Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12

1895-03-18 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1895:12, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

1

N:o 12. t

Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1895, kl. 12 midd.

Betänlcande, i anledning af vadda motioner rörande ändringar i

tullstadgan.

(l:a A.).

Till bevillningsutskottet hafva hänvisats två inom kamrarne väckta

motioner rörande ändringar i de delar af gällande tullstadga, livilka

behandla rätten att å nederlag upplägga inkommande tullpligtiga varor,

nemligen:

motionen n:o 17 inom Första Kammaren, af herr K. Bohnstedt, om

afskaffande af rättigheten att å nederlag upplägga spanmål; samt

motionen n:o 67 inom Andra Kammaren, af herr B. V. Hedgren,

angående tiden för erläggande af nederlagsafgift samt befrielse från

nämnda afgift, då godset till utrikes ort åter utföres.

Innan utskottet närmare redogör för berörda framställningar, torde

utskottet böra återgifva innehållet i de delar af Kongl. Maj:ts nådiga

tullstadga den 2 november 1877, i hvilka ändring åsyftas af motionärerna.

Dessa delar äro §§ 76, 80 mom. 1 och 81 mom. 1 och lyda

sålunda:

§ 76. Mom. 1. I stapelstad, hvarest tullkammare under tullförvaltares

öfverinseende finnes inrättad, vare egare af från utrikes ort infördt,

tullpligtigt gods berättigad att, emot särskild afgift till kronan,

sådant gods, med här nedan stadgade undantag, efter verkstäld undersökning,

under eget och tullverkets lås upplägga, utan att för detsamma

betala tull, innan det till inhemsk förbrukning uttages, äfvensom att

godset till utrikes ort åter utföra. Sådan magasinering benämnes

nederlag.

Bih. till Riksd. Vrot. 181)0. 5 Samt. 1 Afd. 11 Höft. (N:o 12.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Mom. 2. För bränvin och sprit af säd eller potatis, genever deruti

inbegripen, äfvensom för krut, dynamit, nitroglycerin och andra

sprängämnen må nederlagsrätt ej åtnjutas.

§ 80. Mom. 1. För gods, som å nederlag upplägges, skall

nederlagsafgift betalas med en procent af det belopp, hvartill tullafgiften

för godset uppgår; varder nederlagsgods till utrikes ort åter utförd t,

skall likaledes nederlagsafgift erläggas med en procent af tullbeloppet.

§ 81. Mom. 1. Nederlagsafgift för inkommande gods skall, inom

den i § 30 för betalning af tull stadgade tid, erläggas, vid påföljd att

tullförvaltningen ofördröjligen efter förfallotidens utgång genom offentlig

auktion försäljer så stor del af för egarens räkning å nederlag liggande

gods, dock ej mindre än ett helt kolly, som erfordras till godtgörande

af nämnda afgift, böter enligt § 21, om sådana skola utgå, samt stadgad

tull för hvad som försäljes. För återutförsel må godset ej af egaren

disponeras, innan nederlagsafgifterna blifvit behörigen erlagda.

Herr Bohnstedt anser det obestridligt, att rättigheten att på nederlag

upplägga spanmål och mjöl varit en kraftigt bidragande orsak till

den öfverdrifna och för vårt lands jordbruk ruinerande spanmåls- och

mjölimport samt dermed förenade spekulation, som under de senare

åren egt rum. Denna till oinskränkt belopp medgifna nederlagsrätt

måste, enligt motionärens förmenande, genom de fördelar, den bereder

importören, i högst väsentlig mån befordra osunda spekulationer och

derjemte, hvilket är det betänkligaste, göra köpmannen obenägen för

det jemförelsevis besvärliga hopsamlandet af den svenska jordbrukarens

salubjudna smärre spanmålspartier, hvilka i följd deraf endast kunna

till vanpris försäljas. »Om — fortsätter motionären — redan med så

låga tullsatser, som de intill den 5 januari innevarande år gällande, importören

funnit med sin fördel förenligt att å nederlag hopa så stora

spanmåls- och mjölpartier som de här ofvan angifna, skall naturligen

frestelsen härtill blifva ännu större vid så väsentligt ökade tullsatser,

som nu äro bestämda eller stå i utsigt. Importören har nemligen den

förmånen att, när varan, hvilken ofta på kredit i utlandet uppköpes

och som utan tullafgiftens erläggande under 5 års tid kan på nederlag

få förblifva upplagd, en gång derifrån i större eller mindre partier

uttages, åtnjuta tre månaders anstånd med tullafgiftens erläggande,

hvadan, i samma mån tullafgiften är högre, räntevinsten ock blifver

större. Försvunne nederlagsrätten för spanmål och mjöl, skulle säkerligen

den blott af spekulation föranledda införseln deraf hejdas äfven

af den anledning, att importören då blefve nödsakad att kontant erlägga

tullafgiften, hvilket nog för mången vore med svårighet förenadt».

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 3

För beredande af en sundare spanmålsmarknad inom landet anser

motionären det för ty vara en bjudande nödvändighet, att nederlagsrätten

för spanmål, omalen och malen, ju förr desto hellre upphäfves. Eu

sådan åtgärd kan, erinrar motionären slutligen, icke anses såsom någon

egentlig nyhet, då ju redan nu tullstadgans 76 § stadgar en inskränkning

i nederlagsrätten; och föreslår motionären på grund af hvad han

sålunda anfört,

att Riksdagen behagade till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse

med begäran om sådan ändring af Kongl. Maj:ts nådiga tullstadga af

den 2 november 1877, att rättigheten att på nederlag upplägga spanmål,

omalen och malen, måtte upphäfvas.

Herr Hedgrens motion är af följande lydelse:

»Genom den vid föregående riksdag beslutade skrivelser: till

Kongl. Maj:t om utredning af frågan om frilager och frihamn inom

Sverige hafva båda kamrarne visat sitt intresse för de lättnader, som

utan uppoffring från statens sida kunna beredas Sveriges handelsnäring.

Frågans utgång kan visserligen ännu ej förutses, men säkert är, att,

om äfven tillstånd till båda dessa institutioners införande beviljas, det

kommer att dröja flera år, innan handeln deraf kan draga nytta. Under

tiden har den att emotse en försvårande konkurrens från Köpenhamns

frihamn. I någon mån skulle en lättnad beredas var handelsnäring,

om nederlagsafgiften för åter till utrikes ort afsända varor, såsom Kongl.

Maj:t i proposition till 1886 års Riksdag föreslagit, borttoges.

Den utgående nederlagsafgiften för åter till utrikes ort sända

varor uppgår under femårsperioden 1889—1893 till i medeltal 1,379

kronor årligen; den inkommande afgiften till samma summa. Ett försvinnande

belopp således för statskassan! För handeln är det å andra

sidan ej fråga om att årligen göra en besparing af denna summa, utan

om möjliggörande af affärer med främmande varor till utrikes ort, som

till följd af dessa afgifter hittills ej kunnat ega rum.

1 det jag påpekar, att den hjelp, som härigenom skulle beredas

handeln, genast kan komma köpmännen i alla stapelstäder till godo

och i öfrigt åberopar den utredning, som år 1886 egnades denna fråga,

tillåter jag mig föreslå,

att Riksdagen ville besluta, att den nederlagsafgift, hvilken för

gods, som å nederlag upplägges, betalas med en procent af det belopp,

hvartill tullafgiften för godset uppgår, må uttagas först i sammanhang

med tullafgiftens erläggande, äfvensom att den nederlagsafgift, som nu

erlägges, då nederlagsgods till utrikes ort åter utföres, må upphöra

att utgå.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevilln ingsulskottets Betänkande N:o 12.

Hvad först beträffar herr Bohnstedts motion, anser utskottet, i

likhet med motionären, att nederlagsrätten för spanmål medför afsevärda

olägenheter. Uppenbart är nemligen, att genom densamma spekulatiouen

på motsedda tullförhöjningar eller prisstegringar å omalen och malen spanmål

i hög grad gynnas, och att såmedelst icke blott det skydd, tullen afser

att bereda jordbruket, motverkas, på samma gång enskilda affärsmäns

sträfvanden att förskaffa sig fördel på det allmännas bekostnad underlättas,

utan ock flerehanda osunda förhållanden inom affärslifvet framkallas, då

spekulation möjliggöres för personer, hvilka sakna både kapital och affärserfarenhet.

Att spekulatiouen också i rikt mått tillgodogör sig den ifråga

varande rätten, bestyrkes nogsamt af erfarenheten. Exempelvis må anföras,

att, enligt inhemtade upplysningar, före den senaste tullförhöjningen

å spanmål under tiden från och med den 1 december 1894 till och

med den 5 januari 1895 endast i Stockholm förtullades från nederlag

af nedannämnda varuslag:

Omalet hvete............................................ kilogram 4,839,776.

Omalen råg....................................... „ 2,165,108.

Hvetemjöl.................................................. „ 263,699.

I hvilken omfattning för öfrigt nederlagsrätten för spanmål inom

riket under de senare åren tagits i anspråk, framgår af efterföljande

uppgifter:

Uppläggningarno å tullnederlagen i riket utgjorde:

År 1892.

År 1893.

År 1894.

Af spanmål

omalen

Hvete .........

. kilogram

28,304,218

30,750,105

42,255,510

Råg ............

11

14,781,812

25,863,568

23,710,642

malen:

Hvetemjöl .

9,894,055

15,253,851

11,474,975

Rågmjöl......

ii

6,382,209

10,493,641

13,652,565

s. 5 Kontrollera mot PDF

’ Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12 5

Med afseende å ofvanberörda förhållande i allmänhet och särskildt

i betraktande af jordbrukets behof af effektivt skydd i dess nuvarande

tryckta läge synes det utskottet önskvärd!, att nederlagsrätten för

ifrågavarande varuslag blefve upphäfd. Erinras må ock, att en sådan

inskränkning i rättigheten att å nederlag upplägga varor icke saknar

motsvarighet i gällande lagstiftning. Då nederlagsrätten för bränvin

och sprit upphäfdes, föranleddes nemligen denna åtgärd, såsom förhandlingarna

vid 1859—60 års riksdag visa, af den omständighet, att

»importörerue genom nederlagsrätten bereddes tillfälle att vid inträffad

prisstegring å det inhemska fabrikatet åter nedtrycka priset genom att

låta den på nederlag befintliga varan derifrån lossas och utgå i marknaden.

» Såsom ett ytterligare skäl hade visserligen äfven framhållits,

att, »då den inhemska producenten måste betala sin skatt förskottsvis,

importören af utländskt bränvin deremot undginge att erlägga stadgade

utgifter för den införda varan förr än han funne lämpligt att realisera

densamma, hvarigenom jemväl ett nödigt skydd för den inhemska

fabrikationen väsentligen motverkades»; men märkas bör, att förbudet

mot utländskt bränvins uppläggande å nederlag bibehållits äfven sedan

nederlagsrätt för inhemskt bränvin blifvit medgifven, och detta ehuru

generaltullstyrelsen, med åberopande af det förändrade förhållande, som

i sistberörda hänseende dåmera inträda vid afgifvande af förslaget till

nu gällande tullstadga hemstälde, att berörda förbud måtte upphöra.

Vidkommande derefter herr Hedgrens motion, öfverensstämmer

den deri ifrågasatta anordning, på sätt motionären äfven erinrat, med

hvad Kongl. Maj:t i proposition till 1886 års Riksdag föreslagit; och

anser sig utskottet med afseende derå böra erinra om de förhållanden,

som egde sammanhang med Kong], Maj:ts berörda förslag.

Nämnda förslag förekom i den kongl. proposition, som föranleddes

af det af särskilda komiterade i augusti 1884 afgifna underdåniga

betänkande med förslag till förordningar om kreditupplag och frilager

samt deraf beroende ändringar i tullstadgan och handelsbalken, öfver

livilka förslag kommerskollegium och generaltullstyrelsen på grund af

nådig befallning afgifvit underdånigt utlåtande. Komiterade, som vid

förordande af kreditupplagsinstitutionen ansett sig böra föreslå, att,

åtminstone till en början, kreditupplagsrätt medgåfves endast för sådana

varor, om hvilkas utländska ursprung intet tvifvel kunde finnas, och

att i följd deraf från sådan rätt uteslötes ej mindre alla manufakturvaror

än äfven åtskilliga artiklar, såsom tobak, socker m. fl., hvilka

visserligen i myckenhet infördes från utlandet, men äfven vore föremål

för inhemsk råvaruproduktion, hade i sammanhang härmed, då hand
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. ''

laude med dylika varor, som icke ansetts kunna få kreditupplagsrätt,

således skulle i viss mån blifva sämre lottade än deras yrkesbröder,

som drefve handel med kreditupplagsberättigadt gods, funnit sig böra,

med hänsyn till sistberörda förhållande och för underlättande af den

större handeln, hemställa, huruvida icke skäl vore dels att helt och

hållet borttaga den med en procent af tullbeloppet utgående afgift,

som enligt § 80 gällande tullstadga skall erläggas för nederlagsgods,

som till utrikes ort åter utföres, dels att icke uttaga den till samma

belopp uppgående nederlagsafgift, som för inkommande gods enligt

föreskrift i § 81 mom. 1 i samma stadga skall erläggas, förr än samtidigt

med tullafgiften.

Embetsverken, hvilka äfven förordat kreditupplagsinstitutions införande

i den svenska tullagstiftningen, hade derjemte ansett betänklighet

icke böra möta mot bifall till komiténs hemställan rörande

nederlagsafgifterna.

Kongl. Maj:t, som ansåg, att de med kreditupplaget åsyftade fördelar

lämpligare kunde på annan väg vinnas, föreslog just för detta

ändamål sådan ändring i gällande bestämmelser, att gods, som från

nederlag reexporterades, skulle befrias från nederlagsafgiften. I detta

ämne hade vid ärendets föredragning chefen för finansdepartementet

till statsrådsprotokollet anfört, bland annat, följande:

»Om önskvärdheten af den utgående nederlagsafgiftens afskaffande,

på det att exporthandeln med utländska varor må kunna afnederlagsinstitutionen

draga all den dermed afsedda nytta, hafva såväl komitén

som de i ämnet hörda myndigheter varit ense. Enligt § 80 mom. 1

i tullstadgan af den 2 november 1877 skall för gods, som å nederlag

upplägges, nederlagsafgift betalas med en procent af det belopp, hvartill

tullafgiften för godset uppgår, och skall, om nederlagsgods varder

till utrikes ort åter utfördt, likaledes nederlagsafgift erläggas med en

procent af tullbeloppet. Den utgående nederlagsafgiften uppgick i

årligt medeltal under åren 1881—1885 till 1,291 kronor 89 öre; den

inkommande i enahanda medeltal till 181,795 kronor 60 öre. För

genomförande af principen, att varor, som inkomma i landet endast

för att åter utföras derutur, må gå fria från nederlagsafgift, är det,

på sätt ock blifvit af komitén och embetsverken framhållet, nödigt,

att, i sammanhang med den utgående nederlagsafgiftens afskaffande,

föreskrift meddelas, att den inkommande nederlagsafgiften skall uttagas

först vid varans förtullning, i följd hvaraf sådan afgift för reexporteradt

nederlagsgods naturligtvis icke, ifrågakomma. Tullverket

skulle således genom sistnämnda förändring gå i mistning af ytter
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 7

ligare ett inkomstbelopp af ungefär samma storlek som den utgående

nederlagsafgiften.

Den sålunda föreslagna förändringen i afseende på nederlagsafgifterna,

hvarigenom nederlagsinstitutionen skulle göras i ■ afsevärdt

högre grad användbar för exporthandeln med utländskt gods, utan

att tullverket skulle tillskyndas mer än en jemförelsevis mycket obetydlig

minskning i inkomst — knappt uppgående till 3,000 kronor om året —

anser jag mig böra till Eders Kongl. Maj:ts godkännande förorda.

Bortfaller det hinder för ett allmännare anlitande af nederlaget, som

hittills legat i nämnda afgifter, torde det få anses gifvet, att genom

ett rätt användande af nederlagsinstitutionen äfvensom af frilagersinrättningen,

derest densamma varder här i landet införd, handeln i

allmänhet och särskildt handeln på utlandet med importeradt gods

skola komma i åtnjutande af väsentligen samma fördelar, som afsetts

med kreditupplaget, utan den risk för statsverket, kreditupplaget

medför.))

1 : 11 j f "..i ’4"»I.: !.! i l 1 ;•» . i ‘ ■

Utskottet för sin del kan icke obetingadt biträda den uppfattning,

att nederlagsgods, som åter utföres, bör vara fritt från nederlagsafgift,

utan anser, att man i detta hänseende bör skilja mellan den afgift,

som utgöres vid inkommandet, och den, som påföres vid utgåendet.

Då staten måste vidkännas kostnader för nederlagsinstitutionen, synes

det ock vara billigt, att importören i hvarje fall, och således äfven

om varan återutföres, utgör den ringa ersättning för nederlagsrättens

begagnande, som innefattas i den inkommande nederlagsafgiften. Icke

heller kan väl denna afgift i och för sig nämnvärdt hämma exporthandeln.

Då utskottet sålunda anser, att äfven för gods, som från

nederlag reexporteras, inkommande nederlagsafgift fortfarande bör

utgå, följer deraf naturligtvis, att utskottet icke kan förorda anstånd

med erläggande af sådan afgift, då en dylik ändring, i den form

motionären föreslagit, nödvändigt skulle medföra befrielse från afgiften

för nederlagsgods, som återutföres, och förslaget i denna del för öfrigt

icke har annat syfte än just detta.

Syftet med motionärens förslag, i hvad det afser den utgående

nederlagsafgiften, kan utskottet deremot icke annat än gilla. Utskottet

anser nemligen den inkommande nederlagsafgiften innefatta tillräcklig

godtgörelse för nederlagsrättens begagnande och kan för ty icke finna

någon fullt giltig grund för uttagande af ny nederlagsafgift, då varan i

stället för att förtullas åter utföres.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o) att Riksdagen i anledning af herrar Bohnstedts

och Hedgrens förevarande motioner måtte i

skrifvelse till Kongl. Maj:t dels

a) anhålla, att spanmål, omalen och malen, måtte

från nederlagsrätt uteslutas; dels ock

b) förklara sig medgifva, att den särskilda nederlagsafgift,

som jemlikt § 80 mom. 1 i gällande tullstadga

skall erläggas med en procent af tullbeloppet,

då nederlagsgods till utrikes ort åter utföres, må

upphöra att utgå; samt

2:o) att herr Hedgrens motion, i hvad densamma

afser inkommande nederlagsafgiften, icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 mars 1895.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

*

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

9

H>''lC! ITU! . A ;ir

ni- -ly.; - se Reservationer: . • ■

::d<- >., t;.. • -ii Sj ; i: ''•••.> r • •, s'' ; >• j. b''*!'':: •'' Mi: vi: . •

af herrar Cavalli, Rudebeck, grefve Klingspor och Nisser mot vissa

delar af motiveringen; ■ J(-, :m
:

■: ijj . /!!: ■: i;:,.4 ; -j. ,

samt vid punkten Ro a):

■-■i joi. ^ m -m 1,'' >Vj /;-■ ; ti)*; 1 <dr;. -■ :

af herrar J. Johansson i Noraskog, Collander, Fredholm, G. Jansson,

*S. M. Olsson, Bokström, Bromée, E. Nilson och J. Johansson från Stockholm,

hvilka anfört:

»Rätten att upplägga varor på nederlag har till uppgift att underlätta

varuomsättningen med utlandet och företer med afseende på omsättningens

billiggörande stor likhet med förbättrade kommunikationsanstalter.

, '' ,j> •. •

Nederlagsrätten är i vårt land åt gammalt ursprung, men var

under senare delen af förra århundradet inskränkt till ett fåtal varuslag,

hvari spanmål och salt dock städse: voro inbegripna. Numera och

sedan lång tid tillbaka omfattar: denna rätt alla varuslag med undantag

för explosiva och eldfarliga ämnen samt bränvin vid införsel. Sistnämnda

artikel kan dock, som bekant, uppläggas äfven den på nederlag,

om den bär är tillverkad. : u :;,, . - r :>

Långt: ifrån att utvecklingen hittills -gått i den rigtningen, att

man åstundat inskränka rätten att upplägga varor på nederlag, har

tvärtom med allt större styrka den mening framhållits och äfven gjort

sig gällande, att man i stället borde utvidga de med nederlagsrätten

förenade lättnaderna i varuomsättningen; en mening, som senast funnit

uttryck i Riksdagens skrifvelse sistlidet år till Konungen med begäran

om utredning af de sväfvande frågorna om frilager och frihamnsanläggningar.

, . ■ hr:,.; j

Redan denna omständighet synes höra väcka berättigad tvekan

om lämpligheten af den väg, hvarpå motionären vill slå in. Så vidt

kändt är, kan motionären icke heller hemta stöd för sitt förslag att

från nederlagsrätt utesluta spanmål, omalen och malen, från någon utländsk

tullagstiftning. Deremot saknas icke skäl för deras uppfattning,

som förmena, att en sådan uteslutning skulle kunna för landet medföra

betänkliga vådor.

Bih. till Iiiksd. Frat. 181)5. 5 Sami. 1 Afd. 11 Raft.

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Så länge landets produktion af brödsäd icke på långt när motsvarar

konsumtionen, så blir det en nödvändighet att utifrån införa

spannmål i stora qvantiteter, och gifvet är att denna omständighet skall

medföra stor spekulation just i denna vara. Men det ligger i spekulationens

natur att ej med säkerhet kunna på förhand beräkna alla

de faktorer, som äro bestämmande för om spekulationen är af omständigheterna

påkallad eller ej, om den skall leda till en lyckad eller

misslyckad utgång. Följden deraf kan blifva, och blir ofta nog den,

att vissa förhållanden, såsom befarad missväxt inom landet eller en

hotande stegring af spanmålsprisen på den utländska marknaden, föranleda

till en större import än hvad sedermera visar sig, att behofvet

kräfver. Kan vid sådana tillfällen öfverspekulat.ionen ej utan allt för

stor förlust frigöra sig från det öfver behofvet befintliga öfverskottet

genom att till utlandet reexportera det, så måste spekulanten, om han

icke är dess mer kapitalstark, söka realisera öfverskottet på den inhemska

marknaden, hvarigenom prisen å denna till skada för producenterna,

här landets jordbrukare, komma att tryckas. Faran af eu

öfverfyld marknad är med hänsyn till sjunkande varupris i fråga

om spanmål så mycket större än i fråga om andra varor, som efterfrågan

å spanmål ej mer än till en viss grad stiger, när priset derå

sjunker; ty när hvar och en fått sitt behof af brödsäd fyldt, finnes

icke annat än undantagsvis för någon anledning att deraf förskaffa sig

mera, endast af det skälet att priset är lågt.

Föreställer man sig, att man skall kunna befrämja uppköpen på

den inhemska spanmålsmarknaden genom att för handeln med utländsk

spanmål skapa med nederlagsrättens borttagande förknippade svårigheter,

så torde man måhända komma att i en snar framtid få erfara,

att man mycket misstagit sig. All erfarenhet vittnar nemligen derom,

att ingen verksamhet med sådan lätthet finner utvägar att kringgå af

lagstiftningen skapade svårigheter för densammas lojala utöfvande,

som just handeln. Det skulle derför icke förvåna, om svenska köpmän,

beröfvade sin rätt att här i landet upplägga spanmål på nederlag, i

stället beredde sig tillfälle till sådana upplag på väl belägna platser

i våra grannländer Danmark och Norge. Hvad hade man med nederlagsrättens

borttagande för spanmål i sådant fall vunnit? Intet, ty

man skulle då hafva till förment nytta för jordbruket inom landet förqväft

en rörelse, som, Överflyttad till grannländerna, der komme att

verka befruktande på deras näringslif i stället för på vårt.

Förutom de med nederlagsrättens borttagande förenade vådor,

som nu blifvit framhållna, torde man kunna lägga ännu en dermed

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

förknippad olägenhet. Genom att nödga köpmannen till att vid införseln

genast utbetala hela tullbeloppet och derjemte för honom försvåra

erhållandet af kredit på sjelfva varan betungas handeln med

spanmål för den mindre kapitalstarka i så betydlig grad, att måhända

endast storkapitalet skulle kunna ega kraft nog att sysselsätta sig med

idkande af sådan handel. Följden deraf, om något sådant inträffade,

blefve endast den, att man till föga fromma för dem, som hade något

att sälja, minskade antalet köpare, som naturligtvis, i mån som deras

antal minskades, skulle hafva lättare att bestämma prisen.

På grund af nu anförda skäl få vi hemställa,

att herr K. Bohnstedts motion om afskaffande

af rättigheten att å nederlag upplägga spanmål icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda».

Herrar friherre von Sehwerin och Swartling hafva anhållit få antecknadt,

att de icke deltagit i den slutliga behandlingen inom utskottet

af de i detta betänkande afhandlade frågor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1895:25 Skrifvelse till Konungen, angående upphörande af utgående nederlagsafgiftens utgörande. a1 i texten