Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2. ■

1895-02-25 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1895:2, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2. ■

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2. ■

N o 2.

*

Ank. till Riksd. kansli den 26 februari 1895, kl. 12 midd.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i

anledning af väckt motion om utsträckning af rätten

till begagnande af tjenstefrimärken.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion,

n:o 54, har herr A. P. Gustafsson föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla om förordnings utfärdande, att så väl fattigvårdsstyrelsernas

som kommunalnämndernas och kommunalstämmornas

ordförande på landet äfvensom med dem likstälda förtroendemän i så väl

stad som på landet finge komma i åtnjutande af den förmån, som rättigheten

att begagna tjenstefrimärken vid postförsändelser medför.

dill stöd för sitt förslag har motionären anfört, att enligt nu gällande

kommunalförfattning äfvensom efter densamma utkomna kongl. förordningar

hafva ofvannämnda förtroendemän fått sig skyldigheter ålagda, hvarigenom

de på visst sätt blifvit statens tjenstemän, i det att de skola uppsätta

och vederbörande tillställa åtskilliga handlingar, såsom uppgifter till

statistiska centralbyrån, Konungens befallningshafvande och provinsialläkare,

mottaga och efter publicerandet återsända bevillningsberedningarnes skatteförslag,

mantals- och taxeringslängderna m. m. och i öfrigt afgifva de meddelanden,

som af vederbörande tjenstemän affordras.

Att nyssnämnda förtroendemän, hvilka motionären anser vara i viss

mån statens tjenstemän, skola för postförsändelsers befordran i och för det

dem lemnade uppdraget erlägga porto, finner motionären icke vara förenligt

med likställighetens grundsatser, då sådan rättighet tilldelats personer

med mindre skyldigheter, som direkt angå statens myndigheter, än nu ifrågavarande

personer hafva, hvarjemte han uttalar den mening, att, sedan

fribrefsrätten upphörde genom kongl. förordningen af 5 december 1873,

förhållandena så ändrats, att en förändring nu kan anses berättigad.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1895. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Höft. (N:o 2).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.

Motioner af likartadt innehåll hafva förekommit vid tvenne föregående

tillfällen. Vid 18S4 års riksdag hemstälde herr Carl Persson, att Riksdagen

ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t begära, att den fribrefsrätt genom

användande af tjenstefrimärke i och för tjenst eller uppdrag, som tillkomme

statens embets- och tjenstemän, äfven måtte tillerkännas kommunalstämmornas

och kommunalnämndernas ordförande. Utskottet, till hvilket frågan

hänvisades, afstjrkte motionen af det skäl, att det icke kunde dela

motionärens åsigt, det rättvisa och billighet nödvändigt fordrade, ålit kommunens

förtroendemän i detta hänseende skulle likställas med statens egna

tjenstemän, och emedan utskottet fann det nuvarande förfaringssättet, hvarigenom

hvarje kommun sjelf vidkännes kostnaderna för sina förtroendemäns

brefvexling i kommunens ärenden, vara med rättvisa och billighet mera öfverensstämmande

än den af motionären åsyftade utbetalningen af allmänna

medel. Kammaren godkände utan votering utskottets hemställan.

Vid 1890 års riksdag väckte herr Jöns Bengtsson i Gullåkra förslag i

enahanda syfte som det nyssnämnda och anförde såsom stöd för sin motion

de ökade göromål, som på senare åren blifvit de kommunala förtroendemännen

pålagda i form af statistiska uppgifter och utredningar af mångahanda

slag, hvilka ådraga dem ett vidlyftigt och tidsödande arbete, som

kan störande ingripa i deras öfriga sysselsättningar.

I det utlåtande, som med anledning af motionen afgafs af Andra Kammarens

tillfälliga utskott n:o 3, ville utskottet icke bestrida, att de kommunala

myndigheternas åligganden ej obetydligt ökats och stundom kunna

vara betungande, men kunde ej finna, att någon lindring häruti skulle vinnas

derigenom, att rätt till begagnande af tjenste frimärk en tillerkändes kommunernas

förtroendemän. Kongl. förordningen af 21 mars 1862 ålägger

dessutom i § 51 kommunalstämman att anslå godtgörelse äfven för postporto

åt ordföranden i kommunalnämnden, hvilken i de allra flesta fall

tillika är ordförande i fattigvårdsstyrelsen och helsovårdsnämnden och såsom

sådan har den största skriftvexlingen för kommunen. Det vore således

kommunerna sjelfva, som nu bekostade postportot och som, i händelse motionen

hifölles, skulle fritagas från denna utgift, hvilken i allmänhet uppginge

endast till ett högst obetydligt belopp och således icke betydde mycket

för hvarje särskild kommun, hvaremot dess borttagande naturligtvis

måste medföra en minskning i statsverkets inkomster.

Utskottet, som ej fann det vara obilligt, att kommunerna sjelfva vid-- kännas den kostnad för postporto, som af skriftvexling i deras ärenden föranledes,

i synnerhet då denna kostnad i allmänhet ej kan anses vara be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.

tungande, och som derjemte ansåg att, den afsedda fördelen med all säkerhet

i många kommuner ej ens skulle motsvara det besvär, som derigenom

skulle vederbörande förtroendemän ådragas, afstyrkte derför motionen. Kammaren

biföll utan votering utskottets hemställan.

Till den utredning, som vid nu nämnda tillfällen kommit frågan till

del, anser sig utskottet ej behöfva mycket tillägga. Utskottet finner det

vara uppenbart, att det, som af motionären ansetts såsom en önskvärd förmån

för kommunens förtroendemän, i verkligheten skulle blifva dem till ej

ringa besvär. Ett enkelt öfverslag af det antal gånger, då tjenstefrimärken

af dem skulle få begagnas, visar, att postportot i de flesta faM icke torde

uppgå till mera än 3 å 4 kronor om året. Att underkasta sig allt det

besvär, som förandet af motbok med postanstalt, räkningars insändande för

granskning m. m. har med sig, för att hvarje qvartal få från landtränteriet

eller kronofogden reqvirera ett belopp, oftast ej öfverstigande 1 krona, torde

af de flesta komma att betraktas som en tvifvelaktig förmån. Dertill kommer

att, åtminstone i de fall, då uppgifterna skola insändas till länsmannen,

man eger rättighet att lemna dem till fjerdingsmannen och således få dem

befordrade utan särskild kostnad.

Att kommunernas förtroendemän skulle, såsom motionären anser, hafva

blifvit i viss mån statens tjenstemän derför, att de äro ålagda att lemna

vissa statistiska uppgifter, är en åsigt, som utskottet icke kan dela och åt

hvilken det derför icke heller kan tillmäta någon betydelse.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion icke må till någon kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 februari 1895.

På utskottets vägnar:

W. SKYTTE.

Reservation

af herr A. P. Gustafsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.