett mycket stort antal fall till industriidkare

lemna så utförda teckningar öfver skyddsanordningar, att dessa

kunna efter dem anbringas. Att sådant måste taga mycken tid i anspråk

är sjelfklart, i synnerhet som det icke kan begäras, att inspektörernc

skola vara så hemmastadda inom hela den mångfald af olika

industrier, som är föremål för deras tillsyn, att de i hvarje fall kunna

omedelbart lemna fullständiga utredningar om hvad som bör i skyddshänseende

åtgöras. Inspektörerne maste tvärtom i särdeles många fall

egna ett ganska ingående studium åt de mångskiftande förhållandena

inom de olika industrierna för att kunna på lämpligt sätt gifva upplysningar

och råd. Särdeles är detta händelsen i fråga om de hygieniska

förhållandena och inom den kemisk-tekniska industrien. Ku antydda

omständigheter äro vidare särskildt beaktansvärda beträffande

inspektionen inom, bland andra städer, Stockholm, der de mest olika

industrier förekomma, hvilka ofta äro inrymda i förhyrda och för industrien

ej från början lämpade lägenheter, hvarest åvägabringandet af

i synnerhet de hygieniska skyddsanordningarna ej sällan möter stora

svårigheter.»

»Det af yrkesinspektionen föranledda skrifarbete tillväxer äfven och

får icke försummas. Ensamt till yrkesinspektören i norra distriktet

hafva under år 1892 inkommit 477 skrifter förutom 593 protokoll öfvei

verkstälda ångpanneprofningar, hvilka samtliga handlingar måst diariiföras

och jemväl oftast påkallat vidare handläggning i ett eller annat

hänseende ))

»Vid nu antydda förhållanden är tydligt att, om ock efter vunnen

större erfarenhet inspektion af flera arbetsplatser än hittills kan komma

att af en hvar af inspektörerne årligen medhinnas, denna ökning af

antalet inspekterade arbetsplatser dock icke kan varda synnerligen stor,

hvadan, om yrkesinspektionens arbetskrafter icke förstärkas, dess anseende

och effektivitet ställas på spel, hvarförutom den i många fall

särdeles vigtiga efterbesigtningen till utrönande, huruvida anvisad skydds
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anordning verkligen kommit till stånd, måste varda mer eller mindre

försummad.»

Derest betydelsen och gagnet af yrkesinspektionen inom dess nuvarande

verksamhetsområde skulle blifva i någon väsentligare mån

större, ansåge kollegium iördenskull yrkesinspektörernes antal nu böra

ökas med minst två samt derjemte anslag beredas att användas till

arfvode åt med särskilda fackkunskaper utrustade män, hvilkas biträde

kunde i vissa tall vara för yrkesinspektörerne behöfligt, såsom vid inspektion

af sprängämnesfabriker och andra till den kemiska industrien

hörande arbetsställen eller i fråga om hygieniska föreskrifter.

I sistnämnda afseende åberopade kollegium att behofvet af biträde

vid inspektion af sprängämnesfabriker, enligt hvad erfarenheten redan

gifvit vid handen, gjort sig gällande, hvilket tydligen framginge

af yrkesinspektörens i vestra distriktet här ofvan omförmälda berättelse;

och de explosioner, som på senaste tid inträffat vid dylika fabriker,

innebure en ytterligare maning till att vidtaga åtgärd uti ifrågavarande

hänseende. Flera andra af de till den kemisk-tekniska industrien

hörande anläggningar vore jemväl af beskaffenhet, att deras inspekterande

understundom erfordrade sådana insigter i kemi, att de ej kunde

hos yrkesinspektörerne, hvilkas utbildning hufvudsakligen läge och jemväl

med hänsyn till deras verksamhet i allmänhet borde ligga inom det

mekaniska facket, förutsättas; och särskildt syntes de hygieniska förhållandena

inom fabriker ganska ofta påfordra utredning af kemist

eller hygienisk fackman. Det vore väl sant, att 1889 års lag angående

skydd mot yrkesfara föreskrefve, att vederbörande provinsial-,

stads- och distriktsläkare vore pligtige att lemna inspektör det biträde,

som af hans tjensteåligganden påkallades; men dels vore icke alltid

desse i tillfälle att verkställa mera omfattande, allmängiltiga utredningar,

dels erfordrades ofta för dylika utredningar sådana särskilda insigter,

som egdes af t. ex. helsovårdsnämndens i Stockholm kemist eller

med honom jemförliga personer. Kollegium hcmstälde alltså, det täcktes

Kongl. Maj:t vidtaga åtgärd för inrättande af ytterligare två yrkesinspektörtjenster

samt för anvisande af ett årligt anslag att, vid förefallande

behof af sakkunnigt biträde åt yrkesinspektör vid inspektion

af sprängämnes- eller annan kemisk-teknisk fabrik och för utredning

af särskilda hygieniska förhållanden, användas till ersättning i hvarje

särskildt fall åt härför lämpliga personer, som af Kongl. Maj:t eller,

derest Kong]. Maj:t pröfvade så lämpligen böra ske, af kollegium årligen

för ändamålet utsåges; och ansåge kollegium ett belopp af 3,000

kronor årligen för sistnämnda ändamål vara tillfyllest.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

9?

Slutligen hade kollegium äfven gjort hemställan om förhöjning

i den resekostnadsersättning, som nu vore yrkesinspektörerne tillerkänd.

För egen del har departementschefen yttrat, att genom hvad ofvan

blifvit anfördt syntes honom vara ådagalagdt, att antalet yrkesinspektörer

behöfde ökas, såvida ändamålet med inspektionen skulle kunna i

nöjaktig grad ernås. Genom inrättande, på sätt kommerskollegium

föreslagit, af ytterligare två inspektörsbefattningar, hvarigenom de nu

öfver höfvan vidsträckta inspektionsdistrikten kunde väsentligen minskas,

borde mycket i ifrågavarande hänseende komma att vinnas. Departementschefen

ansåge sig alltså böra förorda bifall till kommerskollegii

berörda förslag, utom hvad reseersättningen beträffade, i afseende hvarå

vidare utredning syntes erforderlig, innan Kongl. Maj:t derom fattade

beslut.

Genom hvad ofvan blifvit anfördt —- yttrar departementschefen

vidare — i fråga om behofvet af sakkunnigt biträde vid inspektion af

sprängämnesfabriker och andra till den kemisk-tekniska industrien

hörande anläggningar, vid hvilkas inspekterande understundom erfordrades

sådana speciella insigter, som ej kunde hos de ordinarie yrkesinspektörerne

förutsättas, hade uppmärksamhet fästs å en brist i den

nuvarande yrkesinspektionen, som det syntes departementschefen angeläget

att afhjelpa. Den anordning, som kommerskoilegium i detta syfte

föreslagit, eller användande vid förefallande behof af sakkunnigt biträde

åt yrkesinspektörerne syntes dock icke vara lämplig. Enligt lagen

angående skydd mot yrkesfara egde nemligen väl yrkesinspektör tillträde

till fabrik, verkstad och annan arbetslokal samt rätt att der företaga

undersökningar, men att yrkesidkaren skulle vara pligtig att jemväl

lemna tillträde åt ett yrkesinspektören åtföljande biträde, dertill

gåfve lagen ingen anledning. I stället för den af kollegium föreslagna

anordningen borde derför, enligt departementschefens åsigt, så förfaras,

att i mån af behof sakkunnig man af Kongl. Maj:t förordnades att såsom

yrkesinspektör på eget ansvar verkställa sådana inspektioner,

hvarför den ordinarie yrkesinspektören saknade nödiga förutsättningar.

Denne sakkunnige skulle sålunda i afseende å de åt honom uppdragna

inspektioner åtnjuta samma befogenhet, som tillkomme en ordinarie

yrkesinspektör, och äfven vara underkastad samma skyldighet som

denne i afseende å förtigande af yrkeshemligheter, hvarom han genom

inspektionen erhölle kännedom. Godtgörelsen till sålunda tillfälligt

förordnad inspektör syntes böra utgå för hvarje särskild förrättning;

och ansåge departementschefen för beredande af dylik godtgörelse ett

anslag af 2,000 kronor för år kunna vara till fyllest.

Bih. till Iiiksd. Prot. 1804. 4 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

13

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

DB

De belopp, som för yrkesinspektionen skulle erfordras, utgjorde

sålunda:

det hittills årligen af Riksdagen beviljade anslaget ...... kr. 16,800

aflöning åt två yrkesinspektörer, 5,000 kronor till hvar
_

derå, eller tillhopa.................................................................. „ 10,000

till kostnader för skrifbiträden och likartade utgifter för

desse två inspektörer .......................................................... 1,200

till Kong]. Maj:ts förfogande till godtgörelse åt tillfälligt

förordnade yrkesinspektörer för inspektion af sprängämnes-

och andra kemisk-tekniska fabriker ................. „ 2,000: —

eller tillhopa kr. 30,000:

Motionären har till stöd för sitt förslag anfört hufvudsakligen,

att de af kommerskollegium utarbetade sammandragen af yrkesinspektörernas

berättelser, hvilka sammandrag numera blifvit befordrade till

trycket, icke kunde ersätta ett offentliggörande in extenso af sjelfva

berättelserna, enär i dylika sammandrag det blefve vissa allmänna synpunkter,

som komme att framhållas och erhölle sin belysning, hvaremot

åtskilliga ganska vigtiga synpunkter och anmärkningar folie bort, likasom

ej heller någon utförlig framställning kunde lemnas af särskildt,

upplysande fall och iakttagelser. Då vidare yrkesinspektörerna erhållit

en hufvudsakligen rådgifvande ställning, så borde ingenting vara mera

egnadt att öfvertyga arbetsgifvare såväl som arbetare om nyttan af

skyddsåtgärders vidtagande än just de detaljerade redogörelser, yrkesinspektörerna

afgifvit för sin föregående verksamhet. Slutligen borde,

i likhet med hvad på andra områden af statsförvaltningen egde rum,

tillfälle beredas icke allenast Riksdagen utan äfven allmänheten att i

detalj inhemta resultaten af yrkesinspektionens arbeten och följa dess

utveckling.

Att det nuvarande antalet yrkesinspektörer icke är tillräckligt,

synes vara fullständigt ådagalagdt genom hvad som inhemtas af kommerskollegii

berättelser om de hittills förrättade inspektionerna; och

att utöfver nuvarande antalet yrkesinspektörer ytterligare två äro

behöflige, anser utskottet framgå af hvad i denna fråga blifvit af departementschefen

till statsrådsprotokollet anfördt. Dock vill det synas utskottet,

som skulle de svårigheter, hvilka vållas af de stora inspektionsdistrikten,

med tiden kunna i viss mån utjemnas. Dels torde nemligen

inspektörerna genom den större erfarenhet, de förvärfva sig under den

fortsatta utöfningen af sina befattningar, blifva i stånd att medhinna

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

99

jemförelsevis flera inspektioner, och dels borde, derigenom. att föreskrifna

säkerhetsåtgärder å de olika arbetsställena vederbörligen iakttagas,

inspektionerna blifva mindre tidsödande.

I fråga om förordnande af tillfälliga inspektörer för inspektion

af sprängämnes- och andra till den kemisk-tekniska industrien börande

anläggningar delar utskottet den af departementschefen i statsrådsprotokollet

uttalade mening. Det till godtgörelse åt sådana tillfälligt

förordnade inspektörer äskade anslagsbeloppet, 2,000 kronor, förefaller

visserligen utskottet väl högt, då ju dessa tillfälliga inspektörers verksamhet

endast skulle afse sådana anläggningar, der fabrikationen är

af beskaffenhet att särskildt medföra fara; men då, å andra sidan,

inspektionen å dylika fabriker måste vara särdeles angelägen, är det

enligt utskottets förmenande af vigt att ej genom ett tör knappt tilltaget

anslag lägga hinder i vägen för en fullt effektiv sådan, hvadan

utskottet, med hänsyn äfven dertill, att de ifrågavarande ersättningarna

äro af tillfällig beskaffenhet och afsedda att utgå för hvarje särskild

förrättning, icke ansett sig böra föreslå någon nedsättning i det af

Kong]. Maj:t för detta ändamål äskade belopp.

Hvad derefter angår herr Bergströms ifrågavarande motion, så

får utskottet erinra, att Riksdagens år 1892 församlade revisorer hemstält,

att yrkesinspektörernas årsberättelser samt det af kommerskollegium

till Kongl. Maj:t insända sammandrag deraf måtte befordras

till trycket för att bringas till allmänhetens kännedom. I statsutskottets

utlåtande öfver Revisorernas berättelse yttrade utskottet med anledning

af denna hemställan att, derest både berättelserna och sammandraget

skulle utgifvas i tryck, deraf skulle föranledas allt för höga kostnader,

samt att publicerandet af allenast sammandraget borde vara för det

afsedda ändamålet tillfyllestgörande; med anledning hvaraf utskottet

hemstälde, att revisorernas framställning icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda. Denna utskottets hemställan blef af Riksdagen

bifallen.

Enligt hvad kändt är, blifver kommerskollegii sammandrag af

yrkesinspektörernas berättelser numera genom civildepartementets försorg

till trycket befordradt. Med afseende härå och då Riksdagen, såsom

ofvan nämnts, nästlidet år afslagit väckt förslag om offentliggörande

af dessa berättelser, saknar utskottet anledning att tillstyrka herr

Bergströms ifrågavarande motion.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Med stöd af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts

förslag må, för anordnande af fabriksinspektion, på

extra stat för år 1895 anvisa: till aflöning åt fem

inspektörer 25,000 kronor, med 5,000 kronor till hvar,

för år räknadt, till bestridande af kostnaden för skrifbiträden

och likartade utgifter 3,000 kronor samt till

Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt

förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa

30,000 kronor; samt

b) att herr Bergströms förevarande motion icke

må af Riksdagen bifallas.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

Ang. ersättning

för af

statskontoret

gjorda förskott.

[41].

40:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att, enligt hvad statskontoret

anmält, nämnda embetsverk förskjutit följande belopp, hvilka

borde anmälas till ersättande af Riksdagen under sjette hufvudtiteln,

nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen

H. Boll in g, såsom innehafvare af bostället *|g mantal n:o 1 Möllekulla,

förskjuten räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1891 till den

13 mars 1892 för från bostället exproprierad jord......... kr. 45: 2 8

godtgörelse lör afkomst af boställen, som enligt

kongl. brefvet den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster,

hvarmed boställen varit förenade, egt undfå

i anledning deraf att företrädarne åtnjutit fardagsår ... „ 2,502: 50

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden

till ordföranden och ledamöterna i den af Kongl.

Maj:t den 27 juni 1887 tillsatta komité för utarbetande

af förslag till föreskrifter i fråga om upphandlingar,

leveranser och entreprenader för statens räkning, godtgörelse

till en ledamot i komitén för bestridande af

sekreteraregöromål, äfvensom ersättning till kanslibiträde

och vaktmästare samt utgifter för renskrifning

m. m. för komitén.................................................................... „ 2,878: 9 7

Transport kronor 5,426: 7 5

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

101

Transport kr. 5,426: 7 5

resekostnads- och traktameutsersättning samt arfvoden

till ordföranden, ledamöterna och sekreteraren i

den af Kongl. Maj:t den 29 juli 1892 tillsatta komité

för upprättande af förslag till ordningsstadga för hafsfiske!

vid kusten af Göteborgs och Bohus län, äfvensom

löpande utgifter för komitén samt arfvodeu åt

komiténs kansli.......................................................................... „ 8,943: 58

godtgörelse till Jönköpings läns ränteri för derifrån

förskjutna understöd åt sådana i följd af en den

27 maj 1892 i Nässjö stationssamhälle timad eldsvåda

behöfvande, som ej varit i stånd att af egna medel

återgälda understöden........................................................— „__2,870: —

Summa kronor 17,240: 33

Tillika hade statskontoret, enligt hvad departementschefen meddelat,

till ersättande anmält åtskilliga utgifter, som blifvit bestridda

för genomförande af särskilda anordningar till förhindrande af kolerans

införande i riket.

I afseende härå erinrar departementschefen att, sedan, på grund

af Kongl. Maj:ts derom fattade beslut, under år 1892 åtskilliga anordningar

i nämnda syfte vidtagits, Kongl. Maj:t till Riksdagen nästlidna

år gjort framställning om godtgörande af, bland andra förskottsvis

bestridda utgifter, de med genomförandet af nämnda anordningar

förenade kostnadsbelopp, å hvilka uppgifter då vore tillgängliga, nemligen

dels ett belopp af 62,811 kronor 2 öre för utgifter, som af medicinalstyrelsen

till 1892 års slut bestridts af det belopp, 75,000 kronor,

som statskontoret på grund af kongl. bref af den 21 juli och den 22

oktober nämnda år till styrelsen under förskottstitel utanordnat, dels

ock ett belopp af 18,188 kronor 42 öre för vissa af flottans station i

Stockholm bestridda utgifter; och med bifall till den af Kongl. Maj:t

sålunda gjorda framställning hade Riksdagen till betäckande af dessa

jemte vissa andra förskottsvis bestridda utgifter beviljat ett extra anslag

af 87,764 kronor.

Statskontoret hade nu till ersättande anmält återstoden af nyssberörda

till medicinalstyrelsen utanordnade belopp, eller kr. 12,188: 98.

Vidare och sedan Kongl. Maj:t, uppå af marinförvaltningen

gjord anmälan, att de kostnader, som i

följd af föreskrifterna i särskilda kong], bref blifvit

Transport kr. 12,188: 9 8

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

för anskaffande

till

landtmäterikontoret

i

Umeå af

kopior af

vissa handlingar

och

kartor,

Transport kr. 12,188:98

under år 1892 af marinförvaltningen för nu ifrågavarande

ändamål förskottsvis bestridda, utgjorde tillhopa

55,712 kronor 49 öre, den 3 november 1893 anbefalt

statskontoret att, för godtgörande af nämnda förskott,

till marinförvaltningen utbetala dels 18,188 kronor 42

öre från ofvanomförmälda af Riksdagen anvisade extra

anslag af 87,764 kronor, dels ock af under händer varande

medel ett belopp af 37,524 kronor 7 öre, hade

statskontoret till ersättande anmält jemväl sistnämnda

belopp ^............................................................................................. kr. 37,524: 07

Ytterligare hade statskontoret till godtgörande anmält

följande af detta embetsverk, på grund af särskilda

kongl. bref, till lotsstyrelsen och generaltullstyrelsen

såsom ersättning för vissa åtgärder till förhindrande af

kolerans införande förskjutna belopp, nemligen

till lotsstyrelsen ............................................................. kr. 388: —

och till general tullstyrelsen...................................................... » 3,170: 4 5

Summa kronor 53,271: 50

Sammanlagda beloppet af de förskott, som sålunda nu borde till

ersättande af Riksdagen anmälas, utgjorde alltså 70,511 kronor 83 öre.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till

jemnt tal af kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit att Riksdagen måtte,

till betäckande af ofvan omförmälda af statskontoret förskottsvis bestridda

utgifter, anvisa ett anslag af 70,512 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Diverse anslag.

41 :o) I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 24, har herr

A. F. O. Cederberg föreslagit, att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts

disposition ställa ett belopp af högst 60,000 kronor för anskaffning till

Umeå provinskontor af kopior af de laga skifteshandlingar, hvilkas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets tJtlåläncte K:o R)3

koncept förstörts vid Umeå stads brand den 25 juni 1888, samt till

utgående häraf under år 1895 anvisa ett belopp af 6,000 kronor.

I samma syfte har inom Andra Kammaren väckts förslag af herr

A. Wiklund m. fl., hvilka i motion n:o 118 hemstält, att Riksdagen

måtte bevilja och till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp af

60,000 kronor, att utgå under loppet af tio år, för anskaffning till

landtmäterikontoret i Vesterbottens län af kopior af de laga skifteshandlingar

och kartor, hvilkas koncept förstörts vid Umeå stads brand

den 25 juni 1888, samt att till utgående häraf under år 1895 måtte

anvisas ett belopp af 6,000 kronor.

Utaf den af motionärerna förebragta utredningen inhemtas hufvudsakligen,

att vid omförmälda eldsvåda nästan alla de i länets landtmäterikontor

befintliga kartor och handlingar gått förlorade, samt att

med anledning häraf Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, på

framställning af förste landtmätaren, gjort hemställan hos Kongl. Maj:t,

att medel måtte anvisas till anskaffande af kopior och afskrifter från

generallandtmäterikontoret af ifrågavarande kartor och handlingar. Sedan

landtmäteristyrelsen häröfver afgifvit yttrande och dervid uppskattat

kostnaden för arbetet i rundt tal till 60,000 kronor, under förutsättning

att arbetet finge utföras under en tid af omkring 10 år, allt efter som

tillgång på lämpliga kartritare vore att påräkna, hade emellertid Kongl.

Maj:t med afseende å den betydliga kostnad, som ifrågavarande arbete

skulle kräfva, funnit framställningen icke föranleda vidare åtgärd.

Såsom skäl för ifrågavarande framställningar har vidare anförts,

att de vid generallandtmäterikontoret befintliga exemplaren af berörda

handlingar och kartor vore synnerligen svåråtkomliga för dem, som

hade sin verksamhet inom Vesterbottens län, och att äfven de kunde

utsättas för förstöring, i hvilken händelse kostnaden för bristens afhjelpande

endast i några få enstaka fall kunde komma att uppgå till

samma belopp, som nu erfordrades för att få den fullständigt afhjelpt,

samt att man icke syntes kunna med fog ifrågasätta bidrag härtill af

respektive skiftesdelegare, hvilka ju ensamme fått vidkännas kostnaden

för de redan brunna koncepten.

Utskottet har af landtmäteristyrelsens ofvan omförmälda yttrande

inhemtat, att liknande eldsvådor, som den i Umeå, öfvergått jemväl

landtmäterikontoren i Venersborg år 1834 och i Karlstad år 1865, samt

att på sin tid af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län

gjorts framställning om ersättande af de vid sistberörda eldsvåda förstörda

kartor och handlingar, hvilken framställning, efter det landt
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Statsutskottets Utlåtande K!:o

mäteristyrelsen deröfver afgifvit yttrande, af Kongl. Maj:t lemnats utan

afseende.

Vid sådant förhållande och då Kongl. Maj:t ej heller i nu förevarande

fall funnit sig böra af Riksdagen äska något anslag samt då härtill

kommer, att de numera betydligt förbättrade kommunikationerna

torde göra de påpekade olägenheterna af att icke på närmare håll än

i Stockholm eg a tillgång till ifrågavarande kartor och handlingar mindre

känbara, finner sig utskottet, med afseende jemväl å de ansenliga

kostnader, de föreliggande förslagen innebära, icke kunna förorda

desamma.

Utskottet hemställer alltså,

att herrar Cederbergs och Wiklunds m. fl.

förevarande motioner icke må vinna Riksdagens bifall.

Öfver Kongl. Maj:ts under sjette hufvudtiteln gjorda förslag om

anvisande på extra stat för år 1895 af medel till vägars anläggning och

förbättring, bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer och torrläggning

af vattensjuka marker har utskottet i sitt utlåtande n:o 18 afgifvit

yttrande.

Beträffande Kong]. Maj:ts äfven under sjette hufvudtiteln framstälda

förslag dels till utförande af nya byggnader och anläggningar vid

statens jernvägstrafik samt till anskaffande’af ny rörlig materiel vid statens

jernvägar och dels om utbetalande af gratifikationer till af delning singeniör en

II. J. TF. Rosell och kassören H. A. II. Ljunggren afgifver utskottet särskilda

utlåtanden.

öfver herr O. Perssons motion (n:o 26) om ändrade bestämmelser

om fjerdingsmäns tillsättning och aflöning, herr S. J. Kardells motion

(n:o 33) angående skyldighet för statens tjenstemän att vid insättning

i bank af omhänderhafda allmänna medel anlita riksbanken m. m. samt

herr P. O. Lundells motion (u:o 63) om skrifvelse till Kongl. Maj:t med

begäran om utredning och förslag i syfte af landtränteriernas indragning

m. m. komma hvad den förstnämnda motionen angår sammansatta

stats- och lagutskottet samt beträffande de två öfriga motionerna

sammansatta siats- och bankoutskottet att afgifva utlåtanden.

Stockholm den 16 februari 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

105

Reservationer:

vid punkten 3:o (angående höjning af anslaget till exil a biträden

m. m. vid landsstaterna i länen):

af herrar H. Andersson, L. Jönsson, P. Pehrson, C. Persson, J. E.

Wikstén, A. P. Danielson och N. Nilsson, hvilka ansett utskottet böra

hemställa, att anslaget måtte höjas med allenast 20,000 kronor;

vid punkten 7:o (angående ändring i staten för landtbruksstyrelsen).

af herrar A. Persson, H. Andersson, S. G. von Frie sen, P. Holm,

O. Jonsson, L. Jönsson, P. Pehrson, C. Persson, J. E. Wikstén och jV.

Nilsson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort halva

följande lydelse: . ,

Äfven vid nästlidet års riksdag var af Kongl. Maj.:t Iramstaldt

enahanda förslag som det nu föreliggande. . Detta förslag tillstyrktes af

utskottet, men vid utskottets betänkande i ämnet var fogad en af tolf

bland utskottets ledamöter afgifven, så lydande reservation:

»Då Riksdagen år 188>9, med anledning af kongl. proposition i

ämnet, beslöt att anvisa medel till inrättande af en landtbruksstyrelse,

erhöll denna styrelse den sammansättning och dess sekreterare den lön,

som af Kongl. Maj:t föreslagits. Så vidt. utskottet kunna finna, har

någon förändring i landtbruksstyrelsens åligganden sedan dess npprättande

icke föreskrifvits, och i följd häraf borde icke heller nu på

grund af den korta erfarenhet, som hittills kunnat vinnas, förändringar

i dess organisation företagas. Försigtigheten synes, bjuda, att, om för

närvarande en förstärkning af styrelsen tillfälligtvis . skulle erfordras

vare sig för erhållande i vissa fall af en juridiskt bildad persons uttalande

eller för beredande under någon del af året af ökad möjlighet

för styrelsens medlemmar till inspektionsresors företagande, denna förstärkning

åtminstone tills vidare icke på annat sätt beredes än genom

tillfällig adjunktion af sekreteraren, för hvilken till ersättning härför

kunde, såsom ock redan lärer hafva förekommit, beredas någon lättnad

i vissa af de göromål, som eljest åligga honom, genom extra biträdes

anställande.»

Bih. till Riksd. Vrot. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 5 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Denna reservation blef af Andra Kammaren bifallen med 135 röster

mot 50, och vid sedermera försiggången gemensam votering blef Andra

Kammarens mening segrande.

Utskottet, som anser, att de i ofvan återgifna reservation anförda

skälens giltighet icke blifvit i någon mån rubbad genom hvad i statsrådsprotokollet

i ärendet finnes anfördt, hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Vid sådant förhållande saknar utskottet anledning att vidare yttra

sig om herr Ljungmans motion och hemställer,

att herr Ljungmans motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

vid punkten ,9:o (angående höjning af anslaget till reseunderstöd

för landtbrukets studerande):

af herr C. E. Casparsson mot den i punkten använda motiveringen;

af herrar A. Persson, //. Andersson, S. G. von Friesen, P. Holm,

O. Jonsson, L. Jönsson, P. Pehr son, C. Persson, N. Petersson, J. E. Wikstén,

A. P. Danielson och N. Nilsson, hvilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hafva följande lydelse:

»Då utskottet håller före, att iakttagelser öfver landtbrukets ställning

inom olika delar af vårt eget land i många fall äro af större betydelse

för utvecklingen af denna näring än studiet af främmande

länders jordbruksförhållanden, har utskottet funnit den med afseende

å användningen af ifrågavarande anslag föreslagna förändring synnerligen

välbetänkt. Men med hänsyn dertill, att understöd för resa inom

Sverige kan bestämmas till betydligt lägre belopp än för besök i utlandet,

samt jemväl med afseende å det ringa antal personer, nemligen

lärarne vid landtbruksinstituten och landtbruksskolorna, hvilka hufvudsakligen

skulle komma att åtnjuta understöd för inländska resor, har

utskottet icke ansett någon förhöjning af anslaget erforderlig.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

endast på det sätt bifallas, att Riksdagen godkänner

den enligt statsrådsprotokollet öfver civilärenden den

13 januari 1894 föreslagna förändring i afseende å

användningen af det under denna anslagstitel upp
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

107

förda anslaget till reseunderstöd för landtbrukets studerande,

men att anslaget bibehålies vid sitt nuvarande

belopp, 6,000 kronor.»

vid punkten ll-o (angående åtgärder för befrämjande af hafsfisket

vid rikets”vestra och södra kuster samt af fisket vid östra kusten

och i sötvattnen).

af herrar friherre F. W. von Otter, G. D. R. Torner hjelm, A. G.

L. Billing, A. Persson, H. Andersson, S. G. von Fries en, P. Holm,

O. Jonsson, P. Pehrson, C. Persson, J. E. Wikstén och N. Nilsson,

hvilka yrkat, att utskottets yttrande och förslag måtte erhålla följande

lydelse:

»Vid nästlidet års riksdag hade samme motionär (motionerna

n:is 10 och 11 inom Andra Kammaren) väckt tvenne förslag, hvilka

så till yrkande som till motivering väsentligen öfverensstärade med nu

förevarande motioner. Båda dessa förslag blefvo då af utskottet afstyrkta,

och utskottets uppfattning delades i fråga om båda förslagen af

Första Kammaren, men i fråga om det förslag, som nu finnes framlagdt

i motionen n:o 8, icke af Andra Kammaren. Denna sistnämnda

anslöt sig i denna fråga till en vid utskottets i ämnet afgifna betänkande

fogad reservation, i hvilken i den föreliggande frågan hyllades samma

mening som vid 1892 års lagtima riksdag uttalades af sjelfva utskottet.

I öfverensstämmelse med den åsigt, som vid 1893 års riksdag

sålunda gjorde sig gällande, anser utskottet, att de i motionen n:o 7

framlagda förslagen rörande ostkust- och sötvattensfiskena icke böra

af Riksdagen bifallas, men att i enlighet med den uppfattning, som

uttalades af statsutskottet vid 1892 års lagtima riksdag och af Andra

Kammaren vid sistlidet års riksdag, med anledning af motionen n:o 8

framställning i ämnet måtte göras hos Kongl. Maj:t, helst som utskottet

föreställer sig, att kostnaden för den utredning, som kan finnas erforderlig,

bör kunna bestridas af till fiskerinäringens understöd anvisade

eller eljest tillgängliga medel, utan att särskildt anslag behöfver af

Riksdagen för ändamålet äskas.

Utskottet hemställer:

a) att herr Ljungmans motion n:o 7 icke må

vinna Riksdagens bifall;

b) att Riksdagen, med anledning af herr Ljungmans

motion n:o 8, må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huru en verksam administration af hafsfisket" såväl

vid rikets vestkust som ock, om så af förhållandena

funnes påkalladt, vid dess sydkust lämpligen måtte

kunna bringas till stånd; och

c) att herr Ljungmans motion n:o 8 i öfrigt icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

vid punkten 29:o (angående anslag till en kemisk-växtbiologisk

anstalt inom Norrbottens län):

af herrar F. Boström, R. G. von Hedenberg, I. Kerfstedt och J. E.

Wikstén, som yrkat, att utskottet måtte hemställa, att Riksdagen måtte

för ändamålet på extra stat för år 1895 anvisa ett anslag af 6,000

kronor.

vid punkten 32:o (angående anslag till svenska mosskulturföreningen):
af

herrar G. E. Casparsson, F. Boström, R. G. von Hedenberg och

friherre C. G. A. Klingspor, hvilka ansett, att Kongl. Maj:ts i ämnet

framstälda förslag bort af utskottet tillstyrkas.

samt vid punkten 36:o (angående anslag till handelsundervisning):

af herrar H. Andersson, L. Jönsson och C. Persson.

Det skulle har antecknas, att herr P. Andersson icke deltagit i

förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

Likaledes skulle här antecknas, att herr C. D. R. Tornerhjelm

icke inom utskottet öfvervarit behandlingen af punkterna 24:o med

41:o af detta utlåtande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil

Tabell öfver ordinarie anslagen

1894 års riksstat anslår:

[Anvisning

kontant.

i

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor

ö.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

6,500

_

_ _

6,500

36,000

—

— —

—

- -

_

36,000

_

17,000

—

17,000

76,700

—

— —

—

— —

—

76,700

—

64,600

_

64,600

33,000

—

— —

—

----

_

33,000

_

59,900

59,900

108,800

108,800

6,000

—

6,000

—

87,422

—

— _

_

__ _

87,422

2,652,302

2,652,302

3,148,224

—

—

—

—

—

3,148,224

—

Civil
Statsministern,

lönefyllnad, förslagsanslag, högst ........

Statsråden utan departement, 3 å 12,000 kronor........

Departementschefen ........................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli. Nu»

Okas å anslaget för amanuenser, vikariatsersättning

Kommerskollegium ............................................................

Bergsstaten........................................................................

Statistiska centralbyrån:

Aflöningsmedel för statistiska centralbyrån................

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande................................

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vi„

officiella statistiska trycket. Nuvarande belopp

Ökas med............................................................

„ en statistisk tidskrift........................................

„ utarbetande af en aflönings- och pensions
Landtmäteristaten.

Nuvarande belopp ........................

Minskas med beloppet af 24 andre landtmätare-löner,

Rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslag. An
Rikets

allmänna kartverk. (Nytt) ...............................

Öfverståtbållareem betet....................................................

Landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reserva
Ökas

å reservationsanslaget med................................

och å ordinarie anslaget med det belopp, hvartill fyra

hvarjemte rubriken ändras till: Landsstaterna i

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

111

Litt. A.

under riksstatens Sjette hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter. Ersättningar.

departementet.

varande belopp .....................

och renskrifning m. m. med.

76,700: —

2,000: —

28,400: —

kariatsersättningar

15,800:

1,500:

1.500: —

12,200: —

statistik.

tillsammans ......

slaget uteslutes.

17,300: —

1,000: —

1,000: - 33,000

.................. 108,800

................... 21,600

tionsanslag). Nuvarande belopp............ 2,652,302:

................................................................... 25,000:

indragna boställens afkastning beräknas 3,580:

länen (deraf 115,000 kronor reservationsanslag.)

Kronor

6,500

36.000

17.000

78,700

64,600

33.000

61,400

87,200

178,600

87,422

2,680,882

ö. | Kronor

Transport! 3,331,304] —

Kronor

Kronor

6,500

36.000

17.000

78,700

64,600

33.000

61,400

87,200

178,600

87,422

— — 2,680,882

|-| 3,331,304|

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1894 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jem- förlig anvisning på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Tpt

3.148,224

_

_ _

_

_ _

3,148,224

_

133,700

—

— —

—

— —

—

133,700

—

27,800

27,800

—

239,000

_

___

_

__

239,000

.

10,847

—

0,535

—

1,664

—

19,146

—

250,000

—

- -

—

- -

—

250,000

—

354

—

25

—

- -

—

379

_

S:gr

3,809,925

0,000

1,664

3,818,249

12,000

12,000

190,400

—

— —

—

- — •

—

190,400

—

49,500

49.500

105,000

—

— —

—

- -

—

105,000

—

48.500

—

48,500

—

03,500

03,500

11,500

11,500

8,700

—

8,700

—

42,000

—

— —

—

—

—

42,000

—

S:gr

531,100

-

531,100

—

03,000

63,000

50,000

—

—

—

—

—

50,000

—

Tpt

4,454,025

—

0,600

—

1,664

—

4,402,349

—

Väg- och vattenbygguadsstaten (deraf tvenne särskilda

och till vägundersökningar, hvartdera å 30,000 kronor)

Landtbruksstyrelsen. Nuvarande belopp........................

Ökas med ....................................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag..........................................

Gästgifvares friheter ........................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ............

Färjor och färjekarlar ....................................................

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag....

Jordbruket, handeln

Reservations
Vägar

och kommunikationer............................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannaunderstöd

åt landtmatinaskolor). Nuvarande belopp

Ökas å anslaget till reseunderstöd för landtbrukets

Landtbruksingeniörer och deras biträden ....................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
Länsveterinärer

...............................................................

Befrämjande i allmänhet af slöjderna. Nuvarande beTillkommer

till understöd åt sådana arbetare i de

i främmande länder förvärfva sig ökade

och till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt

bergshandteringen ............................................

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart............

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket ....................

Fiskerinäringens understöd ............................................

Diver

Skiften och afvittringar, reservationsanslag ...............

^flyttningshjelp efter skiften, förslagsanslag ...........

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

113

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och dermed jern-

Anvisning

i

förlig anvisning på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

Kronor

O.

Transport

reservationsanslag till expenser för allmänna arbeten

3.331,304

—

3,331,304

—

133,700

_

133,700

_

........................................................................ 27,800: —

....................................................................... 1.000: —

28,800

—

- -.

—

----

—

28,800

--

239.000

10,847

250.000

354

_

239.000

19,146

250.000

379

_

.....

6,635

_

1,664

_

.

_

_

25

_

_

_

600,000

600,000

8:gr

4,594.005

—

6,660

—

1,664

_

4,602,329

—

och näringarne.

anslag.

12,000

12,000

näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till

.................................................................... 190,400: —

‘

studerande med ........................................ 2,000: —

192,400

—

- - -

—

---

_

192,400

—

49.500

105,000

48.500

49.500

105,000

48.500

särskilda näringsyrkena, hvilka önska att

insigter och konstfärdighet ........................ 5,000: —

bildade tekniker, hvilka icke egna sig åt

........................................................................ 5.000: —

73.500

11.500

8,700

42,000

73.500

11.500

8,700

42,000

_

_

—

—

S:gr

543,100

—

543,100

—

anslag.

63.000

50.000

63.000

50.000

Transport

5,250,105

—

6,660

—

1,664

—

5,258,429 —

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 4 Samt 1 Afd. 5 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Tpt

1894 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Kronor

4,454,025

4,500

2,700

108,550

30.000

15,850

43.000

118,565

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Friheter.

ö. Kronor

— 6,660

— 1,560

1,070

12,000 -

Ersättningar.

Kronor

1,664

4,567

S:gr| 448,165 -| 2,630| —[ 4,567

S:a| 4,789,190j—| 9,290|

6,231

Summa.

Kronor

-| 4,462,349 —

4,500 —

8,8271—

109,620

30.000

15,850

43.000

118,565

12,000) —

455,3621 —

4,804,711

Odlingshjelp för krononybyggare, förslagsanslag ........

Jordförlustergenom kanal-och vägauläggningar./ors/atjrsMinskas

med det å “indelning och dermed jemförlig

lopp, som uteslutes ur riksstaten ........................

Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (deraf särTill

förekommande och hämmande af smittosamma sjukKarantänsinrättningen

på Kansö, förslagsanslag, högst

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier, expenser, ved m. m., förslagsanslag.

Okas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma

Extra utgifter, reservationsanslag .................................

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

115

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning

kontant.

i

Indelning och dermed jem- förlig anvisning på förslag.

Friheter. j Ersättningar.

Summa.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Transport

5,250,105

_

6,660

—

1,664

—

5,258,429

—

anslag. Nuvarande belopp............................ 8,827: —

4,500

—

4,500

anvisning på förslag: Friheter" uppförda be-

................................. 1,560: —

2,700

4,567

.

7,267

_

skildt 50,000 kronor till prisbelöningar för hästar)....

108,550

—

1,070

—

—

—

109,620

—

domar bland husdjuren, förslagsanslag .......................

30,000

15,850

__

z

_ _

30,000

15,850

__

Nuvarande belopp .................................... 118,565: —

43,000

- -

—

- -

43,000

med ........................................................... 957: —

119,522

—

- -

—

- -

119,522

—

12,000i—

12,000

—

S:gr

449,122

—

1,070

—

4,567

—

454,759

—

Summa

5,586,227

—

7,730

—

6,231

_

5,600,188

—

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil. Litt, B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjette

hufvudtitel.

Kronor.

Ö.

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

ör handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna

4,500

—

Öfverståthållareembetet:

Till utgifvande af “Polisunderrättelser" .........

15,000

—

Landsstaterna i länen:

Till aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet........ 65,000: —

„ ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne

i Norge samt till lappfogdar och lappförmän ........... 10,000“ —

75,000

-

Våg- och vattenbyggnadsstaten:

i

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upp- rättande af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då

dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag

5,000

■

:

Vägunderhållet på landet:

k ör bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, för- slagsanslag .............

finn

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:

Till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruks-

Transport 29,000: —

149,500!

—

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

117

Kronor.

Ö.

Transport 29,000: —

149,500

För uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid

Alnarp................................................................................ 8,000: —

37,000

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt-

bruksmöten........................................................................ 7,500: —

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för hus- djur, redskap, maskiner m. m......................................... 12,500: —

Bidrag till underhäll af sju kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnes behof .................................................... 28,000: —

Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-

växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län ................ 5,000: —

Till understöd åt frökontrollanstalter................................... 10,000: —

utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning.

....................................................................... 1,000: —

„ understöd åt svenska mosskulturföreningen ................ 10,000: —

„ de geologiska undersökningarne ................................... 92,500: —

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt

ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander 2,500: —

Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till

aflönande af en andre lärare vid samma skola............ 4,800: —

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och Frans Schartaus praktiska

handelsinstitut i Stockholm.................................... 15,000: —

„ beredande åt alster af svensk industri och svenska

näringar af afsättning i främmande länder ................ 20,000: —

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun ........................

Fabriksinspektion:

För anordnande af fabriksinspektion ........................................................, —

Transport) 439,300)—

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd, 5 Häft. 16

166,500

7,300

35.000

14.000

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Kronor.

••

O.

Transport

439,300

—

Diverse anslag:

Till ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter........

70,512

Summa

509,812

Anm. Börande öfriga af Kongl. Maj:t föreslagna extra anslag under Sjette hufvudtiteln, nemligen

till vägars anläggning och förbättring m. m. och till nya byggnader m. m. vid statens jernvägstrafik

äfvensom extra anslag utom hufvndtitlarne till ny rörlig materiel vid statens jernvägar, afgifver utskottet

särskilda utlåtanden.

STOCKHOLM, I3AAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:32 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. '' '' i • 1 •> s. 1 i texten