Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maf.t med begäran om utarbetande ochframläggande af förslag till lag angående inoch utländska försäkringsanstalters verksamhet i Sverige.

1895-03-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1895:13, Skrifvelse till Kongl. Maf.t med begäran om utarbetande ochframläggande af förslag till lag angående inoch utländska försäkringsanstalters verksamhet i Sverige.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

1

mo is.

Ant. till Riksd. kansli den 22 mars 1895, kl. 8 e. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3,

i anledning af vädd motion om skrifvelse till Kongl. Maf.t

med begäran om utarbetande ochframläggande af förslag

till lag angående in- och utländska försäkringsanstalters

verksamhet i Sverige.

I en till utskottet remitterad motion, n:o 16, föreslår herr S. Palme

»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t

ville låta utarbeta och för nästa Riksdag framlägga förslag till en försäkringslag,

innehållande fullständiga och fullt betryggande bestämmelser

rörande in- och utländska försäkringsanstalters verksamhet i Sverige».

Motionären framhåller, hurusom det mellan ett försäkringsbolag och

en enskild försäkringstagare afslutade försäkringsaftalet baserar sig, särskilt

i fråga om lifförsäkring, »på så vidlyftiga statistiska undersökningar

och så invecklade matematiska beräkningar, hvilka dessutom äro så undanskymda

af icke dithörande omständigheter, att det för den enskilde är

helt och hållet omöjligt att kontrollera rigtigheten af eller soliditeten hos

försäkringsaftalets detalj bestämmelser». Af dessa anledningar och då dertill

kommer, att det nu allt mera blifvit »den stora, i dylika afseenden jemförelsevis

obildade och okritiska massan, som är ena parten gent emot

ett kanhända vacklande och föga solidt, men med filantropiska och

vetenskapliga fraser omkring sig slående bolag såsom andra parten», anser

Bill. till Riksd. Prot. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 12 Höft. (N:o 13). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

motionären det uppenbart, hvem af dessa båda parter måste draga det

kortare strået, och han kommer redan af denna anledning till den slutsats,

att staten bör ingripa och skydda icke de svenska bolagen gent

emot de utländska, icke vissa svenska bolag gent emot andra svenska bolag,

utan den stora, för hvarje år i snabb tillväxt varande del af Sveriges

befolkning, som begagnar sig af försäkring under dess olika former.

Motionären besvarar den invändningen, att vi i kongl. förordningen

den 22 oktober 1886 redan skulle hafva en försäkringslag, med att påpeka,

att denna förordning med sina knappa fyra sidors text endast är

»en samling reglementariska, föreskrifter angående anmälningar, angående

uppgifters insändande och offentliggörande, angående rätt för civilministern

att låta granska räkenskaper och handlingar m. m.» Han påpekar derjemte

ofullständigheten och otillräckligheten af deri upptagna stadganden

samt framhåller, hurusom försäkringsinspektören, hvilken lärer sakna all

rätt till eget initiativ, enligt hans uppfattning fullkomligt kritiklöst behandlar

de från vissa bolag insända origtiga uppgifterna.

Utan att inlåta sig »på den frågan, om de nuvarande reglementariska

föreskrifterna, med vissa tillägg och under annan tillämpning, skulle kunna

i någon mån verka mera effektivt», drager motionären af sin förut gjorda

framställning den slutsatsen, att den nuvarande förordningen så till form

som tillämpning är otillfredsställande, och att frågans lösning endast är att

söka i en af Konung och Riksdag stift ad for sä kring slag. För sin åsigt om

behöflighet^! af en dylik lag har motionären funnit ett stöd äfven i det

intresse, som af statsmagterna egnats åt sparbanksväsendet, samt i de skäl,

som slutligen ledde till 1892 års lag angående denna med försäkring

närbeslägtade form af ekonomisk förtänksamhet.

Att eu verklig försäkringslag det oaktadt låtit vänta på sig, beror,

såsom ock af ingressen till 1S86 års förordning framgår, derpå, att man

önskade afvakta bolagslagens färdigblifvande. Motionären anger med anledning

deraf de skal, som synas honom tala för ett afgörande af frågan

om en försäkringslag, oberoende af bolagslagen.

Motionären förklarar sig icke vilja närmare ingå på en utredning af

de grunder, hvarpå en försäkringslagstiftning bör hvila, »utan torde på en

eventuel Riksdagens begäran af Kongl. Maj:t kunna införväntas ett på

noggrann utredning baseradt, bestämdt förslag dertill». Motionären kritiserar

dock deri nuvarande kontrollen, som är grundad uteslutande pa

det s. k. piiblicitefssystemet, samt anför såsom stöd för sin förkastelsedom

anföranden dels af landshöfdingen Sjöcrona, hvilken 1881 erhöll Kongl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13. 3

Maj:ts uppdrag att uppgöra författningsförslag i ämnet och hvilken ansåg,

att tillsynen öfver Sveriges försäkringsväsende borde i hufvudsak ordnas

enligt det s. k. auktorisationssystenget, dels äfven af dåvarande civilministern,

hvilken år 1886 förklarade sig anse äfven »den största möjliga publicitet»

otillräcklig, emedan det efter hans åsigt vore en skyldighet för staten att

beträffande hvarje särskild försäkringsanstalt tillse, »såväl att anstaltens

grundläggning sker efter allmängiltiga regler, som ock att anstalten under

sitt fortfarande bestånd icke afviker från deras tillämpning».

I tillämpliga delar anser motionären, att samma stadganden som för

de inhemska bolagen äfven böra tillämpas för de utländska, men han

påpekar, att, ehuru visserligen inga prohibitiva skrankor böra uppresas

mot de utländska bolagens verksamhet i vårt land, dessa dock icke böra

behandlas mera »liberalt» än de svenska bolagen.

Efter att till sist hafva anslutit sig till den af 1886 års statsutskott

hyllade åsigten, att den för en ''ökad kontroll uppkomna större kostnaden

delvis borde bäras af de kontrollerade bolagen sjelfva, hvilka hafva ett

med den försäkrade allmänheten fullt jemförligt intresse och af hvilka

de solida svenska försäkringsanstalterna, som främst påyrka ökad kontroll,

icke lära vilja undandraga sig denna kostnad, föreslår motionären den

ofvan omförmälda skrifvelsen.

Vid granskning af förhållandena rörande försäkringsverksainheten

inom vårt land, hvarpå motionären sålunda rigtat en, som det vill synas,

välbefogad uppmärksamhet, har utskottet funnit, att denna lika gagnande

spm vigtiga verksamhet nått en så betydande utveckling, att, enligt 1893

års officiella uppgifter, de i vårt land opererande försäkringsanstalterna

vid nämnda års utgång ansvarade för följande efter våra förhållanden ganska

stora försäkringsbelopp, nemligen:

Lifförsäkringsbolagen .............

Brandförsäkringsbolagen .......

Olycksfallsförsäkringsbolagen

Sjö- och transportbolagen

Ofriga försäkringsbolag .......

för kr.

»

»

»

»

371,199,441

6,987,661,660

328,058,556

697,349,873

71,787,470.

»

»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

Under sådana förhållanden och då dels osunda tendenser inom detta

område äfven i vårt land synas hafva sökt vinna insteg, och dels förluster

på grund af oegentligheter och missförhållanden lätteligen kunna för den

försäkrade allmänheten uppkomma, ja, delvis, ehuru i mindre skala, redan

förekommit, så synes det utskottet, som vore en effektiv lagstiftning rörande

denna vigtiga samhällsangelägenhet i hög grad af behofvet påkallad.

I hufvudsak gillande de skal för åtgärder i detta syfte, som motionären

anfört, vill utskottet erinra, att denna fråga ingalunda är ny. Redan

år 1881 uppdrog Kongl. Maj:t, dertill närmast föranledd af en från Försäkringsföreningen

ingifven skrift, åt landshöfdingen C. A. Sjöcrona att utarbeta

författningsförslag i ämnet. Resultatet af detta arbete blef ett

den 7 juli 1883 dagtecknadt »underdånigt betänkande med förslag till

författningar angående försäkringsväsendets ordnande». Efter en utförlig

historisk utredning rörande såväl svenska som utländska försäkringsförhållanden

granskas i detta betänkande de olika system, som kunna

komma i fråga vid anordnandet af en statstillsyn öfver försäkringsväsendet.

Dervid uttalas en bestämd förkastelsedom öfver ett uteslutande användande

af det s. k. publicitetssystemet, som i en fullständig offentlighet

rörande försäkringsanstalterna söker att bereda allmänhetens enda skydd.

En lagstiftning, byggd uteslutande på detta system, skulle »utan tvifvel

förfela det åsyftade målet». »Ingenstädes», säger författaren, »har man ansett

sig kunna grunda lagstiftningen uteslutande härå.» Såsom slutomdöme

uttalas i betänkandet, »att lagstiftningen angående försäkringsväsendet bör,

åtminstone under för handen varande förhållanden, i hufvudsak grundas å

auktorisationssystemet, »en åsigt», tillägger författaren, »som blifvit godkänd

af alla de fackmän, med hvilka jag i detta ämne rådplägat». I hufvudsaklig

öfverensstämmelse med detta system, enligt hvilket, med bibehållande

af full offentlighet, »stadgar för hvarje särskild anstalt pröfvas

och godkännas af regeringen eller vederbörlig embetsmyndighet, som ej

mindre dervid meddelar de erforderliga bestämmelserna rörande hvarje

anstalts verksamhet, utan äfven, om sådant finnes nödigt, utöfvar uppsigt

öfver desammas efterlefnad», voro de af landshöfding Sjöcrona uppgjorda

författningsförslagen utarbetade.

Vid 1886 års riksdag vidtogos mått och steg för anordnandet af

försäkringskontroll, i det att af sagda Riksdag äskades och beviljades ett

anslag å sjette hufvudtitelns extra-ordinarie stat af 4,500 kronor för

anordnande inom civildepartementet af kontroll å försäkringsanstalterna, och

den 22 oktober samma år utfärdades kongl. kungörelserna »angående ord
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o. 13. 5

nande och tillsyn å inländska försäkringsanstalter» samt »angående vilkoren

för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse».

Dessa kungörelser — angående hvilkas otillräcklighet och

ofullständighet, för så vidt afses ett slutligt ordnande af ifrågavarande tillsyn,

utskottet i hufvudsak är af samma åsigt som motionären — söka att

på våra försäkringsförhållanden i någon mån tillämpa publicitetssystemet.

Och i enlighet härmed hafva för alla år, från och med 1887 till och

med 1898, blifvit från kongl. civildepartementet utsända tabellariska redogörelser,

hvilka lemna eh öfverblick öfver det svenska försäkringsväsendets

utveckling och ståndpunkt.

Utskottet, som tagit del af nu omförmälda redogörelser, har dock

icke kunnat, undgå att lägga märke till vissa brister hos desamma: dels

saknas åtskilliga statistiska uppgifter, som skulle sätta allmänheten i

tillfälle att bättre än hittills bedöma de olika försäkringsanstalterna; dels

saknas äfven behöfliga detaljupplysningar rörande placeringen af de mycket

stora kapital, som inom försäkringsanstalterna finnas hopsparade; dels

påträffas uppenbara felaktigheter rörande de utländska, i Sverige opererande

bolagen, särskilt med afseende på öfverensstämmelse mellan uppgifterna

från på hvarandra följande år; dels slutligen utgöras samtliga

dessa redogörelser af nakna siffror utan någon belysande text. Dessa

brister sammanhänga i väsentlig mån med den ställning, som vederbörande

lära anse att inspektören öfver försäkringsanstalterna enligt nu

gällande bestämmelser intager.

Med anledning af hvad som sålunda anförts har utskottet kommit

till den öfvertygelsen, att principen för de nu gällande lagbestämmelserna

för försäkringsväsendet äfvensom den deröfver utöfvade kontrollen icke

innefatta nöjaktig trygghet vare sig för den enskilde försäkringstagaren

eller för försäkringsväsendet i dess helhet.

I likhet med motionären anser utskottet alltså, att för detta verksamhetsfält

förnyade lagstiftningsåtgärder äro af nöden. Ett ytterligare

stöd för denna sin åsigt finner utskottet uti ingressen till den åberopade

kongl. kungörelsen af den 22 oktober 1886, hvari en »fullständig lagstiftning

om försäkringsväsendet» uttryckligen ställes i utsigt. Visserligen

borde enligt samma ingress med en dylik fullständig lagstiftning anstå,

intill dess en allmän lag om svenska bolag hunne komma till stånd.

Utskottet anser emellertid för sin del, att en särskild lagstiftning för försäkringsväsendet,

hvilken ju borde innehålla bestämmelser icke endast för

de svenska, utan äfven för de utländska i Sverige opererande försäkringsBih.

till Riksd. Prof. 1895. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 12 Käft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

anstalterna, ingalunda står i ett så nära förhållande till en lagstiftning

rörande bolag i allmänhet, att icke en speciel lagstiftning rörande försäkringsanstalterna

bör ju förr desto hellre, oberoende af de nu föreliggande

förslagen till bolagslagstiftning, tagas under öfvervägande. Särskildt

vill utskottet framhålla, att angelägenheten af åtgärders snara vidtagande

i förevarande afseende väsentligen bestyrkes af den snabbhet,

hvarmed under de senare åren antalet nya såväl in- som utländska försäkringsföretag

i vårt land tillvuxit.

Utskottet, som anser, att den trygghet, hvilken bör omgifva det svenska

försäkringsväsendet, säkrast vinnes genom en af Konung och Riksdag

gemensamt antagen lag, i likhet med hvad som skett rörande ett annat

närbeslägtadt område, nemligen sparbanksväsendet, får, med anledning af

hvad sålunda blifvit anfördt, hemställa,

att Andra Kammaren måtte för sin del besluta,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,

det Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och snarast möjligt

för Riksdagen framlägga förslag till en försäkringslag,

innehållande fullständiga och fullt betryggande bestämmelser

rörande in- och utländska försäkringsanstalters

verksamhet i Sverige.

Stockholm den 22 mars 1895.

På utskottets vägnar:

EMIL HAMMARLUND.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKKRIET, 189 6.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.