Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

1895-02-22 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1895:1, Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Eiksd. kansli den 23 febr. 1895, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

(l:a A.)

Bland de till bevillningsutskottet hänvisade framställningar, hvilka innefatta

förslag till ändringar i gällande tulltaxa, afser ett flertal tullsatser

på lifsmedel. Framställningar af dylikt innehåll hafva vid de senare årens

riksdagar i allmänhet gjorts till föremål för särskild, skyndsam behandling

i syfte att förekomma införsel i spekulationsändamål. Ett sådant förfaringssätt

har dock nu synts utskottet i mindre mån af behofvet påkalladt, sedan

Kongl. Maj:t genom nådig kungörelse den 5 nästlidne januari förordnat

om förhöjda tullsatser för spanmål, att lända till efterrättelse intill dess

Kongl., Maj:t meddelat förnyad bestämmelse angående beloppet af tullafgifterna

för nämnda varuslag, efter det Riksdagen fattat beslut i anledning

af Kongl. Majt:s till Riksdagen aflåtna proposition i ämnet. Vid sådant

förhållande och då utskottet trott sig kunna antaga, att meningarne skulle

jemförelsevis lättare kunna sammanjemkas i afseende å öfriga tullsatser,

deri ändring blifvit ifrågasatt, har utskottet, som tillika förestält sig, att

någon del af tullbevillningen borde snarast möjligt företagas till afgörande,

funnit sig böra före den slutliga behandlingen af lifsmedelstullarne inkomma

med särskild! betänkande angående berörda öfriga ändringsförslag med

undantag af dels en motion, hvilken, såsom afseende tullen å jäst, lärer

böra förekomma först efter det att spanmålstullarne blifvit bestämda, dels

ock två motioner, hvilka röra tullsatserna för tobak samt spritdrycker och

hvilka, oafsedt deras sammanhang med andra, ännu oafgjorda frågor, till

följd af de ifrågavarande tullsatsernas beroende af hänsyn till statsregleringen,

ansetts kunna först längre fram under riksdagens lopp upptagas

Bill. till liiksd. Vrot. 18.9.5. 5 Samt. 1 Afd. 1 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Cement.

till behandling i sammanhang med den slutliga granskning af gällande

tulltaxas bestämmelser, som det åligger utskottet att verkställa.

De framställningar, öfver hvilka utskottet alltså nu går att afgifva

yttrande, äro följande inom kamrarne väckta motioner, nemligen:

inom Första Kammaren väckta:

n:o 10, af herr Ekdahl, om tull å brukade och slitna säckar, m. m.;

n:o 18, af herr Söderberg, om förhöjning i tullen å sulläder m. m.;

n:o 22, af herr Bergman, om förändrade bestämmelser beträffande tull

å tråd och kablar för elektriska ledningar;

n:o 31, af herr af Buren, om tull å slammade och tinmalna jordfärger;
n:o

32, af densamme, om förhöjning i tullen å spunnet tagel;

n:o 33, af densamme, om tull å fartyg;

n:o 42, af herr Stridsberg, om ökad tull å elektriska glödlampor;

n:o 45, af herr de Laval, om förhöjning af tullen å skrifpennor; och

n:o 46, af densamme, om ökad tull å finare slags papper; samt

inom Andra Kammaren väckta:

n:o 29, af herr P. Z. Larsson från Upsala, angående tull å vissa

elektriska ledningskablar m. m.;

n:o 53, af herr P. Nilsson i Tönnersa, angående tull på artikeln

»säckar, tydligen brukade och slitna», m. m.;

n:o 58, af herr N. Åkesson, om nedsättning af tullen å artikeln

korinter;

n:o 81, af herr N. Petersson i Runtorp, om höjning af tullen å portlandscement;
n:o

98, af herr C. J. Mustaparta, om införseltull å tjära;

n:o 105, af herr S. O. Nyländer, om ändring af tullsatsen å elektriska

glödlampor; och

n:o 106, af herr C. A. Carlsson, om förhöjning af tullen å stålpennor.

Gällande tulltaxa stadgar för cement en tull af 40 öre per 100 kg.,

kärlens vigt inberäknad.

I afseende å denna artikel anför herr N. Petersson i Runtorp uti sin

förenämnda motion följande:

»Med anledning af den under 1894 stegrade importen af cement från

utlandet, hvilken import sannolikt under innevarande år och framdeles

kommer att ytterligare ökas till skada för Sveriges redan nu under mycket

betryckta omständigheter arbetande cementfabriker, såvida icke tillfredsställande

tullskydd för det inhemska fabrikatet erhålles, tillåter jag mig föreslå,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

att tullen å Portlandcement måtte höjas från 40 till 60 öre per 100

kilogram.»

Visserligen öfverensstämmer motionärens yrkande med senaste tullkomités

förslag i ämnet och erinras må jemväl, att Kongl. Maj:t vid 1892

års riksdag föreslog tullsatsens höjande till samma belopp som det af

motionären förordade; men märkas må tillika, att Riksdagen icke biföll

detta förslag utan bibehöll tullsatsen vid dess ännu gällande belopp. Bevillningsutskottet

vid nämnda riksdag anförde såsom skäl för sitt afstyrkande

af den föreslagna tullförhöjningen dels att en tull af 40 öre per

100 kg., motsvarande ungefär 10 procent af varans värde, utgjorde en tillräckligt

hög tull för en vara, som åtnjöte ett naturligt skydd genom den

dryga fraktkostnad, dess transport ådroge, dels ock att, enligt hvad erfarenheten

gåfve vid handen, någon tullförhöjning för ifrågavarande artikel icke

erfordrades.

För sin del vill utskottet erinra, att på samma gång det först anförda

skälet mot den ifrågasatta tullförhöjningen fortfarande eger giltighet, cementfabrikationen

under de senare åren gått så betydligt framåt i utveckling,

att någon förhöjning af det denna näring hittills förunnade skydd nu ännu

mindre än år 1892 kan anses vara af nöden. Såsom stöd för detta påstående

lärer utskottet endast behöfva anföra tillgängliga officiella uppgifter

rörande den inhemska cementtillverkningens omfattning samt in- och

utförseln af cement under femårsperioden 1889—1893.

År.

Tillverkning.

Införsel.

Utförsel.

1889 .............

kg.

30,379,240

kg.

6,415,991

kg.

7,300,407

1890...............j

hl.

kg.

2,550

34,927,460

»

5,756,894

»

14,131,905

1891 ............

56,208,620

»

895,573

»

14,321,572

1892 ...............

54,106,814

)

719,775

»

25,127,967

1893 ..............

ännu ej känd.

>

852,251

»

41,399,434

Med dessa siffror för ögonen anser sig utskottet böra hemställa,

l:o) att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen

bifallas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Elektriska

glödlampor.

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Enligt gällande tulltaxa förtullas elektriska glödlampor såsom glas,

andra slag», dragande en tull af 60 öre per kg.

Häri har ändring ifrågasatts uti två särskilda, till Riksdagen afgifna

motioner, nemligen motionen n:o 42 inom Första Kammaren, af herr

Stridsberg, som föreslår,

det Riksdagen ville besluta, att å elektriska glödlampor måtte sättas

en tull af 3 kronor och 50 öre per kilogram eller omkring 10 öre per

stycke; och

motionen n:o 105 inom Andra Kammaren, af herr Nyländer, hvilken

hemställer,

det Riksdagen behagade besluta, att å elektriska glödlampor måtte

åsättas en tull af 3 kronor 50 öre per kilogram.

Till stöd för sina respektive yrkanden anföra motionärerna:

herr Stridsberg: »Enligt nu gällande taxa förtullas elektriska glöd
lampor

såsom det material, hvaraf de hufvudsakligast äro tillverkade, eller

såsom »glas, andra slag», dragande en tullsats af 60 öre per kilogram,

hvilket motsvarar omkring 13U öre per lampa.

Mot denna tullbehandling anfördes af herr O. R. Nachman våren 1893

hos kongl. generaltullstyrelsen klagomål, stödda genom ett af flera fackmän

utfärdadt intyg, att kostnaden för en glödlampas tillverkning uppgick

till 75 öre, deraf glaset blott kostade 6 öre samt resten åtgick till andra

materialier och arbetslön. Då sålunda glasets värde häri blott ingick med

8 procent af hela lampans tillverkningskostnad, framgår häraf uppenbarligen

det origtiga i att lägga endast glasvärdet till grund för hela lampans

tullbehandling. Sedan år 1893 har tillverkningskostnaden nedgått så, att

goda lampor nu säljas till 75 öre och under.

Häraf torde framgå, att en glödlampa ingalunda bör förtullas såsom

»glas, andra slag», hvilket efter nuvarande tulltaxa måste ske, samt att

särskild rubrik för elektriska glödlampor bör införas.

Att nu tillämpad tullsats, omkring 2V* procent af värdet, är alldeles

för låg att i någon mån skydda inhemsk tillverkning af glödlampor mot

utländsk sådan, har ty värr visat sig.

Vid 1893 års slut funnos i Sverige tre glödlampsfabriker, men af dessa

har redan en måst upphöra med tillverkningen.

Då nu i Sverige jemförelsevis stort kapital nedlagts på vidmagthållandet

af inhemsk glödlampstillverkning, synes det vara rättvist, att äfven

denna skyddas genom lämplig tull. En sådan tullsats betungar icke förbrukaren,

dels emedan erfarenheten visat, att, till följd af inhemsk konkurrens,

varan ej fördyras, dels de svenska lamporna äro bättre än billiga

utländska. Dessa äro i allmänhet lättare än de svenska samt väga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 5

omkring 26 kilogram per 1,000 lampor, då de senare väga 26—34,5 kilogram

per 1,000 eller i medeltal för vanliga lampor af 16 normalljus’ styrka

28,5 kilogram»; samt

herr Nyländer: »Som elektrisk belysning numera böljat att allt

mera införas såväl i utlandet som ock bär i Sverige, har behofvet af goda

lampor, särskidt s. k. glödlampor, blifvit ganska stort. Glödlampsfabrikationen

har ock blifvit en betydande industri; flere stora fabriker inom utlandet

sysselsätta sig med denna tillverkning, och vårt behof af lampor

har hittills blifvit till större delen derifrån fyldt. Under senare åren har

emellertid försök gjorts att äfven i vårt land tillverka elektriska glödlampor;

några fabriker äro redan i gång, och deras fabrikat har ådagalagt,

såväl att denna vara mycket väl kan hos oss tillverkas, som ock att

denna glödlampsfabrikation skulle kunna utvecklas till en ganska storartad

inhemsk industri. Svårighet har dock mött för våra glödlampsfabrikanter

att kunna bestå i konkurrensen med utlandets stora fabriksanläggningar

på detta område, och särskildt från Tyskland göres försök att genom ett

ständigt underbjudande i pris förstöra marknaden äfven i Sverige för de

svenska tillverkarne.

Vid importen af dessa utländska glödlampor har vederbörande, då nu

gällande tulltaxa ej upptager någon särskild rubrik för glödlampor, ansett

dessa böra förtullas såsom »glas andra slag» med 60 öre per kg., motsvarande

omkring l3/''* öre per lampa.

Öfver denna tullbehandling anfördes visserligen år 1893 besvär, grundande

sig på ett af flere fackmän lemnadt intyg, att glas ej vore den hufvudsakliga

värdebeståndsdelen i lampor, då sjelfva glaset ej utgjorde mer än

omkring 8 procent af lampans hela tillverkningsvärde. Men dessa besvär

lemnades utan afseende.

Att den låga tullsats, som sålunda för närvarande tillämpas och som

utgör endast cirka 3 procent af lampans värde, ej kan tillräckligt och verksamt

skydda vår inhemska glödlampsindustri, har erfarenheten redan tydligen

visat. Af de vid 1893 års slut i Sverige befintliga 3 glödlampsfabrikerna

har under sistlidna året en nödgats sluta med sin verksamhet,

en kan endast med svårighet uppehållas, och den tredje är visserligen ännu

i full gång till följd af i densamma insatt kapitaltillskott, men ovisst är,

huruvida ej äfven denna fabrik måste nedlägga sin verksamhet, om ej den

skarpa konkurrensen med utlandet på något sätt förmildras. Jemförelsevis

stora summor hafva blifvit nedlagda för att här i Sverige söka kunna vidmagthålla

denna tillverkning, och mycket arbetsfolk erhåller derstädes

sysselsättning och tillfälle till arbetsförtjenst. Synnerligen beklagligt skulle

det derför vara, om denna svenska industri skulle nödgas duka under i konkur
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

rensen med utlandet, och detta desto mer, som de svenska lamporna

visat sig vara omsorgsfullt tillverkade och i qvalitativt hänseende i allmänhet

bättre än de tyska lampor, som hit importerats. I betraktande

häraf och den svenska varans mera solida och varaktigare beskaffenhet,

torde en tullbestämmelse af t. ex. 10 öre per lampa ej kunna anses blifva

betungande för allmänheten, men är deremot af synnerligen stor vigt för

denna industris bestånd.

En tull af kronor 3: 50 per kg. motsvarar ungefärligen 10 öre per

lampa, och införandet i tulltaxan af denna tullsats å elektriska glödlampor

synes mig derför vara af stort behof påkalladt.»

Förbrukningen af elektriska glödlampor inom landet är redan nu icke

obetydlig och kommer tvifvelsutan under den närmaste framtiden att än

ytterligare ökas. Vid sådant förhållande synes det utskottet vara af nöden

att tilldela den redan nu lofvande inhemska tillverkningen af dessa artiklar

ett bättre afpassadt skydd i konkurrensen med utlandets produktionsöfverskott

än det nuvarande, hvilket uppenbarligen är alltför ringa för att

kunna tillmätas någon betydelse. För sådant ändamål kan dock, enligt

utskottets åsigt, en så ansenlig tullförhöjning som motionärerna påyrkat,

icke behöfvas. Enligt upplysningar, som inom utskottet meddelats, lärer

partipriset å elektriska glödlampor numera kunna anses i allmänhet icke

öfverstiga 60 öre per stycke, hvilket, med tillämpning af de i herr Stridsbergs

motion lemnade vigtuppgifter, gör föga mer än 23 kronor per kg.;

och då en tullsats, motsvarande ungefär tio procent af varans värde, bör

kunna anses innebära ett tillräckligt skydd lika väl för ifrågavarande

artikel som för fysiska instrumenter, har det synts utskottet, som, med

hänsyn till varans städse likformiga beskaffenhet, lika med motionärerna

funnit vigttull böra densamma åsättas, att tullsatsen lämpligen kunde bestämmas

till 2 kronor 50 öre per kg.

Då vid införseln, som vanligen sker i fat, de särskilda lamporna äro

inlindade i papper, torde detta för tullbehandlingens underlättande böra i

vigten inbegripas.

I enlighet med hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

2:o) att Riksdagen, i anledning af herrar Stridsbergs

och Nyländers förevarande motioner, ville besluta,

att näst efter rubriken Elektricitetsmätare i gällande tulltaxa

skola införas följande bestämmelser:

Elektriska glödlampor.................. 1 kg. 2 kr. 50 öre.

Anm. Afdrag i vigten medgifves ej för papper, askar

och dylikt omslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

7

Herr af Buren har i motionen n:o 33 inom Första Kammaren föreslagit

Riksdagen att ånyo åsätta fartyg den tull, till belopp af 10 procent

af värdet, som upphäfdes vid 1891 års riksdag; och har motionären

till stöd för förslaget framhållit angelägenheten af att bispringa den inhemska

tillverkningen af s. k. skeppsplåt, hvilken industri, sedan förenämnda

tull borttogs, fått sin afsättning så begränsad, att fara vore, det de

jernverk, Indika vore ordnade för dylik tillverkning, måste upphöra dermed

och i stället vända sin verksamhet åt andra tillverkningsområden, der

redan öfverproduktion egde rum.

Såsom bekant åsatte 1888 års Riksdag af hänsyn till de mekaniska

verkstäderna fartyg och båtar af jern äfvensom ångfartyg af trä, med tillbehör,

en tull af 10 procent af värdet; men, såsom af motionären anförts,

blef denna tull af 1891 års Riksdag, i enlighet med bevillningsutskottets

hemställan, upphäfd. Utskottet anförde då, bland annat, följande:

»Att de år 1888 införda tullar å fartyg äro egnade att i hög grad

motverka sträfvandet att upphjelpa vår handelsflotta ur det sorgliga läge,

hvari den råkat, torde äfven af tullvänner erkännas. Dessa tullar utgöra

uppenbarligen ett hinder för vår rederinäring att för lika billigt pris som

utlandets rederier förskaffa sig de fartyg, den behöfver. Den redan förut

befintliga svårigheten att bestå i konkurrensen med utlandet har genom

fartygstullen ökats. Våra redare behöfva numera, vare sig de inköpa fartygen

från utlandet eller beställa dem vid någon inländsk verkstad, tio

procent högre förlagskapital än utländska redare och måste följaktligen

under gynsamma konjunkturer åtnöja sig med lägre förtjenst och under

dåliga konjunkturer bereda sig på en tidigare inträffande förlust. När

man genom åsättande af tullar för andra näringar höjt driftkostnaderna,

har man sökt att gifva dem kompensation genom tullskydd för deras egna

alster. Men att på detta sätt upphjelpa rederinäringen är icke möjligt.

Vid den tidpunkt, då fartygstullen infördes, blef den härigenom våra redare

vållade olägenheten tillfälligtvis icke ögonblickligt för dem så känbar,

som den eljest skulle varit, af den grund att just vid samma tid frakterna

i följd af den lifliga konjunkturen blifvit alldeles exceptionelt, höga. Men

ju mera dessa derefter hafva sjunkit, desto större hafva svårigheterna blifvit

för rederinäringen och äro för närvarande i ytterlig grad tryckande».

Då Riksdagen genom sitt berörda beslut godkände hvad utskottet sålunda

och i öfrigt anfört till stöd för fartygstullens afskaffande och alltså

fann nödigt att i denna fråga låta sjöfartens intresse blifva det bestämmande,

anser sig utskottet icke med fog kunna ifrågasätta att till förmån

för den industri, motionären velat tillgodose, betunga sjöfartsnäringen,

hvilken ju allt fortfarande har att kämpa med de största svårigheter,

Fartyg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Färger.

och till hvars upphjelpande, oaktadt under senare åren vid flera tillfällen

i sådant syfte framstälda förslag, någon mera verksam åtgärd ännu icke

kunnat vidtagas.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

3:o) att herr af Burens ifrågavarande motion icke

måtte bifallas.

I sin ofvannämnda motion n:o 31 inom Första Kammaren har herr

af Buren — under anförande, att det erforderliga råämnet för tillverkning

af s. k. jordfärger i stor mängd och af synnerligt god beskaffenhet förefunnes

inom landet, men att nämnda tillverkning detta oaktadt hittills

kunnat drifvas endast i mindre skala till följd deraf, att den färdiga varan,

såsom hänförlig under rubriken n:o 143 i gällande tulltaxa (»färger och

färgningsämnen, andra slag, ej specificerade, oberedda eller beredda»), saknade

skydd mot den öfvermägtiga konkurrensen med de tyska färgfabrikerna

— föreslagit, »att Riksdagen ville besluta en tull å jordfärger, slammade

och malna till fint pulver, per kg. 7 öre med särskildt nummer uti

vår svenska tulltaxa, samt att jordfärger, råa, oarbetade i bitar och grus

må som hittills vara fria.»

Motionärens ifrågavarande förslag till ändring i gällande tulltaxa kan

utskottet för sin del icke biträda. Ty jemte det att de färger, om hvilka

nu är fråga, i afsevärd myckenhet förbrukas inom industrier, hvilkas tillverkningar

äro föremål för export — såsom vid pappersbruk, tapet- och

tändsticksfabriker — saknas bär i landet det erforderliga råämnet för vissa

af dessa tillverkningar, och beträffande de öfriga gäller, att fabrikationen

är af jemförelsevis så enkel beskaffenhet och kräfver så ringa kostnad, att

densamma knappast kan anses i behof af något skydd, allra minst ett så

högt, som det af motionären ifrågasatta. Dessutom bör icke alldeles förbises

svårigheten att vid tullbehandlingen bestämma hvad som skall anses såsom

jordfärg till skilnad från andra likartade artiklar. Ku anförda skäl lära

äfven, enligt hvad inom utskottet upplysts, hafva bestämt senaste tullkomité

att icke fästa afseende vid de hos komitén giorda yrkanden om

tull å jordfärger. Skulle man åter icke vilja tillerkänna dessa skäl den

vigt, utskottet funnit böra dem tillmätas, lärer man väl dock i alla händelser

böra medgifva, att frågan för närvarande icke föreligger i så fullständigt

utredt skick, att en ändring af de i ämnet nu gällande bestämmelser

kan förordas.

Utskottet hemställer alltså,

4:o) att herr af Buréns ifrågavarande motion icke

måtte bifallas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

9

Herr Söderberg har i sin ofvan omförmälda motion, n:o 18 inom

Första Kammaren, återupptagit ett jemväl vid de närmast föregående årens

riksdagar framstäldt förslag om höjning af tullen å sulläder och bindsulläder

samt å andra slag af beredda, till pelsverk ej hänförliga hudar

och skinn.

Nu gällande tullsatser äro å:

sulläder och bindsulläder .............................................................. 24 öre per kg.

andra slag af beredda, till pelsverk ej hänförliga hudar

och skinn ................................................................................. 47 » » »

Motionären anför, att det icke torde böra anses förenligt med klokhet

och billighet att för den särdeles vigtiga industri, om hvars tillverkningar

nu är fråga, bibehålla de gamla, alltför låga tullsatserna, och föreslår derför

samt i betraktande deraf, att öfriga näringar erhållit ökadt skydd, att

å sulläder och bindsulläder sättes en förhöjd tull af 40 öre per kg. samt

a andra slag af beredda, till pelsverk ej hänförliga hudar och skinn en

tull af 65 öre per kg.

Då frågan om höjning af tullsatserna för nu ifrågavarande artiklar

af senaste tullkomité gjorts till föremål för en omfattande undersökning

samt derefter från och med år 1892 årligen förevarit till Riksdagens behandling,

anser utskottet sig nu kunna inskränka sig till att åberopa den

utredning, som alltså kommit frågan till del, och då utskottet finner berörda

utredning till fullo ådagalägga behofvet af det ökade skydd, som

nu blifvit ifrågasatt för garfverinäringen, samt de af motionären förordade

tullsatser öfverensstämma med de af tullkomitén föreslagna, hemställer

utskottet,

5:o) att Riksdagen, med bifall till herr Söderbergs

förevarande motion, i hvad densamma afser nu ifrågavarande

varuslag, måtte besluta:

a) att tullsatsen för sulläder och bindsulläder skall

höjas till 40 öre per kg.; samt

b) att tullsatsen för Hudar och Skinn, ej hänförliga

till pelsverk, beredda, andra slag, skall höjas till 65 öre

per kg.

Beträffande artikeln liar innehåller gällande tulltaxa följande bestämmelser:
Hår:
-

tagel.............................................................. 1 kg. 20 öre,

andra slag, ej specificerade.................... fria.

Bill. till Rikad. Prot. 18M5. >r) Sand. / Afd. / Haft. 2

Hudar och

Skinn.

Hår.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Med åberopande af dessa bestämmelser, anför herr af Buren, i motionen

n:o 32 inom Första Kammaren, följande:

»Härigenom äro såväl krollhår (±= spunnet tagel) som råvaran, nemligen

tagel af hästar, nötkreatur och svin, hvaraf krollhår beredes och tillverkas,

belagda med samma tullsats. Att sålunda såväl råvaran som den

förädlade varan skall draga lika tull kan icke vara rigtigt.

Behofvet af krollhår måste täckas genom import af färdig vara, emedan

svensk tagelindustri ej med fördel kan bedrifvas, då ingen skilnad

finnes i tulltaxan för dylik och råvara, hvilket är så mycket mera att beklaga

som härigenom kunde beredas den svenske landtbrukaren en välbehöflig

biförstjenst genom att fördelaktigt kunna tillgodogöra sig det tagel,

som hans kreatur årligen lemna, hvilket nu, der det tillvaratages och säljes,

bortslumpas till vrakpris för export till utlandet, som nogsamt vet, att

denna råvara har ett stort värde, hvaremot allmogen här i landet ej kunnat

komma till insigt härom, emedan nuvarande tullsatsen motverkat en

lönande svensk tagelindustri.

Huru storartad denna industri är i andra länder kan man finna deraf,

att endast i tyska riket tillverkades

år 1887.........1,639,800 kg., hvaraf exporterades ............... 651,200 kg.,

» 1888.................. 1,369,800 » » > ............... 663,700 »

» 1889.................. 1,775,600 » » » ............... 819,100 »

Dessutom exporterades färdig vara från Belgien, Österrike, England

med flera stater, hvaraf en del går till Sverige, enligt kommerskollegii

berättelser år''1893 50,483 kilogram, som hvad värre är icke består af rent

arbetadt tagel, utan i de flesta fall är uppblandadt med billig och delvis

värdelös fiber. -

Man har sagt mig, att i trakten omkring Kungsbacka finnas fattiga

arbetare, som sysselsätta sig med att bereda tagel af nötkreatur, som de

uppsamlat å gårdarne der omkring, men de kunna icke konkurrera med

det utländska fiberblandade taglet, utan arbeta med förlust. En vara, som

inom Sverige kan förädlas, bör derför påläggas så stor tull, att industrien

kan trifvas och få utveckla sig och ej såsom nu tvina bort.

Krollhår eller det förädlade taglet är en artikel, hvilken numera endast

begagnas af mera välmående, för hvilka en förhöjd tullsats ej skulle

betyda något, men deremot framkalla en svensk industri och bereda, arbete

åt många armar.

Med fackmän har jag rådgjort härom och kommit till det resultat,

att om en skilnad af 80 öre per kilogram bestämdes i tullsatsen mellan

den råa och förädlade varan, så skulle härigenom kunna uppammas en

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

11

afsevärd tagelindustri till nytta för vårt land och dess jordbrukande befolkning,

utan att priset på den förädlade varan höjdes, emedan i annat

fall hvarje förbrukare sjelf skulle förädla sin råvara och dessutom, sedan

uppmärksamheten härå blifvit fäst, skulle snart uppstå konkurrens inom

landet och förmedla priset.

Den köpande allmänheten skulle otvifvelaktigt vinna härpå genom att

få en ärlig vara tillverkad här i landet, som förbrukare lättare kunna kontrollera,

i stället för en utländsk vara, uppblandad med värdelösa och tör

hända för helsan skadliga beståndsdelar. Som bekant är, användes förädladt

tagel hufvudsakligast i sängkläder, och huru vigtigt det är att dessa

äro fria från hvarje misstanke om att innehålla något för kroppens helsa

skadligt, inses lätt af hvar och en.

Må hända vi s. k. välmående få ligga mycket ohelsosammare på våra

s. k. tagelmadrasser, som vi nu köpa i sängutstyrselmagasinerna, än den

mindre bemedlade på sina madrasser af halm.

Då tillverkningen af krollhår icke är förenad med synnerligen stora

svårigheter med afseende på maskin anläggningar m. m., så skulle denna

industri lätt kunna frodas inom landet och lemna arbete och inkomst åt

ej få händer, men nu omöjliggöres densamma genom en tullsats, som

hvad spunnet tagel beträffar icke står i något rimligt förhållande till

varans höga värde, då vid jemförelse med en annan artikel, som importeras

och som ej finnes här i Sverige, nemligen krollsplint, som kostar

med tillagd frakt från Algier 10 kronor 50 öre per 100 kilogram, tullen

är 7 kronor per 100 kilogram eller 65 % i tull af vafans värde.»

På grund af hvad han sålunda anfört, hemställer motionären,

»att Riksdagen ville besluta, för att genast träda i kraft, följande

förändrade lydelse af n:o 222 och n:o 223 uti vår nuvarande tulltaxa:

Här:

Tagel, spunnet, äfven sådant inblandadt med växtfiber, per kilo kr. 1: —

oarbetad!................................................................................. » » »0: 20

andraslag................................................................................ » •>» fria.»

Den ifrågavarande förädlingsverksamheten kan, enligt utskottets förmenande,

näppeligen anses vara af beskaffenhet att påkalla något särskildt

skydd. Hela importen af tagel uppgår dessutom endast till omkring

50,000 kg. om året; och tullförhöjningen skulle sannolikt rätt känbart

drabba möbelfabrikanter och sadelmakare. Vid sådant förhållande hemställer

utskottet,

(ko) att ifrågavarande motion icke måtte bifallas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Korinter.

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

I motionen n:o 58 inom Andra Kammaren föreslår herr N. Åkesson,

att Riksdagen måtte besluta, att tullsatsen för artikeln korinter skall utgöra

15 öre per kilogram.

Till stöd för detta förslag framhåller motionären, dels — med erinran,

hurusom såväl senaste tullkomité i sitt betänkande med förslag till ny

tulltaxa som ock kommerskollegium och generaltullstyrelsen i underdånigt

utlåtande öfver berörda betänkande föreslagit likformighet mellan tullsatsema

för korinter och russin — att korinter endast är ett annat slag

af torkade drufvor än russin, hvilken sistnämnda vara nu drager en tull

af 15 öre per kg., dels ock hurusom den för korinter nu gällande tull,

25 öre per kg., är oskäligt hög i förhållande till varans värde, hvilket

understiger värdet å russin.

Till jemförelse med de i motionen meddelade prisuppgifter beträffande

nämnda artiklar är utskottet i tillfälle att, med begagnande af samma

källa som motionären, upplysa, att prisen i början af sistlidet år stälde

sig sålunda:

i Hamburg (enligt Börsenhalle den 2 mars 1894):

Korinter:

Patras............................................ pr 50 kg. M. 8,50—10.

Provinzial................................... » » » 6,50—7.

Russin:

Valencia....................................... » » » 12—15.

Malaga Muscat......................... » » » 16.

Sultana....................................... » » » 8—13.

i

London:

Korinter:

(enligt Economist den 3 mars 1894)

Patras ............ pr cwt (= 50,75 kg.) 12 sh. 6 d.—17 sh.

Provinzial..... » > » » 9 s 6 »—13 »

(enligt Economist den 14 april 1894)

Patras ...................................... pr cwt 12 sh. 6 d.—17 »

Vostizza................................... » 16 » —35 »

Gulf ....................................... » 15 » —24 »

Provinzial.............................. » 9 » —14 »

Russin:

(enligt Economist den 3 mars 1894)

Valencia ........................................... pr cwt 19 sh.—22 sh.

Muscatel ............................................. » 30 » —50 »

Sultana .............................................. » 17 » —30 »

s. 13 Kontrollera mot PDF

t

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 13

(enligt Economist den 14 april 1894)

Valencia ............................................ pr cwt 22 sh.-^23 »

Selected............................................. » 28 » —40 »

Fine................ » 36 » —50 »

Muscatel .............................. » 30 » —50 »

Sultana............................................... » 18 »—30 »

0 Eleme................................................ » 22 »

A Stockholms börs noteras icke vare sig russin eller korinter.

Då, såsom af ofvanstående framgår, motionärens prisuppgifter icke

grunda sig på tillfälliga förhållanden samt hvad i öfrigt till stöd för förslaget

anförts icke heller kan frånkännas giltighet, och då dertill kommer,

att införseln af korinter är jemförelsevis obetydlig (år 1893: 31,943 kg.),

tinner sig utskottet böra hemställa,

7:o) att, med bifall till ifrågavarande motion, tullsatsen

för Korinter måtte nedsättas till 15 öre pr kg.

Rörande tullbehandlingen af Lampor och Lyktor innehåller gällande

tulltaxa följande bestämmelser:

Lampor och Lyktor; förtullas såsom det ämne, arbetadt, hvaraf de

hufvudsakligen bestå.

Anm. Medföljande glaskupor förtullas särskilt efter hvad för Glas, andra slag, är

bestämdt.

Dessa bestämmelser torde, i händelse utskottets hemställan här ofvan

beträffande elektriska glödlampor bifalles, böra i öfverensstämmelse dermed

ändras; och hemställer utskottet alltså,

8:o) att, för den händelse utskottets under 2:o) här

ofvan gjorda hemställan bifalles, gällande tulltaxas bestämmelser

rörande tullbehandlingen af Lampor och

Lyktor ändras sålunda:

Lampor, glöd-, elektriska; se Elektriska glödlampor.

Lampor, ej specificerade, och Lyktor; förtullas

såsom det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen

bestå.

Anm. Medföljande glaskupor förtullas särskilt efter

hvad för Glas, andra slag, är bestämdt.

Rörande tullen å träd af koppar och koppar legering ar innehåller gällande

tulltaxa under gruppen Metaller följande bestämmelser:

Lampor.

Metaller.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

D. Koppar och deraf med zink, tenn eller annan oädel metall framstälda

legeringar, såsom messing, brons, nysilfver, britanniametall m. fl.:

arbetad:

tråd:

413. förgyld eller försilfrad ..................................... 1 kg, 2 kr. 50 öre

414. öfverspunnen uteslutande med silke eller annat ,j /

textilämne.....................1 » 1 » -— »

415. öfverdragen på annat sätt, äfvensom elektriska

ledningskablar ................ fria,

416. andra slag ............. 1 » — 10 » .

I sina ofvan nämnda motioner, n:o 22 inom Första Kammaren och

n:o 29 inom Andra Kammaren, föreslå herrar Bergman och P. Z. Larsson,

i syfte att åstadkomma ett bättre skydd för dylik tråd, apterad för elektriska

ändamål, den ändring af innehållet i förestående rubriker 414 och 415:

»a) att elektrisk ledningstråd och kablar, uteslutande öfverdragna med

gummi, af alla dimensioner

samt

elektrisk ledningstråd och kablar, som äro blyompressade eller jernarmerade

och mäta öfver 25 millimeter i yttre diameter, fortfarande måtte

vara tullfria;

b) att elektriska ledningskablar utan isolering måtte åsättas en tull af

kronor 0,20 per kilogram;

c) att elektrisk ledningstråd och kablar, andra slag än här nämnda,

åsättas en tull af kronor 1,00 per kilogram.»

Motiveringen för detta förslag-—hvilken är af samma lydelse i begge

motionerna — framhåller de svårigheter, hvilka de inhemska tillverkarne

af elektrisk ledningstråd och elektriska ledningskablar under nuvarande förhållanden,

då deras tillverkningar i allmänhet äro tullfria men råmaterialerna

tullbelagda, hafva att utstå på den inhemska marknaden i täflan med de

utländska tillverkarne, hvarjemte särskildt påpekas det missförhållande, att,

under det enkel blank ledningstråd vid införseln drager en tull af 10 öre

per kg., af sådan tråd sammansnodd blank kabel är tullfri.

Utskottet vill till en början erinra derom, att i proposition till 1892

års lagtima Riksdag Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad senaste

tullkomité förordat, föreslog åsättande af tull jemväl å koppar- och bronstråd,

öfverdragen på annat sätt än uteslutande med silke, annat textilämne eller

papper och ej förgyld eller försilfrad, äfvensom å elektriska lednings
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

kablar, alla slag, samt att, sedan detta förslag icke vunnit Riksdagens godkännande,

frågan vid nästlidet års riksdag var föremål för bevillningsutskottetets

behandling med anledning af en till Kong! Maj;t ingifven framställning,

hvilken, jemte kommerskollegii och generaltullstyrelsens deröfver

infordrade underdåniga utlåtande, blifvit till utskottet öfverlemnad. Visserligen

fann utskottet då icke skäl att begagna sig af sin grundlagsenliga

rätt att framlägga förslag i ämnet, men då ett sådant nu föreligger till

Riksdagens afgörande och utskottet har att deröfver sig yttra, kan utskottet

icke annat än medgifva befogenheten af yrkandet om ändring i förevarande

bestämmelser. Uti sitt nyssberörda underdåniga utlåtande anförde kommerskollegium

och generaltullstyrelsen, bland annat, att, oafsedt huruvida den

inhemska tillverkningen af sådana artiklar, hvarom nu är fråga, kunde

framdeles komma att mer eller mindre ökas, hvilket till ej ringa grad

antoges bero på det skydd, hvaraf nämnda tillverkning komme i åtnjutande,

vore det nuvarande förhållandet utan tvifvel oegentlig! att, under det de

flesta för öfverdragning af koppar- och bronstråd erforderliga materialier

såväl som sjelfva tråden vore tullpligtiga, det färdiga fabrikatet Ange tullfritt

införas. Dylika bestämmelser i afseende å tullbeskattningen kunde

svårligen anses stå väl tillsammans med grunderna för en sund näringslagstiftning

under annan förutsättning än att den färdiga varan ej kunde

inom landet framställas. Så vore emellertid icke förhållandet med de

flesta af ifrågavarande artiklar, och embetsverken ansåge sig derför, för

åstadkommande af rättelse i nuvarande oegentliga förhållande och beredande

af lämpligt skydd åt en inom landet redan existerande industri, böra i

underdånighet tillstyrka, att tillverkningen af sådana elektriska ledningstrådar

och kablar, som med utsigt till framgång kunde inom landet framställas,

måtte komma i åtnjutande af ett lämpligt tullskydd.

I anförda uttalande instämmer utskottet för sin del; och då utskottet,

som för upplysningars meddelande medgifva en tillverkare af sådana artiklar,

hvarom nu är fråga, företräde hos utskottet, genom hvad denne anfört

och hvad i öfrigt inhemtats, kommit till den öfvertygelse, att ett lämpligt

skydd bör möjliggöra den ifrågavarande industriens bedrifvande inom landet,

utom hvad angår trådens och kablarnes öfverdragning med gummioch

guttaperkamassa samt framställning af blyompressade och jernarmerade

trådar och kablar af gröfre dimension — i bvilket afseende 25 mm. yttre

diameter skäligen torde kunna antagas såsom gräns för möjlig inhemsk tillverkning

— har utskottet ansett sig böra förorda tullskyddets utsträckning

till alla slag af elektrisk ledningstråd och elektriska ledningskablar med

nyss antydda undantag.

Beträffande det närmare anordnandet af detta skydd har utskottet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

ansett, att, med bibehållande af den nuvarande tullen af 1 krona per kg.

för tråd, öfverspunnen uteslutande med silke eller annat textilämne, en

tullsats af 15 procent å varans värde lämpligen bör stadgas för öfriga

tullpligtiga slag af ledningstråd samt för tullpligtiga ledningskablar utom

för de s. k. blanka kablame. Åsättande af värdefull påkallas af varans

vexlande beskaffenhet och värde samt svårigheten att väga större kablar.

För de blanka kablarne, hvilken vara ytterst sällan inkommer, lärer deremot

en vigttull utan olägenhet kunna bestämmas; och torde denna, med

hänsyn till arbetets jemförelsevis enkla beskaffenhet och storleken af det

skydd, som beviljats för jerntråds sammanslagning till linor, kunna sättas

lika med tullen å råmaterialet, förhöjd med 50 procent.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

9:o) att Riksdagen i anledning af herrar Bergmans

och P. Z. Larssons ifrågavarande motioner måtte besluta

följande förändrade lydelse af tulltaxans bestämmelser

rörande tullen å tråd af koppar och kopparlegeringar:

D. Koppar och deraf med zink, tenn eller annan oädel

metall framstälda legeringar, såsom messing, brons,

nysilfver, britanniametall m. fl.:

arbetad:

tråd:

förgyld eller försilfrad........... 1 kg. 2 kr. 50 öre

vriden till linor eller kablar

utan isolering....................... 1 » — 15 »

öfverspunnen uteslutande med

silke eller annat textilämne 1 », 1 kr. —

öfverdragen uteslutande med

gummi- eller guttaperkamassa,

äfvensom elektriska

ledningskablar, på sådant

sätt isolerade........................ fria

ompressad med bly eller armerad

med jern, äfven i

förening med annat material,

samt elektriska ledningskablar,

blyompressade

eller jernarmerade:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 17

af mer än 25 mm. i

yttre diameter ............ fria

hållande i yttre diameter

högst 25 mm.......... .. 100 kr. 15 kr.

på annat sätt isolerad, äfvensom

andra elektriska

ledningskablar ................... 100 » 15 »

andra slag................................ 1 kg. 10 öre.

I motionen n:o 46 inom Första Kammaren anför herr de Laval föl- rapp

jande:

»Kändt är, att man vid tulltaxans uppställning nödgats sammanföra

varor af skilda värden till en och samma grupp med en gemensam

tullsats.

Om än en sådan nödtvungen sammanställning ur principiel synpunkt

måste betraktas såsom oegentlig, så torde den i praktiskt hänseende vara

berättigad, då fråga är om alster, som icke inom landet produceras; men

en sådan vidsträcktare gruppering framstår som en ren orimlighet, då

fråga är om produkter, hvilka i stor mängd och till vidt skilda värden

äro föremål för landets egen industri.

Biand sådana produkter intager artikeln papper en synnerligen framskjuten

plats såsom ej allenast utgörande en mycket vigtig industrigren,

utan jemväl såsom föremål för en betydlig såväl export som import. På

den förra faller hufvudsakligast det billigare omslags- och tidningspapperet,

medan genom den senare landet lyckliggöres med dyrbarare utländska

fabrikat i oroande myckenhet, frånsedt den tullfria införseln af förnämligast

tidningspapper från Norge.

Tulltaxan bestämmer en tull af 2 öre per kilo för gröfre pappersslag

såsom omslagspapper, makulatur m. in., en tullsats, som med hänsyn till

landets egen produktion häraf saklöst kunde borttagas, medan en tull af

10 öre per kilo är lagd på en ofantlig stor grupp »papper, andra slag»,

som inom sig rymmer alla sorters maskin- och handgjordt tryckpapper,

planchpapper, skrif- och postpapper, ritpapper, bokpapper, filtrerpapper,

läskpapper, olifantpapper etc. etc. utan minsta hänsyn till alla dessa papperssorters

qvaliteter och värden, hvilka faktiskt variera mellan så vida

gränser som 20 öre och 10 till 15 kronor per kilo.

Medan sagda generella tull verkar totalt skydd för lägre qvaliteter,

förlorar densamma helt och hållet sin betydelse, ju högre upp man kommer

på skalan, helst utlandets kolossala fabriker åtnjuta förmånen att

kunna specialisera sina tillverkningar och genom stor afsättning i hornig.

till Jliksd. Prat. 18!)'',. .5 Samt. 1 Afä. 1 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

landet äro i stånd att med ringa eller ingen försäljningsvinst forcera sitt

öfverflöd utom egna landamären. Dessutom arbetar vår inhemska fabrikation

under trycket af ogynsammare klimatiska förhållanden och långt

mer betungande frakter. Det torde derför vara en oafvislig nödvändighet

att genom ett verksammare tullskydd bevara åt den finare pappersindustrien

den inhemska afsätta ingen, hvilket är så mycket rimligare, som på

senare tid åsatt tull pa maskiner och andra förnödenheter fördyrat tillverkningen,

hvartill kommer höjda tullar för lifsförnödenheter — allt medan

tullen på papper förblifvit oförändrad.

Genom det verksamma skyddet skulle vår inhemska industri tillföras

det. ökade arbete, som Sverige genom den utländska betydliga, men obehöflig^,

importen nu förlorar. Den ståndpunkt, pappersindustrien i vårt

land intager, och pappersbrukens otvifvelaktiga förmåga att tillgodose

landets behof samt deras starka inbördes täflan torde med visshet aflägsna

faran för att nationen skulle behöfva med högre pris på varan få betala

det mera effektiva tullskyddet.

Da af ofvan sagda tydligt framgår den nuvarande tullsatsens oförmåga

att verksamt tillgodose den finare pappersindustriens intressen, hvilken

utan sadant skydd ej allenast är dömd att föra ett tynande lif, utan

hotas att allt mera undergräfvas, och då en värdetull, som utan tvifvel

vore det enda rigtiga, möter stora, praktiska svårigheter, får jag härmed

vördsamt föreslå, att Riksdagen ville besluta att åsätta artikeln »papper,

andra slag» en tull af 50 öre per kilogram.»

Utskottet kan icke finna något behof af en tullförhöjning för vanligt

tryck- och skrifpapper men medgifver rigtigheten af motionärens åsigt, att

tillverkningen af finare slags papper icke åtnjuter erforderligt skydd genom

nu gällande. tullsats för papper, andra slag, äfvensom önskvärdheten af

att denna vidtomfattande rubrik för ty blefve i flera rubriker med olika

tullsatser uppdelad.

Utskottet vill dock tillika erinra derom, att en förändring i gällande

tulltaxas bestämmelser angående rubriceringen af artikeln papper — hvilka

bestämmelser tillkommo vid 1877 års riksdag, efter det frågan varit föremål

för den år 1876 tillsatta tullkomiténs utredning — måste föregås af en

synnerligen omfattande och på särskilda tekniska insigter grundad undersökning.

Då emellertid en sådan undersökning tydligen ej kan inom ett Riksdagens

. utskott medhinnas, har utskottet funnit sig i frågans nuvarande

skick ej kunna biträda motionens syfte; hemställande utskottet alltså,

10:o) att herr de Lavals ifrågavarande motion icke

måtte bifallas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

19

Förhöjning af den för skrifpennor nu gällande tullsats, 60 öre per

kilogram, har, såsom ofvan anförts, påyrkats af två motionärer, nemligen

herr de Laval inom Första Kammaren och herr C. A. Carlsson inom

Andra Kammaren.

Begge motionärerna föreslå tullsatsens bestämmande till 3 kronor per

kilogram. Herr Carlssons yrkande afser visserligen,,enligt sin ordalydelse,

endast stålpennor, men då knappast något annat slag af skrifpennor är

föremål för införsel, kan uppdelning af den i gällande tulltaxa förekommande

gemensamma rubriken för alla slag af skrifpennor (n:o 496) icke

gerna ifrågasättas, lika litet som en sådan åtgärd kan anses vara af motionären

åsyftad.

Till stöd för omförmälda yrkande anföra motionärerna:

herr de Laval: »I nu gällande tulltaxa äro skrifpennor belagda med

en tull af 60 öre per kilogram. Om man jemför denna tullsats med dem,

som äro åsätta andra metallvaror, skall man finna, att finare gjutgods

drager en tull af 50 öre per kilogram, floretter, sablar en af 1 krona till

2 kronor per kilogram samt »andra till jernvägsmateriel eller maskiner,

redskap och verktyg ej hänförliga, jern- och stålvaror» en tull af 50 öre

till 1 krona per kilogram. Det torde lätt kunna inses, att högst få jernoch

stålvaror i förhållande till sin vigt besitta ett så högt värde som stålpennor,

till hvilka ett utvaldt dyrt material användes, för hvilkas framställande

dyrbara maskiner äro nödvändiga och hvilkas tillverkning måste

följas med en synnerligen stor uppmärksamhet. Till illustrerande häraf

kan .anföras, att 16 gross pennor af de mest gångbara slagen ej väga mer

än 1 kilogram, att tullsatsen, 60 öre per kilo med emballage, således icke

uppgår till fullt 4 öre per gross, samt att fabrikens försäljningspris för

de mest gångbara slagen (s. k. skolpennor) är 75 öre per gross, samt att

medelpriset på alla slag pennor år 1894 var 71 öre, äfvenledes per gross.

Tullsatsen är således emellan 5 och 6 procent på fabrikantens pris.

Att en sådan tullsats icke lemnar fabriken något nämnvärdt skydd, torde

vara lätt insedt, och tillverkningen af denna vara, till hvilken användes

bästa svenska material, och som borde vara naturlig för vårt land, kan

icke påräkna någon framtid, om den icke likställes i skydd med andra

närbeslägtade näringar.

För närvarande finnas i landet två fabriker, tillkomna sedan år 1892,

och det synes, som skulle de stora utländska fabrikerna emot dem begagna

samma taktik, som i andra fall tillämpats, den nemligen att genom att

särskildt i vårt land sälja sina varor billigare förqväfva uppkomsten af

en inhemsk tillverkning. Det är visserligen ett faktum, att under de sista

5 åren priset på eu mängd, ja, de allra flesta fabriksalster fallit betydligt,

Pennor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:u 1.

att utlandet, i synnerhet Tyskland, till Sverige sänder eu del af sin öfverproduktion

och här säljer den till pris, som äro lägre, än varorna betinga

i hemlandet, och att i allmänhet de tullsatser, som för några år sedan

åsattes många industrialster, numera ej verka mera skyddande än de

gamla, lägre tullsatserna på sin tid gjorde, samt att hvad som sägs rörande

den utländska konkurrensen till väsentlig del äfven kan sägas om

industrien i allmänhet; men den industrigren, hvarom nu är fråga, stålpenntillverkningen,

är till följd af den fullkomligt nominella tullsatsen å

pennor i högre grad än måhända någon annan industri utsatt för den

utländska konkurrensens inflytande och ogynsaminare stäld än den öfriga.

Skall den kunna fortgå, är en förhöjning af tulltaxan nödvändig»;

samt

herr Carlsson : »Då hvarje ny näring på det industriella området med

skäl kan fordra att erhålla det understöd, som ett tullskydd kan lemna

för att den nya industrien må kunna utveckla sig och bestå i kampen

med utlandets i större utveckling varande fabrikation; så förefinnes i vårt

land en dylik industri, hvars råmaterial är inhemskt och som högeligen

påfordrar ett dylikt understöd, nemligen fabrikationen af stålpennor.

Den nuvarande införseltullen å denna vara är 60 öre per kilogram,

motsvarande ungefär 16 gross, hvilken tullsats utgör endast omkring 6

procent af saluvärdet, och är denna tullbestämmelse, i jemförelse med

andra industrigrenar af likartad beskaffenhet, synnerligen låg.

Det synes mig derför vara väl värdt att beakta, det stålpennfabrikationen

blefve så tillgodosedd medelst ett förhöjdt tullskydd, att densamma

kunde med fördel bedrifvas med landets egna arbetare och af ett råmaterial,

som vårt eget land kan lemna af yppersta beskaffenhet.»

I det på senaste tullkomités betänkande grundade förslag till ny tulltaxa,

som af Kongl. Maj:t förelädes 1892 års lagtima Riksdag, upptogs

visserligen icke, på sätt komitén hemstält, någon förhöjd tullsats för skrifpennor.

förhållandena hafva emellertid sedan dess väsentligen förändrats,

i det att numera en verklig fabriksmessig tillverkning af ifrågavarande

artikel kommit till stånd inom landet. Vid sådant förhållande och då, på

sätt motionärerna äfven framhållit, denna näring måste anses vara för

landet naturlig, bör densamma också erhålla ett mera effektivt skydd än

det närvarande, hvilket uppenbarligen är alldeles otillräckligt. En så hög

tullsats, som motionärerna föreslagit, kan utskottet likväl icke förorda, utan

anser, att erforderligt skydd bör kunna beredas genom den nuvarande

tullsatsens höjning till hälften af hvad motionärerna föreslagit eller samma

belopp, hvarmed tullen högst utgår för ej specificerade jern- och stålvaror.

Utskottet hemställer derför med anledning af förevarande motioner,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 21

11 ro) att, med bibehållande af nu gällande bestämmelse

om bruttoförtullning af artikeln Pennor, skrif-,

tullsatsen för samma artikel måtte höjas till 1 krona

50 öre per kg.

Herr Söderberg har i sin här ofvan delvis behandlade motion, n:o 18

inom Första Kammaren, jemväl yrkat, att tullen å skodon, andra slag,

hvilken för närvarande utgår med 1 krona per kg., måtte höjas till 2

kronor.

Likasom i fråga om den af motionären påyrkade tullförhöjningen för

läder anser sig utskottet kunna inskränka sig till att åberopa frågans behandling

af senaste tullkomité och vid de senare årens riksdagar; lärande

för öfrigt bifall till den här ofvan af utskottet förordade förhöjning i tullen

å läder böra föranleda bifall till motionärens förslag jemväl i nu förevarande

del.

Utskottet hemställer derför,

12:o) att, i händelse utskottets hemställan under

5:o) här ofvan godkännes, Riksdagen jemväl måtte,

med bifall till herr Söderbergs ifrågavarande motion, i

hvad densamma afser tullsatsen för Skodon, ej specificerade,

andra slag, höja samma tullsats till 2 kronor

per kg.

Beträffande artikeln säckar inehåller gällande tulltaxa, jemte bestämmelsen,

att nya tomma sådana tullbehandlas lika med den väfnad, hvaraf

de bestå, med tillägg af tio procent, det stadgande, att tydligen brukade

och slitna åtnjuta tullfrihet.

I ofvannämnda motioner, n:o 10 inom Första Kammaren och n:o 53

inom Andra Kammaren, yrka herrar Ekdahl och P. Nilsson i Tönnersa

sammanstämmande, jemte annat, som här nedan omförmäles, att sistberörda

stadgande måtte utgå ur tulltaxan, och att 5tydligen brukade och

slitna säckar» följaktligen måtte underkastas samma tullsats, som gäller

för nya.

Motionärerna anföra till stöd för nämnda yrkande hufvudsakligen, att

den juteindustri, som inom landet framkallats af den vid 1888 års riksdag

oblekt och ofärgad säck- eller packväf af jute åsätta tull, numera vunnit

den utveckling, att densamma icke allenast mägtade tillgodose landets eget

Skodon.

Säckar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

behof, utan äfven tillverkade för export; att densamma emellertid i hög

grad vore baserad på och beroende af tillverkningen och försäljningen af

säckar; att tulltaxan visserligen beaktat denna omständighet i stadgandet

om tull för nya säckar, men att medgifvandet af tullfrihet för de brukade

vållade ifrågavarande industri stort afbräck, såsom nogsamt framginge af

den betydande och för hvarje af de senare åren stegrade importen af sådana

säckar, hvarigenom nyttan af tullen å nya säckar och i sista hand

hela den inhemska juteindustriens bestånd äfventyrades; att stadgandet

dessutom lätt föranledde missbruk, så att nya säckar infördes såsom brukade

och för ty finge åtnjuta tullfrihet; att införseln af brukade säckar från

sanitär synpunkt vore afgjordt skadlig; samt att ett upphäfvande af tullfriheten

för dylika säckar icke skulle verka menligt för de industrier,

hvilka vore i behof af dem till emballage för sina tillverkningar, då ju

milliontals säckar inkomme till riket såsom emballage och sedermera här

försåldes.

Af motionärerna anförda statistiska uppgifter rörande in- och utförseln

af juteväf och säckar synas utskottet gifva vid handen, att juteindustrien

icke kan anses mindre väl tillgodosedd af tullagstiftningen. Den omständighet,

att importen af brukade säckar företer en betydande tillväxt under

året 1893 (263,642 kronors värde mot 120,963 kr. under år 1892) torde

icke böra tillmätas alltför stor betydelse, då man ännu saknar uppgift om

importen under år 1894 och sålunda icke kan bedöma, huruvida icke berörda

tillväxt kan bero af tillfälliga omständigheter.

Dessutom bör icke förbises, att en stor del af de gamla säckar, som

införas, äro returneradt emballage, och att importsiffran alltså icke gifver

någon tillförlitlig ledning för bedömande af i hvilken utsträckning gamla

tomsäckar inköpas från utlandet.

Utskottet saknar jemväl anledning antaga, att de vådor i sanitärt hänseende,

som ifrågavarande import enligt motionärernas förmenande skulle

medföra, äro af betydenhet att böra inverka på frågans afgörande. A

andra sidan anser sig utskottet böra kraftigt betona vigten för många

industrier inom landet af tillgång till billigt emballage. Särskild! gäller

detta om tillverkningen af konstgjorda gödningsämnen, hvilken industri

eger berättigade anspråk på att icke onödigtvis betungas, då densamma

icke kunnat komma i åtnjutande af skydd för sina tillverkningar. Slutligen

må icke heller lemnas oanmärkt, att bifall till motionärernas förslag

skulle medföra den olägenhet, att för returnerade tomsäckar antingen tull

måste erläggas eller ock hos generaltullstyrelsen tullfrihet utverkas på

grund. af förebragt bevisning om deras egenskap af reimportgods, hvilket

naturligtvis skulle vålla både tidsutdrägt och besvär.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

23

Med afseende å hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

13:o) att herrar Ekdahls och P. Nilssons ifrågavarande

motioner, för så vidt de afse tulltaxans bestämmelser

angående artikeln säckar, icke måtte bifallas.

I sin ofvannämnda motion, n:o 98 inom Andra Kammaren, har herr Tjära.

Mustaparta. med afseende å den konkurrens från Finland, för hvilken tjärtillverkningen

inom Norrland vore utsatt, och under framhållande af dels

den risk och kostnad, som vore förenad med nämnda tillverkning, dels

ock billigheten deri, att åt denna handtering, hvars idkare kanske mest

drabbades af spanmålstullarna, bereddes något skydd, föreslagit, att å tjära

måtte sättas en införseltull af 1 kr. 20 öre per 100 kilogram, kärlens vigt

inberäknad.

På sätt vid föregående tillfällen, när inom Riksdagen frågan förekommit

om tull å ifrågavarande artikel, har framhållits, är utförseln af

tjära betydligt större än införseln. Exempelvis infördes år 1893 2,308,252

kg., medan utförseln samma år omfattade 5,343,213 kg. Den tjära, som

införes till Sverige, kommer nästan uteslutande från Finland. Sålunda

infördes år 1893 från nämnda land 2,253,398 kg. Då nu kändt är, att

inom landet tillverkning af beck eger rum med användande af finsk tjära

såsom råmaterial, och då man tillika besinnar, att det ur nationalekonomisk

synpunkt är för oss ofördelaktigt att vid becktillverkningen använda den

bättre och dyrare svenska tjäran, kan motionärens förslag ej annat än

väcka betänkligheter. Men erinrar man sig derjemte de vid 1888 års

riksdag framhållna svårigheter, som skulle blifva förenade med tillämpningen

af en tull å tjära i anseende till sättet för tjärtunnornas nedforsling till

kusten i gränsfloden mellan Sverige och Finland, lärer man finna motionärens

förslag ej böra biträdas.

Utskottet hemställer fördenskull,

14:o) att herr Mustapartas ifrågavarande motion

icke måtte bifallas.

I de här ofvan delvis behandlade motionerna, n:o 10 inom Första Kam-Tuiitaxeundrrmaren

och n:o 53 inom Andra Kammaren, hafva motionärerna, herrar ,attelsernaEkdahl

och P. Nilsson i Tönnersa, jemväl föreslagit,

att § 9 mom. 2 af de vid gällande tulltaxa fogade »Underrättelser

om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör» måtte utgå;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

varande till stöd för detta förslag anfördt följande:

»Då Riksdagen 1888 beslöt restitutions medgifvande enligt § 9 mom.

2 af vid tulltaxan fogade underrättelser, skedde detta på grund af bevillningsutskottets

motivering i punkten 146 af dess betänkande n:o 8, der

det heter:

»Enär det emellertid måste förflyta någon tid, innan den inhemska tillverkningen

kan fullt tillgodose landets behof, har utskottet, på de af herr

"VVrern framhållna skäl, ansett restitution af hela tullbeloppet böra medgifvas

för utländsk juteväf, som vid export af varor användes som »emballage».

Dessa skäl innehållas i hans ofvannämnda motion n:o 63, i hvilken

han förutsatte restitutionens beständighet bland annat på den grund, att någon

nämnvärd svensk juteindustri ej skulle kunna uppblomstra gent emot den

brittiska konkurrensen. Han anförde der vidare, såsom målsman för den

svenska trämasseindustriens intressen, att denna industri, delvis uppkommen

på ruinerna af annan nedlagd bruksrörelse, vid sin första utveckling ej

skulle tåla vid några ökade omkostnader. Det är mig ingalunda obekant,

att vår trämasseindustri varit underkastad åtskilliga vexlingar och svårigheter,

men det är å andra sidan ett faktum, att denna för vårt land så

naturliga näringsgren nu vunnit fast fot och representerar ett utförselvärde

af c:a 10 millioner kronor. Ingen sådan restitution är trämasseindustrien

medgifven i Norge, och äfven om den torde gälla, att den utan skada kan

hemta åtminstone en del af sitt emballage från den svenska industri, som

bearbetar utländskt råmaterial, då den sjelf eger det yppersta material

inom landet.

Men bevillningsutskottets ofvananförda motivering skiljer sig dock

i en hufvudsak från herr Wasrns åberopade skäl, hvilka framgått ur ren

frihandelssynpunkt.'' Utskottet förutsätter tydligen restitutionen — med

dess i samma moment intagna vilkor eller besvärliga påhäng af ursprungsbevis,

bevis om erlagd tull, uppgift om emballagets vigt och eventuel rätt

för tullpersonalen att genom störtning och profvägning utröna densamma

— blott som en interimsdtgärd, afsedd att upphöra, sedan någon tid förflutit,

eller då den inhemska tillverkningen kan fullt tillgodose landets

behof. Om det nu kan visas, att denna tidpunkt inträffat, så blir det

endast en konseqvens af utskottets motivering och Riksdagens på grund

deraf fattade beslut, att restitutionen upphör.

Jutefabrikerna, som komma i gång efter tullens införande, kunna för

närvarande icke blott tillgodose landets behof af juteväfnad — om man

derifrån undantager några prydnads- och lyxartiklar, hvilkas mönsteromvexling

och qvalitetsinångfald icke lönar sig att tillverka, och hvilka sakna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. . 25

all merkantil betydelse — utan jemväl exportera ofvan omförmälda betydliga

qvantitet väf och säckar. Häraf framgår tydligt, att den förutsättning,

som Riksdagen ansåg böra betinga en undantagslagstiftning, numera

bortfallit, hvadan äfven restitutionen blifvit öfverflödig och olämplig.»

§ 9 mom. 2 i tulltaxeunderrättelserna lyder sålunda:

»Då juteväfnad, tillverkad i utlandet, användes till emballage vid

utförsel sjöledes från stapelstad eller transito med jernväg öfver Norge till

utrikes ort, må för hvarje kilogram af väfnaden restitutionsvis af tullmedlen

beviljas 10 öre under iakttagande af de under punkten 1 upptagna bestämmelser

jemte de vilkor och kontroller i fråga om varu emballagets

transitoförsändning öfver Norge, generaltullstyrelsen i öfrigt bestämmer;

skolande dock den försäkran om varans ursprung, som det enligt punkten

1 b) åligger tillverkare att vidfoga angifningsinlagan, i det fall, hvarom

här är fråga, afgifvas af tillverkaren af den vara, för hvars emballerande

juteväfnaden blifvit använd, samt innehålla, att emballaget utgöres af utländsk

juteväfnad, för hvilken full införseltull blifvit erlagd, äfvensom uppgift

om emballagets vigt; vederbörande tullmyndighet å exportorten förbehållet

att, om anledning dertill förekommer, genom störtning och profvägning

utröna emballagets vigt. I de sålunda meddelade föreskrifterna

må dock generaltullstyrelsen lemna de lättnader, som, utan åsidosättande

af nödig kontroll, kunna medgifvas.»

Under hänvisning till hvad utskottet här ofvan vid behandling af

frågan om tullen å säckar anfört angående beskaffenheten af det skydd,

juteindustrien för närvarande åtnjuter, finner utskottet sig tillika böra uttala

den mening, att trämassetillverkningen, för hvilken den ifrågavarande bestämmelsen

uteslutande bär betydelse, för närvarande är i behof af alla

de förmåner, tullagstiftningen utan vigtigare intressens åsidosättande kan

förunna densamma; och anser sig utskottet med afseende härå böra hemställa,

15:o) att herrar Ekdahls och P. Nilssons ifrågavarande

motioner, i hvad de afse upphäfvande af gällande

bestämmelser om tullrestitution för juteväfnad, som vid

« varuutförsel användes till emballage, icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 februari 1895.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Bih. till Riktd. Prot. 18.95. 5 Samt. 1 Afd. 1 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Reservationer:

vid punkten l:o): af herrar Cavalli, Stephens, Weinberg, Almström och

af Buren, hvilka ansett, att utskottets betänkande i denna punkt bort

hafva följande lydelse:

»Gällande tulltaxa stadgar för cement en tull af 40 öre per 100 kg.,

kärlens vigt inberäknad.

I afseende a denna artikel anför herr N. Petersson i Runtorp uti sin

förenämnda motion följande:

»Med anledning af den under 1894 stegrade importen af cement från

utlandet, hvilken import sannolikt under innevarande år och framdeles

kommer att ytterligare ökas till skada för Sveriges redan nu under mycket

betryckta omständigheter arbetande cementfabriker, så vida icke tillfredsställande

tullskydd för det inhemska fabrikatet erhålles, tillåter jag mig

föreslå,

att tullen å Portlandcement måtte höjas från 40 till 60 öre per 100

kilogram.»

Utskottet erinrar derom, att motionärens förslag öfverensstämmer med

senaste tullkomités förslag i ämnet, samt att äfven Kongl. Maj:t vid 1892

års riksdag föreslog tullsatsens höjande till samma belopp som det af

motionären förordade, hvilket förslag likväl då icke af Riksdagen bifölls.

Till stöd för sitt förslag anförde tullkomitén följande:

»Då de för cementtillverkningens bedrifvande erforderliga anläggningar

taga i anspråk betydande kapital, och då den inhemska tillverkningen

af cement är af icke ringa omfattning samt utgör en industri, för hvilken

naturliga förutsättningar finnas flerestädes inom landet, har komitén, i

anledning af gjord framställning och med afseende å den skarpa konkurrens

från utlandet (Tyskland och England), för hvilken denna näring

är utsatt, funnit sig böra hemställa om tullsatsens höjande till 60 öre per

100 kilogram.» *

Med hänsyn till berörda omständigheter och då vidare, såsom allmänt

bekant är, cementfabrikationen lemnar ringa vinst samt äfven en jemförelsevis

mindre betydande import kan känbart nedtrycka priset å den

inhemska marknaden, anser sig utskottet böra med anledning af motionärens

förslag hemställa,

att tullsatsen för cement måtte höjas till 60 öre

per 100 kg., kärlens vigt inberäknad»;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

vid punkten 2:o): af herrar f riherre von Schwerin, Collander, Fredholm,

G. Jansson, S. M. Olsson, Bokström och J. Johansson från Stockholm,

hvilka anfört:

»Då vi inom utskottet ansett, att elektriska glödlampor, som hittills

förtullats efter tariffnummer 179 »Glas andra slag» med 60 öre per kg.,

icke böra åsättas högre tullsats än den med förenämnda lampor fullt jemförliga

tillverkningen af optiska instrumenter, såsom barometrar, manometrar,

termometrar, hvilken tillverkning är under tariffnummer 232

åsatt en tullsats af 2 kr. per kg., så få vi hemställa,

att Riksdagen, i anledning af herrar Stridsbergs och

Nyländers förevarande motioner, ville besluta, att näst

efter rubriken Elektricitetsmätare i gällande tulltaxa skola

införas följande bestämmelser:

Elektriska glödlampor............................... 1 kg. 2 kr.

Anm. Afdrag i vigten medgifves ej för papper, askar

och dylikt omslag»;

vid punkten 3:o): af herrar Almström och af Buren, som förenat sig

om följande yttrande:

»Då den vid 1891 års riksdag beslutade tullfrihet å fartyg icke, såsom

då framhölls, visat sig märkbart gagna sjöfartsnäringen, men deremot orsakat

en betydande nedgång i afsättningen af våra plåtvalsverks produkter

och en minskad byggnadsverksamhet vid våra skeppsvarf, oaktadt dessa

senare ega att för till fartyg använda utländska tullpligtiga materialier

erhålla restitution vid försäljning af fartyg såväl till utlandet som inom

landet, samt då vi dessutom anse, att sjöfartsnäringen icke kan verksamt

främjas genom fortfarande tullfrihet å fartyg ej heller genom andra vid denna

riksdag föreslagna medel, utan att för vinnande af detta ändamål kraftigare

åtgärder i den rigtning sjöfartsnäringskomitén angifvit måste vidtagas,

få vi i motsats till utskottets flertal yrka bifall till motionen»;

vid punkten 5:o): af herrar J. Johansson i Noraskog, friherre von

Schwerin, Collander, Fredholm, G. Jansson, S. M. Olsson, Bokström och

Bromée, som anfört:

»Då utskottet i fråga om höjning af tullsatserna för nu ifrågavarande

artiklar anfört, att den »af senaste tullkomité gjorts till föremål för en

omfattande undersökning, samt derefter från och med år 1892 årligen

förevarit till Riksdagens behandling», må det tillåtas att här jemväl erinra

om hvad reservanter mot de föreslagna höjda tullsatserna i ämnet

vid samma tillfällen haft att anföra, äfvensom om förloppet af den behandling,

som kommit dessa förslag till del under de nästförflutna åren.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Vid 1892 års riksdag anförde bevillningsutskottets samtlige dåvarande

ledamöter från Andra Kammaren i frågan följande:

»Knappt någon artikel i tulltaxan har under de sista årtiondena varit

underkastad sådana förändringar i fråga om tullsatsens belopp som hudar

och skinn, ej hänförliga till pelsverk, och deribland särskildt sulläder. Sålunda

utgick tullen för sistnämnda artikel till och med 1859 med 88,2

öre per kilogram. Sedan tullen derefter (i 1863 års tulltaxa) varit bestämd

till 25 öre (pr skålpund), nedsattes den i sammanhang med franska

handelstraktatens afsilande „( 1865) först till 35,3 öre och derefter (1868)

till 23,5 öre per kilogram. År 1875 nedsattes densamma ytterligare eller

till 14,1 öre per kilogram. Sedan vid 1879 och 1882 års riksdagar väckts

motioner om höjning af ifrågavarande tullsats, hvilka dock icke tillvunnit

sig Riksdagens bifall, beslöts vid 1885 års riksdag, på grund af nya motioner

i ämnet och emot bevillningsutskottets afstyrkande, en höjning af

tullen till 24 öre per kilogram, med hvilket belopp densamma från och med

år 1886 utgått.

Under förmenande, att berörda tullförhöjning icke visat sig utgöra ett

tillräckligt skydd mot den öfvermägtiga konkurrens, som den inhemska

läderindustrien har att utstå med utlandets, särskildt Amerikas produktion,

har tullkomitén föreslagit en ytterligare tullförhöjning å hudar och skinn,

ej hänförliga till pelsverk, hvilken förhöjning äfven utskottet tillstyrkt.

Svårigheterna, för hvilka den svenska läderindustrien varit och ännu är

utsatt, hafva emellertid enligt vårt förmenande icke orsakats af bristande

tullskydd, utan hafva sin grand deri, att industrien icke velat eller ännu

icke kunnat tillgodogöra sig utlandets, särskildt Amerikas förbättrade tillverkningsmetoder,

hvilka verkat derhän, att bättre varor kunnat åstadkommas

på samma gång som tillverkningskostnaderna förminskats. Att

nu med tullar vilja skydda en industri mot en konkurrens, som af sådana

anledningar uppstår, är att döma industrien att alltid förblifva på en låg

och outvecklad ståndpunkt och skulle dessutom i längden icke låta sig

göra, åtminstone ej utan städse upprepade tullförhöjningar. Att ett sådant

förfaringssätt skulle utgöra den största orättvisa mot konsumenterna, är

naturligt, särskildt när varan, såsom här åtminstone i fråga om sulläder

och bindsulläder är fallet, nästan uteslutande användes i och för tillverkningen

af sådan beklädnadsartikel som skodon, hvilka i vårt klimat

ovedersägligen äro att hänföra till de oumbärligaste förnödenhetsvarorna.»

På dessa skäl hemstälde reservanterna om bibehållande af förut gällande

tullsatser. Denna mening biträddes ock af Andra Kammaren, hvaremot

Första Kammaren biföll de af Kongl. Maj:t föreslagna och af bevillningsutskottet

på grund af den förseglade sedeln tillstyrkta högre tull
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 29

satserna. Men vid den gemensamma omröstning, som i följd häraf anstäldes’

segrade reservanternas mening med 182 röster mot 162.°

Vid den följande eller 1893 års riksdag upptogs fragan a nyo af enskilda

motionärer. Bevillningsutskottet tillstyrkte äfven denna gång, med

hjelp af den förseglade sedeln, tullsatsernas höjande till respektive 40 och

65 öre per kilogram. Samtlige utskottsledamöterna från Andra Kammaren

reserverade sig fortfarande, under åberopande af sin här ofvan meddelade

reservation och, med erinran om 1892 ars Riksdags beslut, att »ej sedan

dess något inträffat, som jäfvat rigtigheten af de grunder», hvarpå samma

Riksdag fotade sitt afslag. Utgången blef enahanda som förut:. Första

Kammaren biföll och Andra Kammaren afslog de föreslagna höjda tullsatserna.

Vid den gemensamma omröstningen segrade å nyo den senare

meningen, men med ännu större eftertryck än föregående aret, eller med

219 röster mot 140. , .

Icke desto mindre upptogs denna fråga åter af enskild motionär vid

nästlidet års riksdag, men då förklarade bevillningsutskottet nära nog enhälligt,

att under den korta tid, som förflutit sedan 1893,'' något nytt skäl

för en ändring af gällande tullsatser icke torde hafva tillkommit, hvadan

den ifrågasatta tullförhöjningen af styrktes. Visserligen förordade trenne af

utskottets ledamöter från Första Kammaren bifall till den väckta motionen,

men ett härom framstäldt yrkande afslogs denna gång äfven af Första

Kammaren efter votering med 60 röster mot 45. I Andra Kammaren

deremot spildes icke ett ord på hela denna sak. _

Då nu bevillningsutskottet för denna gång inskränker sig till att åberopa

den utredning, som alltså kommit fragan till del, och deraf vill

draga den slutsats, att berörda utredning skulle till fullo ådagalägga behofvet

af det ökade skydd, som nu, fjerde aret a rad, blifvit ifragasatt föi

läderindustrien, har det synts oss vara tillräckligt att endast erinra om

hvad som under de närmast tre föregående riksdagarne förekommit i denna

fråga; och under antagande, att åsigterna inom Riksdagen sedan dess icke

undergått nämnvärd förändring till förman för gartverinäringen, hvars

idkare i allmänhet just icke äro kända för sin »betryckta ställning», tilllåta

vi oss hemställa:

att Riksdagen, med afslag å herr Söderbergs motion,

i hvad densamma afser nu ifrågavarande varuslag,

måtte besluta:

a) att tullsatsen för sidläder och bindsulläder matte

bibehållas vid 24 öre per kilogram; samt

b) att tullsatsen för Hudar och skinn, ej hänförliga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

till pelsverk, beredda, andra slag, jemväl måtte bibehållas

vid nu gällande belopp eller 47 öre per kilogram»;

vid punkten 6:o): af herr af Buren-,

vid punkten 9:o): af herrar friherre von Schwerin, Collander, G. Jansson,

S. M. Olsson, Bokström och Bromée, hvilka anfört:

»Då i tulltaxan elektricitetsmätare äfvensom matematiska, fysiska m. fl.

instrument äro åsätta en tull af 10 procent af värdet, hafva vi ej kunnat

biträda utskottets förslag att åsätta vissa elektriska ledningstrådar och

-kablar eu högre tull. Vi hafva ej heller kunnat finna, att utskottet

förebragt några skäl, hvarför minimigränsen för vissa slag af elektriska

ledningstrådar och kablar, som skola vara fria från tull, ansetts böra sättas

till 25 mm. diameter. Vi anse denna minimigräns vara för högt satt och

att den för närvarande ej bör sättas högre än 10 mm. diameter.

På grund af det anförda få vi hemställa:

9:o) att Riksdagen i anledning af herrar Bergmans

och P. Z. Larssons ifrågavarande motioner måtte besluta

följande förändrade lydelse af tulltaxans bestämmelser

rörande tullen å tråd af koppar och kopparlegeringar:
D.

Koppar och deraf med zink, tenn eller annan oädel

metall framstälda legeringar, såsom messing, brons,

nysilfver, britanniametall in. fl.:

arbetad:

tråd:

förgyld eller försilfrad ...... 1 kg. 2 kr. 50 öre

vriden till linor eller kablar

utan isolering .................. 1 » — 15 »

öfverspunnen uteslutande

med silke eller annat

textilämne.......................... 1 » 1 kr. —

öfverdragen uteslutande

med gummi- eller guttaperka-massa,

äfvensom

elektriska ledningskablar,

på sådant sätt isolerade... fria

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

''Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

ompressad med bly eller

armerad med jern, äfven

i förening med annat

material, samt elektriska

ledningskablar, bly om
pressade

eller jernarmerade:
af

mer än 10 mm. i

yttre diameter......... fria

hållande i yttre diameter

högst 10 mm. 100 kr. 10 kr.

på annat sätt isolerade, äfvensom

andra elektriska

ledningskablar.................. 100 » 10 »

andra slag........................... 1 kg. 10 öre»;samt

af herr Fredholm, som yttrat:

»Jemte det jag tillika med andra utskottets ledamöter redan reserverat

mig i denna punkt, får jag dessutom för egen del föreslå:

att tråd

öfverdragen uteslutande med gummi- eller guttaperkamasssa,

äfvensom elektriska ledningskablai’, på sådant

sätt isolerade

hvilken enligt utskottets förslag är tullfri, må, i likhet med

tråd, vriden till linor eller kablar utan isolering,

åsättas en tullsats af 15 öre för 1 kilogram»;

vid ''punkten 10:o): af herrar M. Nisser, Almström och Philipson, hvilka

anföid:

»Då xxtskottet ''medgifver rigtigheten af motionärens åsigt, att tillverkningen

af finare slags papper icke åtnjuter erforderligt skydd genom nu

gällande tullsats för papper, andra slag —’ men undanskjuta frågans beaktansvärda

innebörd genom att framhålla, det tillräcklig utredning icke

föreligger i ''tekniskt hänseende’, få undertecknade, som hålla före, att en

dylik utredning icke kan leda till annat resultat än det utskottet i ofvan

citerade yttrande redan medgifvit, och med hänsyn till de stora värdedifferencer,

som inom denna industrigren förekomma, hemställa:

det Riksdagen behagade åsätta en tull å ''papper,

andra slag’ af 15 kronor för 100 kronors värde»; samt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

af herrar Weinberg och af Buren;

vid -punkten 12:o): af herrar J. Johansson i Noraskog, friherre von

Schwerin, Collander, Fredholm, G. Jansson, S. M. Olsson, Bokström och

Bromée, hvilkas särskilda yttrande är af följande lydelse:

»Likasom utskottet, anse vi oss äfven kunna inskränka oss till att

åberopa frågans behandling vid de senare årens riksdagar och tillika erinra,

att ett bifall till det af oss här ofvan föreslagna bibehållande af nu gällande

tullsatser å läder och skinn torde böra föranleda, att motionärens

förslag i nu förevarande del jemväl måtte afslås. Vi hemställa alltså,

att tullsatsen å skodon, ej specificerade, andra slag,

måtte bibehållas vid nu gällande belopp 1 krona per

kilogram»; och

vid punkten 14:o): af herrar af Buren och I. Månsson.

Dessutom hafva följande ledamöter af utskottet anhållit få antecknadt,

att de icke deltagit i behandlingen af nedannämnda delar af detta

betänkande:

herr Philipson: punkten n:o 1;

herr J. Johansson i Noraskog: punkterna n:is 1—4 samt 9; och

herr Bromée: punkten n:o 2.

Stockholm, Tvär Hseggströms boktryckeri, 1895.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.