Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvud tit el, innefattande anslag en till ecklesiastikdepartementet.

1894-04-17 · 206 sidor, varav 180 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 180 av 206 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1894:9, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvud tit el, innefattande anslag en till ecklesiastikdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande AT:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 17 april 1894, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

åttonde hufvud tit el, innefattande anslag en till ecklesiastikdepartementet.

(2. U. A.)

Ordinarie anslag.

Kleresistaten.

l:o) Med anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till de vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollen

öfver finansärenden den 8 januari innevarande år (inkomstberäkningen

sid. 6) och öfver ecklesiastikärenden den 13 i samma

månad (sid. 2), får utskottet hemställa,

att det i kolumnen »friheter och kyrkotionde»

i gällande riksstat upptagna belopp, 18,000 kronor,

må nedsättas till 16,000 kronor eller med 2,000 kronor.

Universiteten.

2:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att årsanslaget till materiel för

astronomiska observatoriet vid universitetet i Upsala, hvilket anslag

nu uppgår till 1,800 kronor, måtte höjas med 1,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. (N:o 9) 1

A ng.

nedsättning

i anslag.

[i-j

Ang. höjning

af årsanslaget

för astronomiska

observatoriet

i

Upsala.

[2-]

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1894 liar departementschefen

i förevarande ämne meddelat, att kanslern för rikets universitet med

skrifvelse den 30 september 1893 till Kongl. Maj:t öfverlemnat det

större akademiska konsistoriets vid universitetet i Upsala gjorda framställning

om utverkande vid innevarande års riksdag af åtskilliga anslag

lör universitetsbeliof, deri konsistoriet bland annat framhållit

behofvet deraf, att en förhöjning med 1,000 kronor kunde beredas i

årsanslaget för astronomiska observatoriet. De till stöd för denna anhållan

åberopade skäl hade af prefekten för observatoriet, professor

Dunér, anförts och vore hufvudsakligen följande.

Omedelbart innan professor Schultz nedlade sitt embete, hade

han till konsistoriet ingått med anhållan, att detsamma måtte hos Kongl,

Maj:t göra hemställan om beviljande af 700 kronor årligen till höjaude

af astronomiska observatoriets årsanslag. Matematisk-naturvetenskapliga

sektionen, till hvars utlåtande denna fråga remitterats, hade den

28 augusti 1888 yttrat följande: »Beträffande professor Schultz’förslag

om 700 kronor till höjande af astronomiska observatoriets årsanslag

ansåg sig sektionen böra framhålla nödvändigheten af att det astronomiska

observatoriet erhölle förhöjning i sitt anslag, men i likhet med

kommitterade fann sektionen ej lämpligt att nu väcka derom fråga, då

professor Schultz redan erhållit afsked och det närmast ålåge en

kommande prefekt att framställa sina önskningar rörande sin institution.

» Detta sektioneus tillvägagående hade tvifvels utan varit fullt

korrekt, men för det astronomiska observatoriet i så måtto mindre

g}msamt som, medan flera af universitetets institutioner fått sina trängande

behof af ökade årsanslag tillgodosedda vid 1889 års riksdag,

observatoriet ännu ej hade ett högre årsanslag än det, hvilket professor

Schultz ansett så otillräckligt, att, ehuru han för egen del ej

mera kunde hafva något personligt intresse i frågan, han likväl trott

sig böra, till observatoriets och sin efterträdares fromma, söka få det

höj dt.

Under större delen af den tid, hvarunder professor Dunér varit

prefekt för observatoriet, hade institutionen befunnit sig i ett utvecklingsskede,

som, ehuru af största vigt för densamma, likväl gjort, att

dess vetenskapliga verksamhet varit i någon mån. förlamad, och att såsom

en följd deraf behofvet af ökadt årsanslag ej så synnerligen framträda

Dock visade erfarenheten från år 1892, att årsinkomsterna ej

på långt när vore tillräckliga, enär observatoriet dels måst inreda rum

för framkallande af fotografiska plåtar, dels anskaffa sådana samt kemi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

3

kalier för desammas framkallande. Dessa sistnämnda utgifter måste

återkomma hvarje år, såvida observatoriets verksamhet skulle kunna

ostörd fortgå. Dertill komme ytterligare betydande kostnader för vården

af instrumenten. I synnerhet måste den nya refraktorn — i likhet

med hvad fallet varit med refraktorn i Lund — årligen öfverses och

rengöras af en skicklig mekaniker, så vida ej det dyrbara instrumeutet

skulle taga skada och till sist förfaras. Slutligen hade man äfven att

medräkna ansenligt ökade utgifter för gas till frambringande af den

elektricitet, som erfordrades för refraktorns elektriska glödljus, för vedbrand

m. m.

De testamenterade fonder, omkring 11,000 kronor, observatoriet

vid professor Schultz’ tillträde egde, hade under hans tjenstetid åtgått

dels till bekostande af nya instrument, dels till fyllande af det otillräckliga

i årsanslaget. Om detta nu ej höjdes, funnes för observatoriet

ej någon möjlighet att fylla bristen, utan måste, då instrumenten ej

finge förfaras, i stället besparingar göras så, att de för refraktorns användande

till fotografiskt bruk nödiga utgifterna indroges, och refraktorn

således komme att stå åtminstone delvis obegagnad.

Jemte meddelande, att universitetskanslern förordat nu ifrågavarande

anslagsförhöjning såsom S}mnerligen behöflig, har departementschefen

för egen del förklarat, att det af institutionens prefekt anförda

syntes honom äfven tillfyllestgörande visa behofvet deraf.

Jemväl utskottet finner det framgå af hvad institutionens föreståndare

anfört, att en förhöjning af ifrågavarande anslag är erforderlig;

men vid det förhållande, att den föregående prefekten för denna

institution ansett en höjning med endast 700 kronor vara för ändamålet

tillräcklig, synes det utskottet, att förhöjningen lämpligen kunde

begränsas till detta belopp.

Utskottet hemställer för den skull,

att Kongl. Maj:ts framställning må på det sätt

bifallas, att årsanslaget till materiel för astronomiska

observatoriet vid universitetet i Upsala höjes från

1,800 kronor till 2,500 kronor, eller med 700 kronor.

3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att till aflönande åt en vaktmästare

vid botaniska laboratoriet och museet vid universitetet i Upsala

måtte beviljas ett årligt anslag af 500 kronor.

Af statsrådsprotokollet framgår, att detta förslag närmast föranledts

af en utaf kanslern förordad anhållan af det större akademiska

\

Ang. anslag

till vaktmästare

vid botaniska

laboratoriet

och museet

vid universitetet

i

Upsala.

[3.]

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N.-o 9.

konsistoriet, och att till grund för denna anhållan legat en af institutionernas

prefekt, professor Fries, gjord framställning af hufvudsakligen

följande innehåll.

I den till 1891 års Riksdag gjorda framställning angående uppförande

af nya byggnader i botaniska trädgården samt det nuvarande

institutionshusets omändring till botaniskt laboratorium och museum hade

framhållits, att, då denna förändring blifvit verkstäld, det blefve nödvändigt,

att en vaktmästare vid laboratoriet och museet anstäldes. På

grund häraf hade ock för en sådan anordnats bostad i det nya, för

underträdgårdsmästarne och trädgårdsmedhjelparne för öfrigt afsedda

boningshuset.

Mot hvad sålunda anförts och föreslagits hade från intet håll någon

invändning eller anmärkning blifvit framstäld, hvadan väl med fog kunde

antagas, att billigheten af denna önskan blifvit erkänd ej mindre af de

akademiska myndigheterna än ock af Ivongl. Maj:t och Riksdagen. Förhållandet

vore ock, att botaniska laboratoriet och museet bland alla vetenskapliga

institutioner vid universitetet i Upsala vore de enda, vid hvilka

en vaktmästare ej vore anstäld. På grund af museets och framför allt

laboratoriets nuvarande relativt inskränkta utrymme hade det låtit sig

göra att, om ock med stora olägenheter, reda sig utan sådant biträde,

men alldeles omöjligt skulle detta blifva, då de nämnda institutionerna

snart blefve högst betydligt utvidgade. Grundad förhoppning förefunnes,

att inflyttning i de nya laboratorie- och museilokalerna skulle kunna ega

rum i slutet af år 1894 och början af år 1895, och derför vore det högeligen

önskligt, om en vaktmästare funnes att tillgå från och med 1895

års början, i synnerhet som mycket betydande omflyttningar och andra

arbeten då måste, särskild! å museet, verkställas.

Till aflöning åt omförmälde vaktmästare egde botaniska laboratoriet

ingå tillgångar. Då vid 1889 års riksdag till detsamma begärdes ett

årligt anslag af 1,000 kronor »till inköp af nödiga instrument och undervisningsmateriel»

samt »till städning, belysning och uppvärmning», hade

af Riksdagen beviljats endast 500 kronor »till materiel», och denna summa

vore den allra minsta, som för detta ändamål behöfdes, i synnerhet som

genom det, med anledning af kongl. stadgan angående filosofie kandidatoch

licentiatexamina den 17 april 1891, förändrade, af universitetskanslern

faststälda undervisningssättet laboratorieöfningarna måste ej

obetydligt utvidgas. Lika litet kunde af museets ringa årsanslag, 1,000

kronor, något bidrag påräknas till vaktmästarens aflöning, enär det hörde

nästan till det omöjliga att med sagda summa bestrida alla utgifter, som

för museets behöriga skötsel vore nödvändiga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

StatsutsJcoftcts Utlåtande N:o 9.

För egen del yttrar departementschefen efter anförande häraf, att

anställande af en vaktmästare vid botaniska laboratoriet och museet syntes

vara en lika så nödvändig som förutsedd följd af den utvidgning, dessa

institutioner nu erhölle, och af det anförda framginge, att några medel

härför ej kunde erhållas från vare sig laboratoriets eller museets årsanslag.

Derjemte har departementschefen med afseende å storleken af

det föreslagna lönebeloppet erinrat, att Riksdagen år 1878 till lön åt en

vaktmästare vid zoologisk-zootomiska institutionen anvisat samma belopp.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning

till någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till aflöning åt en vaktmästare

vid botaniska laboratoriet och museet vid universitetet

i Upsala bevilja ett årligt anslag af 500 kronor.

4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att för upprättande vid universitetet

i Lund af en extra ordinarie professur inom den historiska ämnes- professur inom

gruppen måtte beviljas på ordinarie stat ett anslag af 4,000 kronor, den historiska

deraf 3,000 kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgörings- ^Timh^rsipenningar.

t?tet *'' Lund

Jemte meddelande, att under en följd af år akademiska konsistoriet

i Lund gjort framställningar om beredande af anslag till förstärkande

af lärarekrafterna i de historiska vetenskaperna samt att äfven nu konsistoriet,

med åberopande af en utaf professor M. Weibull till konsistoriet

ingifven skrifvelse, förnyat berörda anhållan, har departementschefen till

en början ur professor Weibulls omförmälda skrifvelse anfört följande.

Vid den år 1877 beslutade ombildningen af de akademiska adjunkturerna

hade universitetet i Lund, likasom det i Upsala, erhållit en

extra ordinarie professur i historia, hvilket ämne, såsom ett af universitetens

hufvudämnen, sedan mer än ett århundrade haft två ordinarie

lärareplatser. Men till denna extra ordinarie professur hade jemväl lagts

det sjelfständiga läro- och examensämnet statskunskap; och såsom förhållandena

utvecklat sig, hade sedan år 1889 extra ordinarie professorns

tjenstgöring uteslutande tillhört sistnämnda ämne. När på grund af

kongl. stadgan angående filosofie kandidat- och licentiatexamina den 17

april 1891 undervisningen ordnades inom de olika läroämnena, hade extra

ordinarie professorn i historia och statskunskap måst helt och hållet tagas

i anspråk för undervisningen i statskunskap, och hade dermed ett redan

förut bestående förhållande fått sin officiella bekräftelse. En extra ordinarie

professur i historia funnes derför vid Lunds universitet endast till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utledande N:o 0.

namnet. Denna lärarebefattning vore helt och hållet tagen i anspråk för

ämnet statskunskap. Men universitetet i Lund behöfde ej mindre än

det i Upsala sin extra ordinarie professur i historia, om det skulle kunna

uppfylla sina skyldigheter. Lösningen af denna fråga, på hvilken under

mer än ett årtionde uppmärksamhet blifvit fäst genom upprepade andraganden,

vore mer än någonsin en nödvändighet nu, då ofvannämnda

examensstadga skulle fullständigt genomföras.

Efter anförande häraf meddelar departementschefen, att med anledning

af denna skrifvelse konsistoriet anhållit, att anslag måtte utverkas

för inrättande af en ny extra ordinarie professur inom humanistiska

sektionens historiska ämnesgrupp, hvarigenom en sådan reglering kunde

åstadkommas, att universitetet erhölle en extra ordinarie professor i

historia och en i statskunskap med geografi, och hade denna anhållan

blifvit af universitetskanslern till bifall förordad.

Det af universitetet länge kända och framhållna beliofvet af förstärkning

i lärarekrafterna för ifrågavarande ämnesgrupp — fortsätter

departementschefen — hade redan förutvunnit Kongl. Maj:ts erkännande;

och till afhjelpande deraf hade till 1889 års Riksdag aflåtits proposition

om inrättande af en ordinarie professur i geografi och statskunskap,

hvilken proposition dock ej af Riksdagen bifallits. De nämnda båda

vetenskaperna, särskildt geografien, hade på senare tider vunnit en storartad

utveckling. Geografien intoge ock numera vid elementarundervisningen

och komme allt mera att intaga en annan och bättre ställning

än den underordnade, som hittills varit detta ämne anvisad. För sådant

ändamål hade i kongl. kungörelsen den 10 mars 1892 stadgats, att akademiskt

betyg i statskunskap med geografi, men icke betyg i statskunskap

ensamt finge tagas i beräkning vid fråga om behörighet till

lärarebefattning vid allmänt läroverk. Under sådana förhållanden behöfde

utan tvifvel dessa vetenskaper vid universitetet sin egen målsman. Det

syntes derför billigt, att universitetet i Lund ej skulle i detta afseende

vara försatt i ogynsammare ställning än det i Upsala. På grund häraf

och då fördelningen af de till den historiska ämnesgruppen hörande vetenskapsgrenar

på de särskilda lärarebefattningarna under olika förhållanden

borde ske på olika sätt, tillstyrkte departementschefen äskande af anslag

till en extra ordinarie professur inom den historiska ämnesgruppen.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts förevarande framställning har

utskottet till behandling förehaft en inom Andra Kammaren af herr A.

V. Ljungman väckt, till statsutskottet remitterad motion (n:o 9), uti hvilken

föreslagits, att Riksdagen måtte uppföra ett anslag af 18,000 kronor

å ordinarie stat för anställandet af en ordinarie professor i politisk geo
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. _ 7

grafi och statistik vid hvartdera universitetet samt af en ordinarie professor

i jemförande statsrätt och politik vid Lunds universitet.

Beträffande de skäl, som motionären till stöd för detta sitt förslag

anfört, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

*

Utskottet delar departementschefens åsigt derom, att vid universitetet

i Lund en förstärkning af lärarekrafterna inom den historiska ämnesgruppen

torde vara erforderlig. Och då utskottet, på grund af hvad i

statsrådsprotokollet anförts om behofvet af ökad undervisning i geografi,

håller före, att detta ämne särskildt bör tillgodoses, vill utskottet föreslå,

att geografi bör jemte historia uttryckligen nämnas såsom ämne för den

ifrågasatta nya extra ordinarie professorsbefattningen.

Då emellertid förhållandena kunna komma att kräfva en annan

fördelning af ämnena för lärarebefattningarna inom den ifrågavarande

ämnesgruppen, torde Kongl. Maj:t böra medgifvas rätt att vid tillsättande

af dessa lärarebefattningar göra den fördelning af ämnena, som af omständigheterna

påkallas, dock under vilkor att undervisningen och examinationen

i geografi varder på ett tillfredsställande sätt tillgodosedd.

• Hvad vidare angår förenämnda af herr Ljungman väckta motion,

får utskottet erinra, att samme motionär vid sistlidet års riksdag framstälde

förslag i enahanda syfte, hvilket förslag utskottet då icke fann

sig kunna tillstyrka. Utskottet ansåg nemligen, med afseende å hvad

motionen innehöll beträffande anställande af två nya professorer vid

Lunds universitet, att då Kongl. Maj:t, efter det ofvan omförmälda, af

Kongl. Maj:t vid 1889 års riksdag framstälda förslag ej af Riksdagen

bifallits, icke sedermera ansett sig böra göra någon förnyad framställning

i ämnet, Riksdagen icke borde på enskild motionärs förslag bevilja

medel till inrättande vid berörda universitet af två professurer uti ifrågavarande

ämnen; och hvad den af motionären föreslagna professuren vid

universitetet i Upsala beträffade, så kunde utskottet, då Kongl. Maj:t

äskat ett anslag af 1,000 kronor på extra stat för uppehållande af undervisningen

och examinationen i geografi vid sistnämnda universitet, och

utskottet ansåg sig böra förorda denna Kongl. Maj:ts framställning, icke

understödja motionärens vida längre gående förslag.

Med afseende å herr Ljungmans nu förevarande motion, förefinnes,

i hvad densamma rörer universitetet i Upsala, samma skäl för

afstyrkande, som vid förra årets riksdag anfördes, enär äfven nu förslag

föreligger om anvisande af 1,000 kronor på extra stat för uppehållande

af undervisningen och examinationen i geografi vid detta universitet,

hvilket förslag utskottet tillstyrker (se punkt 22 här nedan); och då vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

■8

Lunds universitet behofvet af lärarekrafter i den ifrågavarande ämnesgruppen

torde få anses blifva behörigen tillgodbsedt genom den extra

ordinarie professur, som utskottet i anledning af Kongl. Maj:ts proposition

ansett sig böra förorda, så har utskottet ej heller anledning att i

denna del biträda motionen.

På grund af det sålunda anförda hemställer utskottet:

a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställningmå

på det sätt bifallas, att Riksdagen för upprättande

vid universitetet i Lund af en extra ordinarie professorsbefattning

i geografi och historia på ordinarie stat

beviljar ett anslag af 4,000 kronor, deraf 3,000 kronor

såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

med rätt för Kongl. Maj:t att vid tillsättande

af lärarebefattningarna inom den historiska ämnesgruppen

vid universitetet göra den fördelning af ämnena,

som af omständigheterna påkallas, dock att undervisningen

och examinationen i geografi derigenom varder

på ett tillfredsställande sätt tillgodosedd; samt

b) att herr Ljungmans ifrågavarande motion ej

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ang. anslag

för anställande

af en laborator

vid fysiologiska

institutionen

i Lund.

[5-]

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att till aflöning åt en laborator i

experimentel fysiologi vid universitetet i Lund måtte beviljas ett årligt

anslag af 4,000 kronor, hvaraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Af statsrådsprotokollet framgår, att denna framställning föranledts

af en utaf universitetskanslern förordad anhållan af akademiska konsistoriet

i Lund, hvilken grundade sig på en till konsistoriet ingifven framställning

af fysiologiska institutionens föreståndare, som anfört, att, då

institutionens nya byggnad antagligen under hösten 1893 blefve färdig

till begagnande för en tidsenlig undervisning, det vore på tiden att vidtaga

åtgärder för den komplettering af lärarekrafterna, som erfordrades

härtill och för att universitetet i Lund måtte i detta afseende vara likstäldt

med de två andra medicinska läroanstalterna. Klart vore nemligen,

att behofvet af lärarekrafter för undervisningen i fysiologi måste

vara detsamma för alla dessa läroanstalter, för så vidt man ville, att

fordringarna på lärjungarnes kunskaper skulle vid dem ställas lika högt.

Anställandet af en laborator vid fysiologiska institutionen i Lund,

i likhet med hvad redan skett vid motsvarande institutioner i Stockholm

och Upsala, ansåge departementschefen vara af behofvet påkalladt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

9

Aflöningen för ifrågavarande laborator hade af de akademiska myndigheterna

föreslagits till 4,000 kronor, kvilket skulle motsvara det belopp,

som tillkomme laboratorn i samma ämne vid Karolinska institutet

i Stockholm. Denne tjenstemans aflöning hade visserligen vid 1892 års

riksdag höjts till samma belopp, som redan förut kommit laboratorn i Upsala

till del, eller 4,500 kronor; men med afseende derå, att antalet af medicine

studerande vid universitetet i Lund vore ej obetydligt mindre än vid de

två andra medicinska läroanstalterna, ansåge departementschefen aflöningen

för nu ifrågavarande lärarebefattning skäligen böra bestämmas till

det föreslagna beloppet.

Utskottet delar visserligen den i statsrådsprotokollet uttalade meningen,

att den ifrågavarande laboratorstjensten är behöflig, men anser

på grund af det mindre antalet medicine studerande vid universitetet i

Lund, att löneförmånerna för denna tjenst icke böra ställas högre än

den aflöning, som före den af 1892 års Riksdag beslutade förhöjningen

utgick för motsvarande befattning vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet,

eller 3,000 kronor, deraf 2,000 kronor synas böra utgå såsom

lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Utskottet hemställer sålunda,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att till aflöning åt en laborator i

experimentel fysiologi vid universitetet i Lund beviljas

ett årligt anslag af 3,000 kronor, hvaraf 1,000 kronor

såsom tjenstgöringspenningar.

G:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att dels till universitetsseminarier

inom den humanistiska sektionen på ordinarie stat måtte beviljas vid

universitetet i Upsala 7,700 kronor och vid universitetet i Lund 7,100

kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med i statsrådsprotokollet för ecklesiastikärenden den 13 januari 1894

angifna grunder bestämma fördelningen af dessa anslag, samt dels likaledes

på ordinarie stat måtte anvisas till det matematiska seminariet vid

universitetet i Upsala 1,500 kronor och till samma seminarium vid universitetet

i Lund 1,500 kronor.

Till seminarier inom den filosofiska fakulteten har under de senare

åren på extra stat beviljats årligen en summa af 8,950 kronor, nemligen

till språkvetenskapliga seminariet i Upsala 3,000 kronor och till samma

seminarium i Lund 2,950 kronor samt till de matematiska seminarierna

1,500 kronor för hvartdera universitetet.

Bih. till Itiksd. i‘rot. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 7 Häft.

Ang. anslag

till universitetsseminarier.

[G.]

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Af dessa anslag tillkom först det för språkvetenskapliga seminariet

i Lund, livilket på Kongl. Maj:ts framställning beviljades af 1876 års

Riksdag. Vid aflåtandet af denna framställning meddelade, på sätt departementschefen

till statsrådsprotokollet erinrat, dåvarande föredraganden,

att sistnämnda seminarium redan med läsåret 1865—66 börjat sin

verksamhet enligt af universitetskanslern tills vidare faststälda stadgar

och med hjelp af medel, som beviljats ur universitetets reservfond.

Sedan dess hade seminariet oafbrutet fortsatt sin verksamhet. Denna,

hvilken under de tre första åren endast omfattat klassiska språk, hade

från och med vårterminen 1869 utsträckts jemväl till nordiska språk,

för hvilka en särskild afdelning då bildats; och vore af akademiska konsistoriet

föreslaget, att en ny särskild afdelning skulle bildas för nyeuropeisk

filologi. De för det sålunda utvidgade seminariet nödiga anslagsposter

hade konsistoriet beräknat sålunda: till afdelningen för klassisk

filologi: till premier 1,000 kronor, till bokinköp 200 kronor; till afdelningen

för nordiska språk: till premier 450 kronor, till bokinköp 100

kronor; till afdelningen för ny europeisk lingvistik: till premier 1,000

kronor, till bokinköp 200 kronor. De jemförelsevis stora belopp, som

afsetts för premier, motiverades dermed, att det vore af vigt, att man

kunde bereda något understöd för de merendels obemedlade deltagarne

i berörda öfningar, på det att de måtte kunna med odelade krafter egna

sig åt det trägna arbete, öfningarna kräfde. Ofta kunde man genom en

sådan uppmuntran med en ringa summa främja utvecklingen af ovanliga

och snart nog för bildningen fruktbärande anlag.

Med anledning af denna framställning yttrade Riksdagen i skrifvelse

den 11 maj 1876, att de skäl, som anförts för tilldelande af något

understöd åt språkvetenskapliga seminariet i Lund, synts Riksdagen giltiga;

men att anslaget syntes till en början böra på extra stat uppföras;

och att Riksdagen alltså på extra stat för år 1877 beviljat för sagda

ändamål 2,950 kronor.

Anslaget till språkvetenskapliga seminariet i Upsala beviljades första

gången redan af 1877 års Riksdag. På sätt departementschefen erinrat,

äskade Kongl, Maj:t af denna Riksdag, dels att, det redan beviljade

anslaget för språkvetenskapliga seminariet i Lund måtte uppföras å ordinarie

stat, dels ock att för inrättande vid universitetet i Upsala af seminarier

för juridik, språkvetenskap samt matematik och fysik måtte

anvisas ett årligt anslag af 11,000 kronor. Redan på hösten 1876 hade

nemligen kanslersembetet jemte eget memorial till Kongl. Maj:t öfverlemnat

en skrifvelse rörande denna fråga från större akademiska konsistoriet

i Upsala., Angående behofvet och nyttan af universitetsseminarier

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

11

hade härvid anförts, hurusom redan det allmänna bruket af sådana inrättningar

i andra länder, hvarest undervisningsväsendet vore väl ordnadt,

och den erfarenhet man der hunnit förvärfva om dylika seminariers högst

fördelaktiga inverkan icke blott på språkstudierna utan ock på studiet

af de matematiska och mekaniska vetenskaperna, utgjorde en fullt tillräcklig

anledning att söka införa dem äfven hos oss. Särskildt i afseende

på de humanistiska studierna vid de svenska universiteten skulle

sådana inrättningar kunna blifva af stor betydelse, om den klagan egde

giltighet, som äfven i konsistoriets skrifvelse funnit ett uttryck, att

nemligen dessa studier genom sammanträffande af flera förhållanden

allt mera tagit gestalt af ett ensidigt receptivt inhemtande af ett visst

kunskapsmått, utan att den sålunda vunna teoretiska insigten genom

en motsvarande öfning och tillämpning erhölle någon praktisk betydelse

för den studerande eller genom öfvad sjelfverksamhet blefve

hans verkliga egendom.

Kostnaderna för de ifrågasatta vetenskapliga öfningarna hade af

konsistoriet beräknats sålunda:

11

ii

ett seminarium för juridik .............................................

ett „ för klassiska språk:

till arfvoden åt biträdande lärare kr. 1,000

inköp af böcker.................... „ 300

premier åt studerande........ „ 1,700

ett seminarium för nyare språk:

samma belopp i lika fördelning........

ett „ för nordisk språk- och fornkunskap

till arfvode åt biträdande lärare kr. 500

„ inköp af böcker...................... „ 150

„ premier.................................. „ 900

ett matematiskt-fysiskt seminarium:

ii

ii

till arfvoden åt biträdande lärare kr

inköp af böcker..................... „

iordningställande af fysiska

instrument m. m.................. „

„ premier .................................... ^

till hyra för lokaler ..........................................

1,000:

..... kr.

1,200: —

77

3,000: —

...... 7?

3,000: —

- 77

1,550: —

. 77

...... 77

2,500: —

1,000: —

kr.

12,250: —

Vid denna beräkning hade kanslersembetet bland annat anmärkt,

att de till arfvoden åt biträdande lärare begärda anslag icke borde på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

förhand fördelas mellan de särskilda seminarierna, utan sammanlagda

ställas till konsistoriets disposition att efter behof användas till arfvoden

åt de lönlöse lärare, som förordnades att biträda vid öfningarna, samt

att likaledes anslaget till premier, hvilket för öfrigt syntes kunna minskas

till sammanlagdt 4,000 kronor, borde ställas till konsistoriets

disposition att vid hvarje termins slut efter förslag af seminariernas

föreståndare fördelas.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hade Kongl. Majit

till Riksdagen aflåtit ofvanberörda framställning om beviljande af ett

anslag å 11,000 kronor, hvaraf skulle utgå

till arfvoden åt de vid undervisningen biträdande

extra ordinarie lärare ...............................................

premier åt studerande, som deltaga i seminarie
öfningarna

...............................................................

inköp af böcker äfvensom till materiel för den

fysiska undervisningen ..........................................

hyra af lokaler ..........................................................

kronor 4,500: —

„ 4,000: —

1,500

1,000

tillsammans kronor 11,000: —

I sin skrifvelse den 24 maj 1877 afgaf Riksdagen å denna framställning

det svar att, om än ej kunde bestridas, att de föreslagna åtgärderna

skulle kunna verka gagnande på studiet af de ämnen, för

hvilka de vore afsedda, hade det emellertid synts Riksdagen ej fullt

lämpligt att, då universiteten vore i ganska väsentliga delar föremål

för förändringar i organisationen, utveckla seminarieväsendet vid desamma

i så vidsträckt mån, som af Kongl. Maj:t föreslagits, utan

vore det rigtigare att först afvakta verkningarna af de förändringar

med afseende å lärarepersonalen, som af Riksdagen beslutits. Då likväl

ett språkligt seminarium redan funnes inrättadt vid universitetet i

Lund, till hvilket staten lemnat understöd, samt ifrågavarande praktiska

öfningar vore särskildt nyttiga för dem, som egnade sig åt språkvetenskapliga

studier, hade Riksdagen funnit sig böra i så måtto tillmötesgå

omförmälda framställning, att ett anslag till dylikt seminarium

vid Upsala universitet jemväl beviljats. Detta anslag hade Riksdagen

ansett kunna bestämmas till ungefärligen samma belopp, som det till

semihariet i Lund utgående, eller i jemnadt tal 3,000 kronor. Till dess

ytterligare erfarenhet i nu förevarande ämne blifvit vunnen, hade emellertid

så väl det nya anslaget för Upsala universitet som det redan till

seminariet i Lund beviljade synts böra å extra stat uppföras.

Hvad Kongl. Maj:t föreslagit hade alltså endast på det sätt bifallits,

att på extra stat för år 1878 anvisades för inrättande vid uni
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

13

versitetet, i Upsala af ett seminarium i språkvetenskap 3,000 kronor

och till understöd för det språkliga seminariet vid universitetet i Lund

2,950 kronor.

Rörande tillkomsten af anslagen för de båda matematiska seminarierna

i Upsala och Lund har departementschefen erinrat, att 1882 års

Riksdag i anledning af enskild motionärs förslag om ett anslag af

1,500 kronor till ett matematiskt seminarium vid Upsala universitet,

hvilket belopp ansetts erforderligt till inköp af de nödvändigaste matematiska

instrument, modeller och journaler, till hyra för rum, om ej

sådant kunde af universitetet upplåtas, samt till arfvode för den olönade

universitetslärare, hvilken såsom föreståndare skulle hafva att ansvara

för seminariets instrument-, modell- och boksamling samt i detsamma

lemna undervisning, på extra stat för år 1883 till ett matematiskt seminarium

i Upsala anvisat 1,500 kronor, samt att till ett matematiskt

seminarium vid Lunds universitet på Kongl. Majrts framställning af

1885 års Riksdag anvisats 1,000 kronor, hvilket anslag af 1891 års

Riksdag höjts till 1,500 kronor.

Hvad Kongl. Maj:t med afseende å universitetsseminarierna nu

föreslagit Riksdagen är, enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen,

närmast föranledt af inkomna framställningar från de större akademiska

konsistorierna i Upsala och Lund. Det förra konsistoriet hade

framstält behofvet af följande anslag för seminarier vid Upsala universitet:
till

det språkvetenskapliga seminariet ........................ kronor 3,500: —

„ „ historiska „ ......................... it 1,000: —

■, filosofiska „ ••••''..-................... v 1,000: —-

, matematiska „ .......................... 1,500: —

ii

tillsammans kronor 7,000: —

Filosofiska fakultetens humanistiska sektion hade förutom anslagen

till de 3 förstnämnda seminarierna äfven äskat ett anslag af

650 kronor till ett seminarium för slaviska språk.

För universitetsseminarierna i Lund hade af konsistoriet gjorts

framställning om följande anslag:

till det språkvetenskapliga seminariet ....................... kronor 3,250:

„ ett historiskt seminarium .......................

,, det filosofiska seminariet ......................

„ ,, litteraturhistoriska seminariet..........

,, ,, statsvetenskapliga „ ..........

, matematiska „ ..........

it

600

600

600

600

1,500

tillsammans kronor 7,150

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Rörande den erfarenhet, som af de särskilda till humanistiska

sektionen hörande seminariernas verksamhet hittills vunnits, äfvensom

angående dessa seminariers behof af anslag inhemtas af den redogörelse,

som i statsrådsprotokollet (sid. 7—13) lemtias, följande.

De anslag, som hittills utgått till de språkvetenskapliga seminarierna,

hade varit så fördelade, att i Upsala utgått till afdelningen för

klassisk filologi 1,000 kronor, till afdelningen för nordiska språk 1,000

kronor och till afdelningen för främmande lefvande språk 1,000 kronor,

hvaremot i Lund afdelningen för klassisk filologi erhållit 1,000 kronor,

afdelningen för nordiska språk 750 kronor och afdelningen för främmande

lefvande språk 1,200 kronor.

Så länge främmande lefvande språk utgjorde ett enda examensämne,

hade emellertid seminariet för dessa språk i sjelfva verket varit

ett seminarium blott för romanska språk; och detta förhållande hade

fortfarit äfven sedan berörda ämne delats i tvenne, romanska och

germanska språk. Behofvet af ett seminarium för germanska språk

hade dock snart gjort sig känbart; och i Upsala hade en af universitetets

docenter, utan understöd och utan ersättning för sitt arbete, inrättat

ett dylikt seminarium samt under någon tid upprätthållit det,

hvarunder flere studerande med berömvärd flit deltagit i dess öfningar.

Att detta seminarium sedermera upphört hade icke berott på svalnadt,

nit hos föreståndaren, ej heller på bristande intresse hos de studerande,

utan på andra förhållanden. Ett seminarium för germanska språk hade

man emellertid icke kunnat undvara utan skada för studierna i detta

ämne. Derför hade på våren 1888 inom humanistiska sektionen väckts

förslag om upprättandet af ett dylikt och dervid yrkats att för vinnande

af nödiga medel dertill 250 kronor skulle tagas af det ursprungligen

tör nyeuropeisk lingvistik afsedda anslaget å 1,000 kronor, som hittills

varit disponeradt uteslutande för de romanska språken, samt att sektionen

skulle ingå med begäran om ett årligt tillägg till eller förhöjning

af detta anslag med 500 kronor, så att hvardera af de båda seminarieafdelningarna

för romanska och germanska språk finge uppbära

ett anslag af 750 kronor årligen. Detta förslag hade af sektionen

gillats, och med anledning af dess anhållan hade det större konsistoriet

hos Kongl. Maj:t gjort framställning om sagda förhöjning, hvilken

framställning sedermera år efter år upprepats, utan att likväl hafva

ledt till åsyftadt resultat. Under tiden hade dock en seminarieafdelning

för germanska språk trädt i verket med hjelp af de medel, som dels

afdelningen för romanska språk kunnat afstå, dels från annat håll erhållits.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

15

I Lund hade förhållandena i det ifrågavarande hänseendet varit

ungefär enahanda. Först under år 1891 hade emellertid der en sjelfständig

seminarieafdelning för germanska språk blifvit inrättad. Enligt

uppgift af denna afdelnings föreståndare hade den härvid vunna erfarenheten

visat, att ett årsanslag af 750 kronor vore erforderligt för

att å ena sidan anskaffa tillräcklig materiel och följa med den utkommande

vetenskapliga litteraturen i ett ämne, som omfattade flera i

ständig utveckling stadda lefvande språk, och å andra sidan med premium

belöna en och annan afhandling, som författats af någon seminariemedlem

och som vore så god, att den verkligen kunde pröfvas

förtjena en särskild uppmuntran i form af belöning. Med anledning

häraf hade humanistiska sektionen och större akademiska konsistoriet

i Lund upprepat sin redan 1892 gjorda framställning om höjande af

anslaget till det språkvetenskapliga seminariet med 300 kronor, på det

att till hvartdera af seminarierna för romanska och germanska språk

skulle kunna utgå 750 kronor, under det att seminarierna för klassiska

och nordiska språk finge behålla hittills dem tilldelade belopp.

Beträffande det historiska seminariet anförde detsammas målsman

i Upsala till humanistiska sektionens protokoll den 1 juni 1891, bland

annat, att, enär den då nyligen utfärdade undervisnings- och examensstadgau

för filosofiska fakulteten föreskrefve seminarieöfningar i de

särskilda examensämnena, tillkomme det de akademiska myndigheterna

att vidtaga de anordningar, som fordrades, för att sådana öfningar

skulle komma till stånd. Tydligt vore, att dessa anordningar icke

med ens kunde vinna full utbildning, men i den mån, de erhölle större

stadga, kunde ekonomiska utgifter kuappast undvikas. De vetenskapliga

öfningarna inom den humanistiska sektionen måste nemligen, sedan

de hunnit öfver sitt första utvecklingsskede, förr eller senare organiseras

i form af universitetsinstitutioner, likartade med de naturvetenskapliga

studiernas laboratorier och samlingar, ehuru i mindre skala.

Så hade redan skett i första rummet med de språkvetenskapliga seminarierna,

som också blifvit hugnade med nödiga anslag till böcker

och andra hjelpmedel. På sista tiden hade likaledes de historiska öfningarna,

som sedan några år tillbaka pågått, blifvit ordnade inom ett

fast seminarium med stadgar, stadfästa af kanslern den 18 november

1890. De historiska studierna vore utan tvifvel, i likhet med de språkliga,

af så stor vigt både för de akademiska examina och för utbildning

af lärare till de allmänna läroverkens tjenst, att kraftigare anordniugar

till deras befrämjande måste anses vara i hög grad påkallade.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Det historiska seminariet i Upsala hade likväl hittills icke haft andra

penningemedel att tillgå än ett mindre, tillfälligt statsanslag och för

öfrigt rent privata bidrag, som endast i ringa grad kunnat fylla behofvét.

Genom en frikostig donation af svenska akademien hade visserligen

seminariet erhållit en värdefull förstärkning af sin boksamlingför

studierna inom den svenska historien. Men då nu, i följd af de

nya föreskrifterna om den akademiska undervisningens ordnande, större

anspråk måste ställas på den med seminariet förbundna lärareverksamheten,

så vore det af så mycket större vigt, att hjelpmedel för öfningarna

äfven inom andra områden af de historiska studierna icke helt

och hållet saknades. Till dylika hjelpmedel vore i första rummet att,

räkna en mindre samling af vigtigare utländska urkundverk och vetenskapliga

handböcker, vidare historiska kartor och facsimiletryck, hvarjemte

äfven vore önskvärdt, att för seminariets behof, till material för

diskussioner och uppsatser, afskrifter af arkivakter då och då kunde

verkställas. För anskaffande af dylika hjelpmedel i ej allt för litet

omfång borde en bestämd årlig summa kunna påräknas.

I afseende å de filosofiska seminarierna hade af dessas målsmän

vid båda universiteten hufvudsakligen framhållits, att till åtlydnad af

föreskriften i examensstadgan af den 17 april 1891, § 2, att i hvarje

ämne årligen borde inrättas s. k. seminarie- eller öfningskurser, hade

vid båda universiteten i de filosofiska disciplinerna hållits sådana öfningar,

närmast auslutande sig till de fria öfningar, som redan förut

på lärarnes eget initiativ varit inrättade, med förbindelse för hvarje

deltagare att sjelf verksamt dervid biträda. För dessa öfningar, hvilkas

hufvudsakliga uppgift måste vara att förmedla, underlätta och handleda

ett metodiskt, kritiskt och sjelfständigt studium af filosofisk litteratur

samt att utveckla lärjungarnes sjelfständiga tankeverksamhet, skulle

fullt motsvara sin bestämmelse, vore dock ett seminariebibliotek oundgängligen

nödvändigt. Detta borde innehålla de förnämsta äldre och

nyare filosofiska verk i goda editioner. Sådana bibliotek funnes ock

i allmänhet vid de filosofiska seminarierna i andra länder, likasom vid

de seminarier, som hos oss blifvit inrättade för andra vetenskaper.

Vid öfningarna i teoretisk filosofi, hvarest behofvet af seminariebibliotek

i synnerhet gjort sig gällande, hade detta behof i Lund i någon

mån blifvit afhjelpt derigenom, att öfningarna med vederbörligt tillstånd

hållits i föreståndarens bostad och således hans enskilda bibliotek varit

tillgängligt vid förefallande behof. Men ofvan nämnda stadgas syfte

vore tydligen, att dessa så väl som andra vetenskapliga öfningar skulle

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

17

hållas på universitetets lokaler. Dessutom kunde den enskilde lärarens

boksamling icke så räcka till för alla förekommande fall som en allmän

institutions bibliotek, särskildt inrättadt för institutionens syfte. Universitetsbiblioteket

åter vore dels icke tillgängligt under seminarieöfningarna,

dels saknades der åtskilliga verk, som vore behöfliga för

seminariet.

Angående det litteraturhistoriska seminariet i Lund meddelades af

dess föreståndare, att seminarieöfningar under hans ledning de två sista

åren idkats af dem, som beredt sig på afläggande af filosofie licentiatexamen,

och att derjemte hållits ett proseminarium för blifvande filosofie

kandidater. Den erfarenhet, som vunnits med afseende på dessa

öfningars nytta, både varit den bästa. Först genom seminariet hade

det lyckats att förmå lärjungarne till ett sjelfständigt vetenskapligt

arbete, och genom proseminariet hade nödig kontroll vunnits beträffande

deras mer elementära studier. Lärjungarne både vidare genom

dessa regelbundet återkommande öfningar med all säkerhet förmåtts

att flitigare och regelbundnare besöka föreläsningar ^>ch kollegier, och

läraren finge derigenom tillfälle att undersöka, om* de rätt uppfattat

det, som meddelats dem. Emellertid både berörda öfningar, i följd af

bristande tillgångar, icke kunnat på afsedt sätt ordnas. En kurs för

nybegynnare i svensk eller allmän litteraturhistoria utan samtidig litteraturläsning

blefve tydligen jemförelsevis värdelös. Derför hade försök

gjorts att anordna en dylik litteraturläsning, men detta försök både

redan från början strandat af brist på nödiga böcker. AA exemplar af

det för tillfället behöfliga arbetet både visserligen funnits att tillgå på

universitetsbiblioteket, men detta vore hvad en lärjunge behöfde. Öfver

den litteratur, lian sålunda erhållit, kunde lian visserligen hålla ett

föredrag, men någon kritik från de öfrigas sida kunde ej ifrågakomma

eller fordras, då de icke haft tillgång till den erforderliga litteraturen.

När icke alla proseminariets medlemmar kunde deltaga i frågans behandling,

utan det öfvervägande flertalet nödgades inskränka sig till

att blifva åhörare, vore det knappt rätt att för en lärjunges skull upptaga

de öfrigas tid. Under den sista terminen hade öfningarna derför

måst hufvudsakligen inskränkas till förhör rörande det, som på föreläsningar

och kollegium geuomgåtts.

Denna brist på nödigt anslag hade äfven förlamat seminariets

verksamhet. Äfven för detta behöfdes en ganska stor litteratur. En

del af denna funnes icke på universitetsbiblioteket ens i ett exemplar,

Bih. till Tliksd. Prot. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 7 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

något, som dock icke kmide blifva föremål för klander, då biblioteksanslaget

vore litet och många berättigade behof förut måste tillgodoses.

Andra behöfliga böcker funnes visserligen, men blott i ett exemplar,

under det att bär kräfdes flera, så vida deltagandet i öfningarna

skulle blifva allmänt. Följden af denna brist på litteratur hade varit,

att visserligen den lär junge, som fått sig ålagdt att hålla föredrag och

fått begagna den litteratur, som kunnat anskaffas, genomträngt ämnet,

men de öfriga hade här liksom i proseminariet blott varit åhörare, utan

att vara i stånd till ett kritiskt samarbete med föredraganden. Det

litteraturhistoriska seminariet rörde sig vidare till en mycket väsentlig

grad med manuskriptforskning. Lösa handlingar, manuskriptkataloger

o. d. kunde emellertid af lätt insedda skäl ej lånas ned till universitetsbiblioteket,

och det vore derför nödvändigt att hafva en årlig

summa till afskrifter, ty det kunde ju icke fordras af föreståndaren,

att lian sjelf skulle verkställa eller bekosta dessa afskrifter.

De skäl, som anförts till stöd för ansökning om anslag till det

statsvetenskapliga seminariet i Lund hade varit:

att i planen för det statsvetenskapliga seminariet inginge, att lärjungarne

der skulle sättas i tillfälle att dels öfva sig i sjelfständigt

vetenskapligt arbete på statsrättens och statistikens områden, dels ock

författa större afhandlingar af statsvetenskapligt innehåll;

att genomförandet af denna plan förutsatte i första hand litterära

hjelpkällor, bestående af dels ett handbibliotek utaf vissa mera allmänt

använda betydande verk, dels hela det svenska statsvetenskapliga

trycket, dels en och annan af utlandets vigtigare årspublikationer på

såväl statsrättens som statistikens område;

att den af föreståndaren gjorda framställningen angående erhållande

af officiella publikationer från departementen och de centrala embefsverken

m. fl. endast till en mindre del, eller med afseende på den under

serien »Bidrag till Sveriges officiella statistik» utgående publikationen,

kunnat bifallas; samt

att universitetsbiblioteket icke kunde fylla seminariets nämnda

behof, dels derför att det svenska trycket med undantag af serien

»Bidrag till Sveriges officiella statistik» först långt efter utgifningen

komme biblioteket till banda, dels ock emedan det mesta af hvad seminariet,

behöfde utaf utlandets statsvetenskapliga litteratur, såsom vissa

statistiska årspublikationer, icke kunde ifrågasättas till inköp för nämnda

bibliotek.

Hvad slutligen anginge seminariet för slaviska språk i Upsala,

hade dess föreståndare bland annat meddelat, att i öfverensstämmelse

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

19

med föreskrifterna i 1891 års stadga rörande undervisning och examina

inom filosofiska fakulteten hade under sistlidne vårtermin ett seminarium

för slaviska språk börjat sin verksamhet. Det hade emellertid

visat sig, att något seminariearbete, som verkligen gjorde skäl för

namnet, svårligen kunde komma till stånd utan en liten för arbetet

afpassad boksamling. Utan en sådan vore man nödsakad att nästan

uteslutande välja mycket elementära uppgifter, och anspråken på seminariemedlemmarnes

sjelfständiga arbete måste ställas lågt. Behofvet

af något anslag för seminariet vore derför trängande.

Vid beräkningen af anslagsbehofven för ett slaviskt seminarium

vore att förutsätta:

att anslaget skulle, så vidt det ej till någon mycket ringa del

toges i anspråk för bokskåp, katalogpapper, protokollsböcker och dylikt,

uteslutande användas till inköp af litteratur;

att i ett seminariebibliotek borde till medlenlmarnes disposition

ställas a) sådana vetenskapliga tidskrifter, som ideligen behöfde rådfrågas,

b) sådana ordböcker och andra handböcker, som ständigt måste

vara till hands under arbetet, c) sådana böcker, hvilka behöfdes för

den särskilda uppgift, som för hvarje år eller termin förelädes seminariet,

och hvilka det ej kunde åläggas seminariemedlemmarue att hvar för

sig anskaffa — alltid med vederbörlig hänsyn till hvad universitetsbiblioteket

hade att i olika rigtniugar erbjuda; samt

att ett seminarium för slaviska språk måste på statskassan ställa

mindre anspråk än t. ex. seminarier för nordiska språk, klassiska,

romanska eller germanska språk eller för historia, dels derför att förstnämnda

ämne ej kunde för stat och folk hos oss anses ega samma

vigt och betydelse som de senare, dels derför att de studerande, som

åt slaviska språk egnade ett djupare studium, naturligtvis måste antagas

blifva betydligt färre än de, som egnade sig åt hvart och ett af

öfriga nyss angifna ämnen, och det slaviska seminariet sålunda oftare

komme att företaga sig relativt elementära uppgifter.

Under dessa förutsättningar kunde seminariets årliga behof beräknas

ungefär sålunda:

till tidskrifter, de två vigtigaste tidskrifterna för slavisk filologi samt

en rysk och en polsk litterär tidskrift .................... kronor 100: —

,, ordböcker och andra handböcker ................................ „ 75: —

„ litteratur för årets eller terminens ämne ................ „ 75: —

summa kronor 250: —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

Dessutom behöfdes dock för första uppsättningen ott särskildt

anslag till inköp af tidigare årgångar af de båda biologiska tidskrifterna

.............................................................................. kronor 200:—

,, några större ordböcker och ett större grammatiskt

verk ................................................................................ „ 200: —

summa kronor 400: —

eller för första året tillsammans 650 kronor.

Med afseende å den nu föreliggande anslagsfrågan yttrar departementschefen,

att sedan sålunda försök med seminarieundervisning i

särskilda ämnen blifvit gjorda vid våra universitet under vid pass ett

fjerdedels sekel, och den erfarenhet, som dervid vunnits, till fullo bekräftat,

hvad man med afseende å seminarieinrättningen inhemtat. från

främmande länders högskolor, der den länge med stor fördel varit använd,

hade man icke längre kunnat undgå att erkänna, det seminarieöfningar

vore ett nödvändigt komplement till den universitetsundervisning,

som af ålder meddelats i form af föreläsningar. Först genom

seminarieöfningarna blefve det nemligen för universitetslärarne i åtskilliga

ämnen, deribland samtliga till den humanistiska sektionen

hörande, möjligt att fullt lära känna sina lärjungars ståndpunkt och

uppfattningssätt samt att gifva dem den väckelse till sjelfverksamhet

och den handledning vid deras begynnande vetenskapliga arbete, hvaraf

de vore i behof. Först derigenom kunde den lärdom, som inhemtades

genom föreläsningar och enskilda studier, vinna den användning och

inöfning, hvarigenom den fullt tillegnades och gjordes fruktbringande

för den vetenskapliga utbildningen. T sammanhang med stadgan för

filosofie kandidat- och licentiatexamina hade derför genom kong!, kungörelsen

den 17 april 1891 föreskrifvits, att filosofiska fakulteten skulle

jemte de sedvanliga föreläsningarna, såvidt möjligt, årligen anordna

dels propedevtiska kurser, dels seminariekurser i samtliga de ämnen,

i hvilka institutionsöfningar icke förekomme. På grund af denna föreskrift

hade seminarieöfningar egt rum i de flesta af de till humanistiska

sektionen hörande ämnen liksom i matematik och mekanik. I öfriga

till den matematisk-naturvetenskapliga sektionen hörande ämnen hade

institutionsöfningar redan länge varit vanliga. De anförda yttrandena

af seminarieföreståndarne gåfve äfven vid handen, att berörda seminarieöfningar

med mycken ifver omfattats af lärjungarne och burit god frukt,

så att de , icke gerna kunde umbäras; men enstämmigt hade derjemte

framhållits, att dylika öfniugar icke kunde i längden uppehållas eller

göras fullt fruktbringande, om icke något anslag vore att tillgå, hvarur

seminariernas behof kunde fyllas. Bland dessa anslagsbehof framhölles

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

21

i främsta rummet det till böcker och annan undervisningsmateriel samt

några mindre, mera tillfälliga utgifter, men derjemte äfven det till arfvoden

för seminarieöfningarnas ledning, då denna, i följd af bristande

tid eller annat förhinder för den ordinarie läraren, måste uppdragas åt

extra ordinarie lärare, samt till ersättning för seminarieboksamlingarnas

ordnande och vårdande. Deremot syntes man anse, att behofvet af anslag

till premier åt de lärjungar, som deltoge i seminarieöfningarna,

nästan helt och hållet upphört, något, som för öfrigt vore helt naturligt,

då det visat sig, att de, som med flit och allvar begagnat sig af

nämnda öfningar, icke blott grundligare utan äfven på kortare tid

genomgått de föreskrifna kurserna, än de, som icke deltagit i dylika

öfningar. Sjelfva den omständigheten, att seminarieöfningar erbjödes

de studerande, måste för dem vara en ej ringa förmån.

Hittills hade åt hvarje seminarium, som åtnjutit understöd, anslagits

ett visst belopp, hvarmed alla dess utgifter skulle bestridas. Detta belopp

hade derför af olika seminarier och understundom af samma seminarium

på olika tider användts på mycket olika sätt. Så hade det än

helt och hållet användts till iuköp af böcker, än hade största delen

deraf utgått till premier eller till arfvoden för seminariets ledning. För

att undanrödja denna ojemnhet hade kanslersembetet 1876 föreslagit,

att visserligen åt hvarje seminarium skulle anvisas ett särskildt belopp

till böcker och annan undervisningsmateriel, men att till arfvoden åt

vissa ledare af seminarieöfningarna likasom till premier skulle anslås

för alla seminarierna gemensamma belopp. Befunnes nu ock, såsom

departemeutschefens mening vore, anslaget till premier åt lärjungarne

öfverflödigt, så ansåge departementschefen dock lämpligt, att anslaget

till arfvoden blefve gemensamt för alla till humanistiska sektionen hörande

seminarier, under det att hvarje seminarium erhölle ett särskildt

anslag till böcker, undervisningsmateriel m. m. Om nemligen omständigheterna

förde det med sig, att under en följd af år ett seminarium

oafbrutet sköttes af den ordinäre läraren, under det att ett annat hela

tiden förestodes af en lönlös extra ordinäre, så skulle det förras hela

anslag kunna år efter år användas till bokinköp, men af det senares

blott eu ringa del. Undet det att det förra sålunda finge mera medel

till bokinköp än afsedt varit, finge det senare mindre och antagligen

alldeles otillräckliga medel för detta ändamål. Denna olägenhet undvekes

derigenom, att hvarje seminarium finge sitt särskilda anslag till

böcker och undervisningsmateriel, men alla ett gemensamt till arfvoden.

Vidare vore emellertid att märka, att enligt gällande bestämmelser

ordinarie lärare, som öfvertagit ledningen af seminarieöfningar i sitt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ämne, kunde erhålla nedsättning i den eljest föreskrifna föreläsningsskyldigheten.

I detta fall blefve derför den öfriga undervisningen i

ämnet mindre, än om seminarieöfningarna deri leddes af en extra

ordinarie lärare. Om således ur arfvodesanslaget väl kunde utgå ersättning

till extra ordinarie lärare för ledning af seminarieöfningar, men

icke för annan undervisning inom sektionen, kunde lätt inträffa, att en

ordinarie lärare hellre afstode ledningen af seminariet åt en docent än

att minska tillfällena till undervisning i sitt ämne eller hindra docenten

från erhållandet af en tjenstgöring, som medförde rätt till ersättning

af berörda anslag, äfven om den ordinarie läraren i sjelfva verket

vore vida lämpligare att leda dessa svåra öfningar än den unge, ännu

föga öfvade docenten. Ifrågavarande anslag, som kunde kallas humanistiska

sektionens anslag till seminariearfvoden, syntes departementschefen

derför böra ställas till kanslerns förfogande för att efter humanistiska

sektionens förslag auvändas till arfvoden, dels åt extra ordinarie

lärare, som enligt sektionens förordnande antingen ledt seminarieöfningar

eller öfvertagit annan undervisning i ett ämne, hvars ordinarie

målsman såsom ledare af seminariet i ämnet erhållit nedsättning i sin

föreläsningsskyldighet, dels för ordnande och vårdande af seminariernas

boksamlingar och öfriga undervisningsmateriel.

Att härvid undantagits det matematiska seminariet, inom hvilket

äfven den rena mekaniken komme till behandling, berodde dels

derpå, att detta seminarium vore det enda inom matematisk-naturvetenskapliga

sektionen, dels derpå att bristen på lärarekrafter i detta ämne

gjort det nödvändigt att städse använda en stor del af dess anslag till

arfvoden åt yngre lärare, som biträdt vid dess ledning.

Vid bestämmandet af de årliga anslag, som kunde anses oundgängligen

erforderliga för de särskilda seminarierna till inköp af böcker

och annan undervisningsmateriel samt till tillfälliga utgifter, hade hänsyn

tagits å ena sidan till de särskilda ämnenas relativa behof af dylik

undervisningsmateriel och å andra sidan till antalet lärjungar, som

kunde antagas komma att begagna sig af de särskilda seminariernas

öfningar. Med ledning af de hittills med statsmedel understödda seminariernas

räkenskaper hade åter anslaget till seminariearfvoden upptagits

till samma belopp, som föreslagits till undervisningsmateriel för de särskilda

seminarierna tillsammans. För det matematiska seminariet hade

någon fördelning af anslaget icke föreslagits, men lämpligt syntes vara,

att, såsom förhållandet särskildt i Lund under de senare åren varit,

omkring två tredjedelar af anslaget användes till arfvoden åt de vid semi
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

23

nariets ledning biträdande lärarne samt det öfriga till böcker och annan

undervisningsmateriel.

Den fördelning af det äskade anslaget till universitetsseminarier,

som departementschefen derför ansåge sig böra förslå, framginge af

följande tabell:

Årligt anslag till inköp af böcker och annan un- Upsala Vid Lunds

dervisniugsmateriel samt tillfälliga utgifter åt universitet universitet

seminariet för klassiska språk .............................

nordiska

romanska

n

u

u

ii

u

17

11

11

11

11

11

n

ii

n

ii

ii

ii

germanska

n

n

u

Ärligt

historia..

statskunskap ........................................

filosofi........................................................

estetik och litteraturhistoria...............

semitiska språk......................................

sanskrit och jemförande indoeuropeisk

språkforskning................................

slaviska språk ......................................

egyptologi.................................................

anslag till humanistiska sektionens seminarie
-

11

11

500

500

500

500

500

250

250

250

150

150

150

150

500

500

500

500

500

250

250

250

150

150: —

arfvoden ...........................

................ 3,850:-

- 3,550: —

Summa 7,700: -

- 7,100: —

anslag till matematiska seminariet.

............... 1,500:-

- 1,500: —

Då emellertid för den första uppsättningen mera medel erfordrades,

än som sedermera för hvarje år behöfdes, skulle det vara medgifvet.

kanslern att, på framställning af humanistiska sektionen, under

de två första åren ur anslaget till seminariearfvoden tilldela de seminarier,

som icke förut haft understöd af statsmedel, belopp ej öfverstigande

det årliga anslag, som blifvit hvarje särskildt seminarium tilldeladt.

Vidare skulle det vara vederbörande medgifvet att ett följande

år använda de besparingar, som under ett föregående år uppstått å

något af berörda anslag. Ett sådant medgifvande vore nödvändigt,

emedan endast sålunda dessa medel kunde på ett fullt ändamålsenligt

sätt användas. Ofta måste nemligen inträffa, att ett dyrbarare verk

eller en omfångsrikare kurs icke kunde, jemte öfriga oundgängliga utgifter,

med ett års anslag bekostas, utan att besparingar för detta ändamål

måste under föregående år göras. Tydligt vore slutligen, att, sedan

mör erfarenhet vunnits, någon jemkning i här föreslagen fördelning af

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

anslaget kunde befinnas erforderlig. Lämpligt syntes derför vara, att

det öfverlätes åt Kongl. Maj:t att efter sig företeende omständigheter

vidtaga sådan jemkning.

T skrifvelse den 7 juli 1887 (n:o 75) anhöll Riksdagen, att Kongl.

Maj:t täcktes låta undersöka och utreda, huruvida icke, med särskild

hänsyn till önskvärdheten af studiernas begränsning inom nödigt mått,

åtskilliga ändringar och tillägg i gällande bestämmelser med afseende

på undervisnings-, examens- och studieväsendet -kunde vara behöfliga

för Upsala och Lunds universitet samt för karolinska mediko-kirurgiska

institutet i Stockholm. Till stöd härför anfördes bland annat, att det

synts Riksdagen, att anledningar till tvifvelsmål förefunnes, huruvida

icke den tid, som af de studerande tillbragtes vid nämnda högskolor,

vore längre än som den akademiska utbildningen för deras blifvande

verksamhet lämpligen borde kräfva, äfvensom att en förståndig planläggning

af studierna alltifrån studentens inträde vid universitetet och

lämplig anordning af undervisningen, hvarigenom på en gång kunskapen

främjades och studietiden förkortades, syntes för frågans lösning

vara af framstående vigt; och hade Riksdagen funnit, bland annat, frågorna

om anordningarna för meddelandet af undervisningen, om föreläsningarnas

tidsenlighet, om behofvet af en rätt afpassad ledning af

studierna och om lämplig kontroll öfver den studerande ungdomens

arbeten vara värda att med afseende härå beaktas.

Efter att den 18 juni 1888 hafva uppdragit åt särskildt utsedde

komiterade att verkställa utredning angående undervisnings-, examensoch

studieväsendet inom de filosofiska fakulteterna vid universiteten i

Upsala och Lund, och sedan bemälde komiterade den 2 juli 1889 inkommit

med förslag och betänkanden samt vederbörande häröfver blifvit

hörde, har Kongl. Maj:t den 17 april 1891 utfärdat stadga angående

filosofie kandidat- och licentiatexamina äfvensom kungörelse angående

ändring i gällande bestämmelser rörande teologisk-filosofisk examen.

1 omförmälda stadga föreskrifves, att årligen böra i hvarje examensämne

icke blott hållas vetenskapliga föreläsningar, utan äfven inrättas

dels propedevtiska kurser, dels seminarie- eller öfningskurser.

Då Kongl. Maj:t nu såsom en följd af dessa bestämmelser funnir

sig böra äska anslag för utvidgande af seminarieundervisningen vid

universiteten samt föreslå anslagens till densamma öfverflyttande på

ordinarie stat, får utskottet till en början uttala, att seminariekurserna

synas utskottet vara af stor vigt för den akademiska undervisningen.

Dels bör nemligen genom dessa kurser behållningen af under
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

25

visningen i allmänhet blifva större för de studerande än genom föreläsningarna,

enär läraren genom den direkta samverkan med lärjungarne,

som af seihinariekurser möjliggöres, lättare kan lämpa sin undervisning

efter den olika vetenskapliga utbildning, som dessa förvärfvat; och dels

erhåller läraren derigenom tillfälle att lemna den studerande all den

handledning i afseende på studiernas planläggande, hvaraf denne kan

vara i behof. Utskottet anser sig derför hafva anledning att förorda

en Ökning af hittills utgående anslag för dylika kurser.

Hvad åter beträffar anslagen till de särskilda af Kongl. Maj:t

ifrågasatta seminariekurserna inom den humanistiska sektionen, så torde

de af Kongl. Maj:t äskade anslagen, 7,700 kronor för universitetet i

Upsala och 7,100 kronor för Lunds universitet, kunna något nedsättas.

Utskottet håller nemligen före, att, då antalet studerande i de båda

ämnena sanskrit och jemförande språkforskning samt egyptologi måste

vara jemförelsevis ganska obetydligt, något statsanslag för inrättande

af seminariekurser i dessa ämnen icke borde ifrågakomma, hvarjemte

utskottet anser, att de ifrågasatta anslagsbeloppen för de ofriga seminarierna

inom den humanistiska sektionen såväl till böcker m. m. som

i synnerhet till arfvoden äro väl höga. Anslaget för sistnämnda ändamål

anser utskottet kunna utan skada minskas, om en större utsträckning

gifves åt den redan nu ej sällan använda praxis, att, då ordinarie lärare

för ledande af seminariekurs befrias från en del af sin föreläsningsskyldighet,

icke någon extra ordinarie lärare förordnas att bestrida denna

del af föreläsningsskyldigheten. Semiuariekursen bör nemligen enligt

utskottets förmenande för de studerande i allmänhet utgöra full ersättning

för det minskade antalet föreläsningar; hvarför ock, der svårighet

uppstår att med befintliga lärarekrafter upprätthålla både seminariekurser

och föreläsningar, dessa senare snarare torde kunna inskränkas än de

förra. Då vidare särskilda arfvoden för ledning af seminariekurser synas

utskottet hufvudsakligen böra ifrågakomma vid de seminarier, i hvilka ett

större antal studerande deltaga, så finner utskottet häruti ett ytterligare

skäl för, att anslaget till seminariearfvoden inom humanistiska sektionen

lämpligen kan inskränkas till 1,900 kronor för universitetet i Upsala och

1,750 kronor för Lunds universitet. Dispositionen af detta anslag synes

lämpligen böra ske i den ordning, som i statsrådsprotokollet föreslagits.

Till, inköp af böcker och annan undervisningsmateriel samt tillfälliga

utgifter synes, med afseende å hvad ofvan blifvit anfördt, ett

anslag af 3,100 kronor för Upsala och 2,750 kronor för Lund böra

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 4

1

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till en laborator

i bakteriologi.

[7-1

vara tillräckligt; och har utskottet förestält sig fördelningen af dessa

belopp kunna ungefär så uppgöras, att till seminarierna för klassiska,

nordiska, romanska och germanska språk anvisas 1,750 kronor för

Upsala och 1,625 kronor för Lund, samt att till seminarierna för historia,

statskunskap, filosofi, estetik och litteraturhistoria samt semitiska

och slaviska språk vid universitetet i Upsala anslås 1,350 kronor och

till seminarierna för samma ämnen utom slaviska språk vid Lunds

universitet 1,125 kronor.

Hvad Kongl. Maj:t med afseende å de matematiska seminarierna

föreslagit, har icke gifvit anledning till någon erinran från utskottets sida.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ls förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att dels till seminarier för klassiska,

nordiska, romanska och germanska språk, historia,

statskunskap, filosofi, estetik och litteraturhistoria samt

semitiska och slaviska språk vid universitetet i Upsala

på ordinarie stat beviljas 5,000 kronor, deraf till inköp

af böcker och annan undervisningsmateriel samt

tillfälliga utgifter 3,100 kronor och till arfvoden 1,900

kronor, samt till seminarier för samma ämnen med

undantag af slaviska språk vid universitetet i Lund

4,500 kronor, deraf till inköp af böcker och annan

undervisningsmateriel samt tillfälliga utgifter 2,750

kronor och till arfvoden 1,750 kronor med rätt för

Kongl. Maj:t att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de af utskottet angifna grunder bestämma dessa anslags

fördelning emellan de olika seminarierna; dels

ock likaledes på ordinarie stat anvisas till det matematiska

seminariet vid universitetet i Upsala 1,500

kronor och till dylikt seminarium vid universitetet i

Lund 1,500 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

7:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att för anställande vid karolinska

mediko-kirurgiska institutets patologisk-anatomiska institution af en

på högst 4 år i sänder förordnad laborator i bakteriologi måtte beviljas

ett årligt anslag af 3,000 kronor.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har, enligt hvad af stats
-

*

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

27

rådsprotokollet iubemtas, föranledts af en utaf universitetskanslern förordad

hemställan från lärarekollegiet vid omförmälda institut, deruti,

under erinran, att krafven på en god undervisning i bakteriologi vid

ett medicinskt läroverk år efter år stegrades, anförts, att genom den

nya tillbyggnaden vid institutets patologisk-anatomiska institution läroverket

komme att senast från och med början af år 1895 erhålla eu

lämplig lokal med nödig utrustning för meddelande af sådan undervisning,

men att det vore i hög grad önskligt att vid nämnda institution

jemväl hafva fäst en särskild kompetent lärare, som vore förbunden att

under läseterminerna lemna en fortgående undervisning i ämnet samt

utöfva närmaste tillsyn och vård om den nya bakteriologiska afdelningen.

För närvarande funnes väl vid institutionen en docent i bakteriologi,

hvilken innehade det ena af läroverkets två docentstipendier å 1,000

kronor hvartdera, men denne kunde ej åläggas annan undervisning än

den, som i allmänhet tillkomme innehafvare af docentstipendium, eller

att minst två gånger årligen på tider, som af lärarekollegiet bestämdes,

gifva undervisningskurser i sitt ämne. Att kunna anställa någon behörigen

qvalificerad docent, som mot sådan ersättning skulle vilja eller,

med afseende å sin utkomst, kunna under hela terminen så godt som

dagligen så egna sig åt undervisningen, som här vore af nöden, vore

ej möjligt. Eu sådan uppoffring kunde i sjelfva verket ej sättas i

fråga. Det gjordes här behof af en specialist, hvilken såsom laborator

ständigt öfver vakade och ledde de ytterst tidsödande bakteriologiska

arbetena och öfningarna för de studerande på olika utvecklingsskeden

samt med råd och dåd bistode de mera försigkomne, äfven äldre läkare,

som ville utföra specialarbeten, och hvilken derjemte lemnade fria

kurser, afpassade efter den allmänna undervisningsplanen inom institutionen

för dem, som förberedde sig till medicine kandidatexamen, hvarvid

de hade att göra sina grundläggande studier i bakteriologi. Hans

aflöning borde vara sådan, att han för öfrigt kunde utan allt för stor

uppoffring egna vederbörlig tid äfven åt egen bakteriologisk forskning,

och enligt lärarekollegiets åsigt borde han i detta afseende liksom i

öfrigt likställas med förutvarande laborator i patologisk anatomi, hvilken

uppbure en lön af 3,000 kronor.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelar, hade lärarekollegiet

framhållit, att de nuvarande lärarne i patologisk anatomi,

en ordinarie professor, en extra ordinarie professor och en laborator,

vore så fullt upptagne af sina åligganden, att de omöjligen kunde i

detalj öfvertaga ledningen af arbetena på den bakteriologiska afdelningen

och lemna den särskilda undervisning, som der kräfdes, äfven om de

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vore dertill kompetente. Undervisningen i patologisk anatomi fortginge

nemligen vid karolinska institutet hela året utan afbrott, till följd hvaraf

en dubblering af lärarekrafter vore behöflig. Ordinarie professorn

undervisade under höstterminen dem, som förberedde sig till medicine

licentiatexamen, i speciel patologisk anatomi, och denna undervisning

kräfde för närvarande dubbelt så mycken tid, som det ålåge en professor

att undervisa. Laboratorn hade alldeles samma, d. v. s. fullständig

professorsundervisning sig ålagd under mellanterminerna, alltså

under fyra och en half månader, ehuru hau uppbure endast .half professorslön.

Någon ny tjenstgöring, allra minst sådan, som här vore i

fråga, kunde omöjligen, icke ens under de egentliga terminerna åläggas

honom, och i regeln skulle han väl icke heller kunna åtaga sig någon

sådan, enär dertill fordrades alldeles särskilda qvalifikationer. Extra

ordinarie professorn hade att undervisa dem, som förberedde sig till

medicine kandidatexamen, ej blott i obduktionsteknik samt allmän patologisK

anatomi och histologi, utan äfven i medicinens historia, hvarjemte

han handledde dessa vid de patologisk-histologiska öfningskurser, som

för dem vore obligatoriska. Till sitt biträde hade samtlige desse lärare

blott en enda amanuens, b vilket till följd af de hopade göromålen

länge visat sig så otillräckligt, att lärarekollegiet skulle nödgats begära

förstärkning härutinnan, om det ej under de senare åren lyckats att

vid institutionen fästa extra ordinarie amanuenser, för närvarande tre,

hvilka utan all ersättning deltoge i de trägna amanuensgöromålen. Det

hade under sådana förhållanden endast genom anställande af en docent

i ämnet och öfverlemnande åt honom af det ena docentstipendiet varit

möjligt att bringa någon särskild undervisning i bakteriologi till stånd,

men, såsom ofvan framhållits, förefunnes numera alldeles otvetydigt

ett stort behof att göra denna undervisning långt mera intensiv och

fruktbärande, än på detta sätt kunnat åstadkommas.

Departementschefen förklarar sig, i likhet med kanslern för rikets

universitet, finna hvad af lärarekollegiet sålunda anförts till fullo ådagalägga

ifrågavarande anslags vigt och betydelse för patologisk-anatomiska

institutionen, och ansåge departementschefen, att den nu ifrågavarande

laboratorn borde intaga samma ställning som den i patologisk anatomi,

till hvilkens anställande medel beviljades af 1884 års Riksdag.

Behofvet af utsträckt undervisning i bakteriologi vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet synes vara ådagalagdt genom hvad institutets

lärarekollegium anfört. Men då en del af denna undervisning

fortfarande bör kunna ombesörjas af innehafvare af docentstipendium,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

29

så torde arfvodet för den ifrågasatta laboratorstjensten kunna sättas

lägre än hvad Kongl. Maj:t föreslagit; och föreställer sig utskottet, att

ett belopp af 2,000 kronor skulle i sådant hänseende vara tillräckligt.

Utskottet hemställer för den skull,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen för anställande vid

karolinska mediko-kirurgiska institutets patologiskanatomiska

institution af en på högst 4 år i sänder

förordnad laborator i bakteriologi beviljar ett årligt

anslag af 2,000 kronor.

Pedagogier och folkskolor.

8:o) Med anledning af Kongl. Majts derom gjorda framställning

och under hänvisning till de skäl, som till stöd för samma framställning

finnas anförda i statsrådsprotokollet (sid. 23—24), får utskottet hemställa,

att anvisningen i kontant under åttonde hufvudtitelns

anslag till pedagogier och folkskolor må minskas

med ett jemnadt belopp af 11 kronor till 24,406

kronor samt den under samma anslagsrubrik förekommande

anvisning »indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag: ersättningar» minskas med, i

jemnadt tal, 340 kronor till 760 kronor.

Folkundervisningen.

9:o) Sedan Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit, att

å åttonde hufvudtiteln måtte uppföras ett förslagsanslag å 40,000 kronor,

att i enlighet med de grunder, Kongl. Maj:t komme att i särskild proposition

för Riksdagen framlägga, användas såsom bidrag till aflönande i

vissa fall af vikarie för sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,

som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin tjenst, har Kongl. Maj:t

i en till Riksdagen den 17 mars 1894 aflåten proposition (n:o 58) föreslagit

Riksdagen dels att för sin del besluta

aft, derest vid folkskola anstäld ordinarie lärare eller lärarinna,

till hvilkens aflöning bidrag af statsmedel utgår, på grund af sjukdom

Ang. nedsättning

nf anslag

till pedagogier

och folkskolor.

[8.]

Ang. statsbidrag

till

vikaries aflönande

vid

sjukdomsfall

för ordinarie

lärare eller

lärarinna vid

folkskola.

[9.]

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

åtnjuter tjenstledighet och examinerad vikarie för honom eller henne

är förordnad under oafbrutet minst en månad af den faststälda undervisningstiden

af åtta månader om året, vikarien för den tid, hvarunder

hans förordnande varar, skall åtnjuta arfvode efter minst 600 kronor

för åtta månaders undervisningstid eller 75 kronor för läsmånad, hvarje

månad beräknad till 30 dagar, samt förses med tjenlig, skolan närbelägen

bostad, bestående af ett rum, med vedbrand, eller ock erhålla

ersättning, derför, beräknad efter minst 50 kronor för åtta månaders

undervisningstid, äfvensom efter öfverenskommelse undfå godtgörelse

för resekostnad, der Bådan ifrågakommer;

a«, om enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf ordinarie

lärare eller lärarinna erhåller ledighet och vikarie för honom eller henne

förordnas på sätt ofvan sägs^ är af sådan beskaffenhet, att densamma

gör läraren eller lärarinnan oförmögen att vederbörligen uppehålla sin

tjenst, utan att dock för all framtid hindra hans eller hennes återinträde

i tjenstgöring, samt läraren eller lärarinnan icke uppnått sextio års

ålder, och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till hel pension,

vikariens aflöning skall utgöras sålunda, att den ordinarie läraren eller

lärarinnan af sin lön afstår ett belopp, motsvarande en fjerdedel af

vikariens kontanta minimiaflöning, eller 150 kronor för åtta månaders

undervisningstid, samt två tredjedelar af samma minimiaflöning, eller

400 kronor för åtta månaders undervisningstid, utgå af allmänna medel,

och återstoden erlägges af skoldistriktet, hvilket det jemväl skall åligga

att förse vikarien med bostad jemte vedbrand, eller ock lemna honom

ersättning derför, enligt hvad ofvan omförmälts, äfvensom att, der så

ifrågakommer, godtgöra honom hans resekostnad;

a/f, der läkarebetyg ej kan utan synnerlig kostnad eller svårighet

anskaffas, nyssnämnda bestämmelser i fråga om vikariens aflöning skola,

derest genom intyg af vederbörande skolråds ordförande vitsordas, att

läraren eller lärarinnan under ledighet varit af sjukdom urståndsatt att

vederbörligen uppehålla sin tjenst, gälla, ändock att sjukdomens beskaffenhet

icke blifvit genom läkarebetyg ådagalagd, likväl ej för längre

tid än högst tre månader;

a/f, då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf ordinarie

lärare eller lärarinna erhållit tjenstledighet, är af sådan beskaffenhet,

att läraren eller lärarinnan till följd deraf är urståndsatt att vidare

återinträda i tjenstgöring, vikariens aflöning skall utgöras af läraren eller

lärarinnan utan tillskott af allmänna medel eller bidrag af skoldistriktet;

att ordinarie lärare eller lärarinna, som uppnått sextio åss ålder

och i vederbörlig ordning förklarais berättigad till hel pension, skall,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

31

då, på grund af sjukdomsfall, behof af vikarie för honom eller henne

inträder, ensam utgöra vikariens aflöningsförmåner; samt

att vikarie, hvars aflöning skall utgå efter ofvan angifna grunder,

skall ega, för hvarje hel månads tjenstgöring efter månadens slut och

för Överskjutande tjenstgöringstid så snart tjenstgöringen upphört, af

vederbörande skolråd eller skolstyrelse utbekomma den honom eller

henne tillkommande kontanta aflöning, äfvensom, der ersättning för

bostad med vedbrand utgår, sådan ersättning; att godtgörelse för resekostnad,

der sådan ifrågakommer, skall till vikarien erläggas, för resan

till tjenstgöringsorten efter ankomsten dit och för resan derifrån, så

snart förordnandet upphört; samt att skolrådet eller skolstyrelsen skall

ega att af den ordinarie lärarens eller lärarinnans lön innehålla det

belopp, hvarmed han eller hon skall till vikariens aflöning bidraga, samt

att utbekomma statsbidraget till samma aflöning efter reqvisition och

sedan folkskoleinspektören, eller i Stockholm stadens konsistorium, vitsordat

rigtigheten af de för statsbidragets erhållande lemnade uppgifter

i den ordning, som af Kongl. Maj:t kommer att närmare bestämmas;

dels ock att å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag å 40,000 kronor att i enlighet med ofvan angifna grunder

användas såsom bidrag till aflönande i förenämnda fall af vikarie för

sådan lärare eller lärarinna vid folkskola, som af sjukdom urståndsättes

att fullgöra sin tjenst; med rätt för Kongl. Maj:t att i särskilda fall

medgifva den afvikelse från de för statsbidragets erhållande föreskrifna

vilkor, som kan vara af omständigheterna påkallad.

Under förutsättning, att ifrågavarande anslag blefve af Riksdagen

beviljadt att för dermed afsedt ändamål i enlighet med nu föreslagna

grunder användas, har Kongl. Maj:t förklarat sig vilja, jemte utfärdande

af närmare föreskrifter i fråga om den administrativa anordningen och

sättet för utbetalningen af statsbidrag i förevarande afseende, meddela

bestämmelser om rätt för skolråd eller skolstyrelse att, då folkskolelärare

eller lärarinna uppnått sextio års ålder, hos direktionen för

folkskolelärarnes pensionsinrättning, ändock att läraren eller lärarinnan

icke anmäler sig önska med pension från tjensten afgå, göra framställning

om pröfning af hans eller hennes pensionsrätt.

Med afseende å denna framställning har departementschefen i det

vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden den

17 sistlidne mars till en början erinrat, hurusom, sedan vid 1890 års

riksdag enskilde motionärer framstält förslag, att Riksdagen måtte ställa

till Kongl. Majds förfogande ett förslagsanslag att användas såsom bidrag

till aflönande af vikarie för ordinarie lärare eller lärarinna vid rikets folk
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skolor, hvilken på grund af genom läkarebetyg styrkt, icke obotlig

sjukdom varit under minst eu månad oförmögen att sin tjenstgöring

sjelf bestrida, Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 maj 1890

bland annat anfört, att det af omförmälde motionärer väckta förslaget

visserligen syntes Riksdagen behjertansvärdt, men likväl icke vara af

beskaffenhet att i dess dåvarande form böra föranleda beviljandet af

något anslag för det afsedda ändamålet. Ehuru Riksdagen funne det

vara med billighet öfverensstämmande, att staten, då den lemnade bidrag

till folkskolelärarepersonalens aflöning, jemväl i någon mån trädde

hjelpande emellan i de fall, då lärare eller lärarinna genom sjukdom

urståndsattes att sjelf uppehålla sin tjenst, ansåge nemligen Riksdagen

böra såsom ett oeftergiflig^ vilkor för statsbidragets utgående uppställas

den fordran, att, förutom läraren eller lärarinnan sjelf, äfven vederbörande

kommun, som jemte staten bestrede kostnaden för tjenstens aflöning,

till någon del finge vidkännas kostnaderna för undervisningens uppehållande

under sjukdomstiden, helst endast genom en sådan anordning

verklig garanti kunde erhållas mot missbruk med afseende å statsbidragets

anlitande. I hvilken proportion staten, kommunen och läraren

sjelf borde bidraga till vikariens aflöning, ansåge Riksdagen emellertid,

i frågans dåvarande outredda skick, icke kunna afgöras, och då härtill

komme, att de närmare bestämmelser, hvilka borde fastställas för statsbidragets

utgående i hvarje särskildt fall, syntes böra blifva föremål för

omsorgsfull pröfning, funne Riksdagen det med omförmälda förslag afsedda

syftet bäst befordras derigenom, att Riksdagen fäste Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet på ifrågavarande angelägenhet. Riksdagen anhöll derför,

att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och på hvilka vilkor

statsbidrag måtte kunna lemnas till aflönande af vikarie för ordinarie

lärare eller lärarinna vid rikets folkskolor, som af sjukdom urståndsättes

att sin tjenst fullgöra.

Enligt hvad departementschefen härefter meddelar, hade i anledning

af denna skrifvelse yttranden infordrats ej mindre från samtliga

domkapitel, hvilka i ärendet hört vederbörande folkskoleinspektörer,

äfvensom från öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, än äfven

från öfverståthållareembetet och Kongl. Maj-.ts befallningshafvande i

samtliga län; hvarefter, och sedan de sålunda infordrade yttrandena inkommit,

Kongl. Maj:t den 10 augusti 1892 uppdragit åt en komité att

utreda frågan. Komiténs betänkande, hvilkct afgafs den 20 februari

1893 hade sedermera ytterligare remitterats till Kongl. Maj:ts samtlige

befallningshafvande, öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor och

direktionen öfver folkskolelärarnes pensiousinrättning.

s. 33 Kontrollera mot PDF

r

Statsutskottets Utlåtande N:o !). 33

1 statsrådsprotokollet har på sid. 6—28 lemnats en redogörelse

för åtskilliga delar af komiterades förslag, hvarefter på sid. 28—40

departementschefen upptagit dessa delar till närmare skärskådande.

Under hänvisning i öfrigt till sjelfva statsrådsprotokollet, tillåter sig

utskottet att derur anföra följande.

Rörande hvad som för närvarande gäller i fråga om aflöning af

vikarie för folkskolelärare0) hade kommitterade, under erinran att det

ålåge den ordinarie läraren att under honom beviljad tjenstledighet bekosta

vikariens aflöning, då bidrag dertill hittills icke utgått af statsmedel

och skoldistriktet icke hade laglig skyldighet att i något fall

dertill bidraga, utan endast i 31 § folkskolestadgan uttalats, att när

lärare på grund, af sjukdom måste för längre eller kortare tid erhålla

tjenstledighet, det finge bero af distriktet att bevilja honom det understöd,

hvaraf han kunde anses vara förtjent, anfört, hurusom för närvarande

endast i de större städerna skolrådsdistrikten bidroge till aflönande

af vikarier vid sjukdomsfall för ordinarie lärare och lärarinnor

vid folk- och småskolor i enlighet med en gång för alla i sådant afseende

gifna bestämmelser, men att deremot i de mindre städerna och

på landsbygden skoldistrikten i allmänhet för hvarje särskildt tillfälle

beslutade huruvida läraren vid sjukdomsfall skulle erhålla bidrag till

vikariens aflöning. Och hade kommitterade framhållit, att, om man än

finge antaga, att de skoldistrikt icke vore så få, i hvilka funnes både god

vilja och motsvarande förmåga att lemna understöd åt lärare, hvilka

af sjukdom försatts i overksamhet och i den ställning att nödgas anlita

vikarie för uppehållande af undervisningen i skolan, det ock funnes

ett stort antal skoldistrikt, der sådant bidrag aldrig eller endast i största

nödfall och ytterst knapphändigt beviljats.

Hvad angår storleken af den aflöning, som borde tillkomma vikarie

för folkskolelärare vid tjenstledighet på grund af sjukdom, hade

kommitterade ansett, att derest bidrag af statsmedel till denna aflöning

skulle ifrågakomma, så borde densamma fastställas till ett visst, vid

alla lärarebefattningar lika minimibelopp; och hade kommitterade i sådant

afseende föreslagit en summa af 600 kronor för läsår eller 75

kronor för läsmånad, motsvarande den ordinarie lärarens kontanta

minimilön, hvarjemte vikarien borde tillerkännas rätt att erhålla dels

tjenlig, skolan närbelägen bostad, bestående af ett rum, med eldning

*) Då utskottet, för korthetens skull, endast nämner lärare och icke derjemte äfven

lärarinna, afses, der icke annorlunda angifves, både lärare och lärarinna.

Bill. till Riksd. Prot. 1804. 4 Sand. 1 Afd. 7 Käft.

o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Vilåtande N:o i).

och städning, eller ock ersättning derför, beräknad efter 50 kronor för

helt läsår, dels ock efter öfverenskommelse godtgörelse för resekostnad,

der sådan ifrågakomme, vederbörande obetaget att, der af särskilda

förhållanden sådant betingades, lemna vikarien högre aflöniugsförmåner

än de sålunda föreslagna.

Med afseende å fastställandet af ett visst minimum för vikarieatlöningen

har departementschefen påpekat, hurusom i fråga om den

ordinarie lärarens löneförmåner ett liknande förhållande egde rum, i

det att särskilda bestämmelser vore gifna såväl rörande dessa löneförmåners

storlek genom kongl. kungörelsen angående aflöning åt lärare

eller lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 20 januari 1882 och

kongl. kungörelsen om förändrad lydelse af § 1 i samma kungörelse

den 5 oktober 1891, som äfven angående det tillskott, som af statsmedel

dertill borde utgå, genom kongl. kungörelsen afgående lönetillskott

af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och

småskolor den 5 juni 1885 och dit hörande författningar.

Under godkännande i hufvudsak af hvad kommitterade i nu ifrågavarande

afseende föreslagit, har departementschefen likväl dervid anmärkt,

att ehuru genom nyssnämnda kongl. kungörelser af den 20

januari 1882 och den 5 oktober 1891 en minimilön blifvit bestämd förv

hvarje ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola utan afseende derå,

huruvida lönetillskott af allmänna medel till honom eller henne utginge,

kunde departementschefen likväl icke instämma i kommitterades

förslag, att en minimiaflöning borde bestämmas för hvarje vikarie för

på grund af sjukdom tjenstledig ordinarie lärare vid folkskola, utan

syntes sådan minimiaflöning böra fastställas endast för det fall, att bidrag

af allmänna medel utginge till den ordinarie lärarens aflöning.

Visserligen kunde äfven ifrågasättas, att en minimiaflöning i nu ifrågavarande

fall borde bestämmas, endast för den händelse att statsbidrag

till vikariens aflöning blefve äskadt, men då de fall vore ytterst få, i

livilka, oaktadt lönetillskott af allmänna medel utginge till den ordinarie

läraren, statsbidrag till vikariens aflöning icke skulle begäras,

samt i alla händelser statens intresse af att icke vikariearfvodets ringa

belopp utgjorde hinder för undervisningens behöriga upprätthållande

vore lika stort i dessa undantagsfall som eljes, syntes bestämmelserna

angående viss minimiaflöning för vikarie äfven böra gälla för dessa

undantagsfall.

Vidare och enär den ordinarie läraren icke åtnjöte förmånen af

städning af sin bostad eller ersättning derför, syntes dylik förmån icke

heller böra tillerkännas vikarie. Och då 50 kronor för helt läsår så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som ersättning för förmånen af bostad med vedbrand för en stor del

af landet syntes vara ett för ringa belopp, ansåge departementschefen

detta belopp böra bestämdt angifvas såsom det minsta, som skulle

ifrågakomma, derest öfverenskommelse om högre ersättning ej blefve

träffad.

Med afseende derefter å bestämmandet af statens, skoldistriktets

och den ordinarie lärarens bidrag till vikariens aflöning erinrade kommitterade,

hurusom Riksdagen i sin skrifvelse i ämnet framhållit, att

förutom läraren sjelf äfven vederbörande kommun borde till någon del

vidkännas kostnaderna för undervisningens uppehållande i folkskolan

under den ordinarie lärarens sjukdom. Denna fordran ansåge också

kommitterade fullt befogad, men med kännedom om de dryga kostnader,

som många kommuner måste underkasta sig för folkskoleväsendet,

och det missnöje, som på flera orter förspordes öfver de alltmer växande

utgifterna till folkskolan, ett missnöje som för sjelfva folkskolans framtida

välfärd kunde blifva en verklig fara, borde man, enligt kommitterades

åsigt, i allt, som rörde dylika utgifter, förfara med största^ varsamhet

och söka, då, såsom här, nya utgifter för folkskolan ifrågasattes,

nedbringa dessa till det minsta möjliga belopp, som kunde finnas

förenligt med det mål, man ville med kommunens deltagande i samma

utgifter vinna.

Kommitterade hade derför, i öfverensstämmelse med hvad de

i ärendet hörda myndigheter föreslagit, ansett att staten skulle åtaga

sig två tredjedelar af det till vikariens aflöning erforderliga belopp och

den återstående tredjedelen lika fördelas mellan läraren och distriktet,

livilka således skulle bidraga till samma aflöning med en sjettedel hvardera,

och då kommitterade ansåge de vikarien förutom arfvodet tillkommande

öfriga förmåner lämpligen böra påläggas distriktet, så hade

kommitterade föreslagit, att vikariens aflöning skulle utgöras sålunda,

att den ordinarie läraren af sin lön afstode ett belopp, motsvarande en

fjerdedel af vikariens kontanta minimilön, eller 150 kronor för helt

läsår, samt att två tredjedelar af samma minimilön, eller 400 kronor för

läsår, utginge af allmänna medel och återstoden erlades af skoldistriktet,

hvilket jemväl ålåge att förse vikarien med bostad, jemte eldning och

städning, eller ock lemna honom ersättning derför, äfvensom att, der

så ifrågakomme, godtgöra honom hans resekostnad.

Hvad kommitterade sålunda föreslagit tvekade departementschefen

icke att förorda. De skäl, kommitterade till stöd derför anfört, syntes honom

vara fullt giltiga; och hade förslaget i dessa delar vunnit allmän

opaginerad Kontrollera mot PDF

öb Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tillslutning af det störa flertalet af de myndigheter, som deröfver yttrat

sig. J

Såsom vilkor för statsbidrags åtnjutande hade kommitterade föreslagit

följande:

1) den ordinarie läraren eller lärarinnan skulle hafva åtnjutit oafbruten

tjenstledighet och vikarie för honom eller henne vant förorduad

minst en månad af folkskolans ordinarie undervisningstid af åtta månader

om året;

2) sjukdomen skulle vara sådan, att läraren eller lärarinnan derigenom

urståndsattes att vederbörligen sköta sin tjenst, men finge icke

vara obotlig eller uppenbarligen sjelfförvållad;

3) sjukdomen måste vara styrkt af läkarebetyg eller, der sådant

icke kunde utan alltför stor svårighet eller kostnad anskaffas, genom

intyg af vederbörande kommunalnämnds ordförande, dock att äfven i

detta fall läkarebetyg måste anskaffas, då sjukdomen varade längre tid

än tre månader;

4) den ordinarie läraren eller lärarinnan finge icke vara berättigad

till hel pension enligt 14 § i gällande pensionsreglemente;

5) vikarien borde, så vidt möjligt, vara behörig att erhålla tjensten

såsom ordinarie;

6) angående vikariens behörighet och aflöningsvilkor samt den

tid, hvarunder han tjenstgjort, skulle i viss form affattade uppgifter

lemnas af skolråden, och borde dessa uppgifter af vederbörande folkskoleinspektör

till rigtigheten styrkas.

Vid de sålunda föreslagna vilkoren har departementschefen aumärkt

hufvudsakligen följande. Bestämmelsen att sjukdomen ej finge

vara obotlig, hvilken bestämmelse kommitterade upptagit ur den motion

inom Riksdagen, som föranledt dennas skrifvelse i ämnet till Kongl.

Maj:t, syntes kräfva ett förtydligande, så att icke åtskilliga sjukdomar,

hvilka visserligen måste anses för obotliga, men likväl blott för vissa

tider eller i mindre afsevärd mån hindrade lärarens tjenstgöring, måtte

kunna upphäfva rätten till statsbidrag; och kunde denna bestämmelse

lämpligen utbytas mot den föreskrift, att sjukdomen ej finge vara af

sådan beskaffenhet, att densamma enligt läkares åsigt urståndsatte

läraren att vidare återinträda i tjenstgöring. Den af kommitterade föreslagna

bestämmelsen, att sjukdomen icke finge vara uppenbarligen

sjelfförvållad, borde utgå, enär denna bestämmelse syntes dels ofta

blifva svår att utan obillighet eller orättvisa tillämpa,. dels ock icke

vara af behofvet påkallad.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

37

Vidare ansåge departementschefen, att utfärdandet af det intyg,

som i vissa fall skulle ersätta läkarebetyg, lämpligare borde anförtros

åt skolrådsordföranden än åt kommunalnämndens ordförande, hvilken

såsom sådan eljes icke hade någon befattning med skolväsendet och

lärarne.

Rörande pensionsberättigad lärares rätt till statsbidrag för vikariens

aflönande vid sjukdomsfall hade kommitterade dels, såsom redan blifvit

antydt, föreslagit, att ordinarie lärare, som vore berättigad till hel

pension enligt § 14 i gällande pensionsreglemente, skulle, då på grund

af sjukdomsfall behof af vikarie för honom inträdde, ensam utgöra

vikariens aflöningsförmåner, dels ock ansett, att derest den ordinarie

läraren vere berättigad till afkortad pension enligt § 16 i gällande

pensionsreglemente, vikariens aflöning skulle utgöras efter samma

grunder, som föreslagits för icke pensionsberättigade lärare, för högst

fyra månader af den föreskrifna undervisningstiden af åtta månader

af året, men, om vikarie erfordrades för längre tid af läsåret, för denna

tid bestridas af den ordinarie läraren utan tillskott af allmänna medel

eller bidrag af skoldistriktet, derest ej detta funne skäligt sådant lemna.

Emot hvad kommitterade sålunda yrkat har departementschefen

anmärkt, dels att med afseende å de ringa belopp, med hvilka de afkortade

pensionerna för närvarande utginge, syntes det vara billigt,

att jemväl till sådan pension berättigad lärare finge vid tjenstledighet

på grund af sjukdom åtnjuta bidrag till sin vikaries aflöning lika med

icke pensionsberättigad lärare, dels ock att då åldersgränsen för inträdet

af rätten till hel pension vore satt så låg som till 55 år samt vid

denna ålder, enligt hvad erfarenheten visat, läraren i många fall kunde

till distriktets fulla belåtenhet sköta sina åligganden, vid hvilket förhållande

skäl icke syntes förefinnas att, genom att betaga honom

rätten till bidrag till vikariens aflönande vid sjukdom, gifva honom

anledning att taga afsked från sin tjenst, äfven till hel pension berättigad

lärare borde ega rätt till bidrag till vikariens aflönande vid

sjukdomsfall viss tid efter sagda ålder, hvilken tid syntes skäligen

kunna bestämmas till 5 år. Upphörandet af rätten till statsbidrag i

nu ifrågavarande afseende skulle emellertid i hvarje fall göras beroende

deraf, att läraren antingen på egen ansökning eller också efter derom,

utan ansökning af läraren, af vederbörande skolråd (styrelse) gjord

anmälan i vederbörlig ordning förklarats berättigad till pension. Då

nu gällande bestämmelser icke medgåfve skolråd rätt att, utan ansökning

af läraren, hos direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlutande A:o 0.

göra framställning om pröfning af lärarens pensiousrätt, skulle skolråden

medgifvas rätt att, så snart en lärare uppnått 60 års ålder, hos

direktionen göra framställning i sådant syfte. Härigenom skulle det

komma att bero på vederbörande skoldistrikt, huruvida läraren, ehuru

berättigad till pension, äfven efter uppnådda 60 år, fortfarande skulle

ega rätt till bidrag till sin vikaries aflöning vid sjukdomsfall. I

händelse skolrådet icke gjorde framställning om pröfning af lärarens

pensionsrätt, skulle sådant bidrag fortfarande utgå. Men så snart

läraren, på framställning af skolrådet, förklarats berättigad till hel

pension, skulle läraren, vid sedermera för sjukdom erhållen ledighet,

ensam bestrida vikariens aflöning.

Hvad angår det af kommitterade föreslagna vilkoret, «tt vikarien

så vidt möjligt borde vara behörig att erhålla tjensten såsom ordinarie,

hade kommitterade, då, såsom ock kommitterade framhållit, redan i

25 § af gällande folkskolestadga föreskrefves att, då ordinarie lärare

åtnjöte tjenstledighet, icke, så vidt möjligt vore, någon borde till vikarie

förordnas, som ej egde den i samma stadga föreskrifna behörighet till

tjensten, i sitt förslag till kungörelse i ämnet icke ansett nödigt uttryckligen

omnämna, att vikarien borde så vidt möjligt vara examinerad

för att statsbidrag till hans aflöning finge utgå, men — under erinran

derom, att i kongl. cirkulärbrefvet angående lönetillskott af allmänna

medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 5

juni 1885 föreskrefves, att hinder för utbekommande af dylikt lönetillskott

ej borde möta deraf, att folkskoleläraretjenst vid inträffad ledighet

eller förfall för ordinarie lärare måst under någon del af året uppehållas

af vikarie, som icke aflagt afgångsexamen vid seminarium, så vida folkskoleinspektören

vitsordade, att examinerad vikarie ej kunnat erhållas,

att vikarien befunnits duglig, samt att full aflöning såsom för examinerad

folkskolelärare till vikarien utgått — förklarat sig anse, att

liknande bestämmelser äfven i förevarande fall borde meddelas, och

äfven i sitt förslag närmare angifvit hvad kommitterade ansett böra i

sådant afseende stadgas.

Departementschefen har med afseende härå yttrat, att derest

ifrågavarande anslag blefve af Riksdagen beviljadt och de nu föreslagna

grunder för anslagets användande af Riksdagen godkändes,

Kongl. Maj:t borde framdeles förordna, att hinder för statsbidrags erhållande

i förevarande afseende ej skulle möta deraf, att vikarien icke

aflagt afgångsexamen vid seminarium, såvida folkskoleinspektören vitsordade,

att examinerad vikarie ej kunnat erhållas samt att vikarien

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande K:o t).

åö

befunnits duglig. Tillika ansåge departementschefen, att i likhet med

hvad Riksdagen medgifvit i fråga om utbetalning af lönetillskott åt

ordinarie lärare vid folkskolor och småskolor, det borde åt Kongl.

Maj:t öfverlåtas, att, när omständigheterna dertill föranledde, i särskilda

fall medgifva någon afvikelse från de vilkor för statsbidragets åtnjutande,

som biefve bestämda, särskildt för att Kongl. Maj:t måtte

kunna utfärda en sådan föreskrift i fråga om statsbidrags utgående

till aflöning af icke examinerad vikarie, som nyss omförmälts.

Hvad slutligen beträffar kostnaderna för genomförande af ifrågavarande

förslag, hade kommitterade, för att ega någon ledning vid

frågans bedömande, under december månad 1892 anmodat samtliga

dåvarande folkskoleinspektörer att, en hvar för sitt distrikt, från skolråden

infordra och före den 1 februari 1893 till kommitterade insända

uppgifter för hvart och ett af åren 1887—1892 dels å antalet ordinarie

folkskolelärare och lärarinnor inom hvarje skoldistrikt, dels huru

många af dessa lärare och lärarinnor på grund af sjukdom åtnjutit

oafbruten tjenstledighet minst en månad, dels ock huru lång tid, beräknad

i månader, sådan tjenstledighet af sistnämnda lärare och lärarinnor

åtnjutits. Sedan de sålunda infordrade uppgifterna, med några

få undantag, hvilka ej kunde i nämnvärd mån inverka på resultatet

af den kostnadsberäkning, för hvilken ifrågavarande uppgifter skulle

tjena till ledning, inkommit, hade kommitterade låtit öfver dem utarbeta

en öfversigt, af hvilken framginge, att under den tidsperiod, uppgifterna

omfattade, antalet ordinarie folkskolelärare eller lärarinnor, som på

grund af sjukdom åtnjutit oafbruten tjenstledighet en månad eller

längre tid, uppgått till 977 eller i medeltal för hvarje år 16.3, och att

den sammanlagda tid, hvarunder sådan tjenstledighet af dem åtnjutits,

utgjort 4,465 eller i medeltal 744 månader. Då det uppgifna antalet

ordinarie folkskolelärare och lärarinnor under samma period uppgått

till 31,455 eller i medeltal för hvarje år 5,242, skulle, för hvarje fullt

tal af 100 lärare och lärarinnor årligen komma något mer än 3 sjukdomfall,

hvart och ett föranledande tjenstledighet under något mer än

4 månader, eller om man antoge tjenstledigheten för hvarje lärare

fortvara helt läsår, till ett procenttal af 1,7 8, hvilket dock på anförda

skäl ansetts böra nedsättas till 1,7 5.

På grund af åtskilliga omständigheter ansåge emellertid kommitterade,

att äfven detta procenttal vore för högt, ehuru icke med någou

grad af tillförlitlighet kunde beräknas, i hvilken mån ytterligare nedsättning

borde ega rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o D.

Emellertid måste enligt kommitterades mening å andra sidan

tagas i betraktande den omständighet, att antalet ordinarie lärare

under de senaste åren varit i jemn ökning, och ehuru man visserligen

ej kunde antaga, att denna ökning skulle framgent fortgå i samma

proportion som hittills, eller med omkring 90 i medeltal för år, kundo

mau vid beräkningen af kostnaden för statsverket i nu ifrågavarande

fall icke lemna denna omständighet utan afseende. Då lärareantalet

för år 1892 antagits uppgå till 5,538, syntes man hafva skäl att antaga

detsamma vid 1893 års slut komma att uppgå till i rundt tal 5,600,

för hvilka, efter beräkning af 1,7 5 procent på grund af sjukdom minst

en månad tjenstlediga lärare, ledigheten beräknad för heit läsår, sammanlagda

ledighetstiden »kulle uppgå till omkring 784 månader för

år, motsvarande eu kostnad för statsverket af 39,200 kronor, eller i

jemnt tal 40,000 kronor om året.

Departementschefen har med afseende härå anfört, att enligt

uppgifter, som af honom infordrats från folkskolelärarnes pensionsinrättning,

antalet ordinarie folkskoleläraretjenster, för hvilka delaktighet

i pensionsinrättningen åtnjutits, för åren i.892 och 1893 utgjort respektive

5,559 och 5,664. Den af kommitterade beräknade tillökningen af

i medeltal omkring 90 för år, hvilken siffra framgått af uppgifterna

för åren 1887—1891, hade sålunda visat sig vara något knapp för

åren 1892 och 1893. Men å andra sidan hade kommitterade tagit i

beräkning alla ordinarie folkskoleläraretjenster, för hvilka delaktighet

i pensionsinrättningen åtnjutits, ehuru sådan delaktighet beviljats för

åtskilliga andra tjenster, än läraretjenster vid egentlig folkskola, nemligen

för tjenster vid folkskolelärareseminariernas öfningsskolor, småskoleläraresemiuarierna,

Lappmarks ecklesiastikverks skolor, svenska

missionssällskapets skolor och sällskapets för folkundervisningens befrämjande

undervisningsanstalt, så att antalet egentliga folkskoleläraretjenster,

för hvilka delaktighet i pensionsinrättningen åtnjutits, vore

något lägre, än kommitterade beräknat, och utgjorde för år 1892 5,516

och för år 1893 5,613.

Då härtill komme, dels att kommitterade icke tagit i beräkning

den minskade utgift i nu ifrågavarande afseende, som komme att föranledas

deraf, att alltid ett visst antal tjenster icke vore med ordinarie

innehafvare besatt, dels ock att den af kommitterade beräknade procent

på grund af sjukdom minst en månad tjenstledig lärare torde, på af

kommitterade angifna skäl, vara väl hög — hvarför ock kommitterade

sjelfva ansett, att, äfven om ökningen af de ordinarie lärarnes antal

visade sig vara större än hvad kommitterade antagit, ett förslagsanslag

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

41

af 40,000 kronor skulle blifva för 1894 fullt tillräckligt — ansåge

departementschefen, att, ehuru något ökade kraf på detta anslag kunde

blifva en följd af de af honom föreslagna förändringar i de af kommitterade

angifna vilkoren för statsbidragets åtnjutande, nämnda belopp

skulle äfven för år 1895 visa sig vara tillräckligt.

Den fråga, Kongl. Maj:ts förevarande framställning afser att lösa,

har upprepade gånger på grund af enskilde motionärers förslag varit

föremål för Riksdagens pröfning, innan den föranledde 1890 års Riksdags

ofvan omförmälda skrifvelse till Kongl. Maj:t. Sålunda väcktes

både vid 1883 och 1885 årens riksdagar motioner i sj^fte att bereda

för sjukdom tjenstledig folkskolelärare något bidrag till vikariens aflöning.

Dessa motioner föranledde emellertid ingen åtgärd från Riksdagens

sida.

Det förslag till frågans lösning, som nu föreligger, anser utskottet

i allt väsentligt vara af beskaffenhet att böra vinna Riksdagens bifall.

Den fördelning af statens, skoldistriktets och den ordinarie lärarens

bidrag till vikariens aflöning, som här föreslagits, synes utskottet böra

på samma gång bereda den ordinarie läraren en betydlig hjelp, men

ej blifva vare sig för staten eller för distriktet allt för betungande.

De föreslagna vilkoren för statsbidrags erhållande torde också böra af

Riksdagen antagas. Med afseende å förslaget att Kongl. Maj:t skulle

eg a rätt att i särskilda fall medgifva undantag från de stadgade vilkoren,

anser utskottet, att, då detta förslag närmast synes afse, att rätt till

statsbidrag måtte beredas för aflönande äfven af sådan vikarie, som

ej aflagt afgångsexamen vid seminarium, stadgande härom lämpligen

bör upptagas bland de öfriga vilkor, som Riksdagen har att i detta

fall för sin del bestämma. Särskildt bemyndigande för Kong]. Maj: t

att kunna medgifva afvikelse från förenämnda vilkor synes derför icke

erforderligt.

Vidare har utskottet förestält sig, att till undvikande af svårigheter

vid en öfverenskommelse emellan skoldistriktet och vikarien angående

godtgörelse af den senares resekostnad, det må öfverlemnas åt

skoldistriktet att bestämma denna godtgörelse.

Kongl. Maj:ts förslag i öfrigt har ej gifvit anledning till någon

anmärkning från utskottets sida, och har utskottet ej heller något att

erinra emot den af Kongl. Maj:t i utsigt stälda bestämmelsen om rätt

för skolråd eller skolstyrelse att, då folkskolelärare eller lärarinna uppnått

sextio års ålder, hos direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning,

ändock att läraren eller lärarinnan icke anmäler sig önska

Bih. till Riksd. Frot. 1894. 4 Sami. 1 Afd 7 lläft. 0

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

med pension från tjenBten afgå, göra framställning om pröfning af hans

eller hennes pensionsrätt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen dels för sin del

beslutar,

att, derest vid folkskola anstäld ordinarie lärare

eller lärarinna, till hvilkens aflöning bidrag af statsmedel

utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjenstledighet

och examinerad vikarie för honom eller henne är

förordnad under oafbrutet minst en månad af den

faststälda undervisningstiden af åtta månader om året,

vikarien för den tid, hvarunder hans förordnande

varar, skall åtnjuta arfvode efter minst 600 kronor

för åtta månaders undervisningstid eller 75 kronor

för läsmånad, hvarje månad beräknad till 30 dagar,

samt förses med tjenlig, skolan närbelägen bostad,

bestående af ett rum, med vedbrand, eller ock erhålla

ersättning derför, beräknad efter minst 50 kronor

för åtta månaders undervisningstid, äfvensom med

belopp, som af skoldistriktet bestämmes, undfå godtgörelse

för resekostnad, der sådan ifrågakommer;

att, om enligt läkarebetyg sjukdom, på grund

hvaraf ordinarie lärare eller lärarinna erhåller ledighet

och vikarie för honom eller henne förordnas på

sätt ofvan sägs, är af sådan beskaffenhet, att densamma

gör läraren eller lärarinnan oförmögen att

vederbörligen uppehålla sin tjenst, utan att dock för

all framtid hindra hans eller hennes återinträde i tjenstgöring,

samt läraren eller lärarinnan icke uppnått

sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats

berättigad till hel pension, vikariens aflöning skall

utgöras sålunda, att den ordinarie läraren eller lärarinnan

af sin lön afstår ett belopp, motsvarande en

fjerdedel af vikariens kontanta minimiaflöning, eller

150 kronor för åtta månaders undervisningstid, samt

två tredjedelar af samma minimiaflöning, eller 400

kronor för åtta månaders undervisningstid, utgå af

allmänna medel, och återstoden erlägges af skoldistrik
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9,

43

tet, hvilket det jemväl skall åligga att förse vikarien

med bostad, jemte vedbrand, eller ock lemna honom

ersättning derför, enligt hvad ofvan omförmälts, äfvensom

att, der så ifrågakommer, godtgöra honom resekostnad;
att

hinder för statsbidrags erhållande i förevarande

fäll ej må möta deraf, att vikarie icke aflagt afgångsexamen

vid seminarium, såvida vederbörande folkskoleinspektör

vitsordar, att examinerad vikarie ej

kunnat erhållas samt att vikarien befunnits duglig;

att, der läkarebetyg ej kan utan synnerlig kostnad

eller svårighet anskaffas, nyssnämnda bestämmelser

i fråga om vikariens aflöning skola, derest genom intyg

af vederbörande skolråds ordförande vitsordas,

att läraren eller lärarinnan under ledighet varit af

sjukdom urståndsatt att vederbörligen uppehålla sin

tjenst, gälla, ändock att sjukdomens beskaffenhet icke

blifvit genom läkarebetyg ådagalagd, likväl ej för

längre tid än högst tre månader;

att, då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund

hvaraf ordinarie lärare eller lärarinna erhållit tjenstledighet,

är af sådan beskaffenhet, att läraren eller

lärarinnan till följd deraf är urståndsatt att vidare

återinträda i tjenstgöring, vikariens aflöning skall utgöras

af läraren eller lärarinnan utan tillskott af allmänna

medel eller bidrag af skoldistriktet;

att ordinarie lärare eller lärarinna, som uppnått

sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats

berättigad till hel pension, skall, då, på grund af sjukdomsfall,

behof af vikarie för honom eller henne inträder,

ensam utgöra vikariens aflöningsförmåner; samt

att vikarie, hvars aflöning skall utgå efter ofvan

angifna grunder, skall ega, för hvarje hel månads

tjenstgöring efter månadens slut och för Överskjutande

tjenstgöringstid så snart tjenstgöringen upphört, af

vederbörande skolråd eller skolstyrelse utbekomma

den honom eller henne tillkommande kontanta aflöning,

äfvensom, der ersättning för bostad med vedbrand

utgår, sådan ersättning; att godtgörelse för resekostnad,

der sådan ifrågakommer, skall till vikarien erläggas,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. höjdt

anslag till

blindskolan

i Vexiö.

[lo.l

för resan till tjenstgöringsorten efter ankomsten dit

och för resan derifrån, så snart förordnandet upphört;

samt att skolrådet eller skolstyrelsen skall ega att

af den ordinarie lärarens eller lärarinnans lön innehålla

det belopp, hvarmed han eller hon skall till

vikariens aflöning bidraga, samt att utbekomma statsbidraget

till samma aflöning efter reqvisition och sedan

folkskoleinspektören, eller i Stockholm stadens konsistorium,

vitsordat rigtigheten af de för statsbidragets

erhållande lemnade uppgifter i den ordning, som af

Kongl. Maj:t kommer att närmare bestämmas;

dels ock å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag å 40,000 kronor att

i enlighet med ofvan angifna grunder användas såsom

bidrag till aflönande i förenämnda fall af vikarie

för sådan lärare eller lärarinna vid folkskola, som af

sjukdom urståndsättes att fullgöra sin tjenst.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, med godkännande

af aflöningsstat för blindskolan i Vexiö å tillhopa 5,300 kronor, besluta,

att, för 4 tillämpning Jaf samma stat och till bestridande af skolans utgifter

i öfrigt, det hittills å extra stat uppförda anslag till blindskolan

må från och med år 1895 uppföras å ordinarie stat med ett fråu 11,000

kronor {[till 13,500 kronor förhöjdt belopp, äfvensom medgifva, att de

för skolans föreståndare och lärarinnor afsedda två ålderstillägg, hvardera

å 500 kronor för den förre och å 300 kronor för en hvar af de

senare efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, måtte

utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag

till ålderstillägg, samt att två ålderstillägg måtte utgå för den nuvarande

föreståndaren från och med år 1895 med tillhopa 1,000 kronor.

Af det i ärendet förda statsrådsprotokollet inhemtas, att styrelsen

för blindskolan i Vexiö i särskilda till Kongl. Maj:t stälda skrivelser

af den 14 september 1892 och den 1 maj 1893 gjort framställning,

dels^derom att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om

anvisande af anslag till inköpande af tomt och bestridande af kostnaderna

för uppförande af en byggnad för blindskolan, dels ock derom

att Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska ett anslag å ordinarie stat

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

45

af 14,500 kronor till uppehållande af skolans verksamhet från och med

år 1895 i stället för det nu å extra stat för ändamålet hittills årligen

utgående anslag af 11,000 kronor.

I dessa framställningar hade styrelsen erinrat, hurusom, efter det

Kong], Maj:t den 29 juni 1883 beslutit, att en blindskola, afsedd för

trettio betalande elever om sju till elfva års ålder, skulle upprättas i

Vexiö, Kongl. Maj:t den 17 nästpåföljande juli förordnat styrelse för

skolan, med förständigande för denna att, med ledning af hvad komraitterade

för blindundervisningens ordnande i sitt den 17 december

1880 afgifna betänkande i ämnet föreslagit, vidtaga åtgärder för skolans

inrättande och uppgöra förslag till stat för anstalten samt till de

närmare bestämmelser, som för dess ordnande och förvaltning kunde

vara nödiga; hvarefter skolan den 16 augusti 1884 begyntesin verksamhet.

Under de nio år, hvilka sedan dess förflutit, hade, enligt hvad

styrelsen vidare anfört, skolan så noggrant som möjligt sökt tillämpa

och pröfva de i ofvannämnda betänkande och förslag framstälda grundsatser.

Dervid hade visat sig, att lärotiden och klassindelningen samt

det beräknade elevantalet icke stode i lämpligt förhållande till hvarandra.

Med anledning häraf hade styrelsen redan i skrifvelse den 17

juli 1889 anhållit att få vidtaga vissa förändringar i skolans anordning,

på det hon i öfverensstämmelse med den fyraåriga lärotiden och till

undervisningens väsentliga underlättande skulle kunna fördela eleverna

på fyra afdelningar, samt att samtidigt få öka elevantalet till fyrtio;

och hade Kongl. Maj: t den 26 juli samma år till denna anhållan lemnat

bifall. Att styrelsen sedermera ej inkommit med några andra förslagrörande

skolans ordnande och förvaltning, hade haft sin grund deri,

att styrelsen först velat dels vinna nödig erfarenhet, hvilken, då blindskolan

varit och ännu vore den enda anstalt för yngre blinda barn

inom riket, man icke kunnat förskaffa sig från annat håll, dels ock

afvakta närmare bestämmelser om organisationen vid blindinstitutet,

med hvilken anstalt blindskolan vore afsedd att stå i närmaste samband.

Som emellertid skolan numera fortgått tillräckligt lång tid, för

att man af hennes verksamhet kunnat vinna någon för hennes framtida

ordnande nyttig erfarenhet, och då stadga för blindinstitutet blifvit.

den 14 oktober 1892 af Kongl. Maj:t stadfäst, samt vissa åtgärder för

ordnandet af skolans ekonomi måste med det allra första vidtagas,

derest skolan skulle kunna, ostörd af ekonomiska svårigheter, fortsätta

sin gagnande verksamhet, ansåge styrelsen tiden vara inne att åt skolan

söka bereda eu mera tryggad ställning och en fastare organisation än

den, hvaraf hon hittills varit i åtnjutande.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Då blindskolan vore eu af staten inrättad uppfostringsanstalt, ansåge

styrelsen, att kostnaden för densammas vidmagthållande borde

bestridas hufvudsakligen af statsmedel Så skedde dock icke för närvarande.

Under det att blindinstitutet med omkring 80 elever, förutom

förmånen af egen lokal, åtnjöte ett statsanslag af mer än 50,000 kronor,

visserligen med skyldighet att mottaga ett visst antal frielever, och

elevafgifterna derstädes uppginge till omkring 10,000 kronor årligen,

utginge statsanslaget till blindskolan med endast 11,000 kronor, deraf

nära 4,000 kronor måste användas till bestridande af hyreskostnad,

hvaremot elevafgifterna vore beräknade till 12,000 kronor. Af dessa

sistnämnda afgifter vore blindskolan sålunda i ekonomiskt afseende

ännu mera beroende än af statens bidrag, ett förhållande, som gjorde

skolans ställning ganska osäker. Ty så länge de blindas undervisning

ännu vore beroende på deras målsmäns godtfinnande, kunde skolan ej

för framtiden vara betryggad mot en känbar minskning af de i hennes

stat beräknade och för hennes existens behöfliga elevafgifterna, i synnerhet

som dessa afgifter med hänsyn till de knappa lefnadsvilkor, i

hvilka de blinda nästan utan undantag befunne sig, onekligen vore

rätt höga och derför lade väsentliga hinder i vägen för blindas intagning

i skolan.

Under de första åren af skolans verksamhet hade blindskolans

inkomster varit fullt tillräckliga och hade till och med lemnat ett

öfverskott af 5,000 kronor, som enligt föreskrift den 28 november

1887 af dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

blifvit till statsverket återburna. Men genom de af skolans utveckling

betingade ökade kostnaderna samt i synnerhet genom de hvarje år

återkommande epidemierna inom skolan, hvilka tillskyndat skolan ganska

stora utgifter — under år 1892 nära 800 kronor — hade deremot för

närvarande en icke obetydlig brist uppstått. Denna brist hade visserligen

icke framträdt i 1892 års bokslut, enär en del utgiftsposter, som

tillkommit under år 1892, först med 1897 års medel blifvit betäckta;

men såvida icke besparingar kunde göras under år 1893, hvilket dock

vore föga sannolikt, måste vid 1893 års bokslut brist visa sig. Med

anledning häraf och då styrelsen hade all anledning befara, att under

för handen varande förhållanden brist i skolans stat allt framgent

skulle komma att uppstå och att denna år från år skulle blifva allt

större, funne sig styrelsen nödsakad anhålla om ökadt statsanslag till

skolan i enlighet med följande förslag till inkomst- och utgiftsstat för

skolan för år 1895:

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

47

Inkomster:

statsanslag............................................

årsafgifter af 40 barn, 300 kronor

genom försäljning af handarbeten

räntemedel......................................''.....

kronor

14,500: —

hvarje............

11

12,000: —

n

150: —

11

50: —

tillsammans

kronor

20,700: —

U tgifter:

hyra för lokal.....................................................................

för lokalens underhåll.....................................................

lön till föreståndare ..........................................................

två ålderstillägg å 500 kronor åt nuvarande föreståndaren

G. A. Lyberg efter 21 års tjenstetid

lön till 3 lärarinnor, 1,000 kronor till hvarje............

arfvode för sekreterare- och räkenskapsgöromål m. m.

aflöning och städja till tjenstepersonalen.....................

kosthåll för 40 barn och 6 tjenare, efter 50 öre

för dag ...............................................

beklädnad af 40 barn, efter 50 krono

tvätt och renhållning ...........................

ved och lyshållning ..................................

läkare och sjukvård ..................................

undervisnings- och arbetsmateriel .......

inventarier ................................................

diverse utgifter...........................................

kronor 4,000

i>

11

n

ii

ii

ii

500

2,000

1,000

3,000

300

1,100

11

8,395

—

för hvarje ...

J)

2,000

—

1)

500

—.

11

1,500

—

11

600

—

11

500

—

)1

600

—

11

705

—

tillsammans

kronor

26,700

—.

Beträffande de i detta förslag upptagna utgiftsposter hade styrelsen

anfört, att de för föreståndaren och lärarinnorna föreslagna lönebeloppen,

2,000 kronor för den förre och 1,000 kronor för en hvar af de senare,

hvilka belopp upptagits i enlighet med blindkommitténs förslag, syntes,

i betraktande af det trägna, mödosamma och ansvarsfulla arbetet i blindskolan,

vara de minsta möjliga, som borde nämnda personer erbjudas.

För elevernas undervisning, uppfostran och tillsyn vore minst

fyra lärarekrafter, eller samma antal som det nuvarande, erforderliga.

I afseende å rätten till ålderstillägg å de föreslagna lönebeloppen

ansåge styrelsen, att, då samma kompetensvilkor erfordrades för an
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ställning såsom föreståndare och lärarinna vid blindskolan som för

lärarne vid blindinstitutet, de förstnämnde äfven borde komma i åtnjutande

af samma ålderstillägg som de senare, eller 500 kronor efter

5 och ytterligare 500 kronor efter 10 års tjenstgöring. Emellertid

både styrelsen inskränkt sig till att endast för föreståndaren, hvilkens

verksamhet vore vida mera ansvarsfull, ansträngande och omfattande

än lärarnes vid institutet, föreslå de högre ålderstilläggen. Åt den

nuvarande föreståndaren G. A. Lyberg, hvilken med ingången af år

1894 i tjugu år eller alltsedan början af år 1874 innehaft, befattningdels

som förste lärare, dels som lärare och föreståndare vid statens

undervisningsanstalter för blinda och skött dessa befattningar på ett,

i allo utmärkt och berömligt sätt samt sedan 1889 års början åtnjutit

två ålderstillägg om tillsammans 600 kronor, hade styrelsen känt

sig kraftigt manad att nu föreslå två ålderstillägg om tillsammans 1,000

kronor. Beträffande lärarinnorna åter ville styrelsen föreslå, att de

efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring måtte erhålla de af blindkomitén

föreslagna två lönetilläggen, hvartdera å 300 kronor.

Arfvodet till den person, som på anmodan af styrelsen åtagit sig

att verkställa det ganska besvärliga och tidsödande arbetet med uppgörande

af skolans räkenskaper äfvensom bestridande af sekreteraregöromålen,

hvartill hörde icke blott att föra protokoll vid styrelsens

sammanträden, utan äfven att uppsätta de skrivelser och förslag, som

rörde blindskolaus verksamhet och förvaltning, samt derjemte handhafva

en ganska vidlyftig korrespondens, hade hittills i öfverensstämmelse

med den af Kongl. Maj:t faststälda staten för skolan utgått till

en början med 150 och sedermera med 200 kronor; men då denna ersättning

icke kunde anses motsvara de med nämnda befattningar förenade

omfattande göromålen och styrelsen ej längre kunde för det nuvarande

arfvodet erhålla erforderligt biträde, hade styrelsen ansett sig

böra föreslå arfvodet för sekreterare- och räkeuskapsgöromålen m. in.

till 300 kronor.

Till aflöning och städja åt tjenstepersonalen, hvilken måste bestå af

allra minst 6 personer, nemligen en husförestånderska eller husmoder,

två vårdarinnor, som tillika vore sömmerskor, två pigor och en dräng,

hade styrelsen föreslagit 1,100 kronor. Hittills hade skolans tjenare

varit endast 5 med en aflöning af 825 kronor, men som denna personal

varit otillräcklig, hade personer för dagspenning ständigt måst anlitas.

Detta tillvägagående hade dock visat sig vara mycket olämpligt och

äfven dyrare än anställande af ytterligare en tjenare mot bestämd årslön,

hvarför styrelsen nu föresloge 6 tjenare vid skolan. Den för dessa

personer föreslagna aflöningen kunde icke anses vara högre, än nödigt

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

49

vore. Vid en anstalt af sådan natur som blindskolan vore det af stor

vigt att erhålla dugliga och framför allt fullt pålitliga och lämpliga

personer, i hvilkas vård barnen under vissa tider af dygnet kunde

anförtros. Många af dessa barn hade i hemmen blifvit så försummade,

att åt dem under den första skoltiden måste egnas samma omsorg och

vård som åt barn vid spädare ålder, och de fordrade derför stor uthållighet

och outtröttligt tålamod hos sina vårdare. Vidare borde

hädanefter såsom hittills all sömnad af barnens kläder, åtminstone

flickornas, verkställas af tjenstepersonalen. Då sålunda i en uppfostringsanstalt

för blinda barn större anspråk måste ställas på tjenarne

än i en enskild familj, borde densamma, för att kunna erhålla en duglig

tjenstepersonal och till undvikande af allt för ofta återkommande

störande ombyten, sättas i tillfälle att kunna erbjuda en mot dessa

anspråk svarande aflöning.

Utgifterna för kosthållet, som af blindkomitén beräknats kunna

bestridas med 50 öre för dag för elev och 60 öre för tjenare, hade med

ledning af redan vunnen erfarenhet kunnat nedsättas så till vida, att

de äfven för tjenare kunde gäldas med endast 50 öre för dag. Visserligen

hade kostnaden för mathållningen vid skolan under de gångna

åren varit något mindre, men då priset på åtskilliga lifsmedel visat

benägenhet att stiga, så att ifrågavarande kostnad nu vore 5 öre högre

för dag och person än för några år tillbaka, och då den föreslagna

staten vore afsedd att gälla under en jemförelsevis längre tid, ansåge

sig styrelsen icke kunna upptaga i fråga varande kostnader till mindre

belopp än 50 öre. Samma post vore i staten för blindinstitutet upptagen

med 60 öre för elev och 70 öre för tjenare.

Beklädnaden hade af styrelsen föreslagits till 50 kronor årligen

för elev, hvilket belopp utgjort medelkostnaden för beklädnaden under

de senare åren.

Till tvätt och renhållning ansåge sig styrelsen böra föreslå samma

summa som blindkomitén, eller 500 kronor, helst af detta belopp, förutom

omkostnaderna för renhållning af elevernas kläder och af samtliga

lokaler m. m., äfven måste bestridas utgifterna, omkring 150 kronor,

för bad åt eleverna i stadens varmbadhus, så länge icke sådana

kunde anordnas inom skollokalen. Ifrågavarande utgifter hade, sedan

elevantalet ökats till 38, under 1891 utgjort 421 kronor 37 öre och

under 1892 515 kronor 98 öre.

Till ved och lyshållning hade under de tre sista åren i medeltal

åtgått 1,400 kronor. Till väsentlig fördel för undervisningen, som

fortginge från klockan 7,50 f. m. till klockan 7 e. m., och i snyggBih.

till Riksd. Prof. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hetens intresse samt till minskande af eldfara vore Önskvärdt, att skolan

korame i tillfälle att få använda stadens utmärkta elektriska belysning

i stället för det nu använda, mycket otillfredsställande belysningssättet

med oljelampor, men då nämnda belysning, åtminstone till en början,

torde komma att ställa sig något dyrare än den nu använda och priset

å ved och kol syntes komma att småningom stiga, hade styrelsen icke

ansett rådligt upptaga ifrågavarande omkostnader till mindre belopp,

än hvad blindkomitén föreslagit, eller 1,500 kronor.

Utgifterna för gäldande af lakarearfvode och bestridande af sjultvården,

som af blindkomitén blifvit föreslagna till 500 kronor, hade

styrelsen icke kunnat beräkna till lägre belopp än 600 kronor. Härvid

vore att märka, likasom vid blindkomiténs förslag i dess helhet, att

detta afsåge en skola för 30 elever, men styrelsens förslag en sådan

för 40 elever. Till följd af de hvarje år återkommande epidemierna

inom skolan hade sjukvården förorsakat skolan stora utgifter, år 1892

786 kronor 26 öre. Men äfven förutsatt att skolan, såsom det vore

att hoppas, erhölle en i hygieniskt afseende mera fördelaktig lokal, än

den, som för närvarande användes, hade dock erfarenheten visat, att

de i blindskolan intagna barnen, som till allra största delen tillhörde

den fattigaste klassen bland vårt folk, genom sjukdomar, hvilka ofta

haft blindheten till följd, genom umbäranden och bristande vård blifvit

så försvagade, att deras helsotillstånd under de första åren varit mycket

otillfredsställande, hvaraf följde, att en särskild omsorg alltid måste

egnas åt lielsovården inom blindskolan. Att för öfvervakandet af densamma

äfvensom för utförandet af de operationer af flera slag, som

utan tvifvel alltid blefve behöfliga, skolan måste hafva tillgång till

skicklig läkare, erforderlig medicin och vid särskilda fall nödigt biträde

vid sjukvården, vore nödvändigt, hvarför ock styrelsen, till förekommande

af brist i anslaget, till berörda ändamål ansåge sig böra föreslå

600 kronor.

Att den för undervisningen i blindskolan erforderliga materielen

måste blifva ganska dyrbar, vore naturligt. Skulle en klar föreställning

om ett föremål bibringas de blinda, kunde detta näppeligen ske,

utan att föremålet sjelft eller dess modell funnes att tillgå. En rikhaltig

s. k. åskådningsmateriel vore fördenskull behöflig. Den redan

i skolans ego befintliga materielen voro ännu mycket ofullständig och

hade på grund af bristande tillgångar under de sista åren alls icke

kunnat ökas. Äfven de böcker och skrifapparater, som användes.i

blindanstalt, betingade, likasom åskådningsmaterielen, ett jemförelsevis

högt pris. Det oaktadt ansåge styrelsen sig icke behöfva föreslå högre

belopp, än hvad blindkomitén ansett behöflig!, nemligen 300 kronor

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

51

till undervisningsmateriel och. 200 kronor till inköp af arbetsmateriel,

eller tillsammans 500 kronor.

Något särskildt anslag till anskaffande af inventarier m. rn. vid

skolans inrättande hade ej erhållits och hade icke heller varit af behofvet.

påkalladt, enär skolan under den första tiden, medan eleverna

ännu varit få, haft tillräckliga medel att inköpa då erforderliga inventarier.

Bristande utrymme hade ej heller tillåtit att på en^gång förskaffa

den materiel, som den successiva utvidgningen af skolan påfordrat,

utan hade detta måst ske efter hand. Härtill hade styrelsen

trott sig få använda de å skolans stat uppkomna besparingar, men

sedan dessa blifvit till statsverket återburna, hade skolan saknat medel

att hålla inventarierna i behörigt stånd, till följd hvaraf dessa likasom

inredningen alltmera råkat i ett bristfälligt skick, som först medelst

ökade inkomster kunde afhjelpas. Det nu i styrelsens förslag till

stat upptagna belopp, 600 kronor, afsåge endast anskaffandet af de

allra nödvändigaste nya och underhåll af de i skolan redan befintliga

inventarierna.

Till diverse utgifter såsom postporto, räkenskapsböcker, skrifmaterialier,

brandförsäkringspremier, tryckningskostnad m. m., som

hittills i medeltal uppgått till 694 kronor, hade styrelsen för slutsummans

jemnande uppfört 705 kronor.

Angående alla dessa utgiftsposter, hvilkas slutsumma utgjorde

26,700 kronor, ville styrelsen framhålla, att de vore upptagna till minsta

möjliga belopp, hvarför de ej tålde någon nedsättning, derest blindskolan

skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift,''Icke

blott såsom undervisningsanstalt, utan ock såsom ett hem för de barn,

som åt hennes vård anförtroddes.

I fråga om uppförande å ordinarie stat af det för skolan behöfliga

anslag både skolans styrelse särskildt framhållit, att styrelsen snart

nog torde, af skäl som styrelseu närmare angåfve, blifva nödsakad att

söka åt skolan anskaffa annan lokal än den nuvarande, helst en sådan,

i hvilken hela skolan kunde inrymmas, men att detta icke läte sig

göra, så länge skolan befunne sig i sin nuvarande osäkra ställning, då

det till henne utgående anslag af allmänna medel vore uppfördt å

extra stat.

Ingen husegare befunnes nemligen villig att helt och hållet utrymma

sin gård och verkställa de förändringar med afseende på dess

inredning, som erfordrades för dess användande till skollokal, med utsigt

att möjligen om ett år — ty för längre tid kunde styrelsen för

närvarande ej binda sig medelst kontrakt — få återtaga densamma och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

åter vidkännas kostnaden för inredningens återställande i dess lorra

skick. Deremot skulle, om anslaget uppfördes å ordinarie stat, ett

hyreskontrakt, på längre tid kunna upprättas, och härigenom skulle

styrelsens bemödande att på ett eller annat sätt förskaffa skolan en

mera ändamålsenlig lokal, i hvilken hela anstalten kunde inrymmas,

lättare röna framgång. Detta vore ett af de skäl, hvarför öfverflyttning

a ordinarie stat å det till skolan utgående anslag vore synnerligen

önskligt.

Ett annat mycket talande skäl härför kunde hemtas från den

svårighet, som för närvarande mötte att vid uppkommen ledighet af

lärarinnebefattningar vid skolan kunna erhålla för de blindas uppfostran

och undervisning fullt lämpliga personer. Då hvarken föreståndare

eller lärarinnor för närvarande kunde anställas för längre tid än ett

år och. ej heller, såsom lärarne vid våra folkskolor, kunde tillförsäkras

vare sig ålderstillägg eller pension, måste det trägna och mödosamma

arbetet i blindskolan i förening med lärarepersonalens ovissa och osäkra

ställning derstädes helt naturligt förefalla föga lockande.

Slutligen skulle, derest skolans framtida bestånd genom ordinarie

anslag tryggades, äfven landstingens bidrag till barnens underhåll i

skolan blifva mera fasta och bestämda än de hittills varit, hvilket utan

tvifvel äfven korame att i icke ringa mån befrämja och förläna stadga

åt den för hela samhället betydelsefulla och i hög grad välgörande

verksamhet, som vore alsedd att utöfvas af vårt lands nuvarande och

blifvande anstalter för blinda barns undervisning och uppfostran.

Beträffande behofvet af nya lokaler för blindskolan hade styrelsen

vidare anfört, bland annat, att skolan allt sedan sin begynnelse varit

inrymd i en för henne förhyrd fastighet i norra delen af Vexiö stad,

hvilken fastighet, så länge antalet elever icke uppgått till mer än omkring

20, varit för skolan tillräcklig. Men då elevantalet efter hand

ökades, hade styrelsen, enär någon lokal, som ensam kunde inrymma

hela skolan, ej varit att tillgå, måst i en skolan närbelägen gård ytterligare

förhyra några lägenheter, hvilka för närvarande användes till

sotrum för samtliga eleverna med deras vårdarinnor, till bostad för

två lärarinnor samt till sjukrum. Genom denna åtgärd hade skolan

blifvit fördelad å två särskilda lokaler, en omständighet, hvilken måste

försvåra den oatbrutna och noggranna tillsyn, som vore nödvändig i

synnerhet vid en anstalt för blinda barn.

Den förstnämnda, eller den så kallade hufvudlokalen, hvilken användes

till läro-, arbets-, ekonomi- och dagrum, bostad för föreståndaren,

en lärarinna och tjenstepersonalen, hade befunnits mycket olämplig så

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottds Utlåtande N:o 9.

53

väl i pedagogiskt som hygieniskt afseende och motsvarade ej i någon

mån de fordringar, man hade rätt att ställa på en skollokal.

Redan i skrifvelser den 28 november 1890 och den 4 december

1891 hade styrelsen af ofvan och i öfrigt anförda skäl anhållit, att

Ivougl. Maj:t måtte af Riksdagen äska anslag för inköp af byggnadsplats

och uppförande derå af en ny byggnad för skolan, men enligt

beslut den 31 december 1891 hade Kongl. Maj:t förklarat denna framställning

icke till någon vidare åtgärd föranleda.

Under förmälan att stadsfullmägtige i Vexiö medgifvit, att tiden

för bestämmandet om inköp af den ifrågasatta byggnadsplatseu, som

förut varit bestämd till den 1 juli 1892, linge utsträckas till den 1 juli

1893, hade styrelsen, med öfverlemnande bland annat af ett af skolans

läkare afgifvet utlåtande rörande den nu använda lokalens olämplighet

i hygieniskt afseende, anmält, att skolans lärjungeantal sedan näst föregående

år utgjort omkring 40, hvilken omständighet gjorde behofvet

af en ny mera ändamålsenlig lokal ännu mera känbart.

Kostnaden för den ifrågasatta nya byggnaden hade beräknats

till 140,000 kronor, deraf 12,000 kronor till inköp af omförmälda byggnadsplats.

I anledning af de sålunda af styrelsen för blindskolan gjorda

framställningar hade direktionen öfver institutet för blinda, efter att

hafva i ärendet hört institutets direktor, afgifvit infordradt utlåtande

och dervid erinrat, att, enligt den af blindkomitén framlagda och att

döma af redan vidtagna anordningar i sina hufvuddrag gillade plan för

blindundervisningens ordnande i riket, denna skulle förläggas till tre

blindskolor och tills vidare ett blindinstitut samt att de förra skulle

vara förskolor till det senare och stå till detta i samma förhållande

som småskolan till folkskolan. Blindskolorna skulle derför förläggas,

en i norra, en i södra och en i mellersta Sverige, mottaga elever redan

vid sex års ålder och efter fyraårig kurs i regeln dimittera dem till

det centrala blindinstitutet, om de vore förmögna af vidare utbildning.

Här skulle de sedan erhålla den ytterligare utbildning i kunskaper och

arbetsskicklighet, som skulle göra dem dugliga för lifvet och sätta dem

i stånd att försörja sig sjelfva. Blindskolornas lärjungeantal beräknades

till 30 i hvarje och institutets till 100.

Nu syntes emellertid både af stat- och byggnadsförslagen som

om blindskolan i Vexiö vore på väg att antaga större dimensioner och

utbilda sig i annan rigtning än från början varit meningen. Ökningen

både i lärarepersonal och lärjungeantal, den deraf följande betydande

tillökningen i staten, den höga kostnaden för byggnaden samt äfven

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

StatutsTcottets Utlåtande N:o 9.

den omständigheten, att vid blindskolan i Vexiö barn qvarstannade vida

längre än efter den ursprungliga planen och att undervisningen syntes

utsträckas utöfver det för en blindskola lämpliga måttet — allt häntydde

derpå, att här hölle på att uppstå ett blindinstitut vid sidan af

det på Tomteboda, medan detta institut med dess dyrbara byggnad

och dryga kostnader ännu icke egde mera än tre fjerdedelar af det

för detsamma bestämda lärjungeantalet.

Då detta syntes direktionen leda till betydligt större ekonomisk

omfattning än som vore nyttigt eller nödigt, hade direktionen, med

hänvisande i öfrigt till hvad institutets direktor anfört, hemstält, att

blindskolan i Vexiö tills vidare icke måtte sättas på ordinarie stat, att

förslaget till byggnad, såsom mera omfattande och kostsamt än nödigt

vore, icke måtte godkännas, samt att vid begge dessa frågors afgörande

hänsyn måtte tagas till den ställning såsom förberedande småskola,

som ursprungligen afsetts för blindskolan i Vexiö.

Sedan ej mindre blindskolestyrelsens ofvan omförmälda framställningar

än äfven berörda i anledning af desamma afgifna yttranden

öfverlemnats till de af Kongl. Maj:t för afgifvande af förslag rörande

ordnandet af undervisningen af sinnesslöa med mera den 22 september

1893 utsedde kommitterade, hade bemälde kommitterade den 19 påföljande

december i ämnet afgifvit utlåtande.

I berörda utlåtande hade kommitterade till en början lemnat en

öfversigt af blindundervisningens utveckling och nuvarande anordning

i vårt land; och tillåter sig utskottet att till denna å sid. 36—41 i

statsrådsprotokollet intagna redogörelse hänvisa. Kommitterade, som

vidare uttalat sig angående det sätt, på hvilket blindundervisningen

lämpligast borde ordnas, hade härvid anfört hufvudsakligast följande.

Blindkommittén hade föreslagit inrättande af 3 blindskolor. l)å

af de uppgifter, kommitterade meddelat, framginge, att antalet blinda

barn öfver hufvud taget vore i nedgående och att antalet sådana barn,

som borde upptagas i blindskolorna, icke kunde, äfven om blinda barn

af sex års ålder medräknades, uppskattas till högre än 70 till 80,

syntes för blindundervisningen i vårt land erfordras endast två blindskolor

— hvilka kommitterade ansåge lämpligen kunna benämnas »förskolor

för blinda» — under förutsättning att hvardera skolan kunde

lemna vård och undervisning åt omkring 40 elever, hvilket utan större

men eller olägenhet borde kunna låta sig göra.

Enligt kommitterades mening skulle i sådaut fall lämpligast en

sådan skola upprättas för Svealand och Norrland och en för Götaland.

Den förstnämnda af dessa skolor borde förläggas till samma plats som

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

55

institutet för blinda, hvarest tomtplats för byggnad funnes att tillgå

och der åtskilliga förmåner för blindundervisningen, ej minst i ekonomiskt

afseende, kunde vinnas genom den- nära förbindelsen mellan

skolan och institutet, likasom äfven tillfälle bereddes dem, som ville

egna sig åt blindlärarekallet, att i ett sammanhang följa undervisningen

vid dess gång genom olika utvecklingsstadier.

Hvad beträffade den andra skolan, kunde den möjligen förläggas

till någon lämpligare plats än Vexjö.

Om utrymmet i den ena skolan någon gång vore upptaget, men

platser funnes lediga i den andra, borde barn från det ena distriktet

kunna hänvisas till det andra distriktets skola.

I öfverensstämmelse med hvad redan blifvit bestämdt i fråga om

döfstumma barn, skulle alla blinda barn i blindskoleåldern inställas till

undervisning i någondera af dessa bada skolor, såvidt icke föräldrar

eller målsmän, som sådant föredroge, enskildt sörjde för nöjaktig undervisning

af dem, hvilka stode under deras målsmanskap. Inträdesåldern

skulle räknas från och med det år, under hvilket barnet fylde sju år,

till och med det år, hvarunder det fylde nio år. Skolpligtigheten i

förskolan skulle vara under fyra år efter barnets intagning i skolan,

med rätt för skolorna att ytterligare högst två år behålla sådana lärjungar,

hvilka visat sig oförmögna till fortsatt intellektuel och praktisk

utbildning, hvarom i hvarje fall anteckning borde ske i dessa elevers

afgångsbetyg.

Närmare bestämmelser i afseende å skoltvångets tillämpning

syntes böra meddelas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad redan

skett beträffande döfstumma barn.

Med afseende derå, att lärjungeantalet i dessa förskolor kunde

beräknas komma att uppgå till omkring 40 i hvardera, syntes den

fyraåriga undervisningstiden böra, såsom redan skett i blindskolan i

Vexjö, lämpligast fördelas i 4 ettåriga afdelningar eller klasser.

Undervisningsämnena i förskolorna ansåge kommitterade böra vara

allenast kristendom, modersmålet, räkning, åskådning, modellering,

handarbete, sång och gymnastik.

De barn, som efter den genomgångna fyraåriga lärokursen i förskolan

visade sig förmögna till fortsatt utbildning, borde från skolan

öfverflyttas till blindinstitutet.

Utom dessa barn skulle äfven, såsom redan för närvarande vore

föreskrifvet i stadgan för institutet för blinda, få i institutet intagas

blinda barn under 14 år, hvilkas blindhet inträffat först efter utgången

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af det år, under hvilket de uppnått 9 års ålder, och hvilka följaktligen

ej kunde vinna inträde i förskolan.

Blindkommittén hade beräknat en sex-till sjuårig undervisningstid

vid institutet. För de elever, hvilka förut genomgått en förskola för

blinda, syntes emellertid en sexårig undervisningstid vid institutet vara

fullt tillräcklig.

Då undervisningstiden vid blindinstitutet således utan olägenhet

syntes kunna, såsom redan skett i stadgan för institutet för blinda,

bestämmas till 6 år för de lärjungar, som förut genomgått en förskola

för blinda, då icke blott sinnesslöa utan äfven andra mindre begåfvade

blinda torde komma att redan i förskolan vinna den utbildning, hvaraf

de vore mägtiga, då äfven alla de i blindinstitutet intagna möjligen

ej egde förmåga att fullständigt genomgå anstalten, och då slutligen

institutets nya lokaler medgåfve intagning af åtskilliga elever utöfver

100, syntes det — särskild t med hänsyn till den ofvan omförmälda,

under senare åren anmärkta nedgången i antalet blinda barn — som

skulle för ännu en ganska lång framtid ett blindinstitut blifva tillräckligt

för vårt land, äfven om skoltvång föreskrefves.

Plfter skoltvångets fullständiga införande borde de hittillsvarande

2G friplatserna vid institutet, som betingades af statsbidrag, indragas,

och i fråga om de Iriplatser, hvilka tillkommit på grund af donationer,

tagas i öfvervägande, huru donationsmedlen lämpligast kunde, i öfverensstämmelse

med donationsbrefvens innehåll, till blinduudervisningens

fromma användas och statens utgifter för denna undervisning sålunda

i någon mån minskas.

Någon ytterligare handtverksskola för blinda utom den redan i

Kristinehamn befintliga syntes förden närmaste framtiden ej vara behöflig.

Lika med blindkommittén ansåge ock kommitterade, att blindundervisningens

fullständiga ordnande måste vara en statsangelägenhet så

till vida, att staten måste fortgå på den redan inslagna vägen medelst

anskaffande af erforderliga byggnader för de blindundervisningsanstalter,

som vore nödiga, samt sjelf vidkännas hvad som för undervisningens

behöriga uppehållande funnes behöfligt, sedan, i närmaste öfverensstämmelse

med blindkommitténs förslag, landstingen och de städer, som

icke i landsting deltaga, i första hand gjorts ansvariga för en viss del

af kostnaderna härför, med rätt att efter omständigheterna söka ersättning

af föräldrar, målsmän eller fattigvårdsstyrelser.

Det bidrag till blindundervisningens uppehållande, som skulle af

landsting eller stad, som ej tillhör landsting, tillflyta statsverket, ansåge

kommitterade böra sättas till 300 kronor för hvarje elev i blind
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

57

skolan, i enlighet med hvad blindkommittén föreslagit. Visserligen hade

denna afgift ansetts hög, men om man jemförde statens kostnad för

undervisningen af blinda med motsvarande kostnad för undervisningen

af döfstumma, stälde sig förstnämnda kostnad dock så väsentligt mycket

drygare, att någon nedsättning i den nu föreslagna afgiften från landsting,

kommun eller enskilde syntes kommitterade icke kunna ifrågasättas.

Blindkommittén hade beräknat den årliga kostnaden för hvarje lärjunge

i blindskolan till omkring 600 kronor och för hvarje lärjunge vid blindinstitutet

till omkring 700 kronor, hvilken beräkning syntes vara väl

grundad. Äfven om undervisningstiden vid institutet kunde utan olägenheter

bestämmas till endast sex år, skulle, under det att staten för

undervisningen af döfstumma betalade endast ett bidrag af 250 kronor

om året för hvarje elev under en tid af 8 år, statens bidrag till blindundervisningen

icke kunna beräknas lägre än till 300 kronor för hvarje

elev under de första 4 åren samt till 400 kronor för hvarje under de

seuare 6 åren, utom den dryga kostnaden för anskaffande af byggnader

för de särskilda blindanstalterna.

Vid sådant förhållande kunde med skäl ifrågasättas, huruvida icke

den årsafgift, som för lärjunge vid blindinstitutet skulle erläggas från

landsting, kommuner eller enskilda borde höjas från det för närvarande

bestämda beloppet, 300 kronor, till det af blindkommittén föreslagna,

350 kronor.

Den ersättning landsting eller stad, som icke deltoge i landsting,

skulle ega att af vederbörande (föräldrar, målsmän eller fattigvårdsstyrelse)

utkräfva, ansåge kommitterade böra begränsas till visst belopp

för mindre bemedlade eller medellösa, hvilket belopp syntes skäligen

kunna bestämmas till 50 kronor. Då blindfreqvensen vore ganska olika

i olika kommuner samt det ojemförligt största antalet blinda barn utginge

från fattiga eller mindre bemedlade hem, syntes bördan af dessa

barns undervisning böra såvidt möjligt fördelas på de större kommunerna,

länen, till den del, som icke utgjordes direkt af staten.

Det skoltvång, som enligt kommitterades mening borde i fråga

om blinda barn införas, kuude naturligtvis ej tillämpas genast, äfven

sedan en ny blindskola blifvit. inrättad och ordnad så, att den kunde

träda i verksamhet. Likasom i fråga om döfstumuudervisningen måste

äfven här skoltvånget inträda sucessivt under en viss öfvergårigsperiod.

Om den nya anstalten skulle kunna börja sin verksamhet till exempel

höstterminen 1896, skulle då af skoltvång drabbas allenast de barn,

som under samma år fylde 9 år. För dem, som under samma år fylde

7 eller 8 år, skulle rättighet att begagna undervisningen stå öppen i

Bih. till Riksd. Brot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Iläft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mån af möjlighet att å undervisningsanstalterna bereda tillräckligt utrymme.

Beräknades lärokursen i blindskolan och blindinstitutet till

tioårig, skulle alltså först vid höstterminen 1905 institutets och skolans

alla klasser vara upptagna af lärjungar, på hvilka bestämmelsen om

skoltvånget egde tillämpning.

Hvad beträffade blinda döfstumma barn, syntes för deras vård

och möjliga utveckling få anses vara tillräckligt sörjdt från statens

sida genom det anslag till en enskild vårdanstalt för sådana barn,

som redan för närvarande utginge af anslaget till döfstumundervisningen,

till följd hvaraf dessa barn här kunde lemnas utom räkningen.

De ökade kostnaderna för blindundervisningens fullständiga ordnande

i öfverensstämmelse med de af kommitterade nu framstälda grunddrag

skulle blifva jemförelsevis föga afsevärda och egentligen närmast

inskränka sig till utgifterna för inrättande vid Tomteboda af en ny

blindskola.

Hvad särskildt beträffade lärarekrafterna vid de båda blindskolorna,

borde 4 vid hvardera skolan vara fullt tillräckliga.

Efter sålunda lemnad redogörelse för det sätt, hvarpå enligt

kommitterades åsigt blindundervisningen i vårt land lämpligen borde, så

snart ske kunde, ordnas, förklarade kommitterade, att de kunde yttra 6ig

mera kortfattadt angående de af styrelsen för blindskolan i Vexiö nu

gjorda framställningar, som öfverlemnats till kommitterades yttrande.

Under förutsättning att blindundervisningen komme att så ordnas

och utvecklas, som kommitterade föreslagit, ansåge kommitterade den af

blindinstitutets direktion uttalade farhåga, att blindskolan i Vexiö

syntes vilja utveckla sig till ett nytt blindinstitut vid sidan af det vid

Tomteboda, vara utan grund.

Då blindskolan i Vexiö för närvarande vore den enda förskolan

för blinda i vårt land, och, äfven om ytterligare en dylik skola i enlighet

med kommitterades förslag inrättades vid Tomteboda, en sådan

skola för södra delen af landet alltid komme att erfordras, ansåge

kommitterade, att det till blindskolan i Vexiö hittills å extra stat utgående

anslag borde, på de af skolans styrelse angifna skäl, öfverföras

å ordinarie stat.

Vid granskning af det af styrelsen ingifna förslag till stat för

skolan hade kommitterade icke funnit annan anledning till anmärkning

än beträffande de i staten upptagna två ålderstillägg för nuvarande

föreståndaren å tillhopa 1,000 kronor, hvilket belopp komiterade ansåge

böra ur staten utgå. Kommitterade ville visserligen förorda beviljandet

af dessa ålderstillägg åt den nuvarande föreståndaren, hvilken hade

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

59

att åberopa en tjenstgöringstid af 21 år och synnerligen goda vitsord

öfver sin tjenstgöring, så mycket hellre som kommitterade, med afseende

å den väsentliga skilnaden mellan föreståndarens och lärarinnornas

åligganden och ansvar äfvensom deras löner, ansåge, att skolans föreståndare

i hvarje fall borde berättigas att komma i åtnjutande af 2

ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor efter 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring, under det att kommitterade, i likhet, med blindkommittén, ansåge,

att lärarinnornas motsvarande ålderstillägg borde bestämmas till

300 kronor efter 5 och enahanda belopp efter 10 års, likaledes väl

vitsordad tjenstgöring. Dessa ålderstillägg, såväl för föreståndaren

som för lärarinnorna, borde dock, i likhet med ålderstilläggen å lönerna

för direktorn och lärarne vid institutet för blinda, utgå af det å riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda anslag till ålderstillägg och således

icke upptagas i skolans stat. Kommitterade ville således tillstyrka, att

det till skolan utgående anslag måtte från och med 1895 utgå med

ett från 11,000 till 13,500 kronor förhöjdt belopp.

Hvad anginge den af styrelsen gjorda framställning om anslag

till nybyggnad för skolan, ville kommitterade framhålla, att, såsom redan

ant.ydts, det icke blifvit till fullo ådagalagdt, att Vexiö vore den lämpligaste

platsen för en förskola för blinda, vare sig för hela landet eller

ens för Götaland, derest, i enlighet med kommitterades förslag en särskild

sådan skola komme att inrättas för Svealand och Norrland.

För en blifvande nybyggnad för skolan kunde möjligen äfven å

annan ort tomtplats, ändamålsenligare än den nu föreslagna, stå att

erhålla till billigare pris eller till äfventyrs utan någon som helst kostnad

för statsverket. Då härtill komme, att, så vidt handlingarna utmärkte,

tillfälle att förvärfva den föreslagna tomtplatsen i Vexiö för

det uppgifna priset 12,000 kronor icke längre förefunnes, samt kommitterade,

efter granskning af de uppgjorda ritningarna med tillhörande

kostnadsförslag, funnit med skäl kunna ifrågasättas, huruvida ej kostnaderna

för en blifvande nybyggnad för skolan skulle kunna i någon

mån nedbringas, ansåge sig kommitterade böra afstyrka bifall till styrelsens

framställning i denna del.

För egen del har departementschefen förklarat sig i allt väsentligt

instämma i hvad kommitterade sålunda anfört, såväl beträffande blindundervisningens

fullständiga ordnande, så snart lämpligen ske kunde,

på sätt kommitterade föreslagit, som ock särskildt i afseende å de af

styrelsen för blindskolan i Vexiö nu gjorda framställningar. Departementschefen

hade dock ej kunnat finna kommitterade hafva haft tillräcklig

anledning att ifrågasätta flyttning af blindskolan i Vexiö från nämnda

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stad, hvarest sagda skola syntes fortfarande lämpligast böra vara förlagd,

under förutsättning att kostnaderna för vare sig förhyrande eller

byggande af ändamålsenlig lokal icke visade sig större der än annorstädes.

Erforderlig utredning i ämnet för att kunna för Riksdagen

framlägga fullständigt utarbetadt förslag till blindundervisuingens ordnande

i öfverensstämmelse med de af kommitterade angifna grunder

syntes emellertid ej kunna, särskildt i afseende å de derför erforderliga

ritnings- och kostnadsförslag, under innevarande riksdag hinna åstadkommas.

På de af blindskolans styrelse anförda skäl, ansäge departementschefen

emellertid vara angeläget, att den redan nu af styrelsen

begärda anslagsförhöjningen beviljades äfvensom anslaget till skolan

öfverflyttades från extra till ordinarie stat.

Enligt förenämnda af styrelsen uppgjorda och af kommitterade förordade

förslag skulle för skolan å stat erfordras:

till aflöning åt föreståndaren................. kronor 2,000: —

» » »3 lärarinnor, 1,000 kr.

till hvarje .......................................... » 3,000: —

x> arfvode för sekreterare och räken
skapsgöromål

m. m...................... » 300: — 5,300:

y> öfriga i förslaget upptagna utgiftsposter,

utom till ålderstillägg åt

nuvarande föreståndaren ............... » 20,400: —

summa kronor 25,700: —.

Härjemte skulle föreståndaren och lärarinnorna vara berättigade

till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor för den förre och å 300

kronor för en hvar af de senare, efter respektive 5 och 10 års väl

vitsordad tjenstgöring.

Till bestridande af dessa utgifter hade beräknats:

årsafgifter af 40 elever ..................................................... kronor 12,000: —

inkomst för försålda handarbeten ................................. j> 150: —

räntemedel ............................................................................... » 50:

summa kronor 12,200: —.

Till betäckande af återstoden hade styrelsen, som inberäknat två

ålderstillägg åt nuvarande föreståndaren å tillhopa 1,000 kronor, begärt

ett anslag å 14,500 kronor. Då emellertid nämnda ålderstillägg syntes

böra, såsom kommitterade föreslagit, utgå af det å åttonde hufvudtiteln

uppförda förslagsanslag till ålderstillägg och således icke uppföras å

skolans stat, skulle anslaget å denna stat bestämmas till endast 13,500

kronor.

På grund af det anförda har departementschefen hemstält, att

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

61

Kongl. Maj:t måtte, med förklarande att Kong!. Maj:t ämnade för en

kommande Riksdag framlägga förslag till blindundervisningens fullständiga

ordnande i hufvudsaklig öfversstämmelse med omförmälda, af

kommitterade angifna grunder, nu hos Riksdagen göra den framställning,

som nu till behandling föreligger.

Då enligt departementschefens ofvan anförda uttalande frågan om

ett definitivt ordnande af blindundervisningen ännu icke fått den utredning,

att förslag i ämnet kunnat för Riksdagen framläggas, har utskottet

icke funnit anledning att nu ingå i närmare pröfning af den plan härför,

som blifvit af 1893 års kommitterade utarbetad. Med afseende härå

har utskottet endast velat uttala, att kommitterade synas hafva på ett

fullt öfvertygande sätt ådagalagt, att blindundervisningen i vårt land

bör kunna med en ändamålsenlig anordning varda behörigen tillgodosedd

genom de läroanstalter, som redan kommit till stånd, jemte ytterligare

en förberedande skola för blinda barn. Då emellertid, såsom af statsrådsprotokollet

framgår, Kongl. Maj:t har för afsigt att inom den närmaste

framtiden, till Riksdagen göra framställning om blindundervisningens

fullständiga ordnande, anser utskottet icke lämpligt att, på sätt Kongl.

Maj:t föreslagit, en fast organisation af blindskolan i Wexiö varder genom

fastställande af stat för densamma nu beslutad, hvarigenom utan

tvifvel genomförandet af de förändrade anordningar, som vid pröfningen

af förenämnda fråga i hela dess vidd kunna befinnas erforderliga, skulle

blifva försvåradt, och har utskottet följaktligen icke funnit sig böra tillstyrka

bifall till Kongl. Maj:ts förslag, att anslaget för denna må uppföras

å ordinarie stat.

En förhöjning af det nu till blindskolan å extra stat utgående anslag

finner utskottet deremot vara af behofvet påkallad, och har utskottet

vid Kongl. Maj:ts framställning i denna del icke annat att erinra, än

att ålderstilläggen åt den nuvarande föreståndaren synas böra fortfarande

utgå med samma belopp som hittills, eller sammanlagdt 600 kronor,

hvilket ock motsvarar hvad af 1880 års blindkommitté i detta afseende

föreslagits. Då vid bibehållande af anslaget till blindskolan å extra stat

ifrågavarande ålderstillägg böra derifrån bestridas, torde detta anslag,

med inberäknande af förberörda belopp 600 kronor till ålderstillägg åt

föreståndaren, böra uppföras med 14,100 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas,

att Riksdagen må till blindskolan i Wexiö för år

1895 anvisa ett extra anslag af 14,100 kronor.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. förhöjning

af anslaget

till seraJimerUt

sar ettet.

|1L]

*

Lasaretts underhåll.

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att, under vilkor att tomten n:o 4

i qvarteret Glasbruket å Kungsholmen med derå befintliga byggnader

utan ersättning och med full eganderätt samt fri från inteckning öfverlätes

till staten för att införlifvas med den af karolinska mediko-kirurgiska

institutet disponerade tomten n:o 3 i samma qvarter, anslaget till

serafimerlasarettet måtte böjas från nuvarande belopp, 29,100 kronor,

med 53,000 kronor till 82,100 kronor.

Vid föredragningen af detta ärende inför Kongl. Maj:t bar departementschefen

till en början erinrat, hurusom 1888 års Riksdag med bifall

till Kongl. Majits derom gjorda framställning beviljat till serajivnerlasarettets

om- och tillbyggnad samt förseende med nödig utredning ett anslag

af 465,400 kronor, deraf på extra stat för år 1889 ett belopp af

65,000 kronor, samt att återstoden af det sålunda beviljade statsanslaget

utgått under de derpå följande tre åren.

För samma ändamål hade, fortsätter departementschefen, Stockholms

stadsfullmägtige anvisat ett belopp af högst 244,600 kronor, att utgå

under, bland andra, följande vilkor:

att kommunen tillförsäkrades att allt framgent få vid lasarettet

disponera 200 sängar, deraf hälften för medellösa sjuke från Stockholms

stad, dock att några af dessa sängar alltid borde hållas lediga för mottagande

af personer, bvilka träffats af olyckshändelser eller hastigt påkommande

sjukdomar, samt med den inskränkning i öfrigt i sängantalet,

som påkallades af nödvändigheten att årligen successive utrymma alla

sjukrummen för vädring och nödiga reparationer;

att kommunens dåvarande bidrag till sjukvården bibehölles oförändradt

vid beloppet 20,000 kronor, till dess byggnadsföretaget blifvit

utfördt och lasarettet i sitt utvidgade skick öppnadt till begagnande; samt

att under de tre första åren närmast efter denna tid bidraget skulle

utgå med T*T af kostnaden för de å frinummer vårdade sjuke från staden,

utgifterna för fastigheternas underhåll och onera, för begrafningskostnad

och för understöd till fattiga vid deras utskrifning deri icke inräknade;

att efter denna tid ersättningen skulle utgå enligt den beräkning, att staden

borde betala hvad som återstode, sedan från den på ofvannämnda

sätt bestämda sjukvårdskostnaden afräknats det belopp, som å de för stadens

räkning använda frisängar i förhållande till hela antalet sängar belöpte

af afkastningen af de donationer till lasarettet, vid hvilka icke så
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

63

dana vilkor voro fastade, att de ej finge tagas i anspråk för detta ändamål,

dock att stadens ersättning för hvarje underhållsdag icke finge öfverstiga

hvad för sjuke i allmänt rum af andra lägst erlades 5 samt att stadens

efter dessa grunder beräknade bidrag bestämdes för fem år i sänder genom

öfverenskommelse mellan lasarettsdirektionen och stadsfullmägtige; och

skulle, derest vid något tillfälle sådan öfverenskommelse icke kunde träffas,

anhållan göras, att Kongl. Maj:t ville bestämma afgiftens belopp för de

närmaste fem åren.

Äfven Stockholms läns landsting hade lemnat bidrag till lasarettets

ombyggnad, i det att landstinget år 1881 beslutit att för ändamålet anslå

ett belopp af 50,000 kronor, att utgå under loppet af sex år med en

sjettedel årligen, med utbetalande hvaraf början skulle göras, då anmälan

hos landstinget skett, att företagets utförande blifvit betryggadt, men icke

före utgången af tiden tör då gällande kontrakt angående sjukvård vid

lasarettet för länets sjuke, omfattande åren 1881—1884. Vid detta bidrag

hade landstinget fäst följande vilkor: att från nämnda kontraktstids utgång

och för all framtid skulle finnas för länets sjukvård å lasarettet tillgängliga

34 sängar,'' förutom de å enskild stiftelse anslagna två frisängar, samt

att detta antal i mån af behof efter landstingets derom fattade beslut

finge ökas till 40 utan vidare tillskott i byggnadsbidraget, och att för den

tid, som förflöte efter 1884 års slut, intill dess lasarettets ombyggande

enligt faststäldt förslag blifvit betryggadt, kontraktsvilkoren fortfarande

skulle gälla, samt i öfrigt på de vilkor med afseende å vård och underhåll

af länet tillhörande sjuke, som kunde komma att träffas mellan lasarettsdirektionen

och landstinget, dock att ersättningen för de på det betingade

sängantalet belöpande underhållsdagar icke finge utgå till högre belopp

än i förhållande till kostnaden för hela antalet underhållsdagar å lasarettet,

då deri icke finge inräknas kostnaderna för fastigheternas underhåll, onera,

begrafningskostnader och understöd till fattige sjuke, samt att afdrag

från nämnda ersättning borde sko för det tillskott, statsverket lemnade

till länets sjukvård.

Närmare slutet af år 1891 hade, enligt hvad departementschefen

vidare meddelar, de nya byggnaderna för polikliniken, medicinska gynekologiska

och oftalmiatriska afdelningarna samt ekonomibyggnaden varit

fullbordade och för sitt ändamål till begagnande upplåtna, så att endast

ombyggnad af det för den kirurgiska afdelningen afsedda gamla lasarettshuset

d4 återstått, hvilket arbete nu vore afslutadt. Under den tid, de

redan i bruk tagna nybyggnaderna varit begagnade, hade erfarenheten

ådagalagt, att kostnaderna för sjukvården inom dessa storartade samt i

öfverensstämmelse med nutidens alla fordringar uppförda och inredda

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

byggnader högst väsentligt öfverstego motsvarande omkostnader i den

otidsenliga och otillräckliga gamla lasarettsbyggnaden. Enligt hvad

lasarettets direktion i skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 25 oktober 1893

anfört, bidroge härtill förnämligast de stora anspråk, som nu stäldes på

förbättrad ventilation och värmeledning med ombyte af all luft inom de

för sjukvården begagnade lokaler tre gånger i timmen o. s. v. samt den

ökade personal, som för sjukvårdens tillbörliga och mönstergilla upprätthållande

inom ett sådant sjukhus nödvändigt påkallades.

Men om den egentliga sjukvården inom dessa nya byggnader

ådragit lasarettet betydligt ökade utgifter, vore, såsom i berörda skrifvelse

närmare utvecklades, detta icke mindre händelsen med de omkostnader, som

drabbade lasarettet i dess egenskap af undervisningsanstalt.

Detta gälde först om poliklinikerna, som upptoge ett helt hus med

särskilda rum för de olika afdelningarna, der patienterna undersöktes och

föreläsningar hölles af klinikföreståndarne. Denna inrättning, centralt belägen

som den vore inom hufvud staden, hade onekligen en mycket stor

betydelse icke blott för hjelpsökande, livilka der erhölle kostnadsfri läkarevård,

förbandspersedlar m. m., utan äfven för utbildning af de studerande

läkarekandidaterna. De besökandes antal vid lasarettets polikliniker både

under år 1892 uppgått till minst 15,0(>0 särskilda personer, af livilka

många upprepade gånger återkommit. Underhåll, uppvärmning, renhållning

och upplysning, vattenåtgång, tjenstepersonal m. m. för detta hus

medförde uppenbart rätt betydliga kostnader. Lasarettsdirektionen hade

fram stält detta förhållande för Stockholms stadsfullmägtige och visat, att

de kostnader, som poliklinikerna förorsakade, icke kunde uppskattas till

mindre än 12,000 kronor årligen. Då polikliniken visserligen mest besöktes

af obemedlade från Stockholm, men på samma gång flitigt användes

för den vetenskapliga delen af lasarettets verksamhetssfer, d. v. s. för

den kliniska undervisningen, med hvilken staden ingenting hade att

skaffa, hade lasarettsdirektionen begärt halfva beloppet, eller 6,000 kronor,

af stadsfullmägtige, såsom bidrag till poliklinikernas underhållande, och

detta hade äfven beviljats, i det stadsfullmägtige ökat det anslag, som

tillförene för detta ändamål blifvit lasarettet tillförsäkradt, eller 2,000

kronor, till 6,000 kronor.

Vidare hade direktionen påpekat, att nybyggnaden af lasarettet,

för att detsamma skulle motsvara sitt ändamål att vara den förnämsta kliniska

undervisningsanstalten i vårt land, måst ske på ett helt annat sätt

än den af ett vanligt sjukhus, som alls icke hade ett sådant ändamål

att fylla. Utrymmet hade måst tagas till vida större än vid andra sjukhus.

I sjuksalarne, åtminstone de större, hade plats måst beredas för

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

65

minst 50 kandidater jemte de sjuka. De vetenskapliga institutionerna:

föreläsnings- och operationssalar, laboratorier af flerehanda slag o. s. v.

hade kostat stora summor och gjorde detsamma fortfarande genom den

särskilda betjening de kräfde, genom betydligt ökade kostnader för upplysning,

uppvärmning ventilering m. m. Det vore hardt när omöjligt

att beräkna dessa kostnader, men utan tvifvel uppginge de till ett ganska

högt belopp.

Samtliga utgifterna för sjukvården vid serafimerlasarettet, således

de oberäknade, som utgått för fastigheternas underhåll och onera, för

begrafningskostnader och understöd till fattiga vid deras utskrifning,

hade år 1892, det första hela år, under hvilket de nya lokalerna varit

begagnade, uppgått till 184,562 kronor. Jemfördes detta år med år 1890,

det sista då ännu ingen inflyttning egt rum i de nya byggnaderna, funne

man, att samma utgifter då uppgått till endast 122,358 kronor, eller

62,204 kronor mindre än år 1892. Dagliga medelantalet vårdade hade

visserligen varit något högre under det sistnämnda året, eller 210 mot

194 år 1890, men detta verkade ej i någon väsentlig mån till utjemnande

af den så mycket ökade kostnaden.

Till ledning vid bedömande af det förhållande, hvari utgifterna

för sjukvården stigit till följd af alltjemt ökade anspråk och stigande

pris, hade lasarettsdirektionen anfört följande.

Dagkostnaden i medeltal för hvarje sjuk utgjorde vid lasarettet:

år 1852 20 sk. 9 runst. banko, eller omkring ......... 62 öre

„ 1862 ................................................................................ 92,08 „

„ 1872 ............................................................................... 1 krona 20b „

„ 1882 ................................................................................ 1 „ 48,7a „

„ 1892 ..... 2 10 „

Det sistnämnda året hade likväl hela den för poliklinikerna beräknade

utgiften 12,000 kronor, och derutöfver 8,000 kronor, som ansetts

motsvara kostnaden för underhåll af och betjening i de till undervisningen

afsedda lokaler i det nya sjukhuset m. m., frånräknats utgifterna

för sjukvården och således ej medtagits i sagda fördelning.

Bokslutet för år 1892 utvisade, att utgifterna öfverstigit inkomsterna

med 46,539 kronor, allt i rundt tal, sedan å ena sidan afdragits 71,051

kronor, influtna för till Stockholms stad försålda tomtdelar, hvilket

belopp åter utgått till fyllnad i n}rbyggnadskostnaden, och, å den andra,

17,552 kronor, utbetalda såsom brandförsäkringsafgift för all framtid

för de nya byggnaderna samt för omkostnader vid tomtdelarnes försäljning.

Bih. till Biksd. Frot 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Huft.

9

opaginerad Kontrollera mot PDF

GG

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

Häraf framginge uppenbart, att lasarettets ekonomiska ställning

vore i hög grad bekymmersam redan under nuvarande förhållanden,

då sängantalet der vore inskränkt till 250, och att tillgångar fullständigt

saknades för underhåll af de 150 sjuksängar derutöfver, som den för

kirurgiska afdelningen afsedda byggnaden vore påräknad att innehålla.

Hela det räntebärande kapital, öfver hvars afkastning lasarettsdirektionen

hade att förfoga för sjukvården och byggnadernas underhåll

m. m., bokfördt under namn af »allmänna lasarettsfonden», hade

vid slutet af år 1892 utgjort 835,310 kronor samt vore tillkommet

genom gåfvor eller testamenten, hvilka förr rikligen tillflutit lasarettet,

men som under senare åren, då så många andra välgörenhetsinrättningar

uppstått, uästan helt och hållet upphört. Lades härtill Sederholmska

fondens kapital, 56,402 kronor, hvaraf räntan hittills utgått

till nybyggnaden, men som efter dennas fullbordande blefve att tillgå

för lasarettets underhåll, samt lifräntefonden, som i mån af lifräntetagarnes

frånfälle blefve för samma ändamål tillgänglig, skulle summan

komma att uppgå till 995,281 kronor, allt i rundt tal, så framt ej de

i så väsentlig mån ökade utgifterna tvingade lasarettsdirektionen att

för dessas betäckande använda större eller mindre del af kapitalet.

Detta senare vore emellertid nu händelsen. På sätt redan blifvit

framhållet, hade år 1892 uppstått en brist af 46,539 kronor allenast å

lasarettets underhållskostnader. En i det närmaste lika stor brist vore

år 1893 att motse, och äfven år 1894 kunde ej undgå att medföra

betydlig förlust, så framt ej heller då något ökadt understöd af statsverket

kunde påräknas. Dertill komme fyllande af den ej ringa del

af byggnadskostnaden, hvarmed denna öfverstigit den beräknade, och

som ej blifvit. betäckt medelst de 71,051 kronor, hvilka från Stockholms

stad erhållits för sålda tomtdelar, afsedda för gaturegleringar. Huru

stor denna brist blefve, kunde ännu icke med noggrannhet uppgifvas,

innan byggnadsarbetet fulländats och nödiga inventarier anskatfats för

den kirurgiska afdelningen, men sannolikt komme den ej att understiga

50,000 kronor. Då inga andra medel funnes att tillgå, måste allt

detta gäldas af lasarettets kapital, som följaktligen vid slutet af år

1894 torde hafva minskats med 170,000 kronor eller derutöfver.

Anledningen, hvarför byggnadsanslaget blifvit på omförmälda sätt

öfverskridet, syntes i främsta rummet få tillskrifvas, att kostnadsberäkningarna

uppgjorts år 1886, då materialier och arbetslöner voro jemförelsevis

billiga, men att arbetet ej kunnat börjas tidigare än under

år 1889, från hvilket år statsanslaget började utgå, samt att de förnämsta

entrepronadkontrakten måst uppgöras det derpå följande året

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

67

under en mycket ogynsam tid, då byggnadsarbeten betingade ett betydligt

högre pris.

Något bestämdt hinder funnes visserligen ej för användande af

någon del af kapitalet till betäckande af lasarettets skulder, enär de

flesta bland gifvarne öfverlemnat sina gåfvor utan förbehåll, men uppenbart

vore, att i samma mån kapitalet med deraf påräknelig inkomst

minskats, blefve det omöjligt för lasarettsdirektionen att utan väsentligt

ökade inkomster från annat håll upprätthålla lasarettets verksamhet,

än mindre möjligt att vidare utveckla densamma. Ett sådant tillgripande

af kapitalet borde på sin höjd kunna ifrågasättas vid någon högst

nödvändig tillfällig utgift, men aldrig för bestridande af det ordinarie

underhållet. I motsatt fall och med den betydliga brist, som redan

derå yppat sig och som än mer vore att motse, så framt lasarettet

skulle kunna i sitt utvidgade skick, med 400 sängar, underhållas utan

andra än nu påräkneliga tillgångar, skulle det ej dröja många år, innan

hela kapitalet vore förbrukadt.

Visserligen borde ställningen hädanefter så till vida förbättras,

att så väl från Stockholms stad som från Stockholms län ökade sjukvårdsafgifter

vore att påräkna. Enligt den med Stockholms stad träffade

öfverenskommelse skulle nemligen, på sätt redan blifvit anfördt, stadens

bidrag för vård å lasarettet af medellöse sjuke, tillhörande Stockholms

kommun, under de tre närmaste åren, sedan byggnadsföretaget

blifvit utfördt och lasarettet i dess utvidgade skick öppnadt till begagnande,

utgå med sex tiondedelar af kostnaden för de å frinummer vårdade

sjuke från staden, utgifterna för fastigheternas underhåll och onera,

lör begrafningskostnad och för understöd af fattige vid deras utskrifvande

deri ej inräknade. Direktionen ansåge ej något tvifvel kunna

hysas, att denna höjda ersättning skulle utgå, sedan byggnadsarbetet

till alla delar fulländats, om än sängantalet tills vidare måste inskränkas,

allt under förutsättning att lasarettet ständigt tillhandahölle kommunens

sjuka de 200 sängar, som utlofvats.

Hittills hade enligt med staden år 1872 träffad öfverenskommelse,

hvars fortfarande, intill dess byggnadsarbetet blifvit fullbordadt, stadsfullmägtige

gjort till vilkor vid byggnadsauslagets beviljande, stadens

bidrag för samma ändamål utgjort 20,000 kronor årligen. Underhållsdagarnes

antal för 846 fattiga sjuka från staden, hvilka år 1892 vårdats

å lasarettet, hade uppgått till 32,715, för hvilka lasarettet i ersättning

uppburit af staden 20,000 kronor, eller omkring 61 öre för hvarje underhållsdag.

Lasarettets utgift för dessa 846 patienter från Stockholms

stad hade deremot uppgått till 68,707 kronor, eller 48,707 kronor mer

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

än den ersättning, som derför uppburits. Då under år 1892 dagkostnaden

i medeltal för hvarje sjuk uppgått till nära 2 kronor 10 öre

och under förutsättning af samma dagkostnad samt lika antal underhållsdagar

för fattige fripatienter från Stockholms stad, skulle enligt

förenämnda öfverenskommelse för hvart och ett af åren 1894—1896,

då ersättningen till lasarettet skulle utgå med sex tiondedelar af kostnaden,

lasarettet hafva att af staden utbekomma i rundt tal 41,220

kronor eller 21,220 kronor mer än år 1893. Äfven på de 13,186 underhållsdagarna

för fattiga sjuka från Stockholms län hade lasarettet gjort

betydlig förlust, men hädanefter komme länet att lemna i det närmaste

full godtgörelse för underhållet af dess fattiga sjuka.

Det vore helt naturligt, att lasarettets utgifter äfven för betalande

sjuka i allmänt rum efter hand betydligt ökats, sedan dagkostnaden i

så hög grad tillväxt. Lasarettsdirektionen hade dock ej ansett sig böra

föreslå afgiften för dessa till högre belopp, än som vid öfriga sjukhus

i staden erlades för samma klass af patienter tillhörande kommunen,

eller 75 öre för dag. Vid alla öfriga sjukhus ålades väl sådana patienter

från landsorten en högre afgift, eller 1 krona 50 öre för dag, men

då serafimerlasarettet ej utgjorde en sjukvårdsanstalt endast för hufvudstaden

och emottagit flere betydande donationer, afsedda uteslutande

eller företrädesvis till gagn för patienter från andra delar af landet,

hyste direktionen stor tvekan att affordra dessa någon högre afgift,

än som af stadens invånare erlades, hvilket för öfrigt i ingen händelse

borde kunna ifrågasättas för det stora antalet betalande patienter från

Stockholms län, hvars landsting icke allenast bidragit med anslag till

lasarettets ombyggnad, utan äfven för länets på friplatser intagna sjuka

erlade en långt mer tillfyllestgörande betalning än hittills varit fallet

med Stockholms stad.

Underhållsdagarne för betalande i allmänt rum hade 1892 utgjort

ett antal af 29,610, och, då hvarje underhållsdag i medeltal kostade

lasarettet 2 kronor 10 öre, kostnaden för byggnadernas underhåll, onera

m. m. ej inräknad, men i ersättning derför endast betalades 75 öre,

hade lasarettets förlust härå uppgått till icke mindre än 39,973 kronor

50 öre.

Mot afgiftens höjande för patienter af denna klass funnes tungt

vägande skäl icke blott i lasarettets egenskap af välgörenhetsanstalt

utan äfven med afseende derå att, i händelse afgiften ökades utöfver

hvad inom hufvudstadens öfriga sjukhus erlades, patienternas antal

sannolikt komme att väsentligt minskas och i samma mån det för

undervisningen nödvändiga sjukmaterialet att tryta.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

69

Till följd af den förlägenhet, hvari lasarettet sålunda råkat, nödgades

direktionen anhålla om statens mellankomst för att sätta lasarettet

i tillfälle att nöjaktigt upprätthålla sin verksamhet särskildt såsom

undervisningsanstalt och förekomma detsammas fullständiga ekonomiska

obestånd.

För närvarande utginge af statsmedel som ordinarie anslag för

lasarettets underhåll ett årligt belopp af 29,100 kronor, hvarjemte lasarettet

af bötesmedel, kollektmedel, biljardafgifter samt burskapsafgifter

vore tillförsäkrad en inkomst, hvilken till beloppet årligen vexlade,

men som år 1892 uppgått till 1,291 kronor 45 öre. Dessa voro de

enda bidrag af offentliga medel, lasarettet åtnjöte, hvilka alla blifvit

detsamma anvisade för »lasarettets underhåll», till väsentlig del redan

under senare hälften af förra århundradet.

Något särskildt statsanslag till betäckande af lasarettets utgifter

i egenskap af undervisningsanstalt, som likväl under nuvarande förhållanden

ådroge detsamma ganska betydliga utgifter, hade deremot

icke ifrågakommit, hvartill anledningen syntes böra sökas deri, att

några kostbarare anordningar först nu vidtagits inom lasarettet till

befrämjande af detta ändamål.

Beträffande tillkomsten af förenämnda anslag å 29,100 kronor

tillåter sig utskottet att hänvisa till den från lasarettsdirektionens skrifvelse

å sid. 57 och 58 i statsrådsprotokollet intagna redogörelse och

vill derifrån endast meddela, att i berörda statsanslag ingår ett belopp

af 2,400 kronor, som ursprungligen till lasarettet utgått från allmänna

hospitalsfonden såsom bidrag till sjukvård för patienter från Stockholms

län å lasarettet men från och med år 1877 uppförts å riksstaten och

derstädes jemte det lasarettet förut tilldelade statsanslag samt anslag

till andra lasarett upptagits under rubriken »lasaretts underhåll». Detta

sistnämnda belopp tillgodokomme emellertid, enligt hvad direktionen

anfört, egentligen uteslutande Stockholms län sålunda, att beloppet afdroges

å hvad länet enligt kontrakt skulle betala för vård å lasarettet

af patienter från länet, en förmån, hvars bibehållande länets landsting,

enligt hvad förut blifvit förmäldt, äfven för framtiden påyrkade. Det

statsanslag, hvaröfver direktionen kunde förfoga, minskades följaktligen

med motsvarande belopp, eller till 26,700 kronor.

På sätt redan blifvit nämndt, vore lasarettet förpligtadt att fortfarande

tillhandahålla 200 sängar för Stockholms stads sjuke samt intill

40 för sjuke från Stockholms län. Lades härtill de frisängar, lasarettet

på grund af mottagna donationer åtagit sig att underhålla i

öfverensstämmelse med gifvarnes föreskrifter, uppginge hela antalet

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

sängar, som lasarettet vore förbundet upprätthålla, till omkring 2f>0.

Från öfriga delar af riket, utom Stockholms stad och län, hade år 1892

varit å lasarettet intagne 482 sjuke, hvaraf 34 å frinummer.

Ett ökadt sängantal vore således högeligen af behofvet påkalladt

äfven för tillgodoseende af landsortens berättigade anspråk.

För att i någon mån belysa, huru verkligen trängande krafven

på en förbättring af serafimerlasarettets ekonomiska ställning vore från

den kliniska undervisningens synpunkt, hade lasarettsdirektionen å ena

sidan i korthet påmint om planen för undervisningens anordnande vid

lasarettet i dess fullfärdiga, föryngrade skick, och å den andra sidan

lemnat en inblick i de betydliga inskränkningar i denna plan, hvilka

blefve en nödvändig följd af anstaltens bristande underhållsmedel.

De praktiskt medicinska vetenskapernas rastlösa utveckling hade

i vårt land liksom i alla kulturländer tvingat till en fortgående utbrytning

af eu mängd special-grenar, hvilka efter hand fått egna målsmän

vid undervisningsanstalterna och hvilkas studium möjliggjorts först

genom upprättandet af egna kliniker. Ett oafvisligt behof vid lasarettets

nybyggnad hade alltså varit att skaffa nödigt utrymme åt den

dittills vid lasarettet så styfmoderligt behandlade gynekologiska kliniken.

Lika oundgängliga vore särskilda tidsenliga institutioner för oftalmologiens

och nervpatologiens studium under ledning af dessa vetenskapers

nyförvärfvade målsmän vid karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Förutom dessa helt nya institutioner tarfvade äfven de medicinska

och kirurgiska klinikerna en ganska betydlig utvidgning, för

att det stigande antalet medicine studerande skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt der erhålla sin utbildning. Ett synnerligen vigtigt

vilkor för detta måls uppnående läge i upprättandet af två parallelkliniker

af hvartdera slaget. Det stora lärjungeantalet kunde då fördelas

på båda de kirurgiska och båda de medicinska klinikerna, hvarigenom

dels de studerandes utbyte af tjenstgöringen ovilkorligen skulle

blifva större, dels ock det oaktadt ett större antal studerande skulle

kunna inom samma tid fullgöra sin tjenstgöring. Alla dessa önskemål

vore nödtorfteligen tillgodosedda inom det nya lasarettet. Dess 400

sängar skulle så fördelas, att omkring 180 komme på den medicinska,

omkring 140 på den kirurgiska, 20 på den nevrologiska och omkring

30 på hvardera af de gynekologiska och oftalmologiska klinikerna.

Men ej nog med att det nya sjukhuset kunde erbjuda plats åt ett för

den kliniska undervisningens behof tillräckligt antal sjuke, det vore

ock i besittning af fullt tidsenligt ordnade och inredda kliniska laboratorier,

föreläsnings- och undereökningsrum samt operationssalar. Der
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o i).

71

till komme slutligen den för undervisningen så ytterst vigtiga polikliniken,

som i rymliga och ljusa lokaler erbjöde plats för ett högst betydligt

antal hjelpsökande och tillika hyste rikligt med undersökningsoch

föreläsningsrum för de studerande.

Af den föregående utredningen af lasarettets ekonomiska ställning

framginge, hurusom underhållet till och med af det nuvarande sängantalet

(omkring 250) under bestående förhållanden vore oförenligt

med lasarettets befintliga tillgångar. Dertill komme, att den under

byggnadstidens senaste skede vidtagna provisoriska fördelningen af

kliniklokalerna skulle, för längre tid tillämpad, innebära så allvarliga

olägenheter, att en ändring deri vore så godt som nödvändig, ehuru

stegrade kostnader såväl för utrustning af isynnerhet den nya operationsbyggnaden

som för sjukvårdspersonalens ökning derigenom måste blifva

en följd. För närvarande vore nemligen i den medicinska klinikens

byggnad inrymda såväl den medicinska som den kirurgiska kliniken

äfvensom ett sjukrum för gynekologiska patienter. I följd af denna

anordning hade ingen annan lokal kunnat erhållas för den kirurgiska

klinikens operationsafdelning än tre de bästa rummen tillhörande de

kliniska laboratorierna. Utan all särskild utrustning för nämnda ändamål,

med dertill otillräcklig dager och dåligt utrymme för klinikanterna,

kunde denna lokal icke utan verklig våda för de sjuke fortfarande

användas som operationsafdelning. Då dertill lades, dels att den medicinska

kliniken redan vore i besittning af ett tillräckligt stort statsanslag

för fullständig inredning af sitt välbehöfliga laboratorium, dels

att den kirurgiska kliniken fått en ny, fullt tidsenligt inrättad operatiousbyggnad,

hade lasarettsdirektionen ansett som sin pligt att, så snart

den nödvändigaste inredningen af sistnämnda byggnad hunnit anskaffas

låta såväl den som laboratorierna komma till deras rätta användning.

För att emellertid icke i samband med denna anordning mer, än hvad

oundgängligt vore, höja lasarettets underhållskostnader, såge sig direktionen

nödsakad att, intilldess ökadt anslag kunde erhållas, låta utrymma

hela den gynekologisk-oftalmologiska byggnaden samt belägga endast

halfva den gamla lasarettsbyggnaden, d. v. s. den kirurgiska och nevrologiska

klinikens hus. För den närmaste framtiden blefve alltså de

med den nya lasarettsbyggnaden för undervisningens främjande afsedda

ändamål högst bristfälligt uppfylda. De oftalmologiska och nevrologiska

klinikerna blefve, den förra med betydligt reduceradt sängantal (20

för hvardera), inskjutna inom hvar sin sjukafdelning, tillhörig den

medicinska kliniken. Den gynekologiska afdelningen blefve fortfarande

med sina fem sängar obrukbar för klinisk undervisning. De medicinska

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

och kirurgiska klinikernas patientantal blefve lägre än före lasarettets

ombyggnad, resp. 120 och 84 sängar. Någon tudelning af dessa kliniker

blefve allt jemt omöjlig, och för att den kliniska undervisningen

derstädes skulle kunna upprätthållas hela året om, enligt karolinska

institutets stadgar § 62, nödgades klinikföreståndarne fortfarande, såsom

nu provisoriskt tillämpats, vexelvis hvar femte månad helt och hållet

afstå från sin afdelning, en anordning, som redan visat sig högst

olämplig med hänsyn såväl till den konseqveuta och planmessiga ledningen

af sjukvården inom hvarje afdelning som ock till lärarnes egen

fortgående utveckling. Att genom denna anordning äfven de studerandes

behof blifvit högst ofullständigt tillgodosedda, framginge bäst

deraf, att hvarje svensk medicine kandidat måste efter afslutad propedeutisk

tjenstgöring vänta ett helt år på tillträde till serafimerlasarettets

kliniker.

Då, såsom redan blifvit framhållet, medel i sjelfva verket saknades

att underhålla till och med det nu belagda antalet sängar, syntes utan

vidare motivering framgå, huru ytterligt behöfligt, särskildt från den

kliniska undervisningens synpunkt, det vore, att serafimerlasarettet

snarast möjligt komme i åtnjutande af ökadt statsanslag.

Lasaret.tsdirektionen förlitade sig så mycket mer på att detta

skulle beviljas, då i betraktande toges, att lasarettet af egna medel

tillskjutit för ombyggnaden mer än 400,000 kronor, hvilkas afkastning,

om den fått användas för sjukvården, skulle i väsentlig mån hafva

undanröjt de nuvarande svårigheterna.

I hög grad beklagligt vore, i fall bristande tillgångar, sedan de

dyrbara och af läkarevetenskapens främste målsmän med längtan motsedda

tidsenliga byggnaderna blifvit fullbordade, skulle göra dessa till

stor del öfverflödiga genom att omöjliggöra deras utrustning och

underhåll i det fullständiga skick, som ursprungligen varit afsedt och

som för den kliniska undervisningens tillgodoseende betraktades som

nödvändigt.

Att noggrant beräkna det årsanslag, som kräfdes för beläggande

af hela det sängantal, för hvilket serafimerlasarettet i dess utvidgade

skick vore afsedt, måste naturligtvis vara förenadt med stora svårigheter.

Vid det öfverslag, direktionen i sådant afseende gjort, hade

direktionen låtit sig angeläget vara att komma till lägsta möjliga

utgiftssummor.

Den beräkningsgrund, som säkrast ledde till målet, syntes vara

att först undersöka, huru stort ökadt anslag erfordrades för att underhålla

det nuvarande antalet af 250 sängar, hvilken uträkning kunde

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

grundas på faktiska siffror, och derefter taga under pröfning den sannolika

kostnaden för sängäntalets tillökande med ytterligare 150.

Af senaste årsberättelse framginge, på sätt redan nämnts, att

utgifterna öfverstigit inkomsterna med 46,539 kronor. Till betäckande

af en dylik brist för framtiden hade lasarettet visserligen att motse

ökade sjukvårdsafgifter från Stockholms stad och län; men då denna

ökning ej kunde beräknas högre än till 21,000 kronor från staden och

omkring 10,000 kronor från länet, återstode en brist af 15,500 kronor.

Äfven om åtskilliga besparingar kunde under den närmaste framtiden

genomföras, på sätt direktionen hoppades, komme dessa säkert att uppvägas

af den stegring i utgifter, som blefve en följd af inflyttningen i

den ombyggda kirurgiska afdelningen samt den nya operationsbyggnadens

och hela det kliniska laboratoriets öppnande till begagnande.

Då derjemte måste tagas i beräkning, dels att lasarettets räntebärande

kapital, på sätt förut framhållits, torde, före ingången af år 1895, hafva

minskats ej obetydligt utöfver de belopp, som tillkomme genom dispositionsrätten

öfver Sederholmska och, efter hand, lifräutefonden, dels ock

den väsentligt ökade kostnaden för de stora byggnadernas underhåll,

hvilken syntes kunna uppskattas till minst 6,000 kronor årligen, ansåge

direktionen det nuvarande årliga statsanslagets ökande med 20,900

kronor eller till 50,000 kronor vara den minsta möjliga summa, som

erfordrades för betryggande af lasarettets ekonomiska ställning, med

bibehållande af det nuvarande för undervisningen högst otillräckliga

antalet sängar.

För att närmelsevis utröna, huru stort anslag härutöfver blefve

nödvändigt, om sängantalet ökades till det med lasarettets ombyggnad

afsedda antalet af 400, hade direktionen ansett följande beräkningsgrund

lämpligast kunna antagas.

Det antal nya sängar, som skulle uppsättas, blefve 150, hvaraf,

under vanliga förhållanden, | eller 120 kunde antagas blifva i medeltal

dagligen belagda. Dagkostnaden för dessa nytillkomna sängar borde

kunna beräknas något lägre än den verkliga kostnaden år 1892, enär

vissa utgiftsposter ej tillväxte i samma förhållande som sängantalet, i

främsta rummet aflöningar åt tjenstemän. Antoges dagkostnaden till

2 kronor, skulle detta för 120 sängar utgöra 87,600 kronor för år.

Vid beräkning af den ersättning härför, lasarettet kunde påräkna,

hade antagits ungefär samma fördelning de olika klasserna emellan

som år 1892, dock med någon inskränkning i det antal sängar, som

af Stockholms län bekostades, men med motsvarande tillökning för

betalande i allmänt rum och frisängar.

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Samt,''1 Afd. 7 Höft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:ö !).

Inkomsten efter denna beräkningsgrund skulle då i runda tal

blifva följande:

Stockholms stad för 50 dagligen belagda frisängar, T6T af kostnaden

eller 1: 20 per säng................................................... kronor 21,900: —

Betalande sjuke i allmänt rum för 50 sängar å 75 öre „ 13,687: —

Stockholms län för 6 sängar å 2 kronor..................... „ 4,380:—

14 frisängar........................................................................ ,,--—

summa kronor 39,967:—.

En brist skulle sålunda uppstå af 47,633 kronor och med tillägg

af de 20,900 kronor, som erfordrades för underhåll af det nuvarande

sängantalet, skulle hela det ökade årliga statsanslag, som blefve nödvändigt

för lasarettets upprätthållande med det afsedda sängantalet af

400, uppgå till 68,533 kronor.

Skulle det emellertid finnas omöjligt att för det närvarande bereda

lasarettet ett så betydligt förhöjdt statsanslag, hoppades direktionen på

bifall till något af de lägre belopp, som erfordrades för tillökning af

det nuvarande sängantalet med exempelvis 100 eller åtminstone 50.

I det förra fallet påkallades en tillökning i det nuvarande anslaget

med i rundt tal 53,000 kronor och i det senare med ett belopp

af 37,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit aufördt hade direktionen anhållit,

att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om

en ökning af det nuvarande årliga statsanslaget till serafimerlasarettet

med’ belopp, som direktionen alternativt föreslagit till 68,000 kronor,

53,000 kronor, 37,000 kronor eller 20,900 kronor.

Efter remiss hade karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarekollegium

inkommit med yttrande i anledning af direktionens framställning

och dervid, bland annat, andragit följande.

Den uppoffring, som från statens sida enligt gjorda beräkningar

erfordrades för att omförmälda för läkareutbildningen i vårt

land så ytterst vigtiga undervisningsanstalt i sitt föryngrade och fullt

tidsenliga skick verkligen skulle kunna fylla sin bestämmelse, vore

visserligen i och för sig icke ringa, men en jemförelse med hvad i

andra länder staten ansett sig böra offra för likartade institutioner

visade tydligen, att den af lasarettsdirektionen begärda årliga anslagsökningen

af 68,000 kronor vore ganska måttlig för en anstalt med så

stor uppgift. I sådant afseende hade lärarekollegiet anfört exempel,

liemtade dels från de under likartade förhållanden arbetande kliniska

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

75

sjukhusen i Kristiania och Köpenhamn, dels från några af de mindre

tyska universitetsstädernas kliniker; och tillåter sig utskottet att hänvisa

till denna å sid. 64 och 65 i statsrådsprotokollet intagna redogörelse.

Lärarekollegiet hade vidare erinrat, hurusom på 1850-talet patienternas

antal vid serafimerlasarettet uppgått till öfver 300, men att

detta antal måst betydligt nedsättas från början af 1860-talet i samband

med en ombyggnad af lasarettet. För afhjelpande af det trångmål,

som förorsakades genom denna nedsättning af patientantalet, hade

lärarne i medicin och kirurgi utan något bidrag från statens sida åtagit

sig äfven poliklinisk undervisning. Med det alltjemt stigande antalet

studerande och de alltmer öfverfylda och i allo otidsenliga lokalerna

växte emellertid svårigheterna för såväl sjukvården som undervisningens

behöriga utöfning. För afhjelpande häraf hade med noggrant beaktande

af den kliniska undervisningens behof uppgjorts det förslag,

som, efter att hafva blifvit vederbörligen granskadt samt af Kongl.

Maj:t och Riksdagen godkändt, tillämpats vid lasarettets om- och tillbyggnad,

så att detta numera hade plats för 400 sjuksängar.

Genom en reduktion af det i lasarettets byggnadsplan afsedda

sängantalet till 350 och än säkrare till 300 ansåge lärarekollegiet tudelningen

af de kirurgiska och medicinska klinikerna omöjliggjord och

dermed ett mycket vigtigt önskemål med lasarettets nybyggnad förfeladt,

ty med ett så litet sängantal, som då Lomme på hvarje kliniks

lott, kunde ej ett för klinisk undersökning tillräckligt omvexlande sjukmaterial

vinnas. Ännu sorgligare stälde sig utsigterna för den kliniska

undervisningen vid serafimerlasarettet, om af brist på medel sängantalet

ännu längre tid måste bibehållas vid det nuvarande, eller 250. Lasarottsdirektionen

hade visserligen redan i sin skrifvelse berört det från

undervisningens synpunkt bristfälliga i de nuvarande förhållandena

inom lasarettet: gynekologisk undervisning omöjlig på en afdelning

med 5 sängar, den oftalmologiska kliniken förkrympt till 20 sängar,

de medicinska och kirurgiska klinikerna betydligt mindre än före lasarettets

ombyggnad. Men lärarekollegiet ansåge sig skyldigt att ytterligare

beröra en bland de nu rådande kliniska anordningarna, enär en

ändring deri enligt kollegiets öfvertygelse vore enda sättet att afhjelpa

ett nu nödtvunget ettårigt afbrott i den sjukhustjenstgöring, som ålåge

hvarje svensk medicine kandidat. Den här afsedda anordningen af en

hela året om fortgående medicinsk och kirurgisk klinik, hvarvid undervisningen

bestredes å hvardera afdelningen 4 månader i sträck af

hvardera klinikföreståndaren, hade tillkommit på initiativ af de kliniske

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lärarne för att i möjligaste mån minska följderna af de särdeles ogynsamma

förhållanden, som vid lasarettet inträffade mot midten af 1880- talet. Just vid ett tidskede, då lasarettets patientantal var i ständigt

sjunkande på grund af det gamla sjukhusets alltmer förfallna och urmodiga

skick, inträdde nemligen en starkare stegring i de medicine

studerandes antal än någonsin förr. Den kliniska undervisningen hade

af ålder meddelats under 8 månader på året; de båda kliniske lärarno

inom hvartdera läroämnet alternerade med undervisningen olika dagar

i veckan på hvar sin afdelning; antalet samtidigt tjenstgörande klinikanter

var obegränsadt. Då på de flesta af de efterföljande specialklinikerna

en begränsning af antalet tjenstgörande varit på grund af

lokalernas beskaffenhet absolut nödvändig, hade för hvarje medicine kandidat

efter lasarettstjenstgöringens slut uppstått en allt längre väntetid, innan

han fått fortsätta vid de nyssnämnda klinikerna. Under sådana förhålllanden

hade det otvifvelaktigt varit till verklig fromma för de studerande

med afseende på utbytet af deras kliniska tjenstgöring, att ett maximiantal

af samtidigt tjenstgörande vid hvarje klinik blifvit af universitetskanslern

faststäldt och att i stället tiden för klinisk undervisning utsträckts till

hela året. I samband med inrättandet af en två månaders obligatorisk

tjenstgöring vid den nevrologiska och den oftalmologiska kliniken hade

det synts lärarekoliegiet nödvändigt att ännu ytterligare inskränka antalet

tjenstgörande vid de båda största klinikerna (från 50 till 40) för

att på sådant sätt i någon mån motväga olägenheterna af den samtidigt

vid dessa kliniker från 8 till 6 månader nedsatta tjenstgöringstiden.

Om det ock vore att hoppas, att undervisningens resultat härigenom

blifvit bättre, än det eljest skulle varit, så hade å andra sidan

genom denna anordning, såsom redan framhållits, uppstått för hvarje

kandidat en väntetid af omkring ett år mellan afslutandet af den propedeutiska

och börjandet af lasarettstjenstgöringcn. Detta afbrott vore

i sjelfva verket nästan liktydigt med en lika lång förlängning af den

redan förut så dryga och dyrbara studietiden, enär det infölle under ett

skede deraf, då den unge kandidatens praktiska utbildning ännu vore

för ofullständig för att göra honom kompetent till några läkarevikariater,

och licentiatexamen ännu för aflägsen, för att han skulle kunna

använda väntetiden till afläggande af tentamina. Att denna högst beklagliga

förlängning af den svenske läkarens studietid måtte snarast

möjligt afhjelpas, kunde alltså lärarekollegiet ej nog varmt anbefalla

till Kongl. Maj:ts och Riksdagens upplysta beaktande, och detta mål

ernåddes enligt lärarekollegiets förmenande genom en tudelning af de

medicinska och kirurgiska klinikerna.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

77

Äfven från en annan synpunkt ville lärarekollegiet framhålla

vigten af att serafimerlasarettets sängantal höjdes till det i byggnadsplanen

afsedda. De kliniske lärarne, hvilka nu under åratal pröfvat

detta undervisningssystem med alternerande 4 månaders tjenstgöring

året om, hade redan länge med stegrad längtan motsett ett. slut på

detta öfvergångsstadium. Att hvar femte månad med ens afstå från

hela sin sjukafdelning utan tillfälle att få följa do fall, hvars behandling

man inledt, utan rätt att under 4 månaders tid för egen del lägga

in en enda patient, innebure för den intresserade klinikföreståndaren

och praktiske läkaren en verklig uppoffring och måste äfven ofelbart

såväl hämma hans egen fortgående vetenskapliga utbildning som ock

försvaga det inflytande, han borde utöfva såsom ansvarig chef för en

sjukhusafdelning. Endast genom ökandet af sängantalet till 400 kunde

enligt lärarekollegiets åsigt två kirurgiska och två medicinska parallelafdelningar

upprättas af den storlek, att de hvardera kunde skänka ett

tillräckligt sjukmaterial för en tillfredsställande klinisk undervisning.

Lärarekollegiet sammanfattade sitt uttalande i frågan sålunda, att

lärarekollegiet i likhet med direktionen för serafimerlasarettet hyllade

den åsigten, att det understöd, hvaraf lasarettet vore i oundgängligt

behof för att kunna fylla sin uppgift såsom den undervisningsanstalt,

vid hvilken alla svenska läkare författningsenligt måste erhålla den

väsentligaste delen af sin praktiska utveckling, borde, i likhet med hvad

förhållandet vore i andra länder med likartade institutioner, utgå af

statsmedel; att enligt lärarekollegiets åsigt det nämnda ändamålet ej

kunde vinnas med ett mindre statsanslag än det, som kräfdes för underhåll

af hela det sängantal, hvarför serafimerlasarettets nybyggnad vore

afsedd; att med ett sängantal af 350 eller 300 visserligen den fördelen

skulle vinnas, att det nuvarande allt för'' knappa sjukmaterialet på de

bestående klinikerna skulle kunna i någon mån höjas, men ej derhän,

att en tudelning af de medicinska och kirurgiska klinikerna skulle

kunna ske, och dymedelst den beklagliga stockningen på studiebanan

kunna häfvas, samt att, om det af lasarettsdirektionens alternativa förslag,

som slutade på det lägsta beloppet, skulle blifva antaget, en stor

del af det nybyggda och i alla afseenden efter tidens fordringar lämpade

serafimerlasarettet måste stå öde och obegagnadt, och klinisk undervisning

på fem särskilda kliniker fortfarande meddelas med ett sjukantal,

vida mindre än det, som i det gamla serafimerlasarettet redan

på 1850-talet stått undervisningen till buds på tvenne kliniker och med

ett mångdubbelt mindre antal studerande.

Slutligen hade universitetskanslern den 5 sistlidne december af
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

gifvit infordradt utlåtande i ämnet och dervid under åberopande af de

skäl, hvilka blifvit anförda såväl af serafimerlasarettets direktion som

af karolinska institutets lärarekollegium, ansett sig böra på det lifligaste

tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning

om en ökning af det nuvarande årliga statsanslaget till serafimerlasarettet

med i rundt tal 68,000 kronor.

Departementschefen har vidare anmält, hurusom karolinska institutets

lärarekollegium enligt en till universitetskanslern deri 23 november

1893 aflåten skrifvelse ansett, att i sammanhang med berörda af

serafimerlasarettets direktion gjorda framställning borde behandlas en

af lärarekollegiet väckt fråga om återförvärfvande från serafimerlusarettet

till karolinska institutet af en till 11,796 qvadratfot uppgående

del af den tomt i qvarteret Glasbruket å Kungsholmen, som på grund

af kongl. brefvet den 16 juni 1816 inköpts för att upplåtas till institutet.

Härom hade lärarekollegiet i nyssnämnda skrifvelse anfört följande.

Efter det från serafimerlasarettet, som behöfde en sjötomt för anläggning

af en tvättanstalt, gjorts framställning derom, att ifrågavarande

tomtområde måtte få af lasarettet för evärdlig tid inlösas eller ock för

en tid af minst 50 år ställas till lasarettets disposition mot erläggande

af en årlig, en gång för alla bestämd hyressumma, hade genom kongl.

bref den 20 januari 1837 området blifvit på 50 år åt serafimerlasarettet

upplåtet mot en hyra af 200 riksdaler banko årligen. Sedan lasarettet

emellertid på platsen uppfört ett tvätthus, i brandförsäkringsvärde uppskattadt

till 6,666 rdr 32 sk. banko, hade Rikets Ständer, på derom gjord

framställning, år 1854 för sin del beslutit, att platsen finge utan afgift

åt serafimerlasarettet för alltid öfverlåtas, och i sammanhang dermed

lemnades åt karolinska institutet ett årsanslag af 200 rdr banko, motsvarande

det förut af lasarettet betalade arrendet och såsom ersättning

för dettas upphörande. Genom kongl. brefvet den 22 september 1854

stadfästes detta Ständernas beslut, och derigenom hade sålunda serafimerlasarettet

af staten erhållit full eganderätt för alltid till det ifrågavarande

tomtområdet, hvilket sedermera styckats från den öfriga tomten och förklarats

utgöra en särskild tomt under n:o 4 i qvarteret Glasbruket. Å

denna fastighet, innehållande 11,796 qvadratfot, hade Stockholms rådstufvurätt

den 11 oktober 1886 beviljat serafimerlasarettet lagfart.

Den enorma utveckling, som den medicinska vetenskapens specialdiscipliner

under de senare decennierna erhållit, hade emellertid gjort

det till en tvingande nödvändighet att för det ena läroämnet efter det

andra upprätta särskilda laboratorier eller skilda byggnader. Denna utveckling

fortginge ännu, och karolinska institutets tomt, som 1837 an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande U:o !>.

*9

setts vara öfverflödigt rymlig, vore nu så belamrad med byggnader, att,

i fall de kraf på utrymme, som säkerligen inom en nära framtid måste

på den ytterligare ställas, skidle kunna tillgodoses, det vore en angelägenhet

af allra största betydelse för läroverket, att det till serafimerlasarettet

öfverlåtna området återförvärfvades för att på nytt införlifvas

med institutets tomt. Det skulle vara oförlåtligt af läroverkets närmaste

målsmän, om de med full kännedom härom försummade något tillfälle,

som för ett sådant återförvärfvande kunde vara gynsamt, och det syntes

lärarekollegiet, som ett sådant tillfälle just nu vore inne, då det omhandlade

tomtområdet, den så kallade tvätthustomten, blifvit för serafimerlasarettet

genom dettas ombyggande obehöflig^ för det ändamål, för hvilket området

af staten till lasarettet öfverlemnades. Lasarettet hade nemligen

numera hela sin tvättinrättning förlagd till sjelfva lasarettsbyggnaderna,

och under sådana förhållanden syntes hela den aflägset från lasarettet

belägna plats, der den gamla tvättanstalten var inrättad, ej för lasarettet

ega annat värde än såsom en ekonomisk tillgång, hvilken det stode i

lasarettets skön att när som helst realisera.

En granskning af en vid lärarekollegiets nyssnämnda skrifvelse

fogad tomtkarta syntes vara tillräcklig att visa, huru nödvändigt det

vore, att tomten åt institutet återförvärfvades, och till hvilken ohjelplig

skada, äfven för användandet af närliggande delar af institutets nuvarande

tomt, det skulle lända, om ej detta blefve förverkligadt.

Genom den af stadsfullmägtige beslutade nya stadsplanen för Stockholm,

hvilken i de delar, som rörde karolinska institutets tomt, studfästades

genom kongl. brefvet af den 25 maj 1883, hade denna tomt,

såsom en deröfver upprättad, vid lärarekollegiets skrifvelse fogad designation

närmare upplyste, blifvit i ganska väsentlig mån omreglerad.

Ett bredt stycke hade från tomtens hela framsida längs Handtverkaregatan

frånskilts för att utläggas till gata. Äfven längs tomtens gamla

gräns mot sjön, d. v. s. numera mot den nya strandgatan, hade en, om

än smal, remsa blifvit frånskild. Till ersättning för dessa inskränkningar

hade lemnats ett, hufvudsakligen genom utfyllning i Mälaren tillkommet

område, beläget tätt bredvid den förut nämnda tvätthustomten, samt en

med detta område sammanhängande, smal jordremsa, som sträckte sig

nedanför tvätthustomten, mellan denna och den nya strandgatan ända

fram till Ovvengatan, hvilken jordremsa emellertid, jemlikt nyss åberopade

kongl. bref, tills vidare disponerades af serafimerlasarettet.

Det vore tydligt, att genom denna omreglering den främre, närmast

Handtverkaregatan belägna, fria delen af tomten, hvilken bildade en med

planteringar försedd förplats för institutets samtliga byggnader och in
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Inlåtande N:o t).

stitutioner, blifvit så inskränkt, att några nya byggnaders förläggande

dit ej hädanefter syntes böra eller ens kunna sättas i fråga. Det å södra

delen af tomten, vid sidan af tvätthustomten, i utbyte erhållna området

vore väl af värde, men detta värde minskades i hög grad deraf, att den

närbelägna tvätthustomten vore i en annans ego; ja, värdet af hela platsen

mellan den nuvarande byggnaden för de patologisk-anatomiska samt kemiska

institutionerna och tvätthustomten inskränktes deraf högst väsentligt

med hänsyn till platsens användbarhet för vetenskapliga institutioner.

Sådana kräfde nemligen, lör belysningens skull, ett stort afstånd från

andra byggnader, och de kunde svårligen få en lämplig inredning, åtminstone

ej utan stor förlust i utrymmet, så vida de ej läge så fritt,

att de kunde erhålla fönster åt alla sidor. Beräknade man det utrymme,

som platsen kunde lemna för en nybyggnad med iakttagande af vederbörliga

afstånd å ena sidan från den nämnda institutionsbyggnaden och

å andra sidan från tvätthustomten, funne man, att detta utrymme blefve

högst obetydligt, om ens något. Platsen vore sålunda alldeles otillräcklig

för att ens i allra närmaste framtid kunna motsvara de behof, som

komme att göra sig gällande. Att nya kraf på utrymme allt framgent

såsom hittills tid efter annan skulle framträda, kunde med full visshet

förutses, och redan nu skymtade sådana. Ett läroverk, sådant som

karolinska institutet, kunde omöjligen stå stilla, det måste utvecklas i

samma mån som vetenskapen utvecklades och i samma mån som undervisningen

i vetenskapens skilda grenar stälde ökade kraf på dess verksamhet.

Hvar gränsen komme att ligga, kunde ingen säga, men man

finge ej blunda för den erfarenhet, som senare decennier gifvit oss.

Det kunde med trygghet uttalas, att institutets tomt i sitt nuvarande

skick vore alldeles otillräcklig för att motsvara de kraf, som i en ganska

nära liggande framtid komme att på den ställas, om don ens kunde fylla

något af dessa.

Kunde återigen lasarettets tvätthustomt återförvärfvas, vunnes dermed

ej blott den högst värdefulla tillökning i arealen, som detta område

lemnade, utan samtliga närliggande delar af den nuvaraude institutstomten

blefve på ett helt annat sätt användbara för byggnadsändamål,

då ingen hänsyn vidare behöfde tagas till den nu så olägligt inskjutande

granntomten. Hela det sydvestliga området mellan biblioteksbyggnaden

och strandgatan i ena rigtningen samt mellan den patologisk-anatomiska

och kemiska institutionsbyggnaden och Owengatan i den andra rigtningen

kunde då fullkomligt fritt användas utan alla andra hänsyn än till

ändamålsenligheten, och detta område blefve nog stort för att kunna fylla

krafven på ökadt utrymme för en mycket lång tid framåt.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

81

Lärarekollegiet hade trott, att rätta tidpunkten att väcka frågan om

tvätthustomtens återförvärfvande just nu vore inne, icke blott derför att

tomten ej längre vore för lasarettet behöflig till det ändamål, för hvilket

den af staten öfverlemnades till lasarettet, och det sålunda kunde vara

antagligt, att direktionen för serafimerlasarettet åt någon enskild person

eller korporation afyttrade tomten, utan lika mycket derför att direktionen

nu ingått till Kongl. Maj:t med hemställan om statens mellankomst

för afhjelpande af de stora ekonomiska svårigheter, med hvilka

lasarettet efter sin ombyggnad hade att kämpa, särskildt för fyllande af

sin uppgift såsom undervisningsanstalt.

På grund af de anförda skälen anhölle lärarekollegiet, att kanslern

måtte hos Kongl. Maj:t söka utverka nödiga åtgärders vidtagande för

återförvärfvande och införlifvande å nyo med den åt karolinska institutet

upplåtna tomten af det ifrågavarande området, hvilket å den insända

tomtkartan upptagits inom bokstäfverna f. g. h. i. k. 1. m. n. o. p. och f.

Universitetskanslern, som funnit det af lärarekollegiet väckta förslaget

vara väl betänkt och hvilande på grunder, hvilkas giltighet och

betydelse synts honom fullt berättigade, liade i skrifvelse den 11 nästförflutne

december hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de för

omförmälda ändamål erforderliga åtgärder.

Sedan direktionen för serafimerlasarettet erhållit befallning att till

Kongl. Maj:t afgifva utlåtande, om och på hvad vilkor ifrågavarande

område skulle kunna åt karolinska institutet återförvärfvas, hade direktionen

i skrifvelse den 20 sistlidne december anfört, att direktionen gerna

medgåfve, att, på sätt i ärendet yttrats, den s. k. tvätthustomten för

närvarande icke egde annat värde för serafimerlasarettet än såsom en

ekonomisk tillgång; men detta värde vore stort och måste af direktionen

noga tillvaratagas. Såsom direktionen i sin skrifvelse den 25 oktober

1893 angående förhöjning i det årliga statsanslaget till serafimerlasarettets

underhåll anmält, hade kostnaden för lasarettets om- och tillbyggnad i

väsentlig mån öfverskridit den beräknade. Bristen i byggnadsanslagen

kunde icke med noggrannhet uppgifvas, men ansåges icke komma att

understiga 121,051 kronor, hvaraf dock en del betäckts, ehuru genom

anlitande af en tillgång, som eljest kunnat utgöra en tillökning i lasarettets

kapital, nemligen köpeskillingen för försålda tomtdelar, 71,051

kronor. Direktionen hade tänkt sig att få den återstående bristen ersatt

vid försäljning af nu ifrågavarande tomt och på samma gång kunna i

någon mån bereda tillgång till ersättande af det belopp af lasarettets

kapital, som, på sätt i nyssnämnda skrifvelse angifvits, måst användas

Bih. till Riksd. Prof. 1894.. 4 Samt. 1 Afd. 7 Raft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för uppehållande af sjukvården vid lasarettet. Berörda tomt, n:o 4 i

qvarteret Glasbruket, hade en den mest förträffliga belägenhet, helt nära

den nya och storartade strandvägen Norr Mälarstrand, hvilken redan

vore ordnad icke blott på sträckan utmed qvarteret Glasbruket utan

äfven längre vesterut. Denna tomtens belägenhet betingade redan nu

ett högt värde, och detta komme att stiga, när strandvägen blefve i sin

helhet ordnad och än mera, då såsom i stadsplanen vore förutsatt, en

ny. bro komme att läggas från Klara strand till förenämnda strandväg.

Dertill komme, att tomten hade en för bebyggande särdeles lämplig form.

Visserligen gränsade tomten n:o 4 icke omedelbart till strandvägen, utan

skildes derifrån af en jordremsa, som tillhörde karolinska institutets tomt,

men denna jordremsa vore alltför smal för att kunna bebyggas och blefve

således af värde, endast om den kunde sammanläggas med tomten n:o 4.

1 betraktande häraf syntes det icke vara med serafimerlasarettets intresse

förenligt att nu afhända lasarettet ifrågavarande tomt för en med afseende

å de nuvarande förhållandena beräknad köpeskilling.

Ett annat medel gåfves dock att åt kai’olinska institutet förvärfva

tomten mot nöjaktigt vederlag till lasarettet, derest frågan sattes i

samband med direktionens framställning om förhöjning i det nuvarande

årliga statsanslaget till lasarettets underhåll. Ett tillmötesgående, hvarigenom

karolinska institutets önskningar i detta fall blefve uppfylda,

syntes direktionen väl egnadt att främja beviljandet af det för lasarettet

nödvändiga anslag, då på sådant sätt Riksdagen lättast blefve i tillfälle

att tillgodose de båda nära förbundna institutionernas kraf. Under

åberopande af de skäl, hvilka i direktionens skrifvelse den 25 oktober

1893 framhållits för beviljande af det högsta utaf direktionen ifrågasatta

anslagsbeloppet, 68,000 kronor, eller åtminstone det dernäst lägre,

53,000 kronor, ville direktionen nu förklara att, derest Riksdagen beviljade

serafimerlasarettet förhöjning i det nuvarande årliga statsanslaget

till lasarettets underhåll med 68,000 kronor eller åtminstone 53,000

kronor, direktionen för sin del icke hade något att erinra mot att

tomten n:o 4 i qvarteret Glasbruket af lasarettet afträddes till statsverket.

För egen del har departementetschefen yttrat, att den utredning,

som i detta ärende lemnats, syntes hafva tydligt ådagalagt, att ett

mycket stort och trängande behof af ökadt anslag åt serafimerlasarettet

förefunnes, för att denna inrättning skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt fylla sin uppgift. Då lasarettets byggnader nu fullbordats

enligt en med noggrant beaktande af den medicinska undervisningens

kraf uppgjord plan, som blifvit af Kong!. Maj:t och Riksdagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

godkänd, borde icke ifrågasättas annat, än att dessa byggnader skulle

komma till användning i hela den utsträckning, som vid upprättandet

af nämnda plan varit afsedt. Härför erfordrados emellertid betydligt

ökade underhållsmedel, hvilka till största delen syntes böra tillskjutas

af staten, då de genom lasarettets utvidgning stegrade årliga utgifterna

väsentligen varit en följd af anordningar, som vidtagits för att serafimerlaserettet

skulle kunna motsvara de. anspråk, som måste ställas

på denna inrättning såsom en undervisningsanstalt, vid hvilken vårt

lands alla läkare utbildades för sitt vigtiga kall. Emellertid syntes det

icke vara skäl, att staten nu åtoge sig att lemna hela det belopp, som

serafimerlasarettets direktion ansett för ändamalet behöfligt. Dels borde

man nemligen afvakta någon tids erfarenhet för att kunna bedöma i

hvad mån, såsom direktionen antydt, den nuvarande höga kostnaden

för hvarje patients dagliga underhåll a lasarettet skulle kunna föi fram

tiden nedbringas, hvilket borde kunna ske i högre grad, om patientantalet

derstädes vunne en mera betydlig tillökning, dels syntes man

äfven kunna med skäl förvänta, att Stockholms stad efter den utredning,

som numera åstadkommits angående otillräckligheten af det bidrag,

hvilket derifrån utginge till underhall å lasarettet af sjuke från staden,

skulle befinnas villig att öka detta bidrag. För närvarande borde enligt

departementschefens åsigt en höjning af statsanslaget med ett belopp,

motsvarande det af lasarettsdirektionen i andra rummet föreslagna, eller

53,000 kronor, kunna tillfredsställa berättigade fordringar på statens

mellankomst för upphjelpande af ifrågavarande anstalts ekonomi. Såsom

vilkor för ett så betydligt ökadt statsbidrag syntes dock, med anledning

af den i sammanhang med förslaget om höjande af lasarettets

underhållsmedel väckta frågan om återförvärfvande till Karolinska institutet

af förut omförmälda, från dess tomt afstyckade och till serafimerlasarettet

afträdda område, böra uppställas, att detta område med tillhörande

byggnader utan ersättning och med full eganderätt samt fritt

från inteckning öfverlätes till staten för att återförenas med Karolinska

instutets tomt.

På sätt lasarettsdirektionen anfört och af karolinska medikokiruro-iska

institutets lärarekollegium särskildt framhållits, anser utskottet,

att, sedan serafimerlasarettet genom om- och tillbyggnad försatts

i det skick, att det kan lemna plats för 400 sjuksängar, det är af vigt,

att sängantalet derstädes liöjes till det sålunda, i byggnadsplanen afsedda,

på det att den kliniska undervisningen vid lasarettet må genom

tillräcklig sjukmateriel kunna på ett fullt tillfredsställande sätt ordnas.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

För vinnande af detta mål synes en höjning i det nu till lasarettet

utgående anslaget böra medgifvas; och då utskottet funnit sig böra

förorda Kong). Maj:ts förslag om detta anslags höjande med 53,000

kronor, har utskottet följaktligen dervid velat anknyta den förutsättning,

att antalet sjuksängar vid lasarettet ökas till 400.

Lasarettsdirektionen har visserligen uppgifvit, att berörda anslagshöjning

jemte lasarettets öfriga inkomster icke skulle bereda tillfälle

till anbringande af ett högre sängantal än 350; men dervid har utskottet

velat erinra, dels att något högre bidrag från Stockholms stad än

det nu utgående torde kunna beräknas, då staden, som, enligt hvad

ofvan meddelats, förbundit sig att för åren 1894—1896 lemna bidrag

af sex tiondedelar af kostnaden för de å frinummer vårdade sjuke från

staden, skäligen torde finna sig föranlåten att för framtiden till lasarettet

utgifva högre ersättning, dels ock att dagkostnaden, som, efter

hvad utskottet inhemtat, under år 1893 nedgått, torde kunna genom

iakttagande af sorgfällig sparsamhet ytterligare nedbringas, hvarjemte

utskottet föreställer sig, att i vissa fall någon afgift möjligen skulle

kunna affordras patienter å poliklinikerna.

Särskildt stöd för sin uppfattning om dagkostnadens minskning

och höjning af bidraget från Stockholms stad finner utskottet deri, att,

såsom ofvan meddelats, departementschefen vid detta ärendes föredragning

dels uttalat den mening, att den nuvarande höga kostnaden för hvarje

patients dagliga underhåll å lasarettet möjligen skulle kunna för framtiden

nedbringas, hvilket borde kunna ske i högre grad, om patientantalet

derstädes vunne en mera betydlig tillökning, dels förklarat, att

man syntes kunna med skäl förvänta, att Stockholms stad efter den

utredning, som numera åstadkommits angående otillräckligheten af det

bidrag, hvilket derifrån utgår till underhåll å lasarettet af sjuke från

staden, skulle befinnas villig att öka detta bidrag.

Hvad slutligen beträffar det vid ifrågavande anslagshöjning föreslagna

vilkor om öfverlemnande till karolinska mediko-kirurgiska institutet

af tomten n:o 4 i qvarteret Glasbruket, har utskottet, ehuruväl,

då så nyligen som år 1892 för institutets byggnadsbehof beviljats

120,800 kronor, deraf återstående 45,800 kronor ifrågasättas att för år

1895 utgå, ytterligare byggnader för institutet icke böra kunna på lång

tid ifrågakomma och följaktligen tomtens förvärfvande för institutet icke

för närvarande synes vara af byggnadsbehof påkalladt, dock funnit sig,

med hänsyn till den lämpliga reglering af institutets tomt, som derigenom

skulle vinnas, böra biträda Kongl, Maj:ts förslag i detta afseende.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9, 85

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

föreslagit må, under vilkor att tomten n:o 4 i qvarteret

Glasbruket å Kungsholmen med derå befintliga

byggnader utan ersättning och med full eganderätt

samt fri från inteckning öfverlåtes till staten för att

införlifvas med den af karolinska mediko-kirurgiska

institutet disponerade tomten n:o 3 i samma qvarter,

höja anslaget till serafimerlasarettet från sitt nuvarande

belopp, 29,100 kronor, med 53,000 kronor till

82,100 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslagstiteln »Lasaretts underhåll», nu

46,421 kronor, att ökas till 99,421 kronor.

Hospitalsvården.

12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att det i lönestaten

för Lunds asyl för andre underläkaren upptagna arfvode måtte höjas

från 1,500 kronor till 2,000 kronor eller med 500 kronor;

att, under förutsättning att sysslomansbefattningarna vid Lunds

hospital och asyl förblefve förenade, den i aflöningsstaten för hospitalet

för sysslomannen upptagna aflöning, 3,200 kronor, måtte höjas till

4,500 kronor, eller med 1,300 kronor;

att, på det Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle att lemna arfvode

åt en andre bokhållare vid dessa anstalter samt höjda arfvoden åt sekreteraren

och predikanten vid Lunds hospital för tjenstgöring i enahanda

egenskap äfven vid asylen, Riksdagen måtte med 1,800 kronor

öka det belopp af högst 18,300 kronor, som af Riksdagen åren 1885,

1886 och 1893 beviljats till arfvoden åt motsvarande tjenslemän vid de

hospital, för hvilka aflöningsstater då faststäldes; äfvensom

att Riksdagen måtte medgifva, att de sålunda begärda beloppen

jemte naturaförmåner för andre bokhållaren, i likhet med hvad som

vore bestämdt för förste bokhållaren, finge utgå af förslagsanslaget till

hospitals underhåll.

Sedan Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning, beviljat nödiga medel för uppförande vid Lunds asyl af

en nybyggnad för vård af obotliga sinnesjuka qvinnor, har, enligt hvad

Ang. höjd

aflöning åt

vissa tjensteman

vid Lunds

hospital och

asyl.

[12-]

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af statsrådsprotokollet inhemtas, medicinalstyrelsen i skrifvelse den 18

september nästlidna år anmält, att ifrågavarande nybyggnad enligt kontrakt

skulle, så vidt byggnadsarbetet anginge, vara färdig den 1 december

1894 och att densamma sannolikt kunde tagas i bruk vid början

af år 1895. 1 sammanhang härmed hade medicinalstyrelsen anfört

följande.

Andre underläkaren vid asylen, som varit anstäld vid qvinnoafdelningen,

hade i enlighet med kongl. brefvet den 6 juni 1890 angående

lönestat vid Lunds asyl endast haft 1,500 kronor i kontant arfvode,

under det att förste underläkaren, anstäld vid mansafdelningen, erhållit

2,000 kronor. Denna olikhet i aflöningen för underläkaren hade varit

förauledd deraf, att förste underläkaren haft att tillse 418 manspersoner,

men andre underläkaren endast 266 qvinnor. Då efter den

nya paviljongens tagande i bruk de qvinliga patienterna blefve fullt

ut lika så många som de manliga, borde enligt medicinalstyrelsens förmenande

andre underläkaren erhålla samma löneförmåner som den förste.

När den nya paviljongen vid Lunds asyl blefve färdig, hade asylen

dermed blifvit ett afslutadt helt. Med anledning häraf syntes äfven de

tjenstemän, nemligen sysslomannen, predikanten och sekreteraren, hvilka,

ursprungligen anstälde endast vid hospitalet, sedermera tills vidare

förordnats att fullgöra motsvarande göromål äfven vid asylen, böra

erhålla bestämda aflöningar, lämpade efter det ökade arbetet. Genom

kongl. brefvet den 6 juni 1890 hade medicinalstyrelsen erhållit bemyndigande

att af anslaget till hospitals underhåll bestrida de utgifter, som

erfordrades för fullgörande af de göromål vid Lunds asyl, hvilka motsvarande

sekreterarens, predikantens och sysslomannens vid hospitalet,

samt att till biträde åt den sistnämnde anställa nödig personal. Med

anledning häraf hade medicinalstyrelsen genom skrifvelse till direktionen

öfver Lunds hospital och asyl den 6 augusti 1890 tilldelat sysslomannen

ett arfvode af 1,000 kronor såsom ersättning för det biträde,

han lemnat vid uppgörande af olika förslag till utredning för asylen

och vidare kunde komma att lemna, till dess förslag om löneförhöjning

med afseende på de genom asylens öppnande ökade göromålen för

sysslomannen blifvit pröfvadt och beslut derom trädt i verkställighet.

För åren 1891 och 1892 hade, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

direktionens förslag, sysslomannens arfvode vid asylen bestämts till

1,300 kronor utöfver hans förutvarande aflöning, utgörande 3,200 kronor;

predikantens och sekreterarens arfvoden för tjenstgöring vid asylen

hade för hvardera bestämts till 800 kronor utöfver förutvarande arfvode,

likaledes uppgående till 800 kronor. Derjemte hade befunnits nöd
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

87

vändigt att anställa en andre bokhållare med lön af 600 kronor och

enahanda naturaförmåner som förste bokhållaren; och hade dessutom

anvisats 400 kronor att mot redovisning användas såsom arfvode till

extra skrifbiträde vid räkenskapsafslutningen. För år 1893 bibehölles

sysslomannen och predikanten samt bokhållaren vid samma aflöningsförmåner,

men sekreterarens arfvode nedsattes till 1,200 kronor, enär

den sistnämnde tjenstemannens göromål minskats, sedan arbetet med

asylens ordnande afslutats. Med afseende å det genom asylens tillkomst

från 350 till 1,200 ökade antalet patienter och deraf följande

väsentligen stegradt arbete för nyssnämnde tjenstemän, af hvilka sysslomannen

särskildt fått ökadt ansvar beträffande uppbörd och redovisning,

syntes den senast faststälda aflöningsstaten böra äfven för framtiden i

hufvudsak tillämpas.,

På grund häraf hade medicinalstyrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t

täcktes till Riksdagen aflåta proposition dels om aflöningsförköjning för

andre underläkaren vid Lunds asyl med 500 kronor och för sysslomannen

vid Lunds hospital med 1,300 kronor, dels ock derom, att det

belopp af högst 18,300 kronor, som Riksdagen åren 1885, 1886 och

1893 beviljat till arfvoden åt vissa tjenstemän vid de hospital, för

hvilka aflöningsstater då blifvit faststälda, måtte ökas med 1,800 kronor''

och således till högst 20,100 kronor, på det Kongl. Maj:t måtte sättas

i tillfälle att med anledning af tillkommen tjenstgöring vid asylen tilldela

följande arfvoden: åt predikanten 1,600 kronor, åt sekreteraren

1,200 kronor samt åt andre bokhållaren 600 kronor, hvarjemte den

sistnämnde borde komma i åtnjutande af enahanda naturaförmåner, som

i nu gällande stat af den 5 juni 1885 bestämts för förste bokhållaren.

Utskottet, som icke har något att erinra emot den förhöjning i

andre underläkarens arfvode, som af Kongl. Maj:t äskats, finner deremot

den för sysslomannen föreslagna aflöningen vara beräknad något

högre än som af omständigheterna påkallas. Det synes nemligen utskottet,

som om sistnämnde tjenstemans göromål ej mindre vid hospitalet

än äfven med afseende å asylen skulle varda till fullo godtgjorda

genom en aflöning af 4,200 kronor; och har utskottet derför ansett, att

sysslomannens hittills å stat uppförda aflöning 3,200 kronor bör, under

den af Kongl. Maj:t angifna förutsättning att sysslomansbefattningarna

vid Lunds hospital och asyl fortfarande förblifva förenade, ökas med

allenast 1,000 kronor, eller till 4,200 kronor, hvilket belopp torde efter

samma grunder som den nuvarande aflöningen fördelas i lön 2,800

kronor och tjenstgöringspeuningar 1,400 kronor.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Hvad angår det af Kongl. Maj:t äskade beloppet 1,800 kronor

för beredande af arfvode åt en andre bokhållare med 600 kronor samt

förhöjning i sekreterarens och predikantens arfvoden med 400 kronor

åt den förre och 800 kronor åt den senare, har utskottet med afseende

å sistnämnda belopp velat anmärka att, då predikantens förutvarande

arfvode uppgår till 800 kronor, en förhöjning deraf med 600 kronor

synes utgöra tillräcklig ersättning för hans genom tjenstgöringen vid

asylen ökade göromål. I anledning häraf torde det af Kongl. Maj:t för

ifrågavarande tjenstemän begärda beloppet kunna nedsättas med 200

kronor eller till 1,600 kronor.

Då utskottet i öfrigt icke har något att erinra emot Kongl. Maj:ts

framställning, lår utskottet hemställa,

a) att det i lönestaten för Lunds asyl för andre

underläkaren upptagna arfvode må höjas från 1,500

kronor till 2,000 kronor, eller med 500 kronor;

b) att, under förutsättning att sysslomansbefattniugarna

vid Lunds hospital och asyl förblifva förenade,

den i aflöningsstaten för hospitalet för sysslomannen

upptagna aflöning, 3,200 kronor, må höjas

med 1,000 kronor till 4,200 kronor, deraf 2,800 kronor

skall beräknas såsom lön och 1,400 kronor såsom

tjenstgöringspenningar;

c) att, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle

att lemna arfvode åt en andre bokhållare vid dessa

anstalter samt höjda arfvoden åt sekreteraren och

predikanten vid Lunds hospital för tjenstgöring i enahanda

egenskap äfven vid asylen, Riksdagen må med

1,600 kronor öka det belopp af högst 18,300 kronor,

som af Riksdagen åren 1885, 1886 och 1893 beviljats

till arfvoden åt motsvarande tjenstemän vid de hospital,

för hvilka aflöningsstater då faststäldes; äfvensom

d) att Riksdagen må medgifva, att de sålunda

begärda beloppen, jemte naturaförmåner för andre

bokhållaren i likhet med hvad som är bestämdt för

förste bokhållaren, må utgå af förslagsanslaget till

hospitals underhåll.

Aåten^iträ9 13:o) Under förestående anslagstitel har Kongl. Maj:t vidare före
dande

läkart slagit, att Riksdagen måtte godkänna följande aflöningsförmåner för

vid Vadstena

asyl.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

89

biträdande läkaren vid Vadstena asyl, nemligen en kontant aflöning af

2,500 kronor jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt

och första klassens kost, äfvensom bifalla, att de i kongl. brefvet den

5 juni 1885 angående aflöning åt läkare och andra tjensteman vid åtskilliga

hospital meddelade bestämmelser måtte lända till efterrättelse

jemväl i afseende på biträdande läkaren vid Vadstena asyl; samt

att Riksdagen måtte medgifva, att ifrågavarande läkares aflöningsförmåner

finge utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom medicinalstyrelsen i

skrifvelse den 18 september 1893 anmält, att, under förutsättning det

Vadstena asyl kunde tagas i bruk under loppet af år 1895, erfordrades

en ny läkare, särskild t afsedd för tjenstgöring vid asylen. Då denna

asyl vore beräknad för omkring 400 patienter, och läkarevården derstädes

lämpligen kunde ombesörjas af öfverläkaren vid Vadstena hospital

med biträde af en vid asylen anstäld läkare, finge denne sistnämnde

i afseende på sin tjenstgörings beskaffenhet och omfattning samma

arbete som en biträdande läkare vid ett hospital. Hans aflöning syntes

derför böra bestämmas efter enahanda grunder, och hans benämning

blifva densamma.

Utom öfverläkare, syntes äfven syssloman och predikant vid

hospitalet böra användas i samma egenskap vid asylen. Härför borde

någon löneförhöjning i förhållande till det ökade arbetet tilldelas de

tre nämnda funktionärerna. Då likväl någon tids erfarenhet borde

vinnas angående den ökning i göromål, hvilken för dessa tjenstemän

komme att ega rum med anledning af tjenstgöring äfven å asylen,

syntes det lämpligast, att medicinalstyrelsen bemyndigades att, i likhet

med hvad vid Lunds hospital och asyl egt rum, för de första åren af

förslagsanslaget för hospitals underhåll tilldela ifrågavarande tjenstemän

en tillfällig ersättning, allt efter det ökade arbetet, och att medicinalstyrelsen

sedermera finge till Kongl. Maj:t inkomma med hemställan

om anslag å ordinarie stat för lämplig löneförbättring åt dem.

Då den ifrågasatta läkarebefattningen uppenbarligen är för asylen

erforderlig, samt de för densamma föreslagna aflöningsförmånerna öfverensstämma

med dem, som för motsvarande befattningar blifvit bestämda,

finner sig utskottet böra till Kongl. Maj:ts förevarande framställning

tillstyrka bifall.

Hvad vidare beträffar medicinalstyrelsens i sammanhang med

denna fråga gjorda framställning angående den ersättning, som borde

beredas öfverläkaren, sysslomannen och predikanten vid hospitalet för

Bih. till Biksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 lläft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

deras genom tjenstgöring jemväl vid asylen ökade arbete, anser utskottet,

att anledning till erinran icke förefinnes emot att, på sätt medicinalstyrelsen

föreslagit, berörda ersättning under de första åren efter

asylens öppnande utanordnas från förslagsanslaget för hospitals underhåll

utan att i särskilda fall underställas Riksdagens pröfning, då utskottet

är förvissadt, att nödig varsamhet kommer att iakttagas vid

bestämmandet af dessa ersättningsbelopp.

I enlighet med hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer utskottet:

att Riksdagen må godkänna följande aflöningsförmåner

för biträdande läkaren vid Vadstena asyl,''

nemligen en kontant aflöning af 2,500 kronor jemte

bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt

och första klassens kost, äfvensom bifalla, att de i

kongl. brefvet den 5 juni 1885 angående aflöning åt

läkare och andra tjenstemäu vid åtskilliga hospital

meddelade bestämmelser må lända till efterrättelse

jemväl i afseende på biträdande läkaren vid Vadstena

asyl; samt

att Riksdagen må medgifva, att ifrågavarande

läkares aflöningsförmåner må utgå af förslagsanslaget

, till hospitals underhåll.

Öfriga ordinarie anslag.

Ang. ufriga 14:o) Beträffande öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie

07* CLl/YLCLlUltt '' O 7 s)

anslag. anslag under åttonde hufvudtiteln har Kongl. Ma:jt icke föreslagit

114.] annan ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, för
slagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för närvarande

upptaget till 23,093 kronor, måtte höjas med 27 kronor, eller till 23,120

kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag, hvilka här ofvan icke blifvit särskildt

omförmälda, må för år 1895 fastställas till samma

belopp som i innevarande års riksstat; dock att i

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

91

anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

må få göras den jemkning, som till jemnande af

hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,

hafva följande framställningar blifvit gjorda.

Riksarkivet.

15:o) På grund af Kongl. Majt:s framställning och med hänvisning

till hvad i afseende härå blifvit till statsrådsprotokollet (sid. 79—80)

anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till arfvoden ät e. o. tjenstemän

i riksarkivet på extra stat för år 1895 anvisa ett

belopp af 1,700 kronor.

16:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,

som vore af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj:t

för år 1895 äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera

föregående år för berörda ändamål årligen beviljats; och hemställer

utskottet,

att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck af

sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för

fäderneslandets historia, må bevilja för år 1895 ett

extra anslag af 3,000 kronor.

17:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet vidare,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senaste

åren egt rum, må, till fortsatt utgifvande af»Svenska

riksdagsakter» m. m., på extra stat för år 1895 bevilja

ett anslag af 1,500 kronor.

Ang. arfvoden

åt e o. tjenstemän

i riksarkivet.

[15-]

Ang. anslag

till utgifvande

af historiska

handlingar.

[16.]

Ang. anslag

till utgifvande

af »Svenska

riksdagsakter>

m. m.

[17.]

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Ang. anslag

till statens

konstindu - striella

samlingar.

[18.]

Ang anslag

till lifrustkammaren.

[19.]

Ang. anslag

för löneförbättring

åt

tjenstemännen

vid domkapitlens

expeditioner.

[20.]

Ang. anslag

till universitetslektorer

i

Up8ala.

[21.]

Nationalmuseum

18:o) Utskottet får hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, må för år 1895, i likhet

med hvad för flera föregående år egt rum, bevilja ett

extra auslag af 4,000 kronor för vård, underhåll och

tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Lifrustkammaren.

19:o) Utskottet hemställer,

l

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning och i likhet med hvad

förut egt rum, må på extra stat för år 1895 anvisa

ett anslag af 5,800 kronor för tillsyn, underhåll och

vård af lifrustkammarens samlingar m. m.

Domkapitlens expeditioner.

20:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för flera föregående

år egt rum, må anvisa på extra stat för år

1895 ett anslag af 3,716 kronor för tillfällig löneförbättring

åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner.

Universiteten.

21:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

med hänvisning till hvad med afseende derå blifvit till statsrådsprotokollet

(sid. 81) anfördt, hemställer utskottet,

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

93

att Riksdagen må för anställande under 6 år af

lektorer i tyska, franska och engelska språken vid

universitetet i Upsala på extra stat bevilja 36,000

kronor, deraf för år 1895 6,000 kronor.

22:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må för uppehållande af undervisningen

och examinationen i geografi vid universitetet

i Upsala på extra stat för år 1895 anvisa ett

belopp af 1,000 kronor.

23:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de två

senaste åren egt rum, må på extra stat för år 1895

anvisa ett belopp af 2,500 kronor till arfvoden åt

extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket i

Upsala.

24:o) Vid 1889 års riksdag beviljades, i enlighet med Kongl.

Maj:ts förslag och på det att en extra ordinarie professur inom juridiska

fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett anslag af

4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve härför

tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af åren 1890

—1894. Då medel å universitetets stat ännu icke vore att för ändamålet

tillgå, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år 1895

anvisa 4,000 kronor till aflöning åt en extra ordinarie professor inom

juridiska fakulteten i Lund.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

25:o) Sedan Riksdagen dels år 1889 beviljat 36,000 kronor för

anställande vid Lunds universitet under sex år af lärare i tyska, franska

och engelska språken enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde

finna godt meddela, dels ock anvisat af nämnda belopp 6,000 kronor

Ang. anslag

för uppehållande

af

undervisningen

i geografi

vid

TJpsala

universitet.

[22.]

Ang. anslag

till arfvoden

åt e. o. amanuenser

vid

universitetsbiblioteket

i

Upsala.

[23.]

Ang. anslag

till aflöning

åt en c. o.

professor i

Lund.

[24.]

Ang. anvisande

af beviljadt

anslag

till anställande

af

universitetslektorer

i

Lund.

[25.]

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. arfvode

dt docenten

S. Säderberq.

[26.]

Ang. lönetillägg

ät vice

bibliotekarien

i Lund A. J.

T. Palm.

[27.]

Ang. anslag

till akademikamreraren

O. G. Regnell.

[28.]

för livartdera af åren 1890—1894, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att

af omförmälda anslag måtte för år 1895 anvisas 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lärare i tyska, franska

och engelska språken vid universitetet i Lund på

extra stat för år 1895 anvisa 6,000 kronor.

26:o) Med anledning af Kongl. Maj:t.s derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare

åren egt rum, må till särskildt arfvode åt docenten vid

universitetet i Lund Sven Söderberg för år 1895 anvisa

ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg

under ifrågavarande år egnar sin tjenst åt universitetets

historiska museum samt mynt- och medaljkabinett.

27:o) I anledning af Kongl. Maj:ts likaledes derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom personligt lönetillägg för

år 1895 åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket

i Lund August Jakob Theodor Palm på extra stat för

samma år anvisa enahanda belopp, som för ett hvart

af åren 1890—1894 beviljats, eller 500 kronor.

28:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvardera

af åren 1892—1894 egt rum, såsom personligt

lönetillägg för år 1895 åt akademikamrer ar en i Lund

Oscar Gerhard Regnell, på extra stat för sistnämnda

år bevilja 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjeustgöringspenningar.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

95

29:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, må, i likhet med hvad

för flera föregående år egt rum, jemväl för år 1895

på extra stat anvisa 1,500 kronor till arfvoden åt

extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund.

30:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen» må, i likhet med hvad för de

senare åren egt rum, till arfvode åt en instrumentmakare

vid fysiologiska institutionen i Lund för år 1895

anvisa ett extra anslag af 500 kronor.

31:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till uppförande

åt anatomiska institutionen i Lund af en ny byggnad å extra stat bevilja

ett anslag af 162,500 kronor och deraf för år 1895 anvisa 62,500

kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen anfört, hurusom

universitetskanslern med skrifvelse den 6 december 1892 till Kongl.

Maj:t öfverlemnat en af akademiska konsistoriet vid universitetet i Lund

gjord framställning om anslag till uppförande af en ny byggnad för

anatomiska institutionen derstädes. I anledning af denna framställning

hade beträffande uppgjorda ritningar och kostnadsförslag utlåtande af

öfverintendentsembetet blifvit infordradt. Enär detta utlåtande inkommit

till ecklesiastikdepartementet först i januari 1893, och öfverintendentsembetet

dervid gjort åtskilliga anmärkningar mot omförmälda ritningar,

hvilka anmärkningar föranledde återremiss af ärendet till vederbörande

fakultet, kunde framställning i ämnet icke göras till 1893 års Riksdag.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelat hade konsistorium nu

förnyat sin anhållan om anslag till nämnda byggnad, dervid åberopande

den utredning, som meddelats af institutionens föreståndare, hvilken i

ämnet anfört följande.

Den byggnad, som anatomiska institutionen sedan omkriug 40

år tillbaka haft till sitt förfogande, hade väl från början varit för ändamålet

tillräcklig och lämplig, men vore det icke numera i följd af så

väl den utomordentliga utveckling, den anatomiska vetenskapen under

tiden vunnit, som ock den betydliga tillökningen i medicine studerandenas

antal. Då ifrågavarande hus byggdes, hade det knappast

Ang. anslag

till universitetsbiblioteket

i Lund.

[29.1

Ang. anslag

till arfvode

åt en instrumentmakare

vid fysiologiska

institutionen

i

Lund.

130.]

Ang. ny bygg

nåd för anatomiska

institutionen

i

Lund.

[3L]

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

varit fråga om annat än att tillgodose studiet af och undervisningen

i makroskopisk anatomi; men sedan dess hade tillkommit såsom lika

vigtiga vetenskapsgrenar den mikroskopiska anatomien, hvilken tarfvade

särskilda lokaler och hjelpmedel, samt embryologien, som väl till stor

del begagnade samma metoder som den mikroskopiska anatomien, men

dock i åtskilligt ginge sina egna vägar och delvis behöfde sin särskilda

utrustning. Anatomiska institutionen hade sålunda vuxit ut till två

eller, om man så ville, tre särskilda institutioner, hvilka ock mångenstädes

försetts med särskilda föreståndare och öfrig personal. Häraf

framginge, att hvardera disciplinen med nödvändighet fordrade sina

egna, för densamma tillräckliga samt lämpligt anordnade och utrustade

lokaler, hvilket icke kunde åstadkommas i det nuvarande institutionshuset.

Härtill komme, att med de nu så väsentligt ökade anspråken

på snygghet och iakttagande af helsovårdens fordringar svåra anmärkningar

måste göras mot anatomisalens läge i staden Lunds centrala

del midt emot Malmöhus läns stora sjukvårdsinrättningar och gränsande

å en sida till universitetets gymnastiksal och å en annan till stadens

största och prydligaste öppna plats. Förhållandena medgåfve icke att

undanrödja de obehag, som anatomisalen i sitt nuvarande skick medförde

för granskapet.

Genom ett sammanträffande af tillfälliga omständigheter komme

anskaffandet af en ny byggnad för anatomiska institutionen att medföra

äfven andra fördelar än tillgodoseende af institutionens egna behof.

Uen geologiska institutionen vore för närvarande inhyst i en del af

bottenvåningen i zoologiska institutionens hus, en lokal, som vore för

förstnämnda institution alldeles otillräcklig och genom samlingarnas

tillväxt med hvarje år blefve allt mera olämplig. Också hade geologiska

institutionens föreståndare gjort framställning om behofvet af ny lokal

för institutionen och dervid förklarat den bästa utvägen vara, om för

densamma kunde upplåtas anatomiska institutionens nuvarande byggnad,

hvilken vore dertill särdeles lämplig. Kostnaden för denna byggnads

anordnande för det nya ändamålet borde blifva obetydlig, i synnerhet

som huset vore i godt skick och väl underhållet. De rum, som geologiska

institutionen i sin ordning komme att afstå, skulle bereda en

särdeles välkommen tillökning i utrymme för zoologiska institutionen.

Genom den ifrågasatta nya byggnaden skulle således tre institutioner

erhålla goda och tillfredsställande lokaler.

Beträffande läget för denna byggnad, så egde universitetet en

tomt i nordöstra gränsen af staden, förvärfvad just för att användas

till institutionsbyggnader. Belägen högt och fritt mellan den nya fysio
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande AT:o 9.

97

logiska institutionen i vester och den botaniska i öster samt tillräckligt

rymlig, så att skyddande och döljande planteringar kunde göras omkring

byggnaden, lämpade sig denna tomt synnerligen väl för en anatomisk

institution, hvilken här kunde anordnas så, att den icke vållade

granskapet något obehag.

Det först uppgjorda och till konsistorium ingifna kostnadsförslaget

för en sådan byggnad visade en slutsumma af 182,332 kronor. Då

denna summa vore högre, än hvad förut begärts och beviljats för andra

institutionsbyggnader i Lund, hade institutionsföreståndaren såsom förklaring

deraf anfört: att byggnaden skulle inrymma lokaler för undervisning

och öfningar icke blott i makroskopisk och mikroskopisk anatomi

samt embryologi utan äfven i rättsmedicin; att undervisningsmaterialets

beskaffenhet påkallade vissa särskilda inrättningar; att de

flesta lokalerna måste beräknas för ett större antal samtidigt arbetande

elever än å öfriga institutioner på grund af lärjungarnes stora antal

och den långa tid, hvarunder hvar och af dem måste arbeta inom

institutionen; samt att bostäder för vaktmästare och gårdskarl icke

borde förläggas inom institutiousbyggnaden utan i ett särskildt mindre

hus. Utan tvifvel hade ock de i Stockholm och Upsala befintliga

lokaler för samma ändamål kräft proportionsvis fullt ut lika stora summor

som den nu ifrågavarande.

Emellertid hade inom konsistorium uttalats betänkligheter med

anledning af den uppgifna summans storlek och hade ärendet blifvit

remitteradt till medicinska fakulteten i afsigt att få kostnaden nedbragt

till den minsta möjliga. Hufvudsakligen genom att uppoffra den

föreslagna anordningen af sjelfständiga envåningsflyglar för anatomisalen

och stora museisalen och i stället förlägga den senare öfver den

förra i en midtelflygel samt för öfrigt genom noggrannt tillvaratagande

af utrymmet och vidtagande af alla inskränkningar, som kunde åstadkommas

utan att väsentligen rubba programmets oeftergifliga fördringar,

hade det lyckats fakulteten att nedbringa kostnaden för byggnaderna

till 149,000 kronor i enlighet med ritningar och förslag, upp„- gjorda af arkitekten Sörensen. Härtill komme kostnad för tomt, 13,500

kronor eller det belopp, hvarmed ofvan omformälda tomt inköpts af

universitetets reservfond och hvilket, såsom drätselnämnden framhållit,

måste betraktas såsom ett förskott.

Ofverintendentsembetet, som funnit de uppgjorda kostnadsberäkningarna

icke gifva anledning till erinran, hade mot ritningarna framstiilt

vissa anmärkningar. Sedan ritningarna blifvit, med iakttagande

Bill. till Rilcsd. Prof. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Iläft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af dessa anmärkningar, af arkitekten ändrade och tillökade, hade öfverintendentsembetet

vid förnyad granskning icke funnit något vidare

att erinra.

Riksdagens revisorer, som under rösten 1893 besökt Lund, hade

enligt hvad departementschefen erinrar, i afgifven berättelse anmält,

att anatomiska institutionens lokaler förefallit revisorerna trånga och

för sitt ändamål otjenliga.

Genom hvad sålunda blifvit anfördt och upplyst funne departementschefen

ådagalagdt, att ifrågavarande institutions nuvarande byggnad

vore ej allenast i hygieniskt afseende högst olämpligt belägen,

utan ock för sitt ändamål otillräcklig, samt att densamma icke kunde

genom förändringar anordnas efter vetenskapens nuvarande fordringar.

Då härtill komme, att genom anskaffandet åt denna institution af en

ny byggnad äfven åt andra institutioner kunde med ringa kostnad

beredas ett väl behöfligt utrymme, har departementschefen ansett goda

skäl vara för handen för den nu förevarande framställningens aflåtande

till Riksdagen.

Genom den i statsrådsprotokollet lemnade utredningen finner

utskottet behöfligheten af den föreslagna byggnaden vara till fullo

styrkt, och har utskottet icke haft anledning att emot de framlagda

ritningarna göra någon erinran. Utskottet håller dock före, att med

iakttagande af nödig sparsamhet den beräknade kostnaden skulle kunna

nedbringas så, att samtliga utgifterna för ändamålet, löseskillingen för

byggnadstomten deri jemväl inberäknad, icke komma att uppgå till

mer än 149,000 kronor. Om emellertid detta belopp skulle visa sig

otillräckligt att jemte kostnaderna för sjelfva byggnadsföretaget bereda

den begärda ersättningen för tomten, anser utskottet, att universitetet

bör vidkännas hvad i sistnämnda afseende kan komma att brista.

Under uttalande häraf och då utskottet, anser lämpligt, att för nästkommande

år ett belopp af 50,000 kronor varder för ändamålet anvisadt,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för uppförande åt anatomiska

institutionen i Lund af en ny byggnad i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de af arkitekten Sörensen

uppgjorda, af öfverintendentsembetet godkända ritningar

å extra stat bevilja ett anslag af 149,000 kronor

och deraf för år 1895 anvisa 50,000 kronor.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.o 9.

99

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

32:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag Jiafvodlndt

får utskottet hemställa, amanuenser.

[32.J

att Riksdagen må jemväl för år 1895 på

extra stat anvisa till arfvode åt en amanuens vid

karolinska mediko-kirurgiska institutets gynekologiska

klinik .............................................. 900 kronor; och

till arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska

laboratorium .................................... 900 kronor.

33:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning ''tatkUniktr

får utskottet hemställa, för bamsjuk
domar,

[33 1

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare 1 ,J

åren egt rum, må på extra stat för år 1895 anvisa:

a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800

kronor; och

b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm

2,800 kronor, att utgå under vilkor att Stockholms

stad för polikliniken tillskjuter samma belopp

för år 1895.

34:o) På grund af Kongl.

ställer utskottet,

Mai:ts derom giorda framställning hem- AnrJ- anslag

J ° för utförande

af teckningar

i vetenskap
-

att Riksdagen, på sätt för de senare åren egt %« ändamål.

rum, må till utförande af teckningar i vetenskapliga [34.]

ändamål vid karolinska institutet bevilja ett extra anslag

för år 1895 af 1,500 kronor.

35:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hemst

aller utskottet, för o/iai.

miatriska

att Riksdagen må för anskaffande och underhåll

af materiel för oftalmiatriska kliniken vid karolinska Löo-J

institutet på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp

af 500 kronor.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

för utvidgning

af patologisktanatomiska

institutionens

byggnad m. m.

• [36.]

Ang. anslag

till tillfällig

löneförbättring

åtlärame.

vid allmänna

läroverken och

pedagogiema.

[37.]

Ang. anslag

till arfvodcn

år extra lärare

vi. m.

[38.J

A ng. anslag

till aflöning

åt teckningslärare

under

sjukdom.

[39.]

100 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

36:o) Sedan 1892 års Riksdag på Kong]. Maj:ts framställning

beviljat ett anslag af 120,800 kronor för om- och tillbyggnad af den

ät karolinska institutets patologiskt-anatomiska och kemiska institutioner

m. m. för närvarande upplåtna byggnad m. ni., samt af detta anslaganvisat

25,000 kronor för år 1893 och 50,000 kronor för 1894, har

Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att af ifrågavarande anslag anvisa

å extra stat för år 1895 återstående 45,800 kronor,.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Allmänna läroverken och pedagogiema.

37:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må till tillfällig löneförbättring åt

lärarne vid allmänna läroverken och pedagogiema, efter

samma grunder som för innevarande år, på extra

stat för år 1895 anvisa 345,725 kronor.

38:o) Vidare får utskottet hemställa,

att Riksdagen till arfvoden åt extra lärare samt

till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare

vid de allmänna läroverken må på extra stat för år

1895 bevilja enahanda belopp, som under de senaste

åren härtill anvisats, eller tillsammans 100,000 kronor.

39:o) Sedan 1893 års Riksdag till bestridande af förhöjd aflöning

åt ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna läroverk under tjenstledighet

på grund af sjukdom för år 1894 beviljat ett förslagsanslag på

extra stat till belopp af 3,000 kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att jemväl för år 1895 på extra stat bevilja ett förslagsanslag

å 3,000 kronor för sagda ändamål.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ''J.

101

40:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att för tillbyggnad af nya elementarskolans

i Stockholm hus måtte upplåtas den statsverket tillhöriga, hittills

af hofstallet disponerade delen af qvarteret Beridarebanan; samt att

åt samma skola måtte för utförande af ifrågavarande byggnadsföretag

beviljas ett räntefritt statslån å 220,000 kronor att återbetalas under

loppet af fyratio år med 5,500 kronor årligen.

Enligt hvad vid föredragning af detta ärende blifvit till statsrådsprotokollet

erinradt, hade Kongl. Maj:t vid Riksdagens sammanträde i

maj 1887 aflåtit proposition om beviljande af medel till uppförande för

skolan af en ny byggnad å den kronan tillhöriga tomten i qvarteret

Edelman mindre å Östermalm, hvilket förslag dock icke vunnit Riksdagens

bifall. Enär bristerna och olägenheterna i skolans lokaler, ehuru

tid efter annan derstädes vidtagits sådana förbättringar, som varit möjliga

att verkställa, fortfarande vore väsentligen desamma som förut, har

chefen för ecklesiastikdepartementet, då frågan nu å nyo understäldes

Kongl. Maj:ts pröfning, med några tillägg återgifvit hvad till grund för

1887 års proposition i ämnet'' blifvit af dåvarande departementschefen

efter framställning af skolans direktion meddeladt angående lokalernas

beskaffenhet. Häraf inhemtas hufvudsakligen följande.

I anledning af det stora antalet inträdessökande höjdes år 1862

skolans lärjungeantal''från 200 till 300, af hvilka dock ungefär en tredjedel

måste inrymmas i en förhyrd, på andra sidan om skolgården belägen

lokal i huset n:o 1 vid Östra Beridarebansgatan, numera Sergelgatan.

Det vore i första rummet denna, af skolans lägre klasser begagnade

lokal, som vållade olägenheter. Förste stadsläkaren i Stockholm och

den vid skolan anstälde läkaren, livilka på direktionens anmodan besigtigat

denna lokal ur sanitär synpunkt, hade derom afgifvit, det yttrande,

att rummen i allmänhet vore trånga och öfverbefolkade, att de saknade

den för skolungdom i synnerhet erforderliga luftvexling och ljus, samt

att de vore i hög grad osunda och alldeles icke motsvarade de anspråk,

man i vår tid stälde på en offentlig undervisningsanstalt. Ett par af

dessa, alla å nedre botten belägna rum beräknades lemna hvarje lärjunge

endast respektive 179 och 154 kubikfot luft, under morgonbönen till och

med endast 117 kubikfot. Luftvexlingen försigginge endast genom s. k.

dragrutor i fönstren, livilka i allmänhet icke kunde hållas öppna under

lektionerna, i följd hvaraf, luften i rummen vanligen kändes mer eller

mindre förskämd. Den naturliga belysningen i åtminstone två af rummen

vore sådan, att under de mörkare vinterdagarne lampor måste nyttjas

äfven under den ljusaste delen af dagen. Tre af rummen läge omedelbart

invid den starkt trafikerade gatan och fyra befunne sig under generalstabens

Ang. tillbyggnad

af nya

elementarskolans

hus.

[40.]

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utledande N:o !>.

litografiska anstalts tryckeri. Från dessa två håll förorsakades ett buller,

hvaraf både lärare och lärjungar i hög grad lede, och hvilket stundom vore

så starkt, att undervisningen endast med största svårighet kunde försiggå.

Rummens inbördes läge vore ock synnerligen olämpligt för en skollokal, enär

ett af dem måste tjena såsom genomgångsrum till tre af de öfriga. Samma

rum hade en långsträckt och oregelbunden form, som gjorde en öfverblick

af de i rummet församlade lärjungarne omöjlig. De ifrågavarande förhyrda

lokalerna, huru olämpliga de än befunnes, vore dock för närvarande

alldeles oumbärliga, ty det vore omöjligt att på ett icke alltför

stort afstånd från skolhuset anskaffa någon till skollokal för 100 lärjungar

användbar lägenhet, försedd med gård, tillräckligt stor till lekplats.

Delningen af skolans lärjungar på två från hvarandra skilda afdelningar

medförde naturligen icke ringa svårigheter, i synnerhet vid disciplinens

uppehållande och rektors öfvervakande af det hela, svårigheter, som

blifvit ännu större derigenom, att under de senare åren tredje klassen

icke kunnat i sin helhet förläggas till någondera afdelningen, utan måst

fördelas på begge.

Nya elementarskolans egentliga lärohus, n:o 2 vid Vestra Beridarebansgatan,

nu Slöjdgatan, hvilket hus på statens bekostnad uppförts,

vore ej heller fullt lämpligt och tillräckligt. Den i detta hus befintliga

gymnastiksalen vore för liten för sitt ändamål. Men ännu värre vore,

att den måste begagnas till dagligt samlingsrum och förvarande af ytterplagg

för alla de lärjungar, som undervisades i detta hus, emedan något

annat rum för dessa ändamål icke funnes. Följden häraf vore, att golfvet

i detta rum ständigt nedsmutsades och rummet fyldes med tjockt

dam, hvilket särskildt under de gymnastiska öfningarna måste inverka

skadligt på ungdomens andedrägtsorganer. Denna sal måste derför snarare

betraktas såsom en förstuga eller tambur än såsom en gymnastiksal.

Direktionen hade också, förnämligast af denna anledning, men äfven emedan

gymnastiksalens läge omedelbart invid fem läsrum, till hvilka, äfvensom

till ett sjette, den utgjorde den enda genomgången, omöjliggjorde

gymnastiköfnings hållande samtidigt med lektioner i dessa rum, sedan

år 1880 sett sig nödsakad att, öfverflytta skolans hela gymnastikundervisning

till gymnastiska centralinstitutet, oaktadt de ganska stora olägenheter,

som följde af en sådan anordning.

Särskildt rum för teckningsundervisningen saknades. För donna

undervisning hade derför måst användas stora samlings- och öfverläsningssalen,

hvilken icke i ringaste mån vore inredd för sådant ändamål.

Härigenom vållades svårigheter af flera slag, och teckningslärarens upprepade

klagomål öfver missförhållandena hade ock förmått direktionen

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

103

att söka någon utväg till deras afhjelpande. Under de senaste åren hade

man genom sammanslagning af två mindre rum i läroverkshuset till ett

större sökt bereda en åtminstone möjlig lokal för den s. k. konstruktionsritningen,

hvilken icke kunde utföras i stora arbetsrummet.

Bland öfriga brister och olägenheter, hvarmed lärohuset vore behäftadt,

kunde i korthet nämnas: att särskildt musikrum saknades; att

de för de naturhistoriska, fysikaliska och kemiska samlingarna och för

lektioner i dessa ämnen afsedda rummen dels vore för små och mörka,

i synnerhet efter uppbyggandet af tekniska skolans hus, dels måste, till

stort men för samlingarnas bevarande, dagligen användas till lektioner

äfven i andra ämnen; att läsrummens antal äfven för öfrigt vore för

litet, så att ganska ofta ett eller annat läslag måste hafva sin lektion i

stora öfverläsningssalen, hvilket aldrig borde ifrågakomma; att lärarnes

samlingsrum och rektors expeditionsrum — begge entresolerade — vore

för små, låga och mörka, det förra derför också omöjligt att begagna

vid kollegiets sammanträden, livilka hölles i ett af läsrummen; samt att

skolans växande bokförråd vore i behof af ökadt utrymme.

Såsom skäl för sitt alslag å den af Kongl. Maj:t år 1887 aflåtna

propositionen hade — yttrar departementschefen vidare — Riksdagen

anfört, förutom den betydliga kostnaden, dels att omsorgen att anskaffa

och underhålla lämpliga lokaler för läroverken enligt nu gällande bestämmelser

vore en angelägenhet för kommunerna samt läroverken sjelfva,

i den mån deras byggnadskassor dertill lemnade tillgång, men att något

bidrag från Stockholms kommun icke ifrågasatts och att vid nya elementarskolan

icke bildats någon byggnadskassa, dels ock att skollokalernas

otillräcklighet och olämplighet till ej ringa del torde bero derpå, att

skolbyggnaden, ehuru endast beräknad för 200 elever, numera användes

för ett till ungefär 300 ökadt antal lärjungar, samt att den närmaste

utvägen att afhjelpa de anmärkta bristerna vore att inskränka elevantalet,

då lokalerna utan tvifvel skulle bättre än nu förslå och endast

en ändamålsenligare inredning af åtskilliga lokaler erfordras, hvilken

syntes kunna med jemförelsevis ringa kostnad åstadkommas på sådant

sätt, att läroverket kunde fylla den särskilda uppgift, som vore detsamma

anvisad. Detta sist anförda skäl hade skoldirektionen i skrifvelse den

2G september 1887 upptagit till bemötande och dervid genom eu närmare

utredning, med afseende hvarå utskottet tillåter sig hänvisa till

sid. 91—93 i statsrådsprotokollet, sökt visa, att, äfven om antalet lärjungar

nedsattes ända till 200, den nuvarande lokalen icke på långt när

skulle erbjuda nödigt utrymme för genomförande af anordningar, som

på behörigt sätt tillgodosåge undervisningens kraf.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vidare hade direktionen tagit under ompröfning, huruvida den af Riksdagen

ifrågasatta nedsättningen af lärjungeantalet till 200 lämpligen kunde

ega rum. Härvid ville direktionen erinra derom, att om de resultat, till

hvilka en profskola kunde komma, skulle blifvit tillräckligt upplysande, fordrades

utan tvifvel bland annat, att hennes lärjungeantal hölles i jemnhöjd

med medeltalet hos de läroverk, hvilka skulle tillgodogöra sig hennes er
farenhetsrön.

Nya elementarskolans egen historia gåfve särskild anledning

till en sådan erinran. Denna skola hade nemligen under loppet af åtskilliga

år med framgång fullföljt den s. k. nya skolans program, då 1843 års skolrevision

— den sista af detta slag — företog sig att öfver det nya skolsystemet

uttala sin dom. På samma gång revisionen erkände, att hon var

långt ifrån att misskänna det för vederbörande styrelse och lärare lika hedrande

sätt, hvarpå idén af en enda skola i nya elementarskolan blifvit

stäld i verket, eller förneka de vackra frukter, som den burit, afstyrkte hon

likväl de öfriga läroverkens ombildning efter skolans system, bland annat

af det skäl, att det pedagogiska experiment, som, anstäldt i mindre skala,

möjligen förde till önskade resultat, kunde, då det genomfördes i stort, lätteligen

misslyckas. Också framhölls kort derefter, i den kong], propositionen

till 1844 års Riksdag om anslag till egen lokal åt skolan, att det vore framför

allt vigtigt att få utrönt, om den begagnade lärometoden blefve användbar

äfven för ett större antal lärjungar. Skolans lärjungeantal hade då varit

blott 100, men skulle, om ny byggnad erhållits, hafva ökats till 200. Sam
tidigt

härmed hade de s. k. katedralskolorna i Upsala och Lund, hvilka

närmast motsvarade nya elementarskolan, respektive 293 och 147 lärjungar.

Medeltalet lärjungar i de 10 öfriga stiftsstäderna utgjorde, om deras

gymnasier, lärdomsskolor och apologistskolor — eller hvad som nu hörde till

ett på båda linierna fullständigt läroverk — tillhoparäknades, 203. Att

under sådana förhållanden nya elementarskolans direktion ansett sig böra

höja skolans lärjungeantal till 200, syntes ganska naturligt. Femton år senare,

vid 1858 års riksdag, då den ännu i hufvudsak gällande staten för

elementarläroverken uppgjordes, hade fortfarande 200 ansetts vara normalsiffran

för lärjungeantalet vid ett å båda linierna fullständigt läroverk, och

bland de 12 största af dessa fans det blott 8, som egde mer än 200 lärjungar,

och icke något, som hade mer än ”omkring 350”. Sedan den tiden

hade medelsiffran för de fullständiga läroverken icke obetydligt ökats och

utgjorde höstterminen 1886 för de 35 högre läroverken 320 eller till och

med ännu något mera för de 18 på båda linierna fullständiga läroverken.

Häraf syntes framgå, att en nedsättning af lärjungeantalet vid nya elementarskolan

till 200 icke skulle vara en tidsenlig åtgärd, om man nemligen allt

fortfarande ville uppehålla hennes ställning såsom profskola.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

105

Men äfven ur andra synpunkter ansåge direktionen förenämnda nedsättning

vara mindre välbetänkt. En af dessa vore den ekonomiska. Som

bekant, hade en af orsakerna till lärjungeantalets höjande år 1862 varit, att

skolan, som ensam finge bestrida alla utgifter utom till lärarnes aflöning,

deribland för alla i lärohuset behöfliga reparationer, varit i behof af ökade

inkomster. En återgång till förhållandena före år 1862 skulle således blott

medföra ökade utgifter för statsverket vid mer än ett tillfälle. Men ej nog

härmed. Då det väl knappast kunde tänkas, att det nu, mera än år 1873,

da Riksdagen bestämdt uttalade sig i motsatt rigtning, kunde vara fråga om

att beröfva läroverket en af dess bada bildningslinier, vare sig den klassiska

eller den reala, skulle det onekligen blifva allt för dyrbart att bibehålla

härför erforderliga lärarekrafter för ett så ringa antal som 200 lärjungar.

Beräknades nemligen 30 lärjungar — d. v. s. normaltalet vid de allmänna

läroverk, der extra lärare vore anstälda — i hvar och en af skolans fem

nedre, enligt det hvilande reformförslaget ett-åriga klasser, eller 150 lärjungar

i dessa tillsammans, skulle blott 50 lärjungar återstå för gymnasialklassernas

båda linier, hvilket ju innebure en uppenbar orimlighet. För öfrigt

kunde det svårligen anses staten värdigt, att den, blott för att bespara en

jemförelsevis obetydlig utgift, skulle så väsentligt inskränka skolans verksamhet

som följden blefve, om dess lärjungeantal minskades med en tredjedel,

och detta på en tid, då läroverket, fastän det nu egde mottaga 300 lärjungar,

årligen nödgades afvisa ett stort antal inträdessökande, hvilkas målsmän,

trots skolans otillfredsställande lokaler, beklagade, att hon icke hade utrymme

för ett vida större antal lärjungar — ett förhållande, som vittnade derom,

att allmänheten visste uppskatta läroverkets sträfvanden för sjelfverksamhetens

större utveckling hos de unga.

Med hänsyn till den utgång, frågan om en nybyggnad för skolan

fått inom Riksdagen, hade direktionen emellertid nu ansett sig böra öfvergifva

tanken på en sådan lösning af frågan och i stället återupptaga förslaget

om tillbyggnad å den tomt, som gränsade intill skolans hus och hittills

disponerats för kong], hofstallets räkning. Efter uppdrag af direktionen

hade intendenten F. (t. A. Dahl uppgjort såväl ritningar som kostnadsförslag

för den ifrågasatta tillbyggnaden, hvilka med några mindre förändringar

förordats af lärarekollegiet och godkänts af direktionen samt med skrifvelse

af den 26 september 1887 blifvit till Kongl. Maj:t öfverlemnade. Ehuru

öfverintendentsembetet i afgifvet utlåtande funnit sig böra af förut uppgifna

skäl — eller att den välbelägna tomten borde reserveras för något större

framtida byggnadsföretag — afstyrka detta förslag och i stället förnya det

år 1884 framstälda om nybyggnad åt skolan i qvarteret Edelman mindre,

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 7 Häft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o f>.

106

hade direktionen i skrifvelse den 26 november 1890, med öfverlemnande af

yttranden från skolans rektor och lärarekollegium samt förste stadsläkaren i

Stockholm, hvilka deruti ytterligare framhållit de skolans lokaler vidlådande

många och stora brister, å nyo anhållit om aflåtande af proposition till Riksdagen

om beviljande af anslag för utförande af tillbyggnaden, den enda

lösning af frågan, för hvilken, enligt direktionens tanke, någon gynsarn utsigt

förefunnes; och hade direktionen i skrifvelse den 30 september 1892

vidare utvecklat nödvändigheten af den föreslagna åtgärden. Mot ritningarna

hade öfverintendentsembetet i hufvudsak icke funnit anledning till anmärkning.

Slutligen hade direktionen i skrivelser den 1 maj och den 26 september

1893 andragit, hurusom direktionen förestälde sig, att byggnadsfrågans

lösning lättare skulle kunna vinnas, om man ej önskade statens medverkan

till hela det erforderliga beloppet, utan inskränkte sig till att begära

ett räntefritt lån af staten för betäckande af större eller mindre del af

byggnadskostnaden, hvilket lån småningom skulle återgäldas af skolans tillgångar.

I sådant syfte hade direktionen framstält följande förslag. Enligt

det år 1887 af intendenten Dahl upprättade kostnadsförslaget för skolhusets

tillbyggnad, vid hvilket öfverintendentsembetet icke haft något att erinra,

belöpte sig hela den beräknade kostnaden till 219,825 kronor eller i rundt

tal 220,000 kronor. Erhölle skolan ett räntefritt lån af statsmedel till hela

detta belopp, skulle, enligt direktionens åsigt, detta lån kunna återbetalas

under en tid af fyrtio år med en annuitet af 5,500 kronor. Med det lärjungeantal,

som skolan haft allt sedan år 1862, eller omkring 300, hade

läroverkskassan, åtminstone under de fem senaste åren, i medeltal årligen

haft ett öfverskott af något mer än 2,500 kronor, ehuru skolan, utom andra

utgifter, under de senaste trettio åren måst erlägga en årlig hyra af 1,500

kronor för den lokal, der skolans nedre afdelning vore inrymd — en utgift,

som efter tillbyggnadens uppförande naturligtvis komme att upphöra, hvarigenom

den årliga behållningen ökades till 4,000 kronor. Om härtill lades,

att genom Kongl. Maj:ts beslut den 17 juni 1893 lärjungarnes årsafgift

blifvit höjd från 45 till 50 kronor, hvarigenom kassan vunnit en tillökning

i sina årsinkomster af omkring 1,500 kronor, så kunde det med säkerhet

antagas, att någon svårighet icke skulle förefinnas för skolan att erlägga det

årliga amorteringsbeloppet, om detta faststäldes till 5,500 kronor, då det ju

icke borde betviflas, att skolan, som trots sina underhaltiga lokaler hittills

haft riklig tillgång på inträdessökande, i en ny eller åtminstone väsentligen

förbättrad och utvidgad lokal ständigt skulle kunna påräkna lika stort antal

lärjungar som för närvarande.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Af de kapitaltillgångar, öfver hvilka direktionen förfogade, hade direktionen

icke ansett sig kunna afstå någon del till byggnadsföretaget, enär

desamma väl behöfdes dels till anskaffande af tidsenlig inrednings- och undervisningsmateriel,

dels till bestridande af de utgifter för byggnadens vidmagthållande,

hvilka under amorteringstiden blefve nödvändiga.

På grund af hvad sålunda anförts hade direktionen anhållit, att Kongl.

Maj:t måtte hos Riksdagen utverka dels upplåtande af den ifrågasatta byggnadsplatsen,

dels medgifvande af ett räntefritt statslån att på förenämnda sätt

återbetalas. _ .

I det anförande af departementschefen, som åtföljde Kongl. Maj:ts ar

1887 aflåtna proposition i detta ärende, hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet

vidare meddelats, redogjorts för den särskilda ställning, som nya

elementarskolan intager bland de allmänna läroverken. Andamålet med skolans

inrättande hade nemligen varit, att densamma skulle vara en ständig,

i hufvudstaden förlagd profskola, hvarest förbättringar i lärosättet kunde, med

afseende på elementarundervisningens fortgående utveckling, försökas. Härmed

hade ock ansetts afgjordt, att det ålåge staten att för detta läroverk

bekosta lärohus och rektorsbostad. Då det oafvisliga behofvet-af ökade och

förbättrade lokaler för skolan måste anses vara af direktionens framställningar

till fullo ådagalagdt, då det senast uppgjorda förslaget till byggnadsfrågans

lösning syntes vara sparsamt tilltaget, och då något för statsverket billigare

sätt att lösa denna fråga än det nu föreslagna svårligen kunde framställas,

har departementschefen, som tillika erinrat derom, att Riksdagen i skrifvelse

den 12 maj 1888 förklarat, att nuvarande vagnsskjulet i qvarteret Beridarebanan

finge försäljas och de inflytande medlen inga till statsverket, ansett

sig ega full anledning tillstyrka, att nu förevarande proposition måtte till

Riksdagen aflåtas.

Då Riksdagen år 1887 afslog Kongl. Maj:ts framställning om anslag

för nybyggnad åt uya elementarskolan, föranleddes detta, förutom af de

skäl, om hvilka departementschefen erinrat, äfven deraf, att, då en omoiganisation

af de allmänna läroverken vore förestående, Riksdagen ansag, att

dervid möjlighet kunde erbjuda sig att annorledes än genom uppehållande af

en särskild skola för ändamålet vinna tillfälle till anställande af prof med

olika lärometoder.

Då nu Kongl. Maj:t å nyo påkallat Riksdagens medverkan för tillgodoseende

af detta läroverks behof af nybyggnad, har utskottet, som visserligen

icke förbisett gagnet af ett försöksläroverk, men ej funnit nödvändigt,

att ett sådant läroverk på statens bekostnad förses med byggnader, ansett

s. 108 Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

för läroverksbyggnad

i

Umeå.

[41.]

108 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

«ig böra i första rummet taga under öfvervägande betingelserna för den

undantagsställning, som nya elementarskolan intager med afseende på beredandet

för° densamma af erforderliga byggnader; och får utskottet med

afseende härå uttala, att Stockholms stad synes utskottet hafva liknande

förmåner åt nya elementarskolan, som andra städer hafva af de allmänna

läroverk, som i dem äro förlagda, samt att man derför icke utan skäl kan

begära af Stockholm med afsende å nya elementarskolan detsamma, som

kräfves af andra samhällen i fråga om skyldighet att förse sina läroverk

med nödiga byggnader. Om ett erbjudande lemnades åt staden att under

vissa vilkor öfvertaga eganderätten till de lastigheter, som för nya elementarskolan

äro föreslagna att till- eller ombyggas, föreställer sig utskottet, att

förhoppning skulle kunna finnas derom, att "detta läroverks behof af lämpligt

lärohus skulle genom Stockholms stad varda tillgodosedt. Utskottet, som

ej anser sig böra afgifva något närmare yttrande om de möjliga vilkoren

för en eventuel uppgörelse i nu antydda syfte, finner sig, på grund af hvad

ofvan anförts och med hänsyn jemväl till den för nu ifrågavarande ändamål

mera ovanliga form för statens mellankomst, som här föreslagits och

hvilken ej synts utskottet tilltalande, icke kunna tillstyrka bifall tilf Kongl.

Maj:ts framställning.

Utskottets hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

41:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att såsom bidrag till uppförande

i enlighet med* faststälda ritningar af en ny byggnad för allmänna

läroverket i Umeå måtte beviljas ett anslag af 125,000 kronor samt deraf

för år 1895 anvisas 62,500 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen meddelat, hurusom

genom den stora eldsvåda, som år 1888 ödeläde staden Umeå, äfven allmänna

läroverket derstädes förlorat sina byggnader och all sin materiel.

Läroverket hade sedan dess varit inrymdt i en af staden strax efter branden

inköpt gård, hvars två byggnader af trä, den ena större, den andra mvcket

liten, så godt sig göra låtit inrättats för sitt nya ändamål. Enär dessa byggnader

vore uppförda till bostadslägenheter för enskilda familjer, vore det helt

naturligt, att rummen ej hade det inbördes läge och den storlek, som lärorummen

i en skola borde hafva. Då härtill komrae, att lokalen i sin helhet

jemnt och nätt kunde inrymma det nuvarande, efter branden minskade lär
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

109

jungeantalet, samt att den saknade plats för lärjungarnes rörelse och lekar

i det fria, vore läroverket i största behof af en ny lokal. Åtgärder för anskaffande

af en sådan hade ock vidtagits. För att bereda läroverket en

centralt belägen, fri och rymlig plats, hade staden inköpt ett antal tomter,

hvarigenom erhållits ett område, oberäknadt oingifvande gator, af 24,000

qvadratmeter, tillräckligt både för läroverkets byggnader och för lärjungarnes

rörelse och lekar i fria luften äfvensom för påbjudna militäröfningar. Yidare

hade genom domkapitlets i llernösand försorg uppgjorts ritningar först och

främst till ett nytt gymnastikhus, enär läroverket helt och hållet saknade

lokal för gymnastiköfningarnn, och derefter till nytt lärohus. Förstnämnda

hus hade uppförts på den nya läroverkstomten och upplåtits till begagnande

i oktober 1892. Det vore bygdt af sten, och kostnaderna, uppgående till

54,728 kronor, hade bestridts dels af de medel, som influtit såsom brandskadeersättning

för läroverkets forna hus, dels ock, då dessa ej räckte till,

af stadens medel. Inredningsmaterialen hade med ett belopp af 4,374 kronor

bekostats af läroverkets materielkassa.

För uppförande af sjelfva hufvudbyggnaden, till hvilken ritningar blifvit

af Kong]. Maj:t faststälda i december 1892, hade hinder mött på grund af

bristande tillgångar. Kostnadssumman vore beräknad till 196,000 kronor,

men tillgängliga medel uppginge ej till fullt 72,000 kronor. Dessa tillgångar

bestode af dels läroverkets byggnadsfond, hvilken vid 1892 årsslut hade en

behållning af 21,353 kronor, dels 25,000 kronor, som Vesterbottens läns

landsting redan år 1883 anslagit till ett nytt läroverkshus, att utbetalas då

byggnadsföretaget sattes i verket, dels ock 25,000 kronor, anslagna af staden.

Då stiftets byggnadskassa, som i början af år 1893 uppgått till endast några

hundra kronor, ej kunnat bidraga till byggnadsföretaget med större belopp

än de 1,960 kronor, som utbetalts för ritningar och kostnadsförslag, hade

domkapitlet hos stadsfullmägtige framstält förfrågan, om staden vore villig

att utom redan anslagna 25,000 kronor lemna något ytterligare bidrag till

läroverksbyggnaden och i sådant fall huru stort bidrag kunde vara att påräkna,

men erhållit det svar, att staden ej förmådde för ändamålet göra

större uppoffringar, än den redan gjort.

Med anledning häraf och enär läroverket icke längre kunde undvara

ett tidsenligt lärohus, hade domkapitlet i skrifvelse den 15 mars 1893 vändt

sig till Kong]. Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes af allmänna

medel bereda anslag till fyllande af det, som bruste för uppförande af ifrågavarande

lärohus. Sedermera hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet

insändt och med sitt förord understödt en af stadsfullmägtige gjord framställning

i samma syfte. I denna framställning meddelades följande redo
-

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

görelse för den svåra ekonomiska ställning, i hvilken staden befunne sig, och

de förhållanden, som dertill varit anledning eller dermed egde sammanhang.

För ny stadsplans genomförande och för inlösen af jord till tomter

för stadens allmänna hus och anläggningar efter branden hade 1889 års

Riksdag beviljat staden ett lån å 200,000 kronor, hvarå från och med år

1894 skulle erläggas lyra procent ränta och en procent amortering. Ar

1864 hade Rikets Ständer beviljat staden ett amorteringslån på 40 år till

belopp af 25,000 kronor för uppförande af ett nytt gymnastikhus, och detta

lån amorterades årligen med 1,250 kronor, hvaraf staden erlade hälften och

läroverkets byggnadsfond den andra hälften. Ar 1892 upplade staden med

Ivongl. Maj:ts tillåtelse ett obligationslån å 500,000 kronor, att användas

dels till återuppbyggande af kyrka, prestgård, rådhus, folkskolehus, enkeoch

fattighus, dels till stadens dränering, nya gators anläggande ra. m., och

å detta lån skulle erläggas, utom amortering, fyra och en half procent ränta.

När alla obligationerna af detta lån blefve sålda, hvilket snart måste ske,

uppginge ränta och amortering till nära 26,000 kronor. Ränta och amortering

å statslånen skulle från och med 1894 utgå med 10,625 kronor. Då

antalet bevillningskronor för skattskyldige i staden uppginge till endast 12,000,

måste hvarje skattskyldig för dessa skulders gäldande vidkännas en utgift af

mer än 3 kronor för bevillningskrona. Enär staden icke hade någon annan

direkt inkomst än den, som inflöte af bränvinsutskänkningsrörelsen, och denna

inkomst syntes hädanefter blifva mindre än hittills, måste stadens utgifter till

allra största delen bestridas genom utdebitering å de skattskyldige. Till

stadens återstående behof af gatuläggning, dränering och planering m. m.

samt till fullbordande af de till en del ännu ej färdiga allmänna byggnaderna

försloge icke ofvannämnda lån; och då ytterligare upplåning ej kunde ifrågasättas,

måste äfven denna brist fyllas genom direkt utdebitering. I den mån

arbetena blefve färdiga, komme deras underhåll att kräfva betydligt högre

utgifter, än hvad staden förut fått vidkännas för sådana ändamål.

Blefve staden derjemte stäld i valet att antingen afstå från hoppet

om erhållande af en bibana från Vännäs vid norra stambanan eller att offra

en större summa för inköp af mark till banan och för station, komme förhållandena

att ytterligare försämras, hvilketdera alternativet än valdes.

Allt förenade sig sålunda att göra utsigterna mörka för de skattdragande;

och det vore högeligen att befara, att kommunalutskylderna inom

kort ginge upp till 10 kronor för hvarje bevillningskrona.

Toge man vidare i betraktande, att Umeå vore en stad med obetydlig

affärsrörelse, att dess handel lidit betydligt afbräck genom jernvägens framdragande

till nordligare delar af länet, hvilka förut stått i liflig handelsför
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

111

bindelse med staden, att sjöfarten dit försvårades deraf, att Umeå eif mellan

staden och elfvens utlopp i hafvet vore för grund, för att mera djupgående

fartyg skulle kunna gå upp till staden, samt att i staden och å dess område

icke funnes några fabriker eller andra inkomstgifvande industriella inrättningar,

så vore det lätt förklarligt, att staden icke kunde ikläda sig förbindelser,

som medförde en ökning af den skattebörda, som redan nu vore

så tung, att många af de skattdragande hade svårt att bära den, och

som inom kort blefve ännu tyngre. Det vore till och med att befara, att

många utflyttade från staden för svårigheten att erlägga de höga kommunalutskylderna.

Visserligen hade det blifvit förordnadt, att från och med år 1864 en

byggnadsfond skulle vid hvarje allmänt läroverk bildas genom afgifter af

icke medellösa lärjungar samt att dessa fonders medel skulle användas till

bestridande af kostnader för byggnad och underhåll af lärohus. Vid läroverk

med stort antal lärjungar, hvilka med få undantag erlade den nämnda

afgiften, kunde sålunda inom kort tid bildas rätt betydande fonder; men vid

mindre läroverk, der många lärjungar på grund af medellöshet måste befrias

från afgiften, såsom händelsen vore vid Umeå läroverk, åtginge en mycket

lång tid, innan fonden uppnådde den storlek, att den räckte till kostnaderna

för nytt lärohus, hvilka kostnader med nutidens kraf på ett fullt ändamålsenligt

sådant hus äfven för ett jemförelsevis mindre läroverk måste blifva

ganska stora. Före den tid, då Riksdagen beslöt, att dylika fonder skulle

bildas, hade ock Riksdagen åt många städer i södra Sverige, af hvilka säkerligen

ingen då var så oförmögen att hjelpa sig sjelf, som Umeå nu vore,

beviljat understöd af allmänna medel för uppförande af nya läroverkshus.

Då nu Umeå ej genom eget förvållande utan genom olyckor kommit

i så ytterst svår ekonomisk ställning, som ofvan visats och som gjorde, att

staden ej kunde underkasta sig större utgifter för läroverket, än den redan

gjort, då tomter inköpts för närmare 60,000 kronor, till byggnaden anslagits

25,000 kronor och till det nyligen uppförda gymnastikhuset bidragits med

8,744 kronor, så vågade stadsfullmägtige hoppas, att Riksdagen i betraktande

häraf skulle i detta fall frångå den princip, som den syntes hafva fattat,

att ej vidare bevilja anslag för läroverksbyggnader i städerna, och för en

sådan byggnad i Umeå bevilja erforderligt statsunderstöd.

Ett sådant undantag syntes så mycket hellre böra göras för Umeå

läroverk, som detta, i följd af särskilda förhållanden inom Norrland i allmänhet

och Yesterbottens län i synnerhet, icke kunde medföra så stort gagn

för staden i förhållande till den nytta staten ovilkorligen hade af ett högre

läroverk derstädes, som större städer i södra och mellersta Sverige hade af

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande Å7:o 9.

sina läroverk. Antalet lärjungar från ejelfva staden med dess obetydliga

folkmängd utgjorde ej heller någon särdeles stor del af hela lärjungeantalet.

Det syntes derför naturligt, att staten, för så vidt det ansåges vara för densamma

fördelaktigt, att i Umeå funnes ett högre allmänt läroverk, för detsamma

åtoge sig större utgifter, än som kunde vara nödigt beträffande stora

och välmående städer.

Stadsfullmägtige hade ock tänkt sig, att Riksdagen möjligen, hellre än

att bevilja direkt anslag för ifrågavarande ändamål, skulle vilja å det statslån

å 200,000 kronor, som staden år 1889 erhållit, bevilja så stor afskrifning,

som motsvarade skilnaden emellan de för byggnaden befintliga medel

och den för densamma beräknade kostnaden, eller i rundt tal 125,000 kronor.

Derest en sådan afskrifning kunde erhållas, skulle staden kunna åtaga sig

ett nytt motsvarande lån för läroverkshusets uppförande, ehuru kostnaderna

derför säkerligen komme att blifva känbarare genom högre ränta och kortare

amorteringstid. Dessa ökade kostnader jemte ansvarighet för den summa,

som möjligen behöfdes utöfver kostnadsförslaget, ansåge stadsfullmägtige dock,

att staden kunde underkasta sig.

Af hvad sålunda blifvit anfördt funne departementschefen vara till fullo

ådagalagdt, att Umeå stad genom den stora branden 1888 och andra ogynsamma

förhållanden råkat i en ytterst svår ekonomisk ställning, och att

kraftiga skäl här talade för, att staten borde bispringa den nödstälda kommunen

med understöd till läroverksbyggnaden. Departementschefen ansåge

emellertid den föreslagna utvägen att göra afskrifning å ett beviljadt statslån

vara mindre lämplig och hemstälde, att i stället framställning måtte göras

om ett direkt anslag, hvilket syntes kunna fördelas på två år.

När vid 1891 års riksdag statsutskottet hade att yttra sig öfver en

af Ivongl. Maj:t gjord framställning om beviljande af anslag för läroverksbyggnad

i Östersund, anförde utskottet såsom skäl för sitt afstyrkande, bland

annat, hurusom efter representationsförändringens genomförande Riksdagen

städse afvisat de förslag, som i syfte af anslags beviljande till uppförande

af nya läroverkshus och ombyggnad eller förändring af äldre sådana blifvit

hos Riksdagen gjorda, vare sig de framställs af Kongl. Maj:t eller af enskilda

motionärer; och blef Kongl. Maj:ts berörda framställning af Riksdagen

afslagen.

Med hänsyn till de många oafvisliga kraf, som ställas på statsverket,

anser utskottet det icke tillrådligt, att Riksdagen frångår den uppfattning,

som Riksdagen sålunda under en följd af år gjort gällande; hvadan utskottet

hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

113

Högre lärarinneseminariet.

42:o) För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet

af löneförbättring jemväl för år 1895, att utgå efter samma

grunder som den för innevarande år beviljade, har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att för år 1895 på extra stat anvisa enahanda belopp som hittills,

eller 4,000 kronor, och hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

43:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må för fortsatt uppehållande af den

valfria fjerde årskursen vid seminariet på extra stat för

år 1895 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

44:o) Vidare hemställer utskottet, med anledning af Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning och under hänvisning till hvad i afseende härå

blifvit tili statsrådsprotokollet (sid. 101—102) anfördt,

att Riksdagen må för beredande af fortsatt undervisning

i huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan

på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp af 5,000

kronor.

Folkundervisningen.

45:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och i

likhet med hvad förut under flera år egt rum, hemställer utskottet,

att Riksdagen, till löneförbättring åt lärare och

Bik. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 15

Ang. anslag

till löneförbättring

för lärare

och lärarinnor

vid högre läraHnneseminariet.

[42.]

Ang. anslag

för uppehållande

af den

valfria fjerde

årskursen vid

seminariet.

[43.]

Ang. anslag

för beredande

af undervisning

i huslig

ekonomi.

[44.]''

Ang. anslag

till löneförbättring

m. m.

åt lärare vid

folkskolelärareseminariema.

[45.]

s. 114 Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

till understöd

åt lärjungar

vid folkhögskolor.

[46.]

Ang. anslag

till uppförande

af

ny byggnad dt

tekniska

högskolan.

[47.]

114 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden

åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra

arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år, må bevilja ett extra anslag

för år 1895 af 33,300 kronor.

46:o) Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor,

som åtnjuta bidrag af''statsmedel, har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att jemväl för år 1895 på extra stat anvisa ett belopp af 15,000

kronor; och får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

De tekniska läroverken.

47:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte dels till ny

byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar samt

densamraas inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag bevilja 325,100 kronor och

deraf anvisa 50,000 kronor att utgå under år 1895, dels ock till provisorisk

utvidgning af högskolans undervisning under sagda år anslå ett belopp af

19,600 kronor.

På sätt departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat, beviljade

1890 års Riksdag, på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, ett belopp

af 5,000 kronor för åvägabringande af utredning angående behofvet af och

sättet för utvidgning och omorganisation af tekniska högskolan.

Sedan Kongl. Maj:t den 19 september 1890 åt särskilde kommitterade

uppdragit att afgifva betänkande och förslag angående detta ärende, hade

bemälde kommitterade den 15 december 1891 afgifvit sitt betänkande jemte

förslag till tekniska högskolans utvidgning och ett tidsenligt ordnande af

undervisningen vid densamma.

På sid. 103—129 i statsrådsprotokollet har departementschefen redogjort

för åtskilliga delar af kommitterades förslag, ur hvilken redogörelse

utskottet, med hänvisning i öfrigt till protokollet, får meddela följande.

Hvad först angår frågan, huruvida utvidgning och omorganisation af

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

tekniska högskolan må anses vara af behof påkallad, hade kommitterade

såsom stöd för sin åsigt, att så vore fallet, anfört dels det ökade antalet

elever och inträdessökande, dels ock det växande behofvet af teknisk bildning.

Det visade sig nemligen af en redogörelse för antalet elever och

inträdessökande under de senare åren, att med undantag för åren 1877—

1882 detta antal varit i ständigt stigande. Att åter under berörda period

cn nedgång i freqvensen vid högskolan egt rum, ansåge kommitterade vara

att tillskrifva den förlamning i all industriel verksamhet, som inträdde efter

de i ekonomiskt hänseende för hela landet ogynsamma åren i slutet af 1870- talet. Frånsedt emellertid dylika vexlingar af mera tillfällig art, vore det

enligt kommitterades åsigt gifvet, att öfver hufvud taget antalet tekniska studerande

måste tilltaga. De ständigt fortgående uppfinningarna inom näringslifvets

alla områden och den för vår tid betecknande rastlösa verksamheten

på industriens mångskiftande fält skapade nya tillämpningsområden för de

tekniska vetenskaperna och utvidgade redan befintliga till förut ej anadt omfång,

medförande ett ständigt stegradt behof af personer med grundlig teknisk

bildning, lämpliga till vårdare och främjare af de många vidtomfattande

intressen, som här behöfde tillgodoses. Också hade freqvensen vid tekniska

högskolan ålit sedan

ginge af nedanstående

hösten

tabell.

1883 visat sig ständigt stigande,

såsom

1

Antal lärjungar hösten

1883 ...............................................

173

11

11

11

1884 ...............................................

. 194

11

11

11

1885 ................................................

204

11

’1

11

1886 ................................................

. 204

11

11

11

1887 ................................................

. 226

11

11

11

1888 ...............................................

236

11

11

11

1889 ...............................................

255

11

11

11

1890 .................................:.............

. 255

11

v

11

1891 ................................................

. 272.

Det redan nu vid högskolan inskrifna stora antalet lärjungar stälde

på läroverket betydande kraf med hänsyn till rymligare undervisningslokaler

och förökade lärarekrafter. De anordningar, genom hvilka man för närvarande

sökt tillgodose dessa kraf — inredning af förre föreståndarens boställsvåning

till bibliotek och den förra bibliotekslokalens ändrande till ritsalar

samt användande för undervisningens förstärkande af en del besparingar,

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

uppkomna å föreståndarelönen — kunde dock icke ens fylla de oundgängligaste

behofven. Då efter all sannolikhet antalet kompetenta inträdessökande

komme att ytterligare stegras, nödvändiggjordes i ännu högre grad väsentliga

och genomgripande förändringar i anordningen af nuvarande lokaler och

tillökning i desamma äfvensom betydliga förstärkningar i undervisningskrafter.

Enligt Kongl. Maj:ts beslut finge från och med höstterminen 1890 i

högskolans första klass mottagas 80 elever. Höstterminen 1889, då styrelsen

för högskolan måst utesluta 15 kompetente inträdessökande och lärarekollegiet

med anledning deraf blifvit hördt, hade kollegiet föreslagit, att vid en blifvande

omorganisering af läroverket åtminstone 110 nya inträdessökande

borde beredas plats. Det vore enligt kommitterades mening sannolikt, att

detta antal ännu på någon tid icke komme att öfverskridas. Medeltalet af

de för hvarje år inträdessökande hade under perioden 1878—91 utgjort 83,

af hvilka i medeltal 66 blifvit antagna (för perioden 1883—91 vore de motsvarande

talen resp. 92 och 73). Då emellertid med de åtgärder, som kommitterade

i öfrigt föresloge, det blefve möjligt att årligen mottaga 120 nya

inträdessökande och då, å andra sidan, det ej skulle blifva möjligt att utan

en mera omfattande ombyggnad öfverskrida detta antal, så hade kommitterade

vid uppgörande af sina förslag utgått från den förutsättningen, att vid omorganisering

af läroverket undervisning och lokaler borde så ordnas, att årligen

120 elever kunde i dess första afdelning emottagas.

Med afseende å det ökade bebofvet af teknisk bildning anförde kommitterade,

hurusom åtskilliga omständigheter stälde på landets högsta undervisningsanstalt

inom det tekniska området stegrade fordringar, om den skulle

kunna anses rätt och tidsenligt fylla sin vigtiga uppgift att meddela en

vetenskaplig bildning åt alla, som skulle intaga en ledande ställning inom

de tekniska yrkena. Dessa yrken växte nemligen oafbrutet och hastigt samt

stälde på sina målsmän allt högre fordringar med hänsyn till kunskaper och

färdigheter, för att de skulle kunna följa och motsvara den rastlösa utvecklingen

på industriens alla områden. Också i det allmännas tjenst framträdde

allt mera behofvet .af tekniskt bildade personer. Sådana måste nu finnas

inom flera af statens förvaltningsgrenar, såsom vid dess jernvägars byggnads-,

maskin- och trafikafdelningar, väg- och vattenbyggnadscorpsen, telegraf- och

telefonverkets tekniska afdelning, flottans ingeniörs- och minafdelningar, fyringeniörscorpsen,

skeppsmätningskontrollen, statens gevärs- och sprängämnestillverkningar,

dess geologiska undersökning, bergsstaten, öfverintendentsembetet,

patentbyrån, myntverket, kontroll- och justeringsverken, de kemiska

stationerna för jordbruket och näringarna, yrkesinspektionen, de tekniska

undervisningsanstalterna o. s. v. Likaledes inginge i flera grenar af kom
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

117

munernas förvaltning göromål af den art, att de företrädesvis borde ledas af

tekniskt bildade personer. Så vore fallet med gatu-, vattenlednings-, kloakoch

andra allmänna byggnader, belysnings- och brandväsendet, kontrollen

öfver husbyggnaders utförande och öfver handeln med födoämnen m. m., en

del af helsovården o. s. v. Alla dessa förvaltningsgrenar kunde med allt

skäl af sina ledande män fordra den högsta garanti med afseende å insigter

och kompetens i öfrigt, hvilka endast kunde vinnas genom en fullständig

teknisk uppfostran så i teoretiskt som i praktiskt hänseende.

En blick på några af de förnämsta utländska tekniska högskolornas

organisation — i hvilket afseende kommitterade särskildt redogjort för de

tekniska högskolorna i Berlin, Hannover, Darmstadt och Wien samt polytekniska

skolan i Ziirich — ådagalade, huru högt dessa hunnit i utveckling,

och att vi hade åtskilligt att tillägga och förbättra, om vårt högre

tekniska undervisningsväsen skulle kunna i allo anses jembördigt med de

flesta andra kulturländers.

Med afseende å nu anförda omständigheter hyste kommitterade icke

någon tvekan att uttala den åsigten, att tekniska högskolan borde ej blott

utvidga sin verksamhet, utan äfven på vissa områden väsentligen omorganiseras.

På grund häraf hade kommitterade inhemtat samtlige lärarnes vid

högskolan åsigter med afseende å undervisningens ordnande i deras respektive

läroämnen, under förutsättning att läroverket skulle kunna årligen emottaga

ett större antal elever än för närvarande och att lärokurserna skulle

vederbörligen utvidgas. Det vore med ledning häraf och efter tagen kännedom

i öfrigt om vår tids fordringar på en högre teknisk läroanstalt samt

med hänsyn till möjligheten att under våra förhållanden tillgodose dessa fordringar,

som kommitterade sökt bestämma dels tekniska högskolans uppgift,

dels de grunder, enligt hvilka högskolan borde omorganiseras.

Högskolans ändamål vore ej blott, på sätt i § 1 af gällande stadga

angåfves, att åt unge män, som vilja egna sig åt något tekniskt yrke, meddela

en derför erforderlig vetenskaplig bildning, utan dessutom tillkomme det

äfven en teknisk högskola att genom sina lärare, bibliotek, samlingar, laboratorier

o. s. v. bidraga till utvecklingen af de vetenskaper och konster, som

folie inom området för läroverkets verksamhetssfer.

Hvad anginge omorganiseringen af tekniska högskolan, hade kommitterade

först i fråga om fackskolorna med hänsyn till de svårigheter, som

städse mött att inom fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk

teknologi ordna undervisningen på ett sätt, som kunde tillfredsställa de olika

fackrigtningar, åt hvilka denna skolas elever egnade sig, föreslagit, dels att

en särskild fackskola för elektroteknik måtte inrättas och dels att fackskolan

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi måtte erhålla tre underafdelningar,

nemligen,:

l:o) för maskiningeniörsväsendet,

2:o) för den mekaniskt tekniska fabriksindustrien, och

3:o) för skeppsbyggnadskonst.

Med afseende å dessa förslag hade kommitterade anfört, att eleverna

inom ifrågavarande fackskola vore med hänsyn till sina olika studierigtningar

att hänföra till följande 4 hufvudgrupper:

l:o) sådana, som skulle utbildas till konstruktörer vid mekaniska verkstäder,

eller till tjenster vid jernvägarnes maskinafdelning, eller till rådgifvande

ingeniörer inom det mekaniska området in. m.;

2:o) sådana, som skulle utbildas till föreståndare för samt ledare af

arbeten i verkstäder, tillhörande den mekaniskt tekniska fabriksindustrien;

3:o) sådana, som skulle utbildas till mariningeniörer eller konstruktörer

vid verkstäder för byggande af fartyg och sjöångmaskiner; samt

4:o) sådana, som skulle utbildas till konstruktörer, tillverkare m. m.

på det elektrotekniska området.

Medan för de båda förstnämnda af dessa grupper undervisningen skulle

kunna ordnas . efter hufvudsakligen samma plan, blott med den skilnad, att

under 3:dje och fule åren större frihet i valet mellan tillämpningsämnen

lemnades eleverna med hänsyn till den speciella gren af det mekaniska facket,

åt hvilken de önskade egna sig, vore deremot med afseende å de båda sistnämnda

grupperna mera genomgripande förändringar af nöden. Så vore

för 3:dje gruppens elever studiet af värmemotorer — särskildt sjöångmaskiner

— samt skeppsbyggnadskonst af största vigt. Emellertid vore undervisningen

i dessa ämnen, synnerligast det senare, vid högskolan för närvarande allt

för knapphändig, hvarför ock de elever, som egnat sig åt denna fackrigtning,

alltid måst vid utländska skeppsbyggeri-institut fortsätta sina studier. Detta

förhållande, h vilket äfven hade blifvit påpekad t i det af sjöfartsnäringskommittdn

den 12 september 1890 afgifna betänkande, kunde bäst afhjelpas genom

upprättande af en fackskola i skeppsbyggnadskonst vid högskolan, med en

fullständig och tidsenlig undervisning i alla de grundläggande och tillämpande

ämnen, som vore nödvändiga för danandet af i teoretiskt hänseende fullt

dugliga skeppskonstruktörer. Då nu en stor del af dessa teoretiska kunskaper

vore just desamma, som redan vid högskolan meddelades maskinkonstruktörer,

så kunde undervisningen i åtskilliga ämnen mycket Väl vara

gemensam med de båda förut angifna grupperna af mekaniska tekniker; och

den ifrågasatta fackskolan kunde derför billigast ordnas såsom en afdelning

af fackskolan för maskinbyggnadskonst, inom hvilken för detta ändamål

undervisningen i läran om sjöångmaskiner och i propellerns teori samt i

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

119

synnerhet i skeppsbyggnadskonst borde väsentligen utvidgas. Beträffande

slutligen den 4:de gruppen af ifrågavarande elever vid tekniska högskolan

vore med afseende å den stora betydelse, som elektrotekniken under de

Renaste åren erhållit för industrien, en fullständig omgestaltning af undervisningen

på detta område nödvändig; den måste omfatta dels en för alla

fackskolor gemensam kurs i elektroteknikens allmänna grunder och dels

fullständigare specialkurser i såväl teoretiska som tillämpande delar af detta _

ämne, med särskildt afseende fäst vid anordningarna för elektrisk belysning,

telegrafi, telefoni, åskledare, galvanoplastik, clektrometallurgi m. m. Då alla

dessa kraf svårligen kunde på tillbörligt sätt tillgodoses, utan att en särskild

afdelning för elektroteknik blefve anordnad, tvekade kommitterade ej att

föreslå upprättandet af en ny fackskola för berörda ändamål.

Med afseende derefter å lärokursernas längd inom de olika fackskolorna,

hade inom alla de fackskolor, som för närvarande vore begränsade till treåriga

lärokurser, dessa redan under nuvarande förhållanden visat sig alldeles

otillräckliga, oaktadt lärjungarnes tid blifvit till den yttersta gränsen upptagen,

så att till och med klagomål öfver deras öfveransträngning förekommit.

Upprepade framställningar hade också gjorts såväl från lärarnes sida som från

forna elevers vid läroverket om flera af dessa lärokursdfs förlängning. Ansåges

en dylik åtgärd redan nu nödvändig, så blefve den detta så mycket

mera, om, såsom kommitterade ville förorda, dels undervisningen i vissa

läroämnen skulle utvidgas, dels nya sådana införas.

På grund häraf föresloge kommitterade, att lärokurserna skulle blifva

fyraåriga i alla fackskolor utom i den för bergsvetenskap, der undervisningen

borde'' ordnas för lärokurser, som omfattade dels tre och ett hälft, dels fyra

och ett hälft år.

Med hänsyn till dessa och i öfrigt af kommitterade föreslagna förändringar

i högskolans organisation och undervisningens ordnande vid densamma

vore äfven åtskilliga förändringar i fråga om högskolans lärarepersonal

nödvändiga. Vid högskolan bestredes för närvarande undervisningen i åtskilliga

ämnen af lektorer, nemligen i beskrifvande geometri" och ritkonst, i

geodesi och topografi, i konstruktion af enkla maskindelar, i elementar-mekanik

och beskrifvande maskinlära, i allmän byggnadslära och byggnadsstatik,

i metallurgi och hyttkonst samt i geologi och mineralogi. Beträffande alla

dessa ämnen hade kommitterade funnit väsentliga utvidgningar och tillägg

erforderliga, genom hvilka såväl omfånget som karakteren af dessa lärarebefattningar

så förändrats, att de snarare blefve att jemföra med de extra

ordinarie professorsbefattningarna vid universiteten än med lektorsbefattningarna

vid de allmänna läroverken. Ifrågavarande lärare meddelade nemligen på

eget ansvar en fullt sjelfständig undervisning i läroämnen, som vore af dels

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vetenskaplig, dels praktiskt tillämpande art och derför kräfde af föredraganden

icke blott en gedigen teoretisk och praktisk underbyggnad, utan äfven att

han oafbrutet arbetade på sitt ämnes vetenskapliga utveckling och följde

dess mångfaldiga tillämpningar inom teknikens vexlande områden med dess

ständigt nya upptäckter, uppfinningar m. m. Åt dessa lärare borde derför

vid läroverket beredas en sådan ställning, att de med i möjligaste mån

odeladt intresse kunde egna sig åt sitt lärarekall; och ansåge kommitterade

på denna grund och med stöd af jemförelsen med statens öfriga högskolor,

att lektoraten vid tekniska högskolan borde förvandlas till extra ordinarie

professurer med enahanda löneförmåner, som tillkomme dessa befattningar

vid universiteten.

Vidare blefve i sammanhang med undervisningens förändrande och

utvidgning väsentliga förstärkningar i lärarekrafterna erforderliga. Af den

redogörelse för kommitterades förslag härutinnan med afseende å särskilda

läroämnen, som lemnas i statsrådsprotokollet (sid. 109—113), inhemtas, att

kommitterade ansett följande förändringar i högskolans lärarepersonal behöfliga.

En ny ordinarie professur i skeppsbyggnadskonst borde, såsom en följd

af den föreslagna nya fackafdelningen för skeppsbyggeri, inrättas i stället

för den nu befintliga extra lärarebefattningen i ångfartygs konstruktion.

I fråga om undervisningen i allmän och tillämpad fysik, hvilken för närvarande

uppehölles af eu professor i allmän och tillämpad fysik, tills vidare befriad

från undervisningsskyldighet i allmän fysik, samt en extra lärare i sistnämnda

ämne, ansåge kommitterade, med hänsyn jemväl till den föreslagna nya

fackskolan för elektroteknik, att på grund af det stora elevantalet i den allmänna

kursen och den väsentligt utvidgade undervisningen i flera af den tilllämpade

fysikens delar med tillhörande konstruktions- och laborationsöfningar

det vore nödvändigt att alldeles skilja dessa båda kurser och öfverlåta dem

på tvenne professorer, en i allmän och en i tillämpad fysik, samt att derjemte

de praktiska tillämpningarna på elektroteknikens område med dit hörande konstruktioner

fordrade eu på detta område erfaren konstruktörs biträde, för hvilket

ändamål en särskild extra lärare borde anställas. Äfven vid fotografiens tilllämpningar

behöfdes ett särskildt biträde, hvartill dock lämpligen en assistent

kunde anlitas.

Hvad anginge undervisningen i de till byggnadskonsten hörande läroämnen,

hvilken för närvarande bestredes af en t. f. lektor i allmän byggnadslära

och byggnadsstatik samt en extra lärare i husbyggnadskonst, hade frågan

om denna undervisnings ordnande upprepade gånger varit föremål för Riksdagens

behandling på grund af Kong]. Maj:ts propositioner om upprättande af två

ordinarie lektorat i stället för nyssnämnda befattningar. Det lede intet tvifvel,

att de ständigt stegrade fordringarna på vår tids byggnadsingeniörer och arki
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

tekter icke kunde, såsom sig borde, tillgodoses med den undervisning, som

nuvarande resurser vid högskolan medgåfve. Sålunda erfordrades en fullständigare

kurs i den för alla byggnadsarbeten så vigtiga hållfasthetsläran såsom

eu inledning till bygguadsstatiken, ocb äfven kursen i detta senare ämne behöfde

utvidgas. Af de till den allmänna byggnadsläran eller, såsom ämnet rigtigare

vid andra tekniska högskolor benämndes, byggnadskonstruktionsläran hörande

undervisningsgcenar borde materialläran förenas med husbyggnadskonsten samt

konstruktionsläran i åtskilligt utvidgas. Äfven i husbyggnadskonsten behöfde

undervisningen väsentligen utvidgas, hvarvid särskildt vore att taga hänsyn

till byggnadshygienens nutida fordringar. Till följd af de sålunda föreslagna

förändringarna i afseende å ifrågavarande undervisningsämnen och med åberopande

jemväl af hvad i ofvanberörda Ivongl. Maj:ts propositioner anförts, ansåge

kommitterade, att till undervisningens behöriga uppehållande i dessa ämnen

erfordrades två extra ordinarie professurer, en i byggnadskonstruktionslära och

byggnadsstatik samt en i husbyggnadskonst, hvaremot den befintliga assistentbefattningen

i arkitektur kunde indragas.

1 väg- och vattenbyggnadskonst hade hela undervisningens uppehållande

af en enda lärare medfört, att vigtiga delar af ämnet, såsom läran om allmänna

vägar, stadsgator, spårvägar, vatten- och afloppsledningar i städer m. m., ej

kunnat föredragas. Undervisningen häri kunde lämpligast sättas i samband

med läran om jernvägsbyggnader jemte tillhörande konstruktioner. Härför behöfdes

emellertid en ny lärarebefattning, hvars innehafvare det skulle tillkomma

att på eget ansvar sörja för den omfattande undervisningen i dessa delar af

ifrågavarande läroämne på ett tidsenligt sätt; och ansåge kommitterade på

grund deraf fullt befogadt att föreslå upprättande af en ny extra ordinarie

professur i väg- och vattenbyggnadskonst. Den ordinarie professorn skulle, fortfarande

föredraga vatten- och brobyggnadskonsten samt leda dithörande konstruktionsöfningar,

hvilka båda vigtiga grenar af ingeniörsfacket koinme att

fullt taga hans tid i anspråk.

Vidare medförde den utvidgning af undervisningen, som kommitterade

ansett erforderlig i de olika ämnena, äfvensom det stora elevantalet nödvändigheten

att anställa särskilda extra lärare, förutom i praktisk elektroteknik, äfven

i matematik, maskinlära, allmän kemi och kemisk teknologi.

Derjemte ansåge kommitterade, att undervisning borde meddelas i bokföring,

hvartill erfordrades ytterligare eu extra lärare. Det vore hemligen påtagligt,

huru vigtigt det vore för den, som i ett eller annat hänseende komme

att intaga en ledande eller förvaltande ställning till industriella eller byggnadsföretag,

att känna sig hemmastadd i medlen och principerna för en klar inblick

i och en verksam kontroll öfver dylika företags ekonomi. Grundprinciperna

Bih. till lliksd. Vrot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 lliift. IG

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

m

för förvaltningsväsendet och ekonomien borde derför bibringas den blifvande

teknikern i sammanhang med hans öfriga studier. Derjemte vore detta läroämne

ett värdefullt uppfostringsmedel, enär den unge mannen derigenom finge

öppen blick för betydelsen af ordning och* reda i all både offentlig och enskild

ekonomi och förvaltning. Kommitteradé ville derför föreslå, att med anslutning

till undervisningen i nationalekonomi och näringslagstiftning måtte införas undervisning

i industriel bokföring, i sammanhang hvarmed kunde lemnas ledning i

formenligt uppsättande af de vigtigare handlingar, som vore nödvändiga bihang

till en rationelt ordnad bokföring och förvaltning, såsom inlagor till offentliga

myndigheter, kontrakt, fullmagter, penningtransaktioner, konkursbevakningar

o. s. v.

Slutligen borde i sammanhang med den förändring af verkstadsarbetet

till s. k. mekaniska laborationer, som kommitterade på anförda skäl ansett

nödig, för dessa öfningars ledning m. m. anställas en extra lärare, som tillika

skulle vara verkstadsföreståndare; hvarjemte såväl det stora elevantalet som

ock undervisningens rationella och fruktbringande bedrifvande äfvensom dess

uppehållande vid sjukdomsfall eller annat tillfälligt förhinder för ordinarie lärare

gjorde assistenter i de flesta ämnen behöfliga.

Med iakttagande dessutom af lektorsbefattningarnas förändrande till extra

ordinarie professurer skulle tekniska högskolans lärarepersonal enligt kommitterades

förslag komma att utgöras af följande lärare:

en ordinarie professor i matematik,

en d:o i matematik och teoretisk mekanik,

en d:o i läran om vattenkraftmaskiner, bergsmekanik m. m.,

en d:o i läran om värmemotorer, arbetsmaskiner m. m.

en d:o i skeppsbyggnadskonst,

en d:o i mekanisk teknologi,

en d:o i allmän fysik,

en d:o i tillämpad fysik,

en d:o i allmän kemi,

en d:o i kemisk teknologi,

eu d:o i metallurgi,

en d:o i grufvetenskap,

en d:o i väg- och vattenbyggnadskonst,

en d:o i arkitektur,

en extra ordinarie professor i geodesi och topografi,

en d:o i beskrifvande geometri och ritning,

en d:o i mekanik och maskinlära,

en d:o i konstruktion af enkla maskindelar och tillämpad kinematik,

eu d:o i bergskemi och metallurgi,

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

123

en extra ordinarie professor i mineralogi och geologi,

en d:o i byggnadskonstruktionslära och byggnadsstatik,

en d:o i husbyggnadskonst,

en d:o i väg- och vattenbyggnadskonst,

en extra lärare i matematik, mindre kursen,

en d:o i maskinlära,

en d:o i praktisk elektroteknik,

en d:o i allmän kemi,

en d:o i kemisk teknologi,

en d:o i frihandsteckning,

en d:o i ornamentik,

en d:o i modellering,

en d:o i nationalekonomi och näringslagstiftning,

en d:o i bokföring,

en d:o i mekaniska laborationer; eller tillsammans 14 ordinarie professorer,

9 extra ordinarie professorer och 11 extra lärare, förutom erforderligt antal

assistenter.

Hvad derefter beträffade de vid högskolan befintliga undervisningslokalerna,

så voro dessa i flera afseenden otillräckliga. 1 synnerhet hade

svårigheter gjort sig känbara i fråga om laboratorierna och ritsalame, på grund

af hvilkas otillräcklighet dels ett större antal lärjungar måst deri inträngas,

än som varit förmånligt såväl ur sanitär synpunkt som med hänsyn till undervisningen,

dels smärre och för andra ändamål afsedda rum måst tillfälligtvis

apteras till laboratorie- och ritlokaler.

Vid inredningen år 1863 af läroverkets nuvarande byggnad hade i kemiska

laboratorierna anordnats platser för tillsammans 28 laboranter, iledan

vid medlet af 1870-talet hade emellertid antalet laboranter vuxit, så att det

år 1874 utgjort 39 och 1875 43. Åt dessa hade utrymme ej kunnat beredas

på annat sätt än genom sammanträngning af två elever på en arbetsplats

och genom anordnande af provisoriska arbetsplatser i det för sådant ändamål

olämpliga s. k. ångpannerummet. Ett förslag till laboratoriernas utvidgning

genom påbyggnad af laboratorieflygeln, hvilket till följd af dessa förhållanden

redan då utarbetats, hade icke kommit till utförande hufvudsakligast på grund

af den hastiga minskning i elevantalet, som i slutet af 1870-talet vållats af

då rådande ogynsamma konjunktur för landets industri och särskildt för bergshandteringen.

Emellertid hade fortfarande förefunnits den för undervisningen

menliga anordningen, att qvantitativt analytiska arbeten måst utföras samtidigt

och i samma rum som de qvalitativa analyserna under ledning af tvenne hufvudlärare.

Sedan 1884 års Riksdag för de mest öfverklagade bristernas af
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande AV o .9.

hjelpande beviljat en förhöjning af årsanslaget äfvensom ett extra anslag af

10,000 kronor, hade utförts ändrad inredning af det stora laboratorierummet,

materialrummet, en del af det syntetiska arbetsrummet, rummet för de kemiskt

tekniska samlingarna m. m.; men en del andra såsom behöfliga ansedda förändringar

hade på grund af anslagets otillräcklighet måst undanskjutas. Under

de senare åren hade åter elevantalet på de kemiska laboratorierna stigit ganska

betydligt, så att det år 1890 uppgått till 35 och höstserminen 1891 till 43,

af livilka 14 tillhört tredje och 29 andra årskursen. För dessa hade utrymme

beredts, derigenom att 10 tillfälliga platser anordnats i det härför ingalunda

lämpliga smältrummet, 7 laboranter provisoriskt inrymts i det syntetiska rummet

samt 4 elever, tillhörande bergsskolan, för tillfället öfverflyttats till dennas

laboratorium, oaktadt de egentligen bort erhålla undervisning å analytiska laboratoriet.

Trots dessa nödhjelpsanordningar hade fortfarande två laboranter

måst åtnöja sig med en plats tillsamman och ingen särskild arbetsplats kunnat

beredas assistenten i allmän kemi. Blefve nu, såsom kommitterade föreslagit,

ett större antal elever årligen mottaget, så skulle detta gifvetvis medföra ännu

mera stegrade fordringar på utrymme. Med den erfarenhet, man hittills vunnit

om elevernas fördelning på de olika fackskolorria, vore det sannolikt, att, om

årligen 120 ordinarie elever mottoges i första afdelningen, 35 ä 40 laboranter

skulle komma på andra och 20 ä 25 på tredje och fjerde afdelningarna,

hvadan omkring 60 arbetsplatser för ordinarie och specialelever behöfdes på

ifrågavarande laboratorier. Men blefve utrymmet inskränkt härtill, nödgades

man afvisa alla åhörare eller extra elever, hvilket ingalunda vore att förorda,

enär det ofta inträffade, att äldre, från den kemiska fackskolan utexaminerade

elever återkommo för att ytterligare utbilda sig genom vissa specialundersökningar,

hvarjemte vanligen en eller annan artilleri- eller sjöofficer beordrades

att vid högskolan genomgå sådana kurser, i hvilka kemiska och kemiskt tekniska

kunskaper utgjorde hufvudsaken. Ansloges för dessa ändamål samt för

assistenternas egna arbeten tillsammans 10 platser, skulle under ofvan gjorda

förutsättningar fordras minst 70 arbetsplatser å de kemiska laboratorierna.

Andtligen kräfdes laboratoriernas utvidgning äfven af den mera omfattande

och grundligare undervisningen i kemiens olika grenar, hvilken betingades af

den kemiska industriens utveckling och de dermed stegrade anspråken på utbildandet

af landets blifvande tekniska kemister och bergsmän. Sålunda borde

undervisningen i den organiska syntesen väsentligen utvidgas, likasom ock ordnade/

undervisningskurser borde införas i mikroskopisk analys, bräninateriallära

m. fl. nya och utvidgade speciella grenar af den tekniska kemien.

1 sammanhang med utvidgningen af laboratorierna borde den mineralogisk-geologiska

institutionens behof af utvidgade lokaler tillgodoses. Denna

disponerade för närvarande blott öfver en enda sal, hvars utrymme till det

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

125

yttersta tagits i anspråk för uppställning af den mineralogiska samlingen. Af

deri petrografiska samlingen deremot hade blott en del kunnat uppställas.

Större geologiska stuffer hade alls icke kunnat anordnas så, att eleverna varit

i tillfälle att studera dem; ej heller funnes möjlighet att upphänga kartor och

planscher. För ett ändamålsenligt ordnande af undervisningen i hithörande

ämnen fordrades dels lokal för en studiesamling af mineral- och bergartsstuffer.

till hvilken eleverna i den allmänna kursen kunde på fritider hafva

tillträde för att efter behag studera och undersöka densamma, dels ett särskilt

studie- och öfningsrum för eleverna i den högre kursen, der dessa linge

tillfälle att när som helst närmare granska för dem uppstälda särskilda studiesamlingar,

kartor och planscher m. m. samt att öfva sig i mineralogiska

undersökningar och petrografiskt mikroskopiska bestämningar o. s. v., och der

äfven förevisning af de till andra årskursens petrografiska föreläsningar hörande

mikroskopiska projektionsbilderna kunde anordnas, dels slutligen ett arbetsrum

för läraren. Alla dessa behof kunde för närvarande delvis alls icke, delvis

högst ofullständigt tillgodoses genom anlitande af lokaler, som vore afsedda

för helt andra ändamål och derför vore synnerligen olämpliga för den här

ifrågavarande undervisningens syfte.

Slutligen hade också auditorierna länge visat sig otillräckliga både lill

antal och storlek. De anordningar, som i en del af auditorierna vidtagits för

att för tillfället afhjelpa bristen på utrymme, hade icke kunnat utföras till

fördel för vare sig undervisningen eller lärjungarne. Platserna hade blifvit

för trånga, för att eleverna någorlunda beqvämt skulle kunna göra sina anteckningar

under föreläsningarna, hvarjemte icke ens hygienens billigaste fordringar

på golf- och luftutrymme inom undervisningslokalerna kunnat tillgodoses.

I brist på auditorier hade föreläsningarna i flera ämnen måst hållas i

tillfälligtvis lediga ritsalar eller i rum för samlingar. Till följd häraf hade

ej heller de till åtskilliga undervisningsämnen hörande samlingar kunnat, såsom

sig bort, ordnas och fullständigas. Vore undervisningslokalerna redan under

nuvarande förhållanden sålunda högst otillräckliga, så blefve behofvet af ökadt

utrymme än mera trängande, derest undervisningen skulle utvidgas i öfverensstämmelse

med kommitterades förslag.

Kommitterade hade först tagit i öfvervägande frågan om utsträckning

af hufvudbyggnadens södra flygel, den s. k. laboratorieflygeln, i det närmaste

till Teknologgatan och påbyggande af dess envåniga parti till jemnhöjd med

huset i öfrigt. En dylik anordning hade emellertid visat sig ur flera synpunkter

olämplig. Dels skulle nemligen placeringen af en del lokaler inom

det kemiska och det kemiskt tekniska laboratoriet äfvensom dessas indelning

ej kunna på ett fullt tillfredsställande sätt genomföras af hänsyn till öfriga i

samma byggnad befintliga fackskolor, hvilkas samlingar af känsliga instrument

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

och apparater m. m. ej kunde undgå att röna inflytande af gaserna från de

kemiska laboratorierna, dels vore kemiska laboratorier mera eldtarliga än andra

lokaler inom byggnaden, en omständighet, som borde särskildt beaktas med

hänsyn till högskolans närbelägna, dyrbara bibliotek. På grund af dessa omständigheter

hade kommitterade öfvergifvit planen på en dylik tillbyggnad och

ville i stället föreslå uppförandet af en särskild byggnad för de båda kemiska

laboratorierna och den dermed i samband stående mineralogiska och geologiska

institutionen på den högskolan tillhörande tomten bakom hufvudbyggnaden.

Genom en sådan nybyggnad ansåge kommitterade, att ofvan framstälda fordringar

på nya och ökade undervisningslokaler för de kemiska, kemiskt tekniska

och mineralogisk-geologiska institutionerna kunde på ett tidsenligt och planmessigt

sätt tillgodoses. Kommitterade hade till ådagaläggande häraf anmodat

intendenten professor F. G. A. Dahl att i samråd med vederbörande lärare

uppgöra förslag till den ifrågasatta nya byggnaden och dess inredning samt

att beräkna kostnaderna för densamma.

Enligt, sålunda uppgjordt förslag skulle byggnaden uppföras till tre våningars

höjd, utom källarvåningen, samt med en längd af 61,5 meter och

med 17 meters största bredd; och skulle i byggnaden inrymmas:

i källarvåningen två större gemensamma arbetsrum för tredje och fjerde

årskurserna, ångpanne- och kölrum, värmeapparat, källare m. m.;

i bottenvåningen en större laborationssal för tredje årskursen och en

mindre sådan för fjerde, med plats för sammaulagdt 30 ä 40 laboranter, vågrum,

gemensamt för båda årskurserna, syntetiskt arbetsrum, materialrum, arbetsrum,

arbetsrum för professorn i kemisk teknologi och assistenten, kapprum

samt bostad (ett rum och kök) för en laboratorietjenare;

i våningen en trappa upp en större laborationssal för 40 laboranter

af andra årskursen, ett större och ett mindre syntetiskt arbetsrum, — det

senare för den organiska syntesen — vätesvaflerum och smaltrum, materialrum,

arbetsrum för professorn i allmän kemi och assistenten, kapprum samt

bostad (ett rum och kök) för eu laboratorietjenare;

i våningen tvä trappor upj) större auditorium för 120 elever, prepareringsrum,

lokal för de kemiskt tekniska samlingarna, två rum för de mineralogiska

och geologiska samlingarna, två mineralogiska studierum, ett för första

och ett för andra årskursen, arbetsrum för professorn i mineralogi och geologi

samt kapprum.

Efter förflyttning af de kemiska laboratorierna med dertill hörande samlingar

och apparater m. m. samt af den mineralogiska samlingen till den föreslagna

nya byggnaden, skulle hela nedre våningen i hufvudbyggnadens södra

flygel blifva disponibel för andra ändamål. Hit vore det synnerligen lämpligt

att förlägga dels de till den fysiska afdelningen hörande, i norra flygelns

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

12?

Öfverstå våning nu inhysta fysikaliska samlingarna och laboratoriet, hvilka der

saknade nödigt utrymme och i öfrigt ej kunnat på fullt lämpligt sätt anordnas,

dels flera för såväl den fysiska som den elektrotekniska afdelningen erforderliga

nya lokaler. För ett fysiskt laboratorium vore det nemligen en afgjord fördel,

om det vore beläget i bottenvåningen, der störande skakningar mindre

förekomme och stadig grund för finare instrument kunde beredas. Derjemte

vore den varinluftapparat, som redan funnes i dessa lokaler, passande för ett

fysiskt laboratorium, der andra centralvarmapparater genom sina jernmassor

verkade störande på magnetiska och elektriska mätningar. För öfrigt erbjöde

ifrågavarande lokaler utan några synnerligen betydande förändringar icke blott

tillräckligt stora rum för de fysiska öfningarna och för samlingarnas förvarande,

utan äfven flera mindre rum, som vore lämpliga dels till arbetsrum

åt lärarne, dels för uppställning af instrument, hvilka af mera försigkomna

elever användes vid speciella noggrannare undersökningar, som under längre

tid fortsattes och kräfde, att instrumenten stode i säkrare skydd för rubbnjngar,

än hvad de allmänna salarna tilläte.

Med stöd af hvad sålunda anförts, föresloge kommitterade, att till nedre

våningen af hufvudbyggnadens södra flygel förlädes de fysikaliska och elektrotekniska

samlingarna och laboratorierna.

För att vidare bereda ökadt utrymme äfven åt de andra fackskolorna

äfvensom åt läroverket i dess helhet borde i öfrigt några omflyttningar jemte

dermed i samband stående smärre förändringar af de i högskolans större hus

befintliga lokalerna vidtagas, hvarjemte den andra bostadsvåningen i södra

flygeln, som vore upplåten åt professorn i kemisk teknologi, borde för samma

ändamål tagas i anspråk. Om man utan ytterligare nybyggnad än den föreslagna

nya laboratoriebyggnaden ville verkställa den utvidgning och omorganisering,

som kommitterade föreslagit, vore det nemligen nödvändigt att till lokaler

för undervisningen och samlingarna inreda nämnda boställsvåning, hvilken

boställshafvaren enligt den för honom utfärdade fullmagt vore skyldig att mot

ersättning afträda, när den behöfdes för andra högskolans ändamål. Genom

denna sistnämnda anordning ville kommitterade i synnerhet vinna den fördelen,

att särskilda ritsalar för friliandsteckning kunde inredas. Detta läroämne fordrade

nemligen, för att kunna rätt bedrifvas, särskildt apterade lokaler med

afseende såväl å materielen som på belysningen. De nu begagnade lokalerna

medförde en för skuggors återgifvande synnerligen ofullständig och origtig belysning,

enär ljuset samtidigt inkomme från flera fönster, hvarigenom det blefve

omöjligt att utan särskilda anordningar, som vore olämpliga för den öfriga

undervisningen i teckning, genom åskådning lära eleven att rätt skilja mellan

dager och skugga, mellan ljusets direkta och indirekta inverkan, hvilket särskildt

för blifvande arkitekter vore af stor betydelse. Också funnes vid nyare

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

tekniska läroverk äfvensom vid på sista tiden utförda nybyggnader för rikets

allmänna läroverk särskilda, af hvarandra oberoende ritsalar för frihandsteckning

och linearritning.

Med afseende å de närmare detaljerna vid genomförandet af den förändrade

anordning och utvidgning af undervisningslokalerna vid högskolan,

som kommitterade sålunda föreslagit, torde utskottet få hänvisa till hvad som

blifvit ur kommitterades anförande härom i statsrådsprotokollet (sid. 119—121)

meddeladt.

Beträffande slutligen uppvärmning, ventilation och belysning af högskolans

lokaler, ansåge kommitterade, att de blifvande undervisningslokalerna,

som icke redan vore i detta afseende lämpligt tillgodosedda, borde förses med

centraluppvärmning och tillräckliga luftvexlingsanordningar samt att elektrisk

belysning der borde införas. Centraluppvärmning vore i förhållande till andra

uppvärmningssätt både mera bränslebesparande och erbjöde större säkerhet mot

eldfara för lokaler af här ifrågavarande slag. För luftvexlingen kunde sörjas

dels genom utvidgning af det redan befintliga ventilationssystemet, dels genom

insättande af luftventiler i ytterväggarna, dels ock genom anbringande af små

elektriska ventilatorer för den förskämda luftens utsugning. Elektrisk belysning,

hvilken i betraktande af läroverkets öfverfylda lokaler redan ur sanitär

synpunkt vore särdeles lämplig, liade redan, så långt tillgångarna det medgifvit,

blifvit införd. Denna belysning vore äfven i ekonomiskt hänseende fördelaktig,

emedan en kraftmaskin i alla fall vore nödvändig för drifvande af

arbetsmaskinerna å mekaniska verkstaden, ventilationsfläkten, dynamomaskiuen

för den elektro-tekniska afdelningen m. in. Utom redan uppsatta 90 glödlampor

erfordrades för den elektriska belysningens genomförande en anläggning

för omkring 150 sådana, hvilka dock icke alla behöfde på en gång vara i

verksamhet. Den ångmaskin jemte säkerhetsångpanna, som nu funnes å mekaniska

verkstaden, vore emellertid hufvudsakligen afsedd och konstruerad för

elevernas öfningar i undersökningars utförande med dylika motorer samt i öfrigt

otillräcklig och alldeles för kostsam såväl för den mekaniska verkstadens behof

som dynamomaskinens drifvande, på grund hvaraf högskolans styrelse tills

vidare hyrt eu gasmotor för att vid den dagliga driften ersätta ångmotorn.

Inköp af eu dylik gasmaskin om minst 12 hästkrafter vore sålunda behöflig!

för tillgodoseendet af ofvan antydda ändamål. För reglering af belysningen,

äfvensom för att lemna elektricitet på de tider af dagen, då gasmaskinen och

dynamon ej vore i gång, kunde det för den elektrotekniska afdelningen i alla

händelser beliöfliga ackumulatorbatteriet anlitas, hvarigenom det blefve möjligt

att med en gasmaskin af jemförelsevis liten styrka besörja belysningen på ett

sätt, som borde blifva fördelaktigt för både jemnheten och ekonomien hos

densamma.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

129

Hvad angår de kostnader•, som genomförandet af de föreslagna utvidgningarna

oeh förändringarna skulle medföra, påpekade kommitterade, att dertill

skulle kräfvas dels väsentliga förhöjningar i de olika anslagsposterna af läroverkets

nuvarande ordinarie budget oeh dels särskilda anslag för en gång till

betydande belopp för nybyggnad, ändamålsenligare anordning af de befintliga

lokalerna, förstärkning af undervisningsmaterielen in. in. Vid beräknande af

alla dessa anslagsbehof både kommitterade utgått från förutsättningen, att

läroverket skulle kunna under den närmaste framtiden årligen i sin första afdelning

emottaga ända till 120 elever; och anförde kommitterade rörande de

olika anslagsbehof ven hufvudsakligen följande.

Hvad först beträffade lärarelönerna, ville kommitterade med hänsyn till

de berättigade kraf, som vetenskapernas och industriens raska utveckling i

allt högre grad stål de på innehafvarne af lärarebefattningar vid rikets högsta

tekniska läroanstalt, häfda, att dessa befattningar i ekonomiskt hänseende stäldes

i full paritet med motsvarande, platser vid statens öfriga högskolor, i synnerhet.

som tekniska högskolan vid sjträfvan att i sin tjenst få anstälda fullt

qvalificerade personer hade att täfla med den enskilda industrien, i hvars tjenst

skicklige teknici ofta nog kunde erhålla i ekonomiskt afseende vida fördelaktigare

anställningar än dem högskolan kunde erbjuda.

Sålunda borde professorernes aflöning, som för närvarande utgjorde

6,000 kronor, hvaraf 4,000 kronor lön och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar,

fördelas i lön och tjenstgöringspenningar efter samma grunder, som

gälde för universitetens professorer, så att lönen blefve 4,500 kronor och

tjenstgöringspenningarna 1,500 kronor. Derigenom skulle icke blott högskolans

professorer komma i åtnjutande af något högre pension, utan äfven deras enkor

och barn tillerkännas bättre pensionsförmåner, än nu vore fallet.

1 öfrigt kunde den nu gällande aflöningsstaten fortfarande tillämpas blott

med följande tillägg och förändringar, nemligen

att för professorn i kemisk teknologi, hvilken skulle komma att afstå

den boställsvåning lian nu innehade, borde uppföras full lön:

att åt professorn i grufveteuskap, som för närvarande åtnjöte en lägre

aflöning, nemligen 4,700 kronor, borde beviljas samma löneförmåner som åt

öfrige ordinarie professorer; samt

att för de föreslagna nya professorsbefattningarna i allmän fysik och i

skeppsbyggnadskonst borde beräknas samma aflöning som för öfriga ordinarie

] irofessorsbefattn ingar.

Den något mindre tjenstgöringstid, som ålåge professorn i grufveteuskap

under terminerna, kunde icke rättfärdiga hans lägre aflöning, enär dels denna

tid enligt kommitterades förslag skulle komma att ökas, dels hans tid under

llth. till lliksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 17

opaginerad Kontrollera mot PDF

ISO

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

sommaren vore omkring 5—7 veckor upptagen af praktisk undervisning, och

dels, sedan afgångsexamen i bergsskolans afdelning för grufvetenskap med

fyraårig lärokurs lemnado kompetens till inträde i bergsstaten, undervisningen

i grufvetenskap, som vore af synnerlig vigt för vårt land, erhållit ännu större

betydelse än förut.

Med tillämpning af det nu anförda skulle i aflöuingsstaten för hvar och

en af de 14 ordinarie professorer, som enligt kommitterades förslag borde

finnas vid högskolan, med undantag af professorn i metallurgi, upptagas sammanlagd!

6,000 kronor, hvaraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor i

tjenstgöringspenningar; för professorn i metallurgi skulle ä lönen beräknas

boställsafdrag med 600 kronor, hvadan hans kontanta aflöning skulle utgöra

5,400 kronor, deraf 3,900 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Årliga anslaget till de ordinarie professorerne skulle således

utgöra sammanlagdt 83,400 kronor.

De extra ordinarie professorsbefattningarna, hvilka skulle ersätta de

nuvarande lektoraten, borde tillmätas samma löneförmåner som flertalet af motsvarande

befattningar vid universiteten, d. v. s. lön af 3,000 kronor och

tjenstgöringspenningar af 1,000 kronor samt efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring

ett ålderstillägg till den fasta lönen af 500 kronor, dervid löntagaren

borde få räkna sig till godo den tid, han före den nya aflöningsstatens utfärdande

förrättat motsvarande tjenstgöring vid läroverket. Derjemte borde

de extra ordinarie professorerne vara berättigade att vid afskedstagande uppbära

pension å allmänna indragningsstaten med det belopp, hvartill den fasta

lönen vid afskedet uppginge, enligt samma bestämmelser, som nu gälde lör

lektorerne. Till 9 extra ordinarie professorer enligt kommitterades förslag

skulle sålunda å ordinarie stat uppföras för hvardera 3,000 kronor såsom lön

och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, eller tillhopa 4,000 kronor;

utgörande alltså ordinarie anslaget till extra ordinarie professorerne sammanlagdt

36,000 kronor, dervid ålderstilläggen icke medräknats.

Extra lärarnes löner borde blifva olika, beroende dels på den olika

arten af undervisningen i de särskilda läroämnena och dels af den härför erforderliga

tiden. Då tilloppet af lärjungar i de olika ämnena väsentligen

kunde'' förändras och de särskilda löneposterna häraf måste röna inverkan,

samt det vore önskvärdt att efter förefallande behof kunna ändra undervisningstiden,

föresloge kommitterade, att till extra lärarnes aflöning måtte anslas

eu summa af 21,500 kronor, med rätt för Kong!. Maj:t att på förslag åt

styrelsen bestämma öfver anslagets närmare fördelning med hänsyn till vexlande

behof m. in.; och hade kommitterade i sammanhang härmed uppgjort

följande förslag till anslagets fördelning.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ft.

131

Åt extra

läraren

i matematik ................................................

kronor

2,500

—

77

77

77

i maskinlära..........................................

77

3,000

—

77

77

77

i praktisk elektroteknik ..........................

77

3.000

—

77

77

77

i allmän kemi............................................

77

2,000

—

77

77

77

i kemisk teknologi ....................................

77

2.000

77

i frihandsteckning......................................

2.000

77

77

i ornamentik...............................................

77

1,400

—

77

77

i modellering.............................................

77

1,000

—

77

77

77

i nationalekonomi och näringslagstiftning

77

1.400

—

77

77

77

i bokföring..................................................

77

700

—

77

i mekaniska laborationer (tillika förestån-

dåre för mekaniska verkstaden) ......

77

2,500

—

Summa

kronor

21,500:

Det nuvarande anslaget till assistenter och tillfälliga lärarebiträden,

7.000 kronor, hade redan länge visat sig otillräckligt och måste blifva det i

ännu högre grad efter en omorganisering af undervisningen vid högskolan.

Enligt koiumitterades beräkning skulle för den närmaste framtiden till ifrågavarande

ändamål knifvas 18,450 kronor enligt den af kommitterade uppgjorda

fördelning, som finnes införd i statsrådsprotokollet på sid. 124—125.

Öfver anslagets fördelning borde det tillkomma styrelsen att årligen

besluta, efter af lärarekollegiet gjorda framställningar, på grund af vexlande

behof och med hänsyn till elevantalet i de särskilda läroämnena.

Att låta en del af dessa utgifter betäckas af de afgifter, som extra

elever eller åhörare erlade, ville kommitterade ej förorda, dels derför att med

ett större antal ordinarie elever läroverkets förmåga att emottaga åhörare

blefve mindre, och dels emedan dessa afgifter allt framgent väl behöfdes för

bestridande af de ökade utgifter, smil blefve en följd af många åhörares mottagande.

Flertalet af de öfriga ordinarie anslagen både kommitterade likaledes

ansett böra höjas. Under hänvisning till v hvad som i afseende härå blifvit i

statsrådsprotokollet (sid. 125—127) meddeladt, vill utskottet bär endast anföra,

att kommitterade sålunda föreslagit, nit arfvoden åt sekreteraren och

kamreraren eller räkenskapsföraren samt bibliotekarien måtte höjas från respektive

1,000, 600 och 1,000 kronor till respektive 1,800, 1,000 och 1,500 kronor,

samt dessutom att till ett biträde åt bibliotekarien måtte beviljas 400 kronor,

att anslaget till betjeningens aflöning måtte höjas från 3,500 kronor till

5,100 kronor; att anslaget till biblioteket, 3,500 kronor, måtte höjas till

5.000 kronor; att anslagen till samlingar och laboratorier samt till verkstaden,

sammanlagdt 13,500 kronor, måtte höjas till 23,000 kronor, med följande

fördelning:

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o d.

till fysiska och elektrotekniska laboratorierna .................... kronor

,, kemiska och kemiskt tekniska laboratorierna.................. „

,, metallurgiska laboratoriet................................................. ,,

,, mekaniska ,, .............................................. „

,, öfriga samlingar och undervisningsmateriel . ............

tillsammans kronor 28,000: —

samt att anslaget till diverse utgifter måtte höjas från 10,000 kronor till

18,750 kronor.

Vidare hade kommitterade ansett följande nya anslag erforderliga, För

att lärarne vid högskolan måtte sättas i tillfälle att företaga utrikes resor, behöfves

ett årligt anslag för dylika resor af 2,000 kronor. I betraktande af den

hastiga och storartade utveckling,'' som de tekniska läroanstalterna hade att

uppvisa, vore det nemligen af synnerligt gagn att bereda de tekniska lärarne

tillfälle att icke blott inhemta kännedom om framstående främmande tekniska

skolors organisation, lärometoder, undervisningsmateriel m. m., utan äfven lära

närmare känna främmande länders industri och ingeniörsarbeten.

Föreståndaren, som numera tillika vore tjenstgörande lärare med minskad

tjenstgöringsskyldighet, borde erhålla i arfvode 1,500 kronor, hvarjemte till

ersättning åt hans partielle vikarie anslås ett belopp af 2,000 kronor. I den

förutvarande anslagsposten till föreståndarebefattningen, 6,600 kronor, skulle

derigenom åstadkommas en besparing åt 8,100 kronor, hvarjemte numera föreståndarens

boställsvåniug tagits i anspråk för biblioteket.

Den utgiftsstat, som kommitterade sålunda föreslagit lör tekniska högskolan,

slutade på en summa af 225,000 kronor, förutom ålderstil lägg till 0

extra ordinarie professorer och 5 tjenare. De af kommitterade förslagna förändringarna

skulle alltså medföra en höjning åt högskolans nuvarande ordinarie

budget, 146,700 kronor, med 78,800 kronor.

Förutom ofvannämnda årliga anslag skulle den föreslagna utvidgningen

och omorganisationen kräfva betydande tillfälliga anslag, angående hvilka kommitterade

enligt statsrådsprotokollet anfört i hufvudsak följande.

Till undervisningsmaterielens förbättrande och förstärkande inom de särskilda

läroämnena skulle fordras ett anslag för en gång af sammanlagt 41,700

kronor. Fördelningen häraf hade kommitterade tänkt sig sålunda:

för geodesi och topografi..................................................... kronor 2,000:

„ beskrifvande geomotri med ritning ................................. » 1,000:

„ konstruktion af enkla maskindelar och tillämpad kine
matik

................................................................................ » 1,000:

„ maskinlära....................................................................... »_ 2,000: —-_

Transport kronor 6,090: —

3.000

9.000

3.000

3.000

5.000

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

133

för skeppsbyggnadskonst .....................................................

„ mekanisk teknologi.........................................................

,, fysik och elektroteknik: dels till nya elektriska apparater

och dels till ett ackumulatorbatteri, tillika tjenande

för belysningens reglering inom läroverket ..............

„ mineralogi och geologi...................................................

„ husbyggnadskonst, arkitektur, ornamentik och modellering.

...........................................................................

„ väg- och vattenbyggnadskonst.....,................................

„ mekaniska laboratoriet: dels till åtskilliga profnings
maskiner.

.........................................................................

* och dels till en gasmaskin............................. .............

Transport kronor 6.000:

................ .. 1.000

2.000

4.500

5,000: —

1,200: —

3,000: —

1,000: —

12,000

6,000

Summa kronor 41,700: —.

Enligt högskolans stadgar ålåge dpt lärarne att, derest icke för högskolan

tjenliga läroböcker vore i bokhandeln tillgängliga, utarbeta sådana för

att på högskolans bekostnad mångfaldigas och till billigt pris eleverna tillhandahållas,

så framt ej lärarne funne för godt att sjelfve utgifva sina arbeten

i bokhandeln. Härför disponerade högskolan endast det år 1852 för en gång

beviljade belopp af 3,000 kronor såsom förlagskapital. Detta hade länge visat

sig för ändamålet otillräckligt, hvarför det vore nödvändigt, derest ifrågavarande

bestämmelse effektivt skulle tillämpas, att höja förlagskapitalet. Kommitterade

föresloge derför, att det måtte ökas till 8.000 kronor, hvartill erfordrades

ett anslag för en gång af 5,000 kronor.

De största anslagen på extra stat skulle knifvas för den nya byggnaden

för de kemiska, kemiskt tekniska och mineralogiska afdelningarna.

Enligt uppgjordt kostnadsförslag skulle för detta ändamål erfordras följande

belopp, nemligen:

till byggnadens grundläggning, uppmurning, inredning (utom nedannämnda

särskilda arbeten) m. m. samt värmeledning ........kronor 259,567: —

,, inredning af det kemiskt tekniska laboratoriet (botten
och

källarvåningen) .............................*.................... „ 23,000: —

„ d:o af det kemiska laboratoriet (våningen en trappa

upp) .......................................................................... „ 17,800: —

„ d:o af auditoriet och preparationsrummet o. s. v. (våningen

två trappor upp) ......................................... „ 2,490: —

,, d:o af mineralogiska afdelningen (våningen två trappor

upp) ......................................................................... „ 3,800

,, vatten-, gas- och afloppsledningar ............................... ,, 19,843

summa kronor 326,500

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o d.

Dertill skulle komina anslag till förbättring af den lösa undervisningsniaterielen

för de båda laboratorierna med 20,000 kronor för det kemiskt tekniska

och 3,000 kronor för det kemiska laboratoriet, eller tillhopa 23,000

kronor.

Den nya laboratoriebyggnaden, fullständigt inredd och ordnad för sina

ändamål, skulle således enligt kommitterades förslag kräfva ett anslag för en

gång af 349,500 kronor.

Slutligen skulle, enligt bifogad beräkning, kostnaden för de föreslagna

förändringarna i högskolans hufvudbyggnad belöpa sig till sammanlagd t 60,000

kronor.

Totala beloppet af de tillfälliga anslag, som kommitterade ansett nödiga

för genomförandet af den föreslagna utvidgningen och omorganisationen af högskolan,

utgjorde alltså 456,200 kronor.

Öfver detta kommitterades förslag till utvidgning och omorganisation af

högskolan hade Kongl. Maj:t infordrat utlåtande af tekniska högskolans lärarekollegium

och styrelse; och inhemtas af den redogörelse, som i statsrådsprotokollet

(sid. 129—132) lemnas för lärarekollegiets yttrande, hufvudsakligen, att

kollegiet i väsentliga delar instämt i kommitterades förslag, såsom i hög grad

egnadt icke blott att afhjelpa befintliga brister och missförhållanden vid läroverket,

utan äfven att bringa rikets enda tekniska högskola framåt till ett

utvecklingsstadium, motsvarande landets behof, men rörande de föreslagna anslagsposterna

för de mekaniska och de kemiska laboratorierna gjort åtskilliga

erinringar.

Sålunda förordade kollegiet ett inom detsamma utarbetadt fullständigare

förslag till ett mekaniskt laboratorium, enligt hvilket förutom de lokaler, som

vore upplåtna för den mekaniska verkstaden, för detta laboratorium skulle erfordras

en mindre tillbyggnad vid norra flygeln af läroverkets hufvudbyggnad.

Kostnaderna härför äfvensom för anskaffande af åtskilliga maskiner och apparater,

utöfver hvad kommitterade föreslagit, beräknades till sammanlagdt 85,000

kronor, hvarjemte det årliga anslaget för ifrågavarande laboratorium bordo

höjas från det belopp, som kommitterade föreslagit, 3,000 kronor, till 5,500

kronor.

Vidare hade kollegiet beträffande de kemiska laboratorierna yttrat, att

till uppvärmning, ventilation, belysning och renhållning m. in. af de kemiska,

kemiskt tekniska och mineralogiska afdelningarnas lokaler i den föreslagna nya

laboratoriebyggnaden kräfdes ett särskildt anslag af 2,500 kronor, utöfver det

af kommitterade för dessa laboratorier ifrågasatta årsanslaget af 9,000 kronor,

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

135

hvarjemte kollegiet ansett sig böra påpeka betydelsen af att bostad i laboratoriebyggnaden

eller i dess omedelbara närhet bereddes åtminstone en af den

kemiska tackskolans lärare, hvilket enligt kollegiets mening skulle låta sig göra

förmedelst en påbyggnad af södra flygeln.

Beträffande vidare lärokursens längd inom den kemiska fackskolan hade

lmfvudlärarne inom denna yrkat, att det af

läsåret i denna fackskola måtte blifva valfritt. Det skäl, som i afseende å

öfriga fackskolor talade för en dylik utvidgning, nemligen den betydande

matematiska underbyggnad, som vore nödvändig, förefunnes icke beträffande

den kemiska fackskolan. Äfvenledes kunde ifrågasättas, huruvida icke en obligatorisk

fjerde årskurs skulle komma att medföra större kostnader än som beräknats

i den föreslagna staten för fackskolan. Och instämnde kollegiet för

sin del i hvad hufvudlärarne sålunda anfört och yrkat.

Slutligen har departementschefen till statsrådsprotokollet (sid. 132—143(

redogjort för innehållet i det af tekniska högskolans styrelse afgifna yttrande.

Häraf inhemtas bland annat, att styrelsen, som i hufvudsak tillstyrkte kommitterades

förslag, såsom innebärande i det hela taget en tidsenlig utveckling

af läroverket med bibehållande af det väsentliga af dess nuvarande anordning,

men med de förbättringar, hvilka af teknikens ständiga framsteg och förändrade

förhållanden i öfrigt påkallades, beträffande behofvet af högskolans utvidgning

och omorganisation anfört, att det antal elever i högskolans första årskurs,

hvilket kommitterade lagt till grund för sitt, förslag, eller 120, icke visade

sig öfverdrifvet, då man jemförde freqvensen vid tekniska högskolan och vid

polytekniska skolan i Ziirich under de senaste läsåren. Det framginge nemligen

af en dylik jemförelse, att medan vid högskolan antalet elever i första

afdelningen inom fackskolorna för arkitektur, väg- och vattenbyggnadskonst,

maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, kemisk teknologi samt bergsvetenskap

under läsåren 1890—91, 1891—92 och 1892—93 utgjort respektive

75, 80 och 100, hade antalet elever af schweizisk nationalitetet i första

årskursen af motsvarande fackskolor vid polytekniska skolan i Ziirich under

samma år varit respektive 74, 86 och 102. Dervid vore att uppmärksamma,

dels att någon särskild fackskola för bergsvetenskap icke funnes i Ziirich, dels

att folkmängden i Sverige vore betydligt större än i Schweiz, och dels att ej

mindre än 24 kompetente inträdessökande höstterminen 1891 till följd af brist

på utrymme och lärarekrafter måst vägras inträde vid högskolan. Emellertid

kunde man ifrågasätta, huruvida, derest tilloppet till högskolan blefve så stort,

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

som beräknats, de från högskolan utgångne ingeniörer ocli teknologer kunde

inom landet finna sin utkomst, eller om icke erfarenheten ådagalagt, att redan

med den inskränktare verksamhet, högskolan hittills utvecklat, det varit mycket

svårt för många åt de utgående eleverna att vinna anställning inom landet.

Härvid vore emellertid att anmärka, att visserligen många af dem, som fått

sin utbildning vid högskolan, sedermera vändt sig till utlandet, men att detta

i flera fall vore ett nödvändigt vilkor för inhemtande af vidsträckare erfarenhet

och för införande i vårt land åt nya arbetsprocesser och industrigrenar,

samt att en stor del af de sålunda utvandrade återkomme för att med förökade

insigter gagna sitt fädernesland. Dessutom inflyttade icke få utländske

ingeniörer till Sverige5 och att dessas antal skulle ökas. om tekniska högskolans

utveckling hämmades, vore uppenbart. Äfven om åtskilliga af en eller

annan orsak qvarstannade i utlandet, sa hade i allmänhet äfven de gjort det

svenska namnet kändt och aktadt samt bidragit till handelsförbindelsers inledande

med utlandet. Hvad anginge möjligheten för de från högskolan utgångne

att inom Sverige tillgodogöra sig sina kunskaper, ville styrelsen hänvisa

derpå, att dels ständigt nya verksamhetsfält öppnades för personer med

teknisk bildning, dels de f. d. elever, som redan vunnit anställning eller egna!

sig åt sjelfständig industriel verksamhet, ofta beredde sina kamrater platser

och tillfälle att förvärfva sitt uppehälle; och lemnade styrelsen i afseende härå

en förteckning å nära TO olika institutioner, yrken eller sysselsättningar i statens,

kommunens eller enskildes tjenst, åt hvilka de vid högskolan studerande

kunde med framgång egna sig. Det verksamhetsfält, som sålunda öppnade

sig för högskolans elever, syntes styrelsen sa vidsträckt, att man icke behöfde

befara öfverproduktion, om det också ej kunde undvikas, att det stundom för

den enskilde dröjde länge nog, innan han kunde finna en för sig passande

sysselsättning. Styrelsen meddelade i sammanhang härmed en öfversigt öfver

de olika sysselsättningar, åt hvilka de 162 elever egnat sig, som under åren

1890—92 med fullständiga afgångsbetyg lemnat läroverket.

Med afseende å den betydelse, de från tekniska högskolan utgångna

elever i jemförelse med andra teknici egde för landets industri, och den ställning,

de inom denna intoge, meddelade styrelsen resultatet af en granskning

utaf ansökningshandlingarna från teknici, som sökt statsunderstöd för besök

vid Chicagoutställningen nästlidna år och hvilka i allmänhet uppnått en beaktansvärd

plats inom industrien. Af 171 sökande hade öl erhållit sin hutvudsakliga

utbildning vid tekniska högskolan, 1-1 vid Chalmers tekniska läroanstalt,

, 27 vid tekniska elementarskolor, 14 vid tekniska skolan i Stockholm,

11 vid andra tekniska läroverk i Sverige, C vid utländska tekniska läroverk

och 4 vid universitet; de återstående 34 hade icke töretett nagra examens
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

137

betyg-. Af de 49 sökande, hvilka i första rummet förordats till erhållande af

resestipendium, hade 24 genomgått tekniska högskolan, 5 Chalmers anstalt

och 7 andra tekniska skolor i Sverige.

I fråga om de af kommitterade föreslagna förändringarna af fackskolorna

anförde styrelsen beträffande den föreslagna fackafdelningen för skeppsbyggeri,

att styrelsen redan i sitt öfver sjöfartsnäringskommitténs betäkande afgifna utlåtande

framhållit, att, för att främja uppblomstring^ af skeppsbyggnadsindustrien

i Sverige och för att påskynda öfvergången från segel- till ångfartyg och

från fartyg af trä till fartyg af jern och stål, hvilket vore ett nödvändigt

vilkor för att den svenska sjöfartsnäringen skulle kunna uthärda täflan med

utlandet, det vore oundgängligt att utvidga den alldeles otillräckliga undervisning,

som för närvarande lemnades vid högskolan i hit hörande läroämnen,

och hvartill endast 800 kronor årligen vore anslagna, nemligen till aflöning

af en extra lärare i ångfartygskonstruktion. Under erinran, att tekniska högskolan

vore det enda tekniska läroverk i Sverige, hvilket lemnade en så omfattande

undervisning i matematik och andra hithörande ämnen, som vore eu

nödvändig förutsättning för ett grundligt studium af den moderna skeppsbyggnadstekniken,

och hurusom i utlandet vore rikligen sörjdt för denna gren af

den tekniska undervisningen, ansåge styrelsen det icke vara något tvifvel

underkastadt, att, om undervisningen vid högskolan uti ifrågavarande del af

skeppsbyggnadskonsten, hvilken stode maskin väsendet så nära, utsträcktes på

sätt kommitterade föreslagit, det ökade behof af teoretisk utbildning inom

detta fack, som sjöfartsnäringskommittén påpekat, komme att tillgodoses på

det för vårt land såväl mest passande som minst kostsamma sätt.

Hvad anginge den ifrågasatta nya fackskolan för elektroteknik, hade

erfarenheten redan visat dess behöflighet. Den vid högskolan föranstaltade

provisoriska undervisningen i praktisk elektroteknik hade flitigt begagnats af

eleverna, ehuru en fullt lämplig anordning af undervisningen ej kunde ske förr

än efter en fullständig fackskolas upprättande.

Beträffande vidare den af kommitterade föreslagna utsträckningen af

undervisningen till både omfattning och tidslängd, förordade styrelsen i likhet

med kollegiet hvad kommitterade i det förra afseendet föreslagit. Men i

fråga om lärotiden i de olika afdelningarna ansåge styrelsen, att inom fackskolan

för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi lärokursen endast för

blifvande maskiningeniörer och skeppsbyggare borde göras obligatoriskt fyraårig,

under det att det fjerde året borde blifva frivilligt för de elever, som

egnade sig åt mekanisk fabriksindustri, och för hvilka den mekaniska teknologiens

studium vore af större vigt än maskinkonstruktioner. I likhet med

kollegiet förordade styrelsen vidare, att i fackskolan för kemisk teknologi det

Bih. till Ri/csd. Brot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Iläft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

föreslagna fjerde läroåret måtte blifva frivilligt. En fyraårig lärokurs vore

visserligen nödvändig för de elever, som ville förskaffa sig en fullständig

kemiskt-teknisk utbildning, men vore deremot icke oundgängligen behöflig för

alla elever, som ville egna sig åt deu kemiska fabriksindustrien, hvartill komme,

att det vore skäl att inhemta erfarenhetens vittnesbörd, innan en så genomgripande

förändring af fackskolan vidtoges.

Kommitterades förslag, att de nuvarande lektorsbefattningarna skulle förändras

till extra ordinarie professorsbefattningar, likartade med dem, som funnes

vid universiteten, tillstyrkte styrelsen så mycket hellre, som denna länge önskade

och välbehöfliga förbättring i de svagast aflönade lärames vilkor enligt

förslaget vore en följd af den förökning i dessa lärares undervisningsskyldighet,

som betingades af den föreslagna utvidgningen af läroverket. Äfven hvad

kommitterade i öfrigt föreslagit angående nya lärarebefattningars inrättande

ville styrelsen förorda, såsom betingadt af läroverkets utvidgning.

Hvad anginge det mekaniska laboratoriet, betonade styrelsen visserligen

de fördelar, som ett genomförande af lärarekollegiets förslag skulle medföra,

men under för handen varande omständigheter syntes det styrelsen vara lämpligast

att först söka bringa till stånd ett mekaniskt laboratorium af den inskränktare

omfattning, som föreslagits af kommitterade. Derigenom skulle

man erhålla maskiner, apparater och redskap, som vore tillräckliga för de

enklaste öfningar, hvilka vid ett dylikt laboratorium borde verkställas, och

eleverna skulle få tillfälle att sjelfva utföra de här förekommande arbetena.

Utvecklingen af laboratoriet kunde sedermera försiggå, i den mån erfarenheten

ådagalade behofvet deraf.

Hvad kommitterade föreslagit derom, att aflöningen till högskolans professorer

skulle utgå med I såsom lön och i såsom tjenstgöringspenningar, tillstyrktes

af styrelsen på de af kommitterade anförda skäl. Dock ansåge styrelsen

på tal om denna fråga, som hufvudsakligen vore af vigt med afseende

å lärarnes pensionsförhållanden, att föreskrift borde lemnas af innehåll, att professor,

som vore berättigad att vid sin afgång erhålla full pension, äfven vore

skyldig att, då han hunnit pensionsåldern, från sitt embete afgå, så framt

icke Kong]. Maj:t, efter framställning af styrelsen, funne skäl lemna honom

rätt att deruti ännu någon tid qvarstå. För lärarne vid universiteten och vid

karolinska institutet funnes visserligen icke någon dylik föreskrift. Men det

i regel långt mera ansträngande arbete, som tekniska högskolans professorer

vore underkastade, och som der vore nödvändigt för undervisningens behöriga

upprätthållande, gjorde, att endast i undantagsfall en professor vid högskolan

efter uppnådda 65 år ännu egde den kropps- och själskraft, som erfordrades

för platsens behöriga skötande.

Kommitterades förslag angående anslag till utrikes studieresor för lärarne

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

139

vid högskolan förordades af styrelsen på det varmaste. Styrelsen hade redan

vid ett föregående tillfälle, med anledning af en framställning från teknologmötet

i Stockholm år 1886, haft att yttra sig i denna fråga; och hade styrelsen

vid sagda tillfälle såsom stöd för ett anslag af 5,000 kronor årligen

till reseunderstöd åt lärare vid tekniska läroverk åberopat, att den tekniska

litteraturen icke kunde hålla jemna steg med de tekniska uppfinningarna och

förbättringarna, att åskådningen af och deltagandet i många tekniska operationer

vore nödvändiga för att vinna fullkomlig insigt i desamma, att till

följd af den stora betydelse, som industrien och ingeniörsvetenskapen i senare

tider vunnit, på intet annat område läroverkens utveckling varit så hastig och

storartad som på det tekniska, samt att vid åtskilliga utländska läroverk årligen

flere lärare hugnades med statsunderstöd för ifrågavarande ändamål. Då

behofvet af resestipendier oförminskadt qvarstode, och det årliga anslag af

2.000 kronor, som af kommittera de föreslagits för tekniska högskolan särskildt,

skulle för detta läroverk, der behofvet af studieresor vore mest trängande,

vara tillfyllestgörande, så ansåge sig styrelsen böra hemställa, att åtminstone

detta anslag måtte beviljas.

Den af kommitterade föreslagna förhöjningen af bokförlagskapitalet med

5.000 kronor för en gång tillstyrktes af styrelsen. Å ifrågavarande fond

hade vid 1892 års slut behållningen utgjort dels i kontanta medel 2,169

kronor 85 öre och dels i värdet af 1,734 osålda exemplar af 20 olika

lärokurser 1,444 kronor 98 öre. Den kontanta behållningen vore redan till

större delen disponerad, och för utgifvande af åtskilliga andra väl behöfliga

lärokurser saknades tillgångar.

Vidkommande den af kommitterade föreslagna nybyggnaden, vitsordade

styrelsen behofvet af en sådan och sökte genom jemförelse med på senare

tider utförda nybyggnader vid utländska tekniska högskolor visa, att nu ifrågavarande

byggnadsföretag och förändringar ingalunda äro öfverdrifna. Emellertid

hade styrelsen med afseende å såväl de efter våra förhållanden betydliga

kostnaderna som ock sjelfva frågans vigt ansett sig böra underkasta ifrågavarande

förslag granskning af särskildt utsedde sakkunnige utom läroverket:

och hade denna granskning verkstälts af professorerne L. F. Nilsson och O.

Pettersson samt fabriksidkame R. Almström och Joh. Ohlsson. Jemte det

att desse instämt med kommitterade i fråga om både undervisningens i den

kemiska fackskolan utvidgning med en fjerde årskurs och behofvet af särskild

nybyggnad för de kemiska och mineralogiska institutionerna, hade de rörande

sjelfva byggnadsplanen föreslagit åtskilliga förändringar, genom hvilka en ändamålsenligare

fördelning af utrymmet kunde vinnas. Oafsedt detta ansåge

emellertid styrelsen, att den nya byggnaden enligt kommitterades förslag skulle

komma allt för nära hufvudbyggnadens södra flygel och sålunda försvåra

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statutskottetg Utlåtande N:o It.

dennas tillbyggnad i en framtid, hvarför en omarbetning i kommitterades byggnadsplan

i alla händelser vore nödvändig. Styrelsen hade derför åt intendenten

professor Dahl gifvit i uppdrag att i samråd med professorerne i kemi

och kemisk teknologi samt lektorn i mineralogi och geologi vid högskolan företaga

en dylik omarbetning. Vid denna förutsattes, att den nya laboratoriebyggnaden

skulle framskjutas ända till tomtgränsen vid Kungstensgatan och

således upptaga en del af det smala tomtområde, som af brukssocieteten blifvit

till Kongl. Maj:t och kronan öfverlemnadt, med förbehåll att endast byggnader

för bergsundervisningen och dess befrämjande finge derå uppföras. Enär

såväl den kemiska som framför allt den mineralogiska och geologiska undervisningen

vid högskolan väsentligen vore afsedd för bergsundervisningens behof,

ansage styrelsen hinder icke böra möta för att använda en liten del af bergsskolans

tomt för ifrågavarande ändamål, i synnerhet som i alla fall tillräckligt

utrymme återstode för bergsskolans framtida utvidgning.

De förändringar af hufvudbyggnaden, som kommitterade föreslagit, tillstyrktes

af styrelsen att verkställas, så snart nybyggnaden blifvit uppförd,

med undantag af den af kommitterade föreslagna förflyttningen af de båda

nedre våningarnas klosetter till en särskild byggnad på gården samt de af

dem nu upptagna lokalernas sammanslagning med angränsande rum till lärosalar.

Sistnämnda rum hade vid läroverkets provisoriska utvidgning användts

till pappersspänningsrum för ritundervisningen; och detta hade befunnits så fördelaktigt,

att någon förändring härutinnan icke borde för närvarande vidtagas.

Det af lärarekollegiet ifrågasatta anslaget till uppvärmning m. m. af de

kemiska, kemiskt tekniska och mineralogiska afdelningarnas lokaler ansåge

styrelsen på anförda skäl icke vara oundgängligen nödvändig.

Kommitterade hade ansett ett årligt anslag af 225,000 kronor erforderligt

för undervisningens anordnande i öfverensstämmelse med deras förslag och

dervid beräknat, att hela detta belopp skulle utgå af statsmedel, ehuru visserligen

af kommitterade tillika föreslagits, att styrelsen skulle ega att, då så

funnes lämpligt, för deltagande i laborations- och andra öfningar fastställa en

etter omkostnaderna för dervid förbrukade materialier m. m. rättad terminsafgift,

hvilken för meddellösa elever skulle kunna efterskänkas.

Med afseende härå hade styrelsen framhållit, hurusom 1892 års Riksdag

förklarat, att någon nedsättning kunde ske i de af Kongl. Maj:t äskade anslagen

så till vida, att åtminstone det till diverse utgifter begärda beloppet

4,500 kronor kunde täckas genom de afgifter för laborationer och öfningar,

hvilka lämpligen kunde af Kongl. Maj:t på administrativ väg föreskrifvas.

Derjemte hade Riksdagen förmenat en ytterligare nedsättning i anslagen

kunna åstadkommas genom införande af bestämda terminsafgifter till lämpliga

belopp; på grund hvaraf Riksdagen anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes taga

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

141

i öfvervägande, huruvida icke termiusafgifter lämpligen borde åläggas eleverna

vid tekniska högskolan, samt derefter för Riksdagen framlägga det förslag i

ämnet, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Med anledning häraf hade Kong!. Maj:t den 29 juli 1892 bemyndigat

styrelsen att för läroåret 1892—1893 af de ordinarie elever, som från och

med nämnda läroår antoges vid högskolan, uppbära afgifter sålunda, att hvarje

elev skulle för gemensamma öfningar, såsom verkstadsarbete, geodetiska mätningar,

vissa ritöfningar o. s. v., erlägga en afgift af 10 kronor för terminen,

och elev, hvilken derjemte deltoge i andra öfningar, såsom kemiska, kemiskt

tekniska, metallurgiska och elektrotekniska laborationer, betala ytterligare 10

kronor för terminen. Vidare hade Kong! Maj:ts anbefalt styrelsen att efter

lärarekollegiets hörande afgifva underdånigt yttrande med anledning af de af

Riksdagen ifrågasatta terminsafgifterna. Kollegiet hade härvid förklarat, att

ett undantag från den i vårt land tillämpade principen, att all högre undervisning

vore kostnadsfri, minst borde komma i fråga vid tekniska högskolan,

hvars elever under de jemförelsevis långa kurserna vore underkastade rätt

dryga utgifter, såsom för anskaffande af dyrbara böcker och ritinstrument, deltagande

i studieresor under lärokursen m. m., i vida högre grad än hvad

fallet vore inom de fles''ta undervisningsgrenar vid universiteten. Deremot

kunde lämpligen vissa afgifter åläggas de ordinarie eleverna för deltagande i

åtskilliga öfningar, som inom flere grenar af den tekniska undervisningen förekomme,

och vid livilka olika slag af materiel af eleverna förbrukades. Genom

dessa afgifter kunde dels de icke obetydliga kostnader, som ifrågavarande

öfningar vållade högskolan, till någon del bestridas, dels ock de ökade utgifter,

som på hit hörande områden förorsakades af ett stort tillopp af elever,

lämpligen motvägas. Rör att dessa afgifter ej måtte blifva allt för betungande,

borde de, i likhet med hvad som gälde för extra samt specialelevernas

afgifter, kunna för mindre bemedlade elever nedsättas eller efterskänkas.

Styrelsen ansåg icke heller något skäl kunna anföras, hvarför den

högre tekniska undervisningen skulle genom till statskassans ingående termmsafgifter

försättas i ett ogynsammare läge än öfriga högre undervisningsgrenar.

De ifrågasatta afgifterna för öfningarna åter, hvilka afgifter skulle

direkt användas till undervisningens bästa, hade en motsvarighet i de laborationsafgifter,

som till icke obetydliga belopp erlades af de studerande vid universiteten.

Styrelsen hemstälde derför, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

hvad kollegiet föreslagit:

att icke några till statskassan ingående terminsafgifter måtte åläggas

eleverna;

att deremot afgifter för laborationer och andra öfningar måtte åläggas

eleverna till belopp som af Kongl. Maj:t faststäldes;

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att dessa afgifter borde utgå dels med ett för alla elever gemensamt

mindre belopp och dels med ett tillägg för de elever, som deltogo i kemiska,

kemiskt tekniska, metallurgiska och andra laborationer, hvilka föranledde särskilda

omkostnader;

att lärarekollegiet måtte tilldelas rätt att för mindre bemedlade elever

nedsätta eller efterskänka dessa afgifter, dock att summan af de erlagda

afgiftsbeloppen hvarje termin borde utgöra minst 75 procent af hvad den

skulle vara, om alla de elever, som vore dertill skyldige, erlade full afgift;;

samt

att de sålunda inflytande penningmedlen skulle ingå till högskolans

allmänna kassa för att i mån af behof användas för betäckande af en del af

omkostnaderna vid laborationer och andra öfningar samt för diverse utgifter,

som dermed stode i samband.

Enligt detta förslag skulle ett icke obetydligt belopp blifva disponibelt

för bestridande af en del af de förökade utgifter, som läroverkets utvidgningförorsakade

för laborationer och andra öfningar, samt för diverse utgifter.

För närvarande utginge till dessa ändamål sammanlagdt 18,500 kronor,

nemligen till kemiska m. fl. laborationer 6,000 kronor, till verkstaden 2,500

kronor och till diverse utgifter 10,000 kronor. Enligt kommitterades förslag

skulle dessa anslag höjas med sammanlagdt 15,250 kronor, eller till 33,750

kronor. Den erforderliga höjningen i detta anslag ansåge emellertid styrelsen

kunna betäckas ined elevernas afgifter. Efter läroverkets fullständiga utvidgning

och lärokursens utsträckning i vissa fackskolor från tre till fyra år komme

antalet ordinarie och specialelever, som höstterminen 1892 utgjort 259, sannolikt

att uppgå'' till omkring 360. Af dessa komme 2/3 eller 240 att endast

betala den lägre afgiften, under det att xt8 eller 120 deltogo i öfningar, som

medförde den högre afgiften. Vore dessa afgifter desamma, som för närvarande

utginge, 20 resp. 40 kronor för år, skulle man följaktligen kunna

påräkna omkring 9,600 kronor årligen. Ville man bestrida den afsedda förhöjningen

i anslaget till diverse utgifter endast med elevafgifterna, finge således

dessa åtminstone fördubblas, hvarigenom man kunde påräkna 19,200

kronor för år, derest icke några elever blefve befriade från afgifter. Kunde

åter, såsom styrelsen ifrågasatt, ända till 25 % af det beräknade beloppet

efterskänkas, skulle icke mer än 14,400 kronor kunna beräknas för ifrågavarande

ändamål. Den uppkommande bristen, 850 kronor, borde dock kunna

täckas af de afgifter, som inflöte för extra elever. Enligt detta förslag skulle

således någon förhöjning af ifrågavarande anslag, 18,500 kronor, icke behöfvas.

Efter afdrag af berörda 15,250 kronor från den af kommitterade pro
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

143

jekterade anslagssumman skulle det beliöfliga statsanslaget uppgå till 209,750

kronor, utvisande en förhöjning af det nuvarande anslaget med 03,050 kronor.

Den verkliga förhöjningen blefve dock något mindre, enär det årliga extra

anslag af 19,600 kronor, som utgått för den provisoriska utvidgningen, icke

längre toges i anspråk; hvadan den faktiska ökningen af statens årliga utgifter

till högskolan komme att uppgå till 43,450 kronor, deri likväl icke ålderstilläggen

inberäknats.

Angående de af kommitterade föreslagna extra anslagen anförde styrelsen

följande.

Anslaget till undervisningsmaterielen, beräknadt af kommitterade till

41,700 kronor, kunde minskas dels med 6,000 kronor, afsedda för en gasmaskin,

och 5,000 kronor till ett ackumulatorbatteri, enär styrelsen uppgjort

fördelaktigt aftal om förhyrning och inköp genom amortering af både en gasmaskin

och ett dylikt batteri, dels ock med 1,950 kronor, som .Riksdagen

redan för den provisoriska utvidgningen beviljat till inköp af undervisningsmateriel.

Af ifrågavarande anslag återstode sålunda 28,750 kronor, hvaraf

12,000 kronor vore afsedda för maskiner och apparater till elevernas mekaniska

laborationer.

Den af kommitterade beräknade anslagssumman för den nya laboratoriebyggnadens

uppförande och inredning, 326,500 kronor, kunde likaledes

något reduceras. Enligt den af professor Dahl omarbetade l>3rggnadsplanen

belöpte sig ifrågavarande kostnader blott till 310,000 kronor. Äfven det

föreslagna anslaget af 23,000 kronor till förbättring af den lösa undervisningsmaterielen

för de båda laboratorierna kunde nedsättas med sammanlagdt

7,900 kronor, som Riksdagen för den provisoriska utvidgningen beviljat till

undervisningsmateriel m. m. för de kemiska och mineralogiska afdelningarna.

Det behöfliga anslaget till den uya laboratoriebyggnaden och dess utrustning

kunde således beräknas till sammanlagdt 325,100 kronor.

Af de föreslagna förändringarna i högskolans hufvudbyggnad vore somliga

redan genomförda, hvarjemte några lämpligen kunde uppskjutas. Den

summa af 60,000 kronor, som kommitterade beräknat för genomförandet af

dessa förändringar, kunde derför nedsättas, eldigt beräkning af professor Däld,

till 35,000 kronor.

Med inberäknande af den föreslagna förhöjningen i bokförlagskapitalet

skulle de för en gång behöfliga anslagen sålunda kunna upptagas till 393,850

kronor, i stället för att de af kommitterade beräknats till 456,200 kronor.

Med afseende på genomförandet af förslaget till högskolans utvidgning

om omorganisation anför styrelsen, att uppförandet af den föreslagna nybyggnaden

torde taga i anspråk en tid af minst tre år. Under första året skulle

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hufvudsakligen de förberedande arbetena och grundläggningen verkställas, hvartill

ett anslag af 50,000 kronor borde beräknas. Förändringarna i hufvudbyggnaden

kunde icke vidtagas, förr än laboratoriebyggnaden blifvit färdig,

men skulle derefter utan svårighet kunna på några månader utföras. Anslagen

till förstärkning af lärarekrafterna stode i sammanhang med undervisningens

utvidgning, hvilken åter förutsatte den nya byggnaden.

Öfver de ifrågasatta anslagens fördelning på särskilda år hade högskolans

föreståndare uppgjort följande öfversigt:

för år 1895 skulle kräfvas: till påbörjande af laboratoriebyggnaden 50,000

kronor; till inköp af maskiner m. in. för mekaniska laborationer 12,000

kronor; samt för den provisoriska utvidgningen oförändradt 19,600

kronor;

för år 1896: till _ fortsättning af laboratoriebyggnaden 150,000 kronor samt

för den provisoriska utvidgningen oförändradt 19,600 kronor;

för år 1897: till fullbordande af laboratoriebyggnaden 110,000 kronor; för

undervisningsmateriel m. m. 15,100 kronor; för den provisoriska utvidgningen

af undervisningen oförändradt 19,600 kronor;

för år 1898: till förändringar inom högskolans hufvudbyggnad samt inredning

af fysikaliska och elektrotekniska laboratorierna, utsträckning af belysnings-

och värmeapparaterna derstädes, förhöjning af bokförlagskapitalet

samt öfriga utgifter för en gång 56,750 kronor; för den provisoriska

utvidgningen, hvilken skulle utsträckas så, att högskolan från och med

höstterminen 1898 kunde emottaga ett till 120 ökadt antal elever i

första årskursen, 14,650 kronor;

hvarjemte för år 1898 skulle erfordras följande ordinarie anslag:

för upprättande af två nya professorsbefattningar 12,000 kronor;

för lönetillskott åt professorerna i kemisk teknologi och grufvetenskap

sammanlagdt 1,900 kronor;

för arfvodesförhöjning åt sekreteraren och kamreraren sammanlagdt

1,200 kronor;

till förhöjning af betjeningens aflöning 1,600 kronor;

till förhöjning af anslaget för samlingar m. m. 3,000 kronor; samt

till understöd åt lärarne för utrikes resor 2,000 kronor;

för år 1899: på ordinarie stat återstoden af den ifrågasatta förhöjningen af

63,050 kronor i ordinarie anslaget, eller 41,350 kronor.

Enligt denna plan skulle således redan vid höstterminen 1898 ända till

120 elever kunna mottagas i första årskursen och utvidgningen till alla delar

vara genomförd vid början af höstterminen 1899. Den ordinarie utgiftsstaten

skulle då vara förhöjd från dess nuvarande belopp, 146,700 kronor, till

209,750 kronor, hvarförutom ett belopp af inemot 15,250 kronor beräknats skola

opaginerad Kontrollera mot PDF

/

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. '' 145

inflyta genom elevernas afgifter, hvilka sålunda borde utgå med 80 kronor

för elev, som deltoge i laborationer och andra öfningar af vidsträcktare omfattning,

och med 40 kronor för öfrige elever, under det att dock mindre

bemedlade elever kunde erhålla befrielse från afgiften eller nedsättning i densamma.

Efter remiss hade — meddelar departementschefen härefter — jemväl

öfverintendentsembetet yttrat sig i detta ärende, dervid embetet anmält sig

icke hafva funnit något att erinra vare sig mot de senast upprättade ritningarna

till nybyggnad eller mot ritningarna till förändringar i högskolans

hufvudbyggnad; och hade icke heller tillhörande kostnadsberäkningar från

embetets sida föranledt någon anmärkning. För egen del har departementschefen

yttrat, att den tekniska undervisningens stora betydelse för landets

ekonomiska förkofran och välstånd icke kunde af någon bestridas. Att söka

göra denna undervisning fullt ändamålsenlig och lätt tillgänglig måste derför

vara en högeligen angelägen uppgift, helst som de banor, för hvilka eljest

kräfdes högre studier, särskildt den medicinska, juridiska och lärarebanan,

redan vore öfverfylda. Departementschefen instämde derför till fullo i hvad

ofvan bemälde kommitterade äfvensom tekniska högskolans lärarekollegium

och styrelse anfört angående behofvet af nämnda högskolas utvidgning såväl

med hänsyn till undervisningens omfång och grundlighet som med afseende

å högskolans förmåga att mottaga ett ökadt antal elever. Det ifrågasatta

antalet syntes departementschefen icke vara för högt, snarare vore att befara,

att den föreslagna utvidgningen, enligt hvilken 120 lärjungar skulle kunna

årligen mottagas i första afdelningen, inom en icke allt för aflägsen framtid

skulle komma att visa sig otillräcklig, då antalet i denna afdelning höstterminen

1892 skulle uppgått till 105 och höstterminen 1893 till 122, derest

alla kompetente inträdessökande verkligen vunnit inträde. Men då erfarenheten

lärt, att antalet inträdessökande ej så obetydligt vexlade, och då en

afsevärd ökning af det sålunda föreslagna lärjungeantalet skulle medföra vida

större kostnader än dem, som befunnits erforderliga för genomförandet af den

nu ifrågasatta utvidgningen, samt då äfven dessa måste efter våra förhållanden

anses ganska betydliga, så syntes för närvarande icke en längre gående utvidgning

böra ifrågasättas.

Mot kommitterades af lärarekollegiet och styrelsen förordade förslag

till högskolans omorganisation äfvensom rörande sättet för undervisningens

utsträckning samt lärarnes aflöning och fördelning på de särskilda läroämnena

hade departementschefen intet att anmärka. Med hänsyn till den föreslagna

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

nybyggnaden och dermed i samband stående åtgärder för åstadkommande

af erforderligt utrymme äfvensom beträffande kostnadsberäkningen gillade

departementschefen styrelsens förslag, hvarigenom dels någon besparing vunnits,

dels möjligheten af en kommande ytterligare utvidgning blifvit tillgodosedd.

I det hela hade departementschefen icke heller något att invända mot den

uppgjorda planen för de begärda anslagens utanordnande, ehuru han ansåge,

att med det föreslagna anslaget å 12,000 kronor till inköp af maskiner in. m.

till mekaniska laborationer kunde anstå till år 1896.

Till utgående under år 1895 skulle således erfordras dels till påbörjande

af den föreslagna nybyggnaden 50,000 kronor, dels till provisorisk

utvidgning af undervisningen vid högskolan samma belopp, som föregående

år för detta ändamål beviljats, eller 19,600 kronor, nemligen till arfvode åt

en extra lärare i praktisk elektroteknik 2,000 kronor, till elektriska apparater

och laborationer 1,200 kronor, till förstärkning af undervisningen vid högskolan

under år 1895 15,800 kronor och till hyresersättning åt professorn i kemisk

teknologi under sistnämnda år 600 kronor.

Då Kongl. Maj:t i sammanhang med förslaget om beviljande af anslag

till ny byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar

låtit till Riksdagens kännedom komma den af särskilde kommitterade uppgjorda

plan till högskolans utvidgning och omorganisation, för hvilken blifvit

i det föregående redogjordt, samt dervid tillika förklarat sig i hufvudsak godkänna

densamma, för så vidt don blifvit af högskolans styrelse tillstyrkt, har

utskottet ansett sig nu äfven böra i korthet taga denna plan i skärskådande.

I öfverensstämmelse med den uppfattning, som låg till grund för 1890

års Riksdags beslut att bevilja ett särskildt anslag för åvägabringande af utredning

angående behofvet af och sättet för utvidgning och omorganisation

af tekniska högskolan, och som äfven fått ett uttryck i det af 1892 års lagtima

Riksdag fattade beslut om provisorisk utvidgning af undervisningen vid

högskolan, anser utskottet behof förefinnas af att en mera omfattande verksamhet

för tekniska högskolan möjliggöres såväl genom förbättring af dess

lokaler som ock genom utvidgning af undervisningen. Huruvida dervid bör

följas den nu föreliggande planen, har emellertid synts utskottet med skäl

kunna dragas i tvifvelsmål ej blott i betraktande af dermed förenade dryga

kostnader utan äfven med hänsyn till förefintliga behof.

Hvad till en början angår maximiantalet af elever i högskolans första

afdelning, vill utskottet visserligen icke bestrida, att det föreslagna antalet af

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

147

! 20 elever kan anses vara väl afvägdt med hänsyn till de lärarekrafter, som

redan förefinnas, eller som af andra orsaker än lärjungeantalets ökning kunna

komma att behöfvas. Men utskottet tror icke, att landets behof af vetenskapligt

utbildade teknici verkligen kräfvor eller under den närmare framtiden

kommer att kräfva, att en omorganisation af tekniska högskolan grundas på

beräkningen af ett så stort antal nya elever för hvarje år som 120. Utskottet

vill med afseende härå först erinra, att för perioden 1883—91 utgjorde

medeltalet af nyintagna elever blott 73; år 1890 medgaf Kong]. Maj:t, att

i första afdelningen finge mottagas 80 elever, hvilket antal år 1892 höjdes

till 100. Då sålunda elevantalet i sagda afdelning under de sista åren så

betydligt ökats, torde det kunna sättas i fråga, huruvida någon ytterligare

ökning för den närmaste framtiden bör ske. Visserligen har såsom skäl för

den motsatta åsigten anförts, att kompetente inträdessökande måst afvisas till

ett antal af 24 höstterminen 1891, 5 höstterminen 1892 och 22 höstterminen

1893. Men i betraktande deraf att, såsom af ofvan bemälde kommitterades

betänkande inhemtas, en ganska betydande del af dem, som vunnit inträde,

sedermera efter hand lemnat högskolan, utan att hafva erhållit fullständigt afgångsbetyg,

måste man antaga, att de nyintagne till en icke obetydlig del i

sjelfva verket icke varit lämplige till ingeniörer, och framställer sig då den

frågan, om vid inträdesfordringarnas bestämmande behörig hänsyn tagits dertill,

att verklig håg och fallenhet för ingeniörsyrket bör förefinnas hos dem, som

beviljas inträde. Utskottet föreställer sig, att till ett sådant syftemål skulle

i hög grad bidraga, om af inträdessökande vid högskolan fordrades intyg antingen

om väl vitsordad föregående praktisk sysselsättning vid mekanisk verkstad

eller annat industrielt eller tekniskt företag eller ock att sökanden på annat

sätt visat sig ega praktiska anlag för tekniken.

I sammanhang härmed vill utskottet också, med afseende å förslaget

att göra alla eller de flesta fackskolorna obligatoriskt fyraåriga, uttala sina

betänkligheter vid att utsträcka den teoretiska kursen utöfver hvad som är

oundgängligen nödvändigt. Utskottet vill visserligen icke förneka den nytta,

åtskilliga af eleverna skulle kunna hafva af att vid högskolan tillbringa ett

fjerde år i de fackskolor, som nu blott äro 3-åriga; men med tanken på huru

vigtigt det för en blifvande ingeniör måste vara att så tidigt som möjligt få

börja sin praktiska verksamhet, föreställer sig utskottet, att undervisningen

lämpligen borde ordnas på sådant sätt, att den fjerde årskursen i berörda

fackskolor blefvc frivillig.

Hvad vidare beträffar fackskolorna, så är ifrågasatt inrättande af en

särskild fackskola för elektroteknik och en underafdelning för skeppsbyggnadskonst

inom fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi; och

torde den förstnämnda af dessa förändringar otvifvelaktigt vara af behof på
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kallad. En särskild fackskola för elektroteknik betingas nemligen af den

elektrotekniska industriens storartade utveckling. Deremot liyser utskottet

någon tvekan med afseende å behofvet af en fackskoleafdelning för skeppsbyggnadskonst

vid tekniska högskolan, då 1893 års Riksdag genom beviljande

af anslag till en lektorsbefattning i skeppsbyggeri vid Chalmers’ tekniska

läroanstalt gaf sitt bifall till det definitiva ordnandet vid nämnda anstalt

af en fackskola för skeppsbyggeri.

Hvad derefter angår de förändringar, som ansetts nödiga i afseende å

lärarepersonalen vid högskolan, får utskottet till en början såsom sin mening

uttala, att det framstälda förslaget att, utbyta lektoraten mot extra ordinarie

professorsbefattningar, såväl på grund af dermed förenade betydliga kostnader

som ock med hänsyn till ifrågavarande lärares ställning och tjensteåligganden,

icke synos böra genomföras. Vidare och på grund särskildt af hvad utskottet

ofvan yttrat i fråga om elevantalet och lärotiden, anser utskottet, beträffande

de i de olika ämnena erforderliga lärarekrafterna, dels att behofvet af extra

lärare och asssistenter bör blifva mindre, än som i förslaget beräknats, dels

ock att i åtskilliga ämnen inskränkningar kunna göras äfven i fråga om den

föreslagna ordinarie lärarestyrkan. Sålunda torde undervisningen i fysik, äfven

etter inrättande af en elektro-teknisk fackskola, kunna vederbörligen upprätthållas

af en ordinarie professor och en lektor, och i ingen händelse synes en

ordinarie professor vara för undervisningen i skeppsbyggnadskonst erforderlig-.

Undervisningen i de till byggnadskonsten hörande läroämnen bör, enligt utskottets

mening, blifva behörigen tillgodosedd med en lektor och en extra

lärare i stället för de föreslagna två e. o. professorerna.

Då det vidare med afseende å de ordinarie lärarnes löneförmåner blifvit

ifrågasatt att ändra förhållandet mellan lön och tjenstgöringspenningar derhän,

att de senare, skulle blifva mindre och sjelfva lönen i samma mån större än

tör närvarande, så vill utskottet påpeka, att en dylik förändring icke öfverensstämmer

med den åsigt, som på senare tider vid löneregleringar framhållits i.

fråga om nödvändigheten att minska den del af aflöningen, som både lägges

till grund för pensions beräknande och kan af vederbörande tjensteinnehafvare

få vid ledighet i vissa fall behållas.

Beträffande i öfrigt den för tekniska högskolan ifrågasatta ordinarie

utgiftsstat har utskottet ej ansett sig för närvarande böra ingå i någon närmare

granskning; men då det med afseende å de många betydande kraf, som

ställas på statsverket för fyllande af undervisningens behof, är nödvändigt att

så mycket som^ möjligt inskränka utgifterna, har utskottet dock velat uttala,

att enligt utskottets uppfattning besparingar torde kunna göras på åtskilliga

af de föreslagna posterna.

Hvad slutligen beträffar den ifrågasatta nybyggnaden för tekniska hög
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

'' Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

149

skolan, så är visserligen utskottet, som genom besök å högskolan haft tillfälle

att taga kännedom om der befintliga lokaler, öfvertygadt, att högskolans nuvarande;

utrymme i läro- och ritsalar såväl som i laboratorier är otillräckligt

samt att utvidgade lokaler behöfvas redan för en praktisk anordning af den

undervisning, som nu meddelas derstädes, och således böra blifva än mera

behöfliga, derest en utvidgning af undervisningen skall genomföras. Men om

än utskottet sålunda måste erkänna behofvet af en ny- eller tillbyggnad för

högskolan, så är utskottet deremot ej öfvertygadt, att icke, med hänsyn särskilt

till hvad utskottet ofvan yttrat angående läroverkets utvidgning, i den

föreliggande byggnadsplanen åtskilliga inskränkningar skulle kunna göras, genom

hvilka kostnaderna för staten kunde nedbringas. Då emellertid förslagtill

de förändringar i byggnadsplanen, som i sådant syfte kunna vara att vidtaga,

icke utan en fullständig omarbetning af den uppgjorda planen torde

kunna framläggas, anser utskottet, att för vinnande af utredning i detta hänseende

byggnadsfrågan icke nu bör erhålla sin lösning.

Men om än sålunda frågan skulle för denna riksdag undanskjutas, vågar

■dock utskottet hysa den förhoppning, att en framflyttning af tidpunkten för

omorganisationens fullständiga genomförande icke häraf bör blifva en följd.

Redan till nästa riksdag torde nemligen de förändringar i den nu förevarande

planen, som synas böra föranledas af de här ofvan mot densamma gjorda

erinringar, kunna framläggas; och genom byggnadsanslagets fördelning på en

kortare tid, än som nu föreslagits, torde både nybyggnaden och förändringarna

i högskolans nuvarande lokaler kunna vara fullbordade vid samma tidpunkt

som enligt det nu föreliggande förslaget.

Utskottet, som ej har något att erinra emot beviljande jemväl för år

1895 af det för innevarande år utgående anslaget till provisorisk utvidgning

af undervisningen vid högskolan, får alltså hemställa:

l:o att hvad Kongl. Maj:t föreslagit angående beviljande

af anslag till ny byggnad för tekniska högskolans

kemiska och mineralogiska afdelningar icke må af Riksdagen

bifallas; samt

2:o att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, må för tekniska högskolan på extra stat för

år 1895 bevilja:

a) till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik

2,000 kronor;

b) till elektrotekniska apparater och laborationer

1,200 kronor;

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till förstärkning

af lärarekrafterna

vid

tekniska

skolan i

Eskilstuna.

[4S.]

Ang. anslag

till understöd

dt lägre tekniska

yrkesskolor

in. m.

|49.]

c) till förstärkning af undervisningen vid högskolan

under år 1S95 15,800 kronor;

dj till hyresersättning dt -professorn i kemisk teknologi

för år 1895 600 kronor,

eller tillsammans 19,600 kronor.

48:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må till förstärkning af lärarekrafterna

vid tekniska skolan i Eskilstuna på extra stat för år

1895 anvisa ett belopp af 750 kronor.

49:o) Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande

af kostnader för deras inspektion har under de senaste åren anvisats ett belopp

af 35,000 kronor årligen, under vilkor, att det bidrag, som af dessa medel

komrne att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga hvad

vederbörande kommun i kontant tillsköte för skolan. Och har Kongl. Maj:t,

då detta belopp fortfarande vore för ifrågavarande ändamål erforderligt, föreslagit

Riksdagen att jemväl för år 1895 till samma ändamål, under nämnda

vilkor, på extra stat anvisa 35,000 kronor.

I särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner har dels herr C. G.

Thor (i motion n:o 61) föreslagit, att ifrågavarande anslag måtte beviljas under

sålunda förändradt vilkor, att det bidrag, som af dessa medel komrne att utbetalas

till understöd åt lägre teknisk yrkesskola, icke finge öfverstiga hvad

vederbörande kommun eller enskilde i kontant tillsköte för skolan, dels ock

herr A. Bokström, med hvilken herr C. Falk m. fi. instämt, (i motion n:o 67)

hemstält, att Riksdagen till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till

bestridande af kostnader för deras inspektion måtte på extra stat för år 1895

i stället för af Kongl. Maj:t äskade 35,000 kronor anvisa ett belopp af

42,000 kronor, under vilkor att det bidrag, som af dessa medel komrne att

utbetalas, icke finge öfverstiga hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte

för skolan.

Herr Thor har, enligt hvad i motionen uppgifves, med sin motion afsett

att bereda delaktighet i statsanslaget äfven för sådana skolor, som vid bruk,

sågverk och andra större industriella etablissement upprättats och erhålla bidrag

af dessas egare och andra för arbetarnes och deras barns utbildning

intresserade personer.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

151

Herr Bokström har, för att visa otillräckligheten af det anslag, som

hittills utgått, bland annat anfört, att då anslaget vid 1886 års riksdag förhöjdes

från 25,000 kronor till sitt nuvarande belopp, hade detta betingats

deraf, att det dittills anvisade anslaget visat sig otillräckligt för tillgodoseende

af dessa skolor, som då utgjort 20 med omkring 2,600 lärjungar. Och meddelar

motionären vidare, att under läsåret 1892—1893 för 28 skolor

begärts statsbidrag till ett sanimanlagdt belopp af 40,625 kronor, och att för

läsåret 1893—94 ansökningar om sådant bidrag till ett belopp af inalles

41,375 kronor inkommit från 30 skolor med tillsammans 4,690 lärjungar,

äfvensom att styrelsen för tekniska skolan i Stockholm hade i afgifvet yttrande

öfver ansökningarna om statsbidrag för 1892—93 funnit sig föranlåten

att hemställa om anslagets höjande till 40,000 kronor.

Det af Kongl. Maj:t begärda anslagsbeloppet skulle visserligen, för så

vidt af hvad i herr Bokströms motion anförts kan slutas, kunna anses vara

otillräckligt för att fylla alla de anspråk, som ställas derpå. Men då Kongl.

Maj:t oaktadt derom af styrelsen för tekniska skolan i Stockholm gjord framställning

icke funnit sig böra äska högre anslag, tilltror sig icke utskottet att

på enskild motionärs förslag tillstyrka någon höjning af anslaget. Det torde

nemligen först böra undersökas, om alla de skolor, som begärt statsbidrag,

också varit af den beskaffenhet, att de bort komma i åtnjutande deraf, och

huruvida således verkligt behof af anslagets förhöjning föreligger.

Hvad derefter angår förslaget att utsträcka rätten till statsbidrag äfven

till sådana skolor, som erhålla motsvarande bidrag af enskilda, så skulle ett

bifall härtill medföra, att ännu större anspråk skulle komma att ställas på förevarande

anslag än hittills; och då utskottet icke anser sig för närvarande böra

ifrågasätta någon höjning i anslaget, kan utskottet icke heller tillstyrka bifall

till herr Thors motion.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, men med afslag å herrar C. G. Thors

och A. Bokströms i ämnet väcka motioner, må till understöd

åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader

för deras inspektion på extra stat för år 1895 anvisa

ett anslag af 35,000 kronor, med vilkor, att det bidrag,

som af dessa medel kommer att utbetalas till understöd åt

lägre teknisk yrkesskola, icke får öfverstiga hvad vederbörande

kommun i kontant tillskjuter för skolan.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 9,

Ang. tillb

vg(, nåd af

och förändringar

inom

institutets

lokaler.

pi’-i

Gymnastiska centralinstitutet.

50:o) För tillbyggnad af och förändringar inom gymnastiska centralinstitutets

lokaler äfvensom för anskaffande af behöflig ny materiel har

Kong]. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra stat bevilja 80,000 kronor,

deraf för år 1895 40,000 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, har direktionen öfver gymnastiska

centralinstitutet uti skrifvelse den 14 november 1892 hos Kongl.

Maj:t anmält, hurusom behofvet af rymligare och tidsenligare lokaler för institutet

numera blifvit så känbart, att dess snara afhjelpande syntes för institutets

framgångsrika verksamhet vara nödvändigt; och hade direktionen i sådant afseende

anfört följande.

Fordringarna på gymnastiska centralinstitutets verksamhet hade under

en följd af år blifvit stälda betydligt högre än förhållandet varit vid den tid,

då institutet ordnades i öfverensstämmelse med 1864 års stadga och dess

lokaler ombyggdes. Från den tiden hade den fullständiga kursen vid institutet

fördelats på två år. Nya manliga lärjungar hade hvarje år antagits till ett

antal af 18 till 20, af hvilka högst 16 fullföljde kursen det derpå följande

året. Härigenom hade hela antalet manliga lärjungar för hvarje år uppgått

till omkring 35. Genom stadgan af den 13 juli 1887 hade den fullständiga

kursen för manlige elever ordnats på tre år, så att tre hvar för sig sjelfständiga

kurser följde efter hvarandra och bildade ett afslutadt helt. Härigenom

äfvensom i följd af arméns behof att erhålla flere gymnastiskt bildade officerare

hade antalet manliga elever betydligt ökats och utgjorde hösten 1892 i instruktörskursen

28, i gymnastiklärarekursen 22 och i sjukgymnastkursen 11,

tillsammans 61. Direktionen hade likväl hvarje år funnit sig på grund af

bristande utrymme nödsakad att afslå ansökningar om inträde. Samtidigt med

den manliga kursen påginge äfven en qvinlig, hvilken småningom från ett

10-tal kommit att omfatta 20 ä 25 elever. Äfven här måste dock ett stort

antal inträdessökande hvarje gång afvisas. Hela antalet manliga och qvinliga

elever vid institutet utgjorde således vid nyssnämnda tid 86.

De lokaler, öfver hvilka institutet för närvarande förfogade, vore af den

beskaffenhet, att de icke nöjaktigt motsvarade ens måttliga fordringar. Direktionen

hade visserligen i den mån för ändamålet disponibla tillgångar sådant

medgifvit och genom öfverintendentsembetets medverkan sökt att på bästa sätt

tillgodose de nödvändigaste beliofven, men för afhjelpandet af en del sådana

kräfdes allt för stora kostnader, för att de skulle kunna bestridas med mindre

Kongl. Maj:t ville understödja direktionens plan och härför anvisa behöfliga

medel eller derom göra framställning hos Riksdagen.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

153

Det ökade lärjungeantalet och den förändrade anordningen af undervisningen

i sjukgymnastik hade medfört, att ett betydligt antal patienter

måst erbjudas kostnadsfri behandling med sjukgymnastik för fyllande af

det nödvändiga behofvet af lefvande undervisningsmateriel för institutets

lärjungar i den sjukgymnastiska kursen. Denna omständighet framkallade

åter behofvet af särskildt utrymme för sjukgymnastiken åt de betalande

patienterna, enär dessa senare i allmänhet icke ville underkasta sig att behandlas

på samma gång som fripatienterna och det dessutom vore snart sagdt

omöjligt att hålla den för den kostnadsfria kliniken behöfliga lokalen i

sådant skick, att den uppfylde betalande patienters billiga anspråk.

Den för sjukgymnastik ursprungligen afsedda salen vore jemförelsevis

liten. I denna behandlades nu den mängd af fripatienter, som vore behöfliga

för institutets såväl manliga som qvinliga lärjungars undervisning.

Antalet fripatienter utgjorde hösten 1892 omkring 80 af hvartdera könet.

Direktionen ville ej ifrågasätta, att denna sal skulle förses med möbler

och redskap af sådan beskaffenhet, att de kunde tillfredsställa betalande

patienters fordringar, hvilka numera genom enskilda anstalters anordningar

kanske stäldes väl högt; men å andra sidan framstälde sig de stora svårigheterna

att med de nuvarande, ehuru under senare tid förbättrade lokala

anordningarna för sjukgymnastiken, uppehålla denna gren af institutets verksamhet,

hvilken vore nödvändig och magtpåliggande för detsamma i dess

helhet. Enligt direktionens åsigt kunde nemligen institutet icke nöja sig

med att endast behandla fripatienter. Ty det vore af stor vigt, att de blifvande

sjukgymnasterna lärde sig att behandla folk ur olika samhällsklasser;

och dessutom bereddes genom de betalande patienternas afgifter lättast de

nödvändiga medlen till underhåll och anskaffning af redskap och annan

undervisningsmateriel äfvensom till erforderliga arfvoden åt lärarebiträden.

Den i staten härtill anslagna summan 3,500 kronor vore ej tillräcklig för

dessa och liknande behof.

Sjukgymnastiken för betalande manliga patienter hade hittills pågått i

en af de två stora gymnastiksalarne, som vore afsedda för friskgymnastik.

Denna sal anordnades hvarje afton med den redskap, som behöfdes för den

sjukgymnastiska verksamheten, hvilken der påginge hvarje morgon klockan

7—9. Efter sjukgymnastikens afslutande undanskaffades åter den använda

materielen och salen stäldes i ordning för den skolungdom, som dagligen

omedelbart före kl. 10 förmiddagen infunne sig för att erhålla sin gymnastiklektion.

Denna anordning, som hittills utgjort den enda utvägen att tillgodose

de betalande patienterna, kunde och borde ej anses för annat än

tillfällig.

Såsom nyss nämndes kunde institutet under nuvarande förhållanden

Bill. till Riks. Prof. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Hiift. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ej erbjuda sina betalande manliga patienter annan tid än klockan 7—9 på

morgonen. Denna tidiga timme vore för klena och sjuka personer ej den

bästa att begifva sig ut i det fria, i synnerhet under nordens vinter. Så

länge centralinstitutet varit den enda större anstalt, der sjukgymnastik meddelades,

hade dock inga invändningar mot sagda tid försports, och institutet

hade att glädja sig åt ett ganska stort antal patienter. Men sedan flera

enskilda anstalter tillkommit, der gymnastisk behandling, kunde erhållas midt

på dagen eller annan tjenlig tid, hade patientantalet ständigt minskats. De

betalande qvinliga patienterna måste sammanföras med de icke betalande

på tiden klockan 8—11 förmiddagen. Men följden häraf hade redan blifvit,

att institutet hade snart sagdt inga betalande qvinliga patienter. Häröfver

vore ej att undra, ty valet emellan att gymnastisera vid centralinstitutet

tillsammans mod 70 till 80 fripatienter eller vid en af de beqväma enskilda

anstalterna måste utfalla till de senares fördel. Om således institutet

skulle med framgång kunna meddela sjukgymnastik behandling åt betalande

patienter, vore det nödvändigt att för detta ändamål särskilda salar anskaffades.

Detta påkallades äfven af friskgymnastikens behof. Sedan antalet

elever numera betydligt ökats, toges de båda större salarne i vida högre

grad än förut i anspråk för denna gymnastik. De manliga lärjungarnes fäktöfningar

måste på grund af antalet deltagare numera ega rum i båda salarna.

Fäktmaterielen, hvilken vore ganska dyrbar, hade under tiden mycket förökats,

men det saknades tillräckligt och lämpligt utrymme för densammas

förvarande. Sådant skulle vinnas, i fall den sjukgymnastiska redskapen

blefve uppstäld på annan plats. Då det vore att förutse, att ännu större

kraf komme att ställas på institutets uppgift att utbilda manliga och qvinliga

gymnaster, blefve det alltmer en oafvislig nödvändighet, att de båda

större salarne finge uteslutande användas för friskgymnastiken, den pedagogiska

och fäktningen, samt att särskildt utrymme bereddes för sjukgymnastiken.

De manliga elevernas omklädnads- och tvättrum vore i förhållande

till elevantalet alltför litet. Rummets ytinnehåll utgjorde 430 qvadratfot,

hvilket för ett antal af 60 elever gåfve en golfyta af omkring 7 qvadratfot

åt hvarje person, hvilket utrymme dock vidare förminskades genom

befintliga skofack och annan möblering. Tamburen vore ock otillräcklig.

Ej heller hade dessa lärjungar till sitt förfogande något rum, hvarest de

kunde vistas före, efter eller emellan lektionerna. Det syntes dock vara

billigt, att åt lärjungarne, som skulle vistas vid institutet under en tid af

från ett till tre år, bereddes ett om än obetydligt område, der de kunde

i lugn och ro tillbringa sina mellanstunder antingen för studier eller hvila.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

155

Till förvarande af institutets bibliotek, hvilket under de sista tjugu

åren betydligt förökats, användes två små rum innanför stora hörsalen.

Denna lokal lemnade icke tillräckligt utrymme för den värdefulla samlingen

af böcker, planschverk och ritningar, hvarför denna samling ej kunde

behörigen vårdas eller hållas i god ordning. En annan stor olägenhet vore,

att för dem, som ville i biblioteket idka forskningar och studier, någon plats

ej kunde till följd af det strängt anlitade utrymmet beredas;'' något särskildt

arbets- och läsrum funnes ej. Det syntes knappt behöfva påpekas, att ett

sådant förhållande vore högeligen ogynsamt och att biblioteket derigenom

icke kunde uppfylla sitt ändamål. Hvad här sagts om boksamlingen gälde

delvis äfven om preparatsamlingen och annan åskådningsmateriel.

Af det anförda framginge, att institutet vore i verkligt behof af betydlig

förbättring och tillökning af sina lokaler. Ytterligare en nödig förbättring

ville direktionen framhålla, nemligen en verksam centraluppvärmning,

afsedd för institutets alla lokaler, och dermed förbundna anordningar

för luftvexling. Härigenom ökades visserligen kostnaden för de ifrågasatta

förändringarna, men det blefve ock möjligt att åstadkomma uppvärmning

äfven af de nya lägenheterna utan särskildt anslag, hvarjemte direktionen

tänkt sig, att den nuvarande betjeningen skulle blifva tillräcklig för lokalernas

skötande äfven efter dessas utvidgning, enär en betydlig minskning i

arbetet med eldning, vedsågning och huggning blefve en gifven följd af

värmelednings anbringande.

Direktionen hade, såsom ofvan nämnts, i det längsta sökt att genom

partiella förbättringar tillgodose de kraf, som stäldes på institutet, och verksamheten

derstädes hade fortgått med den framgång, att institutet kunnat

göra sig bemärkt långt utom Europas gränser på ett sätt, som utgjorde

en heder för det svenska namnet. Men inom olika länder ville man numera

förskaffa sig motsvarande läroanstalter. Både enskilda och allmänna

medel understödde dylika planer, och det vore fara värdt, att sjelfva moderinstitutionen,

det svenska centralinstitutet, skulle inom kort befinna sig

bakom sina efterbildningar. Med tanken på det ansvar, som hvilade på

direktionen, samt på den heder och aktning, som gymnastiken skördat åt

Sverige, hade direktionen ansett sig böra hos Kongl. Majrt göra framställning

om de befintliga bristernas afhjelpande i en snar framtid; och då

en yttre reparation af institutets byggnader, redan länge ifrågasatt, i alla

händelser måste för vidmagthållande af denna statens egendom med det

snaraste ega rum, hade direktionen funnit tillfället lämpligt för en sådan

framställning och i anledning häraf låtit utarbeta ritningar jemte kostnadsförslag

till förändringar, som ansetts nödvändiga, om institutet skulle blifva

tidsenligt och i stånd att för en längre framtid såsom hittills fylla sin uppgift.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade direktionen föreslagit:

påbyggnad af de båda större gymnastiksalarne, hvarigenom skulle

erhållas två sjukgymnastiksalar med tillhörande beqvämligheter för betalande

manliga och qvinliga patienter;

tillbyggnad och delvis ombyggnad af östra vinkeln af norra gården,

hvarmed skulle vinnas större tambur och omklädningsrum samt ett väntoch

studierum för de manliga eleverna m. m.;

en tillbyggnad öfver inkörsporten, hvarigenom skulle åstadkommas dels

ett val behöfligt utrymme för boksamlingen med dithörande arbetsrum, dels

att de nuvarande biblioteksrummen blefve disponibla för uppställning och

förvaring af allehanda åskådningmateriel; samt

anordnande af centraluppvärmning.

Kostnaden för om- och tillbyggnaderna samt värmeledningen vore beräknad

till 78,000 kronor, hvartill skulle komma 2,000 kronor för anskaffande

af den inredning och materiel, som genom tillbyggnaden blefve

nödvändig. Den erforderliga summan utgjorde alltså 80,000 kronor.

Uti afgifvet utlåtande öfver de ifrågasatta byggnadsarbetena hade öfverintendentsembetet,

som vitsordat nödvändigheten deraf, att dessa arbeten komme

till utförande, och som icke haft något att erinra mot den beräknade kostnadssumman,

funnit sig böra föreslå några förändrade anordningar, hvilka

icke skulle medföra ökad kostnad; och hade direktionen förklarat sig icke

hafva något att anmärka mot öfverintendentsembetets förslag.

För egen del har departementschefen yttrat, att han funne behofvet af

de påvisade bristernas snara afhjelpande vara tydligen ådagalagdt. De föreslagna

åtgärderna syntes ock vara ändamålsenliga samt ej medföra större

kostnad än nödvändigt vore, och ansåge departementschefen, att den erforderliga

summan kunde utan olägenhet fördelas på två år.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning till

någon erinran från utskottets sida, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för tillbyggnad af och förändringar

inom gymnastiska centralinstitutets lokaler äfvensom

för anskaffande af behöflig ny materiel bevilja ett

anslag af 80,000 kronor och deraf å extra stat för år

1895 anvisa 40,000 kronor.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

157

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

51 :o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning och i likhet med hvad för flera föregående

år egt rum, må bevilja ett extra anslag för år

1895 af 1,200 kronor till arfvode för granskning af

hospitalens räkenskaper.

52:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anordnande vid

farmaceutiska institutet af ny värme- och ventilationsledning samt anskaffande

af en ny ångpanna vid institutet på extra stat för år 1895 anvisa 2,475

kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom styrelsen för farmaceutiska

institutet uti en den 18 september 1893 till medicinalstyrelsen ingifven

skrifvelse i detta ämne anfört hufvudsakligen följande.

Farmaceutiska institutet vore för närvarade i besittning af en ångpanna,

hvilken hade till uppgift dels det att uppvärma institutets laboratoriesalar,

ångkittel och destillationsapparat, dels att fylla behofvet af ånga och destilleradt

vatten. Denna ångpanna, hvilken anskaffats år 1882 för en summa

af 2,340 kronor 80 öre, hvaraf 1,956 kronor bestridts af särskildt statsanslag

och återstoden utgått af institutets expensmedel, hade år 1892 måst

två gånger repareras, bvilket medfört en utgift af tillhopa 430 kronor.

Enligt af två sakkunniga personer verkstäld besigtning, vore ångpannan nu

utbränd och omöjlig att ytterligare reparera. Styrelsen såge sig derför nödsakad

att vidtaga åtgärder för anskaffande af ny ångpanna. Genom ökning

af antalet elever vid institutet hade emellertid uppstått ett ytterligt trängande

behof af bättre ventilation af institutets lokaler, hvilket behof ej

kunde tillgodoses allenast genom berörda ångpannas anskaffande. Efter att

hafva inhemtat yttrande från ingeniören Hugo Theorell funne styrelsen det

vara lämpligast att, på sätt han föreslagit, uppvärmningen och ventilationen

af institutets lokaler besörjdes genom en särskild apparat, hvilken fordrade

ringa tillsyn och underhållskostnad. För fyllande af behofvet utaf ånga

och destilleradt vatten borde anskaffas en till sina dimensioner reducerad

och derför mindre kostbar ångpanna. Enligt af styrelsen infordrade kostnadsförslag

skulle utgifterna för dessa anordningar ställa sig på följande sätt:

Ang. anslag

för granskning

af hospitalens

räkenskaper.

[51.]

Ang. anordnande

af

värmeledning

in. m. i farmaceutiska

institutets

laboratorium.

[52.]

s. 158 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

158

värmeapparaterna.......

deras insättning m. m.

en mindre ångpanna.. .

............. kronor

1,250: —

675: —

550: —

summa kronor

2,475: —

hvilket belopp obetydligt öfverstege hvad som skulle erfordras för anskaffande

af ny ångpanna af samma storlek, som den institutet nu innehade. Farmaceutiska

institutets styrelse heinstälde derför, att medicinalstyrelsen ville hos

Kong]. Maj:t söka utverka aflåtande af proposition till Riksdagen om beviljande

af nödiga medel för angifna ändamål.

Medicinalstyrelsen, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat berörda skrifvelse

med dertill hörande handlingar, hade dervid yttrat, att af det vid besiktningen

å berörda ångpanna upprättade instrument och inhemtade upplysningar

framginge, att den nuvarande ångpannan icke kunde tjenstgöra ännu ett

år; att densamma för öfrigt vore otjenlig att på samma gång använda till

uppvärmning af en del rum och till vanlig destillationspanna pa ett kemiskt

laboratorium; samt att den derför borde ersättas af en mindre ångpanna

för laboratoriets behof och af en lämplig, i källaren stäld kalorifer för

åstadkommande af såväl uppvärmning af de stora laboratorierummen som

en nöjaktig ventilation af desamma. Enär kostnaderna för en ny ångpanna

i den utbrändas ställe jemte de föreslagna anordningarna för centraluppvärmning

af laboratoriet icke nämnvärdt öfverstege priset för en ny ångpanna

af den nuvarandes storlek, och då de föreslagna åtgärderna medförde

många och afsevärda fördelar, samt institutets tillgångar enligt nunuvarande

utgiftsstat omöjligen medgåfve bestridandet af ifrågavarande utgifter,

hade medicinalstyrelsen hemstält det Kongl. Maj: t täcktes till Riksdagen

aflåta proposition om beviljande af ett anslag å extra stat af 2,475

kronor för anordnande vid farmaceutiska institutet af ny värmeledning och

anskaffande af ny ångpanna derstädes.

Öfverintendentsembetet, som erhållit befallning att till Kongl. Maj:t inkomma

med utlåtande i detta ärende, hade, enligt hvad departementschefen

vidare meddelar, i skrifvelse den 21 november 1893 anfört, att embetet för

sin del icke funnit skäl till anmärkning mot det framstälda förslaget till anordnande

af ny värmeledning och anskaffande af ny ångpanna för farmaceutiska

institutet, och att ej heller den för ifrågavarande arbetens utförande

beräknade kostnad, 2,475 kronor, gifvit embetet anledning till erinran.

Vidare hade direktionen för apotekaresocieteten, såsom egare af det hus,

hvari farmaceutiska institutet för närvarande vore inrymdt, skriftligen förklarat,

att från direktionens sida intet hinder mötte för inrättandet af ifrågavarande

värmeledning och dermed förenade ventilation, och att, när det af

direktionen med institutets styrelse nu upprättade, till den 1 januari 1902

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JS:o 9.

159

gällande hyreskontrakt utginge, intet anspråk på ersättning för de för berörda

ändamål förändrade lokalernas återställande i deras nuvarande skick komme

att af direktionen framställas.

Då utskottet icke haft något att emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning

erinra, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 anvisa

ett belopp af 2,475 kronor för anordnande vid farmaceutiska

institutet af ny värme- och ventilationsledning

samt anskaffande af en ny ångpanna vid institutet.

53:o) Med anledning

hemställer utskottet,

af

Kongl.

Maj:ts derom gjorda

framställning AnrJ- anslag

till polikliniken

för tandsjukdomar.

att Riksdagen må äfven för år 1895 anvisa ett [53.]

extra anslag af 4,000 kronor för uppehållande i Stockholm

af en poliklinik för tandsjukdomar.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

54:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å tillsammans historie- och

9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens verksamhet, blifvit

för innevarande liksom för flera föregående år beviljade, äro för samma ända- ''LmiiZff.

mål fortfarande erforderliga, hemställer utskottet, [54.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 anvisa

följande anslag till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien

:

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid

ordnandet och vården af de under akademiens inseende

stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening 4,000

kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets . - fornlemningar m. m. 3,200 kronor; och

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och

andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m.

2,000 kronor.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o .1.

Ang. anslag

till godtgörande

af en

del förskjutna

kostnader för

akademiens

nya byggnad.

[55.]

Musikaliska akademien.

55:o) Ivongl. Maj:t liar föreslagit, att Riksdagen måtte till ersättande

af medel, som öfverintendetsembetet fått förskjuta för inmurning af värmeocli

ventilationsapparat i musikaliska akademiens byggnad, på extra stat för år

1895 anvisa ett deremot svarande, till fullt krontal jemnadt belopp af 12,861

kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t bar departementschefen

beträffande uppkomsten af den brist, till hvars betäckande ifrågavarande förskott

användts, erinrat derom, att på Kongl. Maj:ts framställning 1873 års

Riksdag beviljat ett belopp af 190,000 kronor till uppförande af byggnad

för musikaliska akademien och dess läroverk på kronans tomt n:o 8 i qvarteret

Blasieholinen i hufvudstaden. Efter pröfning af upprättade byggnadsritningar

jemte kostnadsförslag, som upptagit för sjelfva byggnaden 162,585

kronor, för värme- och ventilationsapparat 24,000 kronor samt för gas- och

vattenledning 4,106 kronor, eller tillhopa 190,691 kronor, hade Kongl. M''aj:t

den 30 maj 1873 till efterrättelse faststält berörda ritningar samt meddelat

öfverintendentsembetet, till hvars disposition byggnadsanslaget stäldes för att

till dermed afsedda ändamål användas, bemyndigande att, efter samråd med

akademien, vidtaga de jemkningar i afseende på byggnadsplanen, som utan

att öka förslagskostnaden kunde vid arbetets utförande finnas lämpliga. Sedan

akademien, der åtskilliga anmärkningar gjorts mot de faststälda ritningarna,

låtit upprätta och till öfverintendentsembetet öfverlemna nya ritningar tillika

med två kostnadsförslag, af livilka det ena upptagit de kostnader, som för

byggnadens uppförande jemte värmeapparat m. m. enligt de faststälda ritningarna

skulle åtgå, efter dåmera gällande pris till 221,281 kronor, och det andra

upptagit samma kostnader enligt de nya ritningarna till 208,928 kronor, hade

öfverintendentsembetet i skrifvelse den 28 april 1874 hos Kongl. Maj:t gjort

anmälan härom samt meddelat, att till betäckande af kostnaderna enligt det

senare, af embetet nu förordade förslaget funnes att tillgå dels det beviljade

statsanslaget å 190,000 kronor och dels influtna medel för sålda uthus å

byggnadstomten 3,500 kronor, eller tillhopa 193,500 kronor, hvadan en brist

uppkomme till belopp af 15,428 kronor. Den 12 juni 1874 hade Kongl.

Maj:t gillat de nya byggnadsritningarna och bemyndigat öfverintendentsembetet

att verkställa byggnaden efter sistnämnda ritningar med de jemkningar,

som utan byggnadskostnadens ökande kunde af omständigheterna påkallas;

hvarjemte meddelats föreskrift, att, derest vid anstäld entreprenadauktion visade

sig, att lägsta antagliga anbudet öfverstege det af Riksdagen beviljade anslag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets tillåtande N.ro It.

1(31

tillsammans med de medel, som eljes kunde vara att för byggnadens uppförande

disponera, frågan om anbudets antagande borde underställas Kongl. Maj:ts

pröfning; och hade Kongl. Maj:t, på öfverintendentsembetets hemställan rörande

ett vid entreprenadauktion å byggnadens uppförande gjordt anbud, som med

14,206 kronor öfverstigit för arbetet tillgängliga medel, den 21 augusti 1874

bemyndigat öfverintendentsembetet att antaga detta anbud.

I memorial den 30 november 1875 hade öfverintendentsembetet hemstält

dels om beredande af erforderligt fyllnadsanslag till den då pågående nybyggnaden

med nyssberörda belopp 14,206 kronor, dels ock om tillökning i

den beräknade kostnaden för byggnadens värmeapparat in. in.; och i memorial

den 30 maj 1876 hade embetet ytterligare anfört, hurusom för den till 16,095

kronor då beräknade, i kostnadsförslaget icke upptagna, kostnaden för värmeoch

ventilationsapparatens inmurande, tillgång icke, på sätt vid förslagets

uppgörande antagits, kunde beredas vare sig af den i samma förslag befintliga

utgiftsposten å 7,000 kronor till “diverse oförutsedda utgifter“ eller genom

uteslutande af något annat i samma förslag beräknadt arbete. 1 anseende

härtill och då kontrakt redan uppgjorts om en dylik apparat i enlighet med

akademiens förslag, samt åtskilliga i förbindelse dermed stående arbeten blifvit

verkstälda, hade öfverintendentsembetet anhållit om bemyndigande att, intill

dess frågan om betäckande af omförmälda brist i anslaget för byggnaden kunde

varda af Kongl. Maj:t pröfvad och afgjord, få af under händer varande medel

bestrida erforderlig inmurningskostnad för ifrågavarande värmeapparat. Denna

framställning angående förskjutande af medel till värmeledningens inmurande

hade af Kongl. Maj:t den 16 juni 1876 bifallits; och hade i sammanhang

härmed Kongl. Maj:t anbefalt musikaliska akademien att afgifva utlåtande,

om och i hvad mån akademien skulle kunna bereda sig tillgång att genom

årliga afbetalningar återgälda det beviljade förskottet, hvarpå akademien i

skrifvelse den 14 september 1876 förklarat sig icke kunna uppgifva några för ✓

ändamålet användbara tillgångar.

1 memorial den 4 december 1877 hade öfverintendentsembetet, under

anförande att kostnaden för värmeapparatens inmurning slutligen uppgått till

18,301 kronor 86 öre, men att den genom detta belopps sammanläggning med

förut nämnda 14,206 kronor uppkommande summa af 32,507 kronor 86 öre,

som skulle utvisa bristen i anslaget till ifrågavarande byggnad, kunnat genom

besparade medel för diverse omkostnader minskas till ett belopp af 26,566

kronor 54 öre, anhållit om ersättande af sistnämnda belopp.

Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t till 1881 års Riksdag aflåtit

proposition derom, att, till ersättande af de medel, öfverintendentsembetet sålunda

fått förskjuta för musikaliska akademiens nybyggnad och inmurning af

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Käft. 21

opaginerad Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Ött ätande N:o kl.

värmeapparat derstädes, ett deremot svarande, till fullt krontal jemnadt belopp

af 26,567 kronor måtte varda å extra stat för år 1882 anvisadt.

I skrifvelse den 25 april 1881 hade Riksdagen anmält, att Kongl.

Mapts berörda framställning endast i den mån af Riksdagen bifallits, att till

gäldande , af det belopp, hvarmed entreprenadsumman för musikaliska akademiens

nybyggnad öfverstiga de för arbetet tillgängliga medel, på extra stat för år

1882 anvisats ett belopp af 14,206 kronor. Beträffande återstoden af det

äskade beloppet, eller 12,361 kronor, utgörande den del af kostnaden för

värme- och ventilationsapparatens inmurande, som icke kunnat genom andra

besparade medel betäckas, hade Riksdagen anfört att den omständighet, att

akademien år 1876 förklarat sig icke kunna uppgifva några tillgångar, som

kunde användas till återgäldande af hvad öfverintendentsembetet för ifrågavarande

ändamål förskjutit, icke synts Riksdagen innebära tillräcklig anledning

för staten att nu påtaga sig äfven denna utgift. 1 afseende å akademiens

förmåga att genom afbetalningar återgälda berörda förskott kunde tilläfventyrs

andra förhållanden ega rum år 1881 än år 1876, i hvilket hänseende

utredning borde åstadkommas, innan akademien frikallades från dylik skyldighet,

och hade Riksdagen antydt, att akademien genom uppförande af egna konserter

möjligen skulle kunna bereda sig inkomster till gäldande af ifrågakomma,,

jemförelsevis mindre betydliga belopp. Med anledning häraf, och då hinder

icke syntes möta att under afvaktan af dylik utredning tills vidare fortfarande

såsom förskott balansera nämnda belopp, hade Riksdagen ansett några medel

till godtgörande deraf icke böra för det dåvarande beviljas.

Efter att sålunda hafva erinrat om hvad i detta ärende förekommit,

intilldess 1881 års Riksdag deruti fattat beslut, har departementschefen vidare

till statsrådsprotokollet meddelat, att Kongl. Maj:t den 13 maj 1881

anbefalt musikaliska akademien att inkomma med yttrande och utredning,

huruvida icke medelst anställande af konserter eller eljest genom akademiens

försorg medel kunde anskaffas till gäldande af återstående förskottsbeloppet

för inmurning af värme- och ventilationsapparaten i akademiens nya byggnad.

Den 24 november 1881 hade akademien afgifvit det sålunda infordrade

yttrandet och deruti anfört, att akademien icke egde några medel,

hvarmed nämnda förskott skulle kunna gäldas, enär de genom donationer

tillkomna fonder, hvilka akademien hade till sitt förfogande, i regeln vore

afsedda för vissa i donationsbrefven bestämda ändamål, såsom stipendier m. m.,

och deras afkastning sålunda icke finge användas till sådana utgifter som

den här ifrågavarande, samt akademiens öfriga tillgångar väl behöfdes för att

akademien skulle kunna i någon mån fullgöra sina åligganden med hänsyn

till akademiens bestämmelse. Hvad anginge ifrågasatt anordnande af konserter

för ändamålet hade anförts, att sådana ej heller kunde antagas leda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1133

till önskadt resultat. Med eleverna vid konservatorium kunde sådana konserter

ej anställas, emedan deras konstnärliga förmåga i allmänhet ej kunde

vara så utbildad, att ett offentligt uppträdande vore lämpligt eller ens tillständigt

inför en betalande publik. Skulle åter i hufvudstaden boende artister

anlitas, så vore med stöd af vunnen erfarenhet att antaga, det utgifterna

snarare skulle öfverstiga inkomsterna än tvärtom, enär kostnaderna för

dylika konserter vore högst betydliga. De konserter, som inbringade något

nämnvärdt, vore antingen sådana, der konsertgifvaren insatte sin personliga

talang, i hvilket fall inkomsten finge anses motsvara det honorarium han

annars kunde fordra, eller ock sådana, der de biträdande af en eller annan

orsak afstode från ersättning. Att ingen af dessa båda förutsättningar passade

in på här förevarande fall, syntes ligga i öppen dag. Slutligen hade

akademien erinrat derom, att omförmälda värme- och ventilationsapparat tillhörde

ett statens hus, som vore upplåtet för statens under akademiens inseende

stälda musikläroverk, hvilken omständighet enligt akademiens förmenande

borde, oafsedt den förut antydda omöjligheten för akademien att

gälda beloppet, frikalla henne från ett sådant kraf.

Sedermera hade öfverintendentsembetet i skrifvelse den 15 oktober 1889

anmält, att medel till betäckande af omförmälda brist ej kunde af embetet

disponeras längre än under åren 1889 och 1890, efter hvilken tid anslaget

»till då pågående nybyggnad för riksarkivet, som för fyllande af samma brist

anlitats, måste för dermed afsedda ändamål slutligt tagas i anspråk. Häröfver

hade yttrande från musikaliska akademien infordrats, som dervid särskilt

anbefalts att lemna uppgift om de akademiens tillgångar, hvilka till

betäckande af omförmälda brist kunde användas; och hade akademien med

anledning häraf den 28 maj 1891 afgifvit utlåtande.

Med afseende å Kongl. Maj:ts nu gjorda framställning yttrar departementschefen

derefter, att öfverintendentsembetet i skrifvelse den 14 sistlidne

november — med förmälan att de till embetets disposition på såväl ordinarie

som extra stat anvisade anslag under år 1893 så hårdt anlitats, att

det vore med synnerlig svårighet för embetet förenadt att vidare förskottera

omförmälda, icke obetydliga belopp — hemstält, det täcktes Kongl. Maj: t,

för den händelse detsamma icke kunde af musikaliska akademien sjelf gäldas

och icke heller af andra för Kongl. Maj:t tillgängliga medel ersättas, hos

nästsammanträdande Riksdag göra förnyad framställning om anvisande af särskilda

medel till godtgörande af ifrågavarande, utaf embetet förskotterade

kostnadssumma, hvars fortsatta balanserande i embetets räkenskaper jemväl

föranledt anmärkning från kammarrättens revisionsafdelning vid dess granskning

af öfverintendentsembetets räkenskap för år 1891.

Sedan musikaliska akademien med anledning häraf erhållit befallning

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

att inkomma med utredning, huruvida genom akademiens försorg medel kunde

anskaffas till gäldande af ifrågavarande förskott, hade akademien den 30

november 1893 afgifvit förnyadt utlåtande i ämnet, dervid akademien hufvudsakligen

åberopat och upprepat hvad akademien förut anfört, i främsta rummet

den i skrifvelsen af den 24 november 1881 lemnade utredning, hvilken

enligt akademiens förmenande allt fortfarande egde giltighet. Vidare och

under förmälan, att enligt akademiens åsigt de tillgångar, öfver hvilka akademien

förfogade, icke vore af beskaffenhet att böra till betäckande af ifrågavarande

brist användas, hade följande redogörelse lemnats för de medel akademien

dels egde, dels till förvaltning innehade.

Till en början stode under akademiens förvaltning fonder, hvilka enligt

donationsbref eller för dem eljest lagligen gällande bestämmelser icke finge

användas annorledes än på det sätt, att afkastningen af desamma utginge

till vissa ändamål, hufvudsakligen stipendier. Dessa fonder uppginge enligt

1892 års bokslut till ett sammanlagdt belopp af 199,562 kronor 87 öre.

Dernäst komme de donationsfonder, öfver hvilka akademien enligt

donatorernas föreskrift fritt förfogade. Dessa fonder vore:

Carl Wilhelm Bergers fond ............................... kronor 24,445: 6 4.

Fredrika Juliana Carléns fond ........................... ,, 1,382: 83.

generalkonsul Benedicks fond ............................. „ 5,745: 50.

Hvad dessa fonder beträffade, hade visserligen donatorerna icke inskränkt

akademiens rätt att förfoga öfver desamma; men akademien tvekade

icke att uttala den uppfattning, att donatorerna, som skänkt fonderna till

akademien, säkerligen afsett att sätta akademien i tillfälle att verka för dess

i stadgarnes första paragraf angifna ändamål: »musikens främjande i hela

dess vidd», och att de ingalunda tänkt sig, att dessa medel skulle användas

för utgifter, hvilka ovilkorligen måste anses tillhöra staten, såsom att bestrida

kostnaden för värmeledningen i ett staten tillhörigt, för statens läroverk erforderligt

hus.

Utom dessa donationsfonder förekomme bland akademiens tillgångar

äfven andra kontanta penningemedel, hvilka samlats genom besparingar vid

förvaltningen af akademiens egen ekonomi. Dessa akademiens enskilda medel,

hvilka icke egde något samband med konservatoriets af statsmedel anslagna

tillgångar, hade emellertid till följd af ökade utgifter och behof af diverse

slag under senare tider betydligt förminskats, så att de, som enligt 1884

års bokslut uppgått till 20,752 kronor 76 öre, vid 1892 års slut hade nedgått

till 12,403 kronor 40 öre. Dessa akademiens besparingar, i sig sjelfva

föga betydande och stadda på återgång, vore emellertid för akademien all
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande JS’:o 9.

165

deles nödvändiga att hafva till sin disposition, om hon icke vid förefallande

tillfällen och behof skulle stå alldeles med bundna och tomma händer.

Hvad slutligen beträffade den inkomst, som uppkomme genom begagnandet

af den i akademiens hus befintliga konsertsalen, hvilken inkomst inginge

i nyss nämnda besparingar, hade akademien erinrat derom, att den till

omkring 80,000 kronor beräknade inredningen af akademiens hus till största

delen, eller ungefär 55,000 kronor, och således vida mer än som för konsertsalens

anordnande erfordrats, hade kunnat genom till akademien öfverlemnade

gåfvor och annorledes af akademien bekostas, under det att staten bidragit

med endast 25,000 kronor. För öfrigt vore akademiens omkostnader för

hvarje konsert ganska dryga, så att behållningen, äfven der full afgift betalades,

ej blefve synnerligen stor; men esomoftast såge akademien sig nödsakad

att af en eller annan anledning upplåta salen utan särskild afgift.

Salens uthyrande mer eller mindre ofta vore i öfrigt beroende på helt och

hållet tillfälliga omständigheter, så att någon beräkning på en fast inkomst

af densamma på intet sätt kunnat göras.

Såsom förklaring af orsaken dertill, att akademiens besparingar under

de senare åren så betydligt minskats, och till bevis derom, att akademien,

då det gält konservatoriets intressen, icke undandragit sig att af egna medel

göra uppoffringar för sådana läroverkets utgifter, hvartill statsanslaget visat

sig otillräckligt, anförde akademien, dels att anslaget till konservatoriets expenser

under en följd af år visat sig otillräckligt, så att akademien måst

för fyllande af uppkommen brist å detta anslag tillsläppa af egna medel

intill 1892 års slut sammanlagdt 3,052 kronor 68 öre, dels ock att akademien

funnit sig nödsakad att af egna medel bestrida åtskilliga utgifter, för

undervisningen, hvilka ej kunnat betäckas af statsanslagen. Dessa utgifter

hade till och med höstterminen 1893 uppgått till 5,325 kronor 61 öre.

Hvad anginge det af Riksdagen vid ärendets föregående behandling

ifrågasatta gifvandet af konserter för att derigenom anskaffa det resterande

beloppet för värmeapparatens inmurning, stälde sig förhållandena i detta afseende

ingalunda gynsammare nu, än då akademien i sin skrifvelse år 1881

vidrörde denna fråga. Omkostnaderna för konserter i hufvudstaden hade

fastmera ökats. Kändt vore, att de i Stockholm befintliga större musiksällskapen

måst taga mecenaters offervillighet i anspråk för att kunna fortsätta

sin verksamhet; och att äfven enskilda konsertgifvare löpte ekonomisk

risk, derom vittnade bland annat de icke sällan förekommande ansökningarna

från sådana att, enär omkostnaderna för hållen konsert öfverskridit inkomsten,

nedsättning i afgiften för salens begagnande måtte medgifvas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade akademien hemstält, att

för den händelse ifrågavarande brist igke kunde af andra för Kongl. Maj:t

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A:o 9.

Ang. anslag

till riksmuseets

afdelning

för

arkegoniater

m. m.

[56.]

Ang. anslag

till museets

etnografiska

samling.

[57.]

160

tillgängliga medel ersättas, Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra förnyad

framställning om anvisande af särskildt anslag till bristens godtgörande.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, och då det icke syntes

vara möjligt att utan Riksdagens medverkan få omförmälda brist betäckt, har

departementschefen tillstyrkt förevarande framställning i ämnet till Riksdagen.

Utskottet har emellertid icke funnit sådana omständigheter vara förebragta,

som kunna föranleda utskottet föreslå Riksdagen att frångå den uppfattning

i detta ärende, som af 1881 års Riksdag uttalades. Af statsrådsprotokollet

inhemtas, att musikaliska akademiens ekonomi vid 1892 års slut

visat en behållning af 12,403 kronor 40 öre och att under föregående år

behållningen varit ännu större. Mid sådant förhållande, och då dessutom den

af Riksdagen år 1881 antydda utvägen att få ofvannämnda brist ersatt icke

synes ens hafva blifvit försökt, har utskottet icke ansett sig böra ifrågasätta

att Riksdagen må träda emellan för fyllandet af denna brist. ,

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

vinna Riksdagens bifall.

Naturhistoriska riksmuseum.

56:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till inköp och insamling af naturalier

vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för

arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes

och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen

förenade utgifter, jemväl för år 1895 på extra

stat anvisa 2,000 kronor.

57:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må för vård, underhåll och förkofran

af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande fao f). 1(5?

visa på extra stat jemväl för år 1895 enahanda belopp

som för innevarande år, eller 2,800 kronor.

58:o) Vidare får utskottet, på grund af Kong]. Maj:ts derom gjorda Ang. anslag

framställning och med åberopande af hvad i statsrådsprotokollet (sid. 160—för amortering

Ibl) blitvit i amnet meddeladt, hemställa, museets ex
pensanslag.

att Riksdagen må till fortsatt amortering af brist [58.]

å naturhistoriska riksmuseets expensmedelsanslag på extra

stat för år 1895 anvisa ett belopp af 1,000 kronor.

Meteorologiska centralanstalten.

59:o) Med anledning af Kong], Maj:ts derom gjorda framställning och ^ng. ansiag

under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 161) blifvit i ämnet ''tjenZnvid

meddeladt, hemställer utskottet, anstalten.

[59.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 bevilja

ett anslag af 7,950 kronor för upprätthållande af

fullständigt ordnad väderlekstjenst vid meteorologiska centralanstalten.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

60:o) På grund af Kongl. Maj.-ts derom gjorda framställning och under

hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 162) finnes i ämnet anfördt,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,

må till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter

för öfveråriga döfstumma, nemligen i Vadstena, Skara

och Bollnäs, anvisa ett extra anslag för år 1895 af 49,200

kronor.

Ang. anslag

till läroanstalter

för

öfveråriga

döfstumma.

[60.]

61:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får tfffutskottet

hemställa,

till handtverksskolan

i Kristinehamn

för blinda.

[61.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

till tryckning

af blindskrifter

m. m.

[62.]

lt>8 Statsutskottets Utlutande N:ö It.

att Riksdagen må, till uppehållande åt handtverksskolan

i Kristinehamn för blinda, på extra stat för år

1895 bevilja ett anslag till enahanda belopp, som för detta

ändamål under närmast föregående år anvisats, eller 10,000

kronor.

62:o) I skrifvelse den 21 sistlidne september hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelas, direktionen öfver institutet för blinda hemstält, att

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, utöfver det åt institutet på ordinarie

stat uppförda anslaget, bevilja institutet för år 1895 följande extra

anslag, nemligen 2,500 kronor att användas till tryckning af blindskrifter

och 1,200 kronor till understöd åt blindlär ar eelev er samt till reseund erstöd

åt blindlärare.

Beträffande det sistnämnda anslaget hade direktionen anfört, att det

hittills anvisats endast till understöd åt blindlärareelever, men att ändamålet

dermed eller beredandet af lämpliga lärare för blinda skulle ofta bättre tillgodoses,

om anslaget finge användas icke blott till stipendier åt blindlärareelever,

utan äfven till fortsatt utbildning af lärare, som redan vore vid blindanstalten

antagne. Den långa tillgång på lärarekrafter, som funnes på blindundervisningens

område, gjorde det nemligen nödvändigt att vid uppkomna

ledigheter till lärare antaga ännu unga personer, hvilka väl kunnat visa

anlag för sitt blifvande kall, men som ännu icke vunnit önskvärd utbildning

derför. Det vore derför af vigt, att åt dessa lärare bergddes tillfälle till inliemtande

till ytterliga kunskaper. Synnerligen vigtigt vore det, att arbetslärarne

sattes i stånd att genom personliga besök vid utlandets undervisningsanstalter

för blinda taga kännedom om anordningarna derstädes och tillegna

sig de förbättrade arbetsmetoder, som tid efter annan der infördes.

Kongl. M aj: t har nu för Riksdagen framlagt förslag i öfverensstämmelse

med hvad direktionen hemstält; och får utskottet med anledning häraf,

och under erinran att Kongl. Maj:ts förevarande förslag endast innebär en

utsträckt disposition af ett under flera föregående år till institutet beviljadt

anslag, hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 anvisa:

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och

b) till understöd åt blindlärareelever samt reseunderstöd

åt blindlärare 1,200 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1(30

Hospitalsvården.

63:o) Sedan Riksdagen år 1892, för anordnande af en asyl i Vadstena

för sinnessjuke ra. m., beviljat ett anslag af 431,790 kronor samt deraf på

extra stat anvisat för år 1893 ett belopp af 100,000 kronor och för år

1894 en summa af 250,000 kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen

att till fullbordande af arbetet å Vadstena asyl anvisa på extra stat för år

1895 återstoden af det beviljade anslaget eller 81,790 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

64:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för om- och påbyggnad

af cellflygeln vid Nyköpings hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med af medicinalstyrelsen framstäldfc förslag på extra stat för år 1895 anvisa

37,000 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen

anmält, hurusom medicinalstyrelsen i skrivelser den 24 mars och den 28

april 1893 anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att, i enlighet

med skrifvelserna bifogade ritningar och förslag, låta verkställa omoch

påbyggnad af cellflygeln vid Nyköpings hospital och ställa till styrelsens

förfogande derför nödiga medel, 37,000 kronor.

Uti berörda skrifvelser hade, enligt hvad departementschefen meddelar,

styrelsen erinrat, hurusom för ungefär 25 år sedan vid Nyköpings hospital

uppfördes en cellflygel, innehållande 10 cellrum, 2 sof- och 2 dagrum för

osnygga, 2 badrum och ett vaktrum, allt i bottenvåningen. Vaktrummet

hade sedan ändrats till cellrum, hvarigenom 11 celler erhållits. A cellflygelns

vind funnes dessutom 2 rum för betjening.

Under tidernas lopp hade denna cellflygel visat sig mer och mer

olämplig, i synnerhet derutinnan, att dels ventilationen vore ytterst bristfällig,

hvarigenom luften, särskildt i de mycket små cellerna, blefve osund, dels ock

cellerna för män och qvinnor läge vid samma korridor. Dertill komme, att

uppvärmningen af cellerna vore så anordnad, att eldsvåda lätteligen kunde

uppstå vid minsta bristfällighet i kaloriferer eller rökgångar, hvilket blifvit

vid hållna inspektioner uppmärksammadt. Med anledning häraf hade medicinalstyrelsen

under senaste åren varit betänkt på att söka åstadkomma förBih.

till Rilcsd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 22

Ang. anslag

till Vadstena

asyl.

[68.1

Ang. om- och

påbyggnad af

ctllflygeln vid

Nyköpings

hospital.

[64-1

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande ]S:o 9.

ändring1 såväl af uppvärmningssättet som ock af flygeln i sin helhet och i

detta hänseende rådfört sig med sin biträdande arkitekt, hofintendenten A.

Kumlien, som enligt uppdrag utarbetat ett förslag till cellflygelns om- och

påbyggnad, hvarigenom ofvannämnda olägenheter och faror kunde blifva för

alltid afhjelpta samt tillika en utvidgad och förbättrad sjukvård komma till

stånd. Eu vid skrifvelsen fogad anmälan från hospitalsdirektionen, att ett

verkligt ‘tillbud till eldsvåda i cellflygeln visat sig, ehuru de första tecknen

i tid blifvit upptäckta och faran för tillfället kunnat afvändas, hade utgjort

en ytterligare maning att vidtaga åtgärder för cellflygelns ombyggnad samt

en erinran derom, att skyndsamhet vore af nöden.

Enligt det uppgjorda förslaget skulle cellflygelu komma att utgöras af

två våningar jemte en vindsvåning. I denna byggnad skulle finnas 30 celler

och 18 platser i gemensamhetsrum eller tillsammans 48 platser. Män och

qvinnor skulle komma att vårdas i olika våningar med skilda ingångar;

vakt-, bad- och förrådsrum skulle finnas i hvarje af dessa våningar och

kraftig ventilation erhållas i alla lokaler, hvarjemte uppvärmningen skulle

blifva fullt tillräcklig samt fri från våda och allt obehag. Då i den nuvarande

cellflygeln funnes 11 celler och plats för 8 patienter i gemensamhetsrummen,

eller tillsammans 19 platser, skulle genom ombyggnaden således

vinnas 29 platser, hufvudsakligen utgörande cellplatser, hvaraf hospitalet vore

i ett särdeles stort behof. Dessa fördelar kunde nu erhållas för en jemförelsevis

liten kostnad. Efter det den nya paviljong, till hvars uppförande

Riksdagen år 1886 och 1887 anslagit medel, för ungefär tre år sedan öppnats

för emottagande af sinnessjuke, hade hospitalet utrymme för 114 patienter.

Om med den nu föreslagna utvidgningen 143 patienter kunde mottagas,

behöfde derför icke tjenstepersonalen vid hospitalet ökas, men väl den lägre

betjeningen. I följd af dessa anordningar borde dagkostnaden för hvarje

sjuk kunna minskas.

En vinst af 29 nya hospitalsplatser vore under dessa tider, då efterfrågan

å sådana vore stor, äfven värd att beaktas och kunde svårligen på

annat sätt erhållas lika billigt som vid detta tillfälle. Såsom bevis på bristen

på platser å hospital anförde medicinalstyrelsen, att vid tiden för aflåtandet

af medicinalstyrelsens första skrifvelse i ämnet 225 sinnessjuka väntade på

intagning, emedan hospitalen vore fullt belagda.

Förutom ändring af sjukafdelningarna i cellflygeln omfattade nämnda

förslag äfven anordnande af nio boningsrum och ett kök i vindsvåningen.

Nyköpings hospital lede nemligen af stor brist på rum för betjeningen,

hvilken brist på detta sätt med ringa kostnader skulle kunna fyllas.

Utgifterna för cellflygelns om- och påbyggnad med tillhörande värmeledning

skulle fördelas på följande sätt:

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

171

kronor 32,200

b 4,800

ombyggnad af sjukafdelningarna .................................

anordning och inredning af vindsvåningen ...................

summa kronor 37,000: —

Då för denna totalkostnad skulle utöfver de för närvarande i cellflygeln

befintliga 19 sjukplatser vinnas 29 nya sådana platser, tillika med

9 boningsrum och kök, allt i tidsenligt skick och med god värme- och ventilationsinrättning,

samt de gamla cellerna, på sätt hofindenten Kumlien anfört,

vore i så dåligt tillstånd, att deras ombyggnad blefve lika dyr som

nybyggnad, hvadan deras antal äfven borde inberäknas i kostnadssumman

per säng för hela ombyggnaden, kunde alltså, jemte lägenheterna i vindsvåningen,

48 nya sjukplatser erhållas till ett pris af 770 kronor 83 öre för

hvarje plats, hvilket betydligt understege motsvarande kostnad vid öfriga hospital.

öfver den af medicinalstyrelsen gjorda framställningen hade öfverintendentscmbetet

yttrat sig och, sedan medicinalstyrelsen på gifven anledning

upplyst, att under korridormurarne i cellflygeln funnes gamla grunder, Indika

kunde vid ombyggnaden användas, förklarat sig icke hafva något att erinra

mot omförmälda ritnings- och kostnadsförslag.

Departementschefen, som på de af medicinalstyrelsen angifna skäl tillstyrkt

aflåtande af Kong], Maj:ts förevarande framställning, har i sammanhang

dermed påpekat, att den för ifrågavarande byggnadsföretag beräknade

kostnad föga öfverstege det belopp, 35,188 kronor 54 öre, som inbesparats

å 1887 —1890 års anslag till Lunds asylbyggnad och hvilket, enligt Kongl.

Maj:ts på föredragning af chefen för finansdepartementet den 30 juni 1893

meddelade beslut, i riksbufvudboken för år 1892 afförts från reservationerna

å extra statsregleringen för att såsom tillgång för kommande statsregleringar

redovisas å den särskilda räkning, som benämnes fonden för reserverade medel.

Utskottet finner behofvet det nu ifrågasatta byggnadsföretaget vara till

fullo ådagalagdt och har emot de för detsamma uppgjorda ritningar och

kostnadsförslag ingen erinran att göra, hvadan utskottet hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 anvisa

ett belopp af 37,000 kronor till om- och påbyggnad af

cellflygeln vid Nyköpings hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det af medicinalstyrelsen framstälda förslag.

65:o) På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord framställning får utskottet

hemställa,

att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad för

flera föregående år egt rum, må för år 1895 på extra

Ang. anslag

till .Jerfsö

sjukhus Jör

spetclske.

[65.|

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o d.

stat bevilja ett anslag af 14,000 kronor till understöd åt

Jerfsö sjukhus för spetelske, under vilkor att Gefleborgs

läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000 kronor

och medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid

sjukhuset erhålla vård, i den mån utrymmet sådant medgifver.

Kyrkorestaurering.

Ang. restau- ■ 66:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att ännu

Vadftena återstående del af de utaf Riksdagen för Vadstena klosterkyrkas restaurering

klosterkyrka, beviljade medel måtte få användas för restaureringens utförande i hufvud[66.

] saklig öfverensstämmelse med en efter medlens beviljande uppgjord ritning

under samma vilkor och förbehåll, som blifvit bestämda i afseende å arbetets

utförande enligt förut uppgjord ritning.

Jemlikt Kongl. Maj:ts framställning beviljade 1891 års Riksdag till

restaurering af Vadstena klosterkyrka, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

derför uppgjord plan samt under den tillsyn och kontroll, Kongl. Maj:t bestämde,

ett anslag af 100,000 kronor med vilkor, att Vadstena och S:t Pers

församlingar tillsköte det belopp, som utöfver sagda anslag för ifrågavarande

restaureringsarbete erfordrades. Af det sålunda beviljade anslaget har,

öfverensstämmelse med Kong). Maj:ts framställningar, Riksdagen anvisat för

år 1892 20,000 kronor och för hvartdera af åren 1893 och 1894 40,000

kronor.

Under erinran härom har departementschefen vidare anfört, att vid den

besigtning å kyrkan, som år 1881 genom öfverintendentsembetet verkstäldes,

grunden befunnits vara i hög grad felaktig, sjelfva byggnadsplats vattensjuk,

flere af kyrkans sträfpelare sådana, att de uföfvade snarare en dragning

utåt på muren än de utgjorde ett stöd för densamma. De flesta af pelame

hade vid verkstäld lodning befunnits “hänga öfver" från 1 till 4 eller 5 tum

samt vara remnade, så att deras yttre begränsningslinie visade en kurva på

3 till 4 tum. Murar ne hängde öfver utom vid midten af hvarje långsida, der

de stode lodrätt. För afhjelpande af dessa och andra anmärkta bristfälligheter

i öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar skulle, enligt kostnadsförslag,

kräfvas eu utgift af 137,464 kronor 75 öre. Öfverintendentsembetet, som,

efter det Vadstena och S:t Pers församlingar väckt fråga om utverkande af

ett statsbidrag å 100,000 kronor för möjliggörande af kyrkans restaurering,

den 10 oktober 1882 afgifvit infordradt utlåtande i ärendet, hade vitsordat,

att restaureringsförslaget icke afsåge någon öfverflödig utveckling af arkitek
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

173

toniska former, utan endast ett sträfvande att, jemte kyrkans räddande från

fullständig undergång, omgestalta henne så till vida, att hon i öfverensstämmelse

med sin ursprungliga stil komme att framstå såsom ett visserligen enkelt,

men dock icke vanstäldt verk af eu försvunnen tids kyrkliga byggnadskonst;

och hade öfverintendentsembetet i samma utlåtande tillstyrkt bifall till församlingarnas

ansökning, att genom proposition till Riksdagen det omförmälda

statsbidraget måtte utverkas.

Innan den ifrågavarande propositionen aflåtits till Riksdagen, och efter

det vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i infordradt, den 14 januari

1890 afgifvet utlåtande uttalat såsom sin uppfattning, att ingen annan utväg

att vidmagthålla detta såväl i arkitektoniskt som historiskt hänseende märkliga

fornminne förefunnes än att bereda församlingarna det ifrågasatta bidraget

till verkställande af den föreslagna restaureringen, hade Kongl. Maj:t anbefalt

öfverintendentsembetet att underkasta de uppgjorda ritningarne och kostnadsförslaget

förnyad granskning med dervid fästadt afseende å förändrade materialoch

arbetspris. I sitt den 25 november 1890 afgifna utlåtande förklarade sig

öfverintendentsembetet, efter jemförelse af mottagna uppgifter rörande materialoch

arbetspris inom Östergötlands län åren 1882 och 1889, icke hafva funnit

skäl att föreslå vare sig nedsättning eller förhöjning i den beräknade kostnaden

af 137,464 kronor 75 öre för de i kostnadsförslaget upptagna arbeten.

Dervid anmärkte dock öfverintendentsembetet, att kostnadsförslaget saknade

någon post för anskaffande af arbets- och detaljritningar, hvartill ansåges åtgå

2,000 kronor, samt att det jemväl vore nödvändigt, att en särskild post upptoges

för oförutsedda utgifter, och hade denna post af embetet föreslagits till

10,535 kronor 25 öre.

Härefter hade Kongl. Maj:t den 12 januari 1891 beslutit aflåtandet

af den omförmälda propositionen till Riksdagen, hvarjemte de till ärendet

hörande handlingar, åtföljda af ritningarne och kostnadsförslaget, i vanlig ordning

öfverlemnades till Riksdagens vederbörande utskott. Sedan Riksdagen

på ofvan angifna vilkor beviljat det äskade anslaget, och församlingarna,

hvilkas yttranden i anledning häraf infordrats, beslutit att, med tacksamt mottagande

af det beviljade anslaget, åtaga sig att tillskjuta det belopp, som

utöfver sagda anslag erfordrades för det ifrågavarande restaureringsarbetets

verkställande i hufvudsaklig enlighet med den derför uppgjorda planen, hade

Kongl. Maj:t den 31 december 1891 utan förändring faststält de för ifrågavarande

restaureringsarbete uppgjorda ritningarna samt tillika föreskrifvit, att arbetet,

som ej borde på entreprenad utbjudas, skulle utföras af vederbörande kyrkoråd

genom en af detsamma utsedd, i kyrkobyggnader förfaren byggmästare

enligt af kyrkorådet upprättadt och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Östergötlands län och domkapitlet i Linköping godkändt kontrakt, under kontroll

af öfverintendentsembetet, som egde att härför antaga lämplig person.

Efter det kyrkorådet och församlingarna redan under sommaren 1892

hemstält om ändring i vissa punkter af den faststälda restaureringsplanen, och

Kongl. Maj:t delvis dertill lemnat bifall, hade riksantiqvarien, som fått tillfälle

att yttra sig öfver denna hemställan, i derpå följande november månad till

Kongl. Maj:t inkommit med skrifvelse, deri han — jemte förmälan att han,

under ett besök i Vadstena, tagit kännedom om de ritningar, som läge till

grund för restaureringsarbetena å kyrkan, och under framhållande särskildt åt

Vadstena klosters stiftarinnas flerfaldiga gånger på det bestämdaste uttalade

önskan, att byggnaden skulle utmärka sig genom stor enkelhet — ur antiqvarisk

synpunkt framstält allvarsamma anmärkningar mot restaureringsplanen,

hvarvid han hufvudsakligen påyrkade, att koret med altaret måtte förflyttas

från dess nuvarande och enligt den godkända planen angifna plats i kyrkans

östra del till dess ursprungliga af stiftarinnan bestämda plats i kyrkans vestra

del, att i stället för den å de faststälda ritningarna upptagna, å kyrkans

norra sida i särskild utbyggnad förlagda sakristia måtte anordnas sakristia i

kyrkans vestra del bakom koret, att de å samma ritningar ur prydnadssynpunkt

nytillsatta fönster å kyrkans båda gaflar måtte borttagas, samt att

dess sträfpelare måtte bibehållas vid sin ursprungliga enkelhet.

Öfverintendentsembetet, dit riksantiq variens yttrande omedelbarligen remitterats,

hade i anledning deraf hört såväl kyrkorådet som församlingarna.

A id sammanträde den 13 januari 1893 instämde kyrkorådet i allt väsentligt

med riksantiqvarien, i det kyrkorådet förklarade sig anse, att kyrkan vid det

pågående restaureringsarbetet borde, så vidt möjligt, återställas i det skick

hon ursprungligen hade, då hon enligt stiftarinnans uttryckliga föreskrift blifvit

uppförd “med slät gerning, ödmjuk och stark", hvilken afsigt skulle väsentligen

förfelas, om den faststälda ritningen med sina många tillägg och visserligen i

sig sjelfva vackra, men mot kyrkans ursprungliga idé stridande samt helt och

hållet öfverflödiga prydnader skulle i alla delar följas. Härtill kornrne, såsom

ett afgörande skäl, den tvingande nödvändigheten att få ritningarna förenklade,

enär det redan klart framginge, att, om restaureringen måste i alla sina detaljer

verkställas i full öfverensstämmelse med dessa ritningar, den verkliga kostnaden

komme att betydligt öfverskrida den beräknade, samt församlingarna vore alldeles

urståndsätta att anslå några bidrag utöfver det, de, i enlighet med den

gjorda kostnadsberäkningen, hade förbundit sig att erlägga. I detta kyrkorådets

yttrande instämde ej mindre församlingarna än ock domkapitlet i Linköping.

Innan remissen på riksantiqvariens ofvanberörda framställning hunrjit af

öfverintendentsembetet besvaras, hade i mars månad 1893 skrifvelse från kyrko
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

175

rådet till Kongl. Maj:t inkommit. I denna skrifvelse meddelade kyrkorådet,

att restaureringsarbetet, efter det att detsamma i april månad 1892 tagit sin

början, fortgått under samma år med uppförande af fyra nya sträfpelare samt

anskaffande ocb huggning af dels granit till ny sockel omkring hela kyrkan

och dels kalksten till de nya sträfpelare, som vore afsedda att ytterligare uppföras.

Tillika anhölle kyrkorådet, att Kongl. Maj:t måtte anvisa ytterligare

medel utöfver de redan af Riksdagen beviljade, på det att följande, enligt

kostnadsberäkning af den vid kyrkan anstälde byggnadschefen till ej mindre

än 68,443 kronor 56 öre uppgående, af den af öfverintendeutsembetet anstälde

kontrollerande arkitekten såsom för klosterkyrkans framtida bestånd nödvändiga

ansedda tilläggsarbeten, hvilka församlingarna vore helt och hållet ur stånd

att bekosta, måtte kunna verkställas, nemligen nedtagande och ombyggande af

kyrkans östra gafvel, vestra gafvelns förstärkande samt nedrifvande af tre

sträfpelare i hörnen vid kyrkans norra sida och uppförande derstädes af nya

sådana.

Öfver såväl riksantiqvariens ofvan berörda framställning som kyrkorådets

nyssnämnda anslagsyrkande hade utlåtanden numera blifvit af öfverintendentsembetet

afgifna. Gent emot riksantiqvarien hade öfverintendentsembetet erinrat,

att, då de gillade ritningarna närmast syntes hafva afsett att, jemte nödiga

iståndsättningsarbeten, förläna åt ifrågavarande kyrkobyggnad den mera tilltalande

kyrkliga karakter, hvarpå nutiden kunde göra anspråk och som den

ursprunglige byggmästaren kunde anses hafva velat genomföra, derest icke helt

och hållet undantagsmessiga föreskrifter om inskränkningar blifvit honom meddelade,

det enligt embetets mening icke vid förevarande restaureringsarbete i

främsta rummet varit fråga om ett strängt antiqvariskt återställande af den

åldriga klosterkyrkan. Embetet ansåge sig emellertid, då ett sådant förfarande

från behörig myndighet framhölles såsom det enda rigtiga, sakna skäl att

motsätta sig detsamma, derest icke derigenom templets egenskap af luthersk

församlingskyrka på något sätt komme att rubbas.

I sådant afseende biträdde öfverintendentsembetet obetingadt riksantiqvariens

framställning om altarets förläggande till den ursprungliga korbyggnaden

med der bakom förlagda sakristia. Hvad anginge de till framkallande af ett

rikare intryck föreslagna fönstren å kyrkans östra och vestra gaflar, så ansåge

äfven öfverintendentsembetet, att dessa borde uteslutas, synnerligast som spår

efter sådana fönsters tidigare befintlighet icke kunde med visshet påvisas. Med

anledning af riksantiqvariens ofvannämnda anmärkning angående sträfpelarne

erinrade öfverintendentsembetet, att Kongl. Maj:t den 2 december 1892 medgifvit,

att sträfpelarne vill klosterkyrkans sydvestra hörn finge bibehållas, och

att de redan ombyggda sträfpelarne fått förblifva vid sina ursprungliga former,

opaginerad Kontrollera mot PDF

17G

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

äfven der dessa sins emellan från hvarandra i någon mån afvikit; och funne

embetet vid dessa förhållanden anmärkningen böra anses förfallen.

Beträffande den af kyrkorådet ifrågasatta anslagstillökningen erinrade

embetet till en början, att de vidlyftiga arbetena vid kyrkans gaflar, hvilkas

nödvändighet vid den för mer än ett tiotal år sedan företagna undersökningen

icke påvisades, och hvilka för ty icke heller i det på grund af samma undersökning

upprättade kostnadsförslag upptagits, endast vore oundgängliga under

den förutsättning, att kyrkans tak komme att erhålla den rikare form, som

de faststälda ritningarna utvisade. Deremot funne embetet behofvet af de tre

sträfpelarnes ombyggnad, hvarför kostnaden upptagits till 12,250 kronor, med

hänsyn till byggnadens bestånd, icke under några förhållanden kunna tillbakavisas.

Med kännedom ej mindre om de vid byggnadsrestaureringar i regel förekommande

oförutsedda arbeten, än äfven om den ej obetydliga stegring i utgifterna,

som måste uppstå på de orter, der, såsom i förevarande fall vore

händelsen, en alldeles ny art af byggnadsverksamhet skulle börjas och igångsättas,

hade öfverintendentsembetet, enligt hvad embetet vidare anfört, nogsamt

insett, att icke ens någon ringa del af det nu äskade nya anslagsbehofvet

skulle kunna fyllas genom inskränkningar och besparingar, vare sig vid de

arbeten, som afsåge betryggandet af byggnadens bestånd eller vid de smärre

arbeten, som åsyftade att förläna åt densamma ett mera tilltalande yttre och

inre skick. Då ökadt statsanslag eller ytterligare bidrag från församlingarnas

sida skäligen icke kunde påräknas, ansåge öfverintendentsembetet — till

undvikande deraf, att det anmälda nya medelsbehofvet skulle behöfva på ett

eller annat sätt genom ytterligare anslag tillgodoses — en förändring i

restaureringsarbetets plan böra ega rum; och hade embetet härför utarbetat

förslag till ny ritning. Till en början skulle, enligt detta förslag, den faststälda

ritningen i hvad den afsåge taket betydligt förenklas, takryttaren försvinna

och endast takkupor samt två kors å taket bringas till utförande.

Derest en sådan af omständigheterna orsakad förenkling i ritningarna vidtoges,

skulle ur det ursprungliga kostnadsförslaget komma att utgå posterna

för takstolarnes påsalning, som till föjd af den förändrade takkonstruktionen

skulle blifva obehöflig äfvensom för takryttaren, utgörande tillsammans 10,000

kronor; och hölle öfverintendentsembetet före, att detta belopp, ökadt med

den besparing, som komme att uppstå af takytans utaf takets förenklade

form föranledda minskning, skulle kunna betäcka kostnaden för de ifrågavarande

tre sträfpelarnes fullständiga ombyggande. Vidare hade å det nyupprättade

ritningsförslaget alla de å den faststälda ritningen förekommande

nytillsatta gafvelfönster blifvit uteslutna. Den besparing, som härigenom

uppkomme i det till 11,000 kronor beräknade belopp för samtliga fönster
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

177

arbeten, föresloge embetet måtte, jemte den besparing, som uppstode genom

uteslutning af den å den faststälda ritningen upptagna utbyggda sakristian

å kyrkans norra sida, i främsta rummet användas till vinnande af det önskningsmål,

riksantiqvarien, bland annat, påvisat, eller att den ursprungliga

korbyggnaden komtne att återinrättas till kor och inbyggd sakristia, samt i

andra rummet till mötande af de ytterligare förstärknings- och förbättringsbehof

i allmänhet, hvilka, utöfver de redan afsedda, helt naturligt under den

långa tid, som förflutit mellan den första planens uppgörande och det slutliga

utförandet, kunnat göra sig gällande.

Öfverintendentsembetet hemstälde derjemte, att, då den nuvarande

predikstolen vore i godt stånd och af en anspråkslös och föga störande form,

densamma måtte bibehållas, samt att den del af det för anskaffande af ny

predikstol beräknade belopp, som öfversköte kostnaderna för en flyttning af

densamma, måtte, derest sådant skulle under arbetets gång befinnas behöfligt,

få användas för väsentligare och för sjelfva byggnadens bestånd och värdighet

afsedda förbättringsåtgärder. I afseende å de i kyrkans golf liggande

märkligare grafstenarne, framhölle öfverintendentsembetet önskvärdheten deraf,

att dessa grafstenar icke, såsom blifvit ifrågasatt, uppstäldes kring kyrkans

innerväggar, utan i liggande ställning infogades i golfvet längs utmed kyrkans

långsidor. Härigenom skulle ock någon besparing uppstå vid anskaffande

af nytt material för kyrkogolfvets behöriga komplettering.

Slutligen uttalade öfverintendentsembetet såsom sin åsigt, att, ehuru

det nu framlagda nya ritningsförslaget onekligen framstälde Vadstena klosterkyrka

i en form, som betydligt afveke från den, som den stadfästade fullständigare

restaureringsritningen utvisade, embetet likväl icke tvekade att

beteckna detta nya förslag såsom fullt antagligt, helst vid utarbetande af

detsamma de erinringar mot de faststälda ritningarna, som af riksantiqvarien

framstälts, blifvit iakttagna, och derjemte endast sådana förenklingar blifvit

föreslagna, som en välgrundad hänsyn till den märkliga byggnadens fortbestånd

gjort oundvikliga, men som icke i någon mån stängde vägen för ett

framtida fullständigare genomförande af rikare former å tak och gaflar m. m.

I sitt med anledning af detta öfverintendentsembetets utlåtande afgifna

yttrande hade vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i allt väsentligt

gillat öfverintendentsembetets nu senast uppgjorda ritningsförslag.

Under erinran, att Kongl. Maj:t ännu icke fattat beslut angående dispositionen

af det utaf 1893 års Riksdag till ifrågavarande klosterkyrkas restaurering

anvisade beloppet af 40,000 kronor, samt att allt arbete å byggnaden

jemlikt Kongl. Maj:ts beslut den 10 sistlidne november blifvit tills vidareinstäldt,

har departementschefen upplyst att, enligt från öfverintendentsemhetet erhållet

meddelande, för restaureringsarbetena af statsmedel till församlingarnas kyrkoBih.

till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Iläft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gård hittills utbetalts tillsammans 45,000 kronor, af hvilket belopp omkring

2,000 å 8,000 kronor kunde antagas innestå såsom oanvända, samt att alla

hittills utförda arbeten vore af den beskaffenhet, att de befunnes nödvändiga

äfven för byggnadens utförande enligt det af öfverintendentsembetet senast

uppgjorda ritningsförslaget. Då ytterligare anslag utöfver de 150,000 kronor,

som staten och församlingarna tillsammans förbundit sig att för restaureringen

af ifrågavarande kyrka lemna, hvarken från statens eller församlingarnas sida

syntes kunna ifrågasättas, återstode intet annat än att genom förändring af

den ursprungliga planen söka åstadkomma så stora besparingar, att, trots de

oberäknade förstärkningsarbeten, som bl of ve oundvikliga, kostnaderna för

restaureringsarbetet kunde begränsas inom nyssnämnda belopp. En sådan förändring

hade så mycket större skäl för sig, som, på sätt ofvan anförts, förenklingar

i planen ur antiqvarisk synpunkt påkallades. Mot det utseende,

som enligt den af öfverintendentsembetet senast uppgjorda ritningen skulle förlänas

Vadstena klosterkyrka, hade departementschefen intet att erinra och

funne ej heller anledning betvifla rigtigheten af öfverintendéntsembetets beräkningar,

enligt hvilka en restaurering af kyrkan efter denna ritning skulle

kunna utföras inom det beräknade beloppet.

Då af den till statsrådsprotokollet lemnade redogörelsen framgår, att

kostnaden för en restaurering af Vadstena klosterkyrka i öfverensstämmelse

med den faststälda planen skulle komma att uppgå till betydligt högre belopp,

än som i det för 1891 års Riksdag framlagda förslaget blifvit härför beräknadt,

har utskottet, som funnit anmärkningsvärdt, att en af vederbörande

myndighet granskad kostnadsberäkning kunnat vara i så hög grad ohållbar,

som den nu ifrågavarande visat sig vara, under närvarande omständigheter

ansett annan utväg icke förefinnas, än att, såsom Kongl. Maj:ts förevarande

framställning åsyftar, genom en förändring af den ursprungliga planen, kostnaderna

för det återstående restaureringsarbetet begränsas till det belopp, som

är för ändamålet disponibelt. 1 anledning häraf, och då utskottet icke har

någon särskild erinran att göra emot den nu framlagda ritningen, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att den ännu återstående

delen af de utaf Riksdagen för Vadstena klosterkyrkas

restaurering beviljade medlen må få användas för restaureringens

utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

en efter medlens beviljande uppgjord ritning, under samma

vilkor och förbehåll, som blifvit bestämda i afseende å

arbetets utförande enligt förut uppgjord ritning.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

179

Diverse anslag.

67:o) På grund af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för flera föregående

år egt rum, må jemväl för år 1895 på extra stat

anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fornskriftsällskapet.

68:o) Likaledes på grund af derom utaf Kong]. Maj:t gjord framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen, på sätt för flera föregående år

egt rum, må till beredande af religionsvård åt svenske

sjömän m. fl. i utländska hamnar bevilja ett extra anslag

för år 1895 af 10,000 kronor.

69:o) Sedan nästlidna års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, på extra stat beviljat dels till anställande

af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000

kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under år 1894, dels till resekostnadsersättning

åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500

kronor att utgå under år 1894, dels ock till två stipendier för utbildande

vid universitetet af prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor,

deraf 1,500 kronor att utgå under år 1894, samt åt Kongl. Maj:t öfverlemnat.

att meddela de närmare bestämmelser, som kunde erfordras

rörande anslagens användande, bar Kongl. Maj:t, som den 2 juni innevarande

år i ofvannämnda afseenden meddelat närmare bestämmelser,

nu föreslagit Riksdagen att af de sålunda beviljade beloppen anvisa för

år 1895: af anslaget till kontraktsadjunkterne 4,000 kronor, af anslaget

till resekostnadsersättning åt desse 500 kronor samt af det till stipendiers

inrättande beviljade anslag 1,500 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Ang. anslag

till svenska

j omskriftsällskapet.

[67.]

Ang. anslag

till beredande

af religionsvård

åt

svenske sjömän

m. fl.

i utländska

hamnar.

[68.]

Ang. åtgärder

för en förbättrad

religionsvård

inom Hernösands

stifts

finsktalande

församlingar.

[69.]

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

Ang, anslag

till nordiska

museet.

[70.]

Ang. anslag

till cn tidskrift

för

landsmål m. m.

[71.]

Ang. anslag

för utgifvande

af tidskriften

** Nordiskt

medicinskt

arkiv**.

[72.]

70:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts nu derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvartdera

af åren 1891—1894 egt rum, må på extra stat för år

1895 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att ställas

till styrelsens för nordiska museet förfogande för att

enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande

ändamål.

71:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning och i likhet med hvad för flera

föregående år egt rum, må för år 1895 anvisa ett extra

anslag al 3,150 kronor, att på de vilkor, Kongl. Maj:t

kan finna godt bestämma, användas till understöd för

utgifvande äfven under år 1895 af tidskriften r>Nyare

bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och

svenskt folklif».

72:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom understöd

för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv» på extra

stat för år 1895 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

I en till Kongl. Maj:t stäld skrifvelse af den 30 september ^1893

har, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, professor Axel Key

erinrat, hurusom han uti årligen förnyade ansökningar om understöd

af statsmedel för fortsatt utgifvande af den utaf honom, under samverkan

af ett flertal af Sveriges, Norges, Danmarks och Finlands

mest framstående vetenskapsmän inom medicinens skilda grenar, alltsedan

år 1869 redigerade tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv» framhållit,

att det belopp af 1,200 kronor, som i regeln för ändamålet beviljats,

varit alldeles otillräckligt till att förebygga förluster å tidskriften,

hvilka varit så betydliga, att denna endast genom störa, alltför

känbara, enskilda uppoffringar kunnat upprätthållas, samt att dessa

uppoffringar alltsedan år 1884 drabbat professor Key ensam. Att allt

fortfarande nödgas göra dessa, såvida arkivet skulle kunna utgifvas,

syntes honom så mycket hårdare, som han måste åt arkivets redigerande

och skötsel egna ett högst betydande och mycket tidsödande

arbete.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

181

De bidrag, som alltifrån 1876 af allmänna medel lemnats till

vidmagthållande af berörda tidskrift, hade utgått från anslaget till

resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande. Detta anslag

hade emellertid länge visat sig otillräckligt för dermed afsedt ändamål,

och en följd deraf hade blifvit, att, bland annat, det företag, hvarom

här vore fråga, icke kunnat af staten understödjas i så hög grad, som

varit önskligt. För år 1891, då detta anslag behöfde anlitas i något

mindre vidsträckt mån än eljest, hade professor Key för tidskriftens utgifvande

erhållit ett bidrag derifrån af 2,000 kronor; men för hvart och

ett af de två nästpåföljande åren måste statsbidraget på grund af bristande

tillgångar nedsättas till samma belopp, hvarmed det utgått före

år 1891, eller 1,200 kronor, och det hade först nu, för år 1894, blifvit

möjligt att något öka understödet, så att det för detta år utgjorde 1,500

kronor.

Då arkivets stora vigt för det allmänna och för vår medicinska

vetenskap i förnyade utlåtanden af vederbörande blifvit vitsordad och

då åtskilliga andra tidskrifter i vårt land, hvilkas betydelse ingalunda

syntes kunna ställas högre och hvilkas utgifningskostnader borde vara

mindre, åtnjöte större understöd af statsmedel, hade professor Key, som

uppgifvit, att omkostnaderna för arkivets tryckning och distribution,

sedan inkomsten af arkivets försäljning afdragits, medförde en förlust

af öfver 3,200 kronor årligen, hemstält,'' det Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att på extra stat för år 1895 bevilja ett anslag af 3,000

kronor för fortsatt utgifvande af »Nordiskt medicinskt arkiv».

Öfver denna framställning hade lärarekollegiet vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet samt kanslern för rikets universitet afgifvit

infordrade utlåtanden och dervid, med vitsordande af tidskriftens stora

vigt och betydelse för den medicinska forskningen i vårt land, tillstyrkt

bifall till professor Keys ansökning.

Departementschefen, som funnit behofvet af det ökade statsunderstöd

för utgifvande af ifrågavarande tidskrift, som professor Key begärt,

vara erforderligen ådagalagdt, förklarar, att han icke skulle hafva

tvekat att tillstyrka det högre beloppets beviljande från reservationsanslaget

till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande,

om sådant kunnat ske utan åsidosättande af andra berättigade anspråk

på bidrag från detta anslag. Men på grund af anslagets ringa belopp

vore detta beklagligtvis ej möjligt. De framställningar, som af Kongl.

Maj:t åren 1889 och 1893 aflåtits till Riksdagen om höjande af nämnda

reservationsanslag, hvarigenom ett ökande af statsbidraget till sagda

tidskrift skulle hafva möjliggjorts, hade icke vunnit bifall af Riksdagen,

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Ang. anslag

för utgifning i

tryck af ett

arbete i astronomi

af

professor II.

Gyllen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som funnit behofvet af detta reservationsanslags förhöjning ej vara af

så trängande beskaffenhet, att icke med dess tillgodoseende ännu någon

tid skulle kunna utan olägenhet anstå. Vid sådant förhållande

syntes en annan utväg böra anlitas för att bereda det nu ifrågavarande

företaget det understöd från statens sida, som enligt departementschefens

åsigt borde komma detsamma till del. Under en följd af år hade

Riksdagen på extra stat anslagit medel såsom bidrag till vissa tidskrifter

med vetenskapligt innehåll; och hölle departementschefen före, att

man med icke mindre skäl kunde påräkna ett dylikt understöd för

utgifvande af »Nordiskt medicinskt arkiv», hvars stora vetenskapliga

värde vore allmänt erkändt.

Då, enligt hvad i statsrådsprotokollet blifvit meddeladt, utgifvandet

af ifrågavarande tidskrift visat sig medföra en årlig förlust af mer

än 3,200 kronor, som blott till en mindre del ersatts genom det statsbidrag,

som kunnat beredas från anslaget till resestipendier samt läroböckers

och lärda verks utgifvande, finner utskottet med hänsyn till

denna tidskrifts betydelse för den medicinska forskningen i vårt land

angeläget, att dess fortfarande utgifvande varder genom ett ökadt

understöd af allmänna medel tryggadt. Då det emellertid torde vara

möjligt att äfven framdeles från nyssnämnda anslag bereda tidskriften

något årligt bidrag, synes det utskottet, som om det särskilda anslag,

hvilket till understöd fördensammas utgifvande bör ifrågakomma, lämpligen

kan till 2,000 kronor begränsas. T anledning häraf får utskottet

hemställa,

att Kongl. Majt:s förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen på extra stat för

år 1895 anvisar ett belopp af 2,000 kronor såsom

understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt

medicinskt arkiv».

73:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra

stat för år 1895 anvisa 4,000 kronor till bestridande af kostnaderna

för utgifvande i tryck af andra delen utaf professor H. Gyldéns arbete

angående hufvudplaneternas absoluta elementer.

Beträffande denna anslagsbegäran har departementschefen till

statsrådsprotokollet anfört följande.

I en till Kongl. Maj.t stäld skrifvelse af den 13 september 1893

hade vetenskapsakademien erinrat, hurusom Riksdagen, på framställning

af Kongl. Maj:t, för hvart och ett af åren 1884, 1885, 1886 och 1887

på extra stat anvisat ett belopp af 3,000 kronor, eller sammanlagdt

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

183

12,000 kronor, till räknebiträden åt akademiens astronom, professor

H. Gyldén, för genomförande af ett särdeles omfattande och magtpåliggande

vetenskapligt arbete angående hufvudplaneternas absoluta elementer.

Detta högst förtjenstfulla arbete hade nu så långt framskridit,

att den fullständiga redogörelsen derför till en del snart vore färdig

att lemna pressen, medan den återstående andra delen förelåge i ett

så nära fullbordadt skick, att äfven dess tryckning inom kort kunde

påbörjas.

Tryckningskostnaderna för arbetets första del hade kunnat bestridas

genom eu uppkommen besparing å statsanslagen till räknebiträden

med särskildt tillskott af akademien och bidrag från observatoriets

af akademien anvisade årsanslag. Deremot saknades helt och

hållet medel till bestridande af kostnaderna förtryckningen af arbetets

andra del, hvadan professor Gyldén anhållit, att akademien måtte hos

Kongl. Maj:t söka utverka framställning till Riksdagen om anvisande

af ett anslag å 4,000 kronor för ifrågavarande ändamål. Denna anhållan

hade efterkommits af akademien, som med hänsyn till den stora

vetenskapliga betydelsen af ifrågavarande arbete, hvilket kom me att

fylla ett länge kändt behof inom den astronomiska vetenskapen, förklarat

sig hafva all anledning att på det varmaste förorda ett sådant

anslag.

På grund af de vitsord, vetenskapsakademien sålunda lemnat

angående den stora vetenskapliga betydelsen af professor Gyldéns ifrågavarande

arbete, tvekar utskottet icke att förorda, att bidrag för detsammas

utgifvande må af Riksdagen beviljas. Då emellertid hvarken

i statsrådsprotokollet eller i de till ärendet hörande handlingar, som

blifvit till utskottet öfverleinnade, utredning i någon mån lemnats anende

de med arbetets utgifvande förenade kostnader, har visshet icke

kunnat vinnas derom, att hela det begärda beloppet är för ändamålet

behöfligt; och vid sådant förhållande synes kunna ifrågasättas, huruvida

icke anslaget kunde bestämmas till något lägre belopp än det,

som af Kongl. Maj:t föreslagits. I anledning häraf har utskottet ansett

sig böra föreslå det begärda anslagets nedsättande till 3,000 kronor;

och finner utskottet så mycket större skäl härtill förefinnas, som utskottet

föreställer sig, att, derest detta belopp skulle befinnas vara för

ändamålet otillräckligt, erforderlig fyllnad otvifvelaktigt torde kunna

från vetenskapsakademiens tillgångar beredas.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

för utgifvande

af tidskriften

uActa

mathematica",

[74.]

Ang. anslag

till föreläsningskurser

för arbetsklassen.

[75.]

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen på extra stat för

år 1895 anvisar ett belopp af 3,000 kronor till bestridande

af kostnaderna för utgifvande i tryck af

andra delen utaf professor H. Gyldéns arbete angående

hufvudplaneternas absoluta elementer.

74:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må för år 1895 anvisa ett extra

anslag af 4,000 kronor, eller samma belopp, som för

flera föregående år beviljats, till understöd för fortsatt

utgifvande af tidskriften y>Acta mathematica».

75:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till understöd,

på de i statsrådsprotokollet angifna vilkor, åt sådana anstalter

eller föreningar, som anordnade föreläsningskurser för arbetsklassen,

på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp af 25,000 kronor.

På sätt af statsrådsprotokollet inhemtas, har Riksdagen på Kongl.

Maj:ts framställning för hvart och ett af åren 1889—1894 beviljat ett

extra anslag af 20,000 kronor att användas till understöd åt sådana

anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,

, dock under vissa vilkor, hvilka vid senast beviljade anslag

voro följande:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,

icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som

staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager

föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan

under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser; dock att, hvad

landsbygden beträffar, Kongl. Maj:t må ega att härutinnan göra de

eftergifter, som omständigheterna kunna påkalla;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

185

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta

sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvas

nödiga och lämpliga.

Då nu Kongl. Maj:t ansett sig böra ifrågasätta förhöjning af förevarande

anslag, har departementschefen till statsrådsprotokollet såsom

skäl derför anfört, att de understöd från detta anslag, hvarom under

sistlidna år ansökningar blifvit gjorda, omfattat en slutsumma af 22,575

kronor, och att antagligt vore, att framdeles komme att i sådant afseende

begäras ännu högre belopp.

Med anledning häraf får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

76:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 178) finnes

i ämnet anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena

i norra Sverige, till underhåll och

tillsyn af vattenhöjdmätningsstationer m. m. på extra

stat för år 1895 anvisa ett anslag af 11,500 kronor.

Ang. anslag

till precisionsnivelleringsarbeten

m. m.

[76.j

77:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för utgifning och Ang. anslag

spridning af nykterhetsskrifter på extra stat för år 1895 anvisa 4,000 £)[ Spridning

af nykterhets
-

Kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anmält, hurusom i skrifvelse den 25 september 1893 svenska nykterhetssällskapet

genom sin styrelse anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes hos

Riksdagen göra framställning om beviljande af ett årligt understöd åt

sällskapet af 4,000 kronor för utgifvande och spridande af nykterhetsskrifter

samt öfrig fullföljd af den verksamhet, sällskapet enligt dess

stadgar ålåge. Till stöd för denna begäran hade styrelsen bland annat

anfört följande.

Svenska nykterhetssällskapet, som den 5 maj 1837 erhållit Kongl.

Maj:ts stadfästelse å sina äldsta stadgar, hade derefter under loppet af

ett hälft sekel fullföljt sina sträfvanden att motarbeta rusdryckernas

härjningar bland vårt folk. Vexlande tillgångar i fråga om både arbetsBih.

till Riksd. Prot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 lläft. 24

skrifter.

[77.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

18(i ■

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

krafter och medel samt tidsförhållandenas skiftningar hade icke underlåtit

att å dessa sträfvanden trycka sin prägel; de hade icke alltid egt

samma betydelse. Men om de bedömdes i sitt historiska sammanhang,

skulle dem tvifvelsutan tillerkännas det vitsordet, att deras inflytelse

på arbetet för vårt folks sedliga lyftning varit af omisskänligt gagn.

Regeringen hade ock visat sitt erkännande häraf genom att vid olika

tidpunkter, då en stegring af sällskapets verksamhet varit mer än vanligt

af nöden, tilldela sällskapet understöd af statsmedel. Redan år

1844 hade sällskapet erhållit ett dylikt understöd för inköp och spridning

af en då utgifven nykterhetsskrift; åfen 1846—1850 hade Kongl.

Maj:t till främjande af skriftspridning och för utsändande af nykterhetstalare

beviljat bidrag af statsmedel till belopp af 500 riksdaler banko

årligen; och från midten af 1870-talet, då kampen mot rusdryckerna

ånyo måste med förstärkt kraft upptagas, hade sällskapet efter årliga

ansökningar till och med 1886 erhållit understöd af 2,000 till högst

5.000 kronor om året för fullföljd af sin förutnämnda verksamhet.

Sistberörda år hade emellertid Kongl. Maj:t tillsatt en särskild kommission

af fyra personer, af hvilka tre tillhörde svenska nykterhetssällskapet,

för utgifvande och spridning af nykterhetsskrifter, derför ett

särskildt anslag på 8,000 kronor af samma års Riksdag stälts till Kongl.

Maj:ts förfogande. Sedan kommissionen med år 1888 fullgjort sitt

arbete, hade 1889 års Riksdag stält ett nytt, vida större anslag på

25.000 kronor till Kongl. Maj:ts disposition för nykterhetens befrämjande,

hvarefter Kongl. Maj:t gifvit en ny kommission, bestående af

fem personer, deraf fyra tillhörde nämnda sällskap, i uppdrag att inkomma

med förslag om användandet af berörda anslag. I enlighet

med särskilda af Kongl. Maj:t på kommissionens hemställan bestämda

grunder hade kommissionen sedermera föranstaltat om utgifning och

spridning af nykterhetsskrifter, för hvilket ändamål sistberörda anslag

stälts till kommissionens förfogande.

Beträffande de två omförmälda kommissionernas verksamhet tilllåter

sig utskottet att hänvisa till de uppgifter, som i sådant hänseende

blifvit meddelade å sid. 179 och 180 i statsrådsprotokollet.

Sedan den sista kommissionen fullgjort sitt uppdrag, hade enligt

hvad svenska nykterhetssällskapets styrelse uti ifrågavarande skrifvelse

vidare andragit, för sällskapet uppstält sig den frågan, huruvida icke

nu tillfället för detsamma vore inne att åter upptaga sin under de

senare åren afbrutna verksamhet. Genom de af Riksdagen två gånger

lemnade anslagen hade Riksdagen visat sig behjerta vigten deraf, att

kännedomen om såväl rusdrycksbrukets faror som rusdrycksmissbrukets

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

187

förstörande inflytelser blefve genom lämpliga skrifter bland folket spridd

och befäst; och ledamöterna i förberörda kommissioner hade nog tydligt

fått erfara, hurusom hvad i sagda afseende redan gjorts på långt när

icke motsvarat behofvet, då nemligen blott minsta delen af från rikets

alla delar till kommissionerna inkomna skriftreqvisitioner kunnat så som

önskats tillgodoses. Det förefölle ock sällskapet otvifvelaktigt, att ett

oaflåtligt fortgående arbete i detta afseende måste vara att föredraga

framför mera ryckvis gjorda ansträngningar. Också hade sällskapet i

det förslag till nya stadgar, som af Kongl. Maj:t den 1 februari 1889

faststälts, såsom ett hufvudsakligt mål för sin verksamhet bibehållit

sällskapets gamla hufvuduppgift att i mån af tillgångar utgifva och

sprida lämpliga nykterhetsskrifter. Men då erfarenheten från båda de

af Kongl. Maj:t utsedda kommissionerna visat, dels att skrifter af detta

slag ytterst sällan köptes, hvadan enskilde förläggare för dem icke

kunde påräknas, dels ock att de skrifter, som på detta sätt spriddes,

vanligen icke nådde dem, för hvilka de egentligen vore afsedda, insåge

sällskapet mer än väl, att för vinnande af det åsyftade målet ifrågavarande

skrifter måste tillhandahållas i allmänhet kostnadsfritt samt

spridas vare sig genom direkta försändelser eller såsom bilagor till

tidningar, der det icke skulle visa sig möjligt att låta dem utgå såsom

delar af en periodisk skrift. I hvad fall som helst måste dock möjligheten

af denna verksamhet för sällskapet vara beroende på dess understödjande

genom allmänna medel, då nemligen sällskapet icke egde

att påräkna andra tillgångar, än hvad tillfälliga gåfvor eller afgifter

kunde inbringa, och det icke syntes vara möjligt att härå grunda någon

verksamhet af ifrågavarande slag.

Vid skrifvelsen vore fogadt ett kostnadsförslag rörande sällskapets

ifrågasatta verksamhet för utgifvande och spridande af nykterhetsskrifter,

hvilket kostnadsförslag afsåge en publikation i oktavformat om 16 ark

i 5,000 exemplar och slutade på en summa af 4,700 kronor.

Enligt de för svenska nykterhetssällskapet nu gällande stadgar

hade sällskapet till ändamål att efter vissa i stadgarna angifna grunder

deltaga i arbetet för nykterhetens främjande. Sällskapets verksamhet

leddes af en styrelse, bestående af minst nio ledamöter. Styrelsen

ålåge att med uppmärksamhet följa nykterhetsrörelsen såväl inom

Sverige som ock i främmande länder; att med hänsyn till både lagstiftning

och rådande sed bevaka nykterhetens intressen och söka att

vinna erkännande för dess kraf; att, i mån af tillgångar, utgifva och

sprida lämpliga skrifter likasom ock årligen till sällskapet afgifva redogörelse

för nykterhetsarbetets gång; samt att anknyta förbindelser mel
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lan sällskapet och liktänkande in- och utländska vare sig föreningar

eller enskilda nykterhetsvänner.

För egen del har departementschefen yttrat, att han ansåge det

fortgående arbetet för nykterhetens befrämjande förtjena att af staten

understödjas, och att detta lämpligen kunde ske genom ett till svenska

nykterhetssällskapets disposition stäldt anslag för utgifning och spridning

af nykterhetsskrifter. Enligt departementschefens åsigt borde ett

sådant anslag dock icke uppföras å ordinarie stat, och borde detsamma

mot redovisningsskyldighet ställas till bemälda sällskaps förfogande.

På grund af hvad sålunda blifvit till statsrådsprotokollet anfördt

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1895 anvisa

ett anslag af 4,000 kronor, att med redovisningsskyldighet

ställas till svenska nykterhetssällskapets

förfogande för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

Ang. under- 78:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

■*dddål un<^er hänvisning till hvad å sid. 182 och 183 i statsrådsprotokollet

he>nmH%r blifvit i ämnet anfördt, hemställer utskottet,

drinkare vid

invid uptaia. att Riksdagen må på extra stat jemväl för år

[78.] 1895 bevilja ett anslag af 2,000 kronor att utgå till

understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sanssouci

invid Upsala på vilkor, som af Kong!. Maj:t

pröfvas lämpliga.

Ang. er sällan

de af en bris

i anledning af

Sveriges deltagande

i en

utställning i

Madrid.

[79.]

79:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till ersättande

af en brist i anledning af Sveriges deltagande i en utställning i

Madrid, på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp af högst 4,198

kronor.

Rörande uppkomsten af ifrågavarande brist har departementschefen

enligt statsrådsprotokollet till en början erinrat, att, sedan härvarande

kongl. spanske minister i officiel skrifvelse den 19 februari

1891 meddelat, hurusom kongl. spanska regeringen hade för afsigt att

år 1892 fira fyrahundrade årsdagen af Amerikas upptäckt med en

liistorisk-amerikansk utställning i Madrid, omfattande föremål, hvilka utmärkte

den grad af kultur, som nya verldens invånare uppnått före

senare delen af sextonde århundradet, och inbjöde, bland andra mag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

ISO

ter, de förenade rikena att deltaga i utställningen genom att ur sina

antropologiska, arkeologiska och historiska samlingar ditsända föremål

från den för-columbiska tiden eller samtida med Amerikas upptäckande

af Columbus, så och efter det vetenskapsakademien afgifvit infordradt

utlåtande i ämnet, hade Kong!. Maj:t den 20 mars 1891 förklarat, att

Sverige vid ifrågavarande Columbusfest skulle representeras genom ett

eller två ombud, som framdeles komme att utses, samt uppdragit åt

vetenskapsakademien att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag och

kostnadsberäkning angående Sveriges deltagande i utställningen. Till

åtlydnad häraf hade akademien med skrifvelse den 9 september 1891

öfverlemnat ett af fyra särskilde kommitterade afgifvet, af akademien

för dess del gilladt betänkande i ämnet. Beträffande kostnaderna för

Sveriges deltagande i utställningen hade i betänkandet anförts, att eu

tillförlitlig beräkning af desamma vore mycket svår att verkställa; men

kommitterade hade på grund af kännedom om kostnaden för föregående,

med denna jemförliga utställningar och med ledning af inhemtade

upplysningar upprättat ett kostnadsförslag, hvilket, upptagande poster

lör facsimilering af äldre urkunder, som ej lämpligen borde utställas i

original, för montrer, transport oclx assurans samt katalog öfver de utstälda

föremålen, för resekostnad och traktamente till kommissarier samt

för bevakning, arbetsbiträde vid uppsättning, emballage m. m., slutade

å en summa af 15,000 kronor. Vid föredragning häraf den 31 december

1891 hade emellertid Kongl. Maj:t, med hänsyn till de jemförelsevis

stora kostnader, som skulle blifva förenade med Sveriges deltagande

i omförmälda utställning, funnit frågan derom icke böra ti 1 någon

Kong]. Maj:ts vidare åtgärd föranleda. 1

Sedermera hade — erinrar departementschefen vidare — ministern

för utrikes ärendena anmält, att han från härvarande spanske minister

tätt mottaga en ny skrifvelse i ämnet, deri närmare redogjorts för afsigten

med utställningen och för det dåmera i viss mån något vidgade

programmet för densamma äfvensom meddelats, att Spanien, på sätt

medgifvits för hvarje land, som inbjudits att deltaga i utställningen,

åtoge sig alla kostnaderna för utställningsföremålens inpackande och

transport fram och åter samt för uppställandet och vården af de utstälda

föremålen, hvarjemte kostnaderna för två delegerades från Sverige resa

till Madrid och återresa till hemlandet likaledes blefve gäldade. Med

anledning häraf hade vetenskapsakademien erhållit befallning att afgifva

förnyadt utlåtande i ämnet; och hade akademien med skrifvelse den 10

februari 1892 öfverlemnat ett af tre bland förutnämnde kommitterade

upprättad! kostnadsförslag, hvaruti de kostnader, som ansåges blifva för

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Statsutskottets Utlåtande N:0 9.

ändamålet erforderliga utöfver dem, hvilka spanska regeringen åtagit sig

att bestrida, beräknats till 7,500 kronor. Derefter både Kongl. Maj:t

den 10 mars sistnämnda år till'' Riksdagen aflåtit proposition om anvisande

på extra stat för år 1893 af ett anslag å 7,500 kronor för

Sveriges deltagande uti ifrågavarande utställning, och hade denna proposition

af Riksdagen bifallits.

Efter anförande häraf meddelar departementschefen, att Kongl.

Maj:t den 12 maj 1892 förordna! professorn m. m. friherre A. E. Nordenskiöld

att vara ombud för Sverige vid den fest, som under samma år

skulle ega rum i Madrid till firande af Amerikas upptäckt, äfvensom

kommissarie för den svenska afdelningen af den i sammanhang med

nämnda fest anordnade historisk-amerikanska utställning, med rätt för

friherre Nordenskiöld att antaga en vetenskapligt bildad person till biträde

i sin verksamhet såsom kommissarie för utställningen.

1 skrifvelse den 30 april 1893 hade — fortsätter departementschefen

— friherre Nordenskiöld, till hvilken det af Riksdagen beviljade

anslaget blifvit mot framtida redovisning utbetaldt, meddelat, att kostnaden

för Sveriges deltagande uti ifrågavarande utställning, hvilken afslutats

den 4 nästförutgångne februari, något öfverskridit de för ändamålet

anslagna medlen. Detta hade, enligt friherre Nordenskiölds förmenande,

berott dels derpå att utställningen, hvars öppnande till följd

af den unge spanske konungens sjukdom betydligt försenats, fortgått en

månad längre än afsedt varit, dels derpå att den svenska afdelningen ej

kommit i fullt åtnjutande af de lättnader, som påräknats med anledning

af hvad spanska regeringen genom sin minister härstädes utlofva!. Af

kostnaderna för den svenska utställningen, hvilka, enligt hvad friherre

Nordenskiöld då förmält, uppgått till 14,723 kronor 26 öre, borde spanska

regeringen jemlik! sitt åtagande bestrida 3,560 kronor 92 öre. Om

sistnämnda belopp af spanska regeringen godtgjordes, blefve bristen 3,662

kronor 34 öre; och hade friherre Nordenskiöld anhållit, att medel måtte

anvisas till betäckande af denna brist. Sedermera hade friherre Nordenskiöld

i skrifvelse den 19 sistlidne september anmält, att ytterligare tre

utgiftsposter tillkommit å tillhopa 176 kronor 26^öre, med tillägg hvaraf

bristen utgjorde 3,838 kronor 60 öre.

Efter erhållen befallning att, sedan vederbörande räkenskaper granskats

i behörig ordning, afgifva •utlåtande i ärendet, hade kammarrätten

i skrifvelse den 30 sistlidne november anfört, att vid räkenskapernas

granskning uppkommit anmärkningar, hvilka afsåge, bland annat, ersättande

af sammanlagdt 220 kronor 41 öre, hvarmed den uppgifna bristen,

3,838 kronor 60 öre, således, i händelse revisionens anmärkningspåståenden

s. 191 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

191

vunne bifall, skulle komma att minskas, samt att vid sådant förhållande

kammarrätten för närvarande, och innan slutlig pröfning af revisionens

omförmälda anmärkningar egt rum, ansåge det icke böra antagas, att

den brist, till hvars betäckande medel af friherre Nordenskiöld förskjutits,

öfverstigit 3,618 kronor 19 öre.

För egen del har departementschefen yttrat, att det af friherre

Nordenskiöld angifna belopp af 3,560 kronor 92 öre, som han ansett

böra af spanska regeringen gäldas, innefattade följande tre poster:

inpackning af utställningsföremålen i Stockholm........... kronor 487:7 8.

inpackning af utställningsföremålen i Madrid och deras

återsändande till Stockholm......................................... » 1,241:0 9.

resekostnader....................................................................... » 1,831:45.

summa kronor 3,560: 9 2.

Af den för utställningsföremålens inpackning i Madrid och transport

till Stockholm upptagna posten 1,241 kronor 69 öre hade emellertid,

enligt hvad från utrikesdepartementet meddelats, spanska regeringen

förklarat sig vilja betala endast kostnaden för frakt från Cadiz till Stockholm,

uppgående till 662 kronor 45 öre, hvaremot samma regering icke

vore villig att ersätta återstoden af ifrågavarande post, 579 kronor 24 öre.

Vid sådant förhållande ökades bristen med nyssnämnda summa eller från

det i kammarrättens utlåtande upptagna beloppet, 3,618 kronor 19 öre,

1 ill 4,197 kronor 43 öre.

Ehuru utskottet funnit anmärkningsvärdt, att de beräknade kostnaderna

för ifrågavarande utställning blifvit, på sätt här ofvan meddelats,

i väsentlig mån öfverskridna, har utskottet dock ansett, att den

sålunda uppkomna bristen bör af statsverket ersättas, hvadan utskottet

hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

80:o) Sedan Riksdagen i skrifvelse den 5 maj 1888 anhållit, att

Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till en allmän pensionsinrättning

för barnmorskor jemte förslag till de bidrag från staten, som derför

kunde anses behöfliga, har, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas,

utredning i ämnet blifvit verkstäld af e. o. amanuensen vid

kongl. biblioteket G. Eneström, som med underdånig skrifvelse den 13

februari 1893 aflemnat betänkande om barnmorskecorpsens pensionering jemte

förslag till reglemente för barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt.

Aiig. ersättning

för förskott.

|S0.|

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. utredning

i fråga

om upprättande

inom

mellersta Sverige

af en

asyl för sinnessjuka.

■[81.J

Till betäckande af kostnaderna för den verkstälda utredningen har på

grund af särskilda kongl. bref statskontoret under förskottstitel utanordnat

ett sammsnlagdt belopp af 5,505 kronor 58 öre, för livilket statskontoret

i skrifvelse den 6 sistlidne december anhållit om godtgörelse.

Likaledes har statskontoret i nämnda skrifvelse till godtgörelse anmält

förskott till sammanlagdt belopp af 238 kronor 30 öre, hvilket

statskontoret på grund af särskilda kongl. bref utbetalat såsom ersättning

för biträde vid undersökning och upprättande af förslag till iordningställande

för arkiv af vissa lokaler i Upsala, Vadstena och Kalmar slott,

hvilka arbeten varit föranledda af Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1888

angående åtgärder för ett bättre handhafvande af offentliga arkiv.

Vidare har statskontoret i samma skrifvelse till ersättning anmält

ett belopp af 2,139 kronor 44 öre, som på grund af åtskilliga kongl.

bref af statskontoret förskottsvis utbetalts till den kommitté, som, i anledning

af Riksdagens i skrifvelse den 20 maj 1890 gjorda framställning,

efter af Kongl. Maj:t erhållet uppdrag afgifvit betänkande och

förslag, om och på hvilka vilkor statsbidrag må kunna lemnas till aflönande

af vikarie för sådan ordinarie lä,rare eller lärarinna vid folkskola,

som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin tjenst.

I anledning häraf har Kongl. Maj:t för återgäldande af berörda

förskott af Riksdagen äskat ett extra anslag för år 1895, hvilket anslag,

till undvikande af öretal i riksstaten, upptagits till 7,884 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Majds förenämnda framställning må af

Riksdagen bifallas.

81:o) Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 13) har

herr I. Kerfstedt m. fl. föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till

Kongl. Maj:t hemställa, att Kong]. Maj:t, i betraktande af det stora behof

af vårdanstalter för sinnessjuka, hvilket förelåge inom vestra delen

af mellersta Sverige, täcktes låta utreda, huruvida icke lämpligen en

större asyl för sinnessjuka inom den allra närmaste framtiden borde inom

nämnda område upprättas.

Beträffande de skäl, som till stöd för detta förslag blifvit anförda,

tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Då, såsom af motionärerna blifvit anfördt, förslag till upprättandet

af qn större asyl för sinnessjuka inom mellersta Sverige för närvarande

är under beredning hos Kongl. Majd, dervid utredning i det af motionärerna

angifna syftet lärer varda åvägabragt, anser utskottet Riksdagen

s. 193 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

193

sakna anledning att nu till Kongl. Maj:t göra den framställning, som i

motionen föreslagits, hvadan utskottet hemställer,

att herr I. Kerfstedts m. fl. förevarande motion

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 april 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten 4:o mom. a (angående anslag till en e. o. professur inom

den historiska ämnesgruppen vid universitetet i Lund):

af herr S. G. von Friesen;

vid punkten 5:o (angående anslag för anställande af en laborator vid

fysiologiska institutionen i Lund):

af herrar A. Persson, H. Andersson och S. G. von Friesen;

vid punkten 6:o (angående anslag till universitetsseminarier):

af herrar S. G. von Friesen, P. Holm och N. Nilsson, som yrkat,

att utskottets hemställan måtte hafva följande lydelse:

“att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att dels till seminarier för klassiska, nordiska,

romanska och germanska språk, historia, statskunskap,

filosofi samt estetik och litteraturhistoria vid universitetet i

Upsala på ordinarie stat beviljas 4,750 kronor, deraf till

inköp af böcker och annan undervisningsmateriel samt tillfälliga

utgifter 2,850 kronor och till arfvoden 1,900 kronor,

Bili. till Itiksd. Prof. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

samt till seminarier för samma ämnen vid universitetet i Lund

4,400 kronor, deraf till inköp af böcker och annan undervisningsmateriel

samt tillfälliga utgifter 2,650 kronor och

till arfvoden 1,750 kronor, med rätt för Kongl. Maj: t att

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af utskottet angifna

grunder bestämma dessa anslags fördelning emellan de olika

seminarierna: dels ock likaledes på ordinarie stat anvisas till

det matematiska seminariet vid universitetet i Upsala 1,500

kronor och till dylikt seminarium vid universitetet i Lund

1,500 kronor";

vid punkten 7:o (angående anslag till en laborator i bakteriologi vid

karolinska institutet):

af herrar A. Persson, H. Andersson och S. G. von Friesen;

vid punkten 9:o (angående statsbidrag till vikaries aflönande vid sjukdomsfall

för ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola):

af herr friherre C. G. A. Klingspor;

vid punkten 40:o (angående tillbyggnad af nya elementarskolans hus):

af herrar E. Fränekel, H. R. Törnebladh och S. G. von Friesen,

hvilka ansett, att utskottet bort hemställa om bifall till Kongl. Maj:ts framställning

i ämnet;

vid punkten 41:o (angående anslag för läroverksbyggnad i Umeå):

af herrar grefve G. Sparre, friherre F. W. von Otter, A. G. L. Billing,

F. Boström, E. Fränekel, O. M. Björnstjerna, R. G. von Hedenberg, I.

Kerfstedt, friherre J. T. Gripenstedt, F. E. Pettersson, H. R. Törnebladh

och J. E. Wikstén, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort

hafva följande lydelse:

“I likhet med departementschefen finner utskottet staden Umeås betryckta

läge böra föranleda till att staten, i strid med hvad som eljest eger rum, lemnar

denna kommun något bidrag till en läroverksbyggnad. De af Kongl.

Maj:t faststälda ritningar hafva emellertid vid granskning synts utskottet vara

afsedda för en byggnad af betydligt större dimensioner, än som för ifrågavarande

läroverk skäligen torde kunna erfordras. Utskottet anser derför, att det

af Kongl. Maj:t begärda beloppet bör kunna betydligt nedsättas; och har utskottet,

i betraktande deraf att något öfver 70,000 kronor redan äro för

s. 195 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

195

ändamålet tillgängliga, ansett ett statsbidrag af 60,000 kronor vara tillräckligt

för att tillförsäkra Umeå en efter förhållandenas kraf mera lämpad läroverksbyggnad.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Majrts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att såsom bidrag till uppförande af en ny

byggnad för allmänna läroverket i Umeå på extra stat för

år 1895 beviljas ett anslag af 60,000 kronor."

vid punkten 47:o (angående anslag för uppförande af ny byggnad åt

tekniska högskolan);

af herr friherre F. W. von Otter mot vissa delar af motiveringen;

af herr E. Fränekel mot vissa delar af motiveringen;

af herr L Kerfstedt mot vissa delar af motiveringen;

vid punkten 55:o (angående anslag till godtgörande af en del förskjutna

kostnader för musikaliska akademiens nya byggnad):

af herrar grefve G. Sparre, friherre F. W. von Otter, A. G. L. Billing,

F. Boström, E. Fränekel, 0. M. Björnstjerna, R. G. von Hedenberg,

friherre C. G. A. Klingspor, I. Kerfstedt, friherre J. T. Gripenstedt, F. E.

Pettersson och H. R. Törnebladh, hvilka ansett, att utskottets yttrande och

förslag bort hafva följande lydelse:

“Då af hvad i ärendet blifvit upplyst framgår, att någon annan utväg

att få ifrågavarande brist ersatt icke linnes, än att medel dertill af Riksdagen

.beviljas, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas."

vid punkten 79:o (angående ersättande af en brist i anledning af Sveriges

deltagande i en utställning i Madrid):

af herrar A. Persson, H. Andersson, S. G. von Friesen och O. A.

Ericsson;

vid punkten 81:o (angående utredning i fråga om upprättande inom

mellersta Sverige af en asyl för sinnessjuke):

af herr I. Kerfstedt, som ansett, att den i ämnet väckta motionen bort

af utskottet förordas. _____

Det skulle här antecknas, att herrar C. E. Casparsson, C. Lundeberg,

K. Bohnstedt, G. D. R. Tornérhjelm och H. P. P. Tamm icke deltagit i

förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1894 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

indelning och d

anvisning,

Friheter och

kyrkotionde.

ermed jemförlig

på förslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

17,000

_

____

_

_ _

_

17,000

81,800

—

81,800

—

39,300

—

39,300

_

64,200

—

64,200

_

46,350

—

46,350

_

20,660

—

18,000

—

337,087

—

375,747

—

19,159

. —

_ _

5,841

25,000

55,000

—

55,000

_

692,381

35,820

728,201

167,900

167,900

2,909,404

—

2,909,404

—

,| 4,113,154

—

53,820

—

342,928

—

4,509,902

_

Ecklesiastik
Departementschefen

.......................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli........

Riksarkivet......................................................................

Kongl. biblioteket ..........................................................

Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservations
Kleresistaten.

Nuvarande belopp ................................

Minskas å det i kolumnen “Friheter och kyrko
Domkapitlens

expeditioner ............................................

Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag...................

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag).

Tillkommer: höjning i anslaget till materiel för

tet i Upsala....................................

till aflönande åt en vaktmästare vid

seet vid universitetet i Upsala ....

för upprättande vid universitetet i Lund

i geografi och historia ................

till aflöning åt en laborator i experitill

universitetsseminarier inom den hu
till

d:o i Lund ...................................

till det matematiska seminariet i Upsala

till d:o i Lund ....................................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Nuvarande

Ökas för anställande af en laborator i bakteriologi

s. 197 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9

197

Litt. A.

riksstatens Åttonde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning i anvisning, på förslag.

kontant.

Summa.

departementet.

anslag å tillhopa 14,300 kronor).

tionde1'' upptagna belopp med .....

Nuvarande anvisning i kontant ................

astronomiska observatoriet vid universite
.

................................................... 700: —

botaniska laboratoriet och mu
.

................................................... 500: —

af en extra ordinarie professur

.................................................... 4,000: —

mentel fysiologi i Lund............ 3,000: —

manistiska sektionen i Upsala 5,000: —

.................................................... 4,500: —

.................................................... 1,500: —

.................................................... 1,500: —

belopp........................................................

med............................................................

Friheter och !

kyrkotionde.

375,747: —

2,000: —

692,381: —

Kronor ö.

17.000 —

81,800 —

39,300 —

64,200 —

46,350 -

20,660 - 19,159 —

55.000 —

Kronor ö.

16,000

Ersättningar.

Kronor ö.

337,087

5,841

Kronor ö.

17.000 —

81,800 —

39,300 —

64,200 —

46,350 —

373,747 -

25.000 —

55.000 —

20,700: —

167,900: —

2,000: —

Transport

713,081

169,900

2,909,404

4)135,854

35,820

748,901

169,900

51,820 —

342,928

2,909,404 —

4,530,6021—

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1894 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Tpt

Kronor

4,113,154

100,000

43,500

24,417

4,711,025

Friheter och

kyrkotionde.

394,975.

37,150!

494,750:

103,500

12,000

32,750

8,250

57,500

7,700

145,000

3,000

8,250

Kronor

53,820

1,010

Ersättningar.

Kronor

342,928

1,100

Summa.

Kronor

4,509,902

100,000

43,500

26,527

I

4,711,025

700

Tpt|10,296,921|—| 55,530

Högre skolor för qvinlig ungdom....................................

Högre lärarinneseminariet................................................

Pedagogier och folkskolor. Nuvarande belopp............

Minslcas å anvisning i kontant med .......................

och å “indelning och dermed jemförlig anvisning

F olkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande....................

Stipendier åt seminarieelever ....................................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskole
Uudervisningsmateriel

m. m. för folkskolor ............

Understöd åt högre folkskolor....................................

eller ett gemensamt reservationsanslag ................

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslagsanslag............................................................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor,

Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag................

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsBidrag

till aflönande af lärare i slöjd vid folkskoBidrag

till aflönande i vissa fall af vikarie för ordiförslagsanslag

(nytt) ................................................

394,975j—De tekniska läroverken....................................................

37,150 — Gymnastiska centralinstitutet ........................................

494,750}— Medicinalstyrelsen med dithörande stater ....................

103,500j— Hyresersättning åt provinsialläkare, förslagsanslag,

12,000 — Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslags
33,

450 — Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen............

8,250 — Ortopediska institutet ...................................................

57,500 — Veterinärundervisningen....................................................

7,700|— Vaccinationens befrämjande............................................

145,000!— Till bestridande af kostnader för allmän helso- och

3,000 — Svenska läkaresällskapet ................................................

8,250|— Svenska akademien ........................................................

344,028|—110,696,479|-

s. 199 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Vilålande R:o !).

199

Förslag till

blifvande riksstat:

Anvisning

kontant.

i

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor

ö.

Kronor

4

ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Transport

4,135,854

100,000

43,500

24,406

51,820

342,928

—

4,530,602

1 rm rmn

—

43,500

26,176

på förslag: ersättningar" med.... 340:— 351;_

1,010

760

inspektörer................................................ 95,000: —

rikets nordligare trakter bosatta finnar,

förslagsanslag............................................ 3,925,000: —

skolan, förslagsanslag ........................... 50,000: —

loma, förslagsanslag................................ 110,000: —

narie lärare eller lärarinna vid folkskola

4,751,025

394,975

37,150

494,750

103,500

12,000

32,750

8,250

57,500

7,700

145,000

3,000

8,250

•

4,751,025

394,975

37,150

aqA. 7Fm;

högst ...............................................

103,500

12,000

sa a nn

anslag..............................................................

700

s 9pm''

K7 ofin

7 7fm''

sjukvård, förslagsanslag....................................................

145,000

3 fmn!

8 250

''

Transport 10,369,610

-I

53,530,

—1

343,088|

—|

10,756,828]

—1

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 9

1894 års riksstat anslår:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

kontant.

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

. Kronor.

ö.

10,296,921

_

55,530

_

344,028

_

10,696,479

_

12,460

—

12,460

—

29,450

—

29,450

—

61,300

—

61,300

—

51,200

—

51,200

—

75,650

—

— —

—

- -

—

75,650

—

25,050

25,050

—

250,150

—

— —

—

---

—

250,150

—

9,564

9,564

75,000

—

75,000

—

42,061

—

4,360

—

- -

—

46,421

—

900,000

_

900,000

_

78,000

—

78,000

—

2,750

—

— —

—

- -

—

2,750

—

28,380

—

---

—

- -

—

28,380

—

25,000

25,000

—

7,528

—

193,300

—

169,400

—

370,228

—

24,000

—

- -

—

---

—

24,000

—

80,000

—

80,000

—

1,500

1,500

—

23,093

—

- —

—

— —

—

23,093

—

15,000

—

---

—

- -

—

15,000

—

12,114,057

—

253,190

—

513,428

—

12,880,675

—

Vetenskapsakademien.......................................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf

Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reserMusikaliska

akademien (deraf 6,000 kronor reservations
Naturhistoriska

riksmuseum............................................

Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstummeundervisningen, för
Institutet

för blinda ....................................................

Fattigvården i Stockholm och landsorten ....................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag ....................

Lasaretts underhåll. Nuvarande anvisning i kontant

Okas å anslaget till seratimerlasarettet med ............

Hospitals underhåll, förslagsanslag ................................

Stora barnhuset i Stockholm ........................................

Frimurarebarnhuset .......................................................

Barnhusen i landsorten....................................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslagsanslag

Kyrkors underhåll............................................................

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut
Ålderstillägg,

förslagsanslag...........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag.

Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsummma med

Extra utgifter, reservationsanslag ............................

/

s. 201 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

201

450 kronor reservationsanslag)................

vationsanslag å tillhopa 21,400 kronor)

anslag.......................................................

reservationsanslag)..................................

slagsanslag................................................

gifvande, reservationsanslag

Nuvarande belopp

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersätt n in gar.

Summa.

200,000:

50,150:

42,061: —

53,000: —

23,093: —

27: —

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronqf.

Ö.

Kronor.

Ö.

,359,610

_

53,530

_

343,688

_

10,756,828

_

12,460

_

- -

—

- -

—

12,460

—

29,450 —

- -

—

- -

—

29,450

—

61,300 —

- -

—

- -

—

61,300

—

51,200 —

- -

—

---

—

51,200

—

75,650

—

- -

—

- -

—

75,650

—

25,050

•

—

- -

—

- -

—

25,050

—

250,150

_____ _

250,150

l

9,564

— —

—

— —

—

9,564

—

75,000

- -

—

- -

—

75,000

—

95,061

_

4,360

_

_ _i

-

99,421

_

900,000

—

— —

—

- -

_

900,000

—

78,000

—

—

—

- -

—

78,000

—

2,750

—

- -

—

- -

2,750

—

28,380

—

— —

—

—

28,380

—

25,000

—

- -

—

---

—

25,000

—

7,528

—

193,300

—

169,400

—

370,228

—

24,000

—

—

—

_ _

—

24,000

—

80,000

—

—

_

— -

—

80,000

1,500

—

- -

—

— —

—

1,500

—

23,120

_

_ _

_

_ _

_

23,120

_

15,000

15,000

—

,229,773;

—

251,190

—

513,088

—

12,994,051

—

Bih. till Riksd. Vrot. 1894. 4 Sand. 1 Afd. 7 Håft.

20

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver Extra ordinarie anslagen under riksstätens

Åttonde hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet.

Riksarkivet:

Till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman........................ 1,700: —

„ fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,

som äro af yigt för fäderneslandets historia ... 3,000: —

„ fortsatt utgifvande af “Svenska riksdagsakter" m. m. 1,500: —

Nationalmuseum :

Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar

Lifrustlcammaren :

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. m........................

Domkapitlens expeditioner:

För tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner

Universiteten:

Till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i

Upsala........................................................................... 6,000:

j För uppehållande af undervisningen och examinationen i

geografi vid universitetet i Upsala .............................. 1,000

Till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket

i Upsala ..................''............................... 2,500

„ aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska

fakulteten vid universitetet i Lund.............................. 4,000

„ lärare i tyska, franska och engelska språken vid universitetet

i Lund ...................................................... 6,000

Kronor.

Transport 19,500

6,200

4,000

5,800

3,716

19,716

s. 203 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

203

Kronor.

ö.

Transport

19,500: —

19,716

1 ill sarskildt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund

Sven Söderberg ......................................................

2,000: —

personligt lönetillägg åt vice bibliotekarien vid uni-

versitetsbiblioteket i Lund August Jakob Theodor Palm

500: -

??

personligt lönetillägg åt akademikamreraren i Lund

Oscar Gerhard Regnell ................................................

750: -

arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

f

i Lund.......................................

1,500: —

arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institu-

tionen i Lund................................

500: —

,

till uppförande åt anatomiska institutionen i Lund af

en ny byggnad ..........................................................

50,000: —

74,750

—

Karolinska rnediko-kirurgiska institutet:

Till arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska

klunk ................................................

900: —

Tf

arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska labora-

torium....................................................

900: —

»

en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård-

anstalt för sjuka barn .............................

1,800: —

Tf

en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ............

2,800: —

n

utförande af teckningar i vetenskapligt ändamål vid

institutet.............................

CM

0

p

1

kör anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska

kliniken vid institutet..........................

500: —

n

om- och tillbyggnad af den åt institutets patologisk-

anatomiska och kemiska institutioner för närvarande

upplåtna byggnad m. m............................................

45,800: —

54,200

—

Allmänna läroverken och pedagogierna:

Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna

läroverken och pedagogierna....................................... 345,725: —

Tf

arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjniug

åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läro-

verken ...................................................................... 100,000:--

1

Tf

bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie tecknings-

lärare vid rikets allmänna läroverk under tjenst-

ledighet på grund af sjukdom, förslagsanslag...........

3,000: —

448,725)

Transport | 597,391)—

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Högre lärarinneseminariet:

Transport

Kronor. I 6.

597,391

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid seminariet 4,000: —

För fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen •

vid seminariet ..................................................... 3,000: —

„ beredande af fortsatt undervisning i huslig ekonomi

vid seminariet och normalskolan ........................... 5,000: —

Folkundervisningen:

12,000 —

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna

samt till arfvoden åt teckningslärare

för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare

vid dessa seminarier................................................. 33,300: —

„ understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel ..... 15,000: —

48,300

De tekniska läroverken:

I I

Till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik vid tekniska

högskolan ................................................................... 2,000: —

„ elektrotekniska apparater och laborationer vid dito ... 1,200: —

„ förstärkning af undervsiningen vid högskolan ........... 15,800: —

hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi vid dito 600: —

„ förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i

Eskilstuna ................................................................. 750: —

„ understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande

af kostnaderna för deras inspektion ........ 35,000:— \ 55,350j —

Gymnastiska centralinstitutet :

För tillbyggnad af och förändringar inom institutets lokaler äfvensom

för anskaffande af behöflig ny materiel .......................................j 40,000;—

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

| Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper...... 1,200: —

! För anordnande vid farmaceutiska institutet af ny värmeoch

ventilationsledning samt anskaffande af en ny ångpanna

vid institutet................................................... 2,475: —

Till uppehållande i Stockholm af en poliklinik för tandsjukdomar

................................................................... 4,000: —

Transport |

7,675!—

760,716|—

s. 205 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

205

Transport

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården

af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till

aflöning åt vaktbetjening............................................ 4,000: —

„ undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn
lemningar

m. m.......................................................... 3,200: —

„ utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum, m. m. 2,000: —

Naturhistoriska riksmuseum :

Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning för arkegoniater

och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till

bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter

....................... 2,000: —

„ vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska

samling ........... 2,800: —

„ fortsatt amortering af brist å museets expensmedels
anslag.

......................................................................... 1,000: -

Meteorologiska centralanstalten :

För upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid anstalten

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

* Till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter för öfver
åriga

döfstumma ........................................................ 49 200

j „ blindskolan i Vexiö ........................................... .. 14^100

„ handtverksskolan i Kristinehamn för blinda ............... 10,000

„ tryckning af blindskrifter............................................. 2 500

» understöd åt blindlärareelever samt reseunderstöd åt

blindlärare ................................................................ 1,200:_

Kronor.

760,716

0,200

5,800

7,9501—

77,000 —

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Sarnl. 1 Afd. 7 Höft.

Transport] 860,6661- 27

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Statsutskottets Utåltande N:o 9.

Kronor.

Ö.

Transport

860,666

—

Ilospitalsvården:

Till fullbordande af arbetet å Vadstena asyl ....................

81,790: —

För

om- och påbyggnad af cellflygeln vid Nyköpings

hospital .....................................................................

37,000: —

Till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske ..................

14,000: —

132,790

—

Diverse anslag:

Till svenska fornskriftsällskapet.........................................

2,000: —

n

beredande af religionsvård åt svenske sjömän m. fi.

i utländska hamnar..................................................

10,000: —

n

fortsatt anställande af två kontraktsadjunkter inom

Vesterbottens fjerde kontrakt .....................................

4,000: —

n

resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter ...

500: —

n

två stipendier för utbildande vid universitetet af prester,

förtrogna med finska språket......................................

1,500: —

”

nordiska museet ....................................................

25,000: —

n

understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Nyare

bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och

svenskt folklif" ...........................................................

3,150: —

n

understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Nor- diskt medicinskt arkiv" .............................................

2,000: —

n

bestridande af kostnaderna för utgifvande i tryck af

andra delen utaf professor H. Gyldéns arbete angående

hufvudplaneternas absoluta elementer ........................

3,000: —

n

understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Acta

mathematica" ..............................................................

4,000: -

77

understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen..............

25,000: —

77

fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra

Sverige, till underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätnings- stationer m. m............. ..........................................

11,500: —

För utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.............

Till understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans

4,000: —

Souci invid Upsala..................................................

2,000: —

77

ersättande af en brist i anledning af Sveriges del- tagande i en utställning i Madrid högst.....................

4,198: —

n

ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis

utbetalts ....................................................................

7,884: —

109,732

_

Summa

1,103,188

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1894:34 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. IHli s. 1 i texten