Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

1894-03-12 · 118 sidor, varav 111 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 111 av 118 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1894:8, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets'' Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1894, kl. 10 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

(2:dra U. A.)

Ordinarie anslag*.

Postverket.

l:o) I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna pro

position angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t före- n

slagit, att Riksdagen, dels med beviljande af årliga pensioner till aktuarien L

Hans Fredrik Wennerbom å 1,600 kronor och postexpeditören Johan

Ferdinand Decander å 1,000 kronor, att till en hvar af dem utgå från

och med månaden näst efter den, under hvilken afsked ur postverkets

tjenst blefve honom beviljadt, dels med förklarande att i mån af afgång

åtta kontrollörsbefattningar af 3:e lönegraden finge af generalpoststyrelsen

indragas och i deras ställe inrättas en ny kontröllörstjenst af 2:a lönegraden

och åtta nya postexpeditörstjenster, .deraf fem af l:a lönegraden

och tre af 2:a lönegraden, samt två kontrollörsbefattningar uppflyttas från

3:e till l:a lönegraden, dels och med godkännande af öfriga enligt statsrådsprotokollet

för den 13 januari 1894 tillstyrkta ändringar i postverkets

Bih. till Riksd Frot. 1894. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft. (N:o 8.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

stater äfvensom af de enligt samma protokoll föreslagna bestämmelserna

angående semester för tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna,

måtte för år 1895 bestämma postverkets anslag, förslagsvis

beräknadt, till 7,981,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom

postverkets utgiftsstater skulle ökas med 339,000 kronor.

Slutsummorna af de för år 1895 föreslagna staterna, jemförda med

de för innevarande år af Kongl. Maj:t faststälda, äro, enligt hvad åberopade

statsrådsprotokoll gifver vid handen, följande:

öfvergångsstaten ...................................

indragningsstaten...................................

pensionsstaten..........................................

omkostnadsstaten ..................................

oförutsedda utgifter..............................

afkortningar och restitutioner m. m.

Kr.

år 1895:

3,065,600

— Kr.

år 1894:

2,949,700

-

»

2,400

-- »

3,600

—

»

593

- »

2,593

—

))

90,225

- ))

92,750

—

»

4,737,000

- »

4,507,000

—

»

40,000

- ))

40,000

—

»

45,182

-- ))

46,357

—

Kr.

7,981,000

— Kr.

7,642,000

—

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 2—24) lemnade utredning inheintas,

att de föreslagna ändringarna i de särskilda staterna afse

I. Ökning.

A. Aflöning sstaten:

i aflöningsanslaget till biträdande tjensteman

vid postanstalterna för beredande

af aflöning till 30 nya postexpeditörsbefattningar,

15 af hvardera

lönegraden, med........................... Kr. 51,000: —

i anslaget till vaktbetjente för beredande

af lön till 3 vaktbetjente, som komme

att ersätta 3 indragna vaktmästare,

med..................,......................... » 1,500: —

i dito till aflönande af poststationsföre
ståndare

med............................................ » 20,000: —

Transport Kr. 72,500: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o S. 3

Transport Kr. 72,500: —

i dito till aflönande af extra biträden

vid distriktsförvaltningarna och post
anstalterna

med...................................... » 32,000:

i dito till ålderstillägg med........................ » 12,600:

i dito till gratifikationer m. m. åt tjensteman

och betjente med.........r............^_» 1,000: — Kr. 118,100: —•

B. Pensionsstaten:

genom af Kongl. Maj:t beviljade nya pensioner

........................................................ Kr. 3,675:

föreslagna pensioner för aktuarien Wennerbom

och postexpeditören Decan
der,

tillsammans ,.............................. » 2,600: Kr. 6,275: —

C. Omkostnadsstaten:

i anslaget till uppbörds- och frimärkes
provision

med ............................................. Kr. 5,000:

i dito till expensutgifter med..................... » 20,000: —-

i dito till rese- och traktamentsersättningar

för resor i embets- och tjenste
ärenden

i allmänhet med.................... » 3,500: —

i dito till traktamenten för vaktbetjente

med ....................................................... ” 20,000:

i dito till postföringskostnad vid befordran

å jernväg med............................ » 200,000:

i dito till postföringskostnad vid befordran

sjöledes mellan Sverige och

England med ......................... » 1,500: Kr.

Summa ökning Kr.

250,000: —

374,375: —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

II. Minskning.

A. Ajlöningsstaten:

genom uteslutande ur staten af 3 vaktmästarebefattningar

med en lön af tillhopa ..................................................... Kr. 2,200:

B. öfvergängssta ten:

genom afförande af en kammarskrifvarelön......................... » 1,200: —

C. Indragning sstaten:

genom afförande af det för förre postmästaren C. T. Öhr
-

strörri upptagna belopp......................................................... » 2,000:

D. Pensionsstaten:

genom besparing i följd af pensionstagares afgång ........... » 8,800: —

E. OmJcostnadsstaten:

i anslaget för godtgörelse till främmande

postverk med .......................................... Kr. 10,000: —

i dito för tillverkning af frimärken, franko
kuvert,

brefkort och kortbref med .. » 10,000: —

F. Afkortningar och restitutioner m. rn.

minskning med............................................................................... » 1,175: _

Summa minskning Kr. 35,375: —

Om från summan af ökningen................................................. » 374 375: _

dragés summan af minskningen .............................................. » 35,''375; —

erhålles det belopp af.......................... Kr. 339,000: _

hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle komma

att för år 1895 på det hela ökas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 5

I Kongl. Maj:ts förslag till inkomstberäkning har inkomsttiteln »postmedel",

som i riksstaten för innevarande år är uppförd med 8,100,000 kronor,

blifvit beräknad till 8,173,000 kronor. Då, på sätt ofvan angifvits,

postverkets utgifter för år 1895 af Kongl. Maj:t beräknats till 7,981,000

kronor, skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med

192,000 kronor.

Utskottet, som beträffande de omständigheter, hvilka legat till grund

för öfriga ifrågasatta förändringar i de särskilda staterna, tillåter sig hänvisa

till statsrådsprotokollet, får efter samma protokoll här närmare redogöra

för de anförda skälen till de förändringar i staterna, hvilka stå i

sammanhang med framstälda förslag dels om förbättring af lönevilkoren

för vissa kontrollörer, dels om ökning af antalet postexpeditörer, dels om

beredande af semester, utan minskning i inkomster, åt tjenstemännen vid

distriktsförvaltningarna och postanstalterna, dels om höjning af anslaget

till gratifikationer m. m. åt tjensteman och betjente samt dels om beviljande

af pensioner åt aktuarien Wennerbom och postexpeditören Decander.

Beträffande förslaget om förbättring af lönevilkoren för vissa kontrollörer

erinrar departementschefen till en början derom, att i staten för

närvarande vore uppförda sju kontrollörer af l:a, fjorton af 2:a och femton

af 3:e lönegraden.

Generalpoststyrelsen hade i skrifvelse den 24 sistlidne november, innefattande

förslag till stater för postverket för år 1895, anfört, att de sju

kontrollörsbefattningarna af l:a lönegraden allt sedan deras tillkomst, med

ett undantag af kort varaktighet, innehafts af föreståndare för afdelningar

inom Stockholms postkontor. Men äfven vid postkontoren i Göteborg och

Malmö funnes anstälda kontrollörer, hvilka vore _ föreståndare för afdelningar

vid dessa kontor och som i fråga om sina innehafvande befattningars

ansvarsfullhet och omfattning måste anses med afdelningsföreståndarne

i Stockholm temligen jemnstälda. Då med år 1891 kontrollörsbefattningarna

af l:a lönegraden ökades från fyra till sju och jemväl de

nya placerades i Stockholm, hade någon uppflyttning i högre lönegrad icke

kunnat beredas kontrollörerna i Göteborg och Malmö i vidsträcktare mån,

än att en å hvardera platsen uppflyttats från 3:e till 2:a lönegraden. Men

allt efter som göromålen ökats vid sistnämnda tva postkontor, hade obilligheten

af att icke någon kontrollörsbefattning af l:a lönegraden funnits

placerad i Göteborg och Malmö allt mera trädt i dagen. Någon skälig

anledning förefunnes emellertid icke att från Stockholms postkontor, der,

likasom å de flesta andra postkontor, arbetet år från år ökats, nu förflytta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

någon af kontrollörstjensterna af l:a lönegraden, och styrelsen hade fördenskull

såsom en utväg^ tänkt sig, att förmånen att vid en del postkontor

af 2:a klassen hafva såsom postkontorsförestandarens närmaste man anshdd

en tjensteman med kontrollörsgrad skulle uppolfras samt befattningen

i man af innehafvarens afgång ersättas af en postexpeditörstjenst; att

härigenom successive åtta kontrollörsbefattningar af 3:e lönegraden skulle

indi agas och i deras ställe inrättas atta nya postexpeditörstjenster, deraf

fem af l:a lönegraden och tre af 2:a lönegraden, samt att den uppkommande

besparingen skulle användas dels till uppflyttning af två kontrollörsbefattningar

från 3:e till l:a lönegraden, dels ock till inrättande af en ny

kontrollörstjenst af 2:a lönegraden, hvilken sistnämnda åtgärd erfordrades

för genomförande, såsom afsedt varit, af planen att bereda samtlige de vid

postinspektionerna anstälde kontrollörer löneinkomster enligt 2:a lönegraden.

För närvarande vore anvisade

till 7 kontrollörer af l:a lönegraden å 3,600 Kr..................... Kr. 25,200

»14 » » 2:a » å 3,000 » » 42^000

» 15 » » 3:e » å 2,400 » » 36,000

Summa Kr. 103,200

Efter förändringens genomförande skulle utgå

till 9 kontrollörer af l:a lönegraden å 3,600 Kr................ Kr. 32,400

»15 » » 2:a » å 3,000 » ............... » 45,000

»5 » » 3:e » å 2,400 » ............... » 12,000

» 5 postexpeditörer » l:a » '' å 1,800 » ............... » 9,000

»3 » » 2:a » å 1,600 » ............... » 4,800

Summa Kr. 103,200

På grund af hvad sålunda anförts hade generalpoststyrelsen anhållit

om bemyndigande att i mån af afgång indraga åtta kontrollörsbefattningar

af 3:e lönegraden samt i deras ställe inrätta en ny kontrollörstjenst

af 2:a lönegraden och åtta nya postexpeditörstjenster, deraf fem af l:a

lönegraden och tre af 2:a lönegraden, samt uppflytta två kontrollörsbefattningar

från 3:e till l:a lönegraden.

Mot detta generalpoststyrelsens förslag hade departementschefen för

egen del sa mycket mindre något att erinra, som aflöningsstatens slutsumma

derigenom ej höjdes.

Hvad vidare angår förslaget om ökning af antalet postexpeditörer hade,

enligt hvad departementschefen meddelar, generalpoststyrelsen yttrat, att

genom styrelsens förslag i afseende på kontrollörerna visserligen postexpeditörernas

antal komme att stiga med in alles åtta, men att någon för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

7

bättrad utsigt till befordran för det stora antalet extra biträden vid postanstalterna

derigenom icke skulle uppstå, då kontrollörernas antal vid dessa

nya postexpeditörsbefattningars tillkomst minskades.

Generalpoststyrelsen ansåge emellertid för sin del uppenbart, att, icke

blott från dessa extra biträdens synpunkt, utan äfven från postverkets

egen och dermed statens, något måste göras för att påskynda befordran

till ordinarie tjenst för sådana vid postanstalterna anstälda extra biträden,

hvilka i fråga om göromål och tjenstgöringstid vore likstälda med postexpeditörer.

Utsigterna till befordran för dessa extra tjensteman vore

nemligen för närvarande synnerligen ogynsamma. De nyutnämnda postexpeditörernas

lefnadsålder vid befordringstillfället hade under de tre sista

åren i medeltal uppgått till 36 år och deras tjensteålder i postverket till

i genomsnitt 13 år, oberäknadt den tid, som atgatt till dessförinnan genomgången

elevkurs. Finge detta missföidiallande under någon längre tid

fortfara, vore det att befara, att den stam af extra biträden, som postverket

i allt fall icke kunde undvara, komme att i qvalitativt hänseende

försämras till skada för både allmänheten och postverket.

Med erinran, hurusom på generalpoststyrelsens, af Kongl. Maj:t gillade

framställning 1890 års Riksdag medgifvit uppförande i. postverkets stater

från och med år 1891 af 30 nya postexpeditörsbefattningar, 15 af hvardera

lönegraden, hvadan antalet dylika befattningar nu utgjorde 125 i

hvardera graden, har departementschefen vidare ur styrelsens ofvanberörda

skrifvelse anfört, att vid tiden för afgifvande af styrelsens nyssberörda förslag

antalet aflönade extra biträden vid postanstalterna utgjort 569, deraf

401 antagna af styrelsen och 168 ås. k. dispositionsanslag af postförvaltarne.

Men vid 1892 års utgång hade antalet dylika biträden utgjort

650, af hvilka 445 antagna af styrelsen och 205 af postförvaltarne. Missförhållandet

mellan antalet postexpeditörer och extra biträden hade således

ökats, i det att på något mer än tre år antalet extra biträden med aflöning

af postmedlen vid postanstalterna stigit med icke mindre än 81, oaktadt

under tiden postexpeditörernas antal ökats med 30. För närvarande uppginge

antalet af de vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna anstälda,

af styrelsen antagna extra biträden, af hvilka flertalets göromål närmast

vore att förlikna med postexpeditörers, till 475, hvarjemte a s. k. dispositionsanslag

af postmedlen vore vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna

tjenstgörande 215 biträden. Härförutom tjenstgjorde vid postkontoren

ett ganska stort antal extra biträden, som vore af postförvaltarne både

antagna och aflönade.

Då det arbete, postverket hade att fullgöra, ständigt växte och, såsom

allmänt vore erkändt, tjenstep erson alen å postanstalterna vore i sitt arbete

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

träget sysselsatt, läge det, enligt generalpoststyrelsens åsigt, i öppen dag,

att postverkets ständigt fortgående utveckling och ökade användning icke

tilläte någon minskning af arbetskrafter, utan tvärtom år från år kräfde

allt större sådana. Att emellertid afhjelpa detta behof endast genom att

framgent öka användningen af extra biträden vore ingalunda rådligt. Postverkets

tjenstemannacorps skulle då slutligen till allra största delen komma

att utgöras^ af extra tjensteman, samtliga med de anspråk och de skyldigheter

i fråga om lefnadssätt m. m., som allmänna föreställningen i vårt

land förknippade med en tjenstemans ställning, vare sig lönen vore ringa

eller hög, men flertalet utan möjlighet att någonsin ernå den förbättring i

existensvilkor och den säkrare ställning, som en ordinarie tjenst medförde.

Det vore nödvändigt att söka råda bot härpå. Man kunde, lika litet hos

oss som hos främmande postförvaltningar, underlåta att, i den mån postverkets

arbete och rörelse växte, skapa nya ordinarie tjenster. I sådant

hänseende hade styrelsen omförmält, att i tyska rikspostamtets af förbundsrådet

godkända förslag till stat för post- och telegrafförvaltningen för budgetaret

1894 95 föreslagits inrättande af ej mindre än 590 nya ordinarie

befattningar i lägsta lönegraden (assistenter).

På grund af det sålunda anförda hade generalpoststyrelsen, med öfverlemnande

tillika af en från 417 extra biträden till styrelsen inlemnad

petition om åtgärd för ökning af antalet postexpeditörsbefattningar, hemstält,

att a stat för 1895 måtte uppföras ytterligare trettio postexpeditörer,

femton af hvardera lönegraden, hvilken förändring komme att med 51,000

kronor öka anslagen å aflöningsstaten.

I sammanhang härmed hade generalpoststyrelsen förmält, att, då styrelsen

ansett sig pligtig göra nämnda framställning, detta skett med öfvertygelse

derom, att genom bifall dertill allenast det mest trängande behofvet

blefve afhjelpt, men att botemedel ock borde sökas i en annan

rigtning, eller att vid sådan verksamhet, der postarbetet borde kunna ungefär

lika väl fullgöras af betjente som af tjensteman, söka utbyta de senare

mot de förre. I sådant syfte hade styrelsen för afsigt, bland annat, att

försöka utbyta vissa postkupéexpeditioner emot postiljonskupéer, skötta af

en eller flera vaktbetjente, liksom styrelsen äfven ville tillse, huruvida icke

vid större fasta postanstalter en del göromål kunde utan olägenhet anförtros

åt personer, hvilkas aflönande skulle för postverket medföra mindre

utgifter, än som för närvarande utginge åt tjenstemannabiträden.

För egen del har departementschefen med afseende å nu ifrågavarande

förslag erinrat, hurusom departementschefen i yttrande till statsrådsprotokollet

för den 11 januari 1890, beträffande generalpoststyrelsens då framstapla

begäran om ökning af postexpeditörernas antal, anfört att, ehuru

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

9

det vore naturligt, att i en så omfattande rörelse som postverkets ett betydande

antal extra biträden måste användas, meningarna icke torde våi^a

delade derom, att den utsträckning, hvari handläggning af postgöromål

vore anförtrodd åt extra biträden, vore större, än som vare sig med allmänhetens

eller postverkets intresse vore förenligt, och att den föreslagna

åtgärden, hvarigenom någon inskränkning i detta missförhållande skulle

åstadkommas, derför icke kunde annat än anses välbetänkt.

Oaktadt från och med år 1891 30 nya postexpeditörsbefattningar tillkommit

— yttrar departementschefen vidare — hade, såsom af de utaf

generalpoststyrelsen lemnade uppgifter framginge, antalet med arfvode af

postmedel aflönade extra biträden, långt ifrån att minskas, tvärtom i ej

oväsentlig grad ökats. Hvad departementschefen i sitt nyssberörda yttrande

anfört såsom skäl för bifall till generalpoststyrelsens framställning om inrättande

af omförmälda 30 nya postexpeditörsbefattningar egde således sin

fulla giltighet äfven beträffande den af generalpoststyrelsen nu gjorda framställning

i enahanda syfte. Det gynsamma ekonomiska resultatet af postverkets

verksamhet utgjorde äfven ett skäl att i någon mån tillmötesgå

den extra ordinarie postpersonalens kraf på inrättande af nya ordinarie

tjenster inom postverket.

Vidkommande frågan om beredande åt tjenstemännen vid postanstalterna

och distriktsförvaltningarna af semester utan ''minskning i inkomster,

hade generalpoststyrelsen erinrat, att styrelsen redan vid afgifvande af

förslag till postverkets stater för åren 1893 och 1894 gjort framställning

derom, att nämnde tjensteman skulle tilldelas semester en månad årligen;

att denna semester skulle vara obligatorisk för sådane tjensteman, som

hade sig anförtrodd uppbörd; samt att tjensteman af lägre grad vid distriktsförvaltning

eller postanstalt skulle vara skyldig att, om han för beredande

af semester förordnades till högre befattning, densamma bestrida mot åtnjutande

endast af sina egna aflöningsförmåner utan någon förhöjning för

skötandet af den högre befattningen, dock ej längre tid än tre månader

under ett år, så att postverkets kostnader för semesters beredande skulle

begränsas till utgifvande af skäliga arfvoden åt de extra tjensteman, som,

eljest oaflönade, tillkallades att under semestertiden tjenstgöra, hvarjemte

styrelsen uttalade den åsigt, att arfvodet till dylik extra tjensteman vid

distriktsförvaltning och de fasta postanstalterna i regeln icke skulle öfverstiga

60 kronor i månaden, men att, derest ordinarie tjensteman icke kunde

erhållas att under semester för postförvaltare vid de smärre postkontoren

bestrida dennes tjenst, fyllnadsbelopp skulle af postmedel utgå jemväl till

vikarie för postförvaltare, på det denne vikarie icke måtte under semesterförordnandet

åtnjuta lägre arfvodesbelopp än 100 kronor i månaden, samt

Bih. till Riksd. Prat. 1904. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. ‘J

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att, i fråga om de i jernvägspostkupé tjenstgörande postexpeditörer, desse

skulle under semester frånträda traktamentet, hvilket skulle uppbäras af

vikarien, som derjemte skulle erhålla ett lägre arfvode, dock icke under

25 kronor i månaden. Till dessa sålunda angifna kostnader skulle komma

ersättning till vikarie enligt gällande resereglemente, när resa för inställelse

till tjenstgöring erfordrades.

Till stöd för sitt nu förevarande förslag anförde generalpoststyrelsen,

hurusom behofvet af semester för tjenstemännen vid postanstalterna vore

erkändt i de för styrelsen utfärdade instruktioner, både den äldre af den

5 december 1873 och den nu gällande af den 4 juni 1886, men föreskriften

derom, att semestern icke finge föranleda särskild kostnad för postverket,

hade, såsom styrelsen redan vid föregående tillfällen framhållit, orsakat,

att den genom semester afsedda hvila endast undantagsvis kunnat vederbörande

beredas. Jemte det tjenstemännen blefve mera uthållig i det

ansträngande och enerverande arbetet å postanstalt, derest han genom

semester finge komma i åtnjutande af någon kortare tids hvila, kunde en

högst afsevärd skärpning af kontrollen öfver uppbörden af postmedel

vinnas, derest, såsom styrelsen tänkt sig, semestern blefve obligatorisk för

de tjensteman, som omhänderhade penningeuppbörd, och erhållandet af

denna kontroll kunde, enligt styrelsens åsigt och med särskildt fästadt

afseende å de betydliga penningebelopp, som numera till följd af postanvisnings-,

postförskotts-, tidnings- och postsparbanksrörelsen måste af

många posttjenstemän omhänderhafvas, icke anses annat än högeligen önskvärdt

och väl motsvarande den kostnad, som härigenom skulle för postverket

uppstå. Visserligen hade under senare tider kontrollen öfver postanstalterna

skärpts genom distriktsförvaltningarnas verksamhet och genom

föreskrifter om kortare redovisningsperioder samt fullständigare räkenskapshandlingar,

men den ökade penningerörelsen vid postkontoren föranledde,

att vid de flesta af dem städse måste finnas tillgängliga mycket afsevärda

penningebelopp för att möta dagliga eventuella utbetalningar till allmänheten

och att många af postkontoren i fråga om storleken af de penningebelopp,

som der omhänderhades, allt mera blefve att förlikna vid bankkontor,

och, såvidt styrelsen förnummit, hade redan de flesta enskilda

bankinrättningar funnit med sin fördel förenadt att tilldela sina tjensteman

obligatorisk semester.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde generalpoststyrelsen,

att, på det att åt tjenstemännen vid postdistriktsförvaltningarna och

postanstalterna måtte kunna, utan särskilda kostnader för dem sjelfva, beredas

semester af en månad årligen för hvar tjensteman, följande föreskrifter

måtte varda meddelade, att, jemte öfriga redan gifna bestämmelser,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

11

gälla såsom vilkor för tillgodonjutande af aflöningsförmåner å stat för

dylika tjensteman, nemligen:

att tjensteman af lägre grad skulle, när sådant erfordrades för beredande

af semester, vara skyldig att, om han förordnades till högre befattning

vid distriktsförvaltningarna eller postanstalterna, densamma bestrida

mot åtnjutande allenast af den honom eljest tillkommande aflöning, dock

ej längre tid än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;

att semester finge af tjensteman vid distriktsförvaltning eller postanstalt

åtnjutas, i den mån sådant i vederbörlig ordning pröfvades kunna

ske utan hinder för göromålens gång;

att vid distriktsförvaltning eller postanstalt anstäld tjensteman, som

hade sig anförtrodd uppbörd, skulle vara pligtig att å tid af året, som af

vederbörande öfverordnade myndighet bestämdes, begagna sig af ifrågavarande

semester;

att dessa föreskrifter ovilkorligen skulle lända till efterrättelse för

dem, som med eller efter 1895 års ingång tillträdde tjenstebefattning vid

distriktsförvaltning eller postanstalt; samt

att de, som dessförinnan tillträdt tjenstebefattning vid postanstalt eller

distriktsförvaltning och icke kunde mot sitt bestridande lagligen tillförbindas

att underkasta sig ifrågavarande föreskrifter, skulle blifva underkastade

desamma, om och när de anmälde sin önskan att komma i åtnjutande

af semester utan afstående af aflöning.

Då beloppet af den kostnad, som för den ifrågasatta semestern skulle

postverket tillskyndas, utöfver ersättningen för resor, förut beräknats till

omkring 30,000 kronor, men genom tillkomsten af nu begärdt ökadt antal

postexpeditörer kostnaden skulle komma att ökas med omkring 1,800

kronor, hade generalpoststyrelsen fördenskull och för jemnhet i siffran

hemstält, att anslaget till aflönande af extra biträden vid distriktsförvaltningarna

och postanstalterna, från hvilket anslag sagda kostnad skulle

komma att utgå, måtte höjas till 532,000 kronor, hvilket innebure en förhöjning

af 32,000 kronor.

Då från anslaget till rese- och traktamentsersättningar för resor i

embets- och tjensteärenden i allmänhet borde utgå den kostnad, som med

anledning af den nu föreslagna semestern komrae att uppstå, då vikarie

för posttjensteman under semester icke kunde å tjenstgöringsorten erhållas,

hade styrelsen tillika hemstält, att detta anslag, för närvarande 25,500 kronor,

måtte höjas med 3,500 kronor till 29,000 kronor.

Departementschefen har i minnet återkallat, hurusom med anledning

af generalpoststyrelsens vid afgifvande af förslag till postverkets stater för

år 1893 gjorda framställning angående beredande af semester utan minsk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ning i inkomster åt tjensteman nen vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna

departementschefen till statsrådsprotokollet den 13 januari 1892

anfört, att, i betraktande af det trägna och ansträngande arbete, posttjensten

kräfde, det syntes vara af rättvisa och billighet påkalladt, att

nämnde tjensteman bereddes tillfälle att, der sådant utan hinder för göromålens

gång kunde ske, utan ekonomisk uppoffring komma i åtnjutande

af en kortare semester hvarje år, samt att dertill komme, att, derest i öfverensstämmelse

med generalpoststyrelsens förslag semestern blefve obligatorisk

för dem bland ifrågavarande tjensteman, som hade sig anförtrodd uppbörd,

en sådan anordning skulle innebära en högst afsevärd skärpning af kontrollen

öfver uppbörd af postmedel; och hade departementschefen derför

funnit sig böra hos Kongl. Maj:t på det lifligaste förorda hvad generalpoststyrelsen

i berörda hänseende hemstält.

Det förslag, Kongl. Maj:t i enlighet med den af departementschefen

sålunda uttalade åsigt afgifvit till 1892 års lagtima Riksdag, hade emellertid

icke vunnit Riksdagens bifall. T skrifvelse den 19 maj 1892 angående

regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel hade Riksdagen

anfört, att det syntes Riksdagen uppenbart, att, om förmånen af

semester utan minskning i inkomster medgåfves postpersonalen, anspråk

på erhållande af enahanda förmån snarligen kunde motses från telegrafpersonalens

sida, hvilka anspråk i sådant fall svårligen kunde afvisas; att

Riksdagen således i sjelfva verket stode inför en långt större utgift än den

statsverkspropositionen utvisade; att det emellertid syntes Riksdagen med

fog kunna ifrågasättas, huruvida Riksdagen borde besluta sig för en dylik

utgift, om ej samtidigt dermed genomfördes den besparing åsyftande reform,

som bestode i post- och telegrafverkens förening; samt att den förevarande

semesterfrågan således först borde i sammanhang med föreningsfrågan lösas.

T skrifvelse till Kongl. Maj:t den 21 november 1892 angående postverkets

stater för innevarande år hade generalpoststyrelsen förnyat sin

framställning i semesterfrågan. Men ehuru departementschefen fortfarande

funnit generalpoststyrelsens förslag, särskildt med hänsyn till den skärpta

kontroll öfver uppbörden vid postanstalterna, som derigenom skulle vinnas,

vara särdeles beaktansvärdt, hade departementschefen dock icke ansett

vara skäl att, då Kongl. Maj:ts till 1892 års lagtima Riksdag i sådant syfte

gjorda framställning icke vunnit Riksdagens bifall, efter en så kort tids

förlopp å nyo upptaga frågan; och hade denna uppfattning delats af Kongl.

Maj:t.

Frågan hade emellertid sedan dess kommit i ett väsentligen förändradt

läge. Vid föredragning den 15 september nästlidet år af Riksdagens skrifvelse

den 12 maj 1888 angående post-och telegrafverkens förenande under

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

13

cn gemensam styrelse samt det betänkande, som afgifvits af den för frågans

utredning tillsatta komité, hade Kongl. Maj:t funnit Riksdagens berörda

skrifvelse icke böra till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda. Enligt

hvad departementschefen vid nämnda föredragningstillfälle anfört, måste

den i föreningsfrågan åvägabragta utredning anses hafva på ett tillfyllestgörande

sätt ådagalagt, att en förening af post- och telegrafverken icke

skulle komma att för statsverket medföra besparing. Den i Riksdagens

skrifvelse den 19 maj 1892 framhållna synpunkt, enligt hvilken den statsutgift,

som skulle uppkomma genom medgifvande af semesterförmån för

postpersonalen och eventuclt äfven för telegrafpersonalen, borde ställas i

förbindelse med den genom de båda verkens förening motsedda besparing,

syntes derför under numera förändrade förhållanden icke kunna utöfva

bestämmande inflytande på semesterfrågans lösning.

Hvad beträffade Riksdagens i samma skrifvelse uttalade antagande,

att, derest förmånen af semester utan minskning i inkomster medgåfves

postpersonalen, enahanda förmån inom kort äfven måste beredas personalen

vid telegrafverket, så förekomme väl, att i det förslag till utgiftsstater

för telegrafverket, som telegrafstyrelsen, på grund af Kongl. Maj:ts i sammanhang

med föreningsfrågans afgörande meddelade befallning, den 28

sistlidne november afgifvit, telegrafstyrelsen framstält förslag till beredande

af möjlighet för personalen vid telegrafverkets lokalförvaltningar att utan

aflöningsafdrag erhålla någon tids ledighet från tjenstegöromålen. Telegrafstyrelsen

hade emellertid dervid kommit till det resultat, att det icke vore

möjligt att åt hela den ordinarie tjenstemannapersonalen vid telegrafverkets

lokalförvaltningar bereda förmånen af en årligen återkommande semester.

Vid den tid af året, äfven om den utsträcktes till månaderna majoktober,

da dylik ledighet vore för tjenstemännens helsa gynsammast och

äfven i öfrigt mest begärlig, vore nemligen göromålen vid telegrafverkets

stationer trägnast, och om än semestern kunde förläggas till hvilken årstid

som helst, befarade styrelsen, att tillräckligt antal ersättningsmän skulle

komma att saknas för att åt hela personalen årligen bereda dylik ledighet.

Telegrafstyrelsen hade derför tänkt sig saken kunna ordnas genom begränsning

sålunda, att det i hvarje fall finge bero på styrelsens pröfning,

huruvida ordinarie tjensteman vid telegrafverkets linier, verkstad eller stationer

kunde, vare sig för skötande af egna angelägenheter eller för sjukdom

eller svag helsas vårdande, under högst trettio dagar under samma

kalenderår erhålla ledighet utan minskning i sin aflöning, samt att en

dylik förmån icke finge beviljas assistent eller telegrafist, med mindre än

att han eller hon under minst fem kalenderår innehaft sin anställning i

nämnda egenskap. För genomförande af en sådan anordning hade telegraf
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N;o 8.

styrelsen i statsförslaget uppfört ett förslagsanslag af 25,000 kronor för

beredande åt en del af den ifrågavarande personalen af tjenstledighet utan

aflöningsafdrag.

Att sålunda, enligt de båda styrelsernas förslag, bestämmelserna om

semesterförmån för personalen vid lokalförvaltningarna inom post- och

telegrafverken skulle komma att sins emellan företete väsentliga skiljaktigheter,

vore betingadt af de olikartade förhållandena inom de båda verken.

Om än enligt generalpoststyrelsens förslag obligatorisk semester skulle

kunna tilldelas posttjensteman under hvilken årstid som helst, så syntes

dock i allmänhet oöfverstigliga hinder icke möta att tilldela flei''talet af

tjenstemännen vid postverkets lokalförvaltning dylik förmån under den

varmare årstiden, då densamma måste vara mest begärlig, likasom, i motsats

mot det inom telegrafverket rådande förhållandet, svårighet att finna

tillräckligt antal personer, villiga att åtaga sig semestervikariat, icke skulle

yppas. Om redan häruti läge tillräcklig grund för den olikhet, som uti

nu ifrågavarande afseende skulle komma att ega rum mellan de båda

verken, funnes äfven en annan, som syntes böra tillmätas en än större

betydelse. Såsom förut blifvit framhållet, vore syftemålet med den föreslagna

obligatoriska semestern för posttjenstemännen tvåfaldigt: att bereda

tjenstemännen någon tids hvila och att tillskapa ett kraftigt kontrollmedel

öfver dem i deras egenskap af uppbördsman. Om för posttjenstemännen

semesterförmån medgåfves endast i den begränsning, som blifvit för telegrafpersonalen

föreslagen, skulle det senare, icke minst vigtiga syftemålet

med semesterns medgifvande bortfalla. Nekas kunde visserligen icke, att

den uppbördskontroll, som läge uti en obligatorisk semester, äfven inom

telegrafverket kunde vara önskvärd, men dels medgåfve, på sätt redan

blifvit nämndt, förhållandena icke dess införande inom detta verk och dels

vore här på grund af den väsentligt mindre uppbörden behofvet deraf

icke så framträdande som inom postverket. Att i nu förevarande afseende

en olikhet skulle uppstå mellan post- och telegrafverken utgjorde emellertid

icke i och för sig något skäl att afstå från den obestridliga fördel för

uppbördskontrollen inom postverket, som den obligatoriska semestern skulle

medföra.

Till stöd för förslaget om höjning af anslaget till gratifikationer in. in.

ät tjensteman och betjente hade generalpoststyrelsen anfört, hurusom sedan

flera år tillbaka inom det svenska postverket funnits nödigt att gång efter

annan vid åtskilliga postkontor anordna särskilda elevkurser för dem,

som önskade anställning såsom extra ordinarie postexpeditörer. Utbildningen

hade dock hufvudsakligen afsett den praktiska posttjensten. Under

de senare åren hade styrelsen särskildt haft sin uppmärksamhet rigtad på

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

15

förevarande angelägenhet och sökt att mera planmessigt ordna dessa kurser,

så att den blifvande posttjenstemannen måtte kunna erhålla ej blott

praktisk handledning i postgöromål, utan äfven undervisning i de ämnen,

såsom postförvaltningskunskap, posta! geografi, lefvande språk m. m., i

hvilka han för ett rätt uppfyllande af sin verksamhet nödvändigt måste

ega insigter. För sådant ändamål hade vid åtminstone ett par af de större

elevkontoren anordnats särskilda studiekurser under ledning af posttjenstemän

såsom kursföreståndare. Vid andra elevkontor hade såväl

den praktiska handledningen som, i den mån tjenstegöromålen sådant

medgifvit, biträde åt eleverna vid studierna fått lemnas af kontorets föreståndare.

Ersättning åt kursföreståndarne hade lemnats genom gratifikationer

till smärre belopp från ifrågavarande anslag. Då det enligt styrelsens

uppfattning skulle vara för svenska postverket gagneligt, om man kunde

fortgå på den beträdda vägen med anordnande af särskilda studiekurser,

men anslaget vore hardt anlitadt, hade styrelsen ansett detsamma för sådant

ändamål böra med förut nämnda belopp förhöjas.

Hvad slutligen beträffar frågan om pensioner åt aktuarien Wennerbom

och postexpeditören Decander, så inhemtas af statsrådsprotokollet, att Wennerbom,

hvilken vore född den 28 januari 1836 och år 1859 efter aflagd

examen för inträde i rikets rättegångsverk antagits i statens tjenst, den 11

maj 1863 utnämnts till kanslist hos styrelsen samt den 19 januari 1874

befordrats till aktuarie hos styrelsen och föreståndare för dess statistiska

kontor.

Sedan medlet af september 1890 hade Wennerbom åtnjutit tjenstledighet

på grund af sjukdom. Den med aktuarietjensten förenade aflöning

utgjorde 3,000 kronor, deraf 1,800 kronor såsom lön och 1,200 kronor

såsom tjenstgöringspenningar, hvarjemte Wennerbom fått sig tillagda två

ålderstillägg med tillhopa 1,000 kronor. Af dessa löneförmåner uppbure

Wennerbom under ledigheten lönen och ålderstilläggen eller tillhopa 2,800

kronor. Tjenstgöringspenningarne utginge till vikarien, men då lämplig

sådan till uppehållande af den ansträngande tjenstebefattningen icke kunnat

erhållas endast för tjenstgöringspenningarne, hade derutöfver, enligt särskilda

af Ivongl. Maj:t meddelade beslut, af postmedlen anvisats ett årligt

belopp af 1,200 kronor för tjenstens uppehållande.

Enligt ett af extra provinsialläkaren Konrad Sclnvieler den 18 sistlidne

oktober utfärdadt läkarebetyg lede Wennerbom af organiskt hjertfel

jemte följderna af en slagattack och vore för all framtid urståndsatt sköta

sin befattning hos generalpoststyrelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Af generalpoststyrelsen hade vitsordats, att Wennerbom i sin tjenst

städse ådagalagt duglighet och stort nit.

Såsom skäl för Wennerboms pensionerande åberopade generalpoststyrelsen,

att, enligt nämnda läkarebetyg, ingen utsigt förefunnes, att han

vidare skulle blifva tjenstbar; att det för postverket vållade svårighet att

uppehålla tjensten medelst vikarie; samt att dertill komme, att den kostnad,

hans pensionerande skulle för postverket medföra, icke väsentligt

komme att öfverstiga den, postverket redan under en följd af år fått för

tjenstens uppehållande vidkännas, då Wennerbom, enligt inhemtade upplysningar,

från och med juni månad 1863 varit delegare i och inbetalt

pensionsafgifter till civilstatens pensionsinrättning, hvadan han syntes vara

berättigad att, efter erhållet afsked, från nämnda pensionsinrättning uppbära

en årlig pension af 1,200 kronor.

Under åberopande häraf och med erinran att Wennerbom enligt de i

kongl. kungörelsen den 6 december 1878 gifna vilkor för åtnjutande af

faststälda löneförmåner för generalpoststyrelsen vore berättigad att, så länge

han af sjukdom hindrades att sin tjenst förrätta, uppbära hela lönen jemte

ålderstillägg, hade general poststyrelsen hemstält, att Wennerbom måtte

förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, då afsked

från aktuarietjensten blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid

af postmedel åtnjuta pension till så stort belopp, att detta tillsammans med

den pension, hvartill han syntes vara berättigad från civilstatens pensionsinrättning,

utgjorde 2,800 kronor; i hvilket fall för honom borde å postverkets

pensionsstat upptagas ett belopp af 1,600 kronor.

I yttrande, som af departementschefen inhemtats, hade direktionen

öfver civilstatens pensionsinrättning meddelat, att Wennerbom fullgjort

vilkoren för erhållande af pension från nämnda inrättning och således vore

berättigad att från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked

från tjensten blefve honom beviljadt, för sin återstående lifstid uppbära

pension från inrättningens tjenstemannapensionsfond i fjerde klassen till

årligt belopp af 1,200 kronor.

Decander, hvilken alltifrån den 1 oktober 1884 åtnjutit tjenstledighet

på grund af läkarebetyg, hade i en till generalpoststyrelsen ingifven skrift

anhållit om afsked från postexpeditörsbefattningen med bibehållande af

lönen såsom pension; och hade styrelsen jemte meddelande häraf vidare

anfört, att Decander, som vore född den 8 januari 1848, år 1869 antagits

till extra ordinarie tjensteman vid postverket och den 21 juli 1876 befordrats

till kontorsskrifvare, hvilken tjenstebenämning med 1882 års ingång

förändrats till postexpeditör. Från och med februari månad sistnämnda

år hade Decander innehaft postexpeditörstjenst i l:a lönegraden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

Då Decander, hvilken tillika innehade annan tjenstebefattning såsom lärare

i musik vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm, åt sådan anledning

icke fått tillträda nu gällande aflöningsstat, hade hans aflöningsförmåner

såsom postexpeditör utgjort, extra inkomster oberäknade, 1,600

kronor, deraf 1,200 kronor lön och 400 kronor tjenstgöringspenningar.

Under Decanders tjenstledighet hade, enligt särskilda af Ivongl. Maj:t

meddelade beslut, hans aflöningsförmåner varit så fördelade, att Decander

tillagts lönen, hvaremot tjenstgöringspenningarna jemte extra inkomsterna

uppburits af vikarien, hvilken derutöfver, jemlikt Kongl. Maj:ts beslut, åtnjutit

särskild vikariatsersättning af postmedlen till belopp af 800 kronor

för år räknadt.

Enligt två af stadsläkaren i Linköping, bataljonsläkaren E. Boman den

20 september och den 5 november 1898 för Decander utfärdade läkarebetyg

lede Decander af neurasthenia cerebralis och vore till följd af denna

sjukdom oförmögen till tjenstgöring, hvarjemte enligt läkarebetyget utsigt

icke förefunnes, att Decanders helsotillstånd kunde så förbättras, att han

kunde användas i postverkets tjenst.

Generalpoststyrelsen förmälde sig icke vara i tillfälle att bedöma,

huruvida Decander å sin innehafvande musiklärarebefattning kunde komma

i åtnjutande af pension eller huruvida honom kunde under en längre följd

af år medgifvas att, ehuru icke tjenstbar, i nämnda befattning qvarstå,

men under antagande att hinder härför mötte och då alltid olägenhet

vållades postverket derigenom, att. under en längre tid biträde icke kunde

påräknas af en bland verkets ordinarie tjensteman, helst antalet af desse

tjensteman icke i förhållande till göromålens omfattning vore särdeles

stort, hade styrelsen föreslagit Decanders uppförande å postverkets pensionsstat

till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension,

motsvarande den honom å stat tillkommande lön, 1,200 kronor, att utgå

från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked ur postverkets

tjenst blefve honom beviljadt.

Då, enligt hvad de företedda läkarebetygen gåfve vid handen, ingen

utsigt förefunnes, att Wennerbom och Decander skulle kunna åter inträda

i utöfning af sina tjensteåligganden, samt det uppenbarligen måste medföra

icke ringa olägenhet för postverket, om deras tjenster fortfarande skulle

under en följd af år uppehållas på förordnande, ansåge departementschefen

generalpoststyrelsen hafva haft grundade skäl för sin begäran, att pension

af postmedel måtte Wennerbom och Decander beredas, helst någon väsentligt

ökad utgift derigenom ej tillskyndades postverket utöfver de kostnader,

postverket för närvarande finge vidkännas för tjensternas uppehållande.

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Samt. 1 Afd. 6 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Hvad Decander beträffade, borde dock, enligt departementschefens

åsigt, någon nedsättning ega rum i beloppet af den för honom föreslagna

pensionen. Decander innehade nemligen, såsom af generalpoststyrelsen

omförmälts, jemte sin postexpeditörstjenst befattning såsom lärare i musik

vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm, i hvilken egenskap han

åtnjöte aflöning å stat till belopp af 750 kronor årligen. Jemlikt § 69 i

stadgan för rikets allmänna läroverk den 1 november 1878 egde ordinarie

lärare, som i följd af sjukdom åtnjöte tjenstledighet, att under tiden uppbära

tre fjerdedelar af den till befattningen hörande lön, men skulle afstå

den återstående fjerdedelen till vikariens aflönande, så vida icke med efori

bifall dem emellan annorlunda öfverenskommes. Under mellan terminerna,

då någon vikarie ej erfordrades, uppbures lönen oafkortad. Någon rätt

till pension såsom musiklärare syntes Decander icke ega, då kong!, brefvet

den 16 mars 1858 i fråga om pensionsrätt för lärare vid elementarläroverken

icke ansetts ega tillämplighet på lärare i musik och teckning, men

då Decander i sin berörda egenskap vore ordinarie tjensteman, kunde det

uppenbarligen icke förmenas honom att vid tjensten qvarstå, änskönt han

icke vore tjenstbar. I betraktande af dessa omständigheter ansåge departementschefen

pensionen för Decander skäligen böra sättas till 1,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 13 nästlidne januari

samt det dervid fogade statsrådsprotokollet för den 15 september

1893 inhemtas, att Kongl. Maj:t sistnämnda dag, vid föredragning af Riksdagens

skrifvelse den 12 maj 1888 angående post- och telegrafverkens

förenande under en gemensam styrelse samt det betänkande, som den 2

mars 1892 afgifvits af den för frågans utredning tillsatta komité, funnit

Riksdagens berörda skrifvelse icke böra till någon Kongl. Maj:ts vidare

åtgärd föranleda. Då den sedan mera än ett fjerdedels sekel på dagordningen

stående frågan om de båda verkens sammanslagning sålunda af

Kongl. Maj:t afgjorts i motsatt rigtning mot den uppfattning, ej blott

Riksdagen i särskilda skrivelser den 13 maj 1868, den 10 maj 1871, den

12 maj 1880 och den 12 maj 1888, utan äfven omförmälda komité gjort

gällande, har utskottet ansett sig, innan utskottet afgifver yttrande öfver

Kongl. Maj:ts nu föreliggande, under anslagstitlarne »postverket» och »telegrafverket»

framstälda förslag, böra, med anledning af koiniténs uttalande

i frågan, ingå i granskning af de hufvudsakliga skäl, hvarpå departementschefen

i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 15 september 1893

grundat sin af Kongl. Maj:t sedermera godkända hemställan i ämnet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

19

En jemförelse mellan departementschefens ifrågavarande yttrande och

komiténs förenämnda betänkande föranleder till en början den iakttagelsen,

att departementschefen helt och hållet förbigått en omständighet, hvarpå

komitén, likasom Riksdagen enligt dess omförmälda skrifvelser, fäst särskild

vigt, nemligen utlandets föredöme. Vid det förhållande att, till följd

af telegrafförvaltningens motstånd mot hvarje steg i reformens rigtning,

den erfarenhet, som kunnat inom landet vinnas af förenade post- och

telegrafanstalters verksamhet, blifvit, synnerligen obetydlig, torde dock

förenämnda omständighet vara förtjent af all uppmärksamhet. I betraktande

deraf, att, sedan den tidpunkt, då Riksdagen först uttalade sig för

en sammanslagning af de båda verken, eller år 1868, följande länder ansett

sig böra införa denna reform, nemligen England (vid inköp af de

förut privata telegraf näten) år 1870, Tyska riket år 1875, Frankrike ar

1878, Spanien år 1879, Bayern och Portugal år 1880, Wurtemberg år 188!,

Österrike år 1883, Nederländerna och Ryssland år 1884, Ungern år 1887,

Grekland år 1888 och Italien 1889; att vidare förening af post- och telegrafverken

lärer ega rum jemväl i Luxemburg, Rumänien, Bulgarien, Serbien,

och Turkiet samt i en hel mängd utomeuropeiska länder, bland hvilka

må nämnas Argentinska republiken och andra sydamerikanska stater, Brittiska,

Franska och Nederländska Indien, Japan, Caplandet och åtskilliga

af de australiska kolonierna; samt att, enligt hvad komiterades betänkande

gifver vid handen, åtskilliga utländska förvaltningar, hvilkas yttrande i

frågan generalpoststyrelsen på komiténs framställning inhemtat, lemnat i

hög grad gynsamma omdömen om föreningens verkningar, har det ådragit

sig utskottets uppmärksamhet, att vid frågans slutliga pröfning af Kongl.

Maj:t utlandets erfarenhet icke synes hafva tillmätts den betydelse, som

den otvifvelaktigt bort hafva påkallat. Härvid torde, ej heller böra förbises

föreningsfrågans ställning i de europeiska länder, hvilka icke kunna

sägas hafva en genomförd förening af de båda verken. Af dessa länder

har, såvidt utskottet af komiténs utredning kunnat finna, om man bortser

från Montenegro, endast Norge ett mindre antal förenade post- och telegrafanstalter

än Sverige. I de öfriga länderna — Danmark, Belgien och

Schweiz — i hvilka för öfrigt särskilda kommunikationsministerier numera

inrättats, hvarigenom är sörjdt för en fullt sakkunnig och enhetlig

ledning af post- och telegrafväsendet, är den lokala sammanslagningen

betydligt mera utsträckt än hos oss. Under det att, enligt hvad utskottet

inhemtat, i Sverige för närvarande finnas endnst 7 sjelfständiga förenade

post- och telegrafanstalter, 5 förenade filialer och 7 förenade post- och

telegrafstationer, framgår nemligen af komiténs betänkande, att i Danmark

funnos vid tidpunkten för betänkandets afgifvande 91 postkontor och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

postexpeditioner, vid hvilka vederbörande föreståndare tillika var »Bestyrer»

för en »Kongelig Telegrafstation», att i Schweiz antalet lokalanstalter, vid

hvilka post- och telegraftjensten var anförtrodd åt samme tjensteman, år

1891 uppgick till 775, samt att i Belgien samma år af 820 befintliga

postanstalter 185 voro förenade post- och telegrafanstalter, antalet förenade

jernvägs-, post- och telegrafanstalter deri icke inräknade. I detta sammanhang

torde utskottet äfven få framhålla, dels att, då telegrafstyrelsen i sitt

vid statsrådsprotokollet fogade utlåtande öfver komiterades betänkande

(sid. 23 bil. 1 till statsrådsprotokollet) talar om ett i Belgien företaget

»misslyckadt försök till de båda förvaltningsgrenarnes förenande», detta

uttalande, efter den grundliga utredning, komitén (sid. 155—158 i betänkandet)

lemnat angående föreningsfrågans ställning i Belgien och särskild^

rörande verkliga innebörden i den af telegrafstyrelsen åsyftade

organisationsförändringen derstädes, icke kan anses ega stöd i verkliga

sakförhållandet, dels ock att hvad telegrafstyrelsen (sid. 23) yttrat rörande

ett af italienske ministern för post- och telegrafväsendet år 1891 i cirkulär

gjordt uttalande om ett mindre gynsamt resultat af post- och telegrafverkens

förening i Italien, torde bero på missuppfattning af detta uttalande och i

alla händelser icke lärer kunna tillmätas någon betydelse, då, enligt hvad

utskottet inhemtat, italienska regeringen på grund af vunnen erfarenhet

numera såsom nödvändig erkänt en än mera ingående sammansmältning

af post- och telegrafverken än den år 1889 beslutade och i sådant syfte

utarbetat en framställning, som antagits af representationen.

Hvad derefter angår de skäl, departementschefen anfört till stöd för

sin hemställan i ärendet, så har departementschefen beträffande först den

besparing i administrationskostnader, som Riksdagen antagit skulle komma

att genom föreningen uppstå, yttrat, att efter den verkstälda utredningen

syntes honom icke kunna betviflas, att föreningen icke komme att medföra

någon dylik besparing, utan i stället en ökad utgift. Efter de uttalanden

från utländska förvaltningar, för hvilka komitén redogiort, och

hvaraf framgatt, att sa godt som öfverallt annorstädes afsevärda besparingar

vitsordats hafva framgått såsom resultat af reformen, har utskottet

funnit egendomligt, att densamma skulle hos oss utfalla i helt motsatt

rigtning. Departementschefens berörda uppfattning synes grunda sig derpå,

att, sedan komitén, vid jemförelse af de förutvarande kostnaderna och

kostnaderna enligt komiténs förslag, beräknat, att genom de af densamma

föreslagna anordningarna en besparing på det hela af i rundt tal 95,000

kronor för ar skulle omedelbart uppkomma, vederbörande embetsverk

framstält yrkanden om förstärkningar i den af komitén beräknade personalen

dels genom inrättande af nya tjenstebefattningar, dels genom upp
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

21

förande af ordinarie sådana i stället för af komitén ifrågasätta extra ordinarie

och dels genom löneförhöjningar, hvilka förstärkningar, medförande

en kostnad, som kornme att öfverskrida summan af den utaf komitén beräknade

besparingen, departementschefen ansett af behofvet pakallade.

Utan att ingå i närmare granskning af de af embetsverken sålunda gjorda

yrkandena, af hvilka visserligen några förefallit utskottet grundade, men

andra åter ingalunda af beskaffenhet att kunna tillmätas afsevärd betydelse,

har utskottet trott sig böra framställa några erinringar med anledning

af departementschefens ofvanberörda yttrande.

”Att märka är då först och främst, att komitén — under framhållande

af att med den relativt billiga förvaltning, hvilken utmärkt de svenska

post- och telegrafverken, den genom föreningen uppkommande besparingen

blefve åtminstone till en början jemförelsevis mindre än den, som i åtskilliga

främmande länder framträdt såsom resultat af föreningen

kommit till sitt ofvan angifna resultat genom eu kalkyl af förhållandena,

sådana de gestaltade sig vid början af är 1891, dock med inberäkning i den

af komitén ifrågasatta utgiftsstaten af kostnaden för den centrala telefonförvaltningens

sättande ga ordinarie stat och anordnandet aj den enbait

för postförvaltningens räkning i allt fall nödiga,, numera jemväl införda

distrikts förvaltningen. Företoges nu en kalkyl öfver den genom föreningen

möjliga besparingen med iakttagande af de allmänna grunderna

i komiténs förslag, men med de för år 1895 föreslagna staterna för postoch

telegrafverken till utgångspunkt, skulle säkerligen besparingen befinnas

icke obetydligt större än hvad komitén på grundval af förhållandena

vid 1891 års ingång ansett sig kunna beräkna; och af en sådan

kalkyl skulle säkerligen ådagaläggas rigtigheten af komiténs antagande, att

besparingen i aflöningar genom föreningen skulle blifva relativt större för

framtiden än vid föreningens början, da ju det för en gemensam förvaltning

måste ställa sig mindre kostsamt att möta en stigande rörelse än för

två skilda förvaltningar. 1 detta afseende vill utskottet endast framhålla,

att, medan komitén vid sina beräkningar hade att kalkylera med af telefonmedel

utgående aflöningar till belopp af 172,812 kronor, de under år 1893

af telefonmedel bestridda aflöningsbeloppen, enligt hvad framgår af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 13 sistlidne januari (sid. 42),

uppgått till icke mindre än omkring 360,000 kronor, hvilket belopp nu,

erdigt telegrafstyrelsens statsförslag, skulle till icke ringa del omsättas till

ordinarie aflöningar med åtföljande ålderstillägg och öfriga förmåner.

Departementschefen har vidare till statsrådsprotokollet allenast yttrat

sig om de besparingar, som komitén antagit skola genom föreningen uppstå

i utgifterna för personalens aflönande. Komitén här emellertid äfven

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

framhållit en annan genom föreningen uppkommande art af besparing i

administrationskostnader, i det att komitén ansett en icke oväsentlig minskning

kunna beredas i utgifterna för inventarier, skrifmaterialier och dylikt

samt för lokaler och dessas belysning, ''uppvärmning, renhållning och städning.

^ Att på förhand uppgifva några siffror, som utmärkte beloppen af

de å dessa poster uppkommande särskilda besparingarna, hade komitén

dock ansett omöjligt, utan hade komitén i detta hänseende inskränkt sig

till att åberopa sig på dels de ifrågavarande utgifternas egen natur, som

syntes föranleda dertill, att vid en sammansmältning mellan de båda

verken besparingar kuncle åstadkommas, dels den erfarenhet, hvilken vunnits

i utlandet, särskildt i Tyskland. För sin del kan utskottet icke annat

än instämma i komiténs antagande, att å ifrågavarande poster afsevärda

besparingar borde vara möjliga.

Efter att hafva yttrat sig öfver besparingsfrågan har departementschefen,

_ vid _ öfvervägande af de skäl, som i öfrigt anförts såväl för som

emot föreningen, uttalat den mening, att, sedan sammanslagningstanken

beröfvats det stöd, som legat uti utsigten af en ekonomisk besparing för

statsverket, de öfriga skäl, som anförts för föreningen, icke vore af beskaffenhet

att böra fälla utslaget till dennas fördel.

Utskottet delar visserligen departementschefens mening derom, att föreningen

genomförd enligt de af komitén uppstälda grunder och under

förutsättning, att den af komitén uttalade förhoppningen, att verkens genom

föreningen förbättrade ekonomi skulle göra det möjligt att bereda särskildt

de lägre klasserna af tjensteman tillökning i aflöning, icke kornme

att realiseras — möjligen skulle försämra tjenstemannapersonalens ställning,

hvarförutom vissa af de fördelar för allmänheten, hvilka genom föreningen

ansetts uppstå, af komitén öfverskattats. Men å andra sidan har utskottet

icke funnit grundade skäl för departementschefens antagande, att den förbättrade

samverkan mellan de båda verken, som i vissa fall skulle genom föreningen

ernås, skulle vinnas på bekostnad af hvartdera verkets egen verkningskraft,

samt att i synnerhet den telegraftekniska fackskickligheten ej

komme att intaga en så hög ståndpunkt i det förenade verket som i ett

sjelfständigt telegrafverk. Några olägenheter af dylik art hafva icke försports

från utlandet; och hvad särskildt den telegraftekniska fackskickligheten

beträffar, så torde telegrafverkets utveckling i alla fall göra det

nödvändigt att, på sätt Kongl. Maj:t jemväl i år föreslagit, på särskilda

tjensteman öfverlåta de arbeten, som kräfva speciel teknisk insigt och

skicklighet, hvadan anspråk härå icke synes för framtiden behöfva i samma

utsträckning som hittills ställas på verkets öfrige tjensteman. Då vidare departementschefen

anslutit sig till den af reservanterna inom komitén uttalade

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

23

mening, att föreningen skulle komma att för stationstjenstgöringen medföra

olägenheter af så allvarsam natur, att de endast genom en högst afsevärd

ökning af personalen kunde undanrödjas, har utskottet velat anföra,

att det synes utskottet vara uppenbart, att genom verkens sammanslagning

den ökning i personalen, som i följd af telefonväsendets utbredning tydligen

måste förekomma, hör kunna hållas inom måttliga gränser. I afseende

å reservanternas ifrågavarande uttalande anser sig utskottet för

öfrigt särskildt böra omförmäla, att, sedan reservanterna afgifvit sitt yttrande

öfver den erfarenhet, som i Sverige vunnits af förenade post- och

telegrafanstalters verksamhet — hvilket yttrande på det bestämdaste sätt

afviker från den redogörelse i ämnet, komiténs flertal, med aberopadt stöd

af utlåtanden från anstalternas föreståndare, ansett sig kunna lemna —

två af dessa anstalters .föreståndare i särskilda skrifvelse^ gjort åtskilliga

erinringar mot reservanternas framställningar, hvilka erinringar i sjelfva

verket synts utskottet, som af dessa skrivelser tagit del, i ej oväsentlig

grad förringa betydelsen af reservanternas påståenden.

Af det ofvan sagda framgår, att utskottet i hufvudsak icke kan instämma

i de anmärkningar, departementschefen framstält emot det väckta

förslaget om post- och telegrafverkens sammanslagning, utan att utskottet

fast hellre håller före, att icke oväsentliga fördelar såväl i ekonomiskt

som i annat afseende skulle kunna uppnås genom de båda verkens förening.

Utskottet, som sålunda anser en förening af de båda verken böra

åstadkommas, har dock icke funnit nödigt att nu närmare uttala sig i

denna fråga; kommande utskottet att vid behandlingen af Kongl. Maj:ts

framställning rörande telegrafverket att här nedan vidare yttra sig i ämnet.

Hvad nu beträffar utgiftsstaten för postverket har utskottet, ehuruväl

enligt utskottets mening postverkets ekonomiska resultat i sjelfva verket

icke torde kunna anses vara så gynsamt som departementschefen i sitt

yttrande till statsrådsprotokollet antydt, dock funnit sig höra på öfriga i

nämnda protokoll anförda skäl tillstyrka ej mindre den föreslagna omregleringen

af kontrollörstj enst erna än äfven anvisande af medel för inrättande

af 30 nya postexpeditörsbefattningar.

Likaledes har utskottet velat uttala sin anslutning till den af generalpoststyrelsen

antydda utväg att möta den växande rörelsen inom postverkets

olika verksamhetsgrenar genom att, der så ske kan, utbyta tjensteman

mot vaktbetjente.

Förslaget om höjning af anslaget till gratifikationer m. m. för anordnande

af postelevkurser har icke gifvit anledning till annan erinran från

utskottets sida, än att dessa studiekurser synas höra så anordnas, att undervisning

der meddelades ej allenast åt extra ordinarie posttjenstemän,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

utan äfven, i den omfattning så lämpligen ske kan, åt vaktbetjente, hvarigenom

en utvidgad verksamhet för de senare i postverkets tjenst skulle

främjas.

Hvad vidare angår Kongl. Maj:ts framställning om beredande af

semester utan minskning i inkomster åt tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna

och postanstalterna, anser utskottet, i öfverensstämmelse med

hvad Riksdagen i skrifvelse den 19 maj 1892 uttalat, denna fråga endast

i sammanhang med frågan om post- och telegrafverkens sammanslagning

böra vinna sin lösning och finner sig på grund häraf icke kunna förorda

bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Angående slutligen de föreslagna pensionerna åt aktuarien Wennerbom

och postexpeditören Decander, anser utskottet dessa pensionsbelopp

skäligen kunna så till vida nedsättas, att Wennerbom, som, enligt hvad i

statsrådsprotokollet meddelas, är berättigad till pension å 1,200 kronor

från civilstatens pensionsinrättning, beviljas pension från postmedlen å

1,000 kronor, och Decander, hvilken, såsom jemväl af sagda protokoll framgår,

tjenstgjort vid postverket endast 15 år samt för ordinarie anställning

utom detta verk uppbär aflöning å stat, tilldelas pension å 700 kronor.

Vid bifall härtill skulle den af Kongl. Maj:t föreslagna pensionsstaten

komma att minskas med 900 kronor eller från 90,225 till 89,325 kronor.

I händelse, på sätt utskottet ifrågasatt, Kongl. Maj:ts förslag om beredande

af semester utan minskning i inkomster åt vissa posttjenstemän

af Riksdagen afslås, kommer häraf att föranledas dels den ändring i aflöninysstaten,

att det å denna stat uppförda anslaget till aflönande af extra

biträden vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna, upptaget till 532,000

kronor, minskas med det belopp af 32,000 kronor, som för genomförandet

af semesterförslaget skulle, utöfver reseersättningar, erfordras, och således

aflöriingsstaten, af Kongl. Maj:t upptagen till 3,065,(500 kronor nedsättas

till 3,033,600 kronor, dels ock den ändring, att å omkostnadsstaten, som

af Kongl. Maj:t upptagits till 4,737,000 kronor, anslaget till rese- och traktamentsersättningar

för resor i embets- och tjensteärenden i allmänhet, föreslaget

till 29,00() kronor, minskas med det belopp, 3,500 kronor, hvarmed

anslaget vid bifall till frågan om semester enligt Kongl. Maj:ts förslag

bort höjas, eller till 25,500 kronor, hvadan alltså omkostnadsstaten enligt

utskottets förslag skall uppföras med 4,733,500 kronor.

Utskottet får alltså hemställa:

a) att hvad Kongl. Maj:t föreslagit angående beredande

af semester utan minskning i inkomster å tjen
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

25

sten för tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna och

postanstalterna icke må af Riksdagen bifallas;

b) att Kongl. Maj:ts förslag angående pension åt

aktuarien Hans Fredrik Wennerbom må på det sätt bifallas,

att åt Wennerbom beviljas en årlig pension å

1,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter

den, under hvilken afsked ur postverkets tjenst varder

honom beviljadt;

c) att Kongl. Maj:ts förslag angående pension åt

postexpeditören Johan Ferdinand Decander må på det

sätt bifallas, att åt Decander beviljas en årlig pension

å 700 kronor, att utgå från och med månaden näst

efter den, under hvilken afsked ur postverkets tjenst

varder honom beviljadt; samt

d) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet i

mom. a), b) och c) hemstält och med beräknande af

postverkets stater för år 1895 till följande belopp, nemligen:
-

aflöningsstaten ........................................

öfvergångsstaten ......................................

indragningsstaten ...................................

pension sstaten ..........................................

omkostnadsstaten ...................................

oförutsedda utgifter................................

afkortningar och institutioner m. m.

Kr.

o,600

3,033

• 2,400

593

89,325

4,733,500

40,000

45,182

tillsammans Kr. 7,944,600

J

må bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,

till 7,944,600 kronor, att utgå direkt af postmedlen.

Telegrafverket.

Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, dels med godkännande af

de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari 1894 verket.

föreslagna staterna för telegrafverket och de vilkor för de nya aflönin- [2.]

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

garnas åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed tillstyrkts, dels och med

förklarande, att af telegrafverkets medel skulle tills vidare utgå till telegrafverkets

pensionsinrättning ett årligt bidrag, motsvarande en och en&half

procent af den för året beräknade inkomst af telefonabonnements- och

samtalsafgifter, och till telegrafverkets enke- och pupillkassa jemväl ett

årligt bidrag till belopp, utöfver det i sådant hänseende nu utgående, af

1,000 kronor, måtte, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater

göra de jemkningar, som kunde finnas af behofvet påkallade,

såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafverkets medel, till telegrafverket

för år 1895 anvisa enahanda belopp, 2,870,000 kronor, hvartill

inkomsterna af telegramportoafgifter samt af telefonabonnements- och särskilda,

samtalsafgifter för året beräknats, samt tillika medgifva, att det

öfverskott, som kunde å dessa inkomster uppstå, .finge af Kongl. Maj:t användas

för telegrafverkets tidsenliga utveckling och förbättring.

I sammanhang med denna Kongl. Majrts framställning har utskottet

till behandling förehaft en af herr J. H. G. Fredholm, med hvilken herr

A. Hedin m. fl. instämt, inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 70),

deruti hemstälts, att. Riksdagen måtte besluta: att, om lägsta lönegraden

för ordinarie telegrafist icke ansåges kunna bibehållas vid sitt nuvarande

belopp (900 kronor), denna lön dock icke måtte sättas lägre än den, som

Kongl. Majjt funnit lämpligt föreslå för de på telegrafverkets stat lägst

aflönade vaktmästare, eller 800 kronor; att åt de på extra stat upptagna

telefonisterna måtte beredas ålderstillägg, att årligen utgå med 15 procent

af lönen efter fem års tjenstgöring och sedermera med ytterligare samma

belopp, efter hvarje full tjenstgöringsperiod af fem år; samt tillika att

telefonist, som i följd af genom tjenstgöring försvagad helsa nödgades

från tjensten afga, måtte i gratifikation beviljas 10 procent af hela den

under tjenstetiden intjenade lönen.

Enligt det i propositionen åberopade statsrådsprotokollet har chefen

för finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t anfört,

att, då i och med uppfinningen af telefonen ett nytt sätt att med

elektricitetens tillhjelp förmedla samtal mellan olika ställen erbjudit sig

för samfärdseln, och statens telegrafverk satt sig till uppgift att vid sidan

af sin förra verksamhet äfven betjena allmänheten med det nya samfärdsmedlet,

hade det med afseende på den större lätthet, hvarmed telefonen i

jemförelse med telegrafen kunde göras tillgänglig för den enskilde korrespondenten,

redan från början varit att förutse, att det nya verksamhetsområdet

för telegrafverket inom en icke aflägsen tidrymd skulle vinna

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

27

större omfattning än det äldre. Snabbare än man kunnat antaga hade

dessa utsigter gått i fullbordan; redan för närvarande, då statens telefonväsende

endast egt bestånd omkring tio år, öfverstege inkomsterna af detsamma

telegrafverkets inkomster af den egentliga telegrafverksamheten,

och den tid läte sig skönja, då hvarje mera betydande ort i landet, det

vare sig stad, by eller gård, koinme att sättas i förbindelse med telefonnätet.

Något tvifvel hade enligt departementschefens mening icke bort råda

derom, att den nya betydande rörelse, staten sålunda genom sitt telegrafverk

öfvertagit, skulle med afseende på de former, hvarunder den administrativa

organisationen af den nya rörelsegrenen och dispositionen af

derigenom inflytande medel borde ega rum, i sinom tid likställas med det

egentliga telegrafväsendet. I likhet med hvad i begynnelsen af telegrafens

tillvaro iakttagits, hade# det likväl varit nödigt, att statstelefonens första

utveckling fått försiggå utan att bindas af de fastare former, som följde

af en utaf Konung och Riksdag årligen faststäld detaljerad utgifts- och

aflöningsstat. Detta sitt första utvecklingsskede hade statstelefonen nu

genomgått. Från en samling af smärre nät, spridda öfver landet och med

föga sammanhang sins emellan, hade statens telefonväsende blifvit ett organiskt

helt, som i likhet med statens öfriga kommunikationsanstalter

sträckte sin verksamhet öfver större delen af landet. Tiden borde således

ur denna synpunkt anses vara inne att påkalla Riksdagens medverkan för

fastställande af definitiva former för administrationen af den nya rörelsegrenen.

Att så komme att ske, måste anses ur flere synpunkter önskvärdt,

bland annat äfven derför att den talrika personal, som numera

arbetade i statstelefonens tjenst, syntes ega grundade anspråk att få sina

aflöningsförmåner genom definitivt faststälda aflöningsstater bestämda.

Äfven ur en annan synpunkt funne departementschefen den närvarande

tidpunkten härför vara den rätta. Att den definitiva organisationen

af statstelefonen borde innebära, att denna inordnades såsom en integrerande

del af telegrafförvaltningen, hade departementschefen ansett otvifvelaktigt,

men så länge den väckta frågan om post- och telegrafverkens förening

ännu varit sväfvande, syntes ett sådant definitivt inordnande af

statstelefonen under telegrafverket icke kunna ega rum. Enligt Kongl.

Maj:ts den 15 september 1893 fattade beslut hade emellertid, fortsätter

departementschefen, föreningsfrågan ansetts böra förfalla, och i omedelbart

sammanhang med detta beslut hade Kongl. Maj:t funnit godt anbefalla

telegrafstyrelsen att inkomma med förslag till den förändrade anordning

af förvaltningen utaf statens telegrafverk, som påkallades af tillkomsten

af telefon väsendet, äfvensom till definitiv stat för telegraf- och telefonväsendet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Med iakttagande af denna föreskrift har telegrafstyrelsen i skrifvelse

af den 28 sistlidne november, hvilken skrifvelse i sin helhet blifvit statsrådsprotokollet

bifogad, afgifvit förslag till stat för telegrafverket att tilllämpas

år 1895. Då detta styrelsens förslag blifvit, hvad angår de i

staten uppförda anslagsbelopp, till alla delar af departementschefen tillstyrkt,

tillåter sig utskottet att hänvisa till nämnda statsförslag och vill

vid en närmare redogörelse för de af Kong! Maj:t ifrågasatta förändringarna

i den för telegrafverket nu gällande stat hufvudsakligen följa styrelsens

framställning i berörda skrifvelse med angifvande af de erinringar, som dervid

i vissa punkter blifvit af departementschefen gjorda.

Vid uppgörandet af statsförslaget har telegrafstyrelsen utgått från

den å sid. 2 i skrifvelsen närmare grundade uppfattningen, att den åtskilnad,

som hittills iakttagits mellan telegraf- o#ch telefonväsendet, borde

upphöra så väl i fråga om benämningar å personal och stationer som

beträffande telegrafverkets utgifter för det hela.

Statsförslaget omfattar följande hufvudafdelningar:

A. Aflöning sstat, med underafdelningarna:

»Styrelsen», »Linierna och verkstaden», »Stationerna» samt

»Särskilda anslag»,

B. Öfvergångs-aflöningsstat,

C. Pensions- och understödsstat,

D. Omkostnad sstat och

E. Räntor och afbetalningar å erhållna lånemedel.

A. Aflöningsstaten.

1 :o). Styrelsen.

Beträffande denna har telegrafstyrelsen uti ifrågavarande skrifvelse

erinrat, att enligt den af Kongl. Maj:t för telegrafstyrelsen utfärdade

instruktion den 1 november 1878 med den förändring, som innefattades

i kongl. kungörelsen den 2 september 1892, utgjordes styrelsen af en

generaldirektör, såsom chef för telegrafverket, och två ledamöter, hvilka

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

29

vore chefer för hvar sin byrå, en för den tekniska och en för den administrativa

byrån. Hos styrelsen vore anstälde och pa de tva byraerna

samt ett för dessa gemensamt kansli fördelade följande tjensteman:

å den tekniska byrån: en öfveringeniör och en förradsförvaltarej

å den administrativa byrån: en kassör och bokhållare, en bokhållare,

en statistiker och tre revisorer; samt

å kansliet: en sekreterare, en notarie och ombudsman samt en registrator

och aktuarie.

Styrelsens hela embets- och tjenstemannapersonal utgjordes alltså för

närvarande af allenast 14 personer, af hvilka 5, nemligen generaldirektören,

de båda byråcheferna, öfveringeniören och sekreteraren, utnämndes af

Kongl. Maj:t, och de öfrige 9, hvilka alla tillhörde första lönegraden, tillsattes

af styrelsen med iakttagande deraf, att fullmagt å tjenst inom denna

lönegrad skulle afse icke viss befattning, utan tjenst hos styrelsen i allmänhet

inom graden, med styrelsen förbehållen rätt att anställa fullmagtsinnehafvaren

å den plats, der han, till befordrande af arbetets oafbrutna

gång, funnes lämplig och behöflig.

Enligt de af Kongl. Maj:t för år 1894 faststälda utgiftsstater för telegrafverket,

vore för nämnda personal aflöningen, fördelad i lön och tjenstgöringspenningar,

sammanlagdt bestämd sålunda: för generaldirektören

9.000 kronor, för hvardera byråchefen 6,400 kronor, för öfveringeniören

och sekreteraren hvardera 4,500 kronor samt för hvardera af de till första

lönegraden hörande öfrige tjenstemännen 3,000 kronor. Efter fem ar kunde

lönen höjas med 600 kronor för byråchef och med 500 kronor för hvar

och en af de elfva tjenstemännen, och efter 10 år kunde lönen för de

sistnämnde ytterligare höjas med 500 kronor till hvardera.

Vaktbetjeningen. hos styrelsen utgjordes af en förrådsvaktare och en

förste vaktmästare, hvardera med lön och tjenstgöringspenningar sammanräknade

till belopp af 1,100 kronor, samt två vaktmästare med 800 kronor

hvardera, hvilka sistnämnda betjente kunde efter fem år få sina i aflöningen

ingående löner förhöjda med 100 kronor hvardera.

Den normala aflöningen för styrelsens personal uppginge till ett

sammanlagdt belopp af 61,600 kronor, hvartill komme dels ett belopp af

12.000 kronor till »arfvoden åt ingeniörer», dels ett förslagsanslag af

12,000 kronor till »vikariatsersättning, arfvoden till extra biträden ocb

renskrifningskostnad», så att denna del af 1894 års aflöningsstat ■— deruti

dock icke inberäknadt det belopp, som under rubriken »särskilda anslag»

funnes i staten förslagsvis upptaget till ålderstillägg åt styrelsens personal

slutade å en summa af 85,600 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Det af telegrafstyrelsen nu afgifna förslaget till stat, slutande i hvad

det afsåge styrelsen å ett belopp af 105,000 kronor, upptoge en tillökning

af den nu varande personalen med en byråchef, en kamrerare och fyra

tjensteman af första lönegraden.

Beträffande den sålunda ifrågasatta tillökningen af styrelsens personal,

hvilken tillökning helt och hållet vore påkallad af telefonväsendets tillkomst,

har telegrafstyrelsen till en början uttalat, att den nuvarande fåtaliga

personalen a tekniska byran icke vore tillräcklig för ombesörjande

af alla dit hörande göromål, utan att dessa göromål måste fördelas på

tvenne byråer, hvardera med sin chef och biträdande personal.

Telegrafstyrelsen erinrar med afseende härå, hurusom styrelsen i skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 1 mars 1889 anmält, bland annat, att den utveckling,

som statens telefonväsende redan då vunnit, hade medfört en högst betydlig

tillökning, i göromål hos styrelsen och synnerligast i arbetena inom

tekniska byrån, i det att, oafsedt andra ärenden, antalet af de mål, hvilka

chefen för samma byra hade att inför styrelsen föredraga, hade från år

1880, eller året närmast innan någon åtgärd vidtagits för telefonförbindelsers

anordnande genom statens försorg, ökats med mer än hundra procent,

samt att nedsättningen af det inhemska telegramportot, hvilken inträdde

med början af ar 1889, medfört en betydande tillväxt i telegramtrafiken,

som nödvändiggjorde tillökning af ledningar, apparater och personal,

i följd hvaraf göromålen hos styrelsen komme att än ytterligare

tilltaga, och beliofvet af förstärkning i arbetskrafter blefve oafvisligt; och

hade styrelsen förty gjort framställning om anställande hos styrelsen af

en särskild föredragande för vissa telefonärenden samt ärenden rörande

anläggning och underhåll af statens elektriska, telegrafverket tillhörande

ledningar med mera.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med denna framställning hade Kongl.

Maj:t den 15 mars 1889 förordnat den hos styrelsen anstälde öfveringeniör

att från. och med den 1 nästpåföljde april tills vidare under samma år såsom

adjungerad ledamot hos styrelsen bereda och föredraga de ärenden,

som rörde statens telefonväsende samt anläggning och underhåll af telegrafverkets

ledningar med mera, enligt den fördelning af göromålen inom

styrelsens tekniska byra, som chefen för verket egde att närmare bestämma,

samt med rätt för bemälde adjungerade ledamot att derför åtnjuta godtgörelse

med 5,000 kronor, för år räknadt, att utgå dels med den till

öfveringeniörsbefattningen då hörande lön, 1,800 kronor, och dels med

3,200 kronor af verkets telefonmedel. Detta förordnande hade sedermera,

pa telegrafstyrelsens tid efter annan gjorda framställningar, år

efter ar förnyats, endast med den förändring, att, med hänsyn till göro
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

31

målens ökade vigt och mängd i följd af telefonväsendets ytterligare utveckling

under de senast förflutna åren, bemälde adjungerade ledamot under

åren 1891, 1892 och 1893 varit i åtnjutande af godtgörelse till belopp

af 6,000 kronor, utgående för närvarande med den från 1893 års

början till 3,000 kronor förhöjda öfveringeniörslönen och med 3,000 kronor

af telegrafverkets telefonmedel.

Såsom bevis på göromålens betydliga tillväxt inom tekniska byrån

bar telegrafstyrelsen ytterligare anfört, hurusom alla aftal med allmänheten

rörande telefonanläggningar samt förbindelse- och abonnentledningar uppgjordes

i nämnda byrå, hvilken ock hade om händer upprättandet af

samtliga telefonkontrakt. Antalet af dessa uppginge för närvarande till

omkring 15,000, hvaraf minst 3,000 förnyades hvarje år. De uppgörelser,

hvilka i anledning häraf förekomme och år efter år ökades, föranledde

ofta långvariga förhandlingar af grannlaga beskaffenhet, hvilka för byråchefen

borttoge mycken tid. Det arbete, som i detta hänseende under de

senaste åren förekommit, skulle icke heller varit möjligt att utföra, derest

icke, enligt hvad ofvan nämnts, styrelsen varit förstärkt med en adjungerad

ledamot.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade styrelsen i sitt statsförslag

i främsta rummet utbytt den adjungerade ledamoten mot en tredje

byråchef med samma aflöning som för hvardera af de båda förut varande,

eller 4,400 kronor i lön och 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar jemte

ålderstillägg efter fem år till belopp af 600 kronor.

Då denne tredje byråchef skulle öfvertaga en del af de göromål, som

nu tillhörde den tekniska byrån, har styrelsen föreslagit, att nämnda byra

delades i två byråer, benämnda liniebyrån och trafikbyrån, samt att å

dessa byråer måtte såsom biträdande tjensteman varda anstälde:

å liniebyrån: en byråingeniör, en notarie och den förut varande, å

tekniska byrån anstälde förrådsförvaltaren, alla tre dessa tjensteman af

första lönegraden, samt

å trafikbyrån: den å tekniska byrån anstälde, andra lönegraden tillhörande

»öfveringeniören» med förändrad benämning af elektriker samt en

notarie och en aktuarie, båda dessa tillhörande första lönegraden.

Sedan telegrafstyrelsen å sid. 6 och 7 i skrifvelsen framstält de grunder,

efter hvilka de till den tekniska byrån nu hörande ärenden skulle

fördelas mellan linie- och trafikbyrån, har styrelsen beträffande den föreslagna

befattningen såsom ingeniör å liniebyrån upplyst, att en sådan

tjensteman redan sedan lång tid tillbaka vore biträdande å tekniska byrån

emot aflöning, som till största delen utginge af det på staten för styrelsen

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

upptagna anslag »till arfvoden åt ingeniörer», hvarför frågan nu allenast

rörde nämnde tjenstemans försättande på ordinarie stat.

För uppsättning och expedition af de talrika skrifvelser, som dels

efter föredragning inför styrelsen och dels omedelbart skulle af linie- och

trafikbyråerna ombesörjas, äfvensom för anteckning af sådana inkommande

skrifvelser, som icke vore stälda till styrelsen och alltså icke blefve i

dess diarium intagna, erfordrades å hvardera hyrån, på sätt styrelsen ofvan

anfört, en notarie, som tillika skulle ansvara för den på byrån ankommande

protokollsföring inför styrelsen. Detta behof vore afsedt att fyllas på det

sätt, att den å styrelsens kansli nu anstälde notarie blefve, med befrielse

från ombudsinansgöromålen, öfverflyttad till liniebyrån, och att den extra

notarie, som med Kongl. Maj:ts begifvande redan funnes anstäld å tekniska

byrån emot ett arfvode af 3,000 kronor utaf telefonmedlen, blefve å stat

uppförd såsom tjensteman af första lönegraden med anställning å trafikbyrån.

Den till anställning jemväl å trafikbyrån föreslagna aktuarie erfordrades

uteslutande i följd af telefonväsendet för att biträda vid uppgörandet af

vissa abonnementskontrakt, föra de vidlyftiga liggarne öfver samtliga dessa

kontrakt samt mottaga och förvara de afskrifter af samma handlingar,

hvilka städse måste vara i byrån tillgängliga.

Med erinran att den nya biträdespersonal, som för de båda ifrågavarande

byråerna erfordrades, alltså skulle komma att inskränkas till tre

tjensteman af första lönegraden, har telegrafstyrelsen vidare anfört, att

dessa nya tjenster i sjelfva verket redan funnes på sådant sätt, att de

uppehölles af assistenter, hvilka förutom en behållen del af sina assistentaflöningar

uppbure arfvoden af anslaget »till ingeniörer» eller af telefonmedel.

Denna anordning vore likväl olämplig, enär assistenterna, hvilkas

antal år efter år förminskats, väl behöfde sköta sina egentliga tjenster, och

åtgärden härutinnan hade betingats allenast af nödvändigheten att med

tillgänglig personal söka ordna tjenstgöringen, int ill dess telefon personalen

kunde på stat uppföras.

Beträffande den administrativa byrån har styrelsen anfört, att mångfalden

af dit hörande ärenden samt omfattningen af vissa bland dem vore

så stora, att ett nöjaktigt ombesörjande af alla dit hörande göromål redan

från början af styrelsens år 1878 förändrade organisation, vid hvilken,

emot löneregleringskomiténs förslag, den förutvarande kamreraretjensten

hos styrelsen indragits, icke kunnat ske utan svårighet och vid vissa tillfällen

— såsom vid uppgörandet af förslag till tid efter annan ifrågakommande

förnyadt telegrafreglemente och deraf påkallad förnyad instruktion

för stationstjenstgöringen eller af nya taxor för den utländska telegrainvexlingen

med mera — icke på annat sätt, än att chefen för byrån

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

33

måst frikallas från de löpande ärendenas handläggning. Denna olägenhet

hade varit ännu större vid semester eller annan ledighet för byråchefen.

Saknaden af en kamrerare inom byrån hade alltsedan tjenstens indragning

visat sig synnerligen känbar, enär den större insigt och erfarenhet, som

erfordrades vid byråchcfsgöromålens handhafvande, icke kunde i allmänhet

påräknas hos de tjensteman, alla tillhörande första lönegraden, hvilka såsom

biträdande inom byrån för närvarande stode till styrelsens förfogande.

Den betydliga tillökning i göromålen inom administrativa byrån, som

uppstått i följd af telefonväsendets tillkomst och utveckling, samt det ökade

ansvaret vid och bestyret med öfvervakandet af uppbörden, förvaltningen

och redovisningen af telegrafverkets medel, hvilka genom telefonväsendet

mer än fördubblats, påkallade, enligt styrelsens mening, med nödvändighet,

att den biträdande byråpersonalen blefve förstärkt med en tjensteman af

andra lönegraden, nemligen en kamrerare, samt med en revisor, denne tillhörande

första lönegraden, hvilken senare alltså endast komme att i stat

uppföras i stället för den extra revisor, som, med Kongl. Maj:ts begifvande,

sedan två år tillbaka biträdde vid granskningen af telegrafverkets räkenskaper

mot ett af telefonmedlen utgående arfvode af 3,000 kronor för år

räknadt.

Med afseende å behöfligheten af den föreslagna kamreraretjensten har

departementschefen, som å sid. 35 i statsrådsprotokollet närmare redogjort

för de göromål, som skulle med denna befattning förenas, anfört, att det

måste anses vara i sin ordning, att ett embetsverk, hvilket såsom telegrafstyrelsen

handhade en industriel rörelse med en uppbörd af milliontals

kronor, i likhet med öfriga likstälda verk erhölle en kamrerare till sitt

biträde.

Enligt telegrafstyrelsens af departementschefen biträdda förslag skulle

alltså den administrativa byråns ordinarie personal, förutom byråchefen,

komma att utgöras af: en kamrerare, en kassör och bokhållare, en bokhållare,

en statistiker och fyra revisorer.

På sätt ofvan är omförmäldt, skulle enligt förslaget den nuvarande,

å kansliet anstälde »notarien och ombudsmannen», med befrielse från

ombudsmannagöromålen, öfverflyttas till liniebyrån, och nämnda göromål i

stället öfvertagas af sekreteraren, med benämningen sekreterare och ombudsman.

Denne samt registratorn och aktuarien komme alltså att utgöra den

blifvande ordinarie kanslipersonalen.

Den del af de hittills varande sekreteraregöromålen, hvilken komme

att öfvergå till notarierna på linie- och trafikbyråerna, vore, enligt hvad

styrelsen upplyst, mindre betydande, enär tekniska byråns skriftvexling

redan nu till största delen ombesörjdes med egen extra personal, och skulle

JJih. till Rilesd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 6‘ Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

mer än uppvägas af ombudsmannagöromålen, hvilkas omfattning från början

varit föga afsevärd, men efter telefonväsendets tillkomst, synnerligast för bevakningar

i de talrika konkurs- och utsökningsmålen, i hög grad ökats.

I statsförslaget är vidare upptaget ett arfvodesbelopp af 500 kronor

såsom »felräkningspenningar åt kassören». Till stöd fördenna utgiftspost har

telegrafstyrelsen anfört, att billigheten syntes fordra, att nämnde tjensteman,

hvars uppbördsmannaansvar och göromål mer än fördubblats i följd

af telefonväsendet, blefve i berörda häseende tillgodosedd på enahanda sätt

som hans vederlikar inom andra centrala embetsverk,'' såsom marinförvaltningen,

lotsstyrelsen och statskontoret.

Då genom det ifrågasatta ordnandet af telegrafstyrelsens personal behofvet

af ingeniörsbiträde inom styrelsen skulle blifva tillgodosedt, har

från statsförslaget uteslutits det derstädes för närvarande uppförda anslagsbeloppet

af 12,000 kronor till »arfvoden åt ingeniörer» för att i stället

användas såsom bidrag till aflönande af den under rubriken »linierna och

verkstaden» föreslagna personal.

Med förmälan, att allt sedan 1878 års omreglering af telegrafstyrelsens

personal och dess aflöningsförhållanden ett, förslagsanslag till »vikariatsersättning,

arfvoden till extra biträden och renskrifningskostnad» varit i

staten uppfördt med oförändradt belopp af 12,000 kronor, har styrelsen

vidare anfört, att detta anslag redan före telefonväsendets tillkomst visat

sig mer och mer otillräckligt i samma mån, som en förstärkning af den

extra biträdespersonalen inom styrelsens särskilda afdelningar påkallades

af telegrafnätets utveckling och telegrafkorrcspondensens tillväxt, samt att

efter telefonväsendets tillkomst och till följd af dess stora utveckling under

de tre senaste åren behofvet af extra biträden inom styrelsen i ännu högre

grad framträdt, så att till arfvoden åt dylik personal under samma tid

måst af telefonmedlen årligen i medeltal utbetalas ett belopp af omkring

9,000 kronor, deri ändock icke inberäknadt hvad som, enligt Kongl. Maj:ts

särskilda medgifvanden, af samma medel utgått såsom godtgörelse till den

adjungerade ledamoten samt den extra revisorn och den extra notarien

hos styrelsen.

Vid sådant förhållande och då äfven vikariatsersättningen, derest den

föreslagna tillökningen i den ordinarie personalen blefve bifallen, komme

att ökas med mer än 800 kronor, har styrelsen ansett, att ifrågavarande

förslagsanslag icke kunde för år 1895 beräknas lägre än till 20,000 kronor,

hvilket belopp fördenskull blifvit i statsförslaget upptaget.

Beträffande styrelsens vaktbetjente föreslås ingen förändring vare sig

till antal eller aflöningsförmåner.

I enlighet med hvad sålunda föreslagits rörande aflöningsstaten för sty
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

35

relsen år 1895, slutar denna del af utgiftsstaterna å en summa af 105,000

kronor, utvisande denna summa, då det på 1894 års stat upptagna men i

förslaget derifrån uteslutna anslag till arfvoden åt ingeniörer icke tages i

beräkning, en tillökning af 31,400 kronor i förhållande till motsvarande

belopp, 73,600 kronor, för innevarande år.

I afseende å ålderstilläggen för styrelsens personal ifrågasättes ingen

förändring.

2:o). Linierna och verkstaden.

Med afseende å de under denna nya rubrik i statsförslaget uppförda

anslag har telegrafstyrelsen till en början erinrat, hurusom styrelsen i skrifvelse

den 11 november 1892 med förslag till stater för telegrafverket under

år 1894 anfört beträffande särskildt den då begärda förhöjningen af anslaget

till arfvoden åt ingeniörer, att ej mindre genom den med början af år

1889 inträdda nedsättning i det inländska telegramportot och deraf föranledda

tillökning i telegrafkorrespondensen, än älven genom det telegrafverkets

stationspersonal pålagda arbete äfven med telefonledningars betjenande,

denna personals göromål så tilltagit i mängd, att den stationerna

från början åliggande närmaste tillsynen öfver telegraflinierna ej längre

kunde af dem på ett tillfredsställande sätt fullgöras, hvadan befattningen

dermed måst för dem väsentligt inskränkas och i stället i vidsträcktare

mån än förut öfvertagas af de särskildt förordnade ingeniörerna, äfvensom

att, till följd deraf och genom såväl de nya telegrafledningar, hvilka med

anledning af korrespondensens tillväxt upprättats och ytterligare erfordrades,

som ock de vidt omfattande telefonanläggningarna, hvilka till stor del

utfördes invid eller i omedelbart sammanhang med telegraflinierna, antalet

ingeniörer måst ökas, så att, då ännu ar 1888 endast fyra ingeniörer varit

såsom arbetschefer anstälde vid liniearbetena, antalet i slutet af år 1892

uppgått till sex och innan kort behöfde ytterligare förstärkas. Styrelsen

hade nemligen redan då funnit oundgängligt att, i den mån rikstelefonnätet

utvidgades, indela såväl detta som telegrafnätet uti flera, för bada

näten gemensamma områden eller distrikt, inom hvart och ett af hvilka

telegrafverkets alla liniearbeten (anläggning af nya telegraf- och telefonledningar

samt arbeten för underhåll af dessa och förut befintliga ledningar),

äfvensom inrättande af nya telegraf- och telefonstationer eller omredning

af förut varande sådana ombesörjdes af en på lämplig ort inom

distriktet bosatt ingeniör, hvilken äfven hade till åliggande att meddela

allmänheten erforderliga upplysningar.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Denna anordning hade, enligt hvad telegrafstyrelsen nu meddelar,

visat sig särdeles fördelaktig, och då rikstelefonnätet nyligen blifvit i norr

utsträckt till Sundsvall, Hernösand, Kramfors, Nyland och Sollefteå samt

under innevarande år erhölle ytterligare utsträckning till Östersund, föreslår

styrelsen, att denna för telegrafverket så vigtiga angelägenhet måtte

ordnas på det sätt, att verkets linier och ledningar delades i fem distrikt,

omfattande:

södra distriktet: Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Kronobergs

län, Hallands län söder om Varberg samt Kalmar läns södra landstingsområde

;

vestra distriktet: den öfriga delen af Hallands län, Göteborgs och Bohus

samt Elfsborgs, Skaraborgs och Vermlands län;

östra distriktet: Kalmar läns norra landstingsområde, Jönköpings,

Östergötlands och Gotlands län samt de delar af Södermanlands och

Stockholms län, hvilka ligga på längre afstånd från Stockholm än 70

kilometer;

mellersta distriktet: de delar af Södermanlands och Stockholms län,

hvilka ligga inom ett afstånd af 70 kilometer från Stockholm, samt Upsala,

Vestmanlands, Örebro, Kopparbergs och Gefleborgs län äfvensom Herjeådalen

af Jemtlands län; och

norra distriktet: den öfriga delen af Jemtlands län samt Vesternorrlands,

Vesterbottens och Norrbottens län.

För hvart och ett af dessa liniedistrikt erfordrades en ingeniör, hvilken

lämpligast syntes böra benämnas distriktsingeniör och hvilkens aflöning

—- med hänsyn ej mindre till de anspråk beträffande tekniska insigter

och skicklighet, som måste ställas på denne tjensteman, än äfven till den

sjelfständiga och särskildt i afseende på betydlig medelsuppbörd ansvarsfulla

verksamhet, som åt honom skulle anförtros — telegrafstyrelsen

ansåge böra bestämmas till 2,700 kronor i lön och 900 kronor i tjenstgöringspenningar,

eller tillhopa 3,600 kronor, jemte förmånen af ålderstillägg.

till belopp af 500 kronor efter fem år och ytterligare 500 kronor

efter tio år.

Derjemte, och i anseende till den stora omfattningen af de lokala telefonnäten

i. Stockholm och Göteborg, påkallades å hvartdera stället en ingeniör

till biträde åt dervarande stationsföreståndare. A doningen till hvardera

af desse ingeniörer har föreslagits till 2,250 kronor i lön och 750

kronor i tjenstgöringspenningar, eller tillhopa 3,000 kronor, jemte enahanda

förman af alderstillägg som för distriktsingeniör.

Slutligen har telegrafstyrelsen föreslagit, att linietjensteman vid telegrafverket

skulle vara skyldig att, efter telegrafstyrelsens bepröfvande,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

37

underkasta sig flyttning till stationsbefattning inom telegrafverket med bibehållande

af förut innehafvande aflöning.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen — under erinran, att de

af telegrafstyrelsen med afseende å anläggning och underhall af telegrafverkets

ledningar samt tillsyn å desamma sålunda föreslagna fem liniedistrikt

till sin utsträckning komine att sammanfalla å ena sidan med de fem inspektionsdistrikt,

i hvilka landet ur telegraf- och telefontrafikens synpunkt

skulle indelas, samt å andra sidan med de fem postdistrikten — betecknat

den härpå grundade organisativa anordningen såsom en af de vigtigaste

och för såväl telegrafverket som allmänheten betydelsefullaste förbättringarna

i den nya regleringen af detta verk. Med förmälan, att för närvarande

de fyra direktörerna för telegrafstationerna i Stockholm, Göteborg,

Malmö och Sundsvall kunde betraktas såsom chefer för hvar sitt inspektionsdistrikt

samt att med anställandet af en direktör jemväl vid Norrköpings

telegrafstation enligt förslaget ett nytt dylikt distrikt skulle tillkomma,

har° departementschefen, till närmare belysning af den inbördes begränsningen

af de särskilda distriktschefernas verksamhetsområden, å sid. 35 och

36 1 statsrådsprotokollet angifvit hufvuddragen af de uppgifter, som skulle

tillkomma distriktsingeniörerna och telegrafdirektörerna, de senare i deras

egenskap af chefer för hvar sitt inspektionsdistrikt.

Vidare har departementschefen påpekat, att det icke vore utan betydelse,

att linie- och inspektionsdistrikten inom telegrafverket till utsträckningen

sammanfölle med postdistrikten, då härigenom ökadt tillfälle till

samverkan mellan post- och telegrafmyndigheter kunde beredas och föreningen

af smärre post- och telegrafanstalter äfven i sin man underlättas.

Beträffande frågan om de föreslagna distriktsingeniörernas uppförande

å ordinarie stat, har departementschefen anfört, att blott härigenom kunde

vinnas den kontinuitet i ingeniörspersonalen, som med afseende å de

nämnda tjensteman tillkommande göromål, särskild! hvad anginge underhållsarbetena,

vore af synnerlig betydelse. Under årens lopp komme naturligtvis,

fortsätter departementschefen, den del af distriktsingeniörernas verksamhetsområde,

som afsåge anläggning af nya ledningar, att väsentligen

inskränkas, men å andra sidan komme, i den man ledningarna tillökades,

arbetet för tillsyn å och underhåll al desamma att i hög grad ökas. hör

en rationel skötsel af det vidsträckta telegraf- och telefonnätet fordrades,

att detsamma i sin helhet städse underhölles i fullgodt skick, så att t. ex.

total ombyggnad af ett lokalt telefonnät ej behöfde ega rum. Da redan

år 1895 omkring 15,000 kilometer ledningar beräknades komma att förefinnas

i hvarje liniedistrikt, insåges lätteligen, att underhållet af detta nät

komme att kräfva fullt ut lika mycket, om ej mera, arbete och omtanke,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

än som måste nedläggas på anläggningen af nya ledningar; och ansåge

departementschefen på grund häraf, att de ifrågasatta distriktsingeniörsbefattningarna

allt framgent skulle blifva erforderliga.

Med afseende å hvad departementschefen i öfrigt anfört i denna fråga,

tillåter sig utskottet att hänvisa till sid. 37 och 38 i statsrådsprotokollet.

Telegrafstyrelsen har vidare föreslagit, att föreståndaren för telegrafverkets

verkstad måtte å stat uppföras under benämningen ingeniör och

verkstadsföreståndare samt med aflöning till belopp af 3,000 kronor i lön

och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar eller tillhopa 4,500 kronor jemte

enahanda förmån af ålderstillägg, som blifvit föreslagen för de sju linietjenstemännen.

T afseende å detta förslag har telegrafstyrelsen erinrat, hurusom styrelsen

i sin berättelse för år 189 L bland annat omförmält, att, i samma mån

som statens telefonverksamhet utvecklats och till följd deraf antalet elektriska

apparater, som kommit under telegrafverkets vård, betydligt ökats, verkets

behof af egen verkstad, i främsta rummet afsedd för materielens underhåll,

mer och mer framträdt; att fördelarna för telegrafverket af att hafva sin

egen verkstad vore flera och i främsta rummet den, att reparationsarbetena,

hvilka vore svåra och delvis omöjliga att kontrollera i afseende på

kostnaden, då de utfördes på enskilda verkstäder, blefve billigare samt derjemte

utförda under verkets omedelbara uppsigt; att telegrafverket blefve

oberoende af främmande verkstäder beträffande reparationsarbetena, hvilket

vore af stor vigt, enär dessa ofta nog måste ske hastigt och städse vara

färdiga till bestämd tid; att till dessa fördelar ytterligare komme, att styrelsen

sattes i tillfälle att låta utföra sådana försök och experiment, som

vore behöfliga för att kunna följa telegraf- och telefonteknikens snabba

utveckling; samt att på dessa och i öfrigt anförda skäl, styrelsen hade till

verkstadslägenheter låtit omändra såväl nedra botten som våningarna en

och två trappor upp i det telegrafverket tillhöriga huset n:o 6 vid Stora

Fiskaregränden å Södermalm i hufvudstaden och att verkstaden under

året fått sin särskilde föreståndare.

Rörande utvecklingen- af detta företag hade telegrafstyrelsen i sin berättelse

för år 1892 bland annat meddelat, att till verkstadens disposition

upplåtits hela nyss nämnda egendom, med undantag endast af två

rum och ett kök; att värdet af verkstadens inventarier och inredning ökats

till sammanlagdt 35,000 kronor i rundt tal; att tillverkningsvärdet uppgått

jemväl i rundt tal till 73,000 kronor; att, sedan alla omkostnader för verkstadsdriften,

deri lokalhyra äfven inberäknad, blifvit frånräknade, de debiterade

prisen varit omkring 20 å 25 procent billigare än vid inköp från

enskilda verkstäder; att den vinst, som härigenom tillskyndats telegraf
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

39

verket, sålunda kunde beräknas till omkring 14,000 kronor; samt att, da

vid verkstaden enligt bokslutet uppstått en direkt arbetsvinst af omkring

6.000 kronor, verkstaden således under år 1892 föranledt en minskad kassautgift

till belopp af omkring 20,000 kronor.

För år 1895 beräknade telegrafstyrelsen, att verkstadsarbetarnes antal

skulle komma att ökas till omkring 100 samt tillverkningsvärdet till minst

150.000 kronor.

För egen del har departementschefen i förevarande ämne anfört, att

någon minskning i arbetena vid verkstaden icke syntes komma att inträda

såsom följd af en blifvande nedgång i telegrafverkets nybyggnadsverksamhet,

Utom det, att med det alltjemt ökade antalet apparater af alla slag

reparationsarbeten i växande omfång måste förekomma, föranledde nemligen

de ständigt ökade krafven på förbättringar af materielen samt de

snabbt på hvarandra följande upptäckterna på det elektrotekniska området

beliofvet af ofta återkommande förändring af äldre materiel och tillverkning

af ny sådan.

Beträffande de åligganden, som tillkomme verkstadens föreståndare,

framhåller departementschefen, att denne skulle sjelfständigt sköta samt

ansvara för verkstaden. Han vore sålunda ansvarig för att verkstaden

drefves på ett fullt tidsenligt sätt, samt att de utförda arbetena vore

af fullgod beskaffenhet och icke dyrare än motsvarande arbeten från

andra verkstäder. Derjemte ålåge honom att omhånderhafva verkstadens

ekonomiska förvaltning jemte tillhörande bokföring, att ombesörja inköp

af behöfliga materialier äfvensom att anskaffa alla erforderliga inventarier,

såsom verktyg och maskiner m. m.

I öfverensstämmelse med ofvan anförda framställningar har telegrafstyrelsen

i statsförslaget under rubriken Minierna och verkstaden» upptagit

den normala aflöningen för 5 distriktsingeniörer å 3,600 kronor med

18.000 kronor, för 2 ingeniörer å 3,000 kronor med 6,000 kronor och för

1 ingeniör och verkstadsföreståndare med 4,500 kronor. Summan å denna

del af aflöningsstaten uppgår alltså till 28,500 kronor, eller, om härvid

blott linieingeniörspersonalen tages i betraktande, dubbla beloppet af det

med 12,000 kronor i 1894 års stat för »styrelsen» upptagna, ensamt.af

telegrafmedel utgående anslag till »arfvoden åt ingeniörer»; och bör, enligt

hvad styrelsen påpekat, härvid tillika bemärkas, att dessa ingeniörer dessutom

åtnjutit godtgörelse dels af behållen del af egen assistentaflöning och

dels med erforderligt fyllnadsbelopp af telefonmedel.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

3:o). Stationerna.

Telegrafstyrelsen har beträffande hithörande anslag uti ifrågavarande

skrifvelse erinrat, hurusom hela den ordinarie stationspersonalen, utan åtskilnad

mellan föreståndarne och tjenstemännen vid de stationer, der tjenstgöringen

icke kunde ombesörjas af föreståndaren ensam, vore med sina

löner och tjenstgöringspenningar i staten för år 1894 upptagen sålunda:

Kronor.

4 direktörer å 4,000 kronor ................ 16,000

29 kommissarier af l:a klassen å 3,000 kronor............................... 87,000

24 kommissarier af 2:a klassen å 2,700 » 64,800

13 kommissarier af 3:e klassen ä 2,400 » 31,200

102 assistenter å 1,600 kronor............................................................ 163,200

210 telegraiister å 900 > ..................................................... 189,000

eller med tillhopa 551,200.

Denna personal egde dessutom att, under de i kongl. brefvet den 1

september 1882 stadgade vilkor, åtnjuta två ålderstillägg, utgående det

första efter 5 och det andra efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring inom

graden till följande belopp hvardera gången, nemligen:

för direktör och kommissarie af l:a klassen ................................. Kr. 500

» kommissarie af 2:a klassen................................................................ » 400

» kommissarie af 3:e klassen ......................................................... » 300

» assistent........................ » 200

» telegrafist.......................................................................................... » 100,

hvarjemte assistenter och telegraiister egde att efter 15 års väl vitsordad

tjenstgöring ytterligare uppbära ett tredje ålderstillägg till samma belopp

och under enahanda vilkor som hvartdera af de två föregående ålderstilläggen.

En ytterligare aflöningsförmån under form af hushyreersättning vore

i staten under rubriken »särskilda anslag» upptagen med 1,000 kronor åt

direktören i Stockholm samt, med 600 kronor för hvardera, åt direktören

i Göteborg och kommissarien (kontrollören) i Köpenhamn, men denna förmån

toges icke i beräkning vid pensioneringen af desse tjensteman, likasom

icke heller det särskilda arfvode, 500 kronor, som af direktören i

Stockholm sedan längre tid tillbaka åtnjötes för inseendet öfver den meteorologiska

telegramvexlingen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

41

Äfven några andra stationsföreståndare, nemligen de i Falun, Göteborg,

Haparanda, Hernösand, Karlshamn, Karlstad och Visby, uppbure hvardera

ett årligt belopp af 150 kronor för verkställande af dagliga meteorologiska

observationer, hvilken godtgörelse nu skulle komma att upphöra.

Vid uppgörandet af det föreliggande underdåniga förslaget till utgiftsstater

för år 1895 hade, enligt hvad i skrifvelsen vidare anföres, telegrafstyrelsen

beträffande stationspersonalen utgått från den synpunkt, att föreståndareplatsema

borde särskiljas från biträdesbefattningarna och att aflöningsförinånerna

för innehafvarne af de förra borde så afpassas, att de

utgjörde skälig ersättning icke blott för den hittills varande telegraftjensten

i dess ursprungliga bemärkelse, utan äfven för de göromål, som på flertalet

af telegrafverkets stationer numera förekomme i följd af telefonväsendet.

Af detta skäl hade samtliga stationerna, med hänsyn dels till göromålens

omfattning samt till medelsuppbördens storlek och det deraf betingade

ansvar för stationernas föreståndare, dels, oberoende deraf, till

vissa stationers läge inom telegraf- och telefonnätet samt deraf beroende

vigt och betydelse i tekniskt afseende, dels ock till dessa omständigheter

gemensamt, blifvit delade, på sätt statsförslaget närmare utvisade, i nio

särskilda klasser med föreståndarnes tjenstegrader och normala aflöningsförmåner

— dessa omfattande tre fjerdedelar i lön och en fjerdedel i tjenstgöringspenningar

— upptagna sålunda:

l:a klassen: Kronor.

2 direktörer med 5,500 kronor hvardera ........„...................... 11,000

2:a klassen:

4 direktörer med 5,000 » » 20,000

3:e klassen:

2 kommissarier med 3,600 » » 7,200

4:e klassen:

9 kommissarier med 3,300 » » 29,700

5:e klassen:

14 kommissarier med 3,000 » » 42,000

6:e klassen:

18 kommissarier med 2,700 » » 48,600

7:e klassen:

9 kommissarier med 2,400 J » 21,600

Transport 180,100

6

Bih. till Riksd. Prot. 1884. 4 Sami. 1 Afd. G Häft..

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Kronor.

Transport 180,100

8:e klassen:

20 telegrafister med 1,100 kronor hvardera ............................... 22,000

9:e klassen:

80 telegrafister med 900 » » ............................. 72,000

Tillhopa 274,100.

T afseende på denna del af stationspersonalen har styrelsen till en

början anfört, att direktörernas antal, hvilket nu utgjorde allenast fyra,

ökats till sex på grund deraf, dels att inseendet öfver Stockholms centraltelefonstation

(»teiefonafdelningen» å Stockholms station) och åliggandet

för dess föreståndare att reglera den interurbana telefonkorrespondensen

inom hela riket icke läte sig förena med föreståndarebefattningen vid

centraltelegrafstationen (»telegrafadelningen») dersammastädes, hvilken senare

stations föreståndare åter hade att öfvervaka och ordna telegrafkorrespondensen

inom landet, hvarför den förra stationens föreståndare,

som nu kallades telefoninspektör och åtnjöte arfvode till belopp af 5,000

kronor, upptagits såsom direktör af 2:a stationsldassen, dels ock att den

för Norrköpings station föreslagne direktör af nämnda klass betingades af

nödvändigheten att omreglera de nuvarande telegrafdirektörernas inspektionsområden

på det sätt, att ett nytt sådant område bildades med en direktör

af 2:a klassen i Norrköping.

Telegrafstyrelsen har härefter, hufvudsakligen med stöd af de årliga

uppbördssummorna vid de föreslagna direktörsstationerna, motiverat klassindelningen

af der anstälde föreståndare. Då emellertid åtskilliga af dessa

uppbördssummor genom misstag i skrifvelsen lära upptagits till lägre belopp,

än de i sjelfva verket utgjort, har utskottet begärt och från styrelsens

chef erhållit uppgift å telegraf- och telefonmedelsuppbörden under

tiden den Vin 1892—den 1 /in 1893 vid telegrafverkets stationer af de atta

högsta klasserna; och får utskottet vid detta utlåtande foga berörda uppgift

(bil. II), som meddelar rättelse i förenämnda afseende.

Med förmälan att till grund för klassificeringen af telegrafstationerna

vid föregående regleringar lagts dels antalet expedierade eller kontrollerade

telegrammer, dels uppbörden af telegramafgifter, har styrelsen vidare anfört

att, sedan telefonväsendet numera införlifvats med telegrafrörelsen, läte det sig

icke vidare göra att efter expeditionsantalet bestämma den klass, till hvilken

en station borde höra, enär expeditionerna af telegrammer och telefonsamtal

icke vore så likartade, att de kunde sammanräknas, och i allt fall

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

43

en sådan sammanräkning icke skulle utgöra något tillförlitligt mått särskildt

på vederbörande stationsföreståndares arbete och ansvar. Deremot

ansåge telegrafstyrelsen, att den sammanlagda uppbörden af telegraf- och

telefonmedel kunde utgöra en säkrare ledning för omdömet, helst telefonmedelsuppbörden

vore ganska besvärlig i synnerhet beträffande samtalsafgifterna,

hvilka endast undantagsvis erlades kontant utan till allra största

delen blefve föremål för debitering efteråt. Enligt denna grund hade de

stationer, hvilkas föreståndare hade lägre än direktörs grad, indelats så
-

lunda:

3:e klassen station med årlig uppbörd af minst .................. 60,000 kronor,

4:e » » » » » » 30,000

intill 60,000 »

5:e » » » » » » 18,000

intill 30,000 »

6:e » » » » » » 10,000

intill 18,000 »

7:e » » » kommissarier såsom föreståndare och

lägre uppbörd än.............................. 10,000 »

8:e » » » telegrafist såsom föreståndare och

en uppbörd af minst .............. 5,000 kronor samt

9:e » » * d:o och lägre uppbörd än ........ 5,000 »

o #

A sid. 20—23 i skrifvelsen har styrelsen med hänsyn till storleken

af föreståndarnes uppbörd och den dem tillkommande aflöning

anstalt en jemförelse mellan den nu ifrågasatta klassificeringen af stationerna

och den, som gälde närmast innan statens telefonanläggningar togo

sin böljan, samt vidare redogjort, huru med tillämpning af de föreslagna

grunderna förändringar skulle vid vissa stationer inträda i aflöningarna

för der anstälde föreståndare; och tillåter sig utskottet att till denna styrelsens

framställning hänvisa.

Den biträdande stationspersonalen är i statsförslaget särskildt upptagen

sålunda:

Kronor.

2 kommissarier, hvardera med

4 d:o » »

9 d:o » »

100 assistenter » »

141 telegrafiste r » »

86 d:o » »

3,300

3,000

2,700

1,600

900

700

kronor

normal aflöning

6,600

12,000

24,300

160,000

126,900

60,200

Tillhopa 390,000.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I afseende å denna del af stationspersonalen har styrelsen hufvudsakligen

anfört: att aflöningen för de båda främst omnämnde kommissarierne

i Stockholm (telegrafafdelningen) och i Göteborg blifvit från 3,000

kronor till 3,300 kronor eller med 300 kronor för den förre samt från

2,700 kronor likaledes till 3,300 kronor eller med 600 kronor för den senare

ökad på den grund, att desse tjensteman närmast skulle biträda der

varande direktörer och utan särskild ersättning inträda i deras ställe, då

de till följd af inspektionsförrättningar eller af annan anledning vore hindrade

att sjelf ve bestrida sina föreståndarebefattningar; att aflöningen för

en kommissarie å hvardera af stationerna Malmö och Sundsvall föreslagits

att från 2,700 kronor till 3,000 kronor eller med 300 kronor förhöjas af

samma skäl, som nyss nämnts beträffande de båda kommissarierne i Stockholm

och Göteborg; att af de 9 kommissarier, som vore upptagna med

2,700 kronor hvardera, endast den i Norrköping tillkommit såsom närmaste

nian till den der föreslagne direktör, hvaremot de öfrige åtta kommissarierne

redan förut vore befintlige; att assistenternes antal ansetts

kunna minskas från 102 till 100; att, om från det i 1894 års stat upptagna^

antal af 210 telegrafister afräknades de 100 ofvan såsom stationsförestandare

upptagna, antalet af de biträdande telegrafister, hvilkas nuvarande

aflöning utgjorde 900 kronor för hvardera, ökats från 110 till

141 eller med 31; att de 86 nya telegrafister, hvilka upptagits med lägre

aflöning till belopp af endast 700 kronor för hvardera, vore afsedda att

betjena de interurbana telefonledningarna, samt slutligen att häraf framginge,

dels att extra personal fortfarande måste till en del användas för

betjenande af de interurbana telefonledningarna och dels att alldeles ingen

ordinarie biträdespersonal för närvarande ifrågasattes för ombesörjande af

hela den för lokaltelefoneringen erforderliga vexling.

Sammanfattas slutbeloppen af den för stationspersonalen sålunda föreslagna

aflöning, utgörande för föreståndarne 274,000 kronor och för de

biträdande 390,000 kronor, uppgår summan af aflöningar under rubriken

»stationerna» till 664,100 kronor.

Beträffande ålderstilläggen åt stationspersonalen framgår af statsförslaget,

att desamma skulle för direktörer, kommissarier med 3,000 kronor

och derutöfver, kommissarier med lägre normal aflöning än sagda belopp

samt telegrafister utgå med samma belopp och på enahanda sätt som för

närvarande, men att den förändring vidtagits beträffande assistenterne, att

deras ålderstillägg skulle, liksom för kommissarierne af den lägsta lönegraden,

utgå med 300 kronor efter 5 år och med ytterligare 300 efter 10

ar. Sistnämnda förändring har styrelsen ansett vara desto mera öfverensstämmande

med billighet, som postexpeditör af 2:a graden, med samma

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

45

normala aflöning som telegrafassistent, eller 1,600 kronor, erhållit alderstillägg

med 400 kronor efter 5 år och med ytterligare 400 kronor efter

10 år.

4:o). Särskilda anslag.

Enligt hvad styrelsen erinrat, äro under denna rubrik i 1894 ars stat

förslagsvis uppförda ålderstillägg åt styrelsens personal 7,400 kronor och

åt stationspersonalen 90,000 kronor. Då någon dylik aflöningsförman icke

kunde under år 1895 ifrågakomma för den nya personal, som å staten

för samma år blefve uppförd, har styrelsen inskränkt sig till att i förslagen

sammanföra båda beloppen och afrunda summan till 100,000 kronor.

Å anslaget till arfvoden för extra biträden och vikariat vid stationerna,

hvilket anslag för närvarande är uppfördt till förslagsvis 100,000 kronor,

har föreslagits en ökning med 175,000 kronor eller till 27 5,000 kronor.

Till stöd för denna förhöjning har styrelsen anfört, att ifrågavarande, endast

för telegrafgöromål afsedda anslag under åren 1892 och 1893 visat

sig understiga behofvet med omkring 25,000 kronor, samt att till aflöning

åt den af mer än 300 individer bestående extra biträdespersonalen för

handläggning af telefongöromål erfordrades minst 150,000 kronor, hvilket

belopp, enligt hvad till statsrådsprotokollet meddelats, redan nu utginge

för detta ändamål.

Förslagsanslaget till arfvoden åt vaktmästare och telegrambärare vid

stationerna har styrelsen ansett böra för år 1895 höjas med 25,000 kronor

eller till 125,000 kronor.

Husliyresersättningen till kommissarien-kontrollören i Köpenhamn, 600

kronor, och anslaget till telegrafverkets undervisningsanstalter, 12,500 kronor,

äro i statsförslaget upptagna utan förändring, hvaremot, på sätt ofvan

blifvit antydt, de likartade ersättningsbeloppen till förestandarne för telegrafstationerna

i Stockholm och Göteborg blifvit uteslutna pa grund af

den för desse tjensteman föreslagna tillökning i deras fasta aflöning.

Under ifrågavarande rubrik är till sist äfven upptaget ett förslagsanslag

af 25,000 kronor för beredande åt en del af stationspersonalen af

tjenstledighet utan aflöning saf drag.

Då '' departementschefen i sammanhang med frågan om kostnadsfri

semester för tjenstemännen vid postanstalterna och under jemförelse med

de i fråga om sådan semester af generalpoststyrelsen föreslagna bestämmelser

redogjort för telegrafstyrelsens förslag i denna del, får utskottet, som å

sid. 13 och 14 i detta utlåtande meddelat denna departementschefens redogörelse,

nu dit hänvisa. Vid föredragningen af telegrafstyrelsens skrifvelse

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

har departementschefen tillstyrkt bifall till styrelsens förslag i denna punkt,

dock med den erinran att, då den ifrågavarande förmånen skulle kunna

tillgodokomma tjensteman icke blott vid telegrafverkets stationer, utan äfven

vid verkets linier och verkstad, anslagets rubrik syntes departementschefen

böra undergå sådan ändring, att ordet »stationspersonalen» utbyttes

mot »personalen vid telegrafverkets lokalförvaltningar».

Slutsumman å de sålunda upptagna »särskilda anslagen» uppgår till

538,100 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen meddelat följande

jemförelse mellan telegrafverkets aflöningsstat för innevarande år och den

af departementschefen tillstyrkta för år 1895:

Aflönings- staten för

år 1894.

Förslaget till

samma stat

för år 1895.

Ökning

år 1895.

Styrelsen ............................

Linierna och verkstaden ...

Stationerna .......................

Särskilda anslag ................

Kronor.

85,600

551,200

315,100

Kronor.

105,000

28,500

664.100

538.100

Kronor.

19,400

28,500

112,900

223,000

Summa

951,900

1,335,700

383,800

Sistnämnda belopp 383,800 kronor, utgörande ökningen för år 1895,

betecknade visserligen, yttrar departementschefen, vid jemförelse med summan

af den nu gällande, endast för det egentliga telegrafväsendet gällande

aflöningsstaten, en icke ringa tillväxt i staten, men beloppet angåfve naturligtvis

ingalunda en motsvarande ökning i statsutgift. Då, enligt hvad

telegrafstyrelsen i sin skrifvelse af den 28 sistlidne november meddelat,

de af telefonmedel bestridda aflöningsbelopp beräknats för år 1893 uppgå

till omkring 360,000 kronor, utgjorde den verkliga ökningen ungefär

23,800 kronor. Denna ökning berodde icke af tillkomsten af telefonväsendet,

hvarför kostnaderna fastmera kunnat genom deras uppförande på

ordinarie stat något nedbringas, utan hufvudsakligen af den för teleqraftrafiken

nödiga höjning med 25,000 kronor i anslaget till extra biträden

och vikariat vid stationerna samt af det nya anslaget å enahanda belopp

för beredande åt en del af personalen vid telegrafverkets lokalförvaltningar

af tjenstledighet utan aflöningsafdrag.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

47

B. Öfvergångsaflöningsstaten.

Uti omförmälda skrifvelse har telegrafstyrelsen anmält, att, enär den

å denna stat för år 1894 med 500 kronor upptagne telegrafisten U A.

Forssander under samma år komme att uppnå pensionsåldern och ur tjensten

afgå, nämnda belopp kunnat ur staten uteslutas, äfvensom att det a

förevarande stat för genomförande af den med år 1888 inträdda förändring

af vissa telegrafistbefattningar uppförda anslag å 3,800 kronor, att utgå till

nitton f. d. förste telegrafister med 200 kronor åt hvarje, kunde nedsättas

med 600 kronor eller till 3,200 kronor.

Vidare har telegrafstyrelsen hemstält, att fyra kommissarier och fyra

telegrafister, hvilka genom den föreslagna regleringen skulle komma att,

utan befordran till högre aflönad befattning, gå i mistning af sina nu innehafvande

arfvoden för telefontjenst, måtte varda på öfvergangsstat för ar

1895 uppförda till åtnjutande af motsvarande belopp, sammanlagdt 1,250

kronor, att minskas eiler helt och hållet upphöra, i den mån deras innehafvare

kunna erhålla ökad normal aflöning.

Med afseende å motiveringen af de sålunda föreslagna ändringarna

hänvisar utskottet till sid. 33 och 34 i skrifvelsen.

Uå styrelsen vidare bibehållit det till förre kommissarien W. H.

Lagerheim utgående belopp af 800 kronor, skulle enligt förslaget hela summan

å öfvergångsaflöningsstaten uppgå till 5,250 kronor, utvisande en ökning

under denna rubrik i 1894 års stat med 150 kronor.

C. Pensions- och understödsstaten.

I denna stat ifrågasättes ingen annan förändring än den, som i afseende

på telegrafverkets bidrag till dess pensionsinrättning samt enke- och

pupillkassa påkallades af de i följd af telefonväsendets tillkomst föreslagna

nya tjenster och förhöjda aflöningsbelopp för redan befintliga sådana. I

berörda afseende har telegrafstyrelsen hemstält:

ntt såsom bidrag till pensionsinrättningen måtte, jemte nu stadgade

fem procent å den för året till 1,370,000 kronor beräknade telegramportoinkomst

eller förslagsvis 68,500 kronor, upptagas en och en half procent

af de för året till 1,500,000 kronor beräknade telefonabonnements- och

samtalsafgifter med förslagsvis 22,500 kronor; samt

att bidraget till telegrafverkets enke- och pupillkassa måtte ökas med

1,000 kronor från 5,000 kronor till 6,000 kronor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Departementschefen, som å sid. 43—45 i statsrådsprotokollet lemnat

en öfversigt af de hufvudgrunder, som gälla för pensioneringen från de

ifrågavarande pensionsanstalterna, har härefter yttrat, att enligt den tillstyrkta

aflöningsstaten skulle 134 nya tjenster å ordinarie stat tillkomma

och aflöningen förhöjas för 30 förut varande. Innehafvande af dessa befattningar

måste i förhållande till sina nya eller förhöjda aflöningar beredas

pensionsrätt, och detta borde tydligen ske derigenom, att åt dem

bereddes delaktighet i telegrafverkets pensionsinrättningar under enahanda

vilkor som deras vederlikar. I fråga om pensionsrätt och afgiftsskyldighet

blefve ock genom de nya tjensternas eller förhöjda aflöningarnas uppförande

å staten bestämmelserna i pensionsreglementena utan vidare tilllämpliga

å de ifrågavarande tjensteinnehafvarnc. I fråga om de tillskott,

hvarmed telegrafverket ansetts böra bidraga till pensionsanstalterna, inträdde

deremot förändrade förhållanden, och har departementschefen i sådant

hänseende hänvisat till den af telegrafstyrelsen i ämnet lemnade utredning.

Med anledning häraf vill utskottet från telegrafstyrelsens skrifvelse

meddela, att direktionen öfver telegrafverkets pensionsinrättning samt enkeoch

pupillkassa uti skrifvelse till styrelsen af den 20 november 1893 i

detta ämne hufvudsakligast anfört:

att direktionen, efter att från telegrafstyrelsens administrativa byrå

hafva erhållit erforderliga upplysningar rörande styrelsens förslag till

aflöningsstat för år 1895, låtit verkställa uträkningar å de nya bidrag af

statsmedel, livilka i anledning af de förökade aflöningsbeloppen borde utgå

till pensionsinrättningen samt till enke- och pupillkassan; att vid dessa

beräkningar, hvad först beträffade pensionsinrättningen, tillämpats samma

grunder, som förut följts vid pensionsinrättningens bildande samt vid de

fondräkningar, som tid efter annan vidtagits till utrönande af inrättningens

ekonomiska ställning; att under antagande att frågan nu gähle endast bestämmande

af ett visst årligt bidrag och icke beräkning af något särskildt

retroaktivkapital för de tjensteman, livilka vid mer eller mindre framskriden

ålder komme att befordras till nya tjenster eller högre aflöning, någon

kapitalisering af de särskilda bidragsbeloppen icke hade egt rum; att

den enligt angifna grunder gjorda beräkningen förutsatte, att de tjensteman,

som första gången enligt den nya staten utnämndes eller erhölle förhöjd

aflöning, sjelfve ej skulle utöfver de vanliga befordringsafgifterna,

der sådana borde utgå, behöfva till pensionsinrättningen betala några retroaktivafgifter,

utan att dessa skulle få innefattas i det från statsverket utgående

bidraget; att det erforderliga statsbidraget till pensionsinrättningen,

beräknadt att förslå till pensionsförhöjning jemväl för de nuvarande direktörerna,

af hvilka två skulle erhålla rätt till sådan förhöjning endast ett

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

49

eller två år före pensionsålderns inträdande, uppginge till 23,054 kronor

88 öre för år; att, sedan desse äldre tjensteman afgått, det årliga behofvet

af statsbidrag, under förutsättning att nya tjenster icke under tiden tillkommit,

sjönke till 18,278 kronor 76 öre; att dessa belopp temligen nära

öfverensstämde med det, som nu, efter beräkning af 112 procent af telegramportoinkomsten,

för all framtid utginge till pensionsinrättningen, ity

att 1 V2 procent af den för år 1895 till 1,500,000 kronor beräknade telefoninedelsinkomsten

uppginge till 22,500 kronor; att direktionen både den

uppfattning, att ett statsbidrag af ifrågavarande beskaffenhet städse borde

vara stäldt i procentförhållande till den statsinkomst, med hvilken det

hade sammanhang, för att sålunda kunna motsvara personalens efter hand

erforderliga tillökning; att direktionen fördenskull ansåge, att det statsbidrag

till pensionsinrättningen, hvilket erfordrades i anledning af de genom

telefonväsendet tillkommande nya eller till förhöjd aflöning föreslagna

tjenster, borde bestämmas till en och en half procent af telegrafverkets inkomst

af abonnements- och samtalsafgifter; samt, hvad anginge enke- och

pupillkassan, att, ehuruväl telegrafverkets nuvarande bidrag till denna

kassa, hvilket bidrag ursprungligen varit afsedt att betäcka den andel af

enkors och barns pensionering, som utginge med ett konstant belopp, utan

hänsyn till delegarnes aflöning eller egna afgifter, visat sig för detta ändamål

otillräckligt, i det att den konstanta andelen af de från kassan utgående

pensioner redan nu utgjorde 8,550 kronor för år, direktionen likväl

ansåge, att ingen annan utgångspunkt kunde tagas för bestämmandet

af det nya bidraget, än att, med ledning af utgiftsstaterna för åren 1894

och 1895, proportionera detsamma efter den aflöningsförhöjning, som för

den manliga personalen skulle tillkomma; och att, då aflöningen för

nämnda personal uppginge för år 1894 till 423,000 kronor och för år

1895 föreslagits till 496,500 kronor, det nuvarande statsbidraget 5,000 kronor,

borde ökas med 857 kronor eller i rundt tal med 1,000 kronor, så

att enke- och pupillkassan erhölle 6,000 kronor i årligt bidrag af telegrafverkets

medel.

I fråga om bidraget till telegrafverkets pensionsinrättning har departementschefen

anfört att, då pensionsinrättningen år 1874 bildades, bestämdes,

att telegrafverket skulle till inrättningen lemna ett ständigt bidrag till

årligt belopp, motsvarande 1 V2 procent af telegramportoinkomsten. Men

derutöfver bidroge telegrafverket med ett ytterligare årligt anslag. Vid

pensionsinrättningens bildande hade det nemligen ansetts med billighet

och rättvisa förenadt, att den dåvarande telegrafpersonalen finge sina retroaktivafgifter

utan ersättning af telegrafverkets medel. Beloppet af dessa

retroaktivafgifter uträknades och kapitaliserades, hvarefter medel till för
Bih.

till Rikscl. Prot. 18.94. 4 Sami. 1 Afd. G Hdft. 1

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

rättning och amortering af det sålunda kapitaliserade beloppet anvisades

af 1874 års Riksdag i form af ett bidrag af 3 Va procent af telegrafverkets

behållna portoinkomst. Denna retroaktivafgift motsvarade hvad hvarje

delegare efter sin då innehafvande grad skulle, derest pensionsinrättningen

varit i verksamhet allt sedan delegaren trädde i tjenst, hafva erlagt intill

ingången af år 1875, då delegaren sjelf började erlägga afgifter, jemte

räntor och arfsvinst derå. De retroaktivafgifter åter, som blefve en följd

deraf, att en tjensteman eljest blefve delegare i kassan vid högre ålder

än 25 år, ålåge enligt reglementet honom sjelf att betala.

Då nu ett större antal nya tjenster vore föreslagna att uppföras å

ordinarie stat och aflöningen för åtskilliga andra tjenster förhöjas, syntes

departementschefen intet tvifvel böra råda derom, att telegrafverkets bidrag

till personalens pensionerande borde lämpas efter de ökade förbindelser,

som sålunda skulle uppstå för pensionsinrättningen och detta jemväl

så, att telegrafverket, i likhet med hvad som skedde vid inrättningens

bildande, öfvertoge inbetalningen af de retroaktivafgifter, hvilka genast vid

tillträdet af de nya eller förhöjda aflöningarna drabbade vederbörande delegare.

Den sålunda erforderliga ökningen i telegrafverkets bidrag kunde

emellertid icke bestämmas till samma procenttal af telefonmedelsinkomsten,

som tillförene blifvit faststäld att utgå af telegramportomedlen, enär

den i sadant fall skulle blifva vida högre, än beliofvet kräfde, utan syntes

densamma i enlighet med de beräkningar, som innefattades i telegrafstyrelsens

skrifvelse, böra sättas till 1 Va procent af den för hvarje år beräknade

inkomsten af telefonabonnements- och samtalsafgifter.

I sammanhang med denna fråga har departementschefen fäst uppmärksamheten

derå, att den af Kongl. Maj:t för utredande af civilstatens

pensionsinrättnings ställning och behof m. m. förordnade komité i det

närmaste fullbordat sina arbeten, och att såsom resultat deraf vore att

motse ett omfattande förslag till nydanande af hela det civila pensionsväsendet.

Vid sådant förhållande och då således kunde antagas, att inom

den närmaste framtiden frågan om en fullständig förändring af detta pensionsväsende

komme på dagordningen, syntes det icke vara lämpligt att

för framtiden binda telegrafverket vid ett 0visst årligt bidrag till pensionsinrättningen

utöfver det redan stadgade. A andra sidan utgjorde åter

beredandet af pensionsrätt åt den nya telegrafpersonalen utan tvifvel en

nödvändig förutsättning för telefonväsendets ur många synpunkter önskvärda

öfverförande på ordinarie stat. Dessa båda hänsyn syntes departementschefen

lämpligen kunna förmedlas sålunda, att telegrafverket endast

tills vidare åtoge sig att till pensionsinrättningen lemna det ifrågasatta bidraget

af 1 Va procent å telefonmedelsinkomsten samt att hvar och en,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

51

som tillträdde aflöning å ny stat, förpligtades att underkasta sig de förändrade

bestämmelser, som i fråga om pensionsrätt framdeles kunde varda

meddelade. Blefve sedan pensionsväsendet fotadt på nya grunder, komme

intet hinder att möta för dessas omedelbara tillämpande på den nu ifrågavarande

personalen.

Enahanda bestämmelser som de nu i fråga om det nya bidraget till

pensionsinrättningen föreslagna ansåge departementschefen äfven böra meddelas

beträffande det föreslagna förhöjda bidraget till enke- oah pupillkassan.

Med de sålunda förordade förändringarna komme pensions- och understödsstatens

slutsumma för år 1S95 att växa med 23,500 kronor från

112,320 kronor till 135,820 kronor.

D. Omkostnadsstaten.

I afseende å denna stat, som hittills varit uppförd under benämning

»u nd c r h alls staten», har telegrafstyrelsen hemstält,

att följande under denna stat uppförda förslagsanslag måtte höjas,

nemligen

anslaget till liniernas öfvervakande och underhåll med 225,000 kronor från

100.000 kronor till 325,000 kronor;

» » underhåll af telegrafverkets fastigheter med 8,000 kronor från

2.000 kronor till 10,000 kronor;

» » resekostnads- och traktamentsersättning ar med 10,000 kronor

från 10,000 kronor till 20,000 kronor;

» » inventariers inköp och underhåll med 65,000 kronor från

35.000 kronor till 100,000 kronor;

» » böcker, kartor, tryckningskostnad, blanketter, kuverter och pap
persremsor

m. m. med 25,000 kronor från 35,000 kronor till

60.000 kronor;

j> » skrifmaterialier med 7,000 kronor från 8,000 kronor till 15,000

kronor;

i » batteriförnödenheter med 10,000 kronor från 10,000 kronor till

20.000 kronor;

» > hyror med 30,000 kronor från 15,000 kronor till 45,000 kronor;

» > bränsle och lyshållning (nu två särskilda anslag å 20,000 kro
nor

hvartdera) med 20,000 kronor från 40,000 kronor till

60.000 kronor;

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

anslaget till postporto med 4,000 kronof från 6,000 kronor till 10,000

kronor; samt

» » diverse utgifter med 20,430 kronor från 12,300 kronor till

32,730 kronor;

att" anslagen till frakt- och transportkostnader samt Sveriges bidrag till

underhållet af internationella telegrafbyrån i Bern måtte bibehållas'' vid

oförändrade belopp; samt

att å omkostnadsstaten måtte uppföras ett nytt förslagsanslag till belopp

af 2,000 kronor under titel sjidcvård, sjukaflöning och begrafningshjelp med

bemyndigande för telegrafstyrelsen att för det uppgifna ändamålet’använda

ifrågavarande anslag med tillämpning af följande hufvudgrunder:

a) läkarevård och af läkare föreskrifna medikament lemnas på telegrafverkets

bekostnad åt arbetare, som har fast anställning vid verkstaden,

i förrådet eller å linierna, äfvensom åt sådan tillfällig arbetare, som under

tjenstgöring vid telegrafverket ådragit sig sjukdom eller kroppsskada;

b) vård å sjukhus i allmänt rum jemte den förtäring, som under vistelsen

derstädes af läkaren föreskrifves, bekostas af telegrafverket i det

fall, då den läkare, som i första rummet anlitats, anser sådan vård för

den. sjuke erforderlig; varande denne likväl pligtig att, så länge hans vård

å sjukhus bekostas af telegrafverket, afstå hela sin aflöning, för så vidt

icke telegrafstyrelsen med hänsyn till särskilda omständigheter pröfvar

skäligt låta honom åtnjuta någon del deraf, icke öfverstigande halfva dagaflöningen;

och

c) o då arbetare, genom olycksfall under sysselsättning vid verkstaden,

i förrådet eller a linierna förlorat lifvet, må af telegrafverkets medel till

sterbhuset utbetalas begrafningshjelp till belopp, icke öfverstigande den

aflidnes senast innehafda aflöning för en månad räknadt.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de föreslagna förhöjningarna

af hithörande anslag, tillåter sig utskottet att hänvisa dels till

telegrafstyrelsens skrifvelse sid. 38—40 och dels till statsrådsprotokollet

sid. 47, hvarutaf framgår, att denna ökning i staten i det närmaste motsvaras

af de summor, som för närvarande utgå till telefonväsendet,

I fråga om det nyuppförda förslagsanslaget till »sjukvård, sjukaflöning

och begrafningshjelp» har telegrafstyrelsen anfört, att styrelsen hvarken

genom instruktion eller annorledes erhållit något vidsträcktare bemyndigande

att af telegrafverkets medel bekosta sjukvård eller att låta

någon del af aflöningen utbetalas åt sådana arbetare i telegrafverkets tjenst,

som vid anläggning af nya eller istån dsättande af äldre linier eller ledningar

.adragit sig sjukdom eller lidit kroppsskada, likasom icke heller att,

då dylik person penoin olycksfall i arbetet förlorat lifvet, till sterbhuset

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

53

utgifva begrafningshjelp, utan styrelsen hade vid inträfiadt dylikt tillfälle

städse nödgats för hvarje gång vända sig till Kongl. Maj:t med särskild

framställning i ämnet.

Med erinran, att hemställan om en för styrelsen vidgad befogenhet

af ifrågavarande art gjorts i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 december

1891, yttrar styrelsen vidare, att då sedan dess icke blott antalet af telegrafverkets

liniearbetare betydligt tillväxt och numera under den blidare årstiden

vanligen uppginge ända till omkring 600, utan dertill äfven komme,

att, såsom ofvan nämnts, en särskild verkstad i hufvudstaden inrättats för

tillverkning och i ståndsättande af både telegraf- och telefonmateriel, hvil

ken verkstad redan sysselsatte omkring 75 arbetare och komme att ytterligare

utvidgas, syntes något uppskof med ordnandet af denna angelägenhet

inom telegrafverket desto mindre böra ega rum, som derom redan för

lång tid tillbaka dragits försorg inom andra statens verk, såsom artilleriet,

flottan och jern vägstrafiken.

Med de sålunda föreslagna förändringarna skulle omkostnadsstaten,

nu slutande å 284,800 kronor, ökas med 426,430 kronor till 711,230

kronor.

E. Räntor och afbetalningar å erhållna lånemedel.

Under denna rubrik upptages i statsförslaget ett utgiftsbelopp af förslagsvis

487,000 kronor. Med afseende å beräkningen af denna utgiftspost

hänvisar utskottet till sid. 41 och 42 i styrelsens skrifvelse.

Departementschefen har tillstyrkt, att såsom vilkor för åtnjutande af

avlöningsförmånerna för personalen vid telegrafverket enligt den nya staten

måtte stadgas:

a) för personalen vid telegrafstyrelsen,

att embets- och tjensteman vid telegrafstyrelsen skall dels vara underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,

som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af styrelsen eller

dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, dels

vara förpligtad att — derest i en framtid verkets ställning inom förvaltningen

så förändras, att detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk

anses — med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning han

innehar, efter förändrad arbetsordning, sköta de med tjensten förenade

göromål;

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att med embete eller tjenst i telegrafstyrelsen icke må förenas annan

tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,

med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af

tjenstgöringen i styrelsen; dock att tjensteman, som vid den nya löneregleringens

inträdande redan innehar tjenst utom styrelsen, må densamma

bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen i styrelsen hinderlig;
att

aflöningen för telegrafstyrelsens embets- och tjensteman samt betjente

fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, hvilka senare få uppbäras

endast för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit

semester, men skola för den tid, lian eljest varit från tjenstgöring befriad,

utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas

att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket

af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas

skäligt;

att, vid sjukdomsförfall eller när det erfordras i följd af embetsresor

eller för beredande af semester, tjensteman af lägre grad skall vara skyldig

att, om han förordnas till högre befattning inom styrelsen, densamma emot

åtnjutande, i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,

men eljest af deremot svarande belopp, i stället för egna tjenstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än tre månader under samma

kalenderår;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

tjenst i samma lönegrad är i stat medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mer än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på

grund af förordnande, annan statens tjenst, dock att härvid icke må

föras honom till last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,

om sådan eger rum, efter ytterligare fem år, på samma vilkor,

under iakttagande, hvad såväl den ena som den andra förhöjningen

angår, deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början

af kalenderåret näst efter det, då den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd;
att

såväl tjensteman som vaktbetjent skall vara förpligtad att efter

uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår med pension motsvarande

lönens hela belopp — att utgå dels från telegrafverkets pensionsinrättning,

enligt bestämmelserna i det för denna inrättning gällande reglemente, och

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

55

dels med erforderligt fyllnadsbelopp af telegrafverkets medel — från

tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller telegrafstyrelsen, der det tillkommer

denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,

derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på

ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i

densamma qvarstå; samt

att en hvar, som efter 1895 års ingång befordras till ordinarie befattning

vid telegrafstyrelsen eller tillträder aflöning, som enligt den nya

aflöningsstaten för detta embetsverk blifvit höjd, skall vara pligtig underkasta

sig de förändrade bestämmelser i fråga om pensionering af personalen

vid telegrafverket jemte enkor och barn, som framdeles kunna varda

meddelade;

b) för personalen vid telegrafverkets linier, verkstad och stationer,

att tjensteman vid telegrafverkets linier, verkstad eller stationer skall

vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändring af telegrafverkets

organisation eller eljest i allmänhet kan varda stadgad eller ock i följd af

förening af post- och telegraftjenst kan varda honom ålagd;

att med tjenst af ifrågavarande slag ej må förenas annan tjenst å

rikets, Riksdagens eller kommuns stat — befattning vid förenad postoch

telegrafanstalt likväl undantagen — ej heller annan tjenstebefattning,

så framt icke densamma af styrelsen, efter derom skedd anmälan, anses

kunna utöfvas utan hinder för tjenstgöringen vid telegrafverket;

att stationstjensteman skall vara skyldig att, med bibehållande af den

tjenstegrad och aflöning lian innehar, underkasta sig förflyttning till annan

tjenstgöringsort, som kan varda honom af styrelsen anvisad;

att tjensteman vid telegrafverkets linier likaledes skall, efter styrelsens

bepröfvande, vara underkastad förflyttning till stationstjenstgöring, dock

utan minskning i sin innehafvande aflöning;

att aflöningen för ifrågavarande tjensteman fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,

hvilka senare få uppbäras endast för den tid tjenstens

innehafvare verkligen tjenstgjort eller för den tid, icke öfverstigande 30

dagar under samma kalenderår, han eller hon, vare sig för sjukdom eller

för svag helsas vårdande eller för enskilda angelägenheter, med styrelsens

begifvande åtnjutit tjenstledighet utan frånträdande af sina tjenstgöringspenningar;
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att från åtnjutande af nyss nämnda förmån af tjenstledighet utan

tjenstgöringspenningarnes frånträdande undantages assistent eller telegrafisk

som icke erhållit sitt första ålderstillägg;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta under en tid

icke öfverstigande tre månader, eger uppbära hela lönen, men att den,

som eljest undfår ledighet, vare sig till följd af sjukdom under längre

tid än tre månader eller för svag helsas eiler enskilda angelägenheters

vårdande under längre tid än 30 dagar, kan förpligtas att under ledigheten

utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som

för tjenstens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt; varande

dylik tjenstledighet, som under ett och samma kalenderår åtnjutes, att i

fråga om löneafdrag anses såsom om den på en gång utan afbrott åtnjutits;
-

att tjensteman af lägre grad skall vara skyldig ej mindre att, om han

vid sjukdomsförfall för tjensteman af högre grad erhåller förordnande å

dennes befattning, densamma emot åtnjutande af de för befattningen anslagna

tjenstgöringspenningar, i stället för egna sådana, bestrida, än äfven

att utan särskild godtgörelse vikariera för tjensteman af högre grad, som

med styrelsens begifvande åtnjuter tjenstledighet utan att frånträda sina

tj enstgöringspenningar;

att i fråga om aflöningens förhöjning medelst ålderstillägg tidpunkten

för första. ålderstilläggets åtnjutande skall inträda fem år efter det tjenstemannen

tillträdt sin befattning inom graden, under vilkor att tjensteinnehafvaren

med godt vitsord om sin tjenstgöring mer än fyra år af nämnda

tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af föroi’dnande annan tjenst i

telegrafverket, med iakttagande dervid, dels att sådan tjenstledighet, som

med styrelsens begifvande kan hafva åtnjutits utan frånträdande af tjenstgöringspenningarne,

icke må föras honom eller henne till last, dels att

ingeniörerna vid linierna och kommissarierna vid stationerna skola, utan

hänsyn till de särskilda löneklasserna, anses tillhöra en och samma tjenstegrad,

sa att dylik tjensteman af högre löneklass eger för åtnjutande af

ålderstillägg inom klassen räkna sig till godo äfven den tid, han tillhört

lägre löneklass inom graden, dels ock att sistnämnda bestämmelse skall

tillämpas äfven i fråga om ålderstillägg åt telegrafister inom de särskilda

löneklasserna;

att andra alderstillägget må uppbäras efter ytterligare fem år och det

telegrafister tillkommande tredje ålderstillägget fem år efter det andras erhållande,

allt under enahanda vilkor, som gälla i afseende på det första

ålderstillägget;

att för öfrigt, hvad hvart och ett af de särskilda ålderstilläggen angår,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

57

skall iakttagas, att den högre aflöningen ej må tillträdas förr än vid början

af kalenderåret näst efter det, då den stadgade tjensteåldern blifvit

uppnådd;

att af ålderstilläggen tre fjerdedelar skola anses tillhöra lönen och en

fjerdedel tjenstgöringspenningarne;

att tjensteman skall efter uppnådda 95 sammanräknade lefnads- och

tjensteår vara förpligtad att med pension motsyarande lönens hela belopp —

att utgå dels från telegrafverkets pensionsinrättning enligt bestämmelserna

i det för denna inrättning gällande reglemente och dels med erforderligt

fyllnadsbelopp af telegrafverkets medel — från tjensten afgå, Kongl.

Maj:t eller telegrafstyrelsen, der det tillkommer denna att afskedet utfärda,

dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den

pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt

gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå utan

fortsatt åtnjutande af innehafvande ålderstillägg, hvilken aflöningsförmån

skall i sådant fall från trädas; samt

att en hvar, som efter 1895 års ingång befordras till ordinarie befattning

vid telegrafverkets linier, verkstad eller stationer eller tillträder

aflöning, som enligt den nya aflöningsstaten för linierna, verkstaden eller

stationerna blifvit höjd, skall vara pligtig underkasta sig de förändrade

bestämmelser i fråga om pensionering af personalen vid telegrafverket

jemte enkor och barn, som framdeles kunna varda meddelade.

De af departementschefen tillstyrkta staterna för telegrafverket för år

1895 utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten..........................................

öfvergångsaflöningsstaten .......................

pensions- och understödsstaten ............

omkostnadsstaten.....................................

räntor och afbetalningar å lånemedel

I

..................... Kr. 1,335,700: —

....................... » 5,250: —

...................... » 135,820: —

....................... » 711,230: —

....................... » 487,000: —

tillsammans Kr. 2,675,000: —

hvilket belopp med 1,320,880 kronor öfverstiger slutsumman å de af

Kongl. Maj:t faststälda, endast för det egentliga telegrafväsendet gällande

utgiftsstaterna för år 1894.

Slutligen har departementschefen — med erinran att, alltsedan stat för

telegrafverket år 1871 första gången understäldes Riksdagens pröfning,

Riksdagen årligen lemnat af Kongl. Maj:t begärdt medgifvande, att det

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. G Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

öfverskott, soin kunde å telegrafinkomsterna uppstå, finge af Kongl. Maj:t

användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och förbättring — vidare

anfört, att telegrafstyrelsen nu jemväl hemstält, att Kongl. Maj:t, för år

1895 måtte af Riksdagen äska enahanda medgifvande i fråga om de öfverskott,

som kunde uppstå å inkomsterna af telegram portoafgifter samt

af telefonabonnements- och särskilda samtalsafgifter.

Då nyssnämnda inkomster för år 1895 i sin helhet beräknats till

2,870,000 kronor och de tillstyrkta utgiftsstaterna för samma år slutade

å en summa af 2,675,000 kronor, skulle, fortsätter departementschefen, för

år 1895 ett öfverskott till belopp af 195,000 kronor vara att motse,

öfverskottet på inkomsterna af den egentliga telegrafverksamheten hade i

årligt medeltal för perioden 1888 — 1892 uppgått till omkring 128,000

kronor, hvadan öfverskottet på telefonmedelsinkomsten, efter afdrag af

räntor och kapitalafbetalningar på de lån, som upptagits för telefonväsendet,

kunde beräknas uppgå till omkring 67,000 kronor.

Departementschefen har härefter i minnet återkallat, hurusom Riksdagen

i skrifvelse den 21 april 1893 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel anfört, att Riksdagen af telegrafstyrelsens

årsberättelser inhemtat, att öfverskottet å telegrafinkomsterna

under de senaste åren endast i jemförelsevis ringa grad tagits i anspråk

för telegrafverkets utveckling och förbättring, medan åter en afsevärd del

deraf under formen af lån användts för telefonväsendets räkning; att, enär

emellertid ett sådant tillvägagående synts Riksdagen mindre egentligt, för

Riksdagen framstält sig önskvärdheten af att, om Kongl. Maj:t fortfarande

skulle anses böra erhålla en dylik förfoganderätt öfver telegrafmedlens

öfverskott, Riksdagens medgifvande dertill måtte så affattas, att Kongl.

Maj:t uttryckligen bemyndigades att använda öfverskottet till icke allenast

telegrafverkets, utan äfven telefonväsendets utveckling och förbättring; att

Riksdagen emellertid i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t den 13 maj 1891

angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel

uttalat den mening, att tidpunkten snart vore inne, då merberörda öfverskott

borde ställas till Riksdagens disposition, ehuru Riksdagen i afvaktan

på det förslag till lösning af frågan om post- och telegrafverkens

förenande, som den för sådant ändamål tillsatta komitén kunde komma

att afgifva, icke ville vidtaga någon inskränkning i den Kongl. Maj:t dittills

tillerkända rätten att förfoga öfver samma öfverskott; samt att vid

sådant förhållande och då omförmälda komité dåmera afgifvit förslag om

de båda verkens förenande, hvilket förslag vore beroende på Kongl. Maj:ts

pröfning, samt Kongl. Maj:ts beslut i föreningsfrågan följaktligen snart

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

59

kunde förväntas, hade Riksdagen då icke velat ändra bestämmelserna rörande

dispositionen af ifrågavarande öfverskott.

Under erinran att departementschefen vid ett föregående tillfälle framhållit,

att statsverket i en framtid bland sina inkomstkällor borde kunna

påräkna öfverskottet på telegraf- och telefoninkomsterna, har departementschefen

nu såsom sin åsigt uttalat, att både i statsverkets och telegrafverkets

intresse denna tidpunkt borde uppskjutas, till dess statens telefonnät

hunnit närmare sin fullbordan och det genom telefonväsendets tillkomst

utvidgade telegrafverket hunnit ekonomiskt konsolideras genom den

årligen fortgående amorteringen af dess skuld för telefonväsendet. Uppnåendet

af dessa tidpunkter påskyndades uppenbarligen derigenom,, att

telegrafverket tillätes använda sitt öfverskott, i den mån detsamma icke

erfordrades för det egentliga telegrafväsendets utveckling, till inköp eller

anläggning af telefonnät, som ekonomiskt kunde bära sig. Deremot ansage

departementschefen att, på sätt Riksdagen eventuelt ansett önskvärdt, det

medgifvande i fråga om öfverskottets användning, Kongl. Maj:t äfven nu

komme att äska af Riksdagen, borde affattas sålunda, att det utan åtskilnad

koinme att omfatta inkomsterna af sa väl telegraf- som telefonverksamheten.

_

Till stöd för sitt i ofvannämnda motion gjorda yrkande har herr

Fredholm hufvudsakligen anfört: att, då enligt det kongl. förslaget aflöningen

för der upptagna 327 telegrafister vore bestämd för 20 till 1,100

kronor, för 221 till 900 kronor och för 86 till 700 kronor, medelaflöningen

för dessa tjensteman skulle komma att utgöra endast 860 kronor

i stället för det aflöningsbelopp af 900 kronor, som för närvarande utginge

lika för alla de i gällande stat uppförda 210 telegrafister; att de

qvinnor, af hvilka telegrafi stpersonalen till nästan hela antalet bestode,

måste för att vinna ordinarie anställning hafva genomgått ej mindre, telegrafverkets

läroanstalt än äfven ett sjuklassigt läroverk samt derjemte

under många år tjenstgjort såsom extra ordinarie mot en aflöning af 600

kronor om året; att den högsta tjenstegrad, som för den qvinliga personalen

vid telegrafverket stode öppen, vore plats såsom föreståndare vid en

8:de klassens station med en aflöning, enligt förslaget, af 1,100 kronor med

tre ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, men att, då i denna tjenstegrad

funnes endast 20 platser, under det att vid 1892 års utgång vore vid

telegrafverket anstälda 510 qvinliga telegrafister, deraf 189 ordinarie och

321 extra, af dessa qvinnor blott 1 på 25 kunde beräknas uppnå nyssnämnda

högsta tjenstegrad; att en telegrafisk hvilken i och för tjensten

dagligen toges i anspråk 6 till 7 timmar och sålunda knappast vore i till
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

fälle att bereda sig förtjenst jemte aflöningen från telegrafverket, svårligen

kunde, särskildt i de större'' städerna, existera på denna aflöning, om den

utginge med allenast 700 kronor årligen; samt med afseende å telefonisterna,

att hela denna qvinliga personal vore satt på extra stat och således

kunde när som helst afskedas, att telefonisterna, till hvilka i allmänhet

ersättningen utginge dels efter arfvode för månad med 31 kronor 25 öre,

dels för da", i regel saknade utsigt till befordran inom verket och tillika

vore ur stånd att af den svaga aflöningen afsätta något till framtida

behof, och att det derför vore icke blott ett billighets- utan ett rättfärdighetskraf

att söka bereda dem en något mera tryggad tillvaro, icke allenast

pa det sätt, att de under tjenstetiden i förhållande till dennas längd erhölle

en ökad ersättning för arbetet i form af ålderstillägg, utan äfven

derigenom, att de komme i åtnjutande af någon i förhållande till tjenstetidens

längd afpassad gratifikation, om de efter långvarig och trogen tjenst

blefve. nödsakade att afgå på grund af försvagad helsa, hvilket ofta vore

en följd af deras nervretande verksamhet.

Vid behandlingen af Kongl. Maj:ts framställning rörande postverket

har utskottet haft tillfälle uttala sig i anledning af det beslut, Kongl.

Maj:t den 15 september 1893 fattat med afseende å den ifrågasatta föreningen

af post- och telegrafverken under gemensam styrelse, och har utskottet

dervid förklarat sig hysa den åsigt, att en sådan förening bör komma

till stånd.

Då nu utskottet går att afgifva yttrande öfver Kong!. Maj:ts förslag

till stat för telegrafverket, har utskottet till en början velat uttala den

mening, att en sådan stats fastställande ingalunda skulle kunna föranleda

föreningsfrågans undanskjutande; med afseende härå och då goda skäl

tala för Kongl. Maj:ts förenämnda förslag, anser utskottet detsamma egnadt

att ådraga sig synnerlig uppmärksamhet.

Oberoende af den tidpunkt, då föreningsfrågan kan få sin lösning,

anser nemligen utskottet det redan nu vara af behofvet påkalladt, att

telegrafverkets administration ordnas med hänsyn till den ökade verksamhet,

som tillkomsten af telefonväsendet medfört. Det måste anses

oegentligt, att de betydande statsutgifter, som med telefonmedlen bestridas,

icke äro underkastade Riksdagens pröfning och af densamma regleras.

Vidare finner utskottet billigt att af den talrika personal, som för

närvarande användes i statstelefonens tjenst och jemväl för framtiden

är derför behöflig, åtminstone en del kommer i åtnjutande af de fördelar

med afseende å tryggade aflöningsförmåner, som äro förenade med fast

anställning i statens tjenst. Med hänsyn till dessa omständigheter och då

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

61

det förslag i berörda syfte, Kong! Maj:t nu framlagt för Riksdagen, synes i

allmänhet innebära ändamålsenliga anordningar och vara uppgjordt med

behörigt iakttagande af sparsamhet, har utskottet icke tvekat att i hufvudsakliga

delar till detta förslag tillstyrka bifall, helst ett antagande af detsamma,

på sätt i statsrådsprotokollet blifvit anfördt, i sjelfva verket icke

skulle komma att medföra ökad statsutgift.

Vid pröfning af de särskilda utgiftsstaterna för telegrafverket har utskottet,

som med afseende å den för »styrelsen» föreslagna aflöningsstat

icke haft något att erinra, velat, beträffande det under »linierna och verkstaden»

förekommande anslag till fem distriktsingeniörer, uttala, att inrättandet

af dessa tjenster jemte den i samband härmed föreslagna organisativa

anordning förefaller utskottet vara välbetänkt och ändamålsenlig.

I afseende å de under sistnämnda rubrik uppförda anslag har utskottet ansett

nedsättning böra ifrågakomma endast beträffande aflöningen för verkstadsföreståndaren.

Då denne tjensteman, hvilken i statsförslaget upptagits med

en aflöning af 3,000 kronor i lön samt 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar,

hvartill skulle komma två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,

enligt hvad utskottet inhemta!, för närvarande uppbär ett arfvode af endast

3,000 kronor, anser utskottet, vid jemförelse med löneförmånerna för

motsvarande befattning vid statens jernvägar, att en aflöning af sammanlagdt

4.000 kronor, fördelad efter samma grund som för tjenstemännen vid

linierna och stationerna uti lön 3,000 kronor och tjenstgöringspenningar

1.000 kronor, lämpligen borde, jemte nu föreslagna ålderstillägg, för ifrågavarande

verkstadsföreståndare bestämmas.

I sammanhang med aflöningsstaten för stationspersonalen har utskottet

till behandling förehaft den af herr Fredholm väckta motion, hvilken, såsom

ofvan nämnts, bland annat innefattar det yrkande, att aflöningen för

ordinarie telegrafist af lägsta lönegraden, af Kongl. Maj:t föreslagen till

700 kronor, måtte bestämmas till 900 kronor eller åtminstone ej lägre än

800 kronor. Med afseende härå får utskottet, under erinran att här ej är

fråga om att nedsätta afiöningsvilkoren för redan förefintlig personal, utan

om inrättande af en ny aflöningsklass, meddela, att de 86 telegrafister, som

i statsförslaget upptagits med en aflöning af 700 kronor jemte tre ålderstillägg,

hvartdera af 100 kronor, äro, såsom å sid. 24 i telegrafstyrelsens

skrifvelse meddelas, afsedda att betjena de interurbana telefonledningarna,

och enligt de upplysningar, utskottet inhemta!, skulle kompetensvilkoren

för dessa nya platser ställas helt annorlunda än beträffande den qvinliga

personal, som användes för den egentliga telegraftjenstgöringen.

Under det att för anställning i denna tjenstgöring fordras ej mindre

genomgående af fullständigt elementarläroverk för flickor, än äfven aflagd

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Stals utskottets Utlåtande N:o 8.

telegrafistexamen, skulle nemligen fordringarna å personalen i nu ifrågavarande

lägsta löneklass inskränkas till, förutom genomgången praktisk

kurs i telegraf- och telefonväsendet, vanlig folkskolebildning. Då

motionären, som till stöd för sitt yrkande lemnat en redogörelse för de

nuvarande telegrafisternas ställning inom verket, dervid utgått från den

förutsättning, att för hela den i statsförslaget under benämningen telegrafister

upptagna personal kompetensvilkoren skulle ställas lika, torde efter

de upplysningar, utskottet härom meddelat, de af motionären anförda skäl

i ej ringa mån förlora betydelse. För sin del anser utskottet, med afseende

å det lägre mått af kunskaper och utbildning, som af ifrågavarande

för telefontjenstgöring afsedda personal skulle fordras, den af Kongl. Maj:t

föreslagna aflöningen vara väl afpassad. Då utskottet ej heller beträffande

de för den öfriga stationspersonalen föreslagna aflöningar funnit skäl till

erinran, vill utskottet till Kongl. Maj:ts framställning i denna del tillstyrka

bifall.

Herr Fredholm har vidare i samma motion hemstält, att åt extra ordinarie

telefonist måtte beredas dels ålderstillägg efter vissa års tjenstgöring,

dels ock vid afgång från tjensten i följd af försvagad helsa, ådragen

genom tjenstgöringen, gratifikation, beräknad efter vissa procent å hela

det under tjenstetiden intjenade arfvodet.

Med anledning af motionärens uppgift beträffande det arfvode, som

för närvarande utgår till telefonisterna, får utskottet efter upplysningar,

som från telegrafverket inhemtats, meddela, att ersättningen till verkets

telefonister utgår med väsentligen olika belopp inom skilda delar af

landet, beroende dels å lefnadskostnaderna på de särskilda platserna och

dels, der staten öfvertagit ett enskildt telefonnät, å de förmåner, som

telefonisterna vid detta nät åtnjutit före detsammas öfvergång till staten.

Då skäl icke synas föreligga att, med afvikelse från hittills följda

grundsatser, en del af den extra ordinarie tjenstepersonal, som af staten

användes, varder tillförsäkrad rätt vare sig till ålderstillägg eller till särskild

godtgörelse vid afskedstagande!, har utskottet funnit sig böra afstyrka

motionärens ifrågavarande framställningar.

Beträffande Kongl. Maj:ts framställning om anslag för beredande åt

en del af personalen vid telegrafverkets lokalförvaltningar af tjenstledighet

utan aflöningsafdrag har utskottet, som under punkten l:o) i detta

utlåtande afstyrkt Kongl. Maj:ts förslag om beredande af dylik förmån åt

tjenstemännen vid postanstalterna, med anledning häraf och då dessa

frågor endast i ett sammanhang synas böra vinna sin lösning, ansett sig

icke böra tillstyrka, att det för nu ifrågavarande ändamål äskade förslagsanslag

å 25,000 kronor varder af Riksdagen beviljadt.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

63

Hvad angår öfriga af Kongl. Maj:t ifrågasatta förändringar i utgiftsstaterna

har utskottet endast med afseende å det förhöjda bidraget till

telegrafverkets pensionsinrättning velat framställa en erinran. Kongl. Maj:t

har nemligen föreslagit, att det statsbidrag, som med anledning af de

i staten uppförda nya tjenster och de förhöjda aflöningarna för °åtskilliga

andra tjenster borde till nämnda pensionsinrättning utgå, matte

bestämmas till en och en half procent af den för hvarje år beräknade inkomsten

af telefonabonnements- och samtalsafgifter. För år 1895 är denna

inkomst beräknad till 1,500,000 kronor, och på grund häraf har ifrågavarande

bidrag till pensionsinrättningen i staten upptagits till förslagsvis

22,500 kronor. Då emellertid torde kunna förväntas, att telefoninkomsterna

fortfarande såsom hittills komma att år för år betydligt stiga, föreställer

sig utskottet, att bidraget till pensionsinrättningen, om det beräknades

efter den föreslagna grunden, snart skulle uppgå till väsentligen

högre belopp än behofvet kräfver. Med hänsyn härtill finner utskottet

rigtigare, att sagda bidrag bestämmes till visst belopp, att lika för hvarje

år utgå, och då pensionsinrättningens direktion uti den till telegrafstyrelsen

aflåtna skrifvelse i ämnet efter anstälda beräkningar förklarat,°att det

årliga statsbidrag till pensionsinrättningen, som påkallades af de ifrågasatta

förändringarna i telegrafverkets stat, utgjorde under den närmaste tiden

23,054 kronor 88 öre, men derefter komme att sjunka till 18,278 kronor

76 öre, synes det utskottet, som om ett årligt bidrag af 20,000°kronor

skulle för en längre följd af år vara för ändamålet tillräckligt. Pa grund

häraf tillstyrker utskottet, att ifrågavarande bidrag till telegrafverkets pensionsinrättning

måtte bestämmas till sistnämnda belopp 20,000 kronor.

I sammanhang härmed har utskottet velat meddela, att utskottet, med

afseende å vexlingarna i telegraf- och telefonförhållandena vid olika orter

inom riket, icke ansett det vara lämpligt, att i staten för telegrafverket en

gång för alla fastslås vid hvilka stationer tjenster af en viss klass böra

vara inrättade, hvarför utskottet i det bifogade förslaget till stat uteslutit

de i Kongl. Maj:ts förslag förekommande uppgifter a de särskilda tjenstgöringsorterna.

Beträffande Kongl. Maj:ts förslag om att Kongl. Maj:t måtte medgifvas

rätt att i telegrafverkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna

finnas af behofvet påkallade, har utskottet velat uttala den mening, att

ett dylikt medgifvande icke kan anses innefatta rätt för Kongl. Maj:t att

förändra de i aflöningsstaten uppförda löneförmåner eller de enligt pensionsoch

understödsstaten bestämda pensionsbelopp.

Hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit dels beträffande vilkoren för åtnjutande

af aflöningsförmånerna enligt den nya staten, dels ock om med
-

I

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

gifvande för Kongl. Maj:t att för telegrafverkets tidsenliga utveckling

använda öfverskottet å telegramportoafgifter samt å telefonabonnementsoch

särskilda samtalsafgifter, liar icke gifvit anledning till erinran från

utskottets sida.

På grund af livad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att, med afslag å berr Fredholms förenämnda motion,

Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag må på det sätt bifallas,

att Riksdagen dels med godkännande af härhos

(bil. I) bifogade utgiftsstater för telegrafverket, att tilllämpas

ar 1895, samt af de vilkor för de nya aflöningarnas

åtnjutande, som enligt statsrådsprotokollet öfver

finansärenden den 13 januari 1894 tillstyrkts, dels ock

med förklarande, att af telegrafverkets medel må tills

vidare utgå till telegrafverkets pensionsinrättning ett

ärligt bidrag af 20,000 kronor, och till telegrafverkets

enke- och pupillkassa jemväl ett årligt bidrag till belopp,

utöfver det i sådant hänseende nu utgående, af

1,000 kronor, må, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt

* att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna

finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag,

att utgå direkt af telegrafverkets medel, till telegrafverket

för år 1895 anvisa enahanda belopp, 2,870,000

kronor, hvartill inkomsterna af telegramportoafgifter

samt af telefonabonnements- och särskilda samtalsafgifter

för aret beräknats, samt tillika medgifva, att det öfverskott,

som kan å dessa inkomster uppstå, må af Kongl.

Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling

och förbättring.

Tullverket.

mUuiZrZ. 3:°) Beträffande tullverket har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen,

ro "i noed godkännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden

L -J för den 13 januari 1894 föreslagna förändringar i tullverkets stater,

måtte för år 1895 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas

slutsumma svarande belopp af 2,569,000 kronor, att såsom förslagsanslag

utgå direkt af tullmedlen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

65

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater

för år 1895 enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att sluta å följande

belopp:

aflöningsstaten........................... Kr. 1,837,000

öfvergångsaflöningsstaten ........................ » 12,250

ålderstilläggsstaten ..................................................................... » 220,000

indragningsstaten ................ » 17,600

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente » 227,000

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) ............. » 41,800

omkostnadsstaten ...................................................... ” .213,350

Summa Kr. 2,569,000

För innevarande år hafva samma staters belopp bestämts sålunda:

aflöningsstaten............................................................................. Kr. 1,837,000:

öfvergångsaflöningsstaten ......................................................... »

ålderstilläggsstaten ..................................................................... »

indragningsstaten ........................................................................ »

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente »

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterlemnade enkof och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) .............................................................. » 41,800

omkostnadsstaten ........................................................................ » 213,200

•14,050

220,000

20,950

227,000

Summa Kr. 2,574,000

Slutsumman af de för år 1895 föreslagna staterna understiger således

slutsumman af de för innevarande år faststälda med 5,000 kronor.

Beträffande de omständigheter, hvilka föranledt de af Kongl. Maj:t

nu föreslagna förändringarna i staterna, tillåter sig utskottet hänvisa till

den redogörelse härför, som lemnats på sid. 54—55 i statsrådsprotokollet.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda framställning

har utskottet förehaft till behandling en i Riksdagens år 1893 församlade

revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets

jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under

är 1892 gjord framställning, som berör tullverkets aflöningsstat.

Bih. UU Riksd. Prol. 1894. 4 Sami. 1 Afd. G Häft.

9

opaginerad Kontrollera mot PDF

G6

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I denna berättelse (sid. 243) hafva revisorerna fäst Riksdagens uppmärksamhet

å det förhållande, att, sedan vid beviljande af anslag för

tullverket för år 1892 Riksdagen, som medgifvit, att de besparingar,

hvilka uppstode å tullverkets ordinarie aflöningsstat, finge af generaltullstyrelsen

disponeras för samma ändamål, hvartill de å aflöningsstaten

uppförda anslagen till vikariatsersättningar och extra biträden m. rn.

inom styrelsen och inom lokalförvaltningen vore afsedda, i enlighet med

Kongl. Maj:ts förslag bestämt aflöningsstaten till 1,812,600 kronor, deraf

1,612,600 kronor till ordinarie afiöningar och 200,000 kronor till vikariatsersättningar,

samt, enligt tullverkets räkenskaper för revisionsåret, till

vikariatsersättningar och extra biträden utgått ett belopp af kronor

321,075: 47, så hade skilnaden emellan sistberörda belopp och det för

ändamålet beviljade anslaget, 200,000 kronor, eller kronor 121,075: 47,

jemte ett från öfvergångsaflöningsstaten öfverfördt belopp af 200 kronor,

omförts till aflöningsstaten och det belopp, hvarmed sistnämnda stat,

från hvilken ordinarie afiöningar utgått med 1,517,523 kronor 37 öre

och som sålunda visat en utgift å tillsammans kronor 1,638,798: 84, till

följd häraf öfverskridits, eller 26,198 kronor 84 öre, betäckts genom en

omtöring till aflöningskonto af den tullverket från fyr- och båkmedlen

tillkommande provision, som år 1892 uppgått till 31,900 kronor 74 Öre;

och hafva revisorerne med afseende å omförraälda förhållande ansett,

att det kunde ifrågasättas, huruvida berörda provision, hvilken, jemlikt

kongl. förordningen den 15 februari 1881 angående lotsverket, tillkomme

tullverket för uppbörden af fyr- och båkmedlen, rätteligen borde, såsom

under revisionsåret egt rum, användas till afiöningar, hvarigenom den

af Riksdagen faststälda aflöningsstaten i sjelfva verket blifvit öfversk&iden.

I det utlåtande, som af generaltullstyrelsen afgifvits rörande anmärkta

förhållandet, har styrelsen till en början anfört, att enligt såväl

den af revisorerna åberopade förordningen angående lotsverket som ock

äldre förordningar i samma ämne tullverket blifvit tillerkändt rättigheten

att för uppbörd, debitering och redovisning af fyr- och båkmedlen

tillgodoräkna sig provision å samma medel, hvilken provision jemlikt

kongl. förordningen den 5 juni 1874, efter att dessförinnan hafva iftgått

med 3 procent å bruttouppbörden, nedsatts till sitt nuvarande belopp

af två procent å samma uppbörd.

Denna provision hade först under en följd af år utgått såsom sportel

i tjensten till tullverkets tjensteman och betjente; men genom kongl.

brelvet den 3 december 1842 angående förändradt aflöningssätt för tullverkets

tjensteman och betjente hade stadgats, att godtgörelsen för deras

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

67

besvär med fyr- och båkmedlens uppbörd m. m. skulle utbetalas direkt

af tullmedlen, till de vid lokaltullförvaltningarna anstälde tjensteman

och betjente såsom uppbördsprovision och till tjenstemännen vid generaltullstyrelsens

kansli och kontor såsom sportelersättning, emot det att

tullkassan vid hvarje års slut af fyr- och båkmedlen erhölle belöpande

ersättning, hvarefter genom kongl. brefvet den 22 maj 1868 blifvit bestämdt,

att aflöningssättet medelst uppbördsprovision skulle upphöra och

från och med nästpåföljande året utbytas mot fast aflöning, hvarvid dock

de tjensteman och betjente, hvilka förklarat sig sådant önska, finge bibehållas

vid det förra atlöningssättet, i följd hvaraf sådan provision jemväl

utgått till vissa personer, intill dess den sista af dem från och med

den 1 december 1892 tilldelades pension; och hade med stöd af förstnämnda

kongl. bref allt ifrån år 1843 hela den .tullverket tillkommande

uppbördsprovision å fyr- och båkmedlen blifvit i hufvudboken godt
skrifven

ordinarie staten och sålunda ansetts icke såsom en inkomst,

hvilken i likhet med de vapliga tullintraderna skolat uppdebiteras och

omedelbart redovisas för statsverkets räkning, utan såsom en tillgång,

afsedd uteslutande för tullverkets egen räkning, och hvilken enligt sin

natur i främsta rummet skolat användas till uppbördsprovision eller aflöning;

i följd hvaraf tullmedelsutgiften under dessa titlar minskats i

mån af provisionens belopp.

Detta bokföringssätt hade äfven tillämpats vid upprättandet af tullverkets

hufvudbok för år 1892; och framginge deraf, enär sammanlagda

beloppen af nämnda års tullmedelsanslag till aflöning, vikariatsersättning,

extra biträden m. m. uppgått till ...................................... Kr. 1,812,600: •—

att, sedan från de under samma titlar utbetalda eller

omförda beloppen ........................ Kr. 1,838,798: 84

afdragits uppbördsprovisionen å fyr
och

båkmedlen............................... »_31,900: 74

och dessa utgifter af tullmedel afförts med skilnaden » 1,806,898: 10

samma utgifter alltså i sjelfva verket understigit statsanslagen

med....................................................................... » 5,701: 90

Ett förhållande, likartadt med det af revisorerna nu påvisade, hade

emellertid icke egt rum förrän år 1889, hvilket års hufvudbok, likasom

ock de derpå följande två årens, utvisade liknande resultat, på sätt af

nedanstående tablå inhemtades, nemligen:

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

År.

Sammanlagda beloppen af anslag till aflöning, vikariats- ersättning, extra biträden m. m. utgjorde

Tullmedelsutgiften

enligt räkenskapen

understeg alltså

statsanslaget med

enligt stat

enligt räkenskapen

af fyr- och båkmedel

af tullmedel

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

1889

1,692,900

—

30,038

31

1,691,072

23

1,827

77

1890

1,778,300

—

30,124

27

1,776,251

04

2,048

96

1891

1,812,600

—

31,937

87

1,789,313

86

23,286

14

Orsakerna dertill, att ifrågavarande utgifter sålunda år efter år

stegrats och jemväl nödvändiggjort förhöjningar, dels å anslaget till

vikariatsersättning och extra biträden in. in., och dels å ordinarie aflöningsstaten,

vore att finna förnämligast i de af Riksdagen under åren

1888 och 1892 beslutade nya eller höjda tullafgifterna å en stor mängd

varuartiklar, i det att dessa förändringar i tulltaxan i högst betydande

mån ökat tullförvaltningarnas arbete och i följd deraf nödvändiggjort

inkallande i tjenstgöring mot stadgadt dagtraktamente af ett stort antal

extra ordinarie såväl tjensteman som betjente, hvarjemte den med nödvändighet

påkallade ökade bevakningsstyrkan vid norska gränsen, der

dessutom flere nya förtullningsstationer blifvit inrättade, samt vid gränsen

mot Finland, der rörlig bevakning anordnats långs med Torneå eif,

medfört högst betydligt förhöjda utgifter från anslaget till vikariatsersättning,

extra biträden m. m.

För den händelse att generaltullstyrelsens uppfattning angående

dispositionen af och redovisningssättet för den tullverket tillfallande

provisionen af fyr- och båkmedlen icke skulle vinna Kongl. Maj:ts och

Riksdagens godkännande, utan denna inkomst böra i likhet med tullmedlen

omedelbart inflyta till statsverket, förklarade styrelsen, att med

hänsyn till ofvan anförda skäl, hvilka äfven framgent syntes komma att

göra sig gällande, för så vidt styrelsen såsom hittills skulle kunna med

noggrant iakttagande af tullverkets rätt tillgodose den trafikerande allmänhetens

och sjöfartens enligt styrelsens åsigt fullt berättigade anspråk

på skyndsam expedition från tullverkets sida, förhöjning af anslaget till

vikariatsersättning och extra biträden m. m. skulle blifva af behofvet

påkallad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

60

Att, på sätt revisorerna anmärkt, en af Riksdagen faststäld stat

blifvit med anlitande af ifrågavarande provisionsmedel öfverskriden, anser

utskottet oegentligt; och då, såsom framgår af generaltullstyrelsens

ofvan anförda yttrande, den till tullverket utgående provision å fyroch

båkmedlen numera icke till någon del år anvisad såsom särskild

godtgörelse åt dem bland verkets tjensteman och betjente, som med

uppbörden af dessa medel hafva befattning, synes det utskottet, att berörda

provision borde till statsverket inlevereras.

Skulle emellertid öfverförandet af dessa medel till statsverket, såsom

generaltullstyrelsen antydt, föranleda ökadt anslagsbehof, lärer

Kongl. Maj:t icke underlåta att med anledning häraf till Riksdagen göra

den framställning, hvartill förhållandena må föranleda.

Under uttalande häraf får utsköttet, då Kongl. Maj:ts nu förevarande

framställning angående tullverket icke gifvit anledning till någon utskottets

erinran, hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t under anslagstiteln »tullverket»

föreslagit må af Riksdagen bifallas.

Skogsväsendet.

4:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, dels att

anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsen- väsendet.

det i allmänhet måtte höjas med 128,000 kronor från 431,092 kronor [4.]

till 559,092 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhölle denna uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten................!.............................. Kr. 447,208: •

» statens skogsläroverk .........•.................. » 47,700:— Kr. 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärarepersonal

......................................................''.............................. “ 84,400: •

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen........... Kr. 8,600: —

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet

..................................................... » 559,092: » 567,692: —

Summa Kr. 1,147,000: —

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

dels och att Riksdagen måtte medgifva, att, der såsom föreståndare

för statens skogsskola funnes böra anställas annan person än jägmästaren

i det revir, inom hvilket skolan vore belägen, Kongl. Maj:t skulle

ega att till sådan skolföreståndare, hvilken skulle vara pligtig att, der

sådant honom af domänstyrelsen uppdroges, under vederbörande revirförvaltares

ledning öfvertaga förvaltningen af skolan omgifvande eller

angränsande kronopark, anvisa, utöfver den för befattningen anslagna

lön, ett fyllnadsarfvode af 1,000 kronor, för år räknadt, att utgå af reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet.

Till stöd för den ifrågasatta förhöjningen i reservationsanslaget till

kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i ■ allmänhet

har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört, att domänstyrelsen

i skrifvelse den 4 oktober 1893 angående anslagsbehofvet för skogsväsendet

år 1895 ansett en förhöjning i detta anslag, från hvilket utginge,

bland annat, skatter och onera för de statens egendomar, som

förvaltades för skogsväsendets räkning och icke disponerades af enskilde,

vara af behfvet påkallad.

Domänstyrelsen hade neiöligen erinrat att, enligt hvad i §§ 6 och

59 af lagen angående väghållningsbesvärets utgörande å landet den 23

oktober 1891 föreskrefves, skulle i skyldigheten att underhålla allmän

väg, bro och färja deltaga, bland andra beskattningsföremål, jemväl staten

tillhöriga allmänningsskogar genom erläggande af vägskatt efter vägfyrk,

af hvilka sistnämnda påfördes en för hvarje fyra hundra kronor af

taxeringsvärdet. Då vidare § 83 i samma lag gåfve vid handen, att

lagen vore afsedd att träda i full tillämpning med 1895 års ingång,

ansåge domänstyrelsen nödigt, att för sistnämnda år medel bereddes för

de nya utgifter för skogsväsendet, som deraf blefve en följd. Ehuru

vid det förhållande, att för det närvarande förberedelserna för lagens

tillämpning icke så långt framskridit, att någon noggrannare beräkning,

grundad på åsätta vägfyrk och vägskatt för fyrk, kunnat verkställas, hade

domänstyrelsen dock af den kännedom, som kunnat vinnas angående

taxeringsförrättningarna, funnit skäl för det antagande, att statsverkets

af lagen föranledda utgifter för allmänna skogar komme att under år

1895 uppgå till omkring 128,000 kronor.

Den af domänstyrelsen sålunda föreslagna förhöjning i reservationsanslaget

till skogsväsendet vore — fortsätter departementschefen — allenast

en följd af den nya väglagens tillämpning och gåfve icke anledning

till någon erinran från departementschefens sida.

Hvad derefter angår Kongl. Maj:ts förslag i fråga om disposition af

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

71

medel från reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning in. m.,

har departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, att domänstyrelsen

i skrifvelse den 19 december 1892 gjort framställning om Böda

skogsskolas förflyttande till Grönbo kronopark och om anvisande från

sagda reservationsanslag af ett tilläggsarfvode till skolföreståndaren.

Denna domänstyrelsens framställning, som, bland annat, ginge ut på upplösning

af den hittills bestående föreningen i en hand af de båda tjensterna

såsom föreståndare för den ifrågavarande skogsskolan och förvaltare

af det revir, i hvilket skolan vore belägen, hade gifvit departementschefen

anledning att i sin allmänhet underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande

frågan om den fortfarande lämpligheten af den i gällande stat

för skogsskolorna förutsatta anordning, att föreståndareskapet för sagda

skolor skulle uppdragas åt vederbörande revirförvaltare.

Rörande de omständigheter, som åberopats till stöd för nämnda

skolas flyttning från Böda, tillåter sig utskottet hänvisa till den redogörelse

härför, som lemnas i statsrådsprotokollet på sid. 58—59.

I fråga om valet af den ort, till hvilken skolan skulle förläggas,

hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, domänstyrelsen anfört,

att behofvet af skogvaktare och kronojägare för de sydliga delarne af

landet syntes vara tillräckligt tillgodosedt genom statens der förlagda

två skogsskolor, den ena vid Kolleberga i norra Skåne och den andra

å Hunneberg i Vestergötland, samt att, särskildt hvad Kalmar län beträffade,

behofvet af en skogsskola i detta län visat sig ganska ringa,

äfvensom att det allra största antalet lärlingar vid Böda skogsskola haft

sin hemort i Vestmanland och Dalarne. Sedan Ombergs skogsskola

numera fått till uppgift att utbilda elever för inträde vid skogsinstitutet,

funnes deremot för landets mellersta och skogrikaste delar endast en

statens skogsskola, nemligen den vid Marma i norra Upland. Visserligen

förefunnes inom detta område äfven två enskilda skogsskolor, den

ena i Södermanland vid Skogshåll och den andra i Vermland vid Presterud,

men trots det ganska rikliga statsanslaget af 3,800 kronor, som

komme hvardera af dessa skolor till del, syntes upphörandet åtminstone

af den vermländska endast vara en tidsfråga, då i betraktande toges,

dels att den nuvarande skolföreståndaren, å hvars egendom skolan vore

förlagd, redan uppnått en hög ålder, dels ock hufvudsakligast att de

anslag, som landstingen i Vermlands och Örebro län vid statsbidragets

beviljande åtagit sig lemna till enahanda belopp, hvartill detta bidrag

uppginge, allt mera inskränkts, så att landstingen numera ej bidroge till

skolans uppehållande med mera än något öfver en fjerdedel af de anslag,

de tillförene lemnat. Domänstyrelsen hölle fördenskull före, att

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

utan hänsyn till de enskilda sTiogsskolorna giltig anledning funnes att

söka åstadkomma en jemnare fördelning af statens skogsskolor inom

landet, utan att derför öka deras antal, samt att derefter indragning

af ett af de nu utgående statsanslagen till enskilda skogsskolor utan

olägenhet kunde i sinom tid ega rum.

Å den för några år sedan till kronopark inköpta bruksegendomen

Grönbo i Örebro län och Örebro revir, med ett läge i midten af de

gamla bruksdistrikten och i närheten af jernväg, funnes tillräckliga och,

om några reparationer verkstäldes, lämpliga åbyggnader för inrättandet

af en skogsskola, hvilken i nämnda kronopark med en areal af omkring

7,000 tunnland finge ett för lärlingarne instruktivt arbetsfält, på samma

gång som lärlingarnes arbete med här behöfliga afdikningar, kolningsarbeten

och skogsodlingar komme kronoparken till godo. De praktiska

öfningar vid Grönbo, som inginge i skogsinstitutets kurs, skulle, långt

ifrån att lida intrång af skogsskolans förläggande till samma skog, fastmera

deraf hafva gagn genom det biträde, skogsskolans lärlingar lemnade

vid pågående skogsarbeten, på samma gång som sjelfva utförandet

af de vid elevernas vid skogsinstitutet öfningar planlagda arbeten måste

för skogslärlingarnes öfningar blifva mycket instruktivt.

På grund af det anförda ansåge domänstyrelsen, att Grönbo i afseende

å såväl läge som skogens beskaffenhet vore en särdeles lämplig

plats för en skogsskola och att det ur flera synpunkter vore fördelaktigt

att dit förflytta Böda skogsskola, för hvilket ändamål, såsom förut vore

nämndt, blott mindre betydande förberedande åtgärder vore erforderliga,

såsom reparation af vissa rum i en af arbetarebostäderna samt i hufvudbyggnaden,

å hvars vind logement tillika skulle anordnas. Dessa arbeten

hade beräknats till en kostnad af omkring 1,000 kronor, deri inberäknad

kostnaden för ordnandet af husrum äfven för skogsinstitutets

elever under deras praktiska öfningar å kronoparken.

Det läge emellertid i sakens natur, att, då i anseende till göromålens

omfattning inom Örebro revir skolans ledning icke kunde öfverlemnas

till jägmästaren i detta revir, utan påkallade en särskild föreståndare,

den nuvarande skolföreståndarelönen, 1,000 kronor, vore alldeles

otillräcklig och derför, i likhet med hvad Kongl. Maj:t medgifvit

i fråga om Sillre skola i Medelpads revir och Kolleberga skola i Engelholms

revir, oafvisligen behöfde ökas med ett tilläggsarfvode af 1,000

kronor för år.

För egen del har departementschefen i denna fråga till en början

erinrat, att, oberäknadt Ombergs skogsskola, som hade att förbereda till

inträde vid skogsinstitutet, statens skogsskolor vore till antalet fem, nem
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

73

ligen Sillre i Medelpads revir, Marina i örbyhus revir, Hunneberg i

Hunnebergs revir, Böda i Ölands revir och Kolleberga i Engelholms

revir. Hvarje skola lemnade plats åt 10 ordinarie lärjungar, hvilka hvar

och en åtnjöte understödsrnedel till belopp af 150 kronor äfvensom fritt

husrum. I mån af utrymme mottoges äfven extra lärjungar, af hvilka

i medeltal funnes 2 vid hvarje skola. Lärokursen började hvarje år den

1 september och fortginge till den 15 juni påföljande år, då kursen afslutades.

Undervisningen bestredes af en lärare, som tillika vore skolans

föreståndare och till hvars biträde vore anstäld en skogsrättare.

Staten för hvar och en af de ifrågavarande fem skogsskolorna, faststäld

genom kongl. brefvet den 5 juni 1874, hade följande utseende:

1 föreståndare med lön .................................................................. Kr. 1,000: —

1 skogsrättare med lön.................................................................... » 800: —

10 stipendier för lärlingar å 150 kronor................................ » 1,500: —

expenser och underhåll för skolan ..................................... ” 500: —

Summa Kr. 3,800

Från det under reservationsanslaget till skogsväsendet uppförda anslaget

till enskilda skogsundervisningen utgirige dessutom årligt understöd

med 3,800 kronor till hvardera af skogsskolorna vid Skogshåll i

Södermanlands län och vid Presterud i Vermlands län äfvensom med

1,000 kronor till Gotlands folkhögskolas landtbrukskurs.

När statens skogsskolor vid början af 1860-talet inrättades, hade

man i fråga om valet af plats för skolorna varit hänvisad till de få

större kronoparker, som då funnits. Som föreståndare för skolorna hade

anstalts jägmästarne i de revir, inom hvilka skolorna blifvit förlagda, en

åtgärd, hvilken medförde besparing och mötte så mycket mindre betänklighet,

som, åtminstone i vissa fall, hänsyn härtill tagits vid revirens

reglering och jägmästarens befattning med de allmänna skogar, som

icke direkt förvaltades för kronans räkning, allenast bestode i en tillsyn

och kontroll, som icke i väsentligare mån toge hans tid i anspråk.

Sedan dess hade emellertid förhållandena förändrats på ett sätt, som

medfört, att betingelserna för lämpligheten af en förening mellan jägmästare-

och skogsskoleföreståndarebefattningarna ej längre vore desamma

som tillförene. Genom undantagande af skogsmark vid kronoegendomars

utarrendering eller försäljning äfvensom genom betydande

markinköp hade kronoparkernas antal under de senare åren högst väsentligt

ökats. I följd ej mindre häraf än äfven af den utvidgade befattning

med skogen å statsverkets utarrenderade egendomar samt å ecklesiastika

och civila boställen, som vid senaste lönereglering för skogs
Bih.

till Riksd. Prot. 18.94. 4 Samt. 1 Afd. 6 Haft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

staten ålagts jägmästarne, hade den egentliga skogsförvaltningen så tagit

dessas tid och arbetskraft i anspråk, att stor svårighet måste möta att

med denna förvaltning äfven förena undervisningen vid en skogsskola.

Härtill komme, att bland de talrika nya kronoparkerna kunde finnas

sådana, hvilka bättre ån de, å hvilka skogsskolorna hittills varit förlagda,

skulle lämpa sig till förläggningsort för dessa skolor, ehuruväl förhållandena

inom det revir, dit en sådan skola skulle flyttas, till äfventyra icke

medgåfve förening af revirförvaltare- och skolföreståndarebefattningarna.

I sakens egen natur läge äfven, att de för en skolföreståndare erforderliga

egenskaperna icke- alltid stode att finna hos revirförvaltaren,

ehuru denne kunde vara fullt dugande såsom sådan, äfvensom att det

med allt skäl kunde dragas i tvifvel, huruvida en med mångfaldiga förvaltningsbestyr

sysslande sådan tjensteman, äfven om han i yngre år

varit lämplig såsom undervisare, vid mera framskriden ålder kunde bibehålla

tillräcklig spänstighet och nödigt intresse för en undervisning i

skogshushållningens element.

Det borde ej heller leinnas oanmärkt, att, medan skogsskolornas

uppgift i början af deras tillvaro hufvudsakligen yarit att utbilda kronojägare

och kronoskogvaktare och det sålunda ur denna synpunkt kunde

anses synnerligen lämpligt, att skolans lärare tillika vore revärförvaltare,

detta förhållande numera ändrats, så att flertalet af de från skogsskolorna

utexaminerade lärjungar måste söka anställning i enskild tjenst.

I statens tjenst vore för närvarande anstälde 263 ordinarie och 122

extra kronojägare, hvarjemte å de häradsallmänningar och ecklesiastika

skogar, som stode under skogsstatens vård och förvaltning, funnes 94

kronoskogvaktare och å de allmänna skogar, som endast stode under

skogsstatens uppsigt och kontroll, 51 skogvaktare. Under de sista sex

åren hade tillsammans 47 kronojägare, alltså i medeltal nära 8 om året,

afgått genom döden eller genom afsked. Då årligen från statens skogsskolor

utexaminerades 50 lärjungar och, såsom af anförda siffror framginge,

endast ett mindre antal af dessa kunde påräkna anställning i statens

tjenst, följde häraf äfven, att undervisningen i skogsskolorna i väsentlig

mån måste lämpas efter den framtida verksamhet, som komme

att tillfalla flertalet af deras lärjungar, och sålunda till sitt icke minst

vigtiga föremål komma att få skötseln af enskildes skogar. Då skolorna

härigenom tillgodosåge ett för skogsvården inom landet synnerligen vigtigt

behof, blefve deras uppgift icke mindre betydelsefull, men vid nu

antydda förhållande läge uppenbarligen ej vidare samma vägt som tillförene

derpå, att skolans föreståndare tillika vore en statens förvaltande

skogstjensteman.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

75

Med afseende å det nu påpekade förhållandet att flertalet af de

skogslärlingar, som numera utexaminerades från skogsskolorna, måste

egna sig åt enskild skogsvård, borde äfven framhållas, att Grönbo kronopark

äfven ur den synpunkten bättre egnade sig till förläggningsort för

en skogsskola än Böda kronopark, att förhållandena vid den förra kronoparken

vore vida mera likartade med dem, som förekomme vid en enskild

skogsegendom, än hvad fallet vore med Böda kronopark. Förvaltningen

af Grönbo kronopark vore nemligen mera mångsidig, såsom lätteligen

insåges deraf, att denna skogskomplex vore en nyligen för statens

räkning inköpt bruksegendom med ett större antal underlydande torp,

hvilka utgjorde dagsverken till skogen. Belägenheten inom bergslagen

föranledde äfven dertill, att skogen tillgodogjordes under flere former

vid Grönbo än vid den å Öland belägna Böda kronopark, der den för

skogsbruket behöfliga arbetsstyrkan af samma orsak vore vida fåtaligare

än den vid Grönbo erforderliga.

På sätt domänstyrelsen erinrat — yttrar departementschefen vidare

— hade det visat sig nödigt att vid två skogsskolor, nemligen Sillre och

Kolleberga, provisoriskt skilja skolföreståndare- från jägmästarebefattningarna.

Hvad anginge Sillre skogsskola, som dittills föreståtts af jägmästaren

i Norra Medelpads revir, hade åtgärden föranledts deraf, att,

sedan jemlikt kongl. brefvet den 29 november 1889 Norra och Södra

Medelpads revir sammanslagits till ett revir, skogsskolan, som vore belägen

på betydligt afstånd såväl från det nya revirets förnämsta kronoparker

som från de hufvudsakliga kommunikationslinierna i orten, ej

kunde skötas af jägmästaren i det nya reviret, hvarför Kongl. Maj:t

den 7 februari 1890 förordnat, att föreståndarebefattningen vid Sillre

skogsskola skulle i afvaktan på skolans flyttning, hvarom fråga blifvit

väckt, tills vidare genom förordnande uppehållas. Vidkommande derefter

Kolleberga skogsskola hade Kongl. Maj:t, efter det skolföreståndarebefattningen

vid denna skola och jägmästaretjensten i Lngelholms

revir blifvit lediga, den 31 december 1890 förordnat, att, pa det erfarenhet

måtte vinnas, huruvida efter den ökning i jägmästarnes göromål,

som blifvit en följd af den nya regleringen af skogsstaten, föreståndarebefattningen

vid nämnda skogsskola kunde utan revirgöromålens eftersättande

''af jägmästaren i Engelholms revir bestridas, sagda föreståndarebefattning

tills vidare skulle uppehållas på förordnande; och hade, efter

det till en början nämnde jägmästare innehaft detta förordnande, detsamma,

på grund af tilltagande döfhet hos jägmästaren, den 22 januari

1892 blifvit åt annan person uppdraget. I båda dessa fall hade det

såsom oundgängligt ansedda fyllnadsarfvodet åt-den t. f. skolförestån
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

dåren anvisats från reservationsanslaget till skogsväsendet. Ett tredje

fall af detta slag förelåge nu, då domänstyrelsen på skäl, som enligt

departementschefens förmenande måste anses talande, förordat förflyttning

af den hittills å Böda kronopark i Ölands revir förlagda skogsskolan

till Grönbo kronopark i Örebro revir, efter hvilken flyttning föreståndareskapet

för skolan icke kunde uppdragas åt vederbörande revirförvaltare.

Hvad öfriga två skogsskolor beträffade, förekomme visserligen

ej för närvarande anledning till vidtagande af dylik åtgärd, men

möjligheten borde icke få anses utesluten, att icke till följd af förändringar

i landets kommunikationsförhållanden, tillkomsten af nya kronoparker

eller ökade göromål för revirförvaltarne äfven vid sistnämnda

skolor behofvet af särskilda skolföreståndare kunde komma att uppstå.

Med det anförda trodde departementschefen sig tillräckligt hafva

ådagalagt, att skogsskoleföreståndarebefattningarnas förening med vederbörande

jägmästaretjenster icke lämpligen kunde eller borde såsom ovilkorlig

regel vidare bibehållas. För åtskiljandet af dessa båda slag af

befattningar mötte ej heller annat hinder, än att då, såsom förut blifvit

nämndt, beloppet af den i gällande stat för skogsskoleföreståndarne faststälda

lön, 1,000 kronor, blifvit bestämdt under den förutsättning, att

befattningen komme att innehafvas af revirförvaltaren, sagda belopp

uppenbarligen vore otillräckligt såsom lön åt en endast såsom skolföreståndare

anstäld tjensteman. Beloppet af den lön, som åt en dylik

tjensteman borde anvisas, kunde, derest han af densamma skulle vinna en

nödtorftig utkomst, icke sättas lägre än det arfvode, som anvisats de

t. f. föreståndarne för Sillre och Kolleberga skogsskolor och som af

domänstyrelsen föreslagits för föreståndaren för Böda skogsskola efter

densammas förflyttning till Grönbo, eller 2,000 kronor om året.

Då emellertid vid Marma och Hunnebergs skogsskolor anledning

för närvarande icke förefunnes till åtskiljande af skolföreståndare- och

revirförvaltarebefattningarna, och den anordning, genom hvilken föreståndarebefattningen

vid Kolleberga skogsskola tills vidare blifvit åtskild

från vederbörande revirförvaltarebefattning, kunde betraktas såsom mer

eller mindre tillfällig, ansåge departementschefen skäl åtminstone för

närvarande icke föreligga att vidtaga definitiv ändring i staten för skogsskolorna.

För det åsyftade ändamålet syntes fastmera vara tillräckligt,

att utväg bereddes att genom anvisande af erforderligt fyllnadsarfvode,

utöfver den för skolföreståndarebefattningen anslagna lön, såsom skolföreståndare

anställa annan person än revirförvaltaren; och borde, enligt

departementschefens åsigt, detta fyllnadsarfvode lämpligen utgå af

reservationsanslaget till skogsväsendet. Någon höjning i beloppet af

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

77

detta anslag syntes emellertid för närvarande icke vara af denna anledning

påkallad.

Då" annan person än vederbörande revirförvaltare förordnades till

föreståndare för en å kronopark belägen skogsskola, måste det ur flera

synpunkter anses lämpligt, att den närmaste förvaltningen af sagda

kronopark åt honom uppdroges. Kronoparken vore det vigtigaste demonstrationsmaterialet

vid undervisningen i skogsskolan, och denna undervisning

blefve mera lefvande, i samma mån som den kunde meddelas i

sammanhang med utförandet af den praktiska skogsförvaltningen. Det

syntes derför böra lemnas domänstyrelsen öppet att, der så i öfrigt

funnes lämpligt, åt skogsskoleföreståndare uppdraga att under revirförvaltarens

ledning omhänderhafva förvaltningen af den kronopark, hvarå

eller invid hvilken skolan vore belägen.

I olikhet med de förut omförmälda, beträffande föreståndarebefattningarna

vid Sillre och Ivolleberga skogsskolor vidtagna åtgärder, hvilka

allenast inneburit ett i såväl skogsvårdens som skolundervisningens intresse

vidtaget, af tillfälliga orsaker påkalladt åtskiljande af jägmästareoch

skolföreståndarebefattningar, afsåges med den nu ifrågasatta anordningen

att möjliggöra ett mera definitivt åtskiljande af dylika befattningar,

der sådant befunnes lämpligt. Riksdagens medgifvande till den

för ändamålet erforderliga dispositionen af medel från reservationsanslaget

till skogsväsendet borde derför inhemtas.

Emot Kongl. Maj:ts förslag om höjande af anslaget till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet har utskottet

icke haft något att erinra.

Hvad åter angår förslaget att vid statens skogsskolor förordna annan

föreståndare ån vederbörande revirförvaltare, så anser utskottet visserligen

önskvärdt, om fortfarande såsom hittills de ifrågavarande båda tjensterna

kunde förenas, men vill dock med hänsyn till de särskilda förhållanden,

som förefinnas i afseende å skogsskolorna vid Grönbo och

Kolleberga, icke motsätta sig förslaget i hvad det afser dessa skolor.

Det af Riksdagen i sådant afseende äskade medgifvandet synes äfven

böra utsträckas till föreståndaren för skolan vid Bispgården, derest, på

sätt här nedan i punkten 5:o föreslås, Sillre skogsskola kommer att till

Bispgården förflyttas. I sammanhang härmed vill utskottet, med stöd af

hvad domänstyrelsen, enligt hvad till statsrådsprotokollet blifvit meddeladt,

yttrat med afseende å de med statsmedel understödda enskilda

skogsskolorna, och då den af departementschefen till samma protokoll

lemnade utredning synes gifva vid handen, att redan genom statens

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

skogsskolor tillfälle till undervisning är beredt åt så stort antal elever,

som behofvet i detta hänseende kräfver, uttala önskvärdheten deraf, att

de understöd, som för närvarande från reservationsanslaget till enskilda

skogsundervisningen utgå till de privata skogsskolorna, måtte snarast

möjligt indragas.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Riksdagen må höja reservationsanslaget till

kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet med 128,000 kronor från 431,092

kronor till 559,092 kronor och alltså öka det nuvarande

anslaget till skogsväsendet i dess helhet

1,019,000 kronor med 128,000 kronor till 1,147,000

kronor; samt

b) att Riksdagen må medgifva, att, derest vid

statens skogsskolor vid Grönbo och Kolleberga samt,

i händelse af bifall till hvad utskottet i punkt 5:o här

nedan föreslår, jemväl vid Bispgården finnes böra såsom

föreståndare anställas annan person än jägmästaren

i det revir, inom hvilket skolan är belägen, Kongl.

Maj:t må ega att till sådan skolföreståndare, hvilken

skall vara pligtig att, der sådant honom af domänstyrelsen

uppdrages, under vederbörande revirförvaltares

ledning öfvertaga förvaltningen af skolan omgifvande

eller angränsande kronopark, anvisa, utöfver

den för befattningen anslagna lön, ett fyllnadsarfvode

af 1,000 kronor, för år räknadt, att utgå af reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet.

af snweslmgs- 5:0) Sedan Kongl. Maj:t den 21 januari 1859 beslutit, att en skogs
skola

m. in. skola för bildande af skogvaktare skulle i Norrland inrättas, samt skogsstyrelsen

afgifvit förslag i ämnet och dervid förordat skogsskolans anläggande

i Lidens socken och Medelpads fögderi af Vesternorrlands län,

hade, enligt hvad af Kongl. Maj:ts den 22 december 1893 till Riksdagen

aflåtna, till statsutskottet remitterade proposition (n:o 21) inhemtas, jemlikt

föreskrift i kongl. bref den 24 maj 1861 för en köpeskilling af 5,000

riksdaler riksmynt inköpts det i nämnda socken belägna hemmanet 9/ib

mantal n:o 6 Sillre med uppgifven egovidd af 459 tunnland 29 kappland.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

79

Hemmanet, som för en kostnad af omkring 15,000 kronor försetts med

de åbyggnader, som, utöfver redan befintliga, för skolans behof erfordrades,

hade jemlikt nyssberörda kongl. bref den 24 maj 1861 och kongl.

brefvet den 24 januari 1868, sedan vid upprepade värderingar och uppskattningar

af inkomster och utgifter vid skötseln af hemmanet de beräknade

utgifterna funnits öfverstiga inkomsterna, tills vidare utan afgäld

såsom bohemman upplåtits åt skogsskolans föreståndare, hvilken tillika

anstäldes såsom jägmästare i det hufvudsakligen i följd af skolans inrättande

bildade Norra Medelpads revir. Vid den enligt kongl. brefvet

den 29 november 1889 verkstälda nya regleringen af skogsstaten hade

Norra Medelpads revir förenats med det förutvarande Södra Medelpads

revir till ett revir, benämndt Medelpads.

Sedan domänstyrelsen, med förmälan att Sillre skogsskola, som vore

belägen på betydligt afstånd såväl från det nya revirets förnämsta kronoparker

som från de hufvudsakliga kommunikationslinierna i orten, måste,

för att kunna skötas af jägmästaren i det nya reviret, till annan, lämpligare

belägen plats förflyttas, hos Kongl. Maj:t den 30 januari 1890

hemstält, att en särskild föreståndare för skolan måtte förordnas, intill

dess sådan flyttning komme till stånd, hade Kongl. Maj:t den 7 februari

1890 förklarat, att föreståndarebefattningen vid Sillre skogsskola skulle

i afvaktan på skolans flyttning tillsvidare genom förordnande uppehållas.

I skrifvelse den 6 innevarande december hade domänstyrelsen nu

gjort framställning angående Sillre skogsskolas flyttning till annan plats

och dervid anfört, att, sedan jernvägsförbindelser kommit till stånd, hade

skolan, såsom belägen på långt afstånd från både stambanan och kusten

— 3 mil från den förra och 4,5 mil från den senare — befunnits hafva ett

olämpligt, från ortens hufvudsakliga kommunikationslinier alltför afskildt

läge. Sjelfva platsen för skolan, bestående af en smal teg mellan andra hemman

i Sillre by, hade ock visat sig trång samt besvärad af närboende

grannar, hvarjemte den enda kronopark, der skolans lärjungar kunde

praktiskt öfvas, den på ett afstånd af ungefär IV2 mil frän skolan liggande

Boda kronopark, funnits alltför aflägset belägen. I anseende till

det långa afståndet från stambanan läge skolan ock utom det område, hvarifrån

mindre virkesslag genom koltillverkning kunde beredas afsättning,

och derigenom ginge skolans lärjungar miste om öfning i de af dessa

afsättningsförhållanden beroende, för återväxten efter timmerblädning

högst, vigtiga hyggesåtgärder. Domänstyrelsen hade derför, då kronoegendomar

blifvit arrendelediga eller hemman inköpts till kronoparker

inom Jemtlands och Vesternorrlands län, inom ettdera af hvilka båda

län skolan, för att kunna tillgodose Norrlands behof i dess helhet, borde

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hafva sitt läge, låtit sig angeläget vara att utreda, huruvida ej för skolan

lämpligare belägen plats dervid kunde vara att finna. Efter verkställa

utredningar hade styrelsen i valet stannat vid det enligt kongl.

brefvet den 25 januari 1884 till skogsväsendet öfverlemnade, i Fors socken

af Jemtlands lån belägna förra inilitiebostället 3A mantal Bispgården

n:o 2, som egde ett för ändamålet fördelaktigt läge vid Indalselfven,

endast 4 kilometer från Bispgårdens station vid norra stambanan och i

närheten af Fors kyrka, med rymlig byggnads- och tomtplats samt tillgång

till öfningsskogar på nära håll, såsom Bispgårdens hemskog, kronoparkerna

Bispgårdslandet, Oxböleskogen och Torrsjölandet samt skogen

till Fors prestboställe, hvilka skogar vore belägna på endast 5 k 6 kilometers

afstånd från gården. Då vid en år 1892 hållen syn å det, till

skogsskola nu använda hemmanet 9/i6 mantal Sillre n:o 6 åbyggnaderna

befunnits vara bristfälliga och tarfva väsentliga reparationer, ansåge domänstyrelsen

skolans flyttning från Sillre böra ske ju förr desto hellre.

Domänstyrelsen hade vidare, beträffande förra inilitiebostället Bispgården,

som uppgifvits innehålla en areal af 17 hektar 76,59 ar inegor,

deraf omkring 7,40 hektar åker och återstoden äng, samt omkring 2,650

hektar skogsmark, anfört, att hemmanet, hvars hufvudsakliga värde läge

i dess skogstillgång, vid dess öfverlemnande till statsverket befunnit sig,

hvad åbyggnaderna och delvis äfven inegorna beträffade, i ett mycket

vanvårdadt skick, i det att enligt en år 1878 å hemmanet hållen af- och

tillträdessyn afträdande indelningshafvare!! häftade för en husrötebrist af

3,987 kronor 67 öre, hvaraf endast 200 kronor kunnat utbekommas,

hvarförutom vid samma syn nybyggnad, utöfver den afträdaren ålagda,

ansetts erforderlig till ett beräknadt belopp af 5,602 kronor 78 öre.

Sedan Kongl. Maj:t den 19 mars 1886 förklarat, att kostnaden för verkställande

af vissa för jordbrukets utarrendering nödiga ansedda byggnadsarbeten

vid hemmanet ej finge bestridas af reservationsanslaget för skogsväsendet,

hade den enda under sådant förhållande återstående utvägen,

nemligen jordbrukets utarrendering med skyldighet för arrendatorn att

mot afdrag å arrendet utföra de nödvändigaste byggnadsarbetena, icke

slagit bättre ut, än att arrendatorn, som ej kunnat fullgöra sina förbindelser,

måst skiljas från arrendet ; och då ny arrendator på samma kontraktsvilkor

icke kunnat erhållas, hade inegorna utan brukbara åbyggnader

nu måst upplåtas åt en närboende hemmansegare endast mot utgörande

af utskylder och onera, men utan arrendeafgift. Hemmanets

inegor, som ej betingade någon inkomst i arrende, kunde således utan

uppoffring för statsverket anslås till skolans behof och till bohemman

åt skolföreståndaren. En del af egorna, nemligen de mera aflägset be
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

81

lägna, komme ej att tagas i anspråk för skolan eller skolföreståndaren,

utan kunde liksom nu utarrenderas åt närboende.

Med afseende å Sillre skogsskolas ifrågasatta flyttning hade domänstyrelsen

låtit upprätta och vid sin ofvan berörda skrifvelse fogat ritnings-

och kostnadsförslag till uppförande vid förra militiebostället Bispgården

af följande för skogsskolans behof erforderliga byggnader, nemligen

dels skolhus, innehållande i nedre våningen sex rum och två kök,

hvaraf två rum och kök vore afsedda för skogsrättaren, samt i öfre våningen

sex logementsrum; dels bostad åt skolföreståndaren om fyra rum

och kök jemte vindsrum; dels ock nödiga uthus, bestående af förrådshus,

brygghus, ladugårdsbyggnad och stall, fröklängningsstuga samt hemlighus.

Enligt dessa förslag, mot hvilka domänstyrelsen ej funnit annat

att erinra, än att ladugårdshuset borde ändras i öfverensstämmelse med

ortens byggnadssätt, skulle kostnaden för samtliga byggnaderna, under

förutsättning att virket toges från kronans skogar, uppgå till 23,950

kronor.

Som, i händelse af skogsskolans flyttning, hemmanet i Sillre ej vidare

vore för något statens ändamål behöfligt samt hemmanets skogsmark,

utgörande omkring 200 hektar, bestode af långsträckta, smala tegar,

hvilka, aflägset belägna från andra allmänna skogar, icke vore lämpliga

att såsom kronopark förvaltas, hade domänstyrelsen ansett detta hemman

böra försäljas, då med försäljningssumman kunde bestridas kostnaden

för de nya byggnadernas uppförande vid Bispgården. I fråga om värdet

af Sillre-hemmanet hade domänstyrelsen meddelat, att hemmanets timmertillgång,

efter noggrann uppräkning, lågt värderad, uppskattats till

ett värde af 25,000 kronor och att, då dertill lades värdet af ungskogen,

inegorna och åbyggnaderna, hemmanets hela saluvärde kunde beräknas

utgöra minst 30,000 kronor.

På grund af hvad i ärendet anförts hade domänstyrelsen hemstält,

att Sillre skogsskola måtte få flyttas till indragna militiebostället Bispgården;

att det för skolan nu anslagna hemmanet i Sillre måtte få försäljas;

samt att af den inflytande köpeskillingen måtte fä bestridas kostnaden

för uppförande af de för skolan erforderliga nya byggnader vid

Bispgården; hvarjemte styrelsen, då det nuvarande skolhemmanet ej

kunde afyttras, förr än nämnda byggnader blifvit uppförda, anhållit om

bemyndigande att af skogsmedel förskjuta byggnadskostnaden mot ersättning

af inflytande köpeskilling för hemmanet i Sillre.

Kongl. Maj:t, som, med afseende å hvad domänstyrelsen anfört, ansåge

den vid hemmanet 9/i6 mantal Sillre n:o 6 i Indals-Lidens socken

af Vesternorrlands län nu förlagda skogsskola böra flyttas till förra mi
Bih.

till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

litiebostället 7* mantal Bispgården n:o 2 i Fors socken af Jemtlands

län, har nu föreslagit Riksdagen att medgifva:

att vid förra militiebostället Bispgården måtte för en kostnad af

högst tjugufyra tusen kronor uppföras de för skogsskolans behof erforderliga

byggnader i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af domänstyrelsen

insända ritningar och kostnadsförslag;

att, sedan byggnaderna å Bispgården blifvit uppförda och skogsskolan

dit flyttats, hemmanet 7i6 mantal Sillre n:o 6 måtte under de i kongl.

brefvet den 29 maj 1874 omförmälda vilkor å offentlig auktion till den

högstbjudande försäljas med tillträdesrätt för köparen påföljande midfasta;

att kostnaden för uppförandet af de nya byggnaderna vid Bispgården

måtte af skogsmedel förskjutas med godtgörelse af den för hemmanet

Sillre inflytande köpeskilling; samt

att, om öfverskott uppstode å sagda köpeskilling, detta öfverskott

måtte på samma sätt som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar,

få användas till inköp för kronans räkning af skogbärande

eller till skogsbörd tjenlig mark.

Utskottet finner talande skäl vara anförda för den ifrågasatta förflyttningen

af Sillre skogsskola och får med afseende härå tillstyrka

bifall till hvad Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit, dervid utskottet dock ansett

sig böra framhålla, att, enligt utskottets uppfattning, någon besparing

borde kunna göras i de för nybyggnaderna vid Bispgården beräknade

kostnader.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Anåiderltal-1 6;0) KongB Maj:t har i en till Riksdagen den 8 december 1893

lägg för jäg- aflåten proposition (n:o 16) föreslagit Riksdagen att medgifva, attjägmästaren

i Kalix revir Axel Reinhold Brodin måtte berättigas att för

åtnjutande af ålderstillägg få räkna sig till godo den tid, han enligt

Kongl. Maj:ts förordnande af den 23 januari 1874 uppehållit nämnda

jägmästaretjenst.

Af ifrågavarande proposition inhemtas, att den 23 januari 1874 dåvarande

extra jägmästaren Axel Reinhold Brodin förordnats att under

den tid jägmästaren i Kalix revir Conrad Georg Gottfried Holmerz enligt

förordnande af samma dag bestrede direktörsbefattningen vid skogs
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

83

institutet uppehålla dennes jägmästaretjenst mot åtnjutande af resepenningar

och jägmästarelön i femte eller lägsta lönegraden. På grund af

berörda honom meddelade förordnande hade Brodin förvaltat sagda jägmästaretjenst

från sistnämnda dag till och med 1892 års utgång. Sedan

Holmerz den 18 november 1892 af Kongl. Maj:t utnämnts och förordnats

att från den 1 januari 1893 vara direktör för skogsinstitutet,

hade Brodin enligt domänstyrelsens förordnande uppehållit ifrågavarande

jägmästaretjenst under ledigheten, intilldess Brodin den 27 januari 1893

utnämndes till jägmästare i reviret.

I en till Kongl. Ma:jt ingifven skrift hade nu Brodin i underdånighet

anhållit, att han, som under den långa tidrymden af närmare 19 år

på förordnande bestridt jägmästaretjensten i Kalix revir, måtte erhålla

samma rätt till tjensteårsberäkning som jägmästare, hvilken förestått

skogsinspektörs jägmästaretjenst och för ty förklaras berättigad att för

åtnjutande af ålderstillägg få tillgodoräkna sig den tid, han enligt berörda

nådiga förordnande af den 23 januari 1874 uppehållit ifrågavarande

jägmästaretjenst.

Enligt den nu gällande, den 29 november 1889 faststälda lönestat

för skogsstaten åtnjöte jägmästaren i Kalix revir följande aflöningsför
-

måner, nemligen:

lön ........................................................................................................... 1,500 kronor

tjenstgöringspenningar........................................................................ 1,400 »

resepenningar ....................................................................................... 600 »

eller tillsammans ................................................................................ 3,500 kronor;

och kunde lönen efter fem års tjenstgöring höjas med 500 kronor, efter

tio år med ytterligare 500 kronor samt, jemlikt kongl. kungörelsen den

6 juni 1890, efter femton år med ett tredje ålderstillägg, likaledes å

500 kronor.

Genom kongl. kungörelsen den 29 november 1889 angående vilkoren

för åtnjutande af de från 1890 års början faststälda nya löneförmåner

för tjensteman och betjente vid skogsstaten vore i fråga om dessa

ålderstillägg å lönen stadgadt, att tidpunkten för åtnjutande af det åt

jägmästare medgifna första ålderstillägg skulle inträda fem år efter befattningens

tillträdande under vilkor, att innehafvaren under minst fyra

femtedelar af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af förordnande

annan statens tjenst, och att hans tjenstgöring derunder varit af

beskaffenhet att kunna väl vitsordas, samt med iakttagande att den högre

aflöningen ej finge tillträdas förrän vid början af kalenderåret näst efter

det år, då den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd, och att jägmä
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

stare för åtnjutande af ålderstillägg egde tillgodoräkna sig den tid, han

före den nya statens utfärdande enligt Kongl. Maj:ts förordnande uppehållit

skogsinspektörsbefattning eller skogsinspektörs jägmästaretjenst

eller jägmästaretjenst, som under afbidan på skogsstatens omreglering

icke blifvit med ordinarie innehafvare besatt;

samt att det andra ålderstillägget finge af jägmästare tillträdas efter

ytterligare fem år under enahanda vilkor, som gälde beträffande det

första ålderstillägget;

hvarjemte beträffande det tredje ålderstillägget genom kongl. kungörelsen

den 6 juni 1890 vore bestämdt, att det skulle utgå efter femton

års väl vitsordad tjenstgöring och under enahanda vilkor i öfrigt, som

för åtnjutande af de två första ålderstilläggen vore bestämda.

öfver Brodins ofvanberörda framställning hade utlåtande afgifvits

ej mindre af domänstyrelsen än äfven af statskontoret.

Domänstyrelsen hade dervid anfört, att gällande bestämmelser rörande

jägmästares ålderstillägg visserligen ej medgåfve Brodin någon

rätt att för åtnjutande af dylikt tillägg räkna sig till godo annan tid än den,

som förflutit, sedan han utnämnts till jägmästare, men att styrelsen likväl

ansåge sig böra tillstyrka, att Kongl. Maj:t måtte bereda Brodin rätt

till tjenstårsberäkning i enlighet med hans derom gjorda framställning;

och hade af styrelsen till stöd härför framhållits, att anledningen till

jägmästaretjenstens uppehållande på förordnande varit frågan om skogsinstitutets

omreglering, hvilken reglering trädt i verkställighet först med

år 1893; att under hela den tid, berörda förordnande varat, jägmästaretjenstens

dåvarande ordinarie innehafvare afstått de med nämnda tjenst

förenade löneförmånerna och icke fått för samma tid tillgodoräkna sig

jägmästaretjensten för erhållande af ålderstillägg; att Brodins ställning

varit närmast jemförlig med jägmästares, som på grund af kongl. förordnande

uppehållit skogsinspektörs jägmästaretjenst och som derför

tillgodoräknades ålderstillägg; samt att Brodins tjenstgöring varit af beskaffenhet

att kunna väl vitsordas.

Dessutom hade styrelsen upplyst, att Brodin under tiden för ifrågavarande

förordnande haft tjenstledighet endast tre månader sjutton dagar,

hvadan han redan den 23 januari 1889 skulle intjenat tre ålderstillägg,

om han för sin berörda tjenstgöring fått tillgodoräkna sig dylika.

I sitt utlåtande hade statskontoret förklarat sig anse Brodins tjenstgöring

såsom tillförordnad jägmästare i reviret före den 1 januari 1893

vara fullt jemförlig med uppehållande af skogsinspektörs jägmästaretjenst

eller jägmästaretjenst, som i afbidan på skogsstatens omreglering

icke blifvit med ordinarie innehafvare besatt, samt vid sådant förhållande

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

85

och med hänsyn jemväl till de af domänstyrelsen rörande Brodins tjenstgöring

lemnade upplysningar ansett billigheten fordra, att ifrågavarande

tjenstgöringstid, som icke af befattningens förre ordinarie innehafvare

fått tillgodoräknas eller kunde komma att tillgodoräknas för ålderstilläggs

åtnjutande, finge tagas i beräkning för Brodins uppflyttning i

högre lönegrad; och hade statskontoret för den skull hemstält, att

Kongl. Maj:t måtte härom aflåta proposition till Riksdagen.

På grund af hvad i ärendet förekommit får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Städers friheter.

7:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får Ay^‘ffrert

utskottet hemställa, |-g j

att det å anslaget till städers friheter i kolumnen

»friheter och kyrkotionde» upptagna belopp, 6 kronor,

må höjas med 34 kronor till 40 kronor och således

anslagets slutsumma höjas med motsvarande belopp

från 21,556 kronor till 21,590 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

8:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln Ang. öfriga

är icke någon förändring af Kongl. Maj:t ifpgasatt. ”anslå™

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,''

att samtliga, hår ofvan icke särskildt omförmålda,

i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å sjunde

hufvudtiteln må i riksstaten för år 1895 uppföras till

oförändrade belopp.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag

till arfvode

för en byråassistent

å

finansdepartementets

bankbyrå.

[6-]

Extra anslag.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln, hafva nedannämnda

framställningar blifvit gjorda.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till beredande af arfvode

för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå på extra stat

för år 1895 anvisa ett belopp af 4,500 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen,

under erinran att Riksdagen för innevarande år likasom för hvart och

ett af de fyra närmast föregående på extra stat beviljat 4,000 kronor

till arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå, vidare

anfört, att närmaste anledningen till anställandet af en sådan tjensteman

gifvits af Riksdagen i skrifvelse den 15 maj 1888, deri Riksdagen, med

framhållande af det genom erfarenheten ådagalagda behofvet af ökad

kontroll å de enskilda bankinrättningarna, såsom sin åsigt angifvit, att,

då den mångfald af löpande göromål, bankinspektören hade att förvalta,

ej lemnade honom tid att annat än undantagsvis företaga sådana inspektioner,

som kräfde längre uppehåll på något ställe, en mera omfattande

inspektion syntes böra anordnas. Med anslutning till den af Riksdagen

sålunda uttalade tanken hade Kongl. Maj:t till 1889 års Riksdag afgifvit

förslag i ämnet, åsyftande en sådan anordning, att en person skulle anställas

med särskildt uppdrag att inspektera bankerna i landsorten, under

det att bankerna i Stockholm inspekterades af bankinspektören, som jemte

sina öfriga göromål jemväl borde kunna medhinna att under sommaren

äfvensom i särskilda fall äfven eljest verkställa några inspektioner i

landsorten. Nyssnämnde af chefen för finansdepartementet till assistent

åt bankinspektören förordnade person skulle åter till bankbyrån afgifva

sin inspektionsberättelse, hvilken endast skulle i korthet angifva de faktiska

förhållanden, som vid inspektionen utrönts. Sedan med anledning

af Kongl. Maj:ts berörda framställning Riksdagen på extra stat beviljat

ett anslag af 4,000 kronor till arfvode åt en assistent åt bankinspektören,

meddelade Kongl. Maj:t den 22 november 1889 föreskrifter rörande för
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

87

delningen mellan de särskilda tjenst.emännen å finansdepartementets bankbyrå

af de till denna byrå hörande ärenden, dervid byråassistentens

åligganden bestämdes i hufvudsaklig enlighet med nyss angifna grunder,

hvarjemte honom ålades att, i den mån öfriga göromål det medgåfve,

lemna det biträde åt bankbyrån, som af byråchefen påkallades.

Den sålunda beträffande bankkontrollen vidtagna anordningen hade

— fortsätter departementschefen — hittills visat sig synnerligen ändamålsenlig

och otvifvelaktigt bidragit att åt sagda kontroll bereda ökad

effektivitet, hvarför alla skäl talade för dess bibehållande i hufvudsak.

Mot nämnda anordning kunde visserligen anmärkas, att, då bankinspektören

icke vore uppförd å ordinarie stat, och byråassistenten, såsom

uppbärande sin aflöning från ett anslag å extra stat, endast tillsattes

medelst årliga förordnanden, tillräckliga garantier saknades för bibehållandet

af den kontinuitet i fråga om den kontrollerande personalen, som

utan tvifvel måste vara önskvärd. För närvarande ansåge sig departementschefen

emellertid icke böra ifrågasätta någon ändring i den ställning,

som bankinspektören och byråassistenten i detta afseende intoge,

men ville, hvad den sistnämnde beträffade, fästa uppmärksamheten derpå,

att, förutom det osäkra i formen för hans anställning, äfven en annan

omständighet måste bidraga dertill, att under nuvarande förhållanden

kontinuitet i befattningens upprätthållande knappast kunde förväntas,

nemligen det jemförelsevis ringa beloppet af den aflöning, som med befattningen

vore förenad. Byråassistenten uppbure nemligen, såsom ofvan

blifvit nämndt, ett årligt arfvode af 4,000 kronor samt åtnjöte under

inspektionsresorna rese- och traktamentsersättning enligt tredje klassen

i gällande resereglemente, å hvilken ersättning något, om än obetydligt,

öfverskott kunde beräknas uppstå. Då byråassistenten naturligtvis en

stor del af året vore upptagen af sina inspektionsresor — sålunda hade

exempelvis nuvarande byråassistenten varit under nästlidet år i och för

dylika resor frånvarande från hufvudstaden 135 dagar kunde han

icke påräkna tillfälle till inkomstgifvande sysselsättning vid sidan af

tjensten.

Nu vore emellertid de qvalifikationer, som måste förefinnas hos den

ifrågavarande tjenstemannen, derest han skulle på ett nöjaktigt sätt kunna

fylla sin uppgift, eller grundlig teoretisk och praktisk insigt i bankväsendets

olika delar, säkert omdöme och skarp blick för den rätta innebörden

af ofta ganska invecklade transaktioner, af den art, att desamma,

hvilka, der de funnes, på grund af den lifliga beröring, hvari byråassistenten

stode med bankinrättningarna, snart måste blifva kända i

vida kretsar, lätteligen borde kunna bereda sin innehafvare anställning

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

i enskild bankinrättnings tjenst med vida högre aflöningsförmåner än de

ofvan nämnda. För att i någon mån söka förekomma allt för täta personombyten,

hvarigenom bankkontrollen allt för snart skulle gå miste om

den fond af erfarenhet och personalkännedom en byråassistent under sin

tjenstetid hunnit samla, ansåge departementschefen derför önskvårdt, att

det med befattningen förenade arfvode något höjdes; och förordade departementschefen

i sådant afseende en ökning af byråassistentens årsarfvode

med 500 kronor.

Utskottet inser visserligen, att det kan uppstå svårighet att mot nu

utgående arfvode för någon längre tid vid denna assistentbefattning

binda en person med de qvalifikationer, som platsen kräfver. Men det

synes utskottet högst sannolikt, att en dylik svårighet skulle qvarstå,

äfven om arfvodet höjdes, då de löneförmåner, som enskilda bankinrättningar

kunna erbjuda, säkerligen i alla fall torde öfverstiga det arfvode,

som med afseende å platsens beskaffenhet kan från statens sida ifrågakomma;

och finner sig utskottet på grund häraf icke kunna förorda den

af Kongl. Maj:t föreslagna arfvodesförhöjningen, utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts framställning må på det sätt bifallas,

att Riksdagen, till beredande af arfvode för en

byråassistent å finansdepartementets bankbyrå, på extra

stat för år 1895 anvisar ett belopp af 4,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

Ang. ersättning

för af

statskontoret

gjorda förskott.

[7.]

10:o) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält, har embetsverket

förskottsvis bestridt följande till sjunde hufvudtiteln hörande utgifter,

hvilka borde hos Riksdagen anmälas till ersättning, nemligen:

till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning

af åtskilliga kronans domäner........................ Kr. 22,759: 82

» ersättning till vissa boställshafvare för saknad afkomst

af exproprierad jord ............................................. » 77: 80

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjelmarens och Qvismarens sänkning.

........................................................................................... > 7,235: 72

Transport Kr. 30,073: 34

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport

till godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i andra vattenafledningsföretag..................

5 ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen ...

» godtgörande af förskjutna husröteersättningar åt tillträdande

arrendatorerna af indragna militieboställena

2 mantal Tillingeby n:is 1 och 2 i Kalmar

län samt 1 mantal Vestra Rud i Vermlands län.....

» godtgörande af reparations- och underhållsarbeten

å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms broar

» ersättning till egare af skattefrälseheminan, hvilkas

räntor icke blifvit af statsverket inlösta.....................

» kostnader för komitén för utarbetande af förslag till

förändrad lagstiftning för sparbanker m. m.............

» kostnader för komitén för behandling af frågorna

om beskattning af maltdrycker och hvitbetssocker

» kostnader för komitén för utredning af frågan rörande

möjlighet för obemedlade och mindre bemedlade att

bilda egna jordbruk ............................................................

eller tillhopa

89

Kr.

30,073:

34

26,764:

48

»

57,161:

09

»

3,457:

34

H>

3,276:

46

2>

7,322:

10

4,776:

79

12,595:

93

»

15,261:

72

Kr.

160,689:

25.

Med anledning häraf och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till ersättning för ofvan omförmälda,

af statskontoret gjorda förskott, på extra stat

för år 1895 anvisa ett belopp i jemnt krontal af

160,690 kronor.

Anläggning af telefonledningar.

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte för anläggning

af telefonledningar från Norrköping till Örebro, från Stockholm

öfver Sala och Norberg till Falun, från Stockholm till Eskilstuna samt

från Nässjö till Vestervik bevilja ett extra anslag för år 1895 å 140,200

kronor.

Af statsrådsprotokollet framgår, att för de särskilda, nu föreslagna

telefonlinierna anläggningskostnaderna beräknats till följande belopp:

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 12

Ang. anslag

till telefonledningar.

[8.]

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

för linien Norrköping—Örebro ..........................

» 5 Stockholm—Sala—Norberg—Falun

» » Stockholm—Eskilstuna.......................

* * Nässjö—Yestervik ...............................

............. Kr. 41,000: —

.............. » 56,200: —

............... » 20,000: —

............... > 23,000: —

Summa Kr. 140,200: —

Vidare inhemtas af statsrådsprotokollet, att telegrafstyrelsen i skrifvelse

den 5 december 1893 i fråga om anslag för utveckling af statens

telefonväsende till en början erinrat, att Kongl. Maj:t i den till nästlidet

ars Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof,

på framställning af telegrafstyrelsen, äskat medel för anläggning, jemte

andra telefonledningar, af dylika ledningar från Norrköping till Örebro

samt från Upsala öfver Sala till Norberg, men att förslaget om anslag

till sistberörda ledningar icke vunnit Riksdagens bifall. Styrelsen, som

det oaktadt ansett sig böra återkomma till förslaget om anläggning af

nämnda ledningar, hade beträffande desamma samt de öfriga nu ifrågasatta

linierna anfört hufvudsakligen följande:

l:o) Norrköping—Örebro.

De skäl, som af telegrafstyrelsen i dess den 16 december 1892 aflåtna

framställning anförts för anläggning af ledningen Norrköping—Örebro,

hade varit: att den betydliga telefontrafik, som förefunnes mellan Norrköping

och söder om denna stad belägna orter, å ena sidan, samt Örebro

och öster derom liggande platser, å andra sidan, måste ega rum öfver

Stockholm; att till följd häraf de från hufvudstaden utgående ledningarna

delvis blefve upptagna af samtal, för hvilka dessa ledningar icke

vore afsedda, till stort men för hufvudstadens korrespondens med ifrågavarande

orter, hvilken, enligt hvad erfarenheten visat, skulle, om tillfälle

dertill bereddes, kunna vara mycket mera omfattande, än hvad

fallet vore, enär en stor del af de begärda samtalen, på grund af omöjligheten

att för desamma å ledningarna bereda plats, icke komme till

stånd, hvilket i sin tur åter framkallade missnöje hos den telefonerande

allmänheten.

Vid den tid, då denna framställning afgafs, utgjorde antalet apparater

i telegrafverkets telefonnät i hufvudstaden och kringliggande orter

omkring 1,950 stycken. Under år 1893 hade detta antal ökats ganska

afsevärdt, i det att icke mindre än 600 apparater derstädes ytterligare

uppsatts, så att dessa i början af sistlidne december månad uppgått till

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

91

omkring 2,550 stycken. Till följd häraf hade ofvan framhållna olägenhet

för hufvudstadens telefontrafik till och från landsorten vida mer under

nästlidet år än under år 1892 gifvit sig till känna och ådagalagt nödvändigheten

af den föreslagna ledningens upprättande med det allra

snaraste.

Om, enligt telegrafstyrelsens mening, något tvifvel sålunda icke förefunnes

rörande behofvet och nyttan af en ledning mellan Norrköping

och Örebro, kunde deremot fråga uppstå, hvilken sträckning en sådan

ledning lämpligast borde erhålla. Då ledningen, med hänsyn till

densammas framtida underhåll, borde förläggas utefter jernväg, funnes

tre vägar att välja, nemligen öfver Motala, öfver Finspong och öfver

Katrineholm. De vigtigaste orterna utefter de båda sistnämnda jernvägarne

vore emellertid redan i förbindelse med rikstelefonnätet, hvadan

telegrafstyrelsen — då frågan gälde ledningens ekonomiska betydelse

eller den trafik, som derå kunde påräknas utöfver den redan befintliga

trafik, hvilken, enligt hvad ofvan anförts, borde hänvisas till denna nya

kommunikationsled — ansett sig hafva fullt skäl för att uttala sig för

ledningens förläggande utefter jernvägen från Norrköping öfver Motala

till Örebro. Tillfälle kunde nemligen då beredas vestra Östergötland

med dess många betydande orter att komma i åtnjutande af de fördelar,

rikstelefonnätet erbjöde, hvadan denna nya ledning skulle medföra utsigt

jemväl till stor ökning af trafiken.

2:o) Stockholm—Sala—Norberg—Falun.

Då telegrafstyrelsen vidare ansett sig böra göra framställning om

medel för anläggning af en telefonledning från hufvudstaden öfver Upsala,

Sala och Norberg till Falun, erinrade styrelsen till en början om

sin framställning den 16 december 1892 rörande behofvet af den mellersta

sträckningen af nu ifrågasatta ledning, eller delen Upsala—Sala—

Norberg. Styrelsen hade då hufvudsakligen anfört, att, sedan dubbeltrådiga

telefonnät blifvit under år 1892 genom telegrafverkets försorg

upprättade i Smedjebacken med flera deromkring liggande platser och

medelst ledning till Norberg satta i förbindelse med rikstelefonnätet samt,

på grund af derom gjorda förfrågningar, framställningar om anläggande

i den närmaste framtiden af ytterligare nya nät i bergslagen vore att

förvänta, styrelsen ansett det vara en oafvislig pligt att söka bereda

dessa orter en bättre förbindelse med hufvudstaden än den, som funnes

öfver Hallstahammar, enär ledningarna mellan denna plats och Stockholm

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vore tagna i anspråk för ett större antal samtal, än hvad ur synpunkten

af allmänhetens intresse borde ega rum; att genom anläggandet af en

telefonlinie från Upsala till Sala samt derifrån vidare öfver Krylbo till

Norberg en mera direkt kommunikationsled till hufvudstaden skulle

åvägabringas såväl för orterna i bergslagen som för Sala; samt att på

sådant sätt äfven en lättnad skulle kunna beredas ledningarna Stockholm—Vesterås—Hallstahammar,

så att dessa blefve tillgängligare för

samtal mellan hufvudstaden och de vestra orterna.

Den vunna erfarenheten om telefontrafiken mellan hufvudstaden och

nyssberörda orter hade, enligt hvad telegrafstyrelsen nu tillkännagifvit,

allt för väl ådagalagt icke blott behofvet af ledningen Upsala—Sala—

Norberg, utan jemväl nödvändigheten af denna lednings utsträckande

från Upsala till Stockholm, å ena sidan, samt från Norberg till Falun,

å andra sidan.

På derom gjorda framställningar hade telegrafstyrelsen nemligen

under loppet af nästlidet år anlagt ett ganska afsevärdt telefonnät i Falun,

hvarifrån en dubbeltrådig ledning sedan år 1892 varit anordnad till

Gefie och förmedelst hvilken ledning förbindelse således kunde ernås

mellan det nya nätet i Falun och rikstelefonnätet. Det hade dock redan

visat sig, att denna ledning nästan uteslutande toges i anspråk för samtal

mellan de båda grannstäderna och att, till följd af den stora tillökning

af abonnenter i Gefle och Upsala med kringliggande orter, hvilken

under nästlidet år egt rum, trafiken å de från sistnämnda städer söderut

gående ledningar numera vore så stor, att det vore att befara, att telegrafstyrelsen

inom kort måste komma i valet mellan att antingen tillbakavisa

en del af den trafik, som erbjödes, eller ock afstå från vidare

utvidgning af rikstelefonnätet i Falun och trakten deromkring, för så

vidt ej annan utfartsväg kunde beredas för Faluns telefontrafik med öfriga

rikstelefonnätet, synnerligast hufvudstaden samt Norbergs och Smedjebackens

bergslager. Genom att utsträcka deri föreslagna ledningen Upsala—Sala—Norberg

till Falun, å ena sidan, samt från Upsala till Stockholm,

å andra sidan, skulle åtminstone under den närmaste tiden ofvannämnda

missförhållanden kunna förebyggas.

3:o) Stockholm—Eskilstuna.

Sedan med ingången af år 1891 det enskilda telefonnätet i Eskilstuna

med kringliggande nejd, efter åttaårig tillvaro, genom köpeaftal öfvergått

i statens ego och i sammanhang med nätets ombyggnad till dubbeltrådigt

blifvit införlifvadt i rikstelefonnätet, hade detsamma, enligt hvad tele
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

93

grafstyrelsen anfört, vunnit en anslutning långt större, än hvad vid köpets

afslutande varit att förvänta. Vid öfverlåtandet till staten af det

enskilda nätet innefattade detta omkring 175 apparater. Dessas antal

hade sedermera mer än fördubblats, hvarjemte å landsbygden kring Eskilstuna

anordnats 110 nya apparater i förbindelse med vexelstationer, tillhörande

Eskilstuna centralstations område, så att detta för närvarande

omfattade icke mindre än 505 apparater. I samma mån det lokala nätet

utvecklats, hade ock den interurbana telefonkorrespondensen från och till

detsamma ökats, och detta så betydligt, att Eskilstuna beträffande denna

korrespondens numera öfverträffades endast af Stockholm, Göteborg,

Norrköping och Gefle. Under det att hela antalet interurbana samtal

från och till Eskilstuna år 1891 uppgått till 21,022, af hvilka 10,654

varit afgångna och 10,368 ankomna, förmedlades derstädes år 1892

20,188 afgångna och 19,928 ankomna eller tillsammans 40,116 interurbana

samtal. Under månaderna januari—oktober nästlidet år hade antalet

derstädes förmedlade samtal uppgått till 41,070, hvaraf 20,902 afgångna

och 20,168 ankomna, och beräknades för hela året till 49,000

stycken eller — då sön- och helgdagar, under hvilka ett försvinnande

litet antal samtal utvexlades, samt de dagar, liniefel hindrat de begärda

samtalens expedierande, frånråknades—till 170 per dag. Af detta antal

utvexlades, enligt de statistiska uppgifterna rörande denna korrespondens,

med eller öfver Stockholm ej mindre än 85 procent eller 41,650,

utgörande 145 per dag.

Då det icke varit möjligt att å den indirekta ledningen Stockholm—

Göteborg, hvilken, bland annat, vore afsedd för hufvudstadens korrespondens

med såväl Köping, Arboga, Örebro, Sköfde och Mariestad som

Eskilstuna, förmedla ens närmelsevis det stora antalet samtal mellan

Eskilstuna, å ena sidan, och Stockholm, å andra sidan, och för att i någon

mån minska anledningarna till klagomål från abonnenterna i sistnämnda

städer öfver svårigheten att få begärda samtal expedierade, hade

för en del af dessa samtal användts en telegrafverket icke tillhörig, men

senom dess försorg för flera år tillbaka anordnad ledning mellan dessa

båda städer. Denna ledning, som jemväl vore intagen uti Strengnäs

station, kunde emellertid icke, enkeltrådig som den vore, förbindas med

annan dubbeltrådig förbindelseledning och utgjorde således icke någon

länk uti rikstelefonnätet; å densamma uppstode ganska ofta fel, hvilkas

afhjelpande, till följd deraf att ledningen till hela sin längd vore framdragen

utefter landsväg, kräfde dryga kostnader; dess arbetsduglighet

vore ringa och anledningarna till klagomål hade derför icke kunnat

undanrödjas. På grund deraf och vid det förhållandet, att, enligt hvad

opaginerad Kontrollera mot PDF

04

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ofvan blifvit nämndt, telefonkorrespondensen mellan hufvudstaden och

Eskilstuna vore af den betydelse, att en särskild ledning erfordrades

uteslutande för denna korrespondens — för hvilken inkomsterna dock ej

uppginge till det belopp, som erfordrades för att telegrafverket skulle

af lånemedel kunna anlägga en för densamma behöflig ledning — hvartill

komme, att ledningen i fråga billigast kunde anordnas i sammanhang

med snart förestående ombyggnad och öfverflyttande till jernvägens område

å sträckningen Södertelje—Eskilstuna af den utefter landsvägen

mellan dessa städer nu gående telegrafledningen, hade telegrafstyrelsen

hemstält om beredande af medel till en direkt telefonledning mellan

hufvudstaden och Eskilstuna.

4:o) Nässjö—Vestervik.

För att bereda de trakter af Kalmar län, som mest vore i saknad

af goda post- och telegrafförbindelser, den lättnad, som rikstelefonnätet

erbjöde, hade styrelsen för Vimmerby telefonaktiebolag i början af år

1891 framstält förfrågan, huruvida telegrafstyrelsen vore villig öfvertaga

bolagets telefonnät, omfattande, förutom centralstationen i Vimmerby,

vexelstationerna Högsby, Liedhem, Fliseryd, Odensvi, Målilla, Hultsfred,

Falsterbo, Tuna, Forseryd, Björka, Storebro, Södra Vi, Solstadström och

Hallingeberg, och efter detsammas ombyggande till dubbeltrådigt sätta

det i förbindelse med rikstelefonnätet. Telegrafstyrelsen, som väl insett

betydelsen för nämnda orter af rikstelefonnätets utsträckning till desamma,

hade dock med anledning af de vidtomfattande telefonanläggningar, som

då förestode, funnit, att tiden för nätets öfvertagande och ombyggnad

borde uppskjutas. Frågan hade härefter fått hvila, till dess i slutet af

år 1892 af bolagets styrelse å nyo gjordes framställning i ämnet, hvari

hemstäldes, huruvida icke år 1894 skulle vara en lämplig tidpunkt för

öfverlåtelsen. De underhandlingar, som derefter egde rum, ledde till

afslutandet af ett köpeaftal, enligt hvilket telegrafverket skulle den 1

juli 1894 öfvertaga bolagets nät och senast ett år derefter intaga detsamma

i rikstelefonnätet.

Enär det emellertid vore nödvändigt, att, förutom de ledningar, som

erfordrades för de ofvan nämnda orternas förbindande sinsemellan, en för

hela ifrågavarande telefonnäts förbindande med rikstelefonnätet gemensam

hufvudledning anordnades, hvilken lämpligast borde upprättas från

Nässjö till Vestervik, men telegrafstyrelsen icke förfogade öfver medel

för anläggning af denna ledning, fäste telegrafstyrelsen vid köpekontrak
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

95

tet, bland andra, den bestämmelsen, att kontraktet vore för telegrafverket

bindande endast under den förutsättning, att anslagsmedel för denna

ledning af Riksdagen beviljades. Enligt hvad telegrafstyrelsen anfört,

hade det likväl långt, ifrån uteslutande varit denna omständighet, som

manat telegrafstyrelsen att för Kongl. Maj:t framhålla önskvärdheten af

denna lednings åvägabringande. Genom densamma, som blefve en fortsättning

af den redan befintliga interurbana förbindelseledningen Göteborg—Jönköping—Nässjö,

skulle nemligen en kort och beqväm kommunikationsled

mellan de vestra och östra kuststäderna, i hvilka telegrafverket

egde betydande telefonnät, komma till stånd, på samma gång de

vigtigare orterna i Småland skulle komma i direkt telefonförbindelse

med hvarandra.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att 1889

års Riksdag för anläggning af telefonledningar beviljat ett extra anslag

af 750,000 kronor, af hvilket anvisats en femtedel eller 150,000 kronor

för hvartdera af åren 1890, 1891, 1892, 1893 och 1894. Utöfver detta

anslag hade för anläggningen af särskilda telefonledningar för de tre

sistnämnda åren, jemväl på extra stat, anvisats resp. 106,000 kronor,

206,450 kronor och 134,600 kronor. För ifrågavarande ändamål hade

således för hvartdera af åren 1892, 1893 och 1894 anvisats sammanlagdt

resp. 256,000 kronor, 356,450 kronor och 284,600 kronor.

Departementschefen har härefter framhållit att, då i fullföljd af den

vid anläggningen af statens telefonnät under senare år följda grundsats,

att anläggning och inköp af lokala telefonnät samt kortare förbindelseledningar

bekostats af upplånta medel, medan deremot kostnaden för de

ledningar, hvilka förbunde olika landsdelar med hvarandra, eller de s. k.

interurbana ledningarna, blifvit bestridd af medel, som lemnats såsom anslag

utan återbetalningsskyldighet, telegrafstyrelsen, efter det sista femtedelen

af 1889 års anslag af nästlidet års Riksdag anvisats, nu begärt

ett anslag å tillhopa 140,200 kronor för utförande af vissa vigtigare interurbana

ledningar, denna framställning betecknade en icke obetydlig

nedgång i anslagsbehofvet för de interurbana ledningarna. Med afseende

på angelägenheten deraf, att statens telefonnät, så fort omständigheterna

det medgåfve, utsträcktes till landets olika delar, syntes det emellertid,

på det att icke statens telefonväsende genom denna påskyndade utveckling

skulle bringas på obestånd, icke kunna undvikas, att behofvet

af anslag utan återbetalningsskyldighet för anläggning af sådana ledningar,

hvilka under en längre eller kortare tid icke kunde ekonomiskt

bära sig, ännu någon tid måste komma att göra sig gällande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9G

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Med åberopande af hvad telegrafstyrelsen anfört för behöfligheten

af de nu ifrågasatta ledningarna har departementschefen, hvad särskildt

anginge den första af dessa eller linien Norrköping—Örebro, fäst uppmärksamheten

derpå, att, då, på sätt telegrafstyrelsen meddelat, antalet

apparater i telegrafverkets telefonnät i hufvudstaden och kringliggande

orter under senaste året ökats från omkring 1,950 till omkring 2,550

stycken, nödvändigheten att minska den trängsel, som å de från hufvudstaden

utgående linierna uppstode derigenom, att dessa, hvilka vore fullt

upptagna af korrespondensen till och från hufvudstaden, äfven måste

upptaga den transiterande telefontrafiken mellan Norrköping och orterna

söder om denna stad samt Örebro och de öster derom liggande platser,

framträdde ännu mera bjudande, än då nästlidet år framställning till

Riksdagen gjordes om anläggning af denna linie. Härvid borde ej heller

lemnas ur räkningen den besparing i tid för telefonpersonalen och derigenom

äfven i kostnad för telegrafverket, som genom den nya anläggningen

i så måtto skulle vinnas, att derigenom undvekes den för beredande

af tillfälle till telefonsamtal mellan Norrköping och Örebro

nu erforderliga tidsödande utvexling af meddelanden till och från de

många vexelstationerna å den nuvarande telefonförbindelsen mellan dessa

orter. Anläggningen af denna linie komme sålunda enligt departementschefens

åsigt att lända så väl den korresponderande allmänheten som

telegrafverket till icke ringa fördel.

O O

Såsom departementschefen till statsrådsprotokollet anfört, hafva förutom

de betydliga summor, hvilka i form af lån stälts till telegrafstyrelsens

förfogande för anläggning af nya telefonledningar, för detta

ändamål blifvit för åren 1890—1894 beviljade anslag utan åt.erbetalningsskyldighet

till sammanlagdt belopp af 1,197,050 kronor. I anledning

häraf och med hänsyn till den utveckling, statens telefonväsende

nu erhållit, anser utskottet, att den tidpunkt torde vara inne, då endast

i undantagsfall vidare anslag för anläggning af telefonledningar behöfva

af Riksdagen beviljas, och att sålunda de ytterligare länkar i telefonnätet,

som kunna anses erforderliga, böra bekostas antingen genom uppkommen

behållning å telefonrörelsen eller, om så skulle vara behöfligt,

genom upplånade medel.

Då emellertid Riksdagen icke tillförene bestämdt uttalat sig i denna

rigtning, synes skäligt, att jemväl för nästkommande år något anslag

varder för ifrågavarande ändamål beviljadt. Det af Kongl. Maj:t i sådant

afseende äskade belopp finner utskottet dock vara väl högt, och då

bland nu ifrågasatta telefonledningar företrädesvis de båda, som af Kongl.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

97

Maj:t satts i främsta rummet, nemligen Norrköping—Örebro och Stockholm—Sala—Norberg—Falun,

synas på grund af de till statsrådsprotokollet

anförda skäl böra komma till stånd, vill utskottet endast beträffande

dessa båda linier, för hvilkas anläggning kostnaden beräknats uppgå till

sammanlagdt 97,200 kronor, förorda bifall till Kongl. Maj:ts framställning.

Utkottet hemställer alltså,

a) att Riksdagen må för anläggning af telefonledningar

från Norrköping till Örebro och från Stockholm

öfver Sala och Norberg till Falun på extra stat

för år 1895 bevilja 97,200 kronor; samt

b) att Kongl. Maj:ts framställning om anslag för

anläggning af telefonledningar från Stockholm till

Eskilstuna och från Nässjö till Yestervik icke må vinna

Riksdagens bifall.

Uppförande af nytt landsstatshus i Mariestad.

12:o) Sedan nästlidet års Riksdag till bestridande af kostnaden för Ay- «ppnytt

landsstatshus i Mariestad beviljat ett anslag af 125,000 kronor ochnj^å"dLa[jderaf

på extra stat för år 1894 anvisat 55,000 kronor, har Kongl. Maj:thus * Marit~

föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1895 af nämnda anslag anvisa

återstående 70,000 kronor. ‘-“•J

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

13:o) ‘ Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning A”9- hemställer utskottet,

af statens

att Riksdagen må å extra stat för 1895 anvisa ^måner*0

a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande [jo) u]

af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor;

samt

Bih. till Riksd. Prat. 18.94. 4 Sami. 1 Afd. 6 Höft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom

förslagsanslag 40,210 kronor.

Skogsodlingens befrämjande.

Ang. anslag

till skogsodlingens

befrämjande.

[12.]

14:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen — i likhet med hvad för de senare

åren egt rum —• må för år 1895 för skogsodlingens

befrämjande bevilja ett extra anslag af 25,000 kronor,

att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af

tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,

som understödja enskilde skogsodlare genom tillhandahållande

af skogsfrö och plantor till billigt pris eller

beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten,

dock med vilkor att statsbidrag icke må till

något län utgå med högre belopp, än hvad landsting

och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af

dem för ändamålet anslagit, ej heller till högre belopp

än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

Stockholm den 12 mars 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

99

Reservation er:

vid punkten l:o (angående anslag till postverket):

af herrar grefve G. Sparre och E. Fränekel mot en del af motiveringen;

af herrar C. E. Casparsson, H. P. P. Tamm, O. M. Björnstjerna och

R. G. von Hedenberg, hvilba yrkat, att utskottet måtte i punkterna a) och

d) hemställa,

a) att hvad Kongl. Maj:t föreslagit angående beredande af semester

utan minskning i inkomster å tjensten för tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna

och postanstalterna må af Riksdagen bifallas;

d) att Riksdagen med bifall till hvad utskottet i mom. a), b) och c)

hemstält och med beräknande af postverkets stater för år 1895 till följande

belopp, nemligen:

aflöningsstaten ...............................................................

öfvergångsstaten............................................................

indragningsstaten ..........................................................

pensionsstaten ...........................................................

omkostnadsstaten ..........................................................

oförutsedda utgifter.................................................

afkortningar och restitutioner m. m...................

....... Kr.

3,065,600

—

»

2,400

—

»

593

—

))

89,325

—

»

4,737,000

—

»

40,000

—

))

45,182

—

iåns Kr.

7,980,100

>

må bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 7,980,100 kronor,

att utgå direkt af postmedlen;

af herrar C. E. Casparsson, H. P. P. Tamm och O. M. Björnstjerna,

h vilka ansett, att den del af motiveringen, som börjar med orden »Af

statsrådsprotokollet» (sid. 18) och slutar med orden »yttra sig i ämnet»

(sid. 23), icke bort i utlåtandet inflyta;

af herrar K. Bohnstedt, friherre F. W. von Otter, A. G. L. Billing,

F. Boström och I. Kerfstedt, hvilka ansett, att i stället för den i utlåtandet

intagna mening (sid. 24), som börjar med orden »Hvad vidare angår»

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

och slutar med orden »Kongl. Majrts ifrågavarande framställning-’, bort intagas

ett yttrande af följande lydelse:

»Hvad vidare angår Kongl. Maj:ts framställning om beredande af semester

utan minskning i inkomster åt tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna

och postanstalterna, så bar utskottet visserligen icke förbisett

det behof af ledighet, som för åtskilliga af ifrågavarande posttjenstemän

förefinnes. Deremot torde kunna ifrågasättas, huruvida dylik semester bör

beredas hela denna tjenstemannapersonal. Vid sådant förhållande och med

hänsyn dertill, att Kongl. Maj:ts förslag till 1892 års lagtima Riksdag i

enahanda syfte icke vann Riksdagens bifall, anser sig utskottet för närvarande

icke kunna biträda Kongl. Maj:ts förenämnda framställning.»;

vid punkten 2:o (angående anslag till telegrafverket):

af herrar C. E. Casparsson, H. P. P. Tamm och O. M. Björnstjerna,

hvilka yrkat, dels att Kongl. Maj:ts förslag om beviljande af ett förslagsanslag

å 25,000 kronor för beredande åt en del af personalen vid telegrafverkets

lokalförvaltningar af tjenstledighet utan aflöningsafdrag måtte af

utskottet, tillstyrkas, dels ock att början af utskottets yttrande måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

»Vid behandlingen--— komma till stånd.

Af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 13 nästlidne januari,

samt det dervid fogade statsrådsprotokollet för den 15 september

1893 inhemtas, att Kongl. Maj:t sistnämnda dag, vid föredragning af Riksdagens

skrifvelse den 12 maj 1888 angående post- och telegrafverkens

förenande under en gemensam styrelse samt det betänkande, som den 2

mars 1892 afgifvits af den för frågans utredning tillsatta komité, funnit

Riksdagens berörda skrifvelse icke böra till någon Kongl. Makts vidare

åtgärd föranleda.

Utskottet, som icke funnit sig genom de af departementschefen mot

en sammanslagning af post- och telegrafverken anförda skäl öfvertygadt

derom, att en sådan ej kan medföra afsevärda fördelar, har till en början

velat uttala den mening, att fastställande af en stat för telegrafverket ingalunda

skulle kunna föranleda föreningsfrågans undanskjutande. Med afseende

härå och da goda skäl tala för Kongl. Maj:ts förslag till sådan

stat, anser utskottet detsamma egnadt att ådraga sig synnerlig uppmärksamhet.

Oberoende etc.»;

af herrar A. Persson, H. Andersson, S. G. von Friesen, P. Holm, O.

Jonsson, L. Jönsson, C. Persson, N. Petersson, A. P. Danielson, iV. Nils
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

101

son, L. Norrby och O. A. Ericsson, hvilka yrkat, att utskottets yttrande

och förslag bort hafva följande lydelse:

»Vid föredragningen inför Kongl. Maj:t af det nu framlagda förslaget

till ny stat för telegrafverket har departementschefen, såsom ofvan

blifvit anfördt, yttrat, att så länge frågan om post- och telegrafverkens

förening ännu vore sväfvande, kunde ett definitivt inordnande af statstelefonen

under telegrafverket icke ega rum. Då departementschefen

emellertid nu tillstyrkt den organisation i sistnämnda hänseende, som innefattas

i Kongl. Maj:ts förevarande framställning, har departementschefen

utgått från den förutsättning, att föreningsfrågan vore genom Kongl. Majrts

den 15 september 1893 i detta ärende fattade beslut förfallen. Utskottet,

som vid behandlingen af Kongl. Maj:ts framställning rörande postverket

under punkten l:o) här ofvan uttalat sig i anledning af Kongl. Maj:ts nyssnämnda

beslut af den 15 september 1893, hyser emellertid, på sätt i

nämnda punkt framhållits, den åsigt, att en förening af post- och telegrafverken

bör komma till stånd. Utskottet kan således icke i likhet med

departementschefen betrakta denna fråga såsom fallen, utan anser, att dess

lösning fortfarande bör främjas. Då nu ett fastslående af en ny, vidsträcktare

stat för telegrafverket enligt utskottets förmenande långt ifrån

att befordra tvärt om skulle för en lång framtid undanskjuta föreningen

af post- och telegrafverken, har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka fastställandet

af den utaf Kongl. Maj:t nu framlagda staten för telegrafverket.

En af Kongl. Maj:t efter framställning af telegrafstyrelsen ifrågasatt

organisativ anordning, nemligen anställandet af distriktsingeniörer jemte

dermed i sammanhang stående förslag, har utskottet visserligen ansett vara

af stor vigt för telegrafverkets och telefonväsendcts ändamålsenliga och

ekonomiskt fördelaktiga drift, Jemväl i det afseendet skulle ifrågavarande

anordning vara af betydelse, att då, såsom här ofvan blifvit antydt, med

densammas genomförande den egentliga telegraftekniska skickligheten icke

skulle på långt när i samma grad som hittills blifva för stationspersonalen

erforderlig, användningen af en och samma person för bestridandet af såväl

post- som telegraf göromål å stationerna komme att i väsentlig mån

underlättas. Då emellertid med anlitande af de medel, som äro för Kongl.

Maj:t tillgängliga, den ifrågasatta organisativa anordningen kan komma

till stånd genom anvisande af arfvoden och således utan att den derför

erforderliga personalen sättes på ordinarie stat, har utskottet, som öfver

hufvud ansett, att förändring i gällande aflöningsstat för telegrafverket nu

icke bör vidtagas, icke heller funnit förhållandena påkalla ett bifall i denna

särskilda punkt af Kongl. Maj:ts förslag.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Hvad beträffar telegrafverkets öfriga utgiftsstater, får utskottet anföra

följande.

I öfvergångsaflöningsstaten synes endast den förändring böra vidtagas,

att det för telegrafisten C. A. Forssander å denna stat uppförda belopp,

500 kronor, varder, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, ur staten uteslutet.

Vidkommande underhållsstaten vill utskottet erinra, att samtliga derå

uppförda anslag hafva förslagsanslags natur. Det lärer således icke vara

nödvändigt att, ehuru vissa hithörande utgifter torde för år 1895 komma

att öfverstiga de å innevarande års stat uppförda anslagsbelopp, härutinnan

föreslå förhöjningar.

Då utskottet af angifna skäl funnit sig böra i det hela afstyrka Kongl.

Maj:ts förslag, har utskottet icke kunnat bland telegrafverkets stater uppföra

särskild anslagsrubrik för räntor och afbetalningar å erhållna lånemedel.

Utskottet har emellertid velat uttala sitt gillande af telegrafstyrelsens

bemödande att i största möjliga utsträckning amortera de för

telefonväsendets utveckling upptagna lån.

Telegrafinkomsterna äro af Kongl. Maj:t för år 1895 beräknade till

1,370,000 kronor, och har utskottet härvid intet att erinra.

I fråga om det medgifvande, Kongl. Maj:t äskat med afseende å användningen

af öfverskottet å telegrafinkomsterna, hvarmed af Kongl. Maj:t

afsetts äfven inkomsterna af telefonväsendet, har utskottet endast ansett

sig böra meddela, att, då utskottet nu icke velat, hvad staten beträffar,

inordna telefonväsendet i telegrafverket, utskottet måst gifva detta medgifvande

den förändrade formulering, att öfverskottet å telegrafinkomsterna

— hvari här icke inräknas telefoninkomsterna, enär Kongl. Maj:t med afseende

å dessa redan eger fri dispositionsrätt — må komma telegrafverket

och telefonväsendet till godo.

Hvad angår den af herr Fredholm väckta motion, saknar utskottet,

vid det förhållande, att utskottet funnit sig böra afstyrka Kongl. Maj:ts

framställning i ämnet, anledning att vidare yttra sig om motionärens förslag

att höja den af Kongl. Maj:t föreslagna aflöningen för telegrafister

af lägsta lönegraden. Beträffande åter det i motionen framstälda förslag,

att åt extra ordinarie telefonist måtte beredas dels ålderstillägg efter vissa

års tjenstgöring, dels ock vid afgång från tjenst en till följd af försvagad

helsa, ådragen genom tjenstgöringen, gratifikation, beräknad efter vissa

procent å hela det under tjenstetiden intjenade arfvodet, har utskottet, då

det icke synts vara skäl att, med frångående af hittills följda grundsatser,

tillförsäkra en del af den i statens tjenst använda extra ordinarie tjenstepersonal

rätt till förenämnda förmåner, funnit sig böra afstyrka bifall till

hvad motionären härom föreslagit.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

103

De af Kongl. Maj:t för år 1894 faststälda stater för telegrafverket utvisa

följande slutsummor:

aflöningsstaten..............................

öfvergångsaflöningsstaten .........

pensions- och understödsstaten

underhållsstaten ..........................

..................... Kr. 951,900: —

....................... » 5,100: —

..................... » 112,320: —

..................... » 284,800: —

tillsammans Kr. 1,354,120: —.

Då utskottet, på sätt ofvan nämnts, i dessa stater endast ansett sig

böra föreslå den förändring, att ur öfvergångsaflöningsstaten må uteslutas

ett belopp af 500 kronor, får utskottet hemställa,

a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning i

hvad den afser telefonväsendets inordnande i telegrafverket

och dermed sammanhängande förändringar i telegrafverkets

stater icke måtte af Riksdagen bifallas;

b) att herr Fredholms motion icke måtte till någon

Riksdagens vidare åtgärd föranleda;

c) att, vid bifall till hvad utskottet i mom. a) och

b) hemstält, Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning må, med beräknande af telegrafverkets

utgiftsstater för år 1895 till följande belopp,

nemligen:

aflöningsstaten ....................................... Kr.

öfvergångsaflöningsstaten........................ »

pensions- och understödsstaten ............ »

underhållsstaten......................................... »

951,900

4,600

112,320

284,800

tillsammans Kr. 1,353,620

samt under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i dessa

stater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet

påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af

telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1895 anvisa

enahanda belopp, 1,370,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna

för året blifvit af Kongl. Maj:t beräknade,

samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å

telegrafinkomsterna uppstå, må af Kongl. Maj:t användas

för telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling

och förbättring.»;

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vid punkten 4:o mom. b) (angående fyllnadsarfvode till föreståndare

vid skogsskolor):

af herr S. G. von Friesen, som yrkat, att Kongl. Maj:ts framställning

måtte af utskottet afstyrkas;

vid punkten 11 mom. a) (angående anslag för anläggning af telefonledningar

från Norrköping till Örebro och från Stockholm öfver Sala och

Norberg till Falun):

af herr S. G. von Friesen, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att Kongl. Maj:ts framställning om anslag för anläggning af dessa telefonledningar

ej heller måtte vinna Riksdagens bifall. •

Det skulle här antecknas, att herr G. D. R. Tornerhjelm icke deltagit

i behandlingen af punkten l:o af förestående utlåtande. .

Likaledes skulle här antecknas, att herrar P. Pelirson och J. E. Wikstén

icke närvarit vid förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

105

Bil. I.

Utgiftsstater för Telegrafverket

att tillämpas

år 1895.

A. Aflöningsstat.

l.o. Styrelsen.

1 generaldirektör och chef ..............................

1 byråchef ......................................................

2 byråchefer ..................................................

1 elektriker......................................................

1 kamrerare ...................................................

1 sekreterare och ombudsman...........................

1 första gradens tjensteman...........................

12 första gradens tjensteman...........................

Felräkningspenningar åt kassören, arfvode ......

Till vikariatsersättning, arfvoden till extra biträden,

renskrifningskostnad, förslagsanslag...

1 förrådsvaktare ............................................

1 förste vaktmästare .v...................................

1 vaktmästare .............................................

1 vaktmästare ................................................

*) Anmärkning. Om vaktmästare i sådan egenskap

åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna

förmån qvarstår, lönen minskas med 150 kronor.

2:o. Linier och verkstad.

5 distriktsingeniörer:

löner å..................... 2,700: —

tjenstgöringspenningar

å ......................... 900: — 3,600: —

2 ingeniörer:

löner å. .................... 2,250: —

tj enstgöringspenningar

å .......................... 750: — 3,000: —

1 ingeniör och verkstadsföreståndare ...............

Transport

Bill. till Riksd. P)0t. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 6‘ Höft.

K r o

n o r

Tjenst-

Lön

görings-

penningar

Samma

6,200

2,800

9,000

4,400

2,000

6,400

8,800

4,000

12,800

3,000

1,500

4,500

3,000

1,500

4,500

3,000

1,500

4,500

1,800

1,200

3,000

21,600

14,400

36.000

500

20.000

800* *)

300

1,100

800*)

300

1,100

500*)

300

800

1

500*)

300

800

105,0001

13,500

4,500

18,000

-

4,500

1,500

6,000

3,000

1,000

4,000

28,000

—

—

133,000

Efter 5 år kan

lönen höjas med

600 kronor.

Efter 5 år kan

lönen höjas med

500 kronor och

efter 10 år med

ytterligare 500

kronor.

Efter G år kan

Efter 5 år kan

aflöningen höjas

med 500 kronor

och efter 10 år

med ytterligare

500 kronor.

Efter 5 år kan

aflöningen höjas

med 500 kronor

och efter 10 är

med ytterligare

500 kronor.

H

opaginerad Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

K r 0

n 0 r

Lön

Tjenst-

görings-

penningar

Summa

, 3:0. Stationerna.

Transport

—

—

133,000

a) Föreståndare för stationerna af

l:a klassen:

2 direktörer:

löner å.................. 4,125: —

tjenstgöringspennin-

gar å.................. 1,375: — 5,500= —

8,250

♦

2,750

11,000

2:a klassen:

4 direktörer:

löner å.................. 3,750: —

tjenstgöringspennin- gar å.................. 1,250: —

5,000: —

15,000

5,000

20,000

3:e klassen:

2 kommissarier:

löner å.................. 2,700: —

tj enstgöringspennin- gar å.................. 900: —

3,600: —

5,400

1,800

7,200

Efter 5 år kan

aflöningen liöjas

med 500 kronor

och efter 10 år

4:e Idassen:

9 kommissarier:

löner å.................. 2,475: —

tjenstgöringspennin- gar å.................. 825: —

3,300: —

22,275

*

7,425

29,700

med ytterligare

500 kronor.

5:e klassen:

14 kommissarier:

löner ä................. 2,250: —

tjenstgöringspennin- gar å................. 750: —

3,000: —

31,500

10,500

42,000

6:e klassen:

18 kommissarier:

löner å................ 2,025: —

tjenstgöringspennin- gar å................. 675: —

2,700: —

36,450

12,150

48,600

Efter 5 år kan

aflöningen höjas

med 400 kronor

och efter 10 år

med ytterligare

400 kronor.

<

Efter 5 år kan

aflöningen höjas

med 300 kronor

och efter 10 år

med ytterligare

7:e klassen:

9 kommissarier:

löner å.................. 1,800: —

tjenstgöringspennin- gar å.................. 600: —

2,400: —

16,200

5,400

21,600

Transport

133,000

300 kronor.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

107

Iro

n o r

Lön

Tjenst-

görings-

penningar

Summa

—

133,000

16,500

5,500

22,000

54,000

18,000

72,000

4,950

1,650

6,600

9,000

3,000

12,000

18,225

6,075

24,300

120,000

40,000

160,000

95,175

31,725

126,900

45,150

15,050

60,200

664,100

1 !

|

1

797,100

8:e klassen:

20 telegrafister:

löner å,.................. 825:

tjenstgöri liggpenningar

ä.................. 275:

9:e klassen:

80 telegrafister:

löner å,.................. 675:

tjenstgöringspennin
gar

å.................. 225:

Transport

1,100: —

900: —

b) Biträdande stationspersonal:

2 kommissarier:

löner å.................. 2,475

tjenstgöringspennin
gar

å.................. 825

4 kommissarier:

löner å,.................. 2,250

tjenstgöringspennin
gar

å.................. 750

9 kommissarier:

löner å.................. 2,025

tjenstgöringspennin
gar

å..................... 675

100 assistenter:

löner å.................. 1,200

tjenstgöringspennin
gar

ä................. 400

141 telegrafister:

löner å,................. 675

tjenstgöringspennin
gar

å.................. 225

86 telegrafister:

löner å.................. 525

tjenstgöringspenningar

å................. 175

— 3,300:

3,000: —

2,700:

— 1,600:

— 900: —

700: —

Transport

Efter 5 år kan

aflöningen höjas

med 100 kronor,

efter 10 år med

ytterligare 100

kronor och efter

15 år med än

ytterligare 100

kronor.

Efter 5 år kan

aflöningen höjas

med 500 kronor

och efter 10 år

med ytterligare

500 kronor.

Efter 5 år kan

aflöningen höjas

med 400 kronor

och efter 10 år

med ytterligare

400 kronor.

Efter 5 år kan

aflöningen höjas

med 300 kronor

och efter 10 år

med ytterligare

300 kronor.

Efter 5 år kan

aflöningen höjas

med 100 kronor,

efter 10 år med

ytterligare 100

kronor och efter

15 år med än

ytterligare 100

kronor.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Kronor

Transport

797,100

4:o. Särskilda anslag.

Till ålderstillägg, förslagsvis ........................................................

100,000

» arfvoden åt den extra biträdespersonalen samt till vikariats-

ersättning vid stationerna, förslagsvis....................................

275,000

» vaktmästare och telegrambärare vid stationerna, förslagsvis......

125,000

» hushyreersättning åt kommissarien-kontrollören i Köpenhamn...

600

För telegrafverkets undervisningsanstalter högst............................

12,500

513,100

1,310,200

B. Öfvergångs-aflöning-sstat.

För genomförande af den med år 1888 inträdda förändring af vissa telegrafist-

befattningar:

åt 16 f. d. första telegrafister å 200 kronor......................

3,200

» genomförande af den med år 1895 inträdande förändring i aflönings-

förmånerna för telegrafverkets stationspersonal, åt nedannämnde:

kommissarien i Köping W. Gr. Wingenblixt .......................

..... 200

» i Yarberg G. M. Th. Sandström..................

..... 200

» i Venersborg H. E. Moberg...........................

.. .. 200

» i Ystad G. F. W. Dahlberg ...........................

..... 300

telegrafisten i Byske H. H. Winblad von Walter ...............

..... 100

» i Ramsele A. 0. Grundström ........................

..... 50

» i Simrishamn C. H. Balkenhausen............

.. .. 100

» i Trollhättan A. Sjödahl .................................

..... 100

1,250

Anmärkning. De ofvan å denna stat upptagna belopp böra minskas eller

helt och hållet upphöra i den mån deras innehafvare erhålla

ökad normal aflöning enligt staten litt A. 3:o.

Åt f. d. kommissarien W. H. Lagerheim, enligt kongl. brefvet den

31 maj

1889 ....................................................................

800

5,250

C. Pensions- och understödsstat.

Förre telegrafisten å Sandhamns indragna optiska station A. Löfgren, enligt

kongl. brefvet den 17 september 1869 .................................

240

» telegrafisten å Nynäs indragna optiska station L. 0. Westman, enligt

samma kongl. bref...................................................................

240

Transport

480

1,315,450

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

109

Kronor

Transport

480

-1,315,450

Förre befälhafvaren å Arholma indragna optiska station, fanjunkaren L. F.

Österberg, enligt kongl. brefvet den 25 november 1870 ........................

400

» korporalen å Vinga optiska station J. A. Andersson, enligt samma

kongl. bref............................................................................-................

270

» befälhafvaren å Landsorts indragna optiska station, sergeanten A. Lil- jander, enligt kongl. brefvet den 2 juni 1876 ..................................

600

» telegrafisten å Dalarö indragna optiska station C. A. Törnros, enligt

samma kongl. bref................................................................................

400

» telegrafisten å Ornö indragna optiska station J. E. Åkerström, enligt

samma kong], bref...................................:.............................................

400

Kommissarien J. F. Björklunds enka Laura Johanna Björklund, född Hell- ström, enligt kongl. brefvet den 16 juni 1876 ....................................

Förre telegrafisten å Nynäs indragna optiska station C. Sjöberg, enligt

kongl. brefvet den 23 mars 1877 .........................................................

300

400

» telegrafisten å Ornö indragna optiska station F. 0. Åkerlind, enligt

samma kongl. bref................................................................................

270

» föreståndaren för Skenninge indragna elektriska station Nanny Arndtz,

enligt kongl. brefvet den 2 juli 1887 ..................................................

300

Bidrag till telegrafverkets pensionsinrättning:

a) fem procent å den för året till 1,370,000 kronor beräknade telegram-

portoinkomst, förslagsvis............................................................ 68,500

b) bestämdt anslag....................................................................... 20,000

88,500

Bidrag till telegrafverkets enke- och pupillkassa .........................................

6,000

Till fyllnadspensioner, enligt bestämmelserna i kongl. brefvet den 22 juni

1883, förslagsvis....................................................................................

35,000

133,320

•

D. Omkostnadsstat.

Förslagsanslag.

Liniernas öfvervakande och underhåll...................-.........''................................

325,000

Underhåll af telegrafverkets fastigheter ........................................................

10,000

Resekostnads- och traktamentsersättningar ..................................................

20,000

Inventariers inköp och underhåll .................................................................

100,000

Böcker, kartor, tryckningskostnad, kuverter, blanketter, pappersremsor, telefon- kataloger m. m.....................................................................................

60,000

Skrifmaterialier.........................................................................................

15,000

Batteriförnödenheter.......................................................................................

20,000

Hyror ........................................................................................................

45,000

Transport

595,000]

1,448,770

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Kronor

Transport

595,000

1,448,770

Bränsle och lyshållning..............................................................................

60,000

Postporto.................................................................................................

10,000

Frakt och transportkostnader........................................................................

10,000

Sjukvård, sjukaflöning och begrafningskostnad ............................................

2,000

Sveriges bidrag till underhållet af internationella telegrafbyrån i Bern.........

1,500

Diverse utgifter............................................................................................

32,730

711,230

E. Räntor och afbetalning^ å erhållna lånemedel, förslagsvis

487,000

Summa

2,647,000

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

111

Bil. II.

Telegraf- och telefonmedelsuppbörden under tiden V™ 1892—Vi0 1893

yid följande telegrafverkets stationer.

Station

Telegraf-

medel

Telefon-

medel

Samma

Anmärkning

1:sta klassens stationer:

Stockholm...........................

441,867

153,212

595,079

Göteborg ...........................

274,246

165,630

439,876

2:dra klassens stationer:

Malmö .............................

79,768

86,816

166,584

Norrköping.......................

28,376

61,485

89,861

Sundsvall...........................

68,145

59,206

127,351

3:dje klassens stationer:

Gefle ................................

(Telefonstationen inrättad 1893. Den angifna telefon- J inkomsten är upptagen sådan den beräknats för

39,771

60,000

99,771

Helsingborg.......................

33,360

44,016

77,376

| 1895.

4:de klassens stationer:

Eskilstuna...........................

4,202

31,564

35,766

(Telefonstationen inrättad 1893. Den angifna telefon- ! inkomsten är upptagen sådan den beräknats för

Halmstad ...........................

12,820

18,000

30,820

Hernösand ........................

24,608

13,464

38,072

L 1895.

Ännu ej rikstelefon.

Jönköping.........................

7,978

23,346

31,324

Karlskrona .......................

14,540

18,616

33,156

Luleå.................................

21,913

5,871

27,784

Ännu ej rikstelefon.

Söderhamn ........................

7,107

34,037

41,144

Upsala .............................

11,134

20,767

31,901

Örebro .............................

9,201

23,044

32,245

5:te klassens stationer:

(Telefonstationen inrättad 1893. Den angifna telefon- inkomsten är upptagen sådan den beräknats för

Falun................................

9,169

10,000

19,169

Kalmar..............................

18,560

375

18,935

1.. 1895.

Ännu ej rikstelefon.

Karlshamn ........................

8,478

11,443

19,921

Kristianstad........................

7,897

13,969

21,866

Landskrona........................

12,165

20,824

32,989

Lund .................................

6,139

24,711

30,850

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Station

Telegraf-

medel

Telefon-

medel

Summa

Anmärkning

Lysekil .............................

14,998

7,571

22,569

Piteå ..............................

15,093

4,110

19,203

Ännu ej rikstelefon.

Skellefteå...........................

13,445

6,329

19,774

Ännu ej rikstelefon.

Uddevalla...........................

9,211

11,899

21,110

Umeå................................

12,580

8,443

21,023

Ännu ej rikstelefon.

| Telefonuppbörden kommer f. o. m. 1895 att ökas med

Ystad.................................

9,510

10,115

19,625

omkring 10,000 kronor i anledning af Skurup och

Tomelilla stationers intagande såsom vexelstationer

Östersund...........................

( under Ystad.

11,545

11,545

Ingen telefon. Kontrollstation till Norge.

(Telefonstationen inrättad 1893. Den angifna telefon-

6:te klassens stationer:

Borås................................

6,845

10,000

16,845

inkomsten är upptagen sådan den beräknats för

1 1895.

Haparanda ........................

• 9,008

1,440

10,448

Ännu ej rikstelefon.

Hudiksvall...........................

10,372

100

10,472

Ännu ej rikstelefon.

Karlstad ...........................

9,392

2,945

12,337

j Enkeltrådsnätet finnes ännu qvar.

Linköping...........................

4,758

3,601

8,359

\ Endast få rikstelefonabonnenter finnas.

Marstrand.........................

11,336

2,194

13,530

Motala ..............................

6,958

50

7,008

Ännu ej rikstelefon.

Nyköping...........................

3,447

13,042

16,489

Nyland ..............................

6,012

12,535

18,547

Ännu ej rikstelefon.

Nässjö ..............................

1,889

6,101

7,990

Stor grenstation för både telegraf- och telefonledningar.

Oskarshamn........................

10,680

8,000

18,680

J Ännu ej rikstelefon. Den angifna telefoninkomsten är

\ upptagen sådan den beräknats för 1896.

Sollefteå ...........................

4,723

6,912

11,635

Ännu ej rikstelefon.

Trelleborg...........................

7,124

7,408

14,532

Vester vik..........................

7,908

9,000

16,908

| Ännu ej rikstelefon. Den angifna telefoninkomsten är

1 upptagen sådan den beräknats för 1895.

Vesterås ...........................

3,849

9,022

12,871

Vexiö.................................

4,070

13,377

17,447

Visby.................................

11,268

500

11,768

Örnsköldsvik .....................

11,990

11,990

Ingen telefon.

7:de klassens stationer:

Hessleholm ........................

823

6,816

7,639

Kolbäck (förut Hallstahammar)

740

8,307

9,047

Stor grenstation.

Kristinehamn .....................

5,140

46

5,186

Ännu ej rikstelefon.

Köping .............................

1,964

7,211

9,175

Sköfde .............................

3,260

4,404

7,664

Strömstad...........................

3,505

2,595

6,100

Varberg..............................

4,481

5,131

9,612

Varekil ..............................

5,024

2,667

7,691

Vener sborg ........................

4,307

4,091

8,398

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

113

Station

Telegraf-

medel

Telefon-

medel

Summa

Anmärkning

8:de klassens stationer:

Arboga ..............................

2,427

5,501

7,928

Bollnäs..............................

Engelholm...........................

1,842

1,300

1,119

6,131

2,961

7,431

/ Ärsafgiftcu för rikstelefonen ej medräknad (redovisas

| under Söderhamn).

Eslöf ................................

1,178

9,487

10,665

Gnesta ..............................

321

5,964

6,285

Grebbestad ........................

2,130

3,742

5,872

Höganäs ...........................

3,399

5,168

8,567

Hörbv.................................

650

7,009

7,659

Katrineholm........................

603

7,311

7,914

Kramfors ...........................

7,053

2,759

9,812

Ännu ej rikstelefon.

Lidköping...........................

2,894

2,894

Ingen telefon.

Mariestad...........................

2,001

1,394

3,395

Nederkalix ........................

5,980

782

6,762

Ännu ej rikstelefon.

Norberg..............................

1,583

6.147

7,730

Nordmaling........................

3,199

1,168

4,367

Ännu ej rikstelefon.

Norrtelje ...........................

1,714

7,085

8,799

Ronneby ..........................

2,692

3,041

5,733

Sala .................................

2,617

6,756

9,373

Simrishamn.......................

2,813

4,226

7,039

Vinga ................................

552

552

. Signalstation.

9:de klassens stationer:

(Endast mindre stationer.)

Stockholm i februari 1894.

Erik Stokckenfeldt.

Edic. Svanbeck.

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1894

års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Finans-

17.000

64.000

122,100

102,800

174.000

140.000

20,300

5,400

169,600

35,500

7,642,000

—

—

17.000

64.000

122,100

102,800

174.000

140.000

20,300

5,400

169,600

35,500

7,642,000

—

Departementschefen.........................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ......

Kammarkollegium............................................................

Statskontoret.....................................................................

Stämpelomkostnader, förslagsanslag..............................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering,

Mynt- och kontrollverken................................................

Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag............

Kammarrätten..................................................................

Öfverintendentsembetet ...................................................

Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af

Okas med..................................................................

1,370,000

—

—

1,370,000

Telegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafmedlen

Ökas med..................................................................

2,574,000

—

—

2,574,000

Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt

Minskas med.........................................................

1.900.000

94,000

1.019.000

—

—

—

1.900.000

94,000

1.019.000

—

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag

Domänstyrelsen ..............................................................

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten.........................................................

» statens skogsläroverk .......................................

t 15,449,700

- 1—

15,449,700

_

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

115

Litt. .4 •

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

departementet.

förslagsanslag.

postmedlen. Nuvarande belopp

direkt utgå. Nuvarande belopp

utgå. Nuvarande belopp............

.7,642,000

302,600

—

. 1,370,000

. 1,500,000

—

. 2,574,000

5,000

.. 447,208: —

47,700: — 494,908:

Förslag till blifvande riksstat:

Trp:t 494,908: —

Indelning och

dermed jemförlig

Anvisning i

anvisning, på

Summa.

kontant.

förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

17,000

_

17,000

—

64,000

_

—

64,000

—

122,100

_

—

122,100

—

102,800

_

—

102,800

—

174,000

_

__

—

174,000

—

140,000

_

—

140,000

—

20,300

_

—

20,300

—

5,400

_

—

5,400

—

169,600

_

—

169,600

—

35,500

—

—

35,500

—

7,944,600

—

—

7,944,600

—

2,870,000

—

—

2,870,000

—

2,569,000

_

2,569,000

—

1,900,000

_

—

1,900,000

—

94,000

94,000

116,228,300

_

—

16,228,300

—

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1894 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Kronor

5.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

15,449,700

15,449,700

12,000

12,000

30,000

—

30,000

—

200,000

—

200,000

_

21,550

6

21,556

—

15,000

15,000

450,000

—

—

450,000

-c—

12,000

—

12,000

_

25.000

—

—

25,000

_

45,000

45,000

_

20,000

20,000

_

400,000

—

400,000

_

36,810

—

36,810

_

32,000

—

—

32,000

_

60,000

—

—

60,000

—

16,809,060

—

6

—

16,809,066 !

—

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitulleservationsanslag:
Till

enskilda skogsundervisningen...........................

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

Nuvarande belopp..........................................

ÖJcas med......................................................

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag...

jLyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i

Byggnader och reparationer, reservationsanslag .........

Städers friheter, förslagsanslag. Nuvarande belopp ...

Ökas i kolumnen: »Friheter och kyrkotionde» med

Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslags
Kontroll

å tillverkningsafgifter, förslagsanslag............

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

Restitutioner, förslagsanslag.........................................

Ålderstillägg, förslagsanslag..........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .........

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

Extra utgifter, reservationsanslag................................

Kongl. operan..................................................................

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

117

Trp:t

tets lärarepersonal......

af skogsväsendet i allmänhet.

................ 431,092: —

........................... 128,000: —

Stockholm, förslagsanslag

8,600: —

559,092: —

anslag ..........................

förslagsanslag, högst ...

förslagsanslag...............

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

494,908: —

16,228,300

—

—

16,228,300

—

84,400: -

567,692: —

1,147,000

1,147,000

12,000

—

—

12,000

—

30,000

—

—

30,000

--

200,000

—

—

200,000

—

21,556: —

34; —

21,550

—

40

—

21,590

—

15,000

—

—

15,000

—

450,000

—

—

450,000

—

12,000

—

—

12,000

—

25,000

—

—

25,000

—

45,000

—

45,000

—

20,000

—

20,000

—

400,000

—

—

400,000

—

36,810

—

36,810

—

32,000

—

32,000

—

60,000

—

—

60,000

—

Summa

18,734,660

40

—

18,734,700

—

Bih. till Rilcsd. Prat. 1894. 4 Sand. 1 Afd. ti Höft.

16

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjunde hufvudtitel.

Kronor

Ö.

Finansdepartementet.

Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

Till arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå

4,000

Statskontoret: *

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott

160,690

Anläggning af telefonledningar:

För anläggning af telefonledningar från Norrköping till Örebro och

från Stockholm öfver Sala och Norberg till Falun

97,200

Öfverintendentsembetet:

För uppförande af nytt landsstatslius i Mariestad

70,000

Domänstyrelsen:

Till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domängpro-

målen hos länsstyrelserna................... 45 000-

» resekostnader vid domänförvaltuingen, förslagsanslag 4o’210: —

85,210

Diverse anslag:

Till skogsodlingens befrämjande................

25,000

Summa

442,100

—

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri,''1894

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:38 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. May.ts under anslagstiteln telegrafverket gjoi''da framställning. s. 5 i texten